Åldersgräns är fel väg att gå: Utmana synen på ansvar för graviditet och kräv bättre preventivmedel!

Det borde vara åldersgräns, och krävas betydligt grundligare utredningar, innan man tar till hormonpreparat, skriver Petra Solberg i en debattartikel om sina negativa erfarenheter av p-piller.

På flera håll i landet har ungdomsmottagningar redan begränsat ungas tillgång till p-piller. En del mottagningar har som utgångspunkt att inte skriva ut p-piller till minderåriga på grund av en osäkerhet kring hur man bör förhålla sig till deras sexliv. Vissa mottagningar gör det endast med föräldrarnas kännedom. Det har till och med påståtts att en del kräver intyg från vårdnadshavare eller helt enkelt anmäler till socialtjänsten om en person under 15 år efterfrågar p-piller. Även om minderåriga får p-piller utskriva är det inte någon garanti för att de kan hämta ut dem då det förekommit att apotekspersonal i sin tur nekat dem.

Åtskilliga är de som kan berätta om negativa erfarenheter av hormonbaserade preventivmedel. Bröstspänningar, illamående, mellanblödningar, akne, magsmärta, huvudvärk, humörförändringar, minskad sexlust och smärtsamma eller oregelbundna menstruationer är några av de vanligaste biverkningarna.

En åldersgräns vore dock, om klyschan ursäktas, fel väg att gå. En åldersgräns skulle sannolikt leda till fler oönskade graviditeter, men också skapa ett större utrymme för moraliserande och dömande åsikter kring unga som har sex.

Ansvaret för prevention och reproduktion behandlas fortfarande som en kvinnoangelägenhet. Ett aktuellt exempel är hur kvinnor som befinner sig i de områden som drabbats av det så kallade zika-viruset uppmanats att inte bli gravida. Tänk om män uppmanades att ta ansvar för att inte göra kvinnor gravida.

Att det fortfarande faller på kvinnors lott att förhindra oönskad befruktning är under all kritik, men det ger en föraning om vad det skulle leda till om man begränsade ungas tillgång till preventivmedel. Vid sidan av fler oönskade graviditeter skulle en åldersgräns skapa ett större utrymme kring åsikter om vem som ska ha sex och inte. Ungas utlevda sexualitet är tillräckligt ifrågasatt redan som det är.

Kvinnor är överrepresenterade bland ungdomsmottagningarnas besökare. En del av dem upplever nog inte att de har något annat val när hormonella preventivmedel hamnar i fokus och kondom framställs som ett komplement att använda vid tillfälliga sexuella förbindelser.

Det är positivt att intresset för preventivmedel med färre biverkningar har ökat. Fram för fler hormonfria alternativ. Fram för p-piller för män. Synen på vem som har ansvar för graviditet behöver utmanas, men också synen på kondomen. Kondomen är ett preventivmedel, men framställs ofta som ett komplement till hormonbaserade sådana vid tillfälliga sexuella förbindelser.

Attitydförändringar och beteendeförändringar är ofta långsiktiga och tröga processer. Unga har varken tid att vänta på p-piller för män eller ett samhälle med en modernare, mer jämställd, syn på ansvar för prevention och reproduktion.

Att försvåra för unga att ta ansvar för sin sexuella och reproduktiva hälsa är knappast lösningen på problemen, varken biverkningarna eller gruppen mäns bristande känsla för ansvar i sexuella sammanhang.