Porr som inspirationskälla till sex

Jag saknar förslag om tänkbara inspirationskällor till sex. Behöver vi en litterär kanon på tema sex? Kan vi tänka oss att unga får läsa sexnoveller under skoltid? Okej, jag raljerar, men faktum är att det är svårt att komma på realistiska alternativ till porrfilmer som inspiration. De som kritiserar porrens ställning borde därför visa ett visst mått av ödmjukhet inför svårigheten att hitta källor till upphetsning och inspiration som kan konkurrera med porren. Pornografin är åtminstone en möjlighet att se andra ha sex, något som många inte skulle kunna hitta utanför porren.

Om vi antar att porren är den enda inspirationskällan till sex och att sex förtjänar en mångfald av inspirationskällor är frågan vad som skulle kunna samsas med porrens påverkan på vår sexualitet och/eller sexualvanor. Porren verkar av allt att döma vara här för att stanna.

De som kritiserar porren för att vara den enda inspirationskällan föreslår sällan några andra tänkbara inspirationskällor eller vad, om något, porrbranschen borde göra för att motarbeta sin särställning. Är det rimligt att kräva att porren ska agera som någon slags public service och förmedla att det även finns annan inspiration att tillgå?

Många gör sin porrkonsumtionsdebut innan de sexdebuterar tillsammans med någon annan. Få är de som ifrågasätter att de bilder av sex som ”porren” förmedlar i någon mån påverkar betraktaren, men det är tvära kast mellan att konstatera att det vi tar del av påverkar oss till att det skulle fungera som en instruktionsmanual och påverka oss negativt.

Sexualundervisning brukar lyftas fram som ett viktigt komplement till pornografin och den medialiserade sexualiteten, men då handlar det främst om hur den kan problematisera ”porrsex” snarare än om undervisning som sexuell inspirationskälla. Ett argument för sexualundervisning har till och med varit att den inte ”väcker den björn som sover”.

Samtal om stereotypa bilder som pornografiskt material kan förmedla och hur porren kan påverka våra sexliv, både positivt och negativt, fyller för all den en funktion, men det är någonting annat jag ser framför mig när någon är kritisk till att porren är den enda inspirationskällan. Jag ser inte en person som är emot sådant som kan inspirera människor till att ha sex framför mig – tvärtom. Jag föreställer mig snarare någon som inte nöjer sig med vad pornografiskt eller annat material borde låta bli att förmedla, någon som också associerar inspiration med något framåtblickande och lustfyllt.

Prata gärna om vad sex kan vara, men se upp med vuxna som när de oroar sig för ungas övergång från barndom till sexuella varelser inte kan låta bli att moralisera. Föräldrar som kanske snarare menar att unga över huvud taget inte borde ha några inspirationskällor till sex. För det går inte att ha det på både sätten samtidigt utan att det enda alternativ som står till buds blir allmän sexnegativitet. Jag tror mer om de som vänder sig emot stereotypa bilder i pornografi. För faktum kvarstår. Förr eller senare har de flesta unga sex och någonstans kommer inspirationen ifrån. Frågan är var och vad de kan söka upp när den egna fantasin inte räcker.

Sexistisk pornografilagstiftning

Obs! tog nyligen upp Storbritanniens nya pornografilagstiftning. Zoe Williams, kolumnist i The Guardian, medverkar i radioprogrammet. Hon menar att lagstiftningen, som främst reglerar vad som får visas, är kvinnofientlig och sexistisk. Lyssna gärna på inslaget (36:54 in).

Flera av de sexuella praktiker som inte får visas i och med den nya lagstiftningen är sådana som lagstiftaren finner olämpliga att ta del av, särskilt om tittarna försöker sig på att efterlikna dem hemma. Men det är inte bara praktiker som inte får visas, utan även halva befolkningens ejakulationer. Det handlar så vitt jag förstått inte om att lagstiftaren tror att fittpersoners ejakulationer är eller består av urin, utan om det faktum att urin har använts i pornografi för att fejka fittpersoners ejakulationer och svårigheterna för en del att skilja det ena från det andra. Vän av ordning undrar varför urin inte får visas.

Som jag har förstått det är inte skälet till att fittpersoners utlösningar inte får visas sexistisk, men det kvittar egentligen med tanke på resultatet. Det drabbar även dem som inte fejkar. Kukpersoners utlösningar är alltjämt tillåtna att visa. Den nya lagstiftningen innehåller heller inget förbud mot att fejka spermamängd eller liknande.

Hur sex skildras i pornografin kan påverka hur människor har sex, även om pornografins påverkan på våra sexliv emellanåt överdrivs. Det vore förstås olyckligt om pornografin bidrog till att fler fejkade orgasmer och utlösningar, men det verkar inte vara det som är bekymret här. Det är faktiskt något oklart vad som är bekymmersamt.

De som tror på pornografins genomslagskraft i våra sovrum borde väl om några välkomna att fittpersoner kan få orgasm och utlösning i pornografi. Fortfarande är en del omedvetna om att fittpersoner precis som kukpersoner kan få utlösningar. Att alla inte får det är en annan fråga, men förutsättningarna finns.

Bland de sexuella inslag som inte får visas i pornografi producerad i Storbritannien finns bland annat smisk, fisting, ”face-sitting”, strypsex och ”age play”. Det som framförallt utmålats som sexistiskt är att man inte får visa fittpersoner som gränslar någons ansikte medan de får oralsex. Motsvarande förbud för kukpersoner som gränslar en sexpartner under oralsex verkar inte vara aktuellt.

Människors arbetsförhållanden är reglerade. Att medverka i kommersiell pornografi är ett arbete. Jag hade haft mer sympati med lagstiftaren om det hade varit frågan om arbetsmiljölagstiftning. Kondom eller inte är till exempel en klockren fråga om arbetsmiljö som man kan ha olika åsikter om. Sedan några år tillbaka måste personer som medverkar i pornografi producerad i Los Angeles använda kondom vid vaginala och anala samlag. Detta för att motverka spridning av sexuellt överförbara sjukdomar. Syftet har inte varit att främja en ökad kondomanvändning hos allmänheten trots att det finns personer som varken vill ha eller se skyddat sex.

Den nya lagstiftningen är säkert arbetsmiljölagstiftning i någon mening, med flera av de sexuella inslag som inte får visas handlar uppenbarligen inte om arbetsmiljö. Det verkar snarare handla om sexualmoral. Hur farligt är face-sitting ens? Den officiella förklaringen är att fittslickande kan blockera luftvägar.

Producenter som vill visa exempelvis fittpersoners ejakulationer eller face-sitting kommer även i fortsättningen kunna göra det, men de får korsa några gränser först.

P.S. Efter att ha läst om face-sitting har det gått upp för mig att en del ser det som en del av dominanssex. Jag har aldrig ens tänkt på det i termer av dominans. Tvärtom har jag sett det som rakt igenom ”vaniljsex”. Kanske för att en vän fick en kombination av face-sitting och utlösning i ansiktet i födelsedagspresent för några år sedan.

Porrfilter fungerar, men inte som politiker tror!

Är någon förvånad över att filter som ska stoppa sidor med visst innehåll, pornografi till exempel, också stoppar sådant som inte var avsett? Filtrering är en enkel metod för att komma åt visst innehåll. Istället för att manuellt kontrollera innehållet på sajter kan en välja ut särskilt innehåll, ord exempelvis, som ska stoppas.

Om du vill stoppa sidor som innehåller analsex eller ”analsexprogaganda” och därför hindrar åtkomsten till sidor som innehåller ordet ”analsex” kommer också analsexnegativt innehåll att stoppas. De som är emot ”analsexpropaganda” eller ”homosexprogaganda” kan antagligen leva med det, en del saker anses så förkastliga bland vissa att de är beredda att beivra dem om det så drabbar sådant som inte direkt berörs. Men det stoppar inte. Filtreringen kommer med största sannolikhet också att känna igen ”lämpligt” innehåll som ”olämpligt”.

Storbritanniens filter som skulle hindra barns tillgång till pornografi bland annat för att den ger en orealistisk bild av hur sex går till (eller åtminstone av hur Claire Perry knullar får man förmoda) har fått kritik för att det också stoppar åtkomsten till exempelvis välgörenhetsorganisationers sidor och grupper som arbetar för homosexuella personers rättigheter.

För politiker är det förstås ett nederlag om de filter man sjösatt stoppar mer än vad som var avsett av annat än vad som var avsett, men om filter i sig är ett bra verktyg för att hindra människors tillgång till information och om den alls ska regleras borde vara huvudfrågan. Mitt huvudsakliga problem med filter är inte att de inte fungerar för det gör de. Filter fungerar som filter fungerar, men inte nödvändigtvis som politiker vill, tror och hoppas att de ska fungera. Jag skulle inte vara positiv till filter som var inställda på att hindra oss åtkomst till pornografi om de åstadkom just det.

Att politiker lagstiftar om att förhindra människor åtkomst till ett särskilt innehåll utifrån vad de för stunden har kommit överens om är olämpligt är ett allvarligt och oproportionerligt ingrepp i människors liv även om det som avses anses förkastligt. I Ryssland kan det röra sig om ”förkastlig” så kallad homopropaganda, någon annanstans om regimkritik. Vad som anses förkastligt varierar övertid, men normaliseringen av ingrepp i människors frihet består.

För övrigt har 2013 års nyordslista kommit ut och jag vill ha bjudkaffe.

Feminister bejaka mångfalden i porren!

Nedan följer det första gästblogginlägget som någonsin publicerats på denna blogg.

Det finns en utbredd syn på porr som jag har svårt att förstå. Ett definitionsmässigt fördömande, där porr per definition är dåligt utan att man behöver problematisera, exemplifiera eller förklara vad man menar. Den kan leda till förslag om porrförbud, som i ett förslag i EU häromsistens eller vid kampen mot porrkanaler på hotell.

Eller så leder den till oreflekterade fördömanden, till exempel i sexfrågespalter. Som när porrkonsumtion på ett reflexmässigt sätt likställs med att det finns en sjuklig sexualitet eller används som förklaringsgrund för att en sexuell relation inte fungerar:

”Porr är förstås något som helt förstärker denna bild av kvinnans totala underlägsenhet som mannens ägodel och som han kan kommendera hur han vill.” (SvD: Psykologen svarar)

Vadå förstås!?

Porren får skulden för allt möjligt utan att den som hävdar det behöver visa hur sambandet mellan porren och det den påstås åstadkomma ser ut eller någon form av bevis för att det går att etablera ett samband. Porr sprider felaktiga kroppsuppfattningar. Porr är orsaken till att tjejer rakar sig mellan benen. Porr har skapat en analsextrend, där unga tjejer tror att de måste ställa upp. Påståenden som de ovan görs utan att peka på vilken porr man talar om, hur vanlig den är, hur porrkonsumtionsmönstren som ger dessa effekter ser ut.

Vad är då porr? Jag kan se två olika definitioner vi kan använda oss av när vi diskuterar fenomenet och vad vi drar för slutsatser beror på vilken vi använder.

Den första definitionen ser alla fina sexskildringar som erotiska och använder ordet porr för att beskriva fula sexskildringar. Med den definitionen är porr definitionsmässigt dåligt. All porr bygger på utnyttjande. All porr sprider felaktiga föreställningar om vad sex är. All porr objektifierar och trycker ner kvinnan. Den definitionen är vanlig bland porrkritiker. Feminister som är porrmotståndare brukar resonera ungefär så här.

Problemet med den definitionen är att den inte avgränsar vad som är porr från vad som inte är porr annat än subjektiv. Den berättar inte för hos varken vilka sexuella skildringar som är acceptabla eller hur vi ska förhålla oss till dem. Använder vi den betyder frasen ”förbjud porr” bara förbjud alla sexuella skildringar som just jag (eller) vi ogillar.

Det blir en utmaning att tillfredsställa vårt behov av sexskildringar. Ska det ske i smyg? Ska det sexuella behovet av sexskildringar bara få tillfredsställas av erotiska skildringar som är konstnärliga, fina, godkända … Frågan behöver besvaras.

Den andra definition ser alla sexskildringar som görs av estetiska skäl som erotik och alla som görs av sexuella skäl som porr. Porr är med den definitionen skildringar av nakenhet och/eller sexuella aktiviteter som är ägnade att skapa sexuell upphetsning. Vad som är porr avgörs av syftet med skildringen.

Med den definitionen kommer en massa filmer, bilder, texter etc av skiftande karaktär och inriktning vara porr. Att hävda att alla dessa sprider felaktiga föreställningar om sexualitet eller dåliga kvinnobilder eller objektifierar kvinnor blir orimligt. Här ryms skildringar av bögsex där inga kvinnor är med. Här ryms skildringar av lesbisk sex på kvinnornas villkor. Här ryms fantasier baserade på alla möjliga och omöjliga sexuella läggningar och fantasier.

Om man inte är ideologiskt blind eller så övertygad om att porr är snusk och skräp att man aldrig brytt sig om att se efter vad som finns i det gigantiska utbudet av porr, så inser man att just så mångfacetterad är porren.

Vi talar om en av världens äldsta genrer. När människan började skapa avbildningar och berättelser var skildringar av sexualitet och viljan att skapa upphetsning med redan från början. När människan har skapat nya tekniker för kommunikationen har det alltid snabbt kommit att användas för att skapa eller sprida sexuellt upphetsande kommunikation. Tryckpressen, kameran, filmkameran, internet…

Idag är tillgången till porr både i mängd och mångfald närmast oändlig. det finns något för alla smaker, intressen och läggningar i stort sett.

Enligt min mening är det en orimlig slutsats att fördöma hela denna mångfald. Jag tror att de flesta som gör det helt enkelt inte känner till den. De vet inte att den genomsnittliga porraktrisen inte alls är blond och smal med stora silikonbröst, utan att den påminner enormt mycket om den genomsnittliga kvinnan. De vet inte att eftersökta kategorier av porr inte bara inbegriper tonåringstjejer och asiater, utan också äldre, hemmafruar, amatörer, ladyboys, homosexuella, kroppsbehårade, och av alla möjliga raser och kulörer osv. De vet inte att all porr inte produceras av giriga manliga producenter som utnyttjar nerdrogade eller nedtryckta tjejer med svag självkänsla för att tjäna pengar, utan att porr också produceras hemma hos vanliga människor i form av amatörfilmer eller av kvinnliga producenter eller för den delen bara med fantasi och ett tangentbord som verktyg.

Om man vill slåss mot destruktiva effekter av porren, mot objektifiering av kvinnor eller falska kroppsideal, så borde man slåss för mångfalden i porren inte fördöma den definitionsmässigt.

Fördömandet av porren har skapat ett stigma som gör det svårt för någon att erkänna att den är porrkonsument, vilket gör det hopplöst svårt att föra ett vettigt samtal om porr. Om vi vill begränsa mängden dålig porr och se till att det vi uppfattar som bra porr får spridning så måste samtalsklimatet inbjuda till att prata om porr. Inte bara i form av fördömanden utan även i form av analys, problematiseranden och lustfyllda rekommendationer.

Jag gillar porr. Jag gillar välgjorda amatörfilmer. Eller filmer där man lyckas lura mig att tro att det är en välgjord amatörfilm. Jag gillar välskrivna texter om sexuella aktiviteter som känns som att det skulle kunna hända. Jag gillar texter och filmer som skildrar saker jag fantiserar om att göra för det gör mina fantasier verkligare. Jag gillar porr som skildrar ojämlika maktrelationer i sexuella situationer eftersom jag har svårt både för att dominera och bli dominerad i min egen sexuella praktik. Jag gillar porr där de inblandade är vardagssnygga. Inte plastiga, nedbantade, opererade, hårfärgade, ansade, rakade etc. Jag gillar om de ser ut som människor jag skulle kunna springa in i i vardagen. Men de får gärna vara snygga. Vad gillar du?

Kan du svara på den frågan utan att fundera över vilka som får veta att du konsumerar porr? Utan att skämmas eller rodna? Borde du inte kunna det?

Om det är svårt att svara på den frågan är det för att propagandan från moralister har lyckats. De har envist fört fram en bild av vad porr är och att all porr är dålig och eftersom denna verklighetsbeskrivning fått starkt fäste så är det svårt att erkänna att man är porrkonsument.

Jag är feminist och jag tycker att det är feministiskt att vara för porr. Alla feminister borde vara för porr! De borde arbeta för en så vid definition av porr som möjligt. Porrens mångfald kan hjälpa till att bekämpa en begränsande syn på kvinnlig sexualitet som passiv, mottagande och underordnad. Porrens mångfald kan vara motvikt mot modevärlden, Hollywoods och teves sjuka skönhetsideal. Porrens mångfald kan hjälpa oss att minska objektifieringen av kvinnor genom att skildra dem som sexuella subjekt.

Samtidigt kan vi vara mot alla de sakerna som feminister som är emot porr är emot. Nämligen könsdiskriminerande, objektifierande porr. Porr med en ensidig bild av kvinnlig sexualitet. Porr som bygger på att man utnyttjar eller t o m skadar människor som är inblandade i produktionen.

Låt oss vara för bra porr och mot dålig helt enkelt.

Ögonkontakt under sex

Hade jag utgått från mig själv hade jag antagit att män inte vill ha ögonkontakt när de får oralsex. Jag utgick tidigare från mig själv i den frågan. Jag kan inte räkna antalet gånger jag blickat ner under tiden jag blivit slickad och slagits av att personen jag har sex med försöker få ögonkontakt med mig. Där har jag legat på rygg, tittat upp i taket alternativt blundat och någon gång då och då tittat ner. Ibland för att jag har velat veta hur personen slickar när det är som allra skönast för periodvis har jag varit dålig på att sätta ord på hur jag vill ha det. ”Slicka gärna som du slickar nu” är bra vägledning där och då, men den beskrivningen skulle inte tillföra en utomstående person särskilt mycket.

En man lät mig förstå att en stor del av män tittar på dem de slickar för att de själva tilltalas av ögonkontakt när de får oralsex och tänker sig att kvinnor nog också gör det. Några lär göra det för att de (också) vill se ”mottagarens” reaktioner. På motsvarande sätt utgår många kvinnor som inte vill ha ögonkontakt under oralsex (eller sex överlag) från sig själva och tar för givet att ingen annan heller vill det.

Jag gillar när de som ger oralsex i pornografi (alla som medverkar i porr skulle ge om jag fick bestämma) har ögonkontakt med kameran och finner det sympatiskt att vilja ha ögonkontakt under sex. Jag blir avtänd på tanken om sex som en mekanisk akt mellan personer som inte vidrör varandra alls med undantag för könsorganen. Ett händelseförlopp som äger rum i släckta sovrum mellan personer som aldrig skulle drömma om att visa varandra en gnutta intimitet. Skulle mitt sexliv se ut på det viset skulle jag nog lägga ner. Jag blir gärna påmind om att det är en människa av kött och blod som jag ligger med.

Mer ögonkontakt åt folket. Det lät sympatiskt, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var tvungen att vänja mig vid ögonkontakt. Det kom inte enkelt för mig att gå från att ha det sporadiskt och med vissa personer (förälskelser har varit en ögonkontaktsgaranti för mig) till att ha det med alla i någon utsträckning och gör det inte alltid nu heller. Det handlar inte om att stirra utan om att bekräfta varandras närvaro. Om den andre inte vill ha ögonkontakt är det givetvis svårare. Om man försöker ha det med någon man vant sig vid att det inte ska vara någon ögonkontakt med likaså.

Att ha ögonkontakt medan man suger kuk (det kan rent praktiskt vara svårt att uppbåda om man har en idé om att suga djupt) är någonting kvinnor i pornografi gör och för somliga tar det emot att göra saker som kan framkalla porrsexassociationer. Det vore dumt på alla tänkbara plan att avfärda en sexuell praktik för att den förekommer i porr, men gissningsvis så gillade de som gillar ögonkontakt under sex i dag det redan innan de kom i kontakt med det i porr.

Det är inte normalt att titta varandra i ögonen en längre stund utan att kommunicera verbalt (Metro gör att vi som bor söderöver och åker kollektivt inte behöver titta på varandra under resandets gång) så när vi gör det under sex kan det mycket väl uppstå en sorts pinsam tystnad. Skulle man vilja ha ögonkontakt under sex, men att det inte kommer enkelt för en, är det någonting man får öva på. Till slut lär man vänja sig vid det. Det är inte märkligare än att personer som är ovana att prata inför andra kan ha svårt att ha ögonkontakt med de som lyssnar.

Övning ger färdighet. Tycker man att sex är värt en ansträngning kan det vara värt att prova att ha ögonkontakt. Gillar man inte det finns alltid taket som av någon anledning aldrig blir pinsamt.

Vecka 6 vill att du ska skriva om ögonkontakt vid sex.

Alla föräldrar är bra sexualupplysare

Skolan bör ”åläggas att sprida sådana normer och värderingar som majoriteten är överens om är moraliskt överlägsna, till exempel alla människors lika värde eller att demokrati är bättre än diktatur.”, men skolan bör lämna värderingar kring sexualiteten i fred då det inte finns någon ”konsensusnorm kring sexualitet” i dagens Sverige. Den sexuella värdegrund som ”medier och debattörer tycks vara överens om” kan man misstänka ”saknar folklig förankring”. Detta enligt en osignerad ledare i Corren som är en replik på jämställdhetsminister Nyamko Sabunis debattinlägg om sexualundervisning i skolan på DN Debatt.

”Debattelitens sexuella värdegrund slår fast att allt är naturligt, all sex är bra sex. Det har varit viktigt historiskt, i kampen för kvinnors och sexuella minoriteters frigörelse, att markera att det inte är onaturligt med kvinnlig sexdrift eller homosexuella relationer. Men efter de segrarna har ”allt är naturligt”-rörelsen rusat vidare, så att högstadieelever i dag kan uppleva att de hetsas till att ha mycket och avancerat sex tidigt.”

Enligt ledaren finns ingen anledning att tala om ”avancerade sexuella tekniker” då pornografin förmedlar sådana. Det finns undertoner av att den okända ledarskribenten inte är helt bekväm med den ordningen, men att ha illusioner om att pornografin ska minska i omfattning eller genomgå en omvälvande personlighetsförändring vore att hoppas på väl mycket. Det heter inte sällan att man inte ska låta sitt sexliv influeras av pornografin, men om man kan använda den som en förevändning för att inte behöva prata om sex går det uppenbarligen alldeles utmärkt att hänvisa till pornografin som ett sexualundervisande redskap. Mycket intressant.

Okända ledarskribent, berätta gärna vad i pornografin som är så avancerat. Att hålla ut? Att ha sex som motsvarar flera svenssonsamlag tidsmässigt? Att ha sex som inte nödvändigtvis avslutas med ejakulation i kvinnans underliv? Att ha avbrutet samlag? Att sikta rätt när man ska ejakulera i någons ansikte?

Jag kan förstår att det kräver viss koncentration att ha sex på det sätt som man har i pornografi. Man bör anpassa sin kropp och sin hållning efter att de finns kameror i rummet om man vill att de ska snappa upp könsdelar och andra trevliga detaljer, något som personer som inte har sex framför en kamera behöver tänka på. Det kan vara avancerat för de ovana, men det är nog inte kameravänliga ställningar man kopierar från pornografin annat än om man själv vill dokumentera sitt sexliv någon gång ibland, vilket jag verkligen kan rekommendera. På samma sätt som det är roligt att ha semesterbilder är det roligt att ha sexbilder att titta tillbaka på. Passa gärna på när du är ung och din kropp är i toppskick

När du redogjort för hur man har avancerat sex får du gärna berätta vad som tyder på att unga känner sig pressade att ha mycket av den varan och det tidigt. Sist jag kollade var den genomsnittliga sexdebutåldern 16 år och det är inte tidigt.

Ledarskribentens svar på att skolan inte ska förmedla sexuella värderingar som kan sakna folklig förankring är att överlåta det uppdraget till föräldrarna. Ska vi skicka föräldrarna på en folklighetsfolkbildningskurs eller är det inte så viktigt att de är folkliga tillskillnad från medierna och den så kallade ”debatteliten”?

Om föräldrarna vore den enda värderingskällan skulle det antagligen förmedlas en del värderingar i stil med: ”homosexualitet är en synd”, ”det finns bara ett preventivmedel värt namnet och det är p-piller”, ”man ska bara ligga med personer man älskar”, ”har man inte sex behöver man inte oroa sig för könssjukdomar”, ”onani är ett tecken på dålig självkontroll”, ”knullar man med minst två män i veckan så är man en hora”. Folkligt eller ej så är det knappast den packning unga behöver i sitt bagage när de ska utforska sin sexualitet tillsammans med andra.

Folkligt i all ära, men det viktiga är att mamma och pappa gillar hur man har sex (och de gillar inte avancerade sexuella tekniker?): ”De flesta föräldrar hoppas nog att deras söner och döttrar – oavsett om de är homo- eller heterosexuella – ska göra sina första sexuella erfarenheter när de är mogna för det, i ett intimt sammanhang med någon de älskar.”. Eftersom att de flesta vill ha sina föräldrar i sina sovrum när de ligger så är det viktigt att respektera deras – tills motsatsen bevisats – mononormativa ideal.

”Sexualiteten är för viktig, och för intimt privat, för att göras till ett socialt ingenjörsprojekt.” avslutas ledaren med. Jag håller med att sexualiteten är viktig, men hur privat den ska vara är upp till var och en. Att någon som påstår att denne inte vill se ett ”socialt ingenjörsprojekt” är villig att lämna något så viktigt i händerna på föräldrapar (normpoliser) vars värderingar och förmåga att sexualundervisa är okända övergår mitt förstånd.

Om ni vill uppröras kring någonting annat kan ni läsa om bröststympning i Kamerun och begrunda om föräldrar alltid vet bäst.

Harlekinskadade relationer

Dagens Nyheter har en underhållande artikel om hur ”Kärleksromaner av Harlekin-typen” skadar ”verkliga relationer” utifrån en rapport av relationspsykologen Susan Quilliam. Det är underhållande när en viss sorts böcker som anses vara skräplitteratur tillskrivs en sådan makt, men trots det ligger det kanske en del i det artikeln tar upp. Om det är frågan om en ”Harlekinskada” eller inte kan förstås diskutera, men ta den diskussionen med någon som läst sådan litteratur. Det vill säga inte undertecknad, och där fick ni också svaret på varför jag inte är skadad och drömmer om ”den rätte” (som inte finns).

”Enligt rapporten utgör den här typen av böcker nästan hälften av all såld skönlitteratur i vissa länder. Vissa inbitna fans kan läsa 30 böcker i månaden. Quilliam jämför det med de få timmar av sexualundervisning som läsarna kan ha fått under sin livstid. Den här obalansen bäddar för förvridna förväntningar för de kvinnor – för det handlar om en nästintill uteslutande kvinnlig läsekrets – som konsumerar böckerna i fråga.”

Pornografi ger oss möjligheten att se andra ha sex. Sex anses som bekant vara något privat så det är rätt unikt att vi genom porren kan få se det tillgjorda, men privata. Personligen har jag vistats i samma rum som personer som haft sex åtskilliga gånger. Med andra ord har jag fått intryck av ”riktigt” sex också (och jag inbillar mig att personer anstränger sig för att vara roligare sexuellt när någon annan är i samma rum). Den bild av sex pornografin ger tvingas man att förhålla sig till. Läser man Harlekinböcker så ger de också en bild av sex att förhålla sig till. Ingen förnekar att pornografin påverkar vår syn på sex, men vad den påverkar och i hur stor utsträckning råder det blandade uppfattningar om. Det är knappast oviktigt att studera textmässiga sexuella skildringar heller i de fall där de utgör den huvudsakliga bildskaparen av hur sex är och borde vara. Jag är dock glad att det inte lär hamna på mitt bord att studera nämnda typ av litteratur även om det säkert vore bra för allmänbildningen.

”Romanerna skapar också orealistiska förväntningar om ett sexliv med ständigt multipla orgasmer och okomplicerade barnafödanden.” menar Quilliam. Jag upplever ibland upprepade orgasmer och att göra det kan skapa orealistiska idéer om hur andra har sex. Om jag har det borde väl många andra kvinnor också ha det, kan det vara enkelt att tänka tills man läser statistik som visar att en del aldrig upplever singelorgasmer. Att något kan skapa orealistiska förväntningar behöver inte nödvändigtvis vara negativt. Jag minns en moder som ringde in till något radioprogram och var arg på pornografin för att den enligt henne förmedlade till unga män att män kunde ha sex länge. Det fick mig att dra slutsatsen att hon hade legat med män som inte kunde hålla ut längre än några minuter och att hon var oförmögen att se ens egna sexuella erfarenheter (snittmänniskan ligger med omkring sju personer under hela sitt liv) inte nödvändigtvis säger något om merparten av kvinnors eller mäns sexuella prestationer. Modern hade inte ramlat över några filmer i vilka aktörerna höll på i flera timmar, utan vanligt pornografiskt sex som håller på omkring tjugo till fyrtio minuter (oftast tjugo minuter om det är två och fyrtio om det är gruppsex).

Det som beskrivs som orealistiskt är inte alltid det. Jag har svårt att föreställa mig den sortens kritik mot filmer i vilka kvinnorna blev slickade i minst en halvtimma, men vem vet, jämställdheten kommer ju nästan alltid från fel håll. Det skulle ge en orealistisk bild av hur de flesta har sex, men pornografin har väl inte gjort anspråk på att vara realistisk i den meningen? Om sanningen ska fram, hur många skulle titta om de visade åtta minuter långa ”klassiska” samlag?

”Enligt en färsk kartläggning av böcker i genren nämns kondomer bara i en av tio romaner. Och när de nämns så är det oftast för att huvudrollsinnehaverskan vill avstå användandet för att ”inget ska komma emellan” henne och hjälten. Enligt Susan Quilliam finns klara tecken på att frekventa läsare är negativt inställda till att själva använda kondom.”

Hur kärleksfullt sex framställs tror jag – på riktigt – är en av förklaringarna till det låga kondomanvändandet bland såväl yngre som äldre. Kondomer är något många förknippar med one night stands. Tvåsamma ska inte behöva kondomer eftersom att de ska vara trogna och inte ha några könssjukdomar att dölja för varandra. Det intressanta med one night stands är att det finns heteromän som vill använda kondom med sådana för att de har en bild av kvinnor som kan tänka sig att ha one night stands som äckliga. Man vill att något ”ska komma emellan” kuken och (den äckliga) fittan, som är de enda kroppsdelar som ska beröra varandra, i övrigt ska sexet vara mekaniskt. Det finns också män som inte vill använda kondom med kvinnor de finner äckliga. Varför göra sig det besväret med någon som är äcklig och kommer att vara historia efteråt, ungefär.

Något Harlekinböckerna skulle kunna ifrågasätta är hur kärleksfullt det är att uppmana kvinnor att använda hormoner och utsätta sig för en rad olika biverkningar för att män ska kunna ejakulera i deras underliv. Spermans inneboende kärlek – jag tror inte på den.

Föräldrars sexualundervisning ger jag inte mycket för

Tonårsföräldrar uppmuntras återigen att prata sex, relationer och värderingar med sina barn. Att sexualundervisningen är obligatorisk (på pappret) gör inte att föräldrar slipper prata sex med sina barn. De uppmanas att ta ”det stora snacket”. Som vanligt andas uppmaningen att föräldrarna kan vara en sund motvikt till den information och den bild av sex som bland annat media, reklam och porr förmedlar, men om vi ska vara ärliga, vad talar för att de flesta föräldrar har någon aning om vilken bild av sex som tonåringar möter? Är föräldrar som knappt har sex också kapabla att ge en mer nyanserad bild av sex? Vill barn prata sex med sina föräldrar? Kan de flesta föräldrar prata om värderingar utan att förmedla att de egna är sanningen? Värderingar kan nämligen vara alltifrån att homosexuella lider av en sjukdom till att sex är någonting man har med den man älskar (och den man älskar älskar man med).

Det handlar om att så tidigt som möjligt bygga en relation med sitt barn. Där ni inte bara kan prata om sex, utan framför allt om kärlek och relationer.” säger Nisse Edwall, programledare för radiosatsningarna ”Ligga med P3” och ”Hångla i P3”.

Börjar man prata sex med sina barn i tidigt skede går det säkert mycket smidigare, men så tidigt som möjligt är knappast när sonen eller dottern hunnit fylla tretton. Jag inser att personer som är sexualpolitiskt aktiva kommer att prata sex med sina barn och förmodligen är de mer lämpade att göra det än snittföräldern i och med att de har kunskap, är bättre på att tala om värderingar utan att fördöma samt att det kommer mer naturligt för dem att prata om sex generellt. De flesta föräldrar är dock inte sexualpolitiskt aktiva. Ingenting talar för att de flesta föräldrar har koll på vilken bild av sex unga möter. Jag klandrar inte dem för det, men jag tycker att vi ska förhålla oss till det och inte utgå från att de flesta nog har det. Därtill har föräldrar och barn inte sällan ett nästan traumatiskt förhållande till varandras sexliv. Alla barn och föräldrar som vill veta detaljer om varandras sexliv kan räcka upp en hand!

Föräldrar som tror att sexsnack med sina tonårsbarn är detsamma som att säga ”okej” till sexdebut blir lugnade av Maria Bergström. – All forskning tyder på att sexualupplysning inte alls tidigarelägger sexdebuten, snarare tvärtom. Debutåldern är i dag 16,5 år, och den har varit konstant i många, många år.”

Att Bergström uppenbarligen känner ett behov av att lugna de som inte vill att deras tonåringar ska ha sex säger en hel del om hennes bild av föräldrar (som nog tyvärr stämmer rätt väl) och vilken information föräldrar kan bistå sina tonåringar.

Föräldrar är så otroligt kompetenta nuförtiden. Vi förväntas skriva under på att de inte bara vill, utan också vet, sina barns bästa. De besitter så pass mycket kunskap om sex och pornografi att de kan undervisa sina barn om det. Jag som mest hört historier om stammande föräldrar som inlett sexsamtal med ”Vi måste prata” eller om arbetarklassföräldrar som burdust hävt ur sig ”Skydda dig, jag vill inte att du kommer hem med några barnbarn” tror det när jag ser det.