Ansvaret är ditt

Häromdagen läste jag Svensk sexualbrottslag: En framåtsyftande tillbakablick av Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt vid Stockholms universitets juridiska fakultet. Leijonhufvud skriver:

Vi har inte en samtyckeskultur, och vi har definitivt inte en samtyckesreglering i lag. Vi lägger fortfarande huvudansvaret på kvinnan när det handlar om sex. […] För att bryta denna så starkt befästa syn behöver man se att, också i vår tid, sex har olika implikationer för män och kvinna. Båda kan ha sexuell lust, båda kan uppleva stark njutning. Med det är kvinnan som i huvudsak bär följderna av sex. Det är i hennes kropp något kan ha hänt. Blev det en graviditet? Ska hon behålla barnet? Ska hon genomgå en abort? Redan denna så oerhörda skillnad är fullt tillräckligt skäl att lägga ett stort ansvar på mannen när det gäller sex. Men så har man hittills inte resonerat – i den av män utformade lagen och den av män styrda rättstillämpningen. Kvinnorna har inte bara burit följderna av sex, de har också ålagts ansvaret vid sex, inte bara för sitt eget handlande utan också för mannens. (s. 107)

Som person som kan bli gravid, men inte har några sådana ambitioner, bör jag självfallet göra vad jag kan för att undvika det. Jag har av den anledningen inte samlag utan kondom. Jag undviker samlag med personer som kan komma att ejakulera i mitt underliv.

Som person som själv inte kan bli gravid, men göra andra gravida bör man se till att inte befrukta någon som inte vill bli befruktad. Jag har ingen aning om hur jag hade agerat om jag hade haft en kuk, kanske hade jag agerat som de personer jag i dag kritiserar.

Rent generellt. Om jag får välja mellan att sabotera för mig själv och att någon annan saboterar för mig är valet enkelt. Jag vill bära ansvaret för mina egna handlingar. Jag ser hellre att jag råkar hälla kaffe i min kurslitteratur än att en kursare som jag lånat ut den till gör det. Att göra någon annan gravid mot dennes vilja är mer klandervärt än att slarva och bli gravid mot sin egen vilja. I det förra exemplet behöver man inte ta det omedelbara ansvaret för konsekvenserna.

”Nästan var fjärde tjej får aldrig frågan om hon går på preventivmedel vid tillfälligt sex utan kondom.” kunde man läsa häromdagen. Det går inte att dra för stora växlar på en mening, men jag fick intrycket av att problemet var att inte fler kvinnor får den frågan vid tillfälligt sex. Problemet, som jag ser det, är att inte kondom används i en större omfattning.

Jag får frågor om jag använder p-piller ibland. Ingen har någonsin undrat om jag använder spiral. Jag tycker inte om att få frågan. Vid tillfälligt sex ska inte svaret på frågan om jag använder preventivmedel påverka om kondom används eller inte. Om jag använder ett preventivmedel som skyddar mot graviditet, men som inte kan uppfattas av min omgivning är en privatsak. Om du ejakulerar i någon annans underliv och utsätter personen för risken att bli gravid är det inte en privatsak eftersom att du inte får bära de omedelbara konsekvenserna av det om ”olyckan” är framme. I förlängningen kan det ge även dig konsekvenser, men det är avhängigt om personen blir gravid, om hon i sådana fall behåller barnet.

Fundera på vad personer som frågar om du använder p-piller undrar. De som frågat mig har vanligtvis velat förmedla att de inte vill använda kondom. Om jag använder p-piller skulle vi inte behöva använda kondom, ungefär. Som om p-piller uteslöt kondom vid samlag. Kondom bör användas om könssjukdomar kan överföras. Det som gör risker till just risker är att man inte vet om de kommer att förverkligas. Man kan inte med all säkerhet veta om personen man har sex med är fri från sexuellt överförbara sjukdomar. Personen kanske inte ens själv vet det även om hen tror sig vara det och kanske därför påstår det.

För den som inte vill ta ansvar kan det finnas fördelar med att inte fråga personer om de använder p-piller eller något annat hormonellt preventivmedel. Om de frågar kan de inte påstå att de var okunniga om att personen inte använde preventivmedel. Att låta bli att använda kondom i tron att den andra använder preventivmedel kan betraktas som mindre ansvarslöst än att fråga och föreslå sex utan kondom trots att inget preventivmedel används. Genom att inte fråga om kvinnor använder preventivmedel åläggs kvinnor ansvaret för vad som kan hända i hennes kropp.

Om du tror att du visar att du är ansvarsfull när du frågar kvinnor om de använder p-piller – tänk om. Du befäster bara att det är antingen kondom eller p-piller som gäller. Du spär också på att kvinnor förväntas använda p-piller, att du i alla fall frågar förändrar inte det. En person som är emot p-piller skulle rimligen inte fråga. Vill du visa att du tar ansvar för din egen och dina sexpartners hälsa föreslår du förslagsvis kondom. Det kan du göra oavsett om du har en kuk eller inte, men har sex med någon som har en.

Minderårigas bristande tillgång till p-piller

År 2009 förklarande en vice chefsåklagare att han inte skulle tveka att åtala den som skrev ut p-piller till någon under 15 år. Uttalandet bidrog inte helt oväntat till oro bland barnmorskor på ungdomsmottagningarna runt om i landet. Under de senaste åren har det framkommit att flera mottagningar inte längre skriver ut p-piller till minderåriga på grund av det ”oklara rättsläget”. Hur många unga som nekats p-piller är svårt att svara på.

Trots kritik mot den tidigare vice chefsåklagarens tolkning av lagen och trots de orimliga konsekvenser en sådan skulle få för sexuellt aktiva unga, så är det som att uttalandet etsat sig fast i vårt kollektiva medvetande. Den felaktiga föreställningen att personer under 15 år inte får ha sex påverkar i dag mer än någonsin ungas tillgång till preventivmedel och i praktiken därmed också risken för oönskade graviditeter.

Minderårigas tillgång till p-piller beror dels på vilket landsting de tillhör, men också vilka riktlinjer ungdomsmottagningarna har. För att inte tala om hur varje enskild barnmorskas inställning till minderåriga som har sex kan bli avgörande. Det går inte att säga något generellt om mottagningarnas riktlinjer, men en sak är säker. En minderårig person som behöver p-piller kan inte längre räkna med att få sådana utskrivna.

För unga som överväger p-piller är ungdomsmottagningarnas riktlinjer svåröverskådliga. Det är tillräckligt svårt som utomstående att få en bild av dem. En del mottagningar skriver ut p-piller till minderåriga, andra har som utgångspunkt att inte göra det. Vissa mottagningar gör det endast med föräldrarnas kännedom. Det påstås att en del ungdomsmottagningar kräver intyg från vårdnadshavare eller helt enkelt anmäler till socialtjänsten om en person under 15 år efterfrågar p-piller.

Även om nu ungdomsmottagningen skriver ut p-piller till minderåriga år är det för den skull inte någon garanti för att de kan hämta ut dem, då det förekommer att apotekspersonal i sin tur nekar dem. Allt enligt en artikel i RFSU:s sexualpolitiska tidskrift Ottar (31/3-15).

”Det började hända något när sexualbrottslagen skärptes. Det skapades ett utrymme för att ha åsikter i moraliska frågor, kring vem som ska ha sex och inte, vilket är problematiskt. Jag tycker man kan se en våg av nymoralism i samhället”, menar barnmorskan Marta Hansson Bocangel.

I verkligheten går det inte att ”hjälpa” sig själv eller någon annan att bli våldtagen. Varken juridiskt eller moraliskt. Den vice chefsåklagarens tolkning; att p-piller till en person under 15 år skulle utgöra medhjälp till brott är absurd och kan bara förstås mot bakgrund av att vi lever i ett samhälle där offer för sexualbrott tillskrivs ett ansvar för de övergrepp de utsatts för.

För varken preventivmedel som bara skyddar mot graviditeter eller kondomer – som också skyddar mot sexuellt överförbara sjukdomar – är några förutsättningar för sex eller sexualbrott. Att ta ansvar för sin reproduktion, reglera sin mens, försöka lindra mensvärk och vad helst man kan tänkas använda p-piller till är inte något brott.

Det är inte rimligt att en felaktig men allmänt spridd föreställning om att minderåriga inte får ha sex tillsammans med den lokala ungdomsmottagningens praxis tillåts påverka ungas tillgång till p-piller. Det måste därför bli tydligt för barnmorskor att de inte bara kan och får utan också bör skriva ut till behövande under 15 år. Kanske behövs till och med en rättighetsbaserad lagstiftning som fastslår ungas rätt till p-piller?

Vad tycker Regnér om p-piller för unga nuförtiden?

Innan Åsa Regnér utsågs till barn-, äldre- och jämställdhetsminister förra året var hon generalsekreterare för RFSU. År 2009 uttalade en vice chefsåklagare att han inte skulle tveka att åtala en barnmorska som skrev ut p-piller till en person under 15 år för medhjälp till våldtäkt.

Uttalandet fick Regnér att reagera såsom generalsekreterare för RFSU. Det gjorde hon bland annat tillsammans med den tidigare justitieministern Thomas Bodström. De skrev en gemensam debattartikel om den i deras tycke felaktiga tolkningen av lagen. Den publicerades på den numer nedlagda debattsidan Newsmill.

”Ändringarna i sexualbrottslagen kom till för att ge unga människor ett stärkt skydd, inte för att förhindra två 14-åringar från att ha sex med varandra. Lagen anger också att det inte ska anses som ett brott om åldersskillnaden är ringa, även om en av personerna är under 15 år. Det är inte heller olagligt att skriva ut p-piller till personer under 15 år.” (RFSU)

Ingenting tyder på att Regnér har ändrat uppfattning i fråga om ungas tillgång till p-piller mer än att hon inte längre är generalsekreterare för RFSU. Personer under 18 år är att betrakta som barn enligt barnkonventionen, men det är möjligt att frågan inte hör till ministerns ansvarsområden.

Det vore bra om antingen Regnér eller någon annan minister drev frågan om ungas tillgång till preventivmedel. Det gäller inte bara p-piller. Det finns ungdomsmottagningar som inte delar ut kondomer till personer under 15 år. Ungdomsmottagningar i landstinget Dalarna till exempel: ” På ungdomsmottagningarna kan man också hämta gratis kondomer om man är mellan 15-25 år.”

Ingenting hindrar regeringen att föreslå lagstiftning som tydliggör för barnmorskor att de inte gör något brottsligt om de tillgodoser ungas behov av preventivmedel. Det borde rentutav tillhöra deras arbetsuppgifter.

Läs gärna min debattartikel om ungas bristande tillgång till p-piller som publicerades i Expressen förra veckan.

Mer: SR, Sydsvenskan, DN, Ottar.

När vuxna inte näthatar har de samlag utan kondom

Sofia Mirjamsdotter skriver om vuxnas näthat. Om hur vuxna som ägnar sig åt näthat bidrar till att deras, men också andras, barn hatar på nätet. Barn gör inte som vuxna säger, barn gör som vuxna gör. Det ligger mycket i det. Visst blir det svårt för vuxna som ägnar sig åt näthat att med någon trovärdighet fördöma (andras) näthat. Så länge vuxna människor inte kan behandla varandra med respekt är det orimligt att kräva att våra barn ska göra det, som Mirjamsdotter uttrycker det.

Att vuxna ägnar sig åt näthat fråntar inte unga ansvaret för det näthat de ägnar sig åt, men ibland har näthat felaktigt framställts som något som enbart angår och drabbar unga personer. Därför är det positivt att vuxnas näthatande lyfts fram. Personer som ändå bör vara någon slags förebilder i förhållande till barn och unga. Det handlar inte bara om rasistiskt motiverat näthat bland sverigedemokrater med flera, utan också om näthat bland vuxna med betydligt mer rumsrena åsikter.

När unga inte näthatar har de samlag utan kondom. Näthat är knappast den enda företeelsen som felaktigt framställts som en ung sådan. Vuxna vill inte sällan distansera sig från unga utan att ha någon täckning för det. En del av det är att framställa unga som vuxnas motsatser. Unga kan anses irrationella och vuxna rationella även om de ägnar sig åt samma saker. De kanske uttrycker en åsikt, använder internet på ett visst sätt eller ifrågasätter så kallade glädjedödare. Ungas skäl att göra X kan framställas som helt avvikande vuxnas skäl att göra X även i situationer där skälen överlappar varandra och det saknas anledning att tala om ”unga” respektive ”vuxna” skäl.

dnkon

På samma sätt som vuxna inte borde problematisera ungas näthat utan att ägna en tanke åt sin egen delaktighet borde inte vuxna som knappt använder kondom förfasa sig över att unga inte alltid använder kondom när de har sex (jag tror att de menar samlag). Jag har inga siffror på det, men det skulle inte förvåna mig om unga är bättre än vuxna på att använda kondom vid samlag.

Det är med näthat som med kondomer. Barn gör inte som vuxna säger, barn gör som vuxna gör. Det kan tyckas enklare för vuxna (inte alla vuxna) att smyga med bristande kondomanvändning, samtidigt som man moraliserar över unga som inte använder kondom, än vad det är för vuxna att dölja sitt näthatande, men allt näthat är inte publikt.

Vissa former av näthat sker lika privat som vuxnas oskyddade samlag, men unga är inte dumma. Unga förstår att vuxna näthatar och har samlag utan kondom även om det sker i det fördolda. Därmed inte sagt att insikten om att näthatande inte har någon övre åldersgräns inte förstärks av det publika näthatet som en del vuxna ägnar sig åt. Det kan vara vuxna som letar upp något en person skrivit, gärna något som skrevs för flera år sedan, tar en skärmdumpar och delar med sig av den på sociala medier. Detta med en förhoppning om att göra livet surt för personen ifråga. Ibland har de haft sådan – ursäkta uttrycket – framgång att den utsatta inte sett någon annan utväg än att avsluta sitt liv.

Varifrån kommer bilden av att vuxna nog inte skyddar sig när de har samlag? Från hur de pratar om sex i allmänhet bland annat. De säger sex, men menar förvånansvärt ofta samlag. I den mån vuxna tycker att unga ska ägna sig åt något för att de själva ägnar sig åt det brukar det framgå. Det framgår inte att unga bör ha samlag med kondom eftersom att vuxna har det. Det framgår däremot att vuxna är bekymrade över att unga inte skyddar sig i den utsträckning vuxna tycker att de borde skydda sig när de har samlag.

Och nej, att vi inte får veta att vuxna alltid eller i stort sett allt använder kondom handlar inte om att de inte vill avslöja för mycket om sina sexliv inför sina barn. Alla som sett sin mor ta ansvar för sin reproduktion medels preventivmedel – räck upp en hand! Det beror nog snarare på att de inte ens kommit på tanken att låta sina barn tro att de använder kondom genom att påstå det och/eller se till att det alltid finns kondomer i sängbordet.

samlag

De vuxna som förfasar sig över att unga personer inte använder kondom när de har sex/samlag borde fundera på varför det är viktigt att just unga använder kondom. Om det är viktigare att unga har skyddat sex än att vuxna har det får man gärna berätta varför.

Vad jag tror att förfasandet handlar om – utöver att man av någon anledning fått för sig att unga knappt kan ha sex utan att det leder till graviditet och att man kommer att bli mormor i morgon – är att man vill att unga ska grundlägga vissa vanor tidigt. En sådan vana är att använda kondom vid samlag.

Att vuxna inte använder kondom i den utsträckning de tycker att unga borde använda kondom kan dels förklaras med att de inte tycker att det hör till om någon inblandad använder p-piller eller liknande, men det kan också bero på att de aldrig grundlade vanan att använda kondom vid samlag.

Varför ska vi förvänta oss att unga använder kondom i större utsträckning än vuxna? Varför skulle det vara självklart för unga att använda kondom med nya sexpartners (i den mån de har samlag) om det inte är det för vuxna?

sexellersamlag

Jag har förstått att en del vuxna vill att kondom ska vara norm vid samlag, ungas samlag. Men vi har inte parallella normsystem på det sättet. De sexualnormer som gäller sexuellt aktiva vuxna gäller också sexuellt aktiva unga. I heterosexuella relationer är det som regel kvinnan som tar ansvar för reproduktionen och det oavsett åldern på de inblandade. Om vuxna vill bidra till att kondom blir norm bland unga är de nog så illa tvungna att använda kondom vid samlag i en större utsträckning.

Klarar du inte av tanken på att ha sex eller samlag med kondom eller har du inte något behov av det – alla har nämligen inte det –kanske du borde ha en större förståelse för unga som ibland avstår kondom.

Läs gärna Jon Ronsons artikel How One Stupid Tweet Blew Up Justine Sacco’s Life.

Använder du p-piller?

Sedan jag blev sexuellt aktiv har jag varit hyfsat förskonad från personer som har frågat om jag använder p-piller. Om jag använder p-piller (eller något annat hormonellt preventivmedel för den delen) ser jag som en privatsak. En privatsak som jag har valt att vara öppen med. Min öppenhet – jag använder inte hormonella preventivmedel – har säkert bidragit till att jag fått lite färre frågor om saken. Det har gjort att personer som annars – ur mitt perspektiv – hade gjort bort sig inte har behövt göra det. Bra för dem och bra för mig som fått vara ovetande om att de är sådana som ställer den sortens frågor till personer de träffar.

Jag kom att tänka på detta när en vän länkade en artikel om p-piller för män. En reaktion var att vi inte behöver p-piller för män då p-piller för kvinnor redan finns. En annan person invände att p-piller för män inte ligger i kvinnors intresse i och med att män inte kan ”bevisa” att de är skyddade i sådana fall.

Kvinnor kan inte heller visa att de använder p-piller annat än om de lever med någon som ser dem ta dem möjligen, men låt oss hoppas att personen som tog upp saken skyddar sig med kondom. Oerhört bra skydd ur ”bevissynpunkt”.

Jag har jag aldrig hört den invändningen mot dagens p-piller, men det kanske fanns personer som inte ville se p-piller för kvinnor för över 50 år sedan av den anledningen, vad vet jag. Att p-piller inte syns verkar inte hindra personer från att ha synligt oskyddat sex med personer som uppger att de använder p-piller. Detta trots att man har ett ansvar för de barn man varit delaktig i att sätta till världen oavsett vad någon annan trott, sagt eller gjort.

Om det finns något bra med p-piller är det väl att man kan använda dem utan att andra behöver veta om det. Om p-pillret hade varit ett synligt skydd hade det säkert varit ännu svårare för kvinnor som använder p-piller att förmå en del att använda det synliga skyddet kondom. Synliga eller inte så utgår en del från att kvinnor använder p-piller. Några utgår visserligen inte från det, men bland dem finns en del som frågar kvinnor om de använder p-piller. Frågan är egentligen: Använder du p-piller eller måste vi använda kondom? (Om du inte förstår varför den frågan är olämplig bör du nog använd kondom för din egen och andras skull).

Jag kan redan nu säga att om p-piller för män finns på marknaden innan jag blir infertil kommer jag inte fråga framtida sexpartners om de använder p-piller. Till och med om man har en nära relation är det rimligare om den som använder p-piller kan få berätta det på eget initiativ i sådana fall.

Det kan vara svårt för en person som just har svarat att hon använder p-piller att kräva kondom. Den som är mer konspiratoriskt lagd kan fundera på om inte det kan vara en anledning till att frågan ställs.

Hon som kräver kondom vid samlag. Har hon ett behov av det? Har hon ingen tilltro till andra människor? Det finns massor av saker som går att använda emot personer som insisterar på kondom. Fundera på om du verkligen vill misstas för en ansvarslös person genom att fråga andra om de använder hormonella preventivmedel. Den som ändå hade tänkt vara ansvarsfull och använda kondom behöver inte fråga andra om de använder preventivmedel som inte syns.

Synen på kvinnor som har sex med flera behöver uppdateras ordentligt, men innan vi har kommit så långt med jämställdheten bör man fundera både en och två gånger innan man frågar kvinnor om de använder p-piller.

Har du en kuk får du helt enkelt se till att använda kondom om du vill ha samlag. Visar det sig att du har träffat någon som hellre ser att ni tillsammans tar ansvar för att det inte blir några ovälkomna barn på något annat sätt får ni väl prata om det.

Hur sperma möter ägg eller hur män ejakulerar i kvinnors underliv

Dagens Nyheter uppmärksammar att det är femtio år sedan det första svenska p-pillret godkändes i Sverige. Anna Bratt skriver om p-piller för män. Det första jag reagerar på är att hon följer mallen för hur man ska skriva om p-piller för män.

”Nytt p-medel för män kan snart vara verklighet.” Under de senaste tjugo åren har den rubriken dykt upp i medierna med jämna mellanrum. Det nya preventivmedlet för män sägs alltid vara på gång inom fem till tio år. Men något nytt manligt p-medel har vi ännu inte sett skymten av.

Det andra jag reagerar på är p-pillrets förtjänst. P-pillret har inte bara bidragit till att kvinnor kan ta ansvar, det har fått oss att tro att kvinnor är de enda som kan ta ansvar. Anna Bratt skriver visserligen att män kan använda kondom eller sterilisera sig om de inte vill göra någon gravid, men hon skriver också att det är det enda ansvarsfulla män kan göra.

”En man som vill undvika att hans spermier möter ett moget ägg har i dag två metoder att välja på: sterilisering eller kondom.”

Vad är grundläggande om man vill undvika att ens spermier möter ett moget ägg? Grundläggande är att se till att ens spermier inte möter ägget.

Att det inte ens slår Anna Bratt att män kan låta bli att ejakulera i kvinnors underliv har vi p-pillret att tacka för. Jag kan nog inte komma på något bättre sätt att uppmärksamma p-piller för kvinnor på. Jag ställer dock högre krav på en text som ska handla om p-piller för män. P-piller för män har efterfrågats för att män borde ha fler valmöjligheter när de ska ta ansvar.

Att män borde ha fler valmöjligheter ska inte förväxlas med att män saknar andra valmöjligheter än kondom och sterilisering.

Män har alltid kunnat ta ansvar för att inte göra kvinnor gravida, men män har inte alltid tagit det. Mäns möjlighet att ta ansvar står inte och faller med p-piller för män. Dela inte med dig av din sperma där det finns mogna ägg om du inte vill riskera att den möter ett moget ägg.

Virtanen om p-piller

Fredrik Virtanen skriver läsvärt om p-piller under rubriken ”P-piller har blivit en symbol för orättvisa”. Jag skulle kunna citera texten rakt av, så bra är den, men läs den hos Aftonbladet istället. Virtanen skriver bland annat ”vissa hävdar att unga kvinnor som ens innan sexdebuten får hormoner aldrig någonsin får uppleva sin sanna sexualitet”. Fruktansvärt om det ligger någonting i det.

Unga kombinerar heller inte p-piller med kondom!

På Ungdomsmottagningen har jag vid flera tillfällen blivit uppmanad att komplettera kondom med p-piller, men jag har stått på mig och upprepat vad jag anser om p-piller. Nu finns det siffror som visar att unga drar sig för att använda både p-piller och kondom

Under rubriken ”Unga använder kondom endast vid 3 av 10 samlag” skriver Karin Stenqvist, Barbro Lennéer och Stefan Laack att det är vanligt att man inom hälso- och sjukvården ”rekommenderar både p-piller och kondom som skydd vid samlag”. Trion konstaterar att det är ”orealistiskt för de flesta unga i åldern 15–29 år.”. Det är knappast hjärnforskning att det är orealistiskt, men det är bra att det finns siffror som styrker det och att det tas upp på vällästa debattsidor. Jag vill mena att sådana uppmaningar är verklighetsfrånvända oavsett hur gamla de som kopulerar är.

Jag tycker att det är bra om personer skyddar sig och tar ansvar för varandras hälsa, men innan vi förfasar oss över att unga inte alltid använder kondom vore det värdefullt att undersöka hur duktiga vuxenvärlden är på att använda kondom. Frågan är vilken effekt det får att konstatera att unga inte kompletterar p-piller med kondom. Kommer Ungdomsmottagningen att sjösätta satsningar som syftar till att få unga kvinnor att tycka att det är högst nödvändigt att tillsätta kroppen hormoner och kräva kondom vid samlag eller kommer man att erkänna att sådana satsningar uppenbarligen är dömda att misslyckas.

Att vuxna uttrycker att unga är omogna har jag hört till tristess. Det märkliga är när samma personer förväntar sig att unga skulle vara mer ansvarsfulla än vad de själva är vid sexuella förbindelser. Det skulle mycket väl kunna vara så att unga är det, men vuxna borde kanske fundera på att föregå med gott exempel. De flesta vuxna i heterosexuella relationer tycks förlita sig på något hormonbaserat preparat för att mannen ska kunna ejakulera i kvinnans underliv. Jag hör sällan om monogama vuxna som kombinerar hormonbaserade preventivmedel med kondom, men det går säkert att hitta några

Innan man uppmanar personer att använda olika preventivmedel, slicklapp är ett bra exempel, bör man fundera på om det man säger har en fot i verkligheten eller om det är rena utopier. Om du själv aldrig skulle tänka dig att använda slicklapp eller att kombinera p-piller med kondom bör du fråga dig själv varför du tror att alla andra kan tänka sig det. Då kondom för närvarande är det enda preventivmedel som skyddar mot graviditeter och könssjukdomar är det alltid bra att ha i åtanke att kampanjande kring preventivmedel som bara skyddar mot det förstnämnda riskerar att påverka kvinnors möjligheter att kräva kondom negativt. Det borde i alla fall inte vara hjärnforskning att p-pillernorm minskar kondomanvändandet.

Respektera de kvinnor som inte vill använda p-piller, tack.

Det händer att jag besöker Ungdomsmottagningen. Ibland för att jag vill veta vilket material som ligger framme (tidningar, broschyrer, varningstexter och dylikt). Ibland för att jag har en idé om att kolla att jag inte bär på någon sexuellt överförbar sjukdom och ibland (förr) för att jag hade problem med något som bedömes vara svamp (men ingen vet).

När jag tagit kontakt med någon Ungdomsmottagningen har jag varit inställd på att jag kommer att få en rad frågor som jag inte vill besvara, därför brukar jag ha färdiga svar i huvudet i fall att frågorna ställs, vilket brukar hända. Antagligen har de likt vården ett protokoll med frågor de ska ställa, men vilka frågorna är vet jag inte även om jag kan skönja ett mönster.

Något som jag antar inte tillhör deras arbetsuppgifter är att propagera för p-piller. Oavsett anledning till att jag vänt mig till Ungdomsmottagningen har p-piller kommit på tal. Det ska sägas att jag inte är någon stamkund hos Ungdomsmottagningen och jag har inte besökt tillräckligt många mottagningar för att kunna uttala mig om hur det är på mottagningarna generellt, men de mottagningar jag har besökt har framställt p-piller som alldeles fantastiskt utan att beröra det berättigade kritik mot att tillsätta kroppen hormoner som har dryftats. Jag antar att inte p-piller är i fokus när män tittar förbi, då är det antagligen kondomer som gäller, men kondom angår såväl kvinnor som män och fördelen med kondomen utöver att den skyddar mot både sjukdomar och graviditet är att det är ett synligt preventivmedel. De som har sex kan när som helst kontrollera att kondomer sitter på som den ska. Mannen som inte använder p-piller vet inte om kvinnan tagit sina piller. Kvinnan kan visserligen ljuga för mannen, men det räcker att hon glömt bort att ta sina piller.

Flera personer vid Ungdomsmottagningen har försökt få mig intresserad av att prova p-piller och närliggande hormoner med samma funktion när de fått veta att jag inte använder p-piller. Är mottagningar ombedda att nämna p-piller oavsett vilken kvinna som besöker democh  oavsett ärende eller är det en otrevlig slump att jag råkat ut för personer som tycker att jag borde pröva p-piller?

Har det att göra med att de själva använder p-piller och verkligen gillar det? Blir de oroliga när jag berättar att jag inte har någon monogam relation? Räknar de med att jag klarar av att komma ihåg att äta ett piller varje dag, men inte med att jag klarar av att kräva kondom? Blir de triggade av att jag så tydligt tar avstånd från p-piller att de nästan tar det personligt i de fall där de själva använder p-piller?

När jag talar om att jag använder kondom för att jag tycker att det är ett utomordentligt skydd som inte sänker sexlusten svarar de snabbt att man kan komplettera kondom med p-piller. Det är klart man kan det, men finns det några rimliga skäl att misstro kondomer? Finns det några skäl när jag berättar att jag inte ens varit med om en handfull kondomincidenter (kondomer som gått sönder, kondomer som halkat av) under alla år som jag använt kondom?

Det är tydligt att det inte är första gången de yttrar tanken om att komplettera med kondom. De inser att alla inte använder kondom (klamydian skvallrar om det) och att alla inte klarar av att kräva kondom vid samlag, men jag har inga problem med det vare sig jag är nykter eller berusad och de får gärna utgå från att jag inte ljuger. Jag är till och med bättre på att be om kondom när jag är berusad. När jag är berusad är jag mer rättfram och inte alls lika ”diplomatisk”.

Men det är klart att de förstår att personer ljuger för dem. Jag har också ljugit. När jag drabbades av klamydia för flera år sedan ljög jag om att en man var min pojkvän. Hade jag inte ljugit hade han nämligen inte fått medicin samtidigt som jag. Ungdomsmottagningen hade annars krävt att han testade sig separat fastän att vi hade sex i stort sett dagligen. Relationen är det viktiga, inte hur regelbundet man har sex – man häpnar!

De har ganska snabba svar på alla mina invändningar utan att vara ett dugg övertygande. Jag gillar inte p-piller, jag är med andra ord mer svårövertygad än den kvinna som inte gjort det (endast tjugo procent av kvinnor har aldrig använt p-piller läste jag någonstans).

Det vore trevligt att kunna uppsöka en Ungdomsmottagning någon gång i framtiden utan alla färdiga svar, utan att känna att man behöver försvara sin livsstil inför personer som inte känner en och utgår från att ens sexliv nog är minst lika problematiskt som de unga kvinnorna vilka uppsöker Ungdomsmottagning minst en gång varje år på grund av legitim klamydiaoro.

Jag hoppas att de som arbetar på Ungdomsmottagningarna i framtiden kan lita på kondomen som fungerande preventivmedelmetod trots att några av dem växte upp med ett piller som med all rätt kallades revolutionerande när de var unga.