Infantiliseringen av det offentliga rummet!

När jämnåriga får veta att jag knappt ser på film tror de först att jag försöker vara rolig på min egen bekostnad. När det framgår att jag är allvarlig ses jag i regel som udda, inte sällan udda på ett negativt sätt. Det ska sägas att jag går på bio ungefär en gång om året av pliktsociala skäl, alternativt för att jag fått biobiljetter och vill passa på att bjuda någon som är mer intresserad av film och biobesök än vad jag är.

Om någon jämnårig skulle berätta att den aldrig läser böcker är det inte säkert att jag skulle bli förvånad, det är så pass vanligt att jämnåriga knappt läser böcker om det inte är en del av utbildningen.

I högstadiet hade böcker och personer som läste böcker ganska låg status. Alla hade dock läst Pojken som kallades det och Ondskan. Guillou måste vara alldeles förtjust. Man förväntades ha läst dessa två delvis självbiografiska romaner. Man kunde höra personer prata om dem i korridorerna. DHarry Potter skulle man också ha läst i en del kretsar. Det fanns som sagt några böcker man skulle ha läst, men ingen allmän förväntan på en att läsa böcker under sin fritid. Det räckte om du hade läst två böcker och några klassiker som skolan ville att du skulle läsa. Du sågs inte som udda om aldrig läste i övrigt eller riktigt förstod poängen med att läsa böcker för den delen.

Att det har blivit ute att läsa böcker är knappast Alliansens fel. Det gäller inte bara unga, det är färre i dag som besöker biblioteken regelbundet och många filialer har stängt de senaste åren. Enligt kampanjen Library Lovers återfanns de flitigaste biblioteksbesökarna bland unga mellan 9 och 14 år (2003). Det förvånar mig inte. När jag gick i låg- och mellanstadiet besökte vi biblioteket en gång i veckan med klassföreståndaren och det var uppskattat bland de flesta av mina klasskamrater. Jag minns att bibliotekarierna turades om varje vecka, läste ur en många gånger aktuell bok och tipsade om några böcker som vi fick ställa frågor om. Därefter uppmuntrades vi att låna böcker med våra bibliotekskort.

Då var det naturligt att låna böcker, men frågan är om de som flyttar hemifrån i dag ens bryr sig om att skaffa bibliotekskort på den nya orten. Tillåt mig tvivla. För att ungas läsförmåga ska förbättras måste det bli naturligt igen att läsa, men det kommer inte att hända över en natt. De som läser mycket har generellt ett bättre språk och är som regel bättre på att skriva, men när man är ung och slänger sig med ”komplicerade” ord (de kallas komplicerade för att en ung personer använder dem) klappas man inte på axeln för att man har ett rikt ordförråd.

Känner du till traditionella uttryck och är bra på att uttrycka dig i både tal och skrift får du äta upp att du är ”lillgammal” och ”gör dig till”. Intellektualiseringen av det offentliga rummet lyser verkligen med sin frånvaro när unga personer som vill lära sig saker hånas och aktivt motarbetas av vuxna.

Unga får gärna kunna saker, men de ska inte kunna för mycket då det är viktigt för vuxenvärlden att de unga inte har ett intellektuellt övertag. Den trenden kan inte Alliansen vända på egen hand, men en bra början är att inte vända sig till de som vill infantilisera unga för att kunna hantera det faktum att de åldras.