Tillräckligt politiskt insatt och engagerad

Demokratiutredningen har föreslagit att Sverige bör införa rösträtt för 16-åringar i kommun och landsting. Det finns flera argument mot en sänkning av rösträttsåldern. Ett vanligt argument är att unga inte är tillräckligt politiskt insatta eller engagerade för att få rösta. Inte tillräckligt politiskt insatta och engagerade jämfört med vadå? Om det ligger någonting i det kan man fråga sig om en bidragande orsak är att de saknar rösträtt.

Det sägs ibland att den som inte röstar inte har någon rätt att klaga på den förda politiken. Det utesluter med andra ord alla som inte är röstberättigade. Det är som om inget annat politiskt engagemang än att gå och rösta var fjärde år och vara medlem i ett politiskt parti räknas.  Jag blir fortfarande förvånad när personer undrar vilket parti jag är medlem i när jag berättar att jag är politiskt engagerad.

Jag kan inte svara på om röstberättigade är mer politiskt engagerade och politiskt insatta än unga icke röstberättigade, eller om unga inte är tillräckligt engagerade och insatta för att det skulle motivera en sänkning av rösträttsåldern, men det är uppenbart att allt politiskt engagemang inte räknas. Då har jag inte ens berört argumentet som sådant, men det går inte att bortse från att det inte ställs några motsvarande krav på att personer som fyllt 18 år. Svensk rösträtt är inte villkorad på det sättet. Den som avtjänar ett fängelsestraff förlorar inte rösträtten under tiden.

Om man tänker sig politiskt engagemang som partipolitiska krav på lagstiftning missar man stora delar av civilsamhället. Unga som engagerar sig utomparlamentariskt hade antagligen passerat som mer politiskt engagerade om de hade åkt till Almedalsveckan och tilldelats en partitröja för att företräda ett politiskt parti. Helst ett riksdagsparti.

”I dag är det de unga som driver på. Det minsta man kan begära då är att de inte ska viftas undan som okunniga och oansvariga” skriver straffrättsprofessorn Madeleine Leijonhufvud i Svensk sexualbrottslag : en framåtsyftande tillbakablick med anledning av ungas engagemang i jämställdhets- och sexualitetsfrågor. Leijonhufvud beskriver ett engagemang som hade varit mer synligt om det inte vore för att vi lever i ett ålderssegregerat samhälle där unga ifrågasätts till engagemang och person.

Politiker uttrycker emellanåt missnöje över att unga inte är mer engagerade i partipolitik när det kanske snarare är så att de unga som är politiskt intresserade inte engageras av partierna. 

För ett sexpositivt samhälle där vi kommunicerar JA och inte kör på tills vi får ett NEJ

Madeleine Leijonhufvud som skrivit spaltmetrar om sexuella övergrepp har på Miljöpartiets uppdrag gjort en samtyckesutredning, vilken bör ses som ett förslag på hur en samtyckeslagstiftning kan komma att utformas. Det tål att upprepas att utredningen endast är ett förslag för det har framställts som att det bara finns två alternativ, att antingen bifalla eller avslå förslaget som presenteras i Leijonhufvuds utredning. Det faller på sin orimlighet, det kan givetvis dyka upp andra förslag som man kan ställa emot varandra och ta ställning till. Om du är intresserad av en samtyckeslag, men inte kan ställa dig bakom det Leijonhufvud författat kan du ge synpunkter, föreslå förbättringar eller komma med ett eget förslag.

Det finns också de som inte är intresserade av en samtyckeslag i någon form. Jag vill att de ska veta att jag inte läst någon som menar att samtycke kräver ett papperskontrakt eller ett verbalt samtycke. Om du ändå är övertygad om samtyckeslagsförespråkare vill se papperskontrakt får du gärna redovisa var du fått det ifrån. Detsamma gäller om du är övertygad om att de flesta som vill ha en samtyckeslag vill se att man tillämpar omvänd bevisbörda i sexualbrottsmål. Det finns garanterat personer som vill se omvänd bevisbörda i sexualbrottsmål, med eller utan en samtyckeslag. Något annat skulle förvåna mig i en värld som befolkas av personer som vill ha uteslutande kvinnlig personal på förskolor, brottsprovokation för vissa brott och dödsstraff för övergrepp på barn. Det går alltid att hitta personer som vill sätta demokratin och rättssäkerheten ur spel, men det säger ingenting om de individer som vill ha en samtyckeslag i någon form. Vad som förenar dem är en övertygelse om att okej sex kräver samtycke. Det finns kanske olika uppfattningar om vad ett samtycke är, men alla personer jag vet som förespråkar en samtyckeslag menar att det går alldeles utmärkt att formulera ett samtycke med kroppsspråket. De som är osäkra på hur man gör det kan givetvis vara ännu mer konkreta, men de allra flesta vet hur man kan kommunicera ett samtycke ickeverbalt. Är man osäker på hur man gör är det bra att prata om det.

Det vanliga i våldtäktsmål är att ord står mot ord. I och med det förändrar en samtyckeslagstiftning ingenting i sak menar en del.

Jag vill leva i ett samhälle som är tydligt med att okej sex kräver samtycke. De som inte vill ha en samtyckeslag med motiveringen att det inte löser någonting i praktiken spår lika mycket i en kula som jag gör, men de får gärna förklara varför det vore en dålig lösning om det värsta som kan hända är att dagens situation förblir mer eller mindre oförändrad. Jag vill leva i ett samhälle som är tydligt med att frånvaron av ett nej inte är ett samtycke. Det kan finns flera skäl till varför personer som inte vill ha sex inte säger nej, men varför ska det vara okej att ha sex med någon som uppenbarligen inte vill men inte säger nej? Har man sex med en person som inte vill och inte säger nej handlar det uteslutande om att tillförskansa sig sex på någon annans bekostnad och det är ett övergrepp. Jag skulle önska att alla som inte ville ha sex tydligt uttryckte det, men ”nej” är som bekant inget magiskt stoppord. Trots det menar en del som är emot en samtyckeslagstiftning att det bara är att säga nej om man inte vill ha sex.  De lever i en fantasivärld där ett nej alltid respekteras.

Att straffa personer och att dra igång rättegångsprocesser är underordnat för mig. Jag vill ha en samtyckeslag som i den bästa av världar fungerar normerande. En lag som förklarar att okej sex kräver samtycke och att frånvaron av ett nej inte är lika med samtycke. Om jag får drömma leder det till att den förhatliga ”det bara hände”-kulturen som främst kvinnor är en del av ersätts av kvinnor som såg till att det hände. Män ska inte kunna gömma sig bakom att kvinnor brukar vara dåliga på att visa att de vill ha sex och att det därför slinker in ett övergrepp någon gång ibland och kvinnor som vill ligga ska kunna vara tydliga med det utan att riskera stigmatisering.