Normförändring pågår

Hur vore det om vi pratade om våra frågor istället för att prata om vilka frågor andra pratar för mycket eller för lite om? Om vi delade det som för samtalet framåt snarare än det som får oss att sätta kaffet i halsen? Jag var nyligen på en konferens där deltagarna fick varsin namnlapp och en lapp som det stod ”Jag vill prata om” på. Det var en nyttig påminnelse om att det bara är att prata på. Istället för att följa opionen kan man bilda opinion.

howpeopleareontheinternet

Den här bloggen tar upp en del av de ämnen jag vill prata om. Om andra inte vill prata om dem kan det bero på att jag inte pratar om dem tillräckligt eller väl. De flesta frågor jag skrivit om berör normer och då ligger det i sakens natur att det inte går att förvänta sig några entydiga antingen eller på det sätt den som driver enstaka sakfrågor kan göra. Normförändringar kan inte påskyndas, de kräver förankring som i sin tur förutsätter tålamod och tid, skriver Alice Teodorescu i en ledare förra året.

Jämställdhet är inget som kommer av sig själv och värderingar förändras inte över en natt. Det krävs ständiga diskussioner och prövningar i det sociala umgänget med andra människor för att förändra en kultur, skriver Hanna Marie Björklund i en ledare om att vi alla har ett ansvar för att prata om det vi tror på.

Normförändring är ett långsiktigt arbete. Det tar tid att förändra hur vi förhåller oss till och pratar om saker. Hur vi ser på sex och relationer exempelvis.  Ännu mer tid om man vill skapa nya kulturer, klimat och normer. Ge mig samtyckeskultur, cykelklimat och vegonorm.

Mononormativ syn på samtycke

Personer som varit monogama under merparten av sitt liv har emellanåt svårt att förstå varför andra pratar om betydelsen av samtycke i sexuella situationer. För dem är samtycke en abstraktion. De håller för all del med om att man inte ska ha sex med någon som inte vill, men de kan inte begripa varför det är en fråga. De har inte bilden av att de samtycker till sex. Sex är något de bara har och de kan inte förstå varför något som de har klarat sig utan under alla år skulle vara en förutsättning för sex för andra.

Sannolikt har de inte förstått att det går att samtycka till sex på olika sätt och att graden av tydlighet kan variera beroende på hur tydligt man kommunicerar generellt, men också beroende på vad man går igång på. Medan vissa går igång på att deras partner uppenbart vill ha sex med dem, klarar andra inte av att behålla erektionen om det visar sig allt för tydligt.

Samtycke till sex kan vara lite som det enkla svaret på en fråga. Svaret som är så enkelt att det inte ens slår en. Man föreställer sig att frågan måste vara svårare än vad den i själva verket är och låter därför bli att besvara den. De som tror sig ha ett sexliv för att sex är något som händer inom ramen för monogama relationer samtycker sannolikt utan att vara medvetna om det eftersom att de fått för sig att samtycke är svårare än vad det behöver vara. De har kanske hört talas om att samtycke kräver papperskontrakt och helst också några som kan bevittna kontraktets ingående.

De som ger uttryck för att samtycke kräver papperskontrakt visar att de inte har förstått vad det handlar om. Samtycke handlar inte om att med “samlagskontrakt” avsäga sig rätten att samtycka till sex. Om man tror att samtycke har samma betydelse som det svenska ordspråket “Har man tagit fan i båten får man ro honom i land” har man fått allt om bakfoten.

Samtycke till sex kan likt samtycke till andra sociala aktiviteter vara mer eller mindre underförstådda. Med tiden kan de bli mer underförstådda, vilket lär vara en anledning till att monogama som samtycker inte alltid förstår att de gör det. Om relationen är någorlunda rimlig utvecklar man ett förtroende för varandra. Förtroende för att den andra inte kommer att gör någonting emot ens vilja, men också ett förtroende för att denne klarar av att säga till om en situation blir obekväm. Det gäller så väl sexuella som ickesexuella sådana. Det utesluter inte att man har ett ansvar också när man har sex med någon inom ramen för en etablerad relation för femtielfte gången.

Samtycke är inte lika närvarande för alla. Personer som lever monogamt och inte har något minne av hur det var att träffa nya personer och att ta ställning till om man ska ha sex med någon för första gången eller inte är kanske fel personer att uttala sig mer generellt om betydelsen av samtycke vid sexuella relationer. Samtycke angår visserligen alla, men de svåra situationerna rör framförallt när man ska ha – eller inte ska ha – sex med någon första gången och “komma fram till” hur man ska ha sex medan man håller på (om man inte pratat om det innan).

När monogama – förslagsvis personer som fyllt 50 år och varit gifta halva livet – inte förstår vitsen med att prata om samtycke som en förutsättning för sex vet jag inte om jag ska utgå från att de har ett okomplicerat sexliv eller känna viss oro inför hur deras sexpartner skulle skildra det. Oavsett vad finns det personer som har sex med flera och uppenbarligen ser ett behov av att prata om vikten samtycke utifrån sina egna erfarenheter. Mot den bakgrunden har jag svårt att se varför monogama som betraktar samtycke som en abstraktion skulle ha tolkningsföreträde framför personer som har sex med olika personer och med jämna mellanrum ställs inför situationer där de inhämtar samtycke av någon för första gången.

Samtycken som sänker erektioner

Att jämställdhet mellan kvinnor och män är viktigt och att sexuella handlingar kräver de inblandades samtycke är de allra flesta med på om man frågar dem. Svårigheterna uppstår när vi ska leva jämställt och samtycka. Då visar det sig hur lite det säger att de allra flesta är intresserade av ett jämställt samhälle där var och en samtyckt till det eventuella sex de har. Att sådana uppskattningar är ointressanta om man inte också frågar personer hur de ställer sig till påståenden som ”jämställdheten har spårat ut”.

Samtycken får inte vara för tydliga. Om man är för tydlig med vad man vill i ett sexuellt sammanhang avsexualiserar man det har jag hört. Ungefär som att man inte längre vill ha sociala relationer med personer som verkar få ut någonting av dem.

Att personer som haft sex en längre tid kan vara bra mycket bättre på att ge varandra underförstådda samtycken är inte särskilt uppseendeväckande alls, men om det krävs att samtycken är underförstådda för att de inte ska komma i vägen för de ”sexuella stämningarna” finns ett problem. Fundera ett slag på vad det skulle leda till i förlängningen om personer bara kunde gå i gång på sex med personer som inte uppenbarligen vill ha sex med dem. Någon kanske tänker att det skulle leda till att personer kom överens om att inte vara allt för tydliga med vad de vill. Det förekommer säkert mellan personer som haft sex med varandra en längre tid, i stort sett allt förekommer, men mer sannolikt är att det bidrar till att personer även i sitt möte med nya sexuella kontakter utgår från att samtycke föreligger om ingenting annat sägs vilket i praktiken är att vara ointresserad av samtycke.

Den som är verkligt intresserad av att ha andras samtycke nöjer sig knappast med att ens sexpartners inte brukar säga nej, förutsatt att hen inte tillhör en minoritet som kommit överens med sina sexpartners om att allt är okej om ingen sagt något annat. Om visade samtycken är något av det mest avtändande man kan komma på har jag inga egentliga invändningar mot sådana överenskommelser förutsatt att det finns någon slags säkerhetsventil, men låtsas inte som att alla andra också har gått med det.

För övrigt är inte jämställdheten i närheten av att spåra ur innan personer kan kommunicera lika tydligt om hur de vill leva jämställt och ha sex som hur de vill att de egna hemmen ska vara inredda.

Samtycke handlar inte om att omyndigförklara sexpartners

Jag läste en bloggkommentar hos Fanny Åström som gjorde mig ganska nedstämd:

Hur borde jag agera i en sån här situation? Jag är noga med sex, frågar alltid ”är du säker på att du vill göra det här, helt säker”, men om det inte är så enkelt, vad borde jag göra? Tacksam för svar.

Det handlar inte om personen ifråga, om det bara vore en individ som hanterade sex på detta vis hade jag inte brytt mig. Jag blir nedstämd för att en del personer uppträder på detta vis i tron att de gör någonting bra, för att de kanske har fått lära sig att det är så det ska gå till. Nedstämd för att jag befarar att ingen kommer att säga ifrån om inte jag eller någon annan sätter ned foten.

Vi som vill ha en samtyckeslag måste bli bättre på att förklara vad samtycke handlar om, men också vad samtycke inte handlar om. Jag hoppas att ingen tror att man förväntas fråga tänkbara sexpartners om de verkligen är säkra på att de vill ha sex inom ramen för en samtyckeskultur. De som är negativa till en samtyckeslag i någon form måste också skärpa sig. De måste upphöra med att påstå att förespråkare av en samtyckeslag – de är på intet sätt en homogen grupp – eftersträvar saker som de inte har givit uttryck för. Oavsett om det handlar om juridiskt bindande papperskontrakt, omvänd bevisbörda eller något annat.

Jag såg inte sex framför mig när jag läste kommentaren ovan, jag såg snarare ett oåterkalleligt ingrepp. Jag har förstått att många tänker på sex som en erfarenhet som förändrar en människa, men om vi ska tala klarspråk är det fullkomligt absurt. Tänk bara på hur man talar om sexdebuten som någonting man noga ska överväga. Som om en sexdebut vore hela världen annars. Det är klart att man inte kan göra en sexuell erfarenhet ogjord eller någon annan social erfarenhet för den del, det hör till sakens natur. En sexuell erfarenhet kan påverka en människa, man kan helt klart lära sig någonting nytt om sig själv och sin sexualitet, men den förändrar inte en människa. Du är inte en människa före sex och en annan människa efter sex.

Jag kan inte komma på någon annan social företeelse som skildras på det sätt vi skildrar sex, men av någon oförklarlig anledning finner en del att det är rimligt att felaktigt framställa sex som något som förändrar människan – rättare sagt kvinnan – i grunden. Och det är inte bara första gången, efter ett visst antal gånger eller personer är hon förbrukad.

Är du säker på att du verkligen vill det här? Du vet väl om att du när som helst kan ångra dig. Känn dig inte pressad att samtycka för att du har kommit hit. Det kan vara rimliga saker att säga till en person som bokat tid för att genomgå en sterilisering, även om jag misstänker att en del nog tycker att det är mer absurt än att ställa motsvarande frågor i sexuella sammanhang. Det är verkligen inget jag rekommenderar att du säger till någon som kommit hem till dig med en eventuell förhoppning om sex.

Män som behandlar kvinnor som om de har ett oåterkalleligt ingrepp att ta ställning till ska inte bli förvånade om de lyckas skapa tvivel. Tvivel som leder till att det inte blir något. Till vems glädje kan man fråga sig. Tror ni att dessa män kommer att tänka att de gjorde det rätta, att gå utan sex är smällar man får ta? Att kvinnorna antagligen hade tvivel från första början, att de bara kom förbi för en kopp te? Mer sannolikt är att män som behandlar kvinnor på detta vis får en negativ bild av kvinnor som grupp. Så här går det om man beter sig anständigt mot kvinnor, kan de tänka och påminnas om hur framgångsrika män som inte alls var lika ”noga med sex” varit.

Låt mig vara tydlig med att det inte är anständigt att behandla människor som offer. Det är anständigt att känna av sexuella situationer och försäkra sig om att samtycke föreligger och det oavsett kön. Det är inte anständigt att tvivla på kvinnors samtycke för att de är kvinnor. Vad är ens meningen med att visa att man vill ha sex om man inte blir trodd? Vilken osäkerhet skapar man inte hos personer om de inte kan visa att de vill ha sex utan krystade följdfrågor?

Med en samtyckeskultur skulle det vara underförstått att samtycke är någonting man antingen har eller inte har, att samtycke är något som när som helst kan dras tillbaka. Samtycke är inte något övergripande grönt ljus till alla former av sexuella handlingar. Det gäller att prova sig fram och vara uppmärksam. Det är särskilt viktigt om man har sex med personer med lite sexuell erfarenhet eller om man inte har haft (så mycket) sex med varandra tidigare.

Samtycke är egentligen mycket enkelt. Var inlyssnande. Ge ditt samtycke på något av alla tänkbara sätt om du vill ha sex. Ha sex med samtyckande personer.

För ett sexpositivt samhälle där vi kommunicerar JA och inte kör på tills vi får ett NEJ

Madeleine Leijonhufvud som skrivit spaltmetrar om sexuella övergrepp har på Miljöpartiets uppdrag gjort en samtyckesutredning, vilken bör ses som ett förslag på hur en samtyckeslagstiftning kan komma att utformas. Det tål att upprepas att utredningen endast är ett förslag för det har framställts som att det bara finns två alternativ, att antingen bifalla eller avslå förslaget som presenteras i Leijonhufvuds utredning. Det faller på sin orimlighet, det kan givetvis dyka upp andra förslag som man kan ställa emot varandra och ta ställning till. Om du är intresserad av en samtyckeslag, men inte kan ställa dig bakom det Leijonhufvud författat kan du ge synpunkter, föreslå förbättringar eller komma med ett eget förslag.

Det finns också de som inte är intresserade av en samtyckeslag i någon form. Jag vill att de ska veta att jag inte läst någon som menar att samtycke kräver ett papperskontrakt eller ett verbalt samtycke. Om du ändå är övertygad om samtyckeslagsförespråkare vill se papperskontrakt får du gärna redovisa var du fått det ifrån. Detsamma gäller om du är övertygad om att de flesta som vill ha en samtyckeslag vill se att man tillämpar omvänd bevisbörda i sexualbrottsmål. Det finns garanterat personer som vill se omvänd bevisbörda i sexualbrottsmål, med eller utan en samtyckeslag. Något annat skulle förvåna mig i en värld som befolkas av personer som vill ha uteslutande kvinnlig personal på förskolor, brottsprovokation för vissa brott och dödsstraff för övergrepp på barn. Det går alltid att hitta personer som vill sätta demokratin och rättssäkerheten ur spel, men det säger ingenting om de individer som vill ha en samtyckeslag i någon form. Vad som förenar dem är en övertygelse om att okej sex kräver samtycke. Det finns kanske olika uppfattningar om vad ett samtycke är, men alla personer jag vet som förespråkar en samtyckeslag menar att det går alldeles utmärkt att formulera ett samtycke med kroppsspråket. De som är osäkra på hur man gör det kan givetvis vara ännu mer konkreta, men de allra flesta vet hur man kan kommunicera ett samtycke ickeverbalt. Är man osäker på hur man gör är det bra att prata om det.

Det vanliga i våldtäktsmål är att ord står mot ord. I och med det förändrar en samtyckeslagstiftning ingenting i sak menar en del.

Jag vill leva i ett samhälle som är tydligt med att okej sex kräver samtycke. De som inte vill ha en samtyckeslag med motiveringen att det inte löser någonting i praktiken spår lika mycket i en kula som jag gör, men de får gärna förklara varför det vore en dålig lösning om det värsta som kan hända är att dagens situation förblir mer eller mindre oförändrad. Jag vill leva i ett samhälle som är tydligt med att frånvaron av ett nej inte är ett samtycke. Det kan finns flera skäl till varför personer som inte vill ha sex inte säger nej, men varför ska det vara okej att ha sex med någon som uppenbarligen inte vill men inte säger nej? Har man sex med en person som inte vill och inte säger nej handlar det uteslutande om att tillförskansa sig sex på någon annans bekostnad och det är ett övergrepp. Jag skulle önska att alla som inte ville ha sex tydligt uttryckte det, men ”nej” är som bekant inget magiskt stoppord. Trots det menar en del som är emot en samtyckeslagstiftning att det bara är att säga nej om man inte vill ha sex.  De lever i en fantasivärld där ett nej alltid respekteras.

Att straffa personer och att dra igång rättegångsprocesser är underordnat för mig. Jag vill ha en samtyckeslag som i den bästa av världar fungerar normerande. En lag som förklarar att okej sex kräver samtycke och att frånvaron av ett nej inte är lika med samtycke. Om jag får drömma leder det till att den förhatliga ”det bara hände”-kulturen som främst kvinnor är en del av ersätts av kvinnor som såg till att det hände. Män ska inte kunna gömma sig bakom att kvinnor brukar vara dåliga på att visa att de vill ha sex och att det därför slinker in ett övergrepp någon gång ibland och kvinnor som vill ligga ska kunna vara tydliga med det utan att riskera stigmatisering.