Tio gånger är ingen gång

Tänk om relationer bara kunde få vara, om tiden kunde få utvisa hur de utvecklas. Monogaminormen hade kunnat gå ut på att relationer som är monogama på pappret även ska vara det i praktiken, men den påverkar även andra personer än de som väljer att vara monogama.

Sex med en person man inte har någon monogam relation med kan vara okej om man har det en gång, men därefter måste man definiera relationen om man ska hårdra monogaminormen. Antingen har man en monogam relation eller så har man inte det och då blir det inget mer. Det behöver inte vara uttalat, men det förekommer att personer undrar ”Vad är vi nu?”.

Monogama definierar relationer som antingen acceptabla eller om de har karaktären av icke-monogama, som oacceptabla. Detta leder  till sexuella relationer som definieras som icke-relationer. Följden blir engångsligg och liknande. Det behöver inte betyda att personer som påverkas av den ordningen är intresserade av att ha engångsligg. En del skulle föredra om man kunde fördjupa sexuella relationer utan att de tvunget måste vara monogama.

För oss som inte ser något egenvärde i engångsligg är det förstås opraktiskt att personer som är ute efter engångsligg sällan är öppna med det. I och för sig förståeligt då monogaminormen även ger personer som ska påskina att de strävar efter monogami även när de inte gör det. Den som är ute efter engångsligg har inte mycket för att vara öppen med det. Det blir om inte annat svårare att intala sig att engångsligget bara hände för personer som har ett sådant behov om man avhandlat det innan. Å ena sidan kan man inte vara öppen med sina engångsliggsavsikter å andra sidan kan man inte fortsätta ha sex med varandra om man inte har några monogamiavsikter. Det är monogami eller inget fortsatt sex som gäller, om man ska hårdra det.

Det jag just beskrivit är det tråkigaste med monogaminormen. Det är klart att en del struntar i detta och regelbundet har sex med personer bortom monogamin och då tänker jag inte främst på personer som är öppna med att de är ickemonogama utan personer som själva betraktar sig som monogama. Det har alltid funnits personer som haft ”för mycket” sex eller varit ”för mycket” av någonting annat utan en tanke på vad omgivningen ska tycka, men de som klarar av det oavsett vad det gäller är inte normen.

Monogaminormen går ut över personer som inte vill leva monogamt för stunden, sådana som kanske aldrig får chansen att upptäcka att en annan ordning är möjlig då vi förväntas definiera vad ”vi” är för något. Det finns personer som har ett behov av att definiera andras relationer, med jag råkar ut allt mer sällan ut för dem. Jag vet inte om det är jag som levt ickemonogamt så länge att personer slutat bry sig eller om någonting positivt håller på att hända, men jag hoppas på det senare då jag personligen är mer intresserad av vad relationer innehåller än av att sätta etiketter på dem.

Jag tänker ibland att personer åtminstone borde kunna ha sex med personer de trivs med i ”väntan på” den där monogama relationen, men det skulle förta syftet med monogami invänder vän av ordning. Det är bara det att engångsliggen också förtar syftet med monogamin. De flesta monogama är seriemonogama och har sex när tillfälle ges. En del monogama har även sex utanför sitt på pappret monogama förhållande.

En gång är ingen gång kan man tänka om engångsliggen. För mig framstår det som en ren förhandskonstruktion till efterhandskonstruktion för att monogama över huvud taget ska kunna ha sex när de är mellan relationer. Det unnar jag dem, tro inget annat. Alternativet vore inget vidare. Det är klart att en del monogama struntar i den här ordningen. Några har tregångsligg, andra utvecklar längre ickemonogama relationer.

Tänk om fler kunde bredda sina konstruktioner. Tio gånger skulle också kunna vara ingen gång om vi bara kom överens om det. Jag vet inte hur det är med er, men jag blir bekymrad när jag tänker på all den sexuella lust som människor inte gör någonting av, som vaskas och förspills, på grund av en norm som är tydlig med att sex ska ske inom ramen för monogamin eller helst inte alls.

Jag vill se ett samhälle som har en mer tillåtande inställning till personer som har perioder av monogami och ickemonogami, där olika sätt att ordna sina relationer och sexuella förbindelser mer ses som olika sätt att leva och där de kan få vara kortare eller längre perioder utan att man behöver definiera det på förhand. Släpp din inre periodare loss, det är vår!


Mer om ickemonogami: Har tanken aldrig slagit dig att en del vill leva ickemonogamt?, Leva monogamt och lova monogamt.

Provligga

Stina Oscarson skrev en uppmärksammad krönika med rubriken ”Vad är yttrandefriheten värd om vi inte tillåter varandra att provprata?” för några månader sedan.

”På möten och i samtal så händer det att vi säger: ”Ok om jag provpratar lite”. Det kan tyckas överflödigt, men det händer något med samtalet när man synliggör att det man säger inte är helt färdigformulerat och därför kan innehålla brister eller felslut. Markeringen är viktig för när man provpratar osäkrar man sig själv, och när någon ber att få provprata måste man se till att möta honom eller henne med ett extra lyssnande.”

Det händer att personer påstår att de provpratat – först i efterhand – om reaktionerna på något de sagt varit negativa. Om det går upp för dem att de sagt något obetänksamt. Det är något annat än det provpratande Oscarson beskriver. Personen vill bara ”skapa debatt”. Man kan fråga sig hur väl den förklaringen håller med tanke på den inte alltför positiva inställningen till debatter.

Jag är helt för att prova på saker. Fler borde provprata, provlyssna och provargumentera. Den som vill provlyssna, och den som inte vill och därför borde, behöver inte ens markera något. Det kan räcka att låta bli att avbryta människor och avsluta deras meningar. Provargumentera kan man göra på egen hand om man har någorlunda koll på motargumenten, men de flesta har nog inte det utan att vara insatta. För att inte tala om hur svårt det kan vara att avgöra hur väl ens argument står sig om de enda motargumenten man lyckas komma upp med är dåliga sådana.

Provligga kan också rekommenderas. Och då tänker jag inte på att provligga madrasser från IKEA. Väl medveten om att vi lever i ett mononormativt samhälle där människor förväntas vara och leva monogamt, och där vi utgår från att de lever monogamt om de har en relation, kan jag ändå ”behöva” bli påmind om det emellanåt.

ikeasäng

 

Jag blir påmind om mononormen när det framställs som naturligt att sexdebutera inom ramen för en monogam relation, men också när personer berättar om att de gjort just det. Det enda som skulle vara mer främmande för mig än monogami är att gå in i en monogam relation med någon utan att ha provlegat med personen ifråga. Det spelar kanske inte någon roll om man är seriemonogam och har kortvariga relationer tätt inpå varandra, men det borde det rimligen göra om man är intresserad av sex och tänker mer långsiktigt?

För personer som sexdebuterat kan det verka främmande att man ”måste” ha etablerat en relation innan man har sex med en viss person. För unga som inte sexdebuterat förhåller det sig annorlunda. De förväntas hålla på sig tills de uppnått en viss ålder. Om de inte håller på sig ”tillräckligt länge” förväntas de i vart fall vara ihop med den de sexdebuterar med.

För sexuallivet är det utomordentligt bra att personer tillåts provligga oavsett vilken relationsform de föredrar. Orgasm vid partnersex kan stå på spel. I övrigt tror jag att det kan vara bra att provsova, provbo och provvara med varandra en längre tid innan man blir i lag med varandra, innan man flyttar ihop.