Amnesty har inte tagit ställning för prostitution

I likhet med många andra trodde jag framtill nyligen att Amnesty International hade tagit ställning för en avkriminalisering av prostitution. Varken Amnesty International eller Amnesty i Sverige har emellertid gjort det. Vad som orsakat uppståndelsen är ett förslag från det internationella sekretariatet som de nationella organisationer ska ta ställning till. I Sverige kommer detta att ske på årsmötet 9-11 maj i Malmö.

Amnesty International har framställts som en organisation som är för prostitution, och någon i organisationen är säkert det, men om man tar del av bakgrunden till förslaget framgår det med all tydlighet att det inte är frågan om att vara för eller emot prostitution.

Fokus har varit prostituerades rättigheter och hur man ska se på en kriminalisering av prostitution OM den bidrar till att försvaga prostituerades rättigheter och försätta prostituerade i ett utanförskap. Oavsett om man tror att en kriminalisering av sexsäljande och/eller sexköp slår fel eller inte borde de prostituerades rättigheter vara i fokus, men de blir sällan det när diskussionen kommer att handla om för eller emot prostitution.

Lena Sommestad som är positiv till svenska sexköpslagen och vill exportera den har skrivit om prostitution som skäl för avvisning. Stater som kriminaliserar prostitution kan använda det som en förevändning för att avvisa prostituerade beroende på varför de kriminaliserar prostitution.

Det uttalade syftet med sexköpslagen är inte att straffa människor utan att skydda dem. Stater som varken kriminaliserar prostituerade eller sexköpare kan hävda att prostituerade försörjer sig oärligen och ändå avvisa dem. Oavsett om man är positiv till en kriminalisering eller inte bör man vara tydlig med att prostitution inte ska vara ett skäl för avvisning.

Amnesty International skriver med anledning av den senaste tidens reaktioner på den föreslagna prostitutionspolicyn att ”No decisions about Amnesty International’s position have been made yet”.

Amnesty International is currently consulting on a draft policy proposing the decriminalisation of sex work. We initiated the policy consultation process because we have seen evidence to suggest that the criminalisation of sex work leads to social marginalisation and an increased risk of human rights abuses against sex workers. The evidence also suggests that decriminalisation could be the best means to protect the rights of sex workers and ensure that these individuals receive adequate medical care, legal assistance and police protection.

I Sverige har flera kvinnoorganisationer kritiserat Amnestys ”ställningstagande” i tron att det var ett ställningstagande. Historien påminner om när Centerpartiet skulle ta fram ett nytt idéprogram och medierna återgav två meningar ur förslaget: ”Människor måste själva få besluta över sina privatliv, relationer och tillgångar. Politiken bör varken avgöra hur många människor man får leva tillsammans med, gifta sig med eller vem som ska ärva ens tillgångar.” Plötsligt var Centerpartiet för månggifte.

Som en liberalt sinnad person anser inte jag att det är lagstiftarens sak att bestämma hur många personer man har rätt att ingå äktenskap med åt gången och uppskattade därför den delen av förslaget, men den blev det ingenting av. Inte så förvånande med tanke på det mediala fokuset på månggifte, vilket förknippas med äldre män som gifter sig med flera unga kvinnor mot deras vilja. Om fokuset hade varit ett annat hade det kanske haft en chans.

Även om de som reagerat på Amnestys förslag hade varit medvetna om att det enbart var ett förslag är det ofrånkomligen mer taktiskt att framställa det som att man reagerar på ett ställningstagande. Alternativt framställa det som självklart att förslaget i sig tyder på ett ställningstagande, att själva godkännandet av det mer är en formsak än något annat. Att gå ut och kritisera ett förslag från några medlemmar inom en organisation skapar inte i närheten av lika mycket diskussion som ett påstående om vad en organisation vill. Kan man få det till att organisationen är för någonting som allmänheten fördömer är det ännu bättre.

Amnestys förslag till en ny policy om prostitution har mig veterligen inte bidragit till någon debatt om prostituerades villkor i Sverige och hur man konkret kan förbättra dem, men de båda sidorna har kunnat flytta fram sina positioner ytterligare och fått beskylla varandra för den ena och det andra. Utan att de prostituerade har fått det bättre.

Juridiskt skydd oavsett samlevnadsform viktigare än monogama makars självbild

Centerpartiet vill ha månggifte skriver medierna med anledning av två meningar i partiets förslag till idéprogram. Meningarna: ”Människor måste själva få besluta över sina privatliv, relationer och tillgångar. Politiken bör varken avgöra hur många människor man får leva tillsammans med, gifta sig med eller vem som ska ärva ens tillgångar.”

Efter Uppdrag gransknings besök hos tio av landets största moskéer rapporterade medierna att nio av dem godkänner månggifte för män (polygyni) och att deras råd många gånger strider mot svensk lagstifning. Reaktionerna emot polygami efter Uppdrag granskning kan säkert delvis förklara att en rad journalister gick igång på skrivelsen om detsamma i centerns förslag till idéprogram.

Den efterföljande debatten efter Uppdrag granskning gav åtminstone mig intrycket av att de flesta är emot polygami i betydelsen möjligheten att ingå äktenskap med flera personer. Istället för att problematisera att moskéerna tog mäns möjlighet att gifta sig med flera kvinnor i försvar utan att stå upp för möjligheten att som giftasvuxen ingå äktenskap med flera personer framställdes det som lika självklart att vara emot polygami som att vara för jämställdhet. Visserligen skulle även ett köns- och antalsneutralt råd i äktenskapsfrågan strida mot svensk lag så som den är skriven i dag.

Moskérepresentanterna är inte ensamma, de är i gott sällskap med många andra som vill reglera hur äktenskap ska se ut. Gudrun Schyman har redan sagt det mest relevanta i denna fråga. Riv upp äktenskapsbalken och anpassa juridiken efter hur människor lever.

Personligen är jag mest orolig för att motståndet mot polygami existerar för att en del monogama personer inte vill ”urvattna” äktenskapets innebörd och att det nekar den som redan lever flersamt ”skydd från att bli ekonomiskt eller på annat sätt utnyttjad” som Schyman skriver . Urvattna ytterligare om du hör dig för med konservativa som anser att äktenskapet ska vara förbehållet en man och en kvinna. Jag vet inte hur många som är förlovade eller vill förlova sig som har tillräckligt lite att göra om dagarna för att uppröras över unga som anser sig vara förlovade trots att de inte har planerat att gifta sig med varandra. Dessa unga avmystifierar förlovningen, menar de. Skaffa dig ett liv, har kristdemokraternas ungdomsförbund av alla förbund uttryckt. Ett liv som inte står och faller med vad andra fyller sina med, kan tilläggas.