Porr som inspirationskälla till sex

Jag saknar förslag om tänkbara inspirationskällor till sex. Behöver vi en litterär kanon på tema sex? Kan vi tänka oss att unga får läsa sexnoveller under skoltid? Okej, jag raljerar, men faktum är att det är svårt att komma på realistiska alternativ till porrfilmer som inspiration. De som kritiserar porrens ställning borde därför visa ett visst mått av ödmjukhet inför svårigheten att hitta källor till upphetsning och inspiration som kan konkurrera med porren. Pornografin är åtminstone en möjlighet att se andra ha sex, något som många inte skulle kunna hitta utanför porren.

Om vi antar att porren är den enda inspirationskällan till sex och att sex förtjänar en mångfald av inspirationskällor är frågan vad som skulle kunna samsas med porrens påverkan på vår sexualitet och/eller sexualvanor. Porren verkar av allt att döma vara här för att stanna.

De som kritiserar porren för att vara den enda inspirationskällan föreslår sällan några andra tänkbara inspirationskällor eller vad, om något, porrbranschen borde göra för att motarbeta sin särställning. Är det rimligt att kräva att porren ska agera som någon slags public service och förmedla att det även finns annan inspiration att tillgå?

Många gör sin porrkonsumtionsdebut innan de sexdebuterar tillsammans med någon annan. Få är de som ifrågasätter att de bilder av sex som ”porren” förmedlar i någon mån påverkar betraktaren, men det är tvära kast mellan att konstatera att det vi tar del av påverkar oss till att det skulle fungera som en instruktionsmanual och påverka oss negativt.

Sexualundervisning brukar lyftas fram som ett viktigt komplement till pornografin och den medialiserade sexualiteten, men då handlar det främst om hur den kan problematisera ”porrsex” snarare än om undervisning som sexuell inspirationskälla. Ett argument för sexualundervisning har till och med varit att den inte ”väcker den björn som sover”.

Samtal om stereotypa bilder som pornografiskt material kan förmedla och hur porren kan påverka våra sexliv, både positivt och negativt, fyller för all den en funktion, men det är någonting annat jag ser framför mig när någon är kritisk till att porren är den enda inspirationskällan. Jag ser inte en person som är emot sådant som kan inspirera människor till att ha sex framför mig – tvärtom. Jag föreställer mig snarare någon som inte nöjer sig med vad pornografiskt eller annat material borde låta bli att förmedla, någon som också associerar inspiration med något framåtblickande och lustfyllt.

Prata gärna om vad sex kan vara, men se upp med vuxna som när de oroar sig för ungas övergång från barndom till sexuella varelser inte kan låta bli att moralisera. Föräldrar som kanske snarare menar att unga över huvud taget inte borde ha några inspirationskällor till sex. För det går inte att ha det på både sätten samtidigt utan att det enda alternativ som står till buds blir allmän sexnegativitet. Jag tror mer om de som vänder sig emot stereotypa bilder i pornografi. För faktum kvarstår. Förr eller senare har de flesta unga sex och någonstans kommer inspirationen ifrån. Frågan är var och vad de kan söka upp när den egna fantasin inte räcker.

Sexistisk pornografilagstiftning

Obs! tog nyligen upp Storbritanniens nya pornografilagstiftning. Zoe Williams, kolumnist i The Guardian, medverkar i radioprogrammet. Hon menar att lagstiftningen, som främst reglerar vad som får visas, är kvinnofientlig och sexistisk. Lyssna gärna på inslaget (36:54 in).

Flera av de sexuella praktiker som inte får visas i och med den nya lagstiftningen är sådana som lagstiftaren finner olämpliga att ta del av, särskilt om tittarna försöker sig på att efterlikna dem hemma. Men det är inte bara praktiker som inte får visas, utan även halva befolkningens ejakulationer. Det handlar så vitt jag förstått inte om att lagstiftaren tror att fittpersoners ejakulationer är eller består av urin, utan om det faktum att urin har använts i pornografi för att fejka fittpersoners ejakulationer och svårigheterna för en del att skilja det ena från det andra. Vän av ordning undrar varför urin inte får visas.

Som jag har förstått det är inte skälet till att fittpersoners utlösningar inte får visas sexistisk, men det kvittar egentligen med tanke på resultatet. Det drabbar även dem som inte fejkar. Kukpersoners utlösningar är alltjämt tillåtna att visa. Den nya lagstiftningen innehåller heller inget förbud mot att fejka spermamängd eller liknande.

Hur sex skildras i pornografin kan påverka hur människor har sex, även om pornografins påverkan på våra sexliv emellanåt överdrivs. Det vore förstås olyckligt om pornografin bidrog till att fler fejkade orgasmer och utlösningar, men det verkar inte vara det som är bekymret här. Det är faktiskt något oklart vad som är bekymmersamt.

De som tror på pornografins genomslagskraft i våra sovrum borde väl om några välkomna att fittpersoner kan få orgasm och utlösning i pornografi. Fortfarande är en del omedvetna om att fittpersoner precis som kukpersoner kan få utlösningar. Att alla inte får det är en annan fråga, men förutsättningarna finns.

Bland de sexuella inslag som inte får visas i pornografi producerad i Storbritannien finns bland annat smisk, fisting, ”face-sitting”, strypsex och ”age play”. Det som framförallt utmålats som sexistiskt är att man inte får visa fittpersoner som gränslar någons ansikte medan de får oralsex. Motsvarande förbud för kukpersoner som gränslar en sexpartner under oralsex verkar inte vara aktuellt.

Människors arbetsförhållanden är reglerade. Att medverka i kommersiell pornografi är ett arbete. Jag hade haft mer sympati med lagstiftaren om det hade varit frågan om arbetsmiljölagstiftning. Kondom eller inte är till exempel en klockren fråga om arbetsmiljö som man kan ha olika åsikter om. Sedan några år tillbaka måste personer som medverkar i pornografi producerad i Los Angeles använda kondom vid vaginala och anala samlag. Detta för att motverka spridning av sexuellt överförbara sjukdomar. Syftet har inte varit att främja en ökad kondomanvändning hos allmänheten trots att det finns personer som varken vill ha eller se skyddat sex.

Den nya lagstiftningen är säkert arbetsmiljölagstiftning i någon mening, med flera av de sexuella inslag som inte får visas handlar uppenbarligen inte om arbetsmiljö. Det verkar snarare handla om sexualmoral. Hur farligt är face-sitting ens? Den officiella förklaringen är att fittslickande kan blockera luftvägar.

Producenter som vill visa exempelvis fittpersoners ejakulationer eller face-sitting kommer även i fortsättningen kunna göra det, men de får korsa några gränser först.

P.S. Efter att ha läst om face-sitting har det gått upp för mig att en del ser det som en del av dominanssex. Jag har aldrig ens tänkt på det i termer av dominans. Tvärtom har jag sett det som rakt igenom ”vaniljsex”. Kanske för att en vän fick en kombination av face-sitting och utlösning i ansiktet i födelsedagspresent för några år sedan.

Motion till RFSU:s kongress om porr, Island och censur

RFSU håller kongress vartannat år. Kommande kongress äger rum i Gävle den 17-19 maj. Det blir min fjärde RFSU-kongress. Det hade varit min sjätte om jag inte hade missat den senaste i Visby för att jag inte kunde ordna med sovplats då.

En av mina sexualpolitiska förebilder Ulf B Andersson har skrivit en politisk motion (det är alltid trevligt med politiska motioner) som kongressen ska ta ställning till och som undertecknad kan skriva under på.

th

Motionen:

RFSU:s inställning till pornografi har skiftat under årens lopp. I det idéprogram som antogs år 2008 slås dock följande fast:

”Så länge människan har varit en kulturell varelse, har hon i text och bild beskrivit sexuella handlingar. Det är en del av vår sexuella frihet att välja hur och om vi vill uppleva sexuella skildringar i text och bild.”

RFSU tar avstånd från barnpornografi och ”den pornografi där medverkan sker under tvång eller där de inblandade på något annat sätt far illa” och vill ha diskussion kring pornografi och RFSU anser att det ökade utbudet av porr på internet har både för- och nackdelar. I idéprogrammet står det så här:

”I och med att internet blir ett allt viktigare forum för pornografin ökar mångfalden. Det blir lättare att både marknadsföra och hitta mer varierad pornografi. Det finns en större variation i kroppsideal, åldersförhållanden och könsroller än vad som tidigare funnits i pornografin i videobutiken. Detta är en huvudsakligen positiv utveckling. Baksidan av teknikutvecklingen är att det är lättare att anonymt sprida pornografi som har tillkommit på ett olagligt sätt där människor tar skada.”

Att försvara friheten på internet har blivit något som Sveriges regering ofta talar om inte minst i samband med den Arabiska våren. Enigheten brukar vara stor när det gäller censur i repressiva regimer med stark internetövervakning och fördömandena blir skarpa om Kina, Iran, Saudiarabien, Egypten, Tunisien, Ryssland eller Ukraina genomför eller planerar censur av politisk-moraliska skäl av något som har med sexualitet att göra.

Tidskriften Ottar har också på ett förtjänstfullt sätt tagit upp (”Nät utan naket” i nummer 4/2010) de stora privata aktörernas sexual- och nakenfobi i de tjänster som bland annat Facebook, MySpace, Youtube och Apple tillhandahåller och som gör att till exempel Nationella Hivrådets kampanj i maj 2010 plockades bort från Youtube efter bara några timmar.

Nu är Island det första demokratiska land i Europa som är på väg att införa censur mot pornografi på internet. Internetfilter av den typ som används i Folkrepubliken Kina ska användas för att förhindra internetpornografin. Island har redan tidigare lagar där offentliggörande, import och distribution av pornografi kan ge upp till sex månaders fängelse. Inrikesminister Ögmundur Jónasson vill nu uppdatera lagen så att även internet omfattas.

Halla Gunnarsdottir, rådgivare till inrikesministern, sade den 13 februari 2013 enligt Daily Telegraph att ”Om vi kan sända en man till månen så ska det väl vara möjligt att komma åt porren på internet”. Förslaget om censur har brett stöd i Island och motiveras med att de kvinnor som medverkar i pornografi skadas och får sina medborgerliga rättigheter kränkta och att barn och ungdomar tar skada, rapporterar Daily Telegraph.

De isländska planerna på internetcensur får stöd även i Sverige. Den inflytelserika bloggaren Malin Wollin (Fotbollsfrun) skriver 8 februari under rubriken ”Låt Island visa vägen för oss” att ”det låter för bra för att vara sant”. I Aftonbladet/Wendela den 7 februari förklarar Stephanie Thögersen projektledare på Sveriges Kvinnolobby att ”Island är ett föredöme och Sverige borde följa efter”:

– Det känns lite nittiotal att hänvisa till yttrandefrihet på nätet när vi idag vet hur människor systematiskt kränks och hur rasism och sexism florerar på nätet.

Stephanie Thögersen förklarar att hon vill införa en lag som förbjuder spridning av pornografi på nätet och att det har skett en ”pornofiering” av samhället, att pornografin smyger sig in överallt i kulturen:

”Titta på vilken musikvideo, tv-serie eller film som helst så kan du se hur gränserna har flyttats fram”. Hon konstaterar också att ”snart är väl anusblekning lika vanligt som tandblekning”.

Diskussionerna i Island om att censurera internet för att stoppa sexuella skildringar väcker uppenbarligen förhoppningar i Sverige att internet ska kunna censureras även här. Internet har – liksom verkligheten – många sidor; näthat, rasism, allmän idioti, hot till och från höger och vänster och religiös fantatism och religionshat. Här finns också sexuella skildringar för och av olika läggningar, identiteter och så vidare. Många är dåliga, andra direkt osmakliga. En del upphetsande för vissa, avtändande för andra.

En censur, liksom förbud, slår dock mot allt, i detta fall alla sexuella skildringar vars syfte är att väcka upphetsning, det vill säga pornografi – det må sedan vara statsunderstödd feministisk porr som Dirty Diaries eller industriframställd kalifornisk porr med Puma Swede.

Begränsningarna av sex och naket från Facebook, Apple och Youtube har kunnat genomföras utan större protester. Nu när ett av våra nordiska grannländer vill införa internetcensur tror jag det är dags att vara vaksam.

Jag föreslår därför att

RFSU:s kongress uttalar att förbundsstyrelsen och förbundskansliet får i uppdrag att under kommande kongressperiod följa utvecklingen när det gäller censurförslag på det sexuella området och att i enlighet med andemeningen i idéprogrammets skrivningar om pornografi agera, protestera och ägna sig åt lobbyarbete när det är befogat.

Ulf B Andersson
Medlem i RFSU Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Feminister bejaka mångfalden i porren!

Nedan följer det första gästblogginlägget som någonsin publicerats på denna blogg.

Det finns en utbredd syn på porr som jag har svårt att förstå. Ett definitionsmässigt fördömande, där porr per definition är dåligt utan att man behöver problematisera, exemplifiera eller förklara vad man menar. Den kan leda till förslag om porrförbud, som i ett förslag i EU häromsistens eller vid kampen mot porrkanaler på hotell.

Eller så leder den till oreflekterade fördömanden, till exempel i sexfrågespalter. Som när porrkonsumtion på ett reflexmässigt sätt likställs med att det finns en sjuklig sexualitet eller används som förklaringsgrund för att en sexuell relation inte fungerar:

”Porr är förstås något som helt förstärker denna bild av kvinnans totala underlägsenhet som mannens ägodel och som han kan kommendera hur han vill.” (SvD: Psykologen svarar)

Vadå förstås!?

Porren får skulden för allt möjligt utan att den som hävdar det behöver visa hur sambandet mellan porren och det den påstås åstadkomma ser ut eller någon form av bevis för att det går att etablera ett samband. Porr sprider felaktiga kroppsuppfattningar. Porr är orsaken till att tjejer rakar sig mellan benen. Porr har skapat en analsextrend, där unga tjejer tror att de måste ställa upp. Påståenden som de ovan görs utan att peka på vilken porr man talar om, hur vanlig den är, hur porrkonsumtionsmönstren som ger dessa effekter ser ut.

Vad är då porr? Jag kan se två olika definitioner vi kan använda oss av när vi diskuterar fenomenet och vad vi drar för slutsatser beror på vilken vi använder.

Den första definitionen ser alla fina sexskildringar som erotiska och använder ordet porr för att beskriva fula sexskildringar. Med den definitionen är porr definitionsmässigt dåligt. All porr bygger på utnyttjande. All porr sprider felaktiga föreställningar om vad sex är. All porr objektifierar och trycker ner kvinnan. Den definitionen är vanlig bland porrkritiker. Feminister som är porrmotståndare brukar resonera ungefär så här.

Problemet med den definitionen är att den inte avgränsar vad som är porr från vad som inte är porr annat än subjektiv. Den berättar inte för hos varken vilka sexuella skildringar som är acceptabla eller hur vi ska förhålla oss till dem. Använder vi den betyder frasen ”förbjud porr” bara förbjud alla sexuella skildringar som just jag (eller) vi ogillar.

Det blir en utmaning att tillfredsställa vårt behov av sexskildringar. Ska det ske i smyg? Ska det sexuella behovet av sexskildringar bara få tillfredsställas av erotiska skildringar som är konstnärliga, fina, godkända … Frågan behöver besvaras.

Den andra definition ser alla sexskildringar som görs av estetiska skäl som erotik och alla som görs av sexuella skäl som porr. Porr är med den definitionen skildringar av nakenhet och/eller sexuella aktiviteter som är ägnade att skapa sexuell upphetsning. Vad som är porr avgörs av syftet med skildringen.

Med den definitionen kommer en massa filmer, bilder, texter etc av skiftande karaktär och inriktning vara porr. Att hävda att alla dessa sprider felaktiga föreställningar om sexualitet eller dåliga kvinnobilder eller objektifierar kvinnor blir orimligt. Här ryms skildringar av bögsex där inga kvinnor är med. Här ryms skildringar av lesbisk sex på kvinnornas villkor. Här ryms fantasier baserade på alla möjliga och omöjliga sexuella läggningar och fantasier.

Om man inte är ideologiskt blind eller så övertygad om att porr är snusk och skräp att man aldrig brytt sig om att se efter vad som finns i det gigantiska utbudet av porr, så inser man att just så mångfacetterad är porren.

Vi talar om en av världens äldsta genrer. När människan började skapa avbildningar och berättelser var skildringar av sexualitet och viljan att skapa upphetsning med redan från början. När människan har skapat nya tekniker för kommunikationen har det alltid snabbt kommit att användas för att skapa eller sprida sexuellt upphetsande kommunikation. Tryckpressen, kameran, filmkameran, internet…

Idag är tillgången till porr både i mängd och mångfald närmast oändlig. det finns något för alla smaker, intressen och läggningar i stort sett.

Enligt min mening är det en orimlig slutsats att fördöma hela denna mångfald. Jag tror att de flesta som gör det helt enkelt inte känner till den. De vet inte att den genomsnittliga porraktrisen inte alls är blond och smal med stora silikonbröst, utan att den påminner enormt mycket om den genomsnittliga kvinnan. De vet inte att eftersökta kategorier av porr inte bara inbegriper tonåringstjejer och asiater, utan också äldre, hemmafruar, amatörer, ladyboys, homosexuella, kroppsbehårade, och av alla möjliga raser och kulörer osv. De vet inte att all porr inte produceras av giriga manliga producenter som utnyttjar nerdrogade eller nedtryckta tjejer med svag självkänsla för att tjäna pengar, utan att porr också produceras hemma hos vanliga människor i form av amatörfilmer eller av kvinnliga producenter eller för den delen bara med fantasi och ett tangentbord som verktyg.

Om man vill slåss mot destruktiva effekter av porren, mot objektifiering av kvinnor eller falska kroppsideal, så borde man slåss för mångfalden i porren inte fördöma den definitionsmässigt.

Fördömandet av porren har skapat ett stigma som gör det svårt för någon att erkänna att den är porrkonsument, vilket gör det hopplöst svårt att föra ett vettigt samtal om porr. Om vi vill begränsa mängden dålig porr och se till att det vi uppfattar som bra porr får spridning så måste samtalsklimatet inbjuda till att prata om porr. Inte bara i form av fördömanden utan även i form av analys, problematiseranden och lustfyllda rekommendationer.

Jag gillar porr. Jag gillar välgjorda amatörfilmer. Eller filmer där man lyckas lura mig att tro att det är en välgjord amatörfilm. Jag gillar välskrivna texter om sexuella aktiviteter som känns som att det skulle kunna hända. Jag gillar texter och filmer som skildrar saker jag fantiserar om att göra för det gör mina fantasier verkligare. Jag gillar porr som skildrar ojämlika maktrelationer i sexuella situationer eftersom jag har svårt både för att dominera och bli dominerad i min egen sexuella praktik. Jag gillar porr där de inblandade är vardagssnygga. Inte plastiga, nedbantade, opererade, hårfärgade, ansade, rakade etc. Jag gillar om de ser ut som människor jag skulle kunna springa in i i vardagen. Men de får gärna vara snygga. Vad gillar du?

Kan du svara på den frågan utan att fundera över vilka som får veta att du konsumerar porr? Utan att skämmas eller rodna? Borde du inte kunna det?

Om det är svårt att svara på den frågan är det för att propagandan från moralister har lyckats. De har envist fört fram en bild av vad porr är och att all porr är dålig och eftersom denna verklighetsbeskrivning fått starkt fäste så är det svårt att erkänna att man är porrkonsument.

Jag är feminist och jag tycker att det är feministiskt att vara för porr. Alla feminister borde vara för porr! De borde arbeta för en så vid definition av porr som möjligt. Porrens mångfald kan hjälpa till att bekämpa en begränsande syn på kvinnlig sexualitet som passiv, mottagande och underordnad. Porrens mångfald kan vara motvikt mot modevärlden, Hollywoods och teves sjuka skönhetsideal. Porrens mångfald kan hjälpa oss att minska objektifieringen av kvinnor genom att skildra dem som sexuella subjekt.

Samtidigt kan vi vara mot alla de sakerna som feminister som är emot porr är emot. Nämligen könsdiskriminerande, objektifierande porr. Porr med en ensidig bild av kvinnlig sexualitet. Porr som bygger på att man utnyttjar eller t o m skadar människor som är inblandade i produktionen.

Låt oss vara för bra porr och mot dålig helt enkelt.