Sex är ett kunskapsområde!

Cecilia Bäcklander, programchef UR, och Anna Birgersson Dahlberg, redaktionschef UR, bemöter Roland Poirier Martinssons kritik mot sexualupplysningsfilmen Sex på kartan i Sundsvalls Tidning.

Sexualundervisningen har varit obligatorisk på pappret sedan 1955, men man vet att åtskilliga skolor inte bedriver någon sexualundervisningen och att den på många håll är bristfällig. En del skolor resonerar att eleverna kan vänta med sexualkunskapen tills de är sexton år fyllda, då många elever redan har sex. Det innebär att grundskolan lämnar över ansvaret till gymnasieskolorna som antagligen räknar med att eleverna har fått sin dos sexualundervisning. Jag skriver medvetet dos eftersom att sexualkunskapen är en tillfällighet i svensk undervisning.

Det förhållande många lärare har till sexualundervisning försöker man lära unga att inte ska ha till sex – sex ska inte var någonting som man får överstökat, det ska vara välkomnat och givande för alla deltagande.

Vi talar inte om någon kurs som är lika lång som en femtiopoängare, som till exempelen den breda kursen livskunskap. En del skolor avsätter en eller två dagar åt föreläsningar, samtal occh workshops kring ämnet, andra ägnar någon dag i veckan i några veckor åt det. Kvaliteten varierar och står och faller med att läraren som håller i ämnet är kompetent och engagerad.

Gäller inte det vilket ämne som helst, kanske du tänker. ”Ingen lärare skulle gå in i ett klassrum och tro att han kan undervisa i franska för att han har varit i Paris några gånger. På samma sätt räcker det inte heller att själv ha haft sex för att kunna undervisa i sex och samlevnad.” skriver Bäcklander och Birgersson Dahlberg i sitt svar.

Det är trevlig läsning efter all debatt om att vi aldrig skulle gå med på att opereras av läkare utan kompetens och att samma standard därför borde gälla även lärare. Även lärare som undervisar i sex, vill jag liksom Bäcklander och Birgersson Dahlberg tillägga.

Roland Poirier Martinsson har skrivit att den moraliska och beteendemässiga biten av sexualundervisningen är ”föräldrarnas privilegium, eftersom det handlar om uppfostran, inte inlärning”. Poirier Martinsson kan prata sex med sina barn hur mycket han vill, eventuell sexualkunskap som går stick i stäv med de värderingar han vill förmedla omöjliggör inte det. Om han väljer att förmedla sina katolska värderingar är jag dock ganska säker på att hans barn kommer att revoltera på ett sätt han inte uppskattar, men det är en annan historia.

När konservativa särintressen vill ha neutral sexualundervisning

Att Roland Poirier Martinsson inte tycker om den sexualundervisning RFSU förmedlar till skolelever känner vi till sedan tidigare. Poirier Martinssons senaste kommentar om organisations inflytande är att den ”statliga sexpropagandan” måste stoppas. Skolan ska vara neutral till sexualitet eftersom att sexualundervisningen inte är utformad på ett sådant sätt att den faller Poirier Martinsson i smaken. Denna konservativa man är medveten om att han företräder ett särintresse med knappt något inflytande, att hoppas på att skolan skulle anamma katolsk syn på sexualitet och göra den till obligatorisk del av undervisning är att hoppas på för mycket. Om det står mellan ”statlig sexpropaganda” förmedlad genom RFSU som rimmar illa med hans egen sexualmoral eller ingen sådan sexualundervisning är ingen sådan sexualundervisning alls att föredra, menar Poirier Martinsson.

Skolan ska vara neutral, skriver han, men kravet om neutralitet är ett svar på en sexualundervisning som han inte uppskattar. Att stoppa sexualundervisningen helt (om han nu vill det) är inte att vara neutral när en del personer med makt vill göra just det för att försvåra för personer att ta del av information om hur de kan skydda sig mot oönskade graviditeter, sexuellt överförbara infektioner eller annan information som de anser är omoralisk.

Om världen varit perfekt borde skolan ägna sig bara åt biologin. Bortom blommor och bin finns sedan frågor om moral och beteende, som i idealvärlden är föräldrarnas privilegium, eftersom det handlar om uppfostran, inte inlärning.”

Det framgår inte om Poirier Martinsson tycker att skolan ska utelämna fakta på sexområdet, men det vore intressant att veta hur han tycker att sexualundervisningen ska utformas och vilka åldersgrupper som han tycker är mogna nog att ta del av den. Jag befarar att han skulle skissa fram tillbakablickar av den ”neutrala” undervisningen som förklarade att mannens stånd är en förutsättning för mannens utlösning som är en förutsättning för barn. Och när kvinnan har mens då blir det inte några barn.