Bästisar med försmak på monogami

Redan på förskolan fostras kvinnor in i monogami. Medan unga män umgås i grupp väljer kvinnor väljer ut en bästis som de umgås och delar sin hemligheter med. Om bästisen umgås med någon sviker hon den uttalade eller outtalad överenskommelsen bästisar emellan om att prioritera varandra framför andra.

En del bästisar köper smycken för att manifestera att de hör ihop. Jag vet inte hur många bästissmycken jag hade när jag var yngre. Sådana där brutna hjärtan med texten ”best friend” i form av armband och halsband.

En väns barn hade för ett tag sedan dåligt samvete för att hon hade umgåtts med en annan vän än sin bästis. Bästisen visste inte om detta. Det behöver inte vara uttalat att man inte bör umgås med andra, men det är inbyggt att en relation ska ha en särställning. Man ska ha roligare med bästisen än med andra vänner.

Tids nog inser många unga kvinnor som håller sig med bästisar bästissystemets brister – man blir ensam kvar om bästisen droppar en för en annan bästis – och börjar umgås mer i grupp vilket jämnåriga män gjort hela tiden. Det sammanfaller för en del med att de börjar intressera sig för jämnåriga personer av annat kön. Där bästisskapet tar slut tar de sexuella och romantiska relationerna vid och för många tycks den (!) sexuella och romantiska relationen bli viktigare än vänskapsrelationerna. En ny sorts relation har fått en särställning och man har återigen rätt att känna sig negativt särbehandlad om ens partner spenderar tid med någon annan. Denna gång med hela samhällets stöd i ryggen.

Han som sa’t han va’t

Ni har säkert hört den om att homofober egentligen är homosexuella eller binyfikna? De är homofoba för att undertrycka sina sexuella begär, men också för att ingen ska förstå hur det ligger till.

En del tycker om att dra upp den här sortens teorier om införlivad homofobi bland heterosexuella (egentligen homosexuella och bisexuella som inte kommit ut inför sig själva). Han som sa’t han va’t kan man säga till förment heterosexuella homofober.

Det är väl bara det att jag gärna ser att personer inte är homofober av andra skäl än att de annars kan tas för homosexuella, som om det vore någonting dåligt. Det i sig vore väl homofobt?

Om ni tycker att jag är helt fel ute ska jag börja prata om den utbredda otroheten bland de som aldrig missar en chans att fördöma otrohet. De gör det för att de vet med sig att de skulle kunna vara otrogna, om de fick chansen, därför måste de på något sätt försöka förmå sig själva att inte vara det. Genom sig själv känner man andra, därför känner de ett behov av att fördöma (andras) otrohet. För hur många gånger har inte sådana som pratat om hur essentiell monogamin är för en relation varit otrogna?

Monogama definierar sex

Monogama relationer handlar om sexuell exklusivitet. Det är en vanligt sätt att beskriva monogama relationer på och för en del är det säkert den sexuella exklusiviteten som definierar relationen, men den är inte allt. Det är inte alla monogama som får umgås, sova, prata i telefon eller resa bort med vem de vill bara för att ta några exempel på icke-sexuella aktiviteter. En del kan få göra sådana saker om de först frågar sin partner om lov. 

Det är väl bara att komma överens om vad man inte får göra även om det inte handlar om sex, kan man invända. För all del om ni kommer överens om det och det inte är den ena som dikterar villkoren, men framställ det inte som att den sexuella exklusiviteten är allt i sådana fall. 

Ett annat perspektiv är att ”sex” aldrig ett så inkluderande begrepp som när det handlar om sex inom, eller snarare utom, monogama relationer. Om sex annars, beroende på vem du frågar,  inkluderar vaginala och anala samlag men inte oralsex, kan sex vara mer eller mindre vad som helst om en på pappret monogam person blandar in någon som inte är dennes partner. Det beror inte på att monogama har en mer öppen syn på vad sex är och kan vara utan att en restriktiv syn på sex skulle medföra att monogama kunde ägna sig åt sexuella handlingar och orgasmera tillsammans med andra med andra utan att det skulle vara frågan om otrohet. Så kan vi inte ha det.

Ingen ska komma undan med att den inte varit otrogen enbart för att den hånglade, masserade, skickade nakenbilder, tittade på pornografi, eller sov ihop till exempel. I did not have sexual relations with that woman. 

Hotet mot den monogama relationen definieras brett för att skydda den och ”fånga upp” sådana beteenden som skulle kunna leda till otrohet. Det begränsar förstås disciplinerade personer, men det verkar monogama som hävdar att monogami enbart handlar om sexuell exklusivitet acceptera. 

Med det sagt har jag all förståelse för att monogami säljs in som sexuell exklusivitet. Föreställ dig alternativet. Du får inte ha sex med någon annan. Du får möjligen ha sex med din partner. 

Porslinshundar

När jag var på utställningen Sex and the Sea på Sjöhistoriska museet såg jag flera porslinshundar. Den som varit hemma hos mig förstår att jag är ganska ointresserad av prydnadssaker, men jag kan tänka mig att göra ett undantag får sådana porslinshundar när jag har ett mer permanent boende. Bor för närvarande i en studentlägenhet utan insyn och det förtar lite av poängen med att ha sådana hundar framme.

hundar - sjöhistoriska

Sjöhistoriska museet om hundarna: ”Staffordshirehundar förekommer alltid i par, souvenirer hemtagna från Englands hamnstäder. De var populära bland Skandinaviska sjömän, de ställdes upp i fönster i stugor på västkusten. Skrönor säger att prostituerade och sjömansfruar gav signaler med hundarna till en hemlig vän. När de var vända från varandra var kvinnorna ensamma hemma och kunde ta emot besök.”

När hundarna står vända mot varandra är man upptagen. När hundarna står vända från varandra kan man ta emot besök. Jag har ingen aning om skrönorna stämmer, men det skulle inte förvåna mig om de gör det. Jag hör ofta om män som är otrogna i samband med att de reser i tjänsten, men sällan om personer som passar på att vara otrogna när deras partners är på tjänsteresor. Rent objektivt borde sådana tjänsteresor underlätta för båda parter att ha sex med andra.

Gå gärna på Sex and the Sea om du har vägarna förbi Stockholm. Den visas till och med 3 april 2016.

Avslöja mononormen innan du ens överväger att avslöja otrohetsaffärer

Ska man avslöja någons otrohetsaffär? Det är en fråga som diskuteras emellanåt utifrån antagandet att sexuell otrohet skulle vara särskilt moralistiskt förkastligt. De som funderar på om de ska avslöja någons otrohet borde stanna upp ett tag och fråga sig själva ”Vet jag att personen är otrogen eller antar jag bara det?” innan de tar ställning till om de ska avslöja vad de tror vara otrohet.

Människor borde överlag sluta anta saker. Heteronormen och monogaminormen bottnar inte enbart i antaganden om att människor är heterosexuella och monogama. De bottnar också i att heterosexualitet och monogami är något eftersträvansvärt.

Att människor som inte givit uttryck för någonting annat är monogama är en sådan sak fler borde sluta anta. Det spelar ingen roll om två personer har varit monogama tidigare, om de är gifta, om de bor med varandra, om de håller varandra i handen på stan, om de har barn eller någon annan anledning som jag inte är tillräckligt normkritisk för att komma på.

Alla är inte öppna med om de får ha sex med flera inom ramen för sina relationer och om de har det. Jag vet inte om någon avslöjat otrohet som inte var otrohet, men allt lär ha hänt. Hur skulle man hantera det om man inte velat vara öppen med sin ickemonogami? Berättar man hur det är eller går man med på den monogama förklaringsmodellen och spelar med för att öppenhet inte känns som ett alternativ? Det varierar nog beroende på vem personen är och vad hen upplever står på spel.

Faderskapspresumtion som inte provocerar ogifta monogama

Om en gift kvinna föder barn anses hennes äkta hälft vara förälder till barnet förutsatt att denna är en man. I föräldrabalken finns en moderskapspresumtion för den som föder och en faderskapspresumtion för den man som är gift med den som föder. Någon faderskapspresumtion för den man som har ett samboförhållande med modern finns inte.

Riksdagen behandlade för några dagar sedan en enskild motion av riksdagsledamoten Rickard Nordin (C). Motionen föreslog att personer som ”sammanbor under äktenskapsliknande former ska ha samma föräldraskapspresumtion som de som har gift sig”. Riksdagen beslutade att ”Regeringen bör undersöka de nuvarande reglerna för att fastställa faderskap för barn till ogifta och se om det behövs förändringar.”

Faderskapspresumtionen är i dag formulerad: ”Är vid barns födelse modern gift med en man, ska denne anses som barnets far”. Om det för faderskapspresumtion skulle räcka att modern var sambo med en man, skulle det påverka kvinnors och mäns benägenhet att ingå äktenskap med varandra? Det återstår att se, men det finns äktenskap som helt eller delvis har ingåtts på grund av den lagstadgade faderskapspresumtionen som enbart gäller gifta män.

I dagens samhälle där allt fler väljer att inte gifta sig utan leva under äktenskapsliknande förhållanden som sambor måste lagstiftningen också följa med, skriver Rickard Nordin (C) i sin motion. Jag delar Nordins uppfattning. Det är önskvärt om lagstiftningen – i den utsträckning det är möjligt – är anpassad efter hur människor lever. Därför är det beklagligt att Nordin tycks sakna förståelse för hur en del personer, gifta eller ogifta, lever.

Nordin skriver i sin motion ”Det är provocerande att staten förutsätter att människor som sammanbor har sexuella kontakter utanför sitt förhållande på ett sätt som gifta personer enligt staten inte har.” På vilket förutsätter staten det?

En del av att lagstiftningen ser ut som den har att göra med att äktenskap till skillnad från samboförhållanden registreras. En annan är sex- och samlevnadsnormer som helt eller delvis har luckrats upp. För att bara ta ett exempel: Barn som tidigare hade definierats som ”utomäktenskapliga” definieras i dag som barn.

I ett pressmeddelande från Centerpartiet med rubriken ”Nu förenklas fastställande av föräldraskap för ogifta par” uttalar sig Nordin såhär om föräldrabalkens faderskapspresumtion: ”Att lagstiftningen insinuerar att ogifta kvinnor i förhållanden är otrogna mer är helt absurt. Det finns inga belägg för och är kränkande mot både män och kvinnor som lever tillsammans”.

Rickard Nordin vill inte att lagstiftningen ska insinuera att ogifta kvinnor som lever under äktenskapsliknande förhållanden skulle vara mer otrogna än andra, men insinuerar gärna att ogifta i förhållanden som har sex med flera är otrogna. Det vet Nordin ingenting om.

Jag skulle säga att det är vanligare att normer förändrar lagstiftningen än att lagstiftningen förändrar normer. Inte sällan luckras de lagstadgade normerna upp på ett sätt som lagstiftaren inte hade kunnat föreställa sig när de skrevs ned. En norm att utmana är monogaminormen. Det kan komma att provocera en del monogama personer, men det må vara hänt.

Monogama som inte respekterar monogamin

Att sexuell monogami endast gäller om man kommit överens om det och så länge relationen varar förefaller rimligt, men hur förhåller sig monogama till sexuella erfarenheter som dokumenterats vid ett eventuellt uppbrott?

För de flesta är det nog helt främmande att dela med sig av att sex- och nakenbilder på sexpartners till andra utan samtycke och det oavsett om de har en sexuell relation för tillfället eller inte. Att ha respekt för personers rätt till personlig integritet måste inte på något sätt vara villkorat av att det finns en sexuell relation, men det verkar den ”monogama” respekten för sex- och nakenbilder vara för en del. Det kan handla om personer som delar med sig av sådana bilder utan den porträtterades samtycke efter ett uppbrott. Personer som aldrig hade gjort det medan relationen varade.

Genom att dela bilder på personer som man tidigare haft en monogam relation visar man att man inte har någon respekt monogamin eller människors skäl att vara monogama. Väl medveten om att otrohet förekommer blir jag ändå förvånad när monogama delar med sig av sex- och nakenbilder på tidigare partners. Det borde säga sig självt att personer som inte vill dela sitt sexliv med andra personer inte heller vill dela dokumentationen av det med andra om man inte kommit överens om något annat. Det gör det nog också, men det är inte säkert att personer som gått med på att vara monogama eller krävt monogamt sin partner respekterar monogamin.

Att inte dela med sig av sex- och nakenbilder föreställande andra personer är egentligen ingen fråga om monogami, men det rimmar illa med monogamin att dela med sig av dokumentation från ett sexliv som skulle vara exklusivt.

Monogami har liknats vid en sexuell läggning och för en del som lever monogamt kan det givetvis vara så, men att leva monogamt ska inte blandas ihop med att vara monogam. Det går alldeles utmärkt att leva monogamt utan att tro på monogamin även om man som regel vill framställa det som att personer som lever monogamt gör det för att allt annat vore otänkbart för dem.

I en del monogama relationer är de inblandande monogama, i andra kan det vara så att enbart den ena personen är det och att den andra har fått kompromissa. Det är inte bara monogama som får kompromissa i relationer med ickemonogama, även om det främst är monogamas kompromissande som diskuteras. Om några förväntas anpassa sig är det ickemonogama och det utan att det ses som den uppoffring det kan vara för dem.

Personer som är monogama lever monogamt oavsett om det finns en monogamiöverenskommelse eller inte. Utöver dem finns personer som lever monogamt för att de kommit överens om att göra det. Kanske med någon som krävt monogami för att över huvud taget inleda en relation. Ytterligare några lever monogamt för att deras partner inte ska ha sex med andra. De måste som regel erbjuda monogami i gengäld för att kravet inte ska framstå som orimligt. Om de lever monogamt i praktiken är en annan fråga.

Att personer förväntar sig att man inte ska ha sex med nya personer direkt efter uppbrott ger jag ingenting för. Antingen har man kommit överens om sexuell exklusivitet eller inte, något anledning att inte ha sex efter ett uppbrott kan jag inte se annat än om inte vill ha det givetvis. Däremot borde de monogama principer som gällt kring eventuella sex- och nakenbilder även gälla efter ett uppbrott. Personer måste kunna dokumentera sina sexliv och göra slut med varandra utan att oroa sig för att sex- och nakenbilder sprids.

Hur gör monogama om de vill ha sex med andra?

Hur gör personer som lever i monogama relationer om de vill ha sex med andra? Hade jag ställt frågor till monogama om hur de hanterar olika omständigheter och situationer hade jag bland annat ställt den frågan. Som öppet ickemonogam får man en del praktiska frågor om hur man lever. Ännu vanligare är frågorna om hur man gör när saker inte går som man hade tänkt sig.

Av någon anledning ställs knappt några motsvarande frågor till personer som lever monogamt. Jag har förstås undrat hur monogama hanterar olika saker, men jag är inte den som ställer frågor om hur människor organiserar sina relationer utan vidare. Jag tror att det skulle bli dålig stämning om jag frågade monogama hur de gör om deras partner vill ha betydligt mindre sex än dem, men visst har jag undrat. Jag tror att det vore bra om alla som har relationer funderade på det.

Frågan som ställs om monogama relationer är den klassiska ”Vad är otrohet?”. Inte sällan är det monogama personer som diskuterar olika gränsdragningar sinsemellan. Det är alltså inte frågan om att ickemonogama frågar ut monogama om varför de inte ens får sova med andra trots att bara lovat varandra att de inte ska ha sex med andra. Har inte ni också undrat?

Det har sagts att monogama som vill ha sex med andra istället för att vara otrogna antingen ska göra slut och ha det sex de vill ha eller – något som förvånansvärt ofta framställs som okomplicerat – berätta för sin partner att de vill ha sex med andra och föreslå ickemonogami. Diskussionen kommer på tal för att någon har varit otrogen och fokus hamnar på vad den otrogna hade kunnat göra annorlunda. Den hade lika gärna kunnat handla om hur det kommer sig att så många inte klarar av att vara monogama. Sällan hör jag några sådana diskussioner utifrån vad som borde vara en självklarhet – att personer som lovat varandra att vara monogama kan komma på andra tankar.

Ickemonogama personer kan få frågor om hur de hanterar om de själva eller deras partner kommer på med att ickemonogami inte är något för dem eller hur en ickemonogam person gör om den blir kär i någon som vill ha en monogam relation. Jag undrar hur monogama som vill ligga med andra går tillväga, det torde vara vanligare än att ickemonogama kommer på att de vill (återgå) till monogami. Inte minst med tanke på att monogami är betydligt vanligare.

Kanske ville du bara ha sex med en enda person när du lovade att vara monogam eller så var det någonting du gick med på för att en person krävde det om ni över huvud taget skulle ha någon relation. Med tiden kanske du ångrar att du lovade att vara monogam för att behålla en relation, ändrar dig och kommer på att sexuell exklusivitet inte är något för dig eller så vill ni verkligen leva monogamt tills döden skiljer er åt.

Men hur gör man om man vill sluta vara monogam inom ramen för en relation? Det är som sagt inte så enkelt att föreslå att man vill ha sex med andra. Jag har hört talas om personer som blivit misshandlade för att de ens tagit upp frågan och/eller blivit lämnade. Om vi pratade mer om hur monogama personer kan göra om de ville ha sex med andra och om det gick att prata om det med sin partner utan att riskera att bli lämnad är jag övertygad om att färre skulle vara otrogna, men en sådan frågeställning erkänner ju omständigheter en del monogama inte vill kännas vid.

Ickemonogami den sista garderoben

Heteronormativitet är att utgå från att personer är heterosexuella. Mononormativitet är att utgå från att personer är monogama. Heteronormativa personer har som regel enklare att hantera att någon vill leva med en person av samma kön än vad de har att hantera att en heterosexuell person lever med flera. Mononormen är helt enkelt starkare än heteronormen i Sverige.

Väl medvetna om att alla vi möter inte är monogama är det ändå vanligt att vi utgår från att den som har en etablerad relation och blir påkommen med att ha haft sex med någon annan varit otrogen. Att två personer inte öppet har deklarerat att de har en ickemonogam relation innebär inte att de per automatik har en monogam sådan. Medan homosexuella och bisexuella kommer ut har en del ickemonogama inte en tanke på att komma ut. Någon uttryckte att ickemonogami är den ”sista garderoben” och nog ligger det något i det.

Vi förväntas inte vara öppna med flersamhet på det sätt man vi förväntas vara öppna med eventuell bisexualitet eller homosexualitet, det kan förstås förändras i takt med att vi pratar mer om flersamhet och det blir vanligare, men en förklaring är att det generellt är enklare att vara flersam i det dolda. Den som tar hem en partner av samma kön vill som regel att sina familjemedlemmar ska förstå att det är en partner och inte någon som hen har en ickesexuell relation till. Att komma ut som ickemonogami är inte alls något självklart och det grundar sig säkert delvis i att det förknippas mer med sex med flera än relationer med flera och sex ska vi helst inte tala om. BDSM-aktivitet är på samma sätt heller ingenting vi förväntas vara öppna med även om allt fler är det av politiska och praktiska skäl.

Det finns ingen självklar praktisk funktion med att vara öppen med sin ickemonogami. Det ska väl vara om man har barn, de vet och de kan tänkas prata om att sina föräldrar lever med flera. Man skulle kunna tänka sig att det vore praktiskt att vara öppen med sin ickemonogami om man inte har någon etablerad relation och har tröttnat på frågor om man inte har träffat någon, men riktigt så enkelt är det inte att skaka av sig de som lägger näsan i blöt.

En ring på ett finger är en ring på ett finger. Dra inga långtgående slutsatser av det. Alla vill inte vara öppna med att de inte är monogama, och en del av dem kommer att få höra att deras partner varit otrogen. Hur hanterar man det om man vill vara ickemonogam i hemlighet? Går man med på att personen ”varit otrogen” eller lägger man korten på bordet? Media drar sig för att skriva om kändisar som har relationer av personer av samma kön om de inte själva kommit ut, väl medvetna om att de bara kan spekulera i deras sexuella läggning, men också av pressetiska skäl. Tänk om man också kunde sluta utgå från att kända personer som har synts med andra personer än sin etablerade partner varit otrogna.

Jag är öppen med min ickemonogami av flera skäl, men det finns så många negativa föreställningar om att leva flersamt att jag förstår de som inte är det. Ickemonogama förväntas redogöra för sina relationer och intyga att deras kärlek är på riktigt trots att deras sexuella frihet inte är begränsad till en person. Det är inget konstigt att en del inte har någon energi till det eller ens en önskan om att andra ska förstå. Det går att ha sexuella och romantiska relationer med flera ändå.

”Ni får med andra ord vara otrogna mot varandra?”

Dejtingsajten Victoria Milan vänder sig till personer som vill ha en affär vid sidan om sin parrelation. Innan sajten grundades kunde man – och kan fortfarande – använda vanliga sexkontaktsajter för att träffa personer för sexuell omväxling. De vanliga sexkontaktsajterna har vanligen gift och sambo som civilstatusalternativ. Man kan förstås vara gift och sambo utan några som helst trohetsanspråk, men de förknippas vanligen med hålla varandra i handen-monogami.

Antagligen använder många som vill ha en affär fortfarande några av de vanliga kostnadsfria sexkontaktsajterna. Om två som är monogama på pappret träffar varandra genom otrohetsdejtingsajten Victoria Milan är de i samma situation och det ligger rimligen i båda personernas intresse att deras affär inte kommer ut. Det kan ses som en fördel, men jag tänker mig att det kan vara krångligare att hemlighålla något för två personer. Det är förstås inte bara två, andra i ens omgivning kan få kännedom om affären och avslöja den.

Det finns personer som är öppna med att de söker efter diskreta träffar. Andra föredrar att påstå att de har en öppen relation som tillåter sex med andra eller att de är singlar. Har man en del sex lär man förr eller senare ligga med någon som man efteråt får reda på var otrogen vid tillfället. Det är inte alla som vill berätta det. En fördel med att berätta att det är en otrhetsaffär man är ute efter är att det blir underförstått att det kan vara problematiskt med annars uppskattade ”Tack för en trevlig natt”-meddelanden då det är ganska vanligt med partners som går igenom varandras privata tillhörigheter. En nackdel med att berätta är, ur den otrognes perspektiv, att alla inte kan tänka sig eller vill lägga ner tid på en sexuell relation med någon som är otrogen.

Om det är krångligt att vara otrogen kan det vara nog så krångligt att ligga med någon som är det. Det kan vara svårt att planera saker och man kan dra sig för att höra av sig till personen förutsatt att det inte ligger i ens intresse att sabotera för relationens fortlevnad. Det kan svårt att sova med personen. Är personer sambo kan du vanligen inte sova hos henom, men det är heller inte säkert att du kan bjuda över personen då det finns monogama som inte får sova över hos andra.

Den som ligger med någon som har en på pappret monogam relation kan förstås känna sig som en god alturist, men relationer utan hemlighetsmakeri kan vara smidigare för alla inblandade. Jag har inga planer på att undersöka saken, men det är inte alls otänkbart att jag om jag hade varit monogam förr eller senare hade kommit till en punkt där jag hade tyckt att en del krångel vore en bagatell för att få sexuell variation. Men jag nöjer mig med en tillvaro där jag inte kan vara otrogen i den klassiska betydelsen.

Hur vissa otrogna marknadsför sin otrohet kan ha påverkat mig personligen. Det finns personer som inte har trott mig när jag sagt att jag är singel. Hur kan du vara singel när du bor och delar säng med en person? De får inte ihop det och i de lägena har jag känt att ”Okej, vi behöver inte ligga med varandra för denna övertygade ickemonogam vill verkligen inte bli anklagad för att vara monogam”.