If I were a boy

Våldtäkt har helt klart en särställning.

“Att kvinnor i allmänhet har en annan definition på våldtäkt än män beror på att kvinnor är de som i allmänhet utsätts för våldtäkt”, skriver Kvalitetsbloggen.

Jag undrar hur jag skulle se på våldtäkt om jag vore man. Skulle jag fråga mig själv vad det beror på att de som tillhör könet som i allmänhet blir våldtagna ser annorlunda på våldtäkt än de som tillhör könet som i allmänhet våldtar. Skulle insikten om att det finns en polarisering förändra min inställning till våldtäkt eller skulle jag som betraktare av våldtäkt fortfarande tycka att min åsikt är lika mycket värd och att det är kvinnorna som måste lugna ner sig några kilon och inse att våldtäkt inte är det värsta man kan råka utför.
Den frågeställningen lyser med sin frånvaro.

Normbrott synliggör normen och öppnar upp för samtal

En nykterist fick frågan ”Varför är du nykterist?” och gick i taket. Jag kunde dra mig till minnes alla de gånger jag blivit trött för att någon frågat varför jag rakat av mig håret. Jag har tänkt på det och landat i att jag har all förståelse för att personer undrar, för i ärlighetens namn undrar jag detsamma när jag ser en rakad kvinna. Jag vill veta om det fanns ideologiska, praktiska eller rent estetiska skäl att göra sig av med håret.

Jag var inte alls ovetande om att personer i min omgivning skulle undra. För många var jag mitt hår. Jag minns när vi skulle skriva positiva saker om varandra i grundskolan och många kommenterade mitt långa tjocka hårsvall i positiva ordalag. Jag kände mig inte som en hel människa.

Jag hade aldrig kunnat ana hur många frågorna skulle vara eller hur många barn som skulle missta mig för att vara en man. Att fulla människor skulle komma fram och fråga om de fick känna på mitt huvud. Jag visste inte omfattning av hur ”skadade” vi är av könsstereotypa föreställningar om kvinnor och män.

Jag tittade mycket när jag kom till Stockholm som barn. Två kvinnor som hånglade på en offentlig plats lyckades påkalla mig uppmärksamhet och det var svårt att inte titta, och varför skulle jag inte titta, hade inte det bara varit att jämställa dem med funktionshindrade som jag alltid fick höra av vuxna att man inte skulle titta på. De kunde bli ledsna sa vuxna, men blev de inte mer ledsna av att inte bli sedda eller rättare sagt ignorerade?

Det är nog få rakad kvinnor som inte känner till normen och inte hade kunnat föreställa sig att frånvaron av långt hår skulle framkalla blandade reaktioner. Första veckorna tyckte mamma att det var svårt att skilja på mig och min bror.

Medvetandet om att jag borde ha vetat gör att jag inte kan säga så mycket om reaktionerna. Jag blir inte ledsen när barn tror att jag är en man eller pekar och frågar sina föräldrar om jag är en kille eller tjej. Jag känner mig snarare ganska stolt. För barn som aldrig får ”annorlunda intryck” av sin omgivning i unga år senareläggs den process det faktiskt är att inse att alla kvinnor och män inte är stöpta i samma form. När föräldrarna inte lyckas förmedla att det finns avvikare från de normer de hela tiden bidrar till att legitimera är det bra att Stockholms flator finns, och är det inte ganska bra att du får frågan om varför du inte dricker? Det ger dig en naturlig öppning att problematisera Sveriges alkoholpolitik och svenskarnas alkoholkonsumtion om du så önskar.

Naturligtvis vill jag knulla just dig

Min blogg fyller tre år idag!

Jag hann inte mer än passera krogvakten och gå mot baren för att köpa öl när jag känner hur två händer tar ett kraftig tag om min midja bakifrån. Jag vänder mig om. Personen händerna tillhör ser otrevlig och hotfull ut på samma gång och talar om för mig att han känner igen mig. Jag svarar att jag är upptagen och ignorerar honom fullständigt. Han försöker kommunicera med mig, men jag är okontaktbar. Mannen ger till slut upp. Antagligen har mannen sett min profil på en sexkontaktsida. Sundsvall är en ganska liten stad och mitt utseende är ganska karaktäristiskt. Jag är med andra ord ganska lätt att känna igen. Jag var med om en liknande incident för några månader sedan. På samma krog.

Jag tycker ganska illa om konsumtionskulturen. Samtidigt försöker jag tycka om de personer som kommer shoppa oss ur krisen, men det är inte enkelt. Klädindustrins grepp om medborgarna övergår mitt förstånd då kläder toppar listan över tråkiga ting. Jag brukar bära knappar med olika politiska budskap för att vara lite mindre tråkig. Jag har några favoritknappar med texten ”I love sex”. Jag vill kunna diskutera sex som vilket ämne som helst, men jag vill också att de som läser min blogg ska förstå att jag gillar sex och har sex. Flera sexualpolitiska skribenter jag läser ger inte skenet av att de har sex. Jag vill mycket hellre läsa sexspalter skrivna av personer som jag har goda skäl att anta har sex. Jag skulle inte be en rökande person som aldrig tränar om hälsoråd och jag skulle inte känna någon tilltro till en ”analsexexpert” som aldrig provat på analsex.

Nu svävade jag in på någonting helt annat. Det var mina knappar som milt uttryckt framkallat en del underliga reaktioner det skulle handla om. För att göra en lång historia kort: Det är slående att män tror att jag vill knulla just dem för att jag är öppen med att jag gillar sex, bär symboler och har ett användarkonto på en sexkontaktsajt. Att jag fortfarande gillar sex så pass mycket beror till stor del på att jag inte låter män komma undan med dumheter. Säger du att du inte vill använda kondom säger jag att det inte blir någonting. Säger du att mens är äckligt kommer jag skriva ett blogginlägg om mäns menshat och säga upp åtminstone den sexuella bekantskapen. Jag är alltid noga med att definiera sex och det är nog förklaringen till att jag sällan träffar på de stora idioterna som jag hört så många historier om.

Det var en kvinnlig vän som presenterade den teorin. Kvinnor som är tydliga med vad de vill respektive inte vill blir inte lika illa behandlade. Jag tror att det ligger mycket i det. Den kvinnan hade gruppsex med några män för flera år sedan och ett bra tag efter det kunde hon knappt vistas ute utan att påminnas om vad som hade ägt rum. Andra män som hade en koppling till de män hon hade haft sex med tog för givet att de också kunde få vara med henne. Jag kritiserar inte det faktum att män frågar om någon vill ha sex, jag kritiserar allt för pådrivande män som försöker tjata till sig sex.

Jag vill gärna ha bilden av mig själv som lätt på foten. Jag känner en stor sympati med personer som lever i en relation men aldrig får komma till. Som kvinna kan jag inte föreställa mig hur det är att leva utan sex och inte kunna räkna med att någon vill ha sex med en.

Männen som aldrig får knulla är nog de som skulle behöva det allra mest. Det är enkelt att säga men mycket svårare att realisera för vem vill uppoffra sig när det är alldeles uppenbart varför personen aldrig lyckas komma innanför trosorna på någon?

Att komma ut som manlig feminist är ingen knullgaranti eller ens en bra raggningsstrategi, men någonting som förmodligen är ett ännu bättre sätt att garantera att ingen kvinna kommer vilja vara med dig är att komma ut som antifeminist och andas kvinnohat. Män som inte får knulla tycks vara överrepresenterade bland antifeminister. Roa dig en eftermiddag med att läsa kommentarer hos antifeministiska bloggar och det kommer gå upp för dig vad jag menar.

Några smakprov:

”Bara tanken på att en vanlig medelålderskarl faktiskt ska få komma till med en attraktiv kvinna är för de flesta kvinnor så motbjudande att det ses som närmast våldtäkt oavsett samtycke”

”Jag är ful, jag kommer antagligen inte få lika mycket sex som alla andra kan ni då säga till mig som kommer att få mindre sex än genomsnittet att jag inte ska kunna få ha sex? Ja det är väl inte så trevligt, men fan vad ska man göra? Våldta någon istället? – NEJ! Så prostitution är ett bra val. Ni kan gärna få tro på fairy tails om att bara insidan räknas, vore det sant hade jag redan haft en flickvän, men nej det gör den inte”

Den antifeministiska mannen kan inte relatera till feministernas bild av den överordnade mannen när det är kvinnor som kan välja och vraka bland potentiella ligg. Män har allt, men det är bara män med flyt, om ens de, som kan välja bort personer i samma utsträckning som kvinnor och veta att någon annan står på tur. Vi vill ha det vi inte kan få. Det paradoxala är att män som känner att de är förvägrade sex blir mer bittra för varje dag de inte får knulla samtidigt som de hela tiden sänker sin status och sin potentiella chans att få ligga. En del män gör det onekligen svårt för mig att vilja vara lätt på foten.

Alla gillar kommunikation utom jag

Män som menar att män har rätt att ejakulera i den de har sex med gillar kommunikation allra mest. Det är åtminstone den bild de har av sig själva. Det framgår av kommentarerna till mina inlägg om det är moraliskt försvarbart att ejakulera i någon utan samtycke. De är goda män som pratar om saker. De upprepar att de till skillnad från mig gillar kommunikation, men vänta nu, det är väl inte kommunikation att ta saker för givna på det viset? Att hänvisa till vad som enligt deras mening är det ”normala” i sexuella sammanhang är det närmaste anti-kommunikation.

De här männen föredrar snarare om deras sexpartners kommunicerar med dem. Tänk om de inte fick utsätta en annan person för en risk, vad synd om dem. Vad de i andra ord efterfrågar är en sorts nej-kommunikation. Trots att hela våldtäktsdebatten existerar eftersom att det finns män som inte tycker att de behöver respektera nej. Det finns alltid ”förmildrande omständigheter” och faktorer som bidrar till att kvinnan, som det ofta handlar om, ”förbrukat sin rätt” att säga nej eller i vart fall få sitt nej respekterat. Har du satt fan i båten ror du honom i land.

Fittsprut är det naturliga

Fittsprut är det naturliga.

”Det naturligaste” är ”att ejakulera i vaginan. Det är ju det egentliga syftet om man säger så. Då tycker jag att det egentligen är viktigare att fråga om man får ejakulera på någon istället”.

Med det sagt behöver du aldrig mer ha analsex eller oralsex. Det sex naturen påbjuder är klassisk missionärsställning. Menstruerande kvinnor ska absolut inte ha sex. För er som missade sexualundervisningen blir det inga barn gjorda när en person menstruerar. Det är därför män inte vill ha sex med menstruerande kvinnor. Män är som parningsdjur som bara går runt och längtar efter att få befrukta kvinnor. Med den naturliga inställningen kan män inte slösa bort sin naturliga sperma på någon som inte kan bli gravid.

Mensblodet är symbolen för icke-graviditet och därmed osexigt. Att både män och kvinnor tycker att den menstruerande kvinnan är osexig är någonting naturen ordnat för att minimera risken att menssex äger rum.

Det finns nog bara en sak som är ännu mer osexig än menstruerade kvinnor och det är äldre kvinnor som gått miste om sin mens. De menstruerade kan vi alltid ursäkta med att de åtminstone har perioder då de går att ha i möblerade rum, klimakteriekvinnorna har stängt butiken. Samma sak gäller de få personer som föds utan livmoder. Inga barn, inget sex.

”Ejakulation är en naturlig del av sex och det får man vara beredd på om man har sex”

Några frågor på det?

Kvotering inte ett självändamål

Inte ens de som försvarar kvotering tycker att det är en lyckad lösning, men kvotering framställs ibland som om att det vore ett ändamål i sig själv. För mig är det uppenbart att förespråkarna ser det som ett misslyckande.

Kvotering ska snarare ses som ett resultat av många års uppgivenhet över att det aldrig händer någonting. Det handlar inte om kvinnor som inte klarar sig utan hjälp av staten, de handlar om kvinnor som inte ens får chansen att visa upp sin kompetens.

Låt mig citera Kalle Olsson: ”Till kvoteringsdebattens mer komiska inslag hör argumentet att kvinnor måste visa sin kompetens innan de kan bli aktuella för de mest inflytelserika uppdragen”.

Det får mig att tänka på skolgymnastiken. När läraren delade upp oss i två lag eller fler lottade han för att det inte skulle bli orättvisa lag, ibland blev det orättvisa lag i alla fall, beroende på hur man definierar rättvisa, men det ursäktades med att det aldrig fanns ett syfte att det skulle vara så. Slumpen fick avgöra.

Någon gång fick lika många personer som det skulle finnas lag välja vilka de ville ha i sitt lag. De fick välja varannan gång vilket resulterade i att alla valde den de trodde var allra bäst först. För den som blev vald sist, eller rättare sagt, inte blev vald alls var det inte särskilt roligt, men det fick den personen leva med, sådana var spelets regler.

En del blir inte valda under skolgymnastiken, andra hamnar inte ens i urvalsgruppen.  Det är de andra som aldrig får någon chans att visa upp sin kompetens.

När kvoteringsförespråkarna prata om att förbättra kvinnors möjligheter kontrar kvoteringsmotståndarna med att de förstnämnda har en dålig kvinnosyn, att de bidrar till att kvinnor blir misstänkliggjorda för att inte vara tillräckligt kompetenta. Är det några som misstänkliggjort kvinnor är det väl just kvoteringsmotståndarna? Med deras föreställning om att staten skulle tvinga privata aktörer att kvotera in inkompetent personal (det vill säga kvinnor).

Det yttersta beviset för att vi intalat oss själva att kvinnor är inkompetenta är vår övertygelse om att när en man sitter på en post så är det rätt man på rätt plats. Varför misstänkliggörs aldrig män? Varför tar vi för givet att män aldrig blivit inkvoterade?

Jag citerar Olsson igen: ”Hur kul är det för kvinnan att känna att hon blivit inkvoterad till styrelserummet? Ja, fråga mannen som sitter bredvid henne”.

Toalettskyltarna

Jag har aldrig förstått behovet av skyltarna som hänger på en del toalettdörrar:

När du uppsöker en offentlig toalett har du två dörrar att välja på. Om du har fötts med slida väljer du dörren med [”damsymbolen”] /…./ I detta oansenliga tecken finns en utsaga om vad det är att vara kvinna inskriven: kvinnor är de varelser som bär kjol. När du utan att tveka öppnar denna dörr utför du en ständigt pågående skapelseakt: du bekräftar din könsidentitet, du går in i kvinnlighetens förlovade rum. En banal händelse, en vardaglig erfarenhet – men likväl ett led i den läroprocess som varje kvinna deltar i från den dag hon föds till den dag hon dör. [Ur boken Under det rosa täcket författad av Nina Björk]

Om man varken har kjol eller långt hår?

Att kön spelar roll tydliggörs om du väljer fel toalettdörr. Vad är det farliga med att en person av ett annat kön vistas i samma toalettutrymme? Jag har försökt hitta en bra förklaring. En förklaring som har angetts för att motivera särskilda toaletter för kvinnor och män är att kvinnor tar mycket längre tid på sig. På en krog i Sundsvall löste de problemet genom att inte ha någon spegel på damtoaletten. En annan förklaring är att kvinnor ska kunna känna sig trygga.

En tredje förklaring är den hygienfanatism som finns. Det var en ”lägg papper på toalettringen”-mamma som gjorde mig uppmärksam på det när hon och hennes två barn stod före mig i kön och en man kom ut genom fel dörr. Hon visade hur upprörd hon blev och förklarade för sina barn att de skulle vara försiktiga så att de inte råkade sätta baken i den okända mannens urin. Hon fick medhåll av några andra i kön och alla gick de antagligen hem med känslan av att deras hygienhysteri var befogad, att det fanns skäl att oroa sig då det finns män som inte respekterar den viktiga toalettetikettregeln.

Män är effektiva, män våldtar och män äcklar ner toaletter: räcker det för att motivera toaletter för kvinnor och toaletter för män?

Olikheter mellan könen endast värda att försvara när de gynnar män

En kompis sa igår ”jag hatar män” apropå några kommentarer hos Opassande (här och här). En del män är det verkligen svårt att tycka om, män som försvarar våldtäkt till exempel.

Antifeministerna i bloggosfären har den senaste tiden velat göra gällande att de brinner för sann och riktig jämställdhet, medan feministerna brinner för någonting helt annat som inte alls påminner om det. Företrädarna för den sanna och riktiga jämställdheten brukar vara noga med att påpeka hur olika män och kvinnor är varandra och uppmuntra dessa olikheter till skillnad från feministerna. Dessa olikheter ska vi ta hänsyn till vare sig de är biologiska eller socialt konstruerade, men de är biologiska för om de inte vore det skulle förutsättningarna kunna förändras och det skulle kräva att kartan ritades om och att den ”naturliga ojämställdheten” mellan män och kvinnor utmanades.

Antifeministerna påminner oss ständigt om hur olika varandra män och kvinnor är varandra och jag misstänker att flera av de som skrivit hos Opassande är just sådana. För en gångs skull när mycket tyder på att män och kvinnor är olika är det ingen som tjatar om det. Mäns bidrag till våldtäktsdebatten avslöjar att de definierar våldtäkt annorlunda än vad kvinnor gör och flera män drar slutsatsen att kvinnor är för känsliga och överdriver genom att hänvisa till hur de själva hade upplevt samma ”behandling”.

Våldtäktsdebatten visar att vi inte bara kan prata om individer. Det är framförallt män som försvarar våldtäkt och anser att kvinnor borde ha mer omdöme.

Det är tydligt att männen med klart antifeministiska (och/eller allmänt kvinnofientliga) drag inte tycker att vi ska utgå från kvinnor när vi pratar om någonting som fler kvinnor kan relatera till och har erfarenhet av. Så mycket var våra olikheter värda att försvara.

Olikheter mellan könen försvaras inte när de är till kvinnors och/eller kvinnors och och mäns fördel, de försvaras som regel när de är till mäns fördel.

Minimikrav på män man har sex med

Kvinnor utan ”sexuella spärrar” brukar prata om hur bra sex de alltid har. Alla män är bra i sängen i deras värld. Att ha minimikrav och åsikter om mäns sexuella beteenden är på gott och ont. Du kanske inte hittar lika många personer att ha sex med men med de få som går att ha i möblerade rum fungerar det väldigt bra med. Du behöver inte tänka tillbaka på dina ungdomsår som rena misären där du hela tiden drog hem sexistiska män som höll en lång monolog om att rätten att kalla kvinnor ”horor” på krogen.

Den medvetna feministkvinnan har möjligtvis en checklista i huvudet över hur män ska bete sig för att få ligga. Egentligen inte krav i strikt mening utan mer minimikrav på hur människor borde bete sig. Det flesta har minimikrav i alla sociala relationer, det behöver inte handla om sex. Vi fikar helst inte med människor som förolämpar oss, är allmänt otrevliga eller bara väldigt påfrestande. Kanske inser du till din sorg att få faller in på din lista beroende på hur lång den är och ”omanlig” den är. Du vill kanske inte ha hem en sexist, en man som kommer på två sekunder och sedan går iväg eller en man som tjatar om sin egen orgasm. Du vill ha hem en person som beter sig helt enkelt och inte gör några direkta konstigheter (vad det innebär är upp till var och en).

Förr påstods det att feminister hade torftiga sexliv, den myten är mer eller mindre död nu. Kvinnor som uppskattar sex, inte bara det fysiska sexet utan är väldigt intresserade i sex i stort hittar jag i feministrörelsen. Precis som samhället är sexet för många väldigt ojämställt och därför är det svårt för mig som feminist att inte vara intresserad av ämnet ”sex”.

Mannens orgasm är den centrala och mannens uthållighet avgör tiden. Att kvinnor har lättare att uppnå orgasm vid oralsex är ingenting att tala om. Förr förväntade jag mig alltid att den mest orgasmfixerade mannen skulle känna lite empati här men nej då.