Duktiga flickor kan onanera utan att bli gravida

Hur mycket sex kan den ”duktiga flickan” ha och hur ”slarvar” man med sexpartners? Jag vet inte vad andra lägger in i att vara duktig, men jag ser ingen motsättning mellan att vara duktig och att ha ett aktivt sexliv som involverar olika personer.

Den som är duktig kan till exempel ha sex med flera personer utan att bli gravid eller göra någon gravid. Den som är duktig kan se till att kondom alltid används.

Utifrån ett mononormativt perspektiv är den som endast har en sexpartner mer duktig än den som har flera sexpartners. Men det går alldeles utmärkt att slarva med skydd inom ramen för en monogam relation. Om personer som har en monogam relation slarvar och det resulterar i en oplanerad graviditet vet de åtminstone vilka barnets biologiska föräldrar är. Är det duktigt av dem?

Att slarva med skydd är inget bekymmer för personer som bara håller sig till varandra, åtminstone inte vad gäller sexuellt överförbara sjukdomar, kan man invända. Men då utgår man från att personer som lever (serie)monogamt inte har några sådana sjukdomar. Tror ni alla monogama är duktiga nog att de kollar om de är friska innan de börjar ha oskyddat sex med varandra? Behöver jag ens nämna att det finns personer som föds med sexuellt överförbara sjukdomar?

Det är ingen självklarhet att personer som lever monogamt och aldrig får några sexuellt överförbara sjukdomar är mer ”duktiga” än personer som knullar runt utan att det resulterar i sjukdomar eller oplanerade graviditeter.

Jag kopplar inte ”duktighet” till att inte ta några risker. I sådana fall skulle de som inte har sex vara mer ”duktiga” än personer som lever sexuellt monogamt och det har jag inte hört någon påstå om vuxna personer. (Det ska sägas att jag inte rör mig i kretsar som förespråkar celibat.)

Jag kopplar snarare duktighet till att vara en riskmedveten person som klarar av att minimera risker. Klarar man inte av det är det för all del ”duktigt” att vara medveten om det och inte försätta sig i situationer där man måste tänka efter.

Att komma ihåg att ta sina p-piller och att alltid ha kondomer tillgängliga tycker jag är ganska duktigt, men det säger ingenting om hur många sexpartners man har.

Har du en kondom?

Sex utan samtycke äger inte sällan rum för att personer utgår från att andra vill ha sex med dem. Jag tror både på samtycke och kondomer. Frågan ”Har du en kondom?” skapar en öppning att tala om samtycke.

Utöver kondomers uppenbara funktion – att de skyddar mot överförbara sjukdomar och graviditeter – skapar de ett tillfälle att ta reda på om samtycke föreligger. De är en skillnad om hånglar med någon och den andra personen plötsligt stoppar in sin kuk i en eller om man ligger och tar på varandra och den ena personer frågar ”Har du en kondom?”. I det senare fallet stannar man upp och ett tillfälle att ta reda på om samtycke (fortfarande) föreligger ges.

Frågan ”Har du en kondom?” rymmer som regel också en fråga om omslutande sex. Det ger den tillfrågade en möjlighet att antingen svara att hen inte vill ha sex eller att han vill ha sex, men inte omslutande sådant. Vanligt är att personer utgår från att man vill ha omslutande sex, men inte från att man vill ha oralsex. Fortfarande har omslutande sex status som det riktiga sexet, medan oralsex av många betraktas som något utöver det vanliga.

IMG_2665

 

Frågan visar också att man är mån om att kondom används. Om man frågar om den andra har kondomer eller inte beror nog också på var man är. Om jag har sex hemma hos mig kan det vara smidigast om jag tar fram kondomer. Andra resonerar att det är personer med kuk som ska se till att det finns kondomer. Jag delar inte den uppfattningen. Att kostnaden för skyddat sex alltid ska ligga på den som har kuk vore orimligt och säger givetvis inget om hur kostnaden ska fördelas om alla inblandade har kuk. Hemma hos andra vill jag ge den jag är hos ett tillfälle att visa att hen vill ta ansvar genom att föreslå kondom. Om någon sådant ansats inte visas eller om jag bara vill ha omslutande sex kan jag fråga om kondom.

Ett annat skäl att alltid ha kondomer tillgängliga är att (säkert) omslutande sex inte ska stå och falla med om kondomer finns tillgängliga eller inte. Jag minns en gång då jag och en man åkte runt på flera tunnelbanestationer för att hitta en automat där vi kunde köpa ett paket kondomer innan vi åkte hem till honom. Jag hade för ovanlighetensskull inga kondomer på mig och han visste inte om han hade några hemma. Det var sent och det fanns inga i närheten vi kunde fråga om de hade kondomer. Till slut hittade vi en automat. Annars hade vi hamnat i ett läge där frågan om samlag hade avgjorts av en bristande tillgång på kondomer och inte på vad vi ville. Inga kondomer, inga samlag.

För övrigt. Säg inte ”när du får barn” till personer. Säg ”om du får barn”. Sluta förutsätta att alla kan eller vill ha barn.

Minderårigas bristande tillgång till p-piller

År 2009 förklarande en vice chefsåklagare att han inte skulle tveka att åtala den som skrev ut p-piller till någon under 15 år. Uttalandet bidrog inte helt oväntat till oro bland barnmorskor på ungdomsmottagningarna runt om i landet. Under de senaste åren har det framkommit att flera mottagningar inte längre skriver ut p-piller till minderåriga på grund av det ”oklara rättsläget”. Hur många unga som nekats p-piller är svårt att svara på.

Trots kritik mot den tidigare vice chefsåklagarens tolkning av lagen och trots de orimliga konsekvenser en sådan skulle få för sexuellt aktiva unga, så är det som att uttalandet etsat sig fast i vårt kollektiva medvetande. Den felaktiga föreställningen att personer under 15 år inte får ha sex påverkar i dag mer än någonsin ungas tillgång till preventivmedel och i praktiken därmed också risken för oönskade graviditeter.

Minderårigas tillgång till p-piller beror dels på vilket landsting de tillhör, men också vilka riktlinjer ungdomsmottagningarna har. För att inte tala om hur varje enskild barnmorskas inställning till minderåriga som har sex kan bli avgörande. Det går inte att säga något generellt om mottagningarnas riktlinjer, men en sak är säker. En minderårig person som behöver p-piller kan inte längre räkna med att få sådana utskrivna.

För unga som överväger p-piller är ungdomsmottagningarnas riktlinjer svåröverskådliga. Det är tillräckligt svårt som utomstående att få en bild av dem. En del mottagningar skriver ut p-piller till minderåriga, andra har som utgångspunkt att inte göra det. Vissa mottagningar gör det endast med föräldrarnas kännedom. Det påstås att en del ungdomsmottagningar kräver intyg från vårdnadshavare eller helt enkelt anmäler till socialtjänsten om en person under 15 år efterfrågar p-piller.

Även om nu ungdomsmottagningen skriver ut p-piller till minderåriga år är det för den skull inte någon garanti för att de kan hämta ut dem, då det förekommer att apotekspersonal i sin tur nekar dem. Allt enligt en artikel i RFSU:s sexualpolitiska tidskrift Ottar (31/3-15).

”Det började hända något när sexualbrottslagen skärptes. Det skapades ett utrymme för att ha åsikter i moraliska frågor, kring vem som ska ha sex och inte, vilket är problematiskt. Jag tycker man kan se en våg av nymoralism i samhället”, menar barnmorskan Marta Hansson Bocangel.

I verkligheten går det inte att ”hjälpa” sig själv eller någon annan att bli våldtagen. Varken juridiskt eller moraliskt. Den vice chefsåklagarens tolkning; att p-piller till en person under 15 år skulle utgöra medhjälp till brott är absurd och kan bara förstås mot bakgrund av att vi lever i ett samhälle där offer för sexualbrott tillskrivs ett ansvar för de övergrepp de utsatts för.

För varken preventivmedel som bara skyddar mot graviditeter eller kondomer – som också skyddar mot sexuellt överförbara sjukdomar – är några förutsättningar för sex eller sexualbrott. Att ta ansvar för sin reproduktion, reglera sin mens, försöka lindra mensvärk och vad helst man kan tänkas använda p-piller till är inte något brott.

Det är inte rimligt att en felaktig men allmänt spridd föreställning om att minderåriga inte får ha sex tillsammans med den lokala ungdomsmottagningens praxis tillåts påverka ungas tillgång till p-piller. Det måste därför bli tydligt för barnmorskor att de inte bara kan och får utan också bör skriva ut till behövande under 15 år. Kanske behövs till och med en rättighetsbaserad lagstiftning som fastslår ungas rätt till p-piller?

Vad tycker Regnér om p-piller för unga nuförtiden?

Innan Åsa Regnér utsågs till barn-, äldre- och jämställdhetsminister förra året var hon generalsekreterare för RFSU. År 2009 uttalade en vice chefsåklagare att han inte skulle tveka att åtala en barnmorska som skrev ut p-piller till en person under 15 år för medhjälp till våldtäkt.

Uttalandet fick Regnér att reagera såsom generalsekreterare för RFSU. Det gjorde hon bland annat tillsammans med den tidigare justitieministern Thomas Bodström. De skrev en gemensam debattartikel om den i deras tycke felaktiga tolkningen av lagen. Den publicerades på den numer nedlagda debattsidan Newsmill.

”Ändringarna i sexualbrottslagen kom till för att ge unga människor ett stärkt skydd, inte för att förhindra två 14-åringar från att ha sex med varandra. Lagen anger också att det inte ska anses som ett brott om åldersskillnaden är ringa, även om en av personerna är under 15 år. Det är inte heller olagligt att skriva ut p-piller till personer under 15 år.” (RFSU)

Ingenting tyder på att Regnér har ändrat uppfattning i fråga om ungas tillgång till p-piller mer än att hon inte längre är generalsekreterare för RFSU. Personer under 18 år är att betrakta som barn enligt barnkonventionen, men det är möjligt att frågan inte hör till ministerns ansvarsområden.

Det vore bra om antingen Regnér eller någon annan minister drev frågan om ungas tillgång till preventivmedel. Det gäller inte bara p-piller. Det finns ungdomsmottagningar som inte delar ut kondomer till personer under 15 år. Ungdomsmottagningar i landstinget Dalarna till exempel: ” På ungdomsmottagningarna kan man också hämta gratis kondomer om man är mellan 15-25 år.”

Ingenting hindrar regeringen att föreslå lagstiftning som tydliggör för barnmorskor att de inte gör något brottsligt om de tillgodoser ungas behov av preventivmedel. Det borde rentutav tillhöra deras arbetsuppgifter.

Läs gärna min debattartikel om ungas bristande tillgång till p-piller som publicerades i Expressen förra veckan.

Mer: SR, Sydsvenskan, DN, Ottar.

Fullföljs för många oönskade graviditeter?

I Sverige utförs mellan 35 000 och 38 000 aborter årligen. Utförs för många aborter? Det var en av de frågor som diskuterades i helgen på RFSU:s temadag om abort. Frågan diskuterades då ett av de vanligaste argumenten mot en liberal abortlagstiftning är att den leder till ”för många” aborter. För många jämfört med vad, kan man fråga sig.

Sker det för många aborter? Frågar du någon som är för fri abort är det inte självklart. Få skulle säga att det finns något egenvärde i att göra en abort. Betydligt fler skulle kunna skriva under på att aborträtten har ett egenvärde.

Personer som försvarar aborträtten har sällan någon nollvision även om jag har träffat personer som uttryck att varje abort är en abort för mycket utan att för den skull vilja inskränka aborträtten.

Det sker för många aborten om man ser till att allra flesta som genomgått en abort nog hade föredragit att inte hamna i en situation där såg behovet av att göra en. Det skulle ske för få aborter om alternativet vore att personer nekades abort på grund av en abortrestriktiv lagstiftning.

Jag kan bara komma på ett legitimt tillvägagångssätt att minska antalet aborter på och det är att minska antalet oönskade graviditeter. Det får aldrig bli en fråga om att få ned aborttalet genom att förmå fler att fullfölja oönskade graviditeter, vilket abortmotståndare brukar vilja göra. Det måste förstås inte vara abortmotståndare, det kan vara förälder eller svärförälder som vill ha barnbarn också.

Det finns ingen nollvision, det finns heller inget tak. I en del länder utförs färre aborter utan att det beror på en mer begränsad  eller obefintlig aborträtt. Utan att det beror på bristande tillgänglighet till aborter av andra skäl. Inom Sverige finns skillnader om man ser till hur många aborter som utförs i olika län. I Jönköpings län och Kronobergs län utförs färre aborter än i övriga landet. I Gävleborgs län och Gotlands län görs flest aborter. Sker det för många aborter på Gotland? Frågan borde snarare vara om det preventiva arbetet mot oönskade graviditeter är mer eftersatt där.

Om det sker för många aborter är svårt att svara på. Det beror på vilken utgångspunkt man har. Det är enklare att landa i slutsatsen att det sker för många oönskade graviditeter och för få önskade graviditeter. Frivillig barnlöshet existerar parallellt med ofrivillig barnlöshet. Samtidigt fullföljs oönskade graviditeter. Fullföljer för många oönskat gravida sina graviditeter? Det kan bara de svara på om frågan mot förmodan skulle väckas.

Planerade ejakulationer ger oplanerade graviditeter?

Vilka är det som inte planerar de oplanerade graviditeterna? Är det den ena eller den andra av de inblandade eller ingen av dem? Kan man tala om att en graviditet var oplanerad om person planerade att ejakulera i någon annans underliv och också gjorde det?

Det går inte att planera att göra någon annan gravid utan vidare. Alldeles oavsett om förutsättningarna för att göra någon gravid är uppfyllda eller inte vet den som ejakulerar i någon annans underliv om att det är förenat med chansen/risken att personen blir gravid.

Det finns olika former av uppsåt inom juridiken. När jag läste första terminen på juristprogrammet behandlade böckerna direkt uppsåt, indirekt uppsåt och likgiltighetsuppsåt. Direkt och indirekt var enklare att förklara för andra, tyckte jag. Likgiltighetsuppsåt var svårare. Hur kan man vara likgiltig och ha uppsåt samtidigt?

Jag kom att tänka på likgiltighetsuppsåt häromdagen efter att ha twittrat om att man måste skilja på oplanerade graviditeter och mäns planerade ejakulationer i kvinnors underliv. Då slog det mig att mäns planerade ejakulationer i kvinnors underliv i vissa fall kan utgöra ett utmärkt exempel på likgiltighetsuppsåt. Om man bortser från att uppsåt är något man har till en kriminaliserad handling eller underlåtenhet och att ejakulera i någons underliv utan dennes samtycke inte är en kriminell handling.

Jag tycker om sexreferenser och tänker ta mig friheten att begå några nu. Saker som annars kan vara svåra att förklara kan bli begripliga om man relaterar dem till sex. För andra kan matreferenser fylla samma funktion. Det beror nog helt och hållet på vilka intressen man har.

Direkt uppsåt är när du ejakulerar i en person medveten om att denne kan bli gravid och det är ditt syfte med att göra det. Indirekt uppsåt är när du är medveten om att personen du ejakulerar i nog kommer att bli gravid utan att det är ditt syfte med att ejakulera i personens underliv. Likgiltighetsuppsåt är när du misstänker att personen kan bli gravid om du ejakulerar i dennes underliv, men likväl gör det och är likgiltig inför graviditeten i sådana fall.

Hade det varit en kriminaliserad handling att ejakulera i någon utan samtycke hade man inte gjort någon åtskillnad beroende på vilken sorts uppsåt det var frågan om. Straffet hade inte varit mindre kännbart om det ”bara” hade varit likgiltighetsuppsåt. Uppsåt är uppsåt. Antingen har man det eller inte. I teorin i alla fall.

Verkar uppsåtsformerna svåra att skilja åt? Det kan bero på att de är det. Vad tänkte personen när hen företog en handling eller lät bli att handla? Jag har ingen aning om vad män tänker innan, under eller efter de ejakulerar i kvinnors underliv. Jag har ingen aning om de ens tänker. Att jag kom att tänka på likgiltighetsuppsåt beror på att män som ejakulerar i andras underliv utan att ha några planer på att göra någon på smällen verkar vara likgiltiga inför graviditetsrisken. Det gäller också risken att de själva skulle kunna drabbas av en sexuellt överförbar sjukdom.

Det har påståtts att kvinnor, framfört allt unga sådana, ANVÄNDER abort som preventivmedel. Bortsett från att det är en dålig metafor i om med att aborter inte är preventiva i den meningen verkar det inte ligga något i det.

Den som gjort abort hamnar alltid i fokus när abort diskuteras. Detta trots att en oplanerad graviditet också kräver någon annans inblandning. Vi fokuserar på de som kan bli gravida när abort diskuteras trots att det finns personer som BETRAKTAR abort som ett preventivmedel och tänker att det är lugnt – för dem – att ejakulera i andras underliv utan samtycke.

Är det några som betraktar abort som ett preventivmedel så är det de män som tänker att om kvinnan blir gravid kan hon alltid göra abort. Män som inte sällan också utgår från att kvinnan skulle göra abort i sådana fall och skulle känna sig ”överkörda” om hon inte gjorde det.

Det oplanerade inslaget handlar inte nödvändigtvis om att ejakulationen inte var planerad utan om att den inte var ägnad att göra kvinnan gravid. För den som blivit oplanerat gravid torde det vara ganska ointressant vad den som agerade ansvarslöst tänkte och kände. Det är en ganska klen tröst att personen inte hade ”direkt uppsåt” att göra en gravid, att personen bara var likgiltig inför den risken.

Är det ett planerat risktagande kvinnor utsätts för när män ejakulerar i deras underliv utan samtycke? Risken är nog inte överlagd i den meningen att män som ejakulerar i kvinnors underliv aktivt tänker på graviditetsrisken, men de vet rimligen om den. Det skulle inte förvåna mig om personer som beter sig på det viset tänker bort den risken för att klara av att utsätta andra för den. Om de stannade upp och tänkte sig för är det inte säkert att de skulle klara av det. Bättre då att intala sig att alla kvinnor använder preventivmedel om de inte säger någonting annat. Risken med ett sådant resonemang är förstås att barn som inte var planerade blir till. Då passar det inte att komma dragandes med att man utgick från att den andra använde preventivmedel eller att det oplanerade barnet är hennes ansvar då hon inte utnyttjade ”preventivmedlet” abort.

Den enda abortgrunden värd namnet

Abortmotståndet i Europa ökar om vi ska tro den senaste tidens rapportering om föreslagna begränsningar av aborträtten. Samtidigt pågår i detta land en diskussion om hur vi ska tolka samvetsfriheten enligt Europakonventionen. Sverigedemokraterna vill som enda riksdagsparti begränsa den fria aborträtten till att enbart gälla fram till vecka 12. Att 95 procent av alla aborter utförs innan dess verkar partiet inte ha tagit intryck av.

Det som händer runtom i Europa är en påminnelse om att aborträtten är ett resultat av feministisk kamp och att den hela tiden måste försvaras. Försvaret kan ta sig olika uttryck. Mer framgångsrikt försvar förhindrar föreslagna inskränkningar av aborträtten och förmår länder att anta en lagstiftning som utökar den.

Häromdagen nämnde jag att det har blivit mindre populärt att försvara saker på ett rent principiellt plan. Yttrandefriheten för att bara ta ett exempel. Jag skulle säga att abort är något av det vi fortfarande är mest benägna att försvara rent principiellt, men jag ser allt fler som särskilt försvarar vissa kvinnors rätt till abort. Inte helt osannolikt som en reaktion på de europeiska förslagen om att begränsa aborträtten annat än i särskilda fall.

Kvinnor som blivit gravida till följd av sexuella övergrepp har lyfts fram som särskilt skyddsvärda trots att de allra flesta mig veterligen blir gravida inom ramen för frivilligt sex. Jag förstår att de som försvarar sexualbrottsoffers rätt till abort vill väl, men det finns inget skäl att göra sig beroende av särskilda omständigheter när man försvarar aborträtten om man menar allvar med att den borde gälla alla kvinnor.

Under vilka omständigheter en man har ejakulerat i någons underliv ska inte vara avgörande för om den gravida har tillgång till abort eller inte. Feminister har ingen anledning att gå in på sådana detaljer när de försvarar aborträtten. Oavsett om befruktningen skedde inom ramen för ett sexuellt övergrepp eller i övrigt samtyckande sex ska det inte ha någon betydelse för kvinnans rätt till abort.

Vill man få kvinnor att ljuga om att de blivit våldtagna är ett säkert sätt att åstadkomma det att uppställa våldtäkt som krav för abort. Jag har ingen aning om det är svårare att bevisa att en våldtäkt har ägt rum än att få tillgång till en illegal abort på Malta där ingreppet är totalförbjudet, men att det är svårt råder det ingen tvekan om. Det går att komma på massor av praktiska invändningar av detta slag mot att inskränka aborträtten. Ibland kanske det krävs för att övertyga arbetskollegan, men allmänt finns inget skäl att föra diskussionen på den nivån. Då spelar man bara abortmotståndarna i händerna.

Abort är ingen begränsad ”resurs” som bara ett fåtal har tillgång till, men det kan verka så om man ställer sexualbrottsoffer mot personer blivit gravida för att män ejakulerat i deras underliv under andra omständigheter. Jag vet inte hur vanligt det är att kvinnor framställs som ansvarslösa personer som betraktar abort som något av ett ”preventivmedel”. Detta trots att jag enbart hört individer av annat kön tala om abort i sådana termer.

Det finns inget skäl att prioritera en del abortgrunder framför andra då det inte finns något som hindrar att så många aborter som efterfrågas utförs. Den enda abortgrunden värd namnet är en gravid person som av något skäl inte vill eller kan fullfölja sin graviditet.

Kondomvägrare skapar mer krångel än kondom

Kondom är utan konkurrens det bästa preventivmedlet som finns på marknaden och har alltid varit det självklara valet för mig. Även om jag alltid har uppskattat kondom som preventivmedel fanns det en tid då jag i likhet med många andra förknippade kondom med problem. I huvudsak berodde det på en del sexpartners negativa inställning till kondom.

Nu när jag nästan uteslutande har sex med personer som använder kondom med en axelryckning är kondomavbrotten enklare. Krångel uppstår när någon inte vill använda kondom. Få män avstår kondom om de förstår att det är ett krav, men man kan fråga sig om man alls borde ha sex med personer som inte kan tänka sig att använda kondom utan att först låta sig övertygas.

Om man upplever att kondomavbrott är avtändande så är det ingenting mot avbrottet när du måste tala om för en person att du inte tänker ha sex med denne utan kondom. Insikten om att den du planerat att ha sex med kan tänka sig att strunta i din hälsa påverkar med vilken känsla du har sex med personen negativt.

Något som fortfarande händer är att män väl hemma hos mig undrar om jag har några kondomer och då kan jag inte låta bli att undra om de kommit över till mig utan. Några av dem har kanske kondomer med sig, men tänker att mina finns närmare till hands eller vill bara höra sig för om jag är en sådan som har det hemma. Jag har själv testat hur ordentliga personer är. Andra kanske utgår från att jag har det hemma och därför inte har med sig egna och det kan man i och för sig göra även om jag alltid har kondomer med mig. Jag är en sån där person som låter glidmedel stå framme. Av erfarenhet kan jag inte utesluta att en del personer satt i system att inte ha med sig kondomer i hopp om oskyddat sex. Jag har varit med män som sagt att de inte har några kondomer hemma, men plötsligt har haft det när de förstått att det inte blir något sex utan kondom. Andra män har haft kondomer längst ner i någon byrålåda i något rum som de aldrig har sex i. Som gjort för att man ska förknippa skyddat sex med krångel.

När jag med jämna mellanrum var tvungen att övertyga sexpartners om att använda kondom var det som om man skulle använda kondom om båda ville, men om en inte ville skulle man avstå. Det var det knappast frågan om att ha sex utan kondom och anpassa sexet efter det. Man skulle ha det obligatoriska omslutande samlaget , inte säkrare sexformer som oralsex eller smeksex. Det var för mig ofrånkomligt att inte tänka att om det är några man måste ha skyddat sex tillsammans med så är det personer som man kan misstänka aldrig skyddar sig så jag nappade inte. Hur tänker kondomvägrare som räknar med att få ha sex med personer utan kondom kan man fråga sig. De tänker att det är enkelt att överföra sin egen negativa inställning till kondom till andra och de har de alldeles rätt i så varför skulle de inte försöka?

Sociala medier är mitt preventivmedel!

Pelle Filipsson kom ut med en bok om ofrivilligt föräldraskap för några år sedan, Den vackraste gåvan, och många tänkte säkert att en mor aldrig skulle skriva en bok om att hon inte kunde älska sitt barn, vilket Filipsson faktiskt gjorde. Corienne Maier, även hon förälder, skriver i boken No Kid – 40 skäl att inte skaffa barn att hon hade låtit bli att skaffa barn om hon hade vetat om vad som väntade. Daily Mail publicerade nyligen en artikel om Isabella Dutton, förälder till i dag vuxna barn, som ångrar att hon skaffade två barn med sin partner som ursprungligen ville ha fyra. Dutton gick med på att skaffa barn mot sin vilja. Hur tänker en person som går med på någonting sådant, eller den som försöker övertala sin partner att skaffa barn med henom, kan man undra, men det finns ingen anledning att fråga i efterhand. När barn väl är satta till världen får man finna sig vid det.

Vi som inte har barn får låta bli att upprepa andras misstag. Låta bli att skaffa barn med personer vi inte vill ha barn med och låta bli att försöka övertala andra att bli förälder till ett gemensamt barn. Det är enkelt att se till att det inte blir några barn om man inte vill ha några.

När min mens var sen för första gången någonsin, det var inte alls länge sedan, tänkte jag på det eventuellt levande inom mig som en parasit. ”Like parasites, they took from me and didn’t give back’” som Duttom uttrycker det om sina existerande barn. Jag skyddar mig och visste innerst inne att jag inte hade något skäl att oroa mig för graviditet, men jag blev ändå orolig. Vi har fri abort i detta land, men jag vill för allt i världen inte bli gravid eller göra abort. Jag hade förstås gjort det om något hade parasiterat på min kropp, men det hade ofrånkomligen varit ett personligt nederlag. Jag som förespråkar att ”knulla runt” ansvarsfullt ska inte bli gravid.

Det jag kan uppskatta med alla föräldrar som twittrar, bloggar och statusuppdaterar om positiva och negativa saker med att vara förälder är att de ger oss som inte är föräldrar en inblick i hur det kan vara att ha barn. Det går förstås inte att förstå fullt ut utan att ha egna, men det är eftersträvansvärt att val är medvetna, att man vet vad man väljer, inte minst när det gäller så stora beslut som det att skaffa barn.

Gå inte med på att bli förälder mot din vilja, skydda dig!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,