Sluta använda ordet ”oskuld”

Bör man återta och avdramatisera ord med förlegade konnotationer (bibetydelser hos ett ord som inte tillhör grundbetydelsen), eller förkasta dem? Frågan har ställts med anledning av min debattartikel i Metro om att vi borde sluta använda ordet ”oskuld” när vi antingen syftar på något man kan vara eller något man är för att man inte har haft sex.

Likt många andra kan jag inte bortse från att ordet är förknippat med kontroll av kvinnors sexualitet. Kontroll som ytterst tar sig uttryck i så kallade oskuldskontroller (sexuella övergrepp) och oskuldsrapporter.

Andra tänker fortsätta använda ordet, men bland dem ser jag ingen rörelse för att avdramatisera det eller göra det mer inkluderande. Ordet är främst förknippat med ”det enda riktiga” sexet, vaginala samlag. I vanliga fall när ord återerövras är det på initiativ av personer som direkt berörs av ordets användning. I det här fallet handlar det främst om personer som tänker fortsätta benämna personer som inte haft sex som ”oskulder”. Personer som kanske har en historia av att ha pratat om hur de “förlorade oskulden”, “tog någons oskuld” eller “spräckte någon”.

Oskuld är inte ett ord vilket som helst. Det har en innebörd som är inbyggt i själva ordet. Några av de som reagerat på min debattartikel och tänker fortsätta använda oskuldsbegreppet verkar vara emot språklig förnyelse överlag, särskilt när den föreslås från feministiskt håll. Det skulle inte förvåna mig om det är samma personer som är emot det könsneutrala pronomenet hen. Det ska sägas att jag inte har bemött de som uttryckt sig allmänt negativt om feminister eller de som uttryckt sig negativt om nya svenskar, invandring och liknande på sina Facebook-sidor.

Andra som tänker fortsätta använda oskuldsbegreppet har nog bara varit språkligt intresserade överlag. Några har förklarat för mig att ord kan ha olika betydelser och att de inte förknippar ordet med någonting negativt. Intressant nog har jag inte sett någon beskriva vad som gör ordet användbart vid sidan av ”det har ju alltid hetat så”, ett argument som knappast intresserar sig för ordet som sådant.

Ett argument för att fortsätta använda oskuldsbegreppet är att det faktiskt används. Det kan ta tid innan ”nya” ord får genomslag. Något som också kan ta tid – sannolikt mer tid – är att ”radera ut” negativa konnotationer. I det här fallet ser jag som sagt inte ens någon rörelse som verkar i den riktningen.

Namnlös

Sexdebut är inte ett nytt ord. Det används redan, bland annat av personer som inte vill använda oskuldsbegreppet. Jag har svårt att se att det skulle orsaka några större oklarheter då ”debut” i sig är ett etablerat begrepp. RFSU skapar inte bara ord (snippa, slidkrans och klittra), förbundet slutar även använda ord de finner förlegade och exkluderande. Oskuld är ett sådant ord.

”Snacket om oskuld handlar om huruvida man har sexdebuterat, både som tjej och kille. De flesta tänker nog i första hand på att det hänger ihop med om man har haft vaginala samlag eller inte. Oskuld är ett otydligt begrepp som bygger på uppfattningar och myter om framför allt kvinnans sexualitet. RFSU är kritiska till dessa uppfattningar. Dels är oskulden ofta förknippad med en heterosexuell syn på sex. Sex kan ju vara så mycket mer än penetrerande samlag mellan man och kvinna (det vill säga penis i slidan). Själva ordet är också problematiskt, motsatsen till oskuld är ju att vara skyldig till något. Man är inte skyldig för att man har haft sex och man ska inte behöva känna skuld för att man haft det. Dessutom drabbas särskilt kvinnor av dessa myter, till exempel genom ryktesspridning eller våld.” (RFSU)

sexdebutgoogle

Notera att ordet oskuld även förekommer i juridiska sammanhang

Omskrivningar som ”personer som inte haft sex” bidrar inte till några oklarheter som inte redan förekommer. Vad är sex? Vi definierar sex och huruvida vi haft det olika. Ord kan ha olika betydelse är en återkommande invändning. Ja, ordet oskuld passar utmärkt om man talar om en person som är anklagad för brott och hävdar sin oskuld. Mitt bekymmer med ordet är inte att det också kan förekomma i juridiska sammanhang, om någon mot förmodan trodde det.

Du kanske inte förknippar oskuldsbegreppet med någonting negativt, på samma sätt som en del vita inte förknippar n-ordet eller n-ordet-bollar med någonting negativt, men det är inte dig det handlar om. Som någon skrev är det knappast långsökt att oskuld starkt antyder att det handlar om frånvaro av skuld. “Skuld är ett väldigt värdeladdat ord. Lägg därtill språkbruket att det är något man kan vara, förlora/bli av med och ta… Det är inte optimalt språkbruk. Jag är övertygad om att språket påverkar tankarna.”

”Det är lika förbluffande att se hur frågan varje gång vänds till att handla om användarna av ordet och inte de människor som faktiskt lever under ordets förtryck. Egen bekvämlighet och nedärvda privilegier leder naturligt till förkastelse av afrosvenskars tolkningsföreträde och reproduktionen av rasistiska kränkningar. För vid det här laget vet de flesta svenskar att n-ordet skapades av hat mot svarta individer i en tid formad av biologiska rashierarkier, plundringar och slaveri.” skriver Salem Yohannes om n-ordet i Feministiskt perspektiv.

Alla ord kan användas för att kränka, allt beror på hur de används hur de sägs, menar en del. Kanske är det några som minns kampanjen Stoppa langningen, ett samarbete mellan kommuner i Värmland och Örebro län. ”Din dotter är fortfarande oskuld. Men när hon druckit av vinflaskan du gav killarna törs hon nog gå hela vägen” kunde man läsa på några av kampanjens affischer. Kampanjen kritiserades – med rätta – för att vara sexistisk. Den stoppades.

antilangning400

“Ingen av de inblandade kommunerna verkade se problemet med en offentligt finansierad kampanj som uttryckte att en kvinnas oskuld är något som behöver skyddas. Som om det vore synd om henne, något fel på henne, om hon har sex. Man kan undra hur det är möjligt att dessa sunkiga budskap kommer ut, att det inte i något led före publicering sätts in en broms. Svaret är att budskapet anspelar på vanligt förekommande värderingar. Det är helt enkelt så självklart att anspela på traditionella värderingar om heder och döttrars sexualitet att såväl offentliga kampanjer som kommersiella bolag gör det utan att blinka.” skrev Sakine Madon om kampanjen i Expressen.

Stoppa langningens kampanj är ett bra exempel på att hur ordet oskuld används kan spela roll. Någon som tror något annat än att Stoppa langningen valde ordet på grund av det är förknippat med en önskan om att kontrollera kvinnors, i det här fallet döttrars, sexualitet? Hur ordet används spelar roll för hur problematisk användningen är, inte för om ordet i sig är problematiskt, skulle jag säga. Hur du än använder ordet verkar du inte i ett språkligt vakuum. Ordet har flera bibetydelser som du inte kan kontrollera med din användning av det.

taxijak

Läs gärna Taxijakts svar på kritiken: Tänk att ordet oskuld kan åstadkomma sådant rabalder

Fråga dig själv varför du vill använda ett ord som är en del av ett större sammanhang där kvinnors sexualitet kontrolleras och kvinnor utsätts för så kallade oskuldskontroller, eller sexuella övergrepp om vi ska kalla saker vid dess rätta namn, på grund av föreställningar om att det skulle gå att se på kvinnor om de haft vaginala samlag eller inte. Som om första gången gör att något ändras inombords eller i ens sätt att vara. Att man plötsligt blir mindre värd.

Jag är genuint nyfiken på hur de som tycker att oskuldsbegreppet är bra resonerar. Och då menar jag de som inte vill kontrollera kvinnors sexualitet. Vad personer som tycker att man ska hålla på sig tycker intresserar mig inte för fem öre. Håller du med om ”En nyckel som kan öppna flera lås är en master key, men om ett lås kan öppnas av många nycklar är det ett riktigt dåligt lås.”, som någon skrev, är jag ointresserad av din åsikt. De som vet med sig att oskuldsbegreppet tillför någon nyans av betydelse får gärna redogöra för den.

Sex in the Metro

Jag har något slags kärleksförhållande till Metro. Jag hade läst Metro i Stockholm. Plötsligt kom tidningen till Sundsvall. Jag läste var och vartannat nummer, inte sällan på bussen. Att den var gratis bidrog förstås. I övrigt var jag hänvisad till Dagbladet hos min farmor, Sundsvalls Tidning hos mina föräldrar och alla möjliga dagstidningar på Sundsvalls stadsbibliotek.

För några år sedan hade Metro ett samarbete med RFSU då Maria Bergström och Pelle Ullholm hade frågelådan ”Fråga Pelle och Maria”. De kommenterade även sexrelaterade nyheter. Av någon anledning försvann sexsidan i Metro.

Men nu är den tillbaka fast med Ullholm och sexualupplysaren Suzann Larsdotter. Av en slump såg jag att Metro hade en förstasida med rubriken ”6 saker du måste veta om klitoris”. En sådan tidning måste man ta med sig hem. Då såg jag att det var första artikeln av Metros nya serie om sex och relationer.

Jag hoppas att personer som läste om hur lång klitoris är, att enbart en tiondel av den finns utanför kroppen, inte bara samlar på sig kunskap utan också låter det påverka hur de har sex. För som Larsdotter skriver i Metro är ”Klitoris enda kända funktion är att ge njutning”.

En del får bara orgasm av klitorisstimulans. Ibland pratar man om klitorisorgasmer och vaginala orgasmer. Ofta har man gjort det för att skilja orgasmer vid handsex och oralsex från orgasmer vid vaginala samlag. Men det går att komma åt klitoris via fittan vid omslutande sex. ”Det är därför ingen skillnad mellan klitorisbaserade eller vaginala orgasmer” menar Larsdotter.

Åldersgräns är fel väg att gå: Utmana synen på ansvar för graviditet och kräv bättre preventivmedel!

Det borde vara åldersgräns, och krävas betydligt grundligare utredningar, innan man tar till hormonpreparat, skriver Petra Solberg i en debattartikel om sina negativa erfarenheter av p-piller.

På flera håll i landet har ungdomsmottagningar redan begränsat ungas tillgång till p-piller. En del mottagningar har som utgångspunkt att inte skriva ut p-piller till minderåriga på grund av en osäkerhet kring hur man bör förhålla sig till deras sexliv. Vissa mottagningar gör det endast med föräldrarnas kännedom. Det har till och med påståtts att en del kräver intyg från vårdnadshavare eller helt enkelt anmäler till socialtjänsten om en person under 15 år efterfrågar p-piller. Även om minderåriga får p-piller utskriva är det inte någon garanti för att de kan hämta ut dem då det förekommit att apotekspersonal i sin tur nekat dem.

Åtskilliga är de som kan berätta om negativa erfarenheter av hormonbaserade preventivmedel. Bröstspänningar, illamående, mellanblödningar, akne, magsmärta, huvudvärk, humörförändringar, minskad sexlust och smärtsamma eller oregelbundna menstruationer är några av de vanligaste biverkningarna.

En åldersgräns vore dock, om klyschan ursäktas, fel väg att gå. En åldersgräns skulle sannolikt leda till fler oönskade graviditeter, men också skapa ett större utrymme för moraliserande och dömande åsikter kring unga som har sex.

Ansvaret för prevention och reproduktion behandlas fortfarande som en kvinnoangelägenhet. Ett aktuellt exempel är hur kvinnor som befinner sig i de områden som drabbats av det så kallade zika-viruset uppmanats att inte bli gravida. Tänk om män uppmanades att ta ansvar för att inte göra kvinnor gravida.

Att det fortfarande faller på kvinnors lott att förhindra oönskad befruktning är under all kritik, men det ger en föraning om vad det skulle leda till om man begränsade ungas tillgång till preventivmedel. Vid sidan av fler oönskade graviditeter skulle en åldersgräns skapa ett större utrymme kring åsikter om vem som ska ha sex och inte. Ungas utlevda sexualitet är tillräckligt ifrågasatt redan som det är.

Kvinnor är överrepresenterade bland ungdomsmottagningarnas besökare. En del av dem upplever nog inte att de har något annat val när hormonella preventivmedel hamnar i fokus och kondom framställs som ett komplement att använda vid tillfälliga sexuella förbindelser.

Det är positivt att intresset för preventivmedel med färre biverkningar har ökat. Fram för fler hormonfria alternativ. Fram för p-piller för män. Synen på vem som har ansvar för graviditet behöver utmanas, men också synen på kondomen. Kondomen är ett preventivmedel, men framställs ofta som ett komplement till hormonbaserade sådana vid tillfälliga sexuella förbindelser.

Attitydförändringar och beteendeförändringar är ofta långsiktiga och tröga processer. Unga har varken tid att vänta på p-piller för män eller ett samhälle med en modernare, mer jämställd, syn på ansvar för prevention och reproduktion.

Att försvåra för unga att ta ansvar för sin sexuella och reproduktiva hälsa är knappast lösningen på problemen, varken biverkningarna eller gruppen mäns bristande känsla för ansvar i sexuella sammanhang.