Normbrott synliggör normen och öppnar upp för samtal

En nykterist fick frågan ”Varför är du nykterist?” och gick i taket. Jag kunde dra mig till minnes alla de gånger jag blivit trött för att någon frågat varför jag rakat av mig håret. Jag har tänkt på det och landat i att jag har all förståelse för att personer undrar, för i ärlighetens namn undrar jag detsamma när jag ser en rakad kvinna. Jag vill veta om det fanns ideologiska, praktiska eller rent estetiska skäl att göra sig av med håret.

Jag var inte alls ovetande om att personer i min omgivning skulle undra. För många var jag mitt hår. Jag minns när vi skulle skriva positiva saker om varandra i grundskolan och många kommenterade mitt långa tjocka hårsvall i positiva ordalag. Jag kände mig inte som en hel människa.

Jag hade aldrig kunnat ana hur många frågorna skulle vara eller hur många barn som skulle missta mig för att vara en man. Att fulla människor skulle komma fram och fråga om de fick känna på mitt huvud. Jag visste inte omfattning av hur ”skadade” vi är av könsstereotypa föreställningar om kvinnor och män.

Jag tittade mycket när jag kom till Stockholm som barn. Två kvinnor som hånglade på en offentlig plats lyckades påkalla mig uppmärksamhet och det var svårt att inte titta, och varför skulle jag inte titta, hade inte det bara varit att jämställa dem med funktionshindrade som jag alltid fick höra av vuxna att man inte skulle titta på. De kunde bli ledsna sa vuxna, men blev de inte mer ledsna av att inte bli sedda eller rättare sagt ignorerade?

Det är nog få rakad kvinnor som inte känner till normen och inte hade kunnat föreställa sig att frånvaron av långt hår skulle framkalla blandade reaktioner. Första veckorna tyckte mamma att det var svårt att skilja på mig och min bror.

Medvetandet om att jag borde ha vetat gör att jag inte kan säga så mycket om reaktionerna. Jag blir inte ledsen när barn tror att jag är en man eller pekar och frågar sina föräldrar om jag är en kille eller tjej. Jag känner mig snarare ganska stolt. För barn som aldrig får ”annorlunda intryck” av sin omgivning i unga år senareläggs den process det faktiskt är att inse att alla kvinnor och män inte är stöpta i samma form. När föräldrarna inte lyckas förmedla att det finns avvikare från de normer de hela tiden bidrar till att legitimera är det bra att Stockholms flator finns, och är det inte ganska bra att du får frågan om varför du inte dricker? Det ger dig en naturlig öppning att problematisera Sveriges alkoholpolitik och svenskarnas alkoholkonsumtion om du så önskar.

Sundsvall är ingen lyckad huvudstad

Vileda, inte golvmoppen utan nätverket mot droger och narkotika, bjöd in till debatt på Kulturmagasinet idag. Personer från (kd), (m), (v) närvarade samt Inger Paulsson från Vileda och två män från KRIS. Temat var ”har vi gett upp kampen mot narkotikan?”. Jag hoppades på att debatten enbart skulle handla om narkotika men det verkar vara en omöjlighet för antidrog-föreningar att inte nämna alkoholen. Egentligen sades ingenting nytt. Samma gamla diskussioner kring fastslagna ”sanningar”. Det första som händer är att mannen från (kd) drar upp Navet med en debattartikel i dagens ST i åtanke. Tack och lov lämnades ämnet lika snabbt.

Har nykterrörelsen egentligen för avsikt att inspirera någon brukar jag undra. De flesta anser att all förändring bör ske successivt, här är nykterrörelsen ett stort undantag. Nykterrörelsen är först nöjd när alkohol är historia och alla slutar dricka alkohol. Nykterrörelsen verkar helt ointresserade av att människor trappar ner sin alkoholkonsumtion och börjar dricka ”med måtta”, att dricka ”med måtta” är ett begrepp som inte existerar i nykterrörelsen. Antingen eller, det är bara att välja.

Festmetoden var en satsning av alkoholkommittén för att bidra till ett bättre dryckesmönster hos unga människor. Att jag älskar Doktor Kosmos bidrog helt säkert till att jag ändå var mer positiv än inte till festmetoden. Hela idén utgick ifrån att ungdomar dricker och att det inte är någonting ungdomar kommer sluta med och att informera om hur man gör det bästa av situationen genom att tala om grundläggande saker som att dricka mycket vatten då alkohol torkar ut kroppen och att äta mat i vanlig ordning. Människor generellt är dåliga på att dricka vatten, oavsett om alkohol finns med i bilden.

Jag och en klasskamrat hade i uppgift att göra en undersökning. Vi skulle fråga minst tjugo personer och fick själva välja vilken fråga och hur vi skulle dela upp svarsgrupperna. Vår fråga var ”tycker du att det var en bra åtgärd att höja åldern för inköp av folköl till 25 år under gatufestveckan?”. Ingen yngre än tjugofem ansåg att de var en bra åtgärd. Till en början träffade vi enbart människor som var negativa till åtgärden. Vi funderade i banor på om vi skulle träffa någon som var positiv, det var lättare sagt än gjort insåg vi senare. Några av de tillfrågade svarade bara ”ja” eller ”nej” och ett fåtal argumenterade för sin åsikt även om vår undersökning tråkigt nog enbart gick ut på att samla in svar utan diskussion. Majoriteten av de tillfrågade ansåg att det var fel att ta ifrån myndiga personer rätten att köpa folköl. Endast en person ifrågasatte åtgärdens verkan, han tittade skrattandes på mig och min klasskamrat och sa ”alkohol klarar väl ni av att fixa ändå ungdomar, eller hur?”. Ingen argumenterade kring att de flesta ungdomar dricker starkare drycken är folk. Det är en minoritet som dricker folköl för att bli fulla, det finns ingen mening att dricka folköl då systemöl inte kostar mycket mer per burk. Det stora undantaget skulle vara efter Systembolagets stängning och då alkohol inte finns att tillgå på annat vis, först då är Hemköp eller macken aktuellt.

Jag minns tydligt hur häpen min klasskamrat blev över att det fanns personer över tjugofem som tyckte detta var en dålig åtgärd av Sundsvalls kommun. Problemet är att vuxna ser till sin egna intressen och om unga behandlas illa spelar ingen roll så länge vi får ”bukt med ungdomsfylleriet”. Sundsvalls kommun har gått mycket på känn och tagit till åtgärder som man på förhand inte vet fungerar.

Den senaste tiden har jag blivit beskylld för att vara höger just för att min enda kritik riktas mot vänstergruppen. Anledningen är att jag är så bitter på vänsterfolk i min egen omgivningen vars viktigaste fråga är rätten att spöa oliktänkande. Vad det gäller Sundsvalls alkoholpolitik går det bara att inte hålla med moderaterna. Per Walhberg (m) tyckte att vi borde behandla narkotika och alkohol som två helt skilda ämnen och att tanken om Sundsvall som en turiststad förloras genom alkoholförbud. Magnus Sjödin (m) har tidigare kritiserat Sundsvall för att vara en dålig turiststad och menar att arrangörer tycker det är krångligt att hålla evenemang i Sundsvall på grund av den restriktiva alkoholpolitiken. Hela tanken om att Sundsvall skulle vara norrlands huvudstad känns så fel som det bara går just nu.

Sundsvalls roll som den levande staden dör med alla förbud. Den person som köper god och ofta dyr alkohol och inte har den minsta idé om att bli berusad utan dricker för smakens och den sociala bitens skull har ingen önskan om att få sin alkohol uthälld av polisen. Ingen skulle våga prata om att sänka åldern för inköp av alkohol. Moderaten var nog med att påpeka att man naturligtvis bör ha åldern inne för att dricka alkohol. Han ansåg att det var bättre att människor drack alkoholer i öppna miljöer, som på krogen till exempel istället för att sitta hemma där samhället saknar möjlighet att hjälpa till vid behov.

Per Wahlberg (m) avvek ganska tidigt från debatten och det första tulltjänstemannen i publiken säger är: ”nu när moderaten gått kan vi prata alkohol”. Likt flertalet menade han att alkoholen var boven och inkörsporten till tyngre droger.

Hembränt har alltid varit ett argumentet mot att höja alkoholskatten. Genom att polisen finns på plats på stan och trakasserar människor försvinner också deras påstådda kontroll och insyn, även om jag nog tycker att vi klarar oss bra utan den sortens kontroll från polisen. Problemet flyttas på papperet men inte i verkligheten. Det är en viktigare prioritering att ställa till det för människor som vill roa sig istället för att låta människor dricka alkohol i en öppna miljöer där människor kan ta hand om varandra om någonting skulle hända. Mitt problem med Walhberg (m) var att han hyllade polisens arbete mot alkohol. Han har antagligen inte blivit utsatt för polisens trakasserier.

Helst skulle jag vilja se att polisen gick runt i rosa mjukisdräkter och slutade se så hotfulla ut men problemet är att då skulle 90% av poliskåren försvinna och det är ju ett problem i dag att det finns för lite resurser. Det finns inget värde i att polisen springer runt och spänner sig och försöker se hotfulla ut. Alltid när ungdomar är ute och dricker frågar polisen om de får kolla igenom handväskor och dylikt. Jag önskar att någon tog på sig ansvaret och berättade för ungdomar att de för det första inte behöver visa något innehåll och för det andra inte har någon skyldighet att tala med polisen. Jag kan fråga dig om jag skulle kunna få femhundra kronor av dig men jag bör vara beredd på ett ”nej” till svar. I tron att de måste visa väskans innehåll så gör de flesta det. Under den senaste punkspelningen utanför Pipeline visade en kvinna vad hon hade i väskan och polisen hällde ut hennes vodka. Polisen tog kvinnans folköl med och hennes kompis skrek att de inte hade någon rätt att ta den.

Ingrid Paulsson hade någon källa på att 7% av högstadieeleverna testat droger. Människor som är nyktra umgås säkerligen mycket med nyktra människor på fritiden. Det pratas om ett grupptryck som får människor att dricka alkohol. Gäller det sex och alkohol så är svaret alltid att det började med grupptryck. Om jag däremot dricker kaffe för att jag vill vara social med mina vänner är inte det grupptryck. Samtliga i panelen var överens om hur fruktansvärt det var att trettonåringar drack sig aspackade fastän att hela panelen inte bestod av nykterister. Är det mycket bättre när trettioåringar gör detsamma?

Nykterrörelsen har en poäng, de dricker inte själva och menar att man ska vara ett gott föredöme för sina barn. Den som anser att alkohol är en hälsoskadlig produkter tycker jag borde se över sina egna alkoholvanor om personen vill ha någon som helst trovärdighet i frågan. Som min goda vän Henric Grubbström sa, dessa människor har ingenting att förlora då nykterhet är deras viktigaste fråga. Andra skulle inte prioritera bort alkohol för någonting annat. Att den som aldrig druckit alkohol väljer att inte dricka alkohol är inte alls lika obegripligt.

I panelen satt två män från Kris, den ena mer dominerande än den andre. Den dominerande menade att politikerna i panelen var vana vid att sitta bakom skrivbordet med den tjocka högen papper och därför inte hade den insikten han hade som själv varit nere i ”skiten” (för att citera panelens debattörer). Jag är helt övertygad om han är mer van drogmiljöer men bara för att en person tagit droger så bör inte han eller hon anta att han eller hon vet allt för den sakens skull. Vi har människor som börjat dricka alkohol och tagit tyngre saker i slutändan men bara för att vissa hamnar i narkotikaträsket så finns det människor som håller sig till ett glas rödvin under fina middagar. Det finns heller inget att svara på det argumentet, det du kan göra är att fundera på är huruvida källan är tillförlitlig. Jag personligt tycker att det luktar härskartekniker.

Som vanligt var debatten med starkt fokus på ungdomarna med tanke på att det är i ungdomsåren de flesta börjar med droger. Hur kommer det sig att vi unga inte får vara alibin för den egna gruppen och hur kommer det sig att det alltid är äldre människor med ”vuxenglasögon” som uttalar sig om ungdomars attityd och ungdomars levnadssätt? Vuxenglasögon, ni vet suddiga glasögon som slutade fungera någon gång på åttiotalet. Nu talar jag utifrån mina ”barnglasögon” och eftersom att jag inte ens var påtänkt på åttiotalet ska jag inte yttra mig, så tyst nu Johanna. Det uppstår verkligen ett problem när vi delar upp samhället i två grupper, ”barn” och ”vuxna”. Jag är helt övertygad om att vuxna skulle ha mer kött på benen när de uttalade sig om ungdomar utan denna uppdelning.

Det är roligt det faktum att alltid när jag varit på ett möte med ett tema som är mot alkohol (detsamma gäller ”nej till EU”-möten) tror publiken att jag håller med organisationen som står bakom mötet och att jag inte är där i egenskap av att jag är intresserad av frågan. Är detta någon form utav insikt att dessa personer antar att alla som kommer dit håller med? När debatten var över var jag så sugen på alkohol som aldrig förr.