Varför badar du med kläder?

Badsäsongen börjar lida mot sitt slut. I vanlig ordning har det gjorts en del reportage från nakenbad runt om i landet. Som en person som badar naken borde jag uppskatta reportage om nakenbad, men ibland undrar jag om det inte har gått inflation i dem. Det är samma visa varje gång. Någon reporter åker till ett nakenbad, klär av sig naken och frågar personer på plats varför de badar nakna. Reportern ställer även några frågor om vilka som besöker nakenbad, om kroppsideal, om det stämmer att det förekommer sex på nakenbad och om de i övrigt är familjevänliga. De tillfrågade badgästerna försöker efter bästa förmåga att bemöta de fördomar som finns om personer som badar utan kläder samtidigt som de vill förmedla att stämningen är annorlunda på ett nakenbad jämfört med ett textilbad. Det finns någon slags känsla av gemenskap. De badande pratar mer med varandra, de har olika sorters kroppar och kroppsidealen är inte lika närvarande som på textilbaden.

Det är i och för sig positivt att de få officiella nakenbad som finns uppmärksammas, men det måste gå att göra reportage om nakenbad där inte textilbadares fördomar om nakenbadare är i fokus. Varför inte skicka en reporter till ett textilbad och fråga personer varför de badar med kläder som omväxling?

Det går att fråga sig hur intressanta reportage om personer som badar, solar, läser, spelar brädspel, samtalar och dricker termoskaffe egentligen är. Ungefär lika intressanta som de återkommande reportagen om årets semlor, antar jag, men det går förstås att ställa andra frågor än de gängse. Jag hade gärna lyssnat på reportage om bad med och utan kläder utifrån ett historiskt perspektiv. Reportage som undersökte varför bröst och nakenhet har blivit så laddat eller varför det finns så officiella nakenbad i Sverige jämfört med Tyskland. De som växer upp i dag gör det i tron att bröst alltid har varit tabu, i tron att de allra flesta kvinnor täcker sina överkroppar för att kvinnor alltid har gjort det. Det skulle kunna uppmärksammas mer.

Jag vet inte hur det är för andra som badar nakna, men jag vill hellre prata om vad som är positivt med att vara naken istället för att bemöta textilbadares fördomar om nakenbadare. En del som badar utan kläder menar att de gör det för att de inte vill behöva tänka på blöta badkläder. Jag tror inte att det är hela sanningen även om det är en fördel med att bada som man föddes. Det finns trots allt personer som besöker badplatser utan att bada.

”Jag vill inte behöva tänka på blöta badkläder” låter som ett svar på frågan ”Varför badar du naken?” som skräddarsytt för att personer som badar med kläder ska förstå. För det finns väl ingen som uppskattar blöta badkläder? Ingen som tycker att det är särskilt smidigt att byta om från blöta badkläder till underkläder utan att ”avslöja” för mycket?

Måste personer som följer normen förstå allt? Jag vill vända på frågan. Det kan verka rimligt att fråga personer som bryter mot normen varför de gör det, men är det inte rimligare att fråga personer varför de använder badkläder även om svaret är ”för att alla andra gör det”?

Jag kan göra saker som framstår som omotiverade om de ger mig någonting konkret. Det konkreta måste emellertid balanseras upp av något, det måste vara värt den ansträngning det ”omotiverade” kräver. Badkläder ger mig inte något konkret. Jag vet inte vad det skulle vara. Att vara normal är inte något konkret. Att inte behöva tänka på blöta badkläder som behöver tvättas, torkas och förvaras i en påse för att skydda andra tillhörigheter är visserligen något konkret, men det är inte på något sätt avgörande för varför jag badar utan kläder. Det finns ett större utbud av badplatser om man badar med badkläder, men det har inte med kläderna i sig att göra. Det finns ingenting som säger att personer inte skulle kunna samsas om badplatserna. Det är viljan som saknas.

Mitt främsta skäl att bada naken är att jag uppskattar att vara naken. Få platser framstår som så naturligt anpassade för nakenhet som badplatser. Det inger någon slags frihetskänsla att vara naken utomhus som är svår att beskriva. Textilbadare som känner sig manade kan för all del besöka något nakenbad och se om den infinner sig.

Varför har du problem med att visa dig naken inför andra?

Tendens i P1 har temat ”Sexig på nätet” just nu. ”Unga anspelar ofta på sex i sina bilder och utryck på nätet. Vuxenvärlden förfasar sig medan många unga menar att det bara är på skoj” och ”En halv miljon unga svenskar lägger varje vecka upp foton på nätet. Många av bilderna anspelar på sex. Varför?” kan man läsa på radioprogrammets hemsida.

Varför förfasar sig vuxenvärlden? Varför har så många frågat mig vad mina föräldrar anser om att jag publicerat mer eller mindre nakna bilder på mig själv? Varför läser så många vuxna in sex i bilder som saknar sexuella ambitioner? Varför utgår vuxna från att de vet varför unga tillgängliggör bilder på sina kroppar? Varför kan de leva med att unga personer poserar vackert, men inte sexigt?

Tänk på att allt ni publicerar på nätet blir kvar för alltid, har vuxna upprepat gång på gång. Jag vet inte hur många gånger information som funnits tillgänlig online gått förlorad och jag önskat att de hade rätt. Jag har också funderat på vad mer man borde låta bli att göra med motiveringen att informationen kan riskera att inte gå förlorad? Låta sig fotograferas för den kommunala skolkatalogen? Skriva böcker? Uttala sig i mediala sammanhang? Skicka insändare till lokalpressen som någon kanske klipper ut och sparar?

Det finns två saker som har framställts som det värsta som skulle kunna hända. Det ena handlar främst om unga personer och det andra om äldre. För unga är det värsta som kan hända att nakenbilder på dem blir kvar på nätet. För äldre är det att bostaden brinner ner och alla ens bilder går förlorade. Har ni tänkt på att det framställs som en tillgång för unga om deras nakenbilder försvann. Om vi nu ska bry oss om vad personer som befarar att det värsta som skulle kunna hända dem är att nakenbilder på dem blev tillgängliga för allmänheten. Varför ska vi upprätthålla oss vid vad personer som uppenbarligen tycker att bilder är viktiga, men inte ser värdet av just kroppsbilder, tycker om att andra publicerar mer eller mindre nakna bilder på sig själva?

Varför publicerar unga kvinnor bilder på djupa urringningar (varför går de runt med urringningar på stan över huvud taget?) och bröst? Varför statusuppdaterar du om vad du gör i din vardag? Det är många bröst som är mer spännande att ta del av än din vardag vill jag lova. Det finns flera svar på de frågorna, men jag försöker att inte utgå från att jag vet vad som försiggår i andras huvuden när de publicerar sådan information på nätet. Jag kan bara berätta hur jag tänker så fram med med papper och penna alla ni som har mejlat mig och frågat varför jag i all sin dar har låtit publicera bilder på min kropp.

Ibland har jag publicerat bilder på mina bröst för att jag gillar dem i största allmänhet, ibland för att illustrera blogginlägg om bröst och mina råkar finnas nära till hands, ibland för att jag är uttråkad, ibland för att jag vill avdramatisera bröst i ickesexuella situationer, ibland för att jag tror att andra blir på gott humör av bilder på dem, ibland för att jag önskar att kvinnliga överkroppar kunde få vara ett lika naturligt inslag som manliga (tänk kvinnliga personer som arbetar med bar överkropp på sommaren för att det är så varmt med kläder), ibland för att jag vill synliggöra hur en vanlig kvinnokropp kan se ut, ibland för jag vaknat och de sett annorlunda ut mot för dagen innan och ibland för att ni ska ha något att fråga om.

Som ni kan notera finns det inte ett skäl att publicera bröstbilder, men något som är avgörande för att kunna göra det är att man inte har något problem med att andra kan se dem. Jag glömde ett skäl inser jag. Känn er inte dåligt uppdaterade för att ni inte alltid har koll på varför jag dokumenterar min kropp eller publicerar bröstbilder för ibland är jag inte ens själv på det klara med varför jag gör det, lika lite som jag intellektuellt kan förklara varför jag gillar att posta statusuppdateringar om kaffe. Jag gillar kaffe, mina bröst och min kropp överlag (utan inbördes ordning), man kanske inte behöver göra det mer komplicerat än så?

Jag har gett upp hoppet om att försöka få personer som inte dricker kaffe att förstå vad jag får ut av mina kaffeuppdateringar. Kanske borde jag finna mig i att alla inte kan förstå att det inte är en naturlag att det värsta som kan hända är att bilder på sin nakna kropp finns tillgängliga för andra.

Hur som helst, det finns en sak som jag verkligen vill att även de som tänker att det värsta som skulle kunna hända vore om hela deras hemkommun visste hur deras kroppar eller bröst såg ut ska förstå: Vill du med någon form av trovärdighet anklaga media (eller något annat för den delen) för att många unga kvinnor har kroppskomplex och inte känner sig tillfreds med sina kroppar kan du inte förfasa dig över de unga kvinnor som uppenbarligen inte har sådana bekymmer. Vill du att unga kvinnor ska vara stolta sina kroppar får du ta att det inte alltid går att kombinera med att de finner det viktigt att andra inte har någon aning om hur de ser ut under kläderna. Kan du inte leva med det bör du fråga dig själv varför du började prata om vikten av att unga kvinnor är stolta över sina kroppar från första början för det rimmar verkligen illa med den goda föresatsen att förmedla att det är önskvärt om unga kvinnor är nöjda med sina kroppar så länge de håller dem för sig själva.

Nästa gång kan det vara du som kränker

Nakna personer är okränkbara. När nakenbadare uppmanas att använda badkläder adresseras inte sällan barnen som orsaken till att det finns en sådan önskan. Min erfarenhet är att en stor del av barn badar nakna och har ett mer neutralt förhållande till nakenhet än vad de flesta vuxna har. Det handlar med andra ord om vad en vuxen på individnivå inte vill att barn ska se snarare än vad barn som kollektiv inte vill se.

Finns det inte några barn i närheten som kan skylla ifrån sig på måste personen ha någonting annat att komma med. Min favorit är när någon förklarar hur kränkt hen känner sig av att det finns personer som badar utan badkläder. Frågan är vem som kan ses som kränkt i sammanhanget. Personen som får se någonting som den gärna skulle slippa se eller personen som får uppmaningen att skyla sin kropp alternativt försvinna från platsen?

Personer som saboterar för sex och nakenhet tycks vara oförstående inför de faktum att de också kan kränka sina medmänniskor.

Magdalena Ribbing får många brev av personer som agerat på oväntade och oönskade saker och ett återkommande fenomen är att Ribbing förklarar att sådana handlingar inte nödvändigtvis legitimerar att bete sig oväntat och oönskat tillbaka.

Vanliga människor hanterar dagligen saker de ogärna vill se och det borde du också kunna göra. När allting kommer omkring ägnar du dig säkert åt saker som andra inte vill veta av. Var glad för deras överseende, kopiera det och föregå med gott exempel.

Facebooks användarregler kan vara stötande

Facebook har en längre tid raderat amningsbilder eftersom att de kan upplevas stötande. Att nakenbilder anses stötande har länge varit en sanning, men amningsbilder, eller ammande kvinnor i offentliga miljöer, har tidigare inte sett som stötande. Kanske har detta förändrats, men man bör komma ihåg att det som är stötande i dag inte (nödvändigtvis) var stötande i går. Facebook låter bland annat amerikansk sexualmoral påverka de regler Facebookanvändarna måste förhålla sig till om de inte vill få se sina konton inaktiverade utan någon förvarning.

Jag laddade upp en bild på mig själv på Bilddagboken iklädd linne och trosor för flera år sedan som de raderade. Jag kände till att nakenbilder inte var tillåtna att ladda upp. Att likande tjänster förbjuder hudtoner har blivit så pass vanligt att jag utgår från att nakenbilder inte klassas som tillåtet material. Men jag blev förvånad när de raderade bilden på mig iklädd linne och trosor. Jag är för ung för att säga att en person i underkläder är naken.

Jag påpekade för Bilddagboken att de tillät bilder på personer i badkläder och fick ungefär svaret ”det är inte samma sak”. Jag visade mycket mindre hud i mitt linne, men bilden kunde tydligen ses som stötande.

Vad kan inte ses som stötande kan man fråga sig. När definitionen för när någon är naken och uppträder stötande förändras med jämna mellanrum kommer mer eller mindre vad som helst att vara stötande i framtiden. Facebook är i allra högsta grad delaktiga i hur vi ser på nakenhet.

Jag föredrar att leva i ett samhälle som befolkas av personer som kan hantera amning och mer eller mindre nakna kroppar. Människor som vill se mer naket i det offentliga rummet.

Jag håller inte för sannolikt att Facebook kommer att svänga i sin syn på nakenhet och kvinnors överkroppar, men företaget kommer heller inte att vara världsledande i all framtid. Andra tjänster kommer att gå om Facebook, låt oss hoppas att de har en mer positiv inställning till sina användare.

Att vända den nakenfientliga trenden som blossat upp är inte omöjligt, minns hur det en gång var, men det kräver att de som är positiva till nakenhet utmanar och ifrågasätter de stötande användarreglerna.

Nakna kroppar är hundra gånger roligare än kroppskomplex

Dagens glädjeämne är rapporteringen om några gymnasieelever som spelade in en ”nakenfilm” innan de tog examen. En film som funnits tillgänglig på Youtube och visats upp för skolans elever vid något tillfälle.

Mindre roligt är att rektorn inte står upp för eleverna, men jag hade å andra sidan inte väntat mig någonting annat. Hade han sagt någonting positivt om elevernas engagemang och nyskapande är det inte alls omöjligt att han hade fått gå med de värderingar som just nu frodas i detta bakåtsträvande land.

Om jag hade varit rektor på den skolan hade jag varit stolt. Att jag tycker om nakenhet kommer nog inte som en chock för någon. Det är klart att nakenhet är trevligt i sig, men när jag konfronteras med alternativet är det inte ens en fråga huruvida jag är för eller emot nakenhet. Alternativet är personer som inte trivs i miljöer där deras kroppar syns. Från sänghalmen till kollektiva omklädningsrum med kroppskomplex och ätstörningar som följd.

Personer som har en positiv inställning till sina kroppar kommer troligen att dokumentera sina nakna kroppar och överväga att bada nakna. De rationella skälen att använda badkläder om du är i en miljö där du vet att ingen kommer att ta illa vid sig vill jag mena inte existerar.

Jag blir glad av personer som inte är rädda för att någon skulle få syn på dem nakna och jag ser det som ett tecken på att de har ett sunt förhållande till sina kroppar. Den aspekten borde även de som är mest högljudda emot nakenhet kunna se. Dessvärre är de för upptagna med att uppröras över det faktum att någon skulle kunna bli kåt om nakna kroppar tilläts exponeras fritt utan någon löjlig moraldebatt.

Bara bröst alldeles oavsett

En del bara bröst-aktivister men även andra sympatisörer som ogillar den rådande könsdiskrimineringen på de flesta badhus runt om i landet argumenterar för lika regler för män och kvinnor med hänvisning till att bröst inte sexuella.

Jag tycker att den invändningen är mycket olycklig. Vi ska inte ha lika regler för att bröst inte har med sex att göra. Vi ska ha lika rättigheter om så bröst har en sexuell laddning för det stora flertalet. Lika rättigheter får inte kompromissas bort för att någon man skulle kunna bli kåt och få stånd. Kvinnor ska inte ta ansvar för mäns sexualitet.

Jag förstår att det är taktiskt att säga att bröst inte har med sex att göra. Folk får ju panik om det går att göra en sexkoppling. Som ni kanske vet gillar jag att bada naken utomhus. Nakenbadare använder snarlika argument för att lugna barnfamiljer, men också för att de inte tycker nakenbad har med sex att göra. Jag vill inte bara kunna bada naken utomhus, jag vill också komma i från traditionen av att vi hela tiden måste ta avstånd från sex för att få i genom förändringar. Min förhoppning är att Malmös beslut om att tillåta kvinnor välja om de vill bada i överdel kan avdramatisera synen på nakenhet.

Det är rimligt att låta människor välja, men det är inte rimligt att människors äckelkänslor inför vad andra personer gör, som inte skadar någon annan, får ligga till grund för beslut. Kan man begrava nakenskräcken kommer sådana här diskussioner inte vara nödvändiga i framtiden. Men, nu ska jag sluta innan jag blir allt för utopisk.