Slut-shaming handlar om kontroll över kvinnors sexualitet

Slut-shaming är sexuell ryktesspridning, det behöver inte handla om faktiska sexuella handlingar men kan göra det.

Slut-shaming handlar om kontroll över kvinnors sexualitet och i förlängningen kvinnors livsutrymme.

Det räcker inte att inte var ”för” sexuellt aktiv vilket hade varit begränsande nog, man ska heller inte framstå som någon som har ”för mycket” sex.

Vad gör man åt slut-shaming då? Be aldrig om ursäkt för din sexualitet. Be aldrig om ursäkt för att du är intresserad av sex. Ja, sex kan vara ett intresse.

Omge dig med personer som inte tycker att kvinnors värde står och faller med hur mycket eller lite sex de har.

Bidra inte till slut-shaming. Säg ifrån när personer ägnar sig åt slut-shaming.

”Hon är faktiskt ingen slampa” är inget bra försvar om någon blir kallad slampa. En persons livsstil ursäktar aldrig någonsin slut-shaming.

Ta inte slut-shaming på individnivå utan mer generellt. Ta varför det är irrelevant om någon ”är” en slampa eller inte.

Stå upp för kvinnors rätt till sina kroppar och påminn varandra om att kroppar kan användas på olika sätt. Ibland på sätt som man inte hade använt sin egen kropp. Som tur är har vi varsin att rå om.
 
Fortsätt prata om hur slut-shaming är en sexistisk praktik som går ut på att kontrollera kvinnors sexualitet och kroppar. Kort sagt kvinnors liv.
 

Sex med vänner

Kan kvinnor och män vara vänner?

”Jag har hört från flera män att en man inte kan vara vän med en kvinna utan att vara intresserad av att ligga. Naturligtvis gäller det oftast inte mannen som påstår det. Jag kan definitivt vara vän med en man utan att va intresserad av honom på ett sexuellt plan. Men det känns så trist om påståendet stämmer då jag oftast får ut mer av att umgås med män.”

”Det är nästan alltid män som säger sånt och det beror antingen på A: att de själva inte kan slappna av och se kvinnor som riktiga människor eller B: de är avundsjuka på andra män som har kvinnliga vänner eller C: de får inte ligga bara.”

”Självklart går det. Med den logiken så skulle jag då vilja knulla med alla mina vänner oavsett vilket kön de har.”

”Det finns nog ingen sanning som gäller allt och alla människor. Jag har haft massor av manliga vänner, har jag trott. Det har alltid slutat med att de på ett eller annat sätt börjar visa sexuellt intresse. Jag har inte uppskattat det för det har ju då känts som att hela ”vänskapen” hade dolda motiv. Från min sida har det dock aldrig funnits annat än vänskap.”

”Självklart. Jag har två vänner som är män som jag träffar och umgås med, och det finns noll sexuell attraktion. Vi har dessutom varit singlar samtidigt. Sedan har jag förstås haft manliga vänner som ville gå på bio, fika och ses mer när jag var singel, men dem träffar jag inte längre, för jag kände mig snuvad på vänskapen.”

”Min bästis är en man och det har aldrig funnits någon sexuell attraktion mellan oss. Är ganska säker på att han känner likadant.”

Det är personer som gör gällande att vänner är personer man inte vill ha sex med som lagt grunden för föreställningen om ”friend zone”. Zonen inom vilken man inte får ligga. Många har visserligen inte sex med sina vänner, men de har inte sex med sina icke-vänner heller. De är som regel monogama och har bara sex med en person en relation åt gången. Ibland gör de slut med varandra och menar att det beror på att relationen tog en ny skepnad och övergick i en vänskapsrelation, det vill säga en icke-sexuell relation.

Nej, du blir inte snuvad på någon vänskap om någon vill ha sex med dig. Du kanske inte klarar av att ha sociala relationer med personer som vill ha sex med dig, men det finns personer som klarar det. Vidare är det knappast dina vänners fel om de vill ha sex med dig. Man får trots allt inte välja vilka som vill ha sex med en.

Ibland visar det sig med tiden att man vill ha sex med någon och det är sällan frågan om några ”dolda motiv”. Det är inget negativt i sig att vilja ha sex med någon. Det är heller inget man kan rå för även om man nu skulle tycka att det vore något negativt. En annan sak är att man bör avstå från att visa sexuellt intresse för någon om man vet att det inte är besvarat.

Kvinnor och män kan vara vänner, det är bara att se sig omkring. Det finns givetvis personer av olika kön som har vänskapsrelationer utan att något sexuellt intresse finns med i bilden. Och nej, jag tänker inte enbart på homosexuella personer.

Om man föreställer sig att män som vill ha sex med kvinnliga vänner inte ser dem som hela människor kan man fråga sig om män även avhumaniserar kvinnliga partners inom ramen för så kallade kärleksrelationer. Relationens yttre form kan rimligen inte vara avgörande för om sex blir en avhumaniserande praktik.

Ibland finns ett sexuellt intresse utan att man är medveten om det, ibland tror man felaktigt att personer är sexuellt intresserade av en. Nej, jag tänker inte dela upp män i vänner och icke-vänner utifrån om det finns eller funnits något sexuellt intresse.

Relaterat: Men and women can be friends

Tänk om någon hade ont i fittan

Om män hade fött barn hade förlossningsvården sett annorlunda ut. Om män hade så ont i sina könsorgan att de inte kunde bära tajta jeans eller ha samlag hade det blivit ramaskri. De insinuanta påståendena om att det minsann hade sett annorlunda ut om sådant som främst drabbar kvinnor istället hade drabbat män kan inte ha undgått någon.

Att ställa kvinnor som grupp mot män som grupp ger för all del klick, men till vilken nytta? Risken är att du hamnar i en meningslös diskussion där någon bemöter en anekdot med en annan.

Vill du att vulvasmärtor ska få en högre prioritet i vården och höja kunskapen om hur det är att leva med fittont? Konstatera att personer med vulvasmärtor inte är någon prioriterad patientgrupp, att besvären inte tas på det allvar de förtjänar. Prata om hur vulvasmärtor kan påverka den drabbades livskvalitet negativt.

Vill du helst av allt hamna i en diskussion om kvinnor eller män har det värst kan du för all del roa dig med att byta ut ”kvinna” mot ”man” och se vad som händer.

Det måste gå att prata om att det är ett problem i sig att fittpersoner får dålig vård. Hade kukpersoner fått dålig vård hade det inte varit bättre.

Den som inte övertygad får stå ut med:

Prostatacancer är den vanligaste cancerformen. Tänk om prostatacancer vore en kvinnosjukdom. Män är överrepresenterade bland de som begår självmord. Tänk om kvinnor svarade för 70 procent av alla självmord, då hade vi minsann sett rikstäckande kampanjer för suicidprevention. Män dör oftare på jobbet, tänk om det var kvinnor som gick till jobbet och dog.

 

Men and women can be friends

Det sägs ibland att män och kvinnor inte kan vara bara vänner men frågan är om inte fler menar att de visst kan det. Med bara vänner brukar man mena att män och kvinnor kan ha en social relation utan att den också är sexuell men det ena behöver förstås inte utesluta det andra. Jag har ingen anledning att misstro dem men vore det inte bra om det återspeglade sig i vår språkförståelse att män och kvinnor kan vara vänner?

Exempel på hur det kan låta:

Person: Vad händer i helgen?
Sjödin: Jag ska till en vän i Göteborg.
Person: Hur känner du henne?

Sjödin: Jag kan tyvärr inte ses då, jag har en vän på besök.
Person: Vad ska du och hon göra?

Vän är ett könsneutralt ord. Det begriper nog de allra flesta och få tror att jag skulle säga väninna om en kvinnlig vän. De borde rimligen också förstå att man kan säga amerikan eller fransman om en kvinna. De förstår säkert. De har nog bara inte reflekterat över det. Det påminner lite om när okända personer frågar om man har en pojkvän. Det är aldrig någon som frågar om jag har en flickvän.

De värsta exemplen är ändå när personer utgår från att man menar en man när man pratar om en läkare, en domare eller något annat yrke med hög status. (Majoriteten av domarna i svenska domstolar är kvinnor.)

De flesta av mina vänner är män men alldeles oavsett är det en dålig ovana många har att läsa in kön i det könsneutrala. Det sker utan att vi ens reflekterar över det. Det är ett medvetet val från min sida att använda könsneutrala ord när kön är ointressant i sammanhanget. För dem som vill sälja in att män och kvinnor kan vara bara vänner finns mycket kvar att göra.

Män som bryr sig om kvinnors orgasmer

Varför bryr sig så få män om kvinnors orgasmer? Frågan ställdes av Emilie Roslund i en krönika för ett tag sedan. Roslund skriver ”När jag pratar med tjejer som ligger med killar hör jag dem berätta samma orgasmlösa historier. Men när jag tar upp det här med män i min närhet: bekanta, ligg eller partners, möts jag av blanka ansiktsuttryck. Att prata om ämnet är som att förflyttas till ett annat universum: Ingen har hört talas om problemet tidigare. Alla är ”bra killar” som brinner för att stimulera kvinnan till klimax, de skulle kliva över lik för att få en kvinna att bada i sina egna fontänorgasmer.”

En vanlig invändning när kvinnor pratar om män som inte bryr sig om deras orgasmer är att de bara har haft sex med fel män. Som Roslund skriver har man nog inte bara haft sex med fel sorts män om man varit sexuellt aktiv i över ett decennium och gång på gång träffat män som varit ointresserade av ens orgasmer. Men om Roslund med flera bara har träffat fel män kan man fråga sig hur det är tänkt att kvinnor ska sålla bort män som inte ger oralsex till exempel eller män som enbart kan tänka sig att ha åtta minuter långa vaginala samlag.

Jag tänker inte ta ifrån personer deras erfarenheter av personer som bryr sig för lite eller för mycket om ens orgasmer. Jag tänker inte tala om för dem att de bara träffat fel personer. Det finns män som bryr sig om kvinnors orgasmer och män som inte gör det, en del har mer erfarenhet av de förra och andra mer av de senare. Mer intressant är om och i sådana fall hur man kan få personer att bry sig mer om att sex ska vara någonting alla inblandade får ut någonting av med eller utan orgasm.

En del menar att män bryr sig om orgasm om de är i lag med kvinnor de har sex med. Finns det bara kärlek med i bilden bryr sig män om kvinnors orgasmer. Kanske är det något fler som bryr sig om kärlekspartners orgasmer, jag har ingen aningen, men det är fortfarande så att kärleksrelationer inte är någon orgasmgaranti för kvinnor.

Vore det ens rimligt att enbart bry sig om sexpartners orgasmer om man är ihop? Jag har förstått att en del har en del hang-ups och enbart ger oralsex och hånglar om de är ihop med någon för att de vill spara vissa saker till personer de har kärleksrelationer med. Med sådana hang-ups är det klart att det blir mindre klitorisstimulans om man inte är ihop.

Medan mäns orgasmer många gånger är avslut oavsett om man är ihop eller inte diskuterar vi om personer bryr sig om kvinnors orgasmer, är inte det intressant? Jag kan inte låta bli att undra vad som skulle hända om de som talar om för kvinnor att de träffar fel män istället talade sig varma för klitorisstimulans.  Vi talar om sociala konstruktioner. Hur fel eller rätt någon än är skulle det kunna vara a och o lika gärna som vaginala samlag.

Ansvaret är ditt

Häromdagen läste jag Svensk sexualbrottslag: En framåtsyftande tillbakablick av Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt vid Stockholms universitets juridiska fakultet. Leijonhufvud skriver:

Vi har inte en samtyckeskultur, och vi har definitivt inte en samtyckesreglering i lag. Vi lägger fortfarande huvudansvaret på kvinnan när det handlar om sex. […] För att bryta denna så starkt befästa syn behöver man se att, också i vår tid, sex har olika implikationer för män och kvinna. Båda kan ha sexuell lust, båda kan uppleva stark njutning. Med det är kvinnan som i huvudsak bär följderna av sex. Det är i hennes kropp något kan ha hänt. Blev det en graviditet? Ska hon behålla barnet? Ska hon genomgå en abort? Redan denna så oerhörda skillnad är fullt tillräckligt skäl att lägga ett stort ansvar på mannen när det gäller sex. Men så har man hittills inte resonerat – i den av män utformade lagen och den av män styrda rättstillämpningen. Kvinnorna har inte bara burit följderna av sex, de har också ålagts ansvaret vid sex, inte bara för sitt eget handlande utan också för mannens. (s. 107)

Som person som kan bli gravid, men inte har några sådana ambitioner, bör jag självfallet göra vad jag kan för att undvika det. Jag har av den anledningen inte samlag utan kondom. Jag undviker samlag med personer som kan komma att ejakulera i mitt underliv.

Som person som själv inte kan bli gravid, men göra andra gravida bör man se till att inte befrukta någon som inte vill bli befruktad. Jag har ingen aning om hur jag hade agerat om jag hade haft en kuk, kanske hade jag agerat som de personer jag i dag kritiserar.

Rent generellt. Om jag får välja mellan att sabotera för mig själv och att någon annan saboterar för mig är valet enkelt. Jag vill bära ansvaret för mina egna handlingar. Jag ser hellre att jag råkar hälla kaffe i min kurslitteratur än att en kursare som jag lånat ut den till gör det. Att göra någon annan gravid mot dennes vilja är mer klandervärt än att slarva och bli gravid mot sin egen vilja. I det förra exemplet behöver man inte ta det omedelbara ansvaret för konsekvenserna.

”Nästan var fjärde tjej får aldrig frågan om hon går på preventivmedel vid tillfälligt sex utan kondom.” kunde man läsa häromdagen. Det går inte att dra för stora växlar på en mening, men jag fick intrycket av att problemet var att inte fler kvinnor får den frågan vid tillfälligt sex. Problemet, som jag ser det, är att inte kondom används i en större omfattning.

Jag får frågor om jag använder p-piller ibland. Ingen har någonsin undrat om jag använder spiral. Jag tycker inte om att få frågan. Vid tillfälligt sex ska inte svaret på frågan om jag använder preventivmedel påverka om kondom används eller inte. Om jag använder ett preventivmedel som skyddar mot graviditet, men som inte kan uppfattas av min omgivning är en privatsak. Om du ejakulerar i någon annans underliv och utsätter personen för risken att bli gravid är det inte en privatsak eftersom att du inte får bära de omedelbara konsekvenserna av det om ”olyckan” är framme. I förlängningen kan det ge även dig konsekvenser, men det är avhängigt om personen blir gravid, om hon i sådana fall behåller barnet.

Fundera på vad personer som frågar om du använder p-piller undrar. De som frågat mig har vanligtvis velat förmedla att de inte vill använda kondom. Om jag använder p-piller skulle vi inte behöva använda kondom, ungefär. Som om p-piller uteslöt kondom vid samlag. Kondom bör användas om könssjukdomar kan överföras. Det som gör risker till just risker är att man inte vet om de kommer att förverkligas. Man kan inte med all säkerhet veta om personen man har sex med är fri från sexuellt överförbara sjukdomar. Personen kanske inte ens själv vet det även om hen tror sig vara det och kanske därför påstår det.

För den som inte vill ta ansvar kan det finnas fördelar med att inte fråga personer om de använder p-piller eller något annat hormonellt preventivmedel. Om de frågar kan de inte påstå att de var okunniga om att personen inte använde preventivmedel. Att låta bli att använda kondom i tron att den andra använder preventivmedel kan betraktas som mindre ansvarslöst än att fråga och föreslå sex utan kondom trots att inget preventivmedel används. Genom att inte fråga om kvinnor använder preventivmedel åläggs kvinnor ansvaret för vad som kan hända i hennes kropp.

Om du tror att du visar att du är ansvarsfull när du frågar kvinnor om de använder p-piller – tänk om. Du befäster bara att det är antingen kondom eller p-piller som gäller. Du spär också på att kvinnor förväntas använda p-piller, att du i alla fall frågar förändrar inte det. En person som är emot p-piller skulle rimligen inte fråga. Vill du visa att du tar ansvar för din egen och dina sexpartners hälsa föreslår du förslagsvis kondom. Det kan du göra oavsett om du har en kuk eller inte, men har sex med någon som har en.

Okvinnliga liggbara kvinnor

Jag är snart klar med Suzanne Brøggers Fräls oss ifrån kärleken. Brøgger återkommer flera gånger till kvinnans värde, att det står och faller med hur ”kvinnlig” hon är. Om kvinnans ”sexuella värde” som är kopplat till hur kvinnlig hon är skriver hon:

”På sistone tycks kvinnorna ha blivit lite generösare, i och med att de har försett sitt kön med blixtlås. De vickar med baken samtidigt som de säger att de verkligen inte tänker vara sexualföremål. De vill vara både till salu och inte kunna köpas, de vill ha både säck och påse, vilket det inte är något fel i, om det bara inte alltid slutade med att kvinnorna själva stoppades ner i bäggedera. Därmed har de förfelat analysen. Det är inget upprörande i att vara sexualföremål (med mindre man lider av sexuella rubbningar), för om folk inte skulle vara föremål för varandra, vem skulle de då vara det för? Nej, det är priset som är upprörande och det sätts av den som äger varan. Det pris kvinnan sätter, är hennes makt på kort sikt – och på längre sikt hennes eget förtryck som tillplattat kolli. Det är bara kvinnan som har makt att stoppa dessa marknadsmekanismer genom att börja vara gratis och stå till villkorslöst förfogande – och genom att låta bli att behaga och le om det inte finns något att le åt. Häxan, kvinnans negation, behagar inte minsta, men är fullkomligt gratis, eftersom hon är fri och har tyngdpunkten i sig själv, och hon skrattar bara när det finns något att skratta åt – men då gör hon det i gengäld så det hörs. Häxans roll är på sitt sätt tilltalande. Men för de kvinnor som gärna vill bli accepterade av män (likställda) är häxans roll knappast lockande. För dels tycker män inte om häxor eller kvinnor som är gratis, eftersom att de har fått lära sig att ju dyrare en sak är desto åtråvärdare än den, desto större värde har den.” (s. 241)

Brøgger använder inte ordet ”liggbarhet” vilket har blivit ett återkommande ord när dagens feminister pratar om kvinnors sexuella värde. Den diskussionen handlar inte så mycket om att vara mer åtråvärd än någon annan utan om att över huvud taget vara åtråvärd. Som om kvinnor inte vore det. Erin Gloria Ryan använder ordet i en läsvärd text om att styrka skulle vara det nya smala: ”Strong is the new skinny” means ”now you have to lift weights to be fuckable.”

Jag har hakat upp mig på att man pratar om att kvinnor måste göra det ena och det andra för att vara liggbara eftersom att man kan säga att kvinnor i sig är liggbara. Kvinnor har generellt mycket enklare att få ligga med män än tvärtom även om en del kvinnor har velat påstå att det är svårt för kvinnor att få ligga. Kvinnor som pratar om liggbarhet pratar i själva om att vara liggbara enligt en viss (smal) kategori män. En kategori män du effektivt sorterar bort genom att vara ”gratis”. Genom att vara gratis kan du avstå en del av det som hör kvinnorollen till. Man kan inte ställa lika höga krav på det som är gratis och de öppna krav som ställs på kvinnor handlar inte så mycket om hur de är som personer som hur de ser ut. Kraven handlar om syn på ”kvinnlighet”. Du kan fortsätta vara högpresenterande på andra områden som ”gratis” kvinna.

Den kvinna som anpassat sig efter kvinnorollen kommer inte nödvändigtvis att vara intresserad av att anses liggbar av män som inte bryr sig om huruvida kvinnor anpassar sig efter den eller inte. Hon kommer eftersträva att gå hem hos männen som kräver ”kvinnlighet” då det är ett bevis på att hon har lyckats, men om hon inte lyckas kan hon beklaga sig över att hon inte anses liggbar trots att hon inte är det för en smal kategori män. Jag kanske borde beklaga mig över att Usain Bolt inte ränner efter mig?

Att gå in för att vara en kvinnlig kvinna och gå hem med mannen som tänker att kvinnan i sig är kvinnlig är lite som att gå ut högstadiet med MVG i alla ämnen och söka sig till naturprogrammet som på vissa skolor bara kräver godkänt i de ämnens som ofta betraktas som grundskolans grundämnen, nämligen svenska, engelska och matematik.

Okej om du som kvinna inte vill ha sex med män som kan tänka sig att ligga med kvinnor som är ”gratis”, men påstå inte att du inte skulle vara liggbar för att den mest kräsna mannen du kunde hittade visade sig vara sexuellt oattraherad av dig. Du är inte liggbar för honom, men det är det faktiskt ingen som kräver att du ska vara heller. Det är du själv som gått in för att försöka vara det.

Att vara gratis är en bortsorteringsmekanism för mig, jag är inte intresserad av att ha sexuella relationer med män som kräver kvinnlighet av kvinnor, i sådana fall hade jag inte sett ut som jag gör till att börja med, men det är ingen komplett sådan. Jag vill sortera bort ytliga män till förmån för de som bryr sig mindre om yta och mer om sex. Det finns säkert ytliga män med ett enormt stort sexintresse men jag skulle inte säga att de är överrepresenterade bland ytliga män direkt. För många kan det handla om att bara få visa upp en attraktiv partner för andra.

Ibland kommer män som pratar om att kvinnor måste vara kvinnliga att gå hem med kvinnor som inte anstränger sig för att vara ”kvinnliga”. Kanske trodde de att de inte skulle gå igång på sådana eller så var det bara tomt prat. För oavsett om det är sant eller inte – att de kräver konstruerad kvinnlighet av kvinnor för att de ska betrakta dem som liggbara – kan de förstås föredra sådana kvinnor. Att prata om ”kvinnlighet” som ett uttalat krav har visat sig vara framgångsrikt även när det inte är verkliga krav då en del på fullaste allvar verkar tro att kvinnor som inte anpassar sig inte är liggbara.

Mannen som tror på att kvinnor måste vara konstruerat kvinnliga för att göra en man sexuellt attraherad kommer upptäcka att det inte nödvändigtvis stämmer och gå hem med någon som är ”fel”. Och det kan förstås vara provocerande för personer som ansträngt sig för att vara liggbara. De som hade sikte på MVG i alla ämnen för att kunna söka sig vidare till något prestigefyllt program som krävde höga betyg, men inte klarade det kan förstås bli provocerade av personer som ordnade betygen men visade sig ointresserade av att ”använda” sig av poängen och istället valde något program ”vem som helst” blir antagen till.

Människor kan prata hur mycket som helst om vad de blir sexuellt attraherade av, men i slutändan kanske de blir förälskade i någon som är så ”fel” en person kan bli utifrån sina uttalade preferenser. Vem som helst kan falla för någonting annat emellanåt. Att prova på någonting annorlunda är mänskligt. Märker man att de som lever upp till ens idéer om liggbarhet många gånger har tämligen lite att tillföra på andra plan, det sociala samspelet ska inte underskattas, kan man känna sig tvungen att revidera sin syn på liggbarhet åtminstone för stunden när tillfälle att ligga med någon gratis infinner sig.

Att man som gratis kvinna kan råka ut för de som egentligen kräver ”liggbarhet” beror förstås också på ens genuina ointresse av dem. Visar en man sig ointresserad av en kvinna sexuellt kan han många gånger räkna med att det kommer att göra henne intresserad av honom. Man vill ha det man inte kan få och ibland får man det man inte vill ha. Jag är på det klara med att kvinnor måste göra det ena och det andra för att den genomsnittliga mannen ska vilja ligga med dem bara är prat. Men det har inget värde för mig att ”bevisa” att jag i mitt menstruerande tillstånd kunde få till det med mannen som några timmar innan var tydlig med att det vore otänkbart för honom att ha sex med någon som hade mens OM inte den erfarenheten får honom att inse att det inte alls ÄR otänkbart.
Sex i sig kan ha något värde, men det hade jag kunnat haft med någon annan. Särskilt bekräftande är det inte heller om man är ute efter sexuell bekräftelse. För det första trodde jag inte på honom när han sa det – människor säger så mycket – även om han själv kanske gjorde det, men jag tilltalas heller inte av vara den som lyckades ”omvända” någon för stunden. För min del får män som kräver ”kvinnlighet” av kvinnor gärna hålla sig till de som försöker leva upp till deras krav.

Folkhälsoinstitutets otidsenliga omtanke om kvinnor

Den nuvarande gränsen för så kallat riskbruk av alkohol är 14 glas i veckan för män och nio glas för kvinnor. En rekommendation från Folkhälsoinstitutet, FHI, som saknar vetenskaplig grund. Detta framkommer av ett mejl mellan myndighetens generaldirektör Sarah Wamala och Socialstyrelsen som Dagens Nyheter tagit del av.

Wamala konstaterar att ”det vetenskapliga underlaget egentligen inte stöder lägre gränser för kvinnor än män”. FHI verkar dock inte ha några planer på att göra rekommendationerna könsneutrala. Wamala skriver också ”Vi anser ändå att det inte är möjligt att föreslå en höjning av gränser för kvinnor; det skulle skapa starka reaktioner bland såväl praktiker som politiker”.

Wamala har inget bra svar på varför hon är övertygad om att en höjd gräns för kvinnor skulle skapa oönskade reaktioner och därför är omöjlig att tillämpa.

Agerande missgynnar FHI:s trovärdighet. Det ställer frågor om vad mer som är för känsligt för att berätta. Sakkunniga menar att det är större skillnad mellan individer än mellan män och kvinnor. Andelen kroppsfett och riskbenägenhet är relevanta faktorer.

Gör om och gör rätt. Ta fasta på vad forskningen visar, anpassa rekommendationerna därefter och utgå i fortsättningen från att även kvinnor kan ta hand om sig själva.

If I were a boy

Våldtäkt har helt klart en särställning.

“Att kvinnor i allmänhet har en annan definition på våldtäkt än män beror på att kvinnor är de som i allmänhet utsätts för våldtäkt”, skriver Kvalitetsbloggen.

Jag undrar hur jag skulle se på våldtäkt om jag vore man. Skulle jag fråga mig själv vad det beror på att de som tillhör könet som i allmänhet blir våldtagna ser annorlunda på våldtäkt än de som tillhör könet som i allmänhet våldtar. Skulle insikten om att det finns en polarisering förändra min inställning till våldtäkt eller skulle jag som betraktare av våldtäkt fortfarande tycka att min åsikt är lika mycket värd och att det är kvinnorna som måste lugna ner sig några kilon och inse att våldtäkt inte är det värsta man kan råka utför.
Den frågeställningen lyser med sin frånvaro.

Normbrott synliggör normen och öppnar upp för samtal

En nykterist fick frågan ”Varför är du nykterist?” och gick i taket. Jag kunde dra mig till minnes alla de gånger jag blivit trött för att någon frågat varför jag rakat av mig håret. Jag har tänkt på det och landat i att jag har all förståelse för att personer undrar, för i ärlighetens namn undrar jag detsamma när jag ser en rakad kvinna. Jag vill veta om det fanns ideologiska, praktiska eller rent estetiska skäl att göra sig av med håret.

Jag var inte alls ovetande om att personer i min omgivning skulle undra. För många var jag mitt hår. Jag minns när vi skulle skriva positiva saker om varandra i grundskolan och många kommenterade mitt långa tjocka hårsvall i positiva ordalag. Jag kände mig inte som en hel människa.

Jag hade aldrig kunnat ana hur många frågorna skulle vara eller hur många barn som skulle missta mig för att vara en man. Att fulla människor skulle komma fram och fråga om de fick känna på mitt huvud. Jag visste inte omfattning av hur ”skadade” vi är av könsstereotypa föreställningar om kvinnor och män.

Jag tittade mycket när jag kom till Stockholm som barn. Två kvinnor som hånglade på en offentlig plats lyckades påkalla mig uppmärksamhet och det var svårt att inte titta, och varför skulle jag inte titta, hade inte det bara varit att jämställa dem med funktionshindrade som jag alltid fick höra av vuxna att man inte skulle titta på. De kunde bli ledsna sa vuxna, men blev de inte mer ledsna av att inte bli sedda eller rättare sagt ignorerade?

Det är nog få rakad kvinnor som inte känner till normen och inte hade kunnat föreställa sig att frånvaron av långt hår skulle framkalla blandade reaktioner. Första veckorna tyckte mamma att det var svårt att skilja på mig och min bror.

Medvetandet om att jag borde ha vetat gör att jag inte kan säga så mycket om reaktionerna. Jag blir inte ledsen när barn tror att jag är en man eller pekar och frågar sina föräldrar om jag är en kille eller tjej. Jag känner mig snarare ganska stolt. För barn som aldrig får ”annorlunda intryck” av sin omgivning i unga år senareläggs den process det faktiskt är att inse att alla kvinnor och män inte är stöpta i samma form. När föräldrarna inte lyckas förmedla att det finns avvikare från de normer de hela tiden bidrar till att legitimera är det bra att Stockholms flator finns, och är det inte ganska bra att du får frågan om varför du inte dricker? Det ger dig en naturlig öppning att problematisera Sveriges alkoholpolitik och svenskarnas alkoholkonsumtion om du så önskar.