Partnersex ett sätt att undvika onani

Om George Drysdales bok Samhällslärans grunddrag eller fysisk, sexuel och naturlig religion som gavs ut under slutet av 1870-talet skriver Gunilla Thorgren i Ottar & kärleken – biografin över Elise Ottesen-Jensen. “Drysdale, som var ateist, menade att den sedlighetslära som predikades av kyrkan gjorde människor sjuka. Vi har fått alla lemmar i kroppen för att de ska användas. Om vi inte använder dem – tränar dem – förkrymper de och vi blir sjuka, menade han. Han hade också den goda smaken att tillskriva kvinnan samma sexuella behov som mannen.” (s. 84}

ottar-och-karleken-en-biografi

Thorgren återger Drysdales tankar om den ”harmoniska konstitutionen”. ”För att få en harmonisk konstitution (vilket är vår samhälleliga plikt liksom att upprätthålla en andlig harmoni) måste vi följa naturens lag. Könsorganen är underkastade samma naturlag som alla andra organ – de måste användas från den dag de är mogna att användas och det börjar i puberteten. Om vi försummar detta, blir de försvagade och hela vår konstitution blir lidande på det. […] Så länge vi inte kan se till att ungdomen får utlopp för sina häftiga lidelser på ett naturligt sätt, kan vi vara säkra på att de tar sin tillflykt till onaturliga handlingar. I stället för att låta ungdomen njuta av känslan att befinna sig i ett sunt och lyckligt tillstånd, som endast könsligt umgänge kan ge, håller vi de unga pojkarna och flickorna ifrån varandra och tillåter inget könsligt umgänge.” (s. 85)

Tillflykten till de onaturliga handlingarna syftade på onani, vilket Drysdale var långt ifrån ensam om att fördöma på den tiden. Onanis skadlighet var som Thorgren skriver ”en läkarvetenskaplig sanning på den tiden, och som hängde med långt in på 1930-talet, trots förändrade vetenskapliga insikter, att onani orsakade de mest fruktansvärda sjukdomar: allt från bleksot till tömningen av ryggmärgen och en försvagning av hela kroppskonstitutionen.” (s. 85)

drysdale

Det är intressant att Drysdale hade ett också för sin tid radikalt förhållningssätt till ungas utlevda sexualitet och samtidigt var så negativ till onani under en tid då oplanerade graviditeter och könssjukdomar var ett allvarligt problem. Det var en begränsad tillgång på preventivmedel och män gick till prostituerade utan att skydda sig. Onani hade varit att föredra ur det perspektivet, men det förstod man inte då.

Sexuellt umgänge var inte bara skadereducerande, Drysdale menade också att sådant umgänge hade ett egenvärde. Inte minst för ungas välbefinnande. Någonting liknande skulle antagligen inte författas i dag. Vi vet i dag att onani till skillnad från annat oskyddat sex inte är förknippat med överföring av sjukdomar. Ingen skulle uppmana föräldrar att ”låta ungdomen njuta av känslan att befinna sig i ett sunt och lyckligt tillstånd” om det innefattar sex med andra.

Det finns för all del sexualupplysare som talar sig varma för onani i dag, men de allra flesta vuxna tycks föredra att inte att säga någonting alls om saken. Onani skulle möjligen kunna ses som någonting positivt om det fick de unga som ägnade sig åt det att avstå sex. Något som skulle överensstämma med Drysdales tankar om att det är antingen eller som gäller. Antingen sex med andra eller sex på egen hand. Det håller emellertid inte. De som onanerar är väl medvetna om att det inte förhindrar att man också – eller ännu hellre – vill ha sex emellanåt, att onani och sex kan fylla olika funktioner och komplettera varandra.

Det kan vara tryggt att ha provat på sex innan på egen hand när man har sex med någon annan för första gången. Det är inte osannolikt den som onanerar i unga år och uppskattar det kommer att undra hur deras kroppar och könsorgan svarar på motsvarande beröring om någon annan svarar för den. Hur beröring känns varierar förstås från beröring till beröring, men avgörande är också vem som berör. Om det är en själv eller någon annan. Det är förståeligt om man blir nyfiken på och fantiserar om hur det skulle vara om någon annan istället stod för den sexuella beröringen. Kanske kan man se saker som är svåra att genomföra på egen hand där någon annan skulle kunna vara behjälplig, även om en dragning till sex inte enbart handlar om att göra fler sexuella praktiker praktiskt genomförbara.

George Drysdales hållning till onani är främmande i dag. Onani beskrivs i betydligt mer positiva ordalag numer. Särskilt kvinnlig sådan. Det vore knappast en överdrift att påstå att en del ser onanin som något av sexuell frigörande för kvinnor. Manlig onani har fortfarande något av ett löjets skimmer. Kvinnlig onani skildras som något lustfylld som kvinnan väljer att ägna sig åt, medan manlig onani snarare skildras som en desperat åtgärd för den händelse att mannen inte får komma till. Orgasmstatistiken kan förklara en del av det. Kvinnor som inte får orgasm av partnersex kan oftast ordna det på egen hand, medan män mer eller mindre kan räkna med orgasm i sexuella situationer.

Självbefläckelse hade inte ordnat något

Onanister är det andra könet till intet gagn, emedan han drager sig undan från detta och till sist till och med förlorar förmågan att utöfva sina könsfunktioner.

Och äfven om en onanist ännu är istånd att utöfva könsakten, kan han i detta afseende aldrig mäta sig med den starke, friske och obefläckade mannen; han kan icke tillfredställa sin hustrus rättmätiga bägär och längtan, utan retar dem endast; antingen förblifver hon i hans armar ofruktsam, eller ock föder hon till världen sjukliga och eländiga barn.

Georg Kress menade att ens sexuella prestationer försvagades av onani. Om man inte ens kan onanera då? För några dagar sedan var det internationell orgasmdag. Det regnade ordentligt och jag hade inget intresse av att blöta ner mig i regnet. Det blev varken sex eller orgasm den dagen. Sex för att det regnar är annars att rekommendera.

För de allra flesta är frånvaron av andra inget hinder för orgasm. För en del kvinnor är frånvaron av män något av en förutsättning för det. Till och med bland de som också kan uppnå orgasm vid sex går det många gånger fortare på egen hand. Onanister lider inte av för tidig utlösning.

Jag hade partnersex innan jag onanerade för första gången. Från min sexdebut till att jag hade varit med om orgasm dröjde det inte lång tid. Jag hade orgasm innan jag hann tänka att jag aldrig hade haft orgasm. Det var inte frågan om oralsex och handgriplig klitorisstimulans som vanligen rekommenderas. Det var stora kukar och långvariga omslutande samlag

Jag onanerar kanske några gånger i kvartalet. Vanligen i samband med att jag inte haft sex eller att det sex jag hade inte var tillfredsställande. Orgasm vid onani har hänt, men det är så sällsynt att jag antagligen kan räkna erfarenheterna på en hand. Jag minns hur förvånad jag blev när jag låg på en väns soffa och strök mina glidmedelsförsedda fingrar fram och tillbaka, in och ut, och rätt vad det var ejakulerade jag upprepade gånger. Jag vet inte vad jag gjorde rätt den gången, men det var välkommet då det var en dag då jag inte hade haft sex. Jag var mitt uppe i en boendesituation som kom i vägen för mitt sexliv.

Om orgasmsvårigheter hade varit ett faktum och jag hade kommit i kontakt med råd om hur man som kvinna ordnar orgasm vet jag inte hur det hade gått. Kvinnor som efterfrågar orgasm efterfrågar orgasm vid partnersex. Det är underförstått. Kvinnor uppmanas inte att söka orgasmen i partnersexet utan att överföra det som framkallar orgasm vid solosex till partnersex. Orgasm vid kvinnlig onani verkar vara ett lika vanligt inslag som manlig orgasm vid samlag. Överför det du kan på egen hand till de vaginala samlagen så ska det ordna sig, säger man, men självbefläckelse hade inte ordnat något för mig. Jag funderar mer på vad jag kan överföra från partnersex till solosex om jag någon gång försöker mig på att onanera till orgasm igen. Det kan komma livssituationer som kommer i vägen för mitt sexliv åter. Kuken.