Slut-shaming handlar om kontroll över kvinnors sexualitet

Slut-shaming är sexuell ryktesspridning, det behöver inte handla om faktiska sexuella handlingar men kan göra det.

Slut-shaming handlar om kontroll över kvinnors sexualitet och i förlängningen kvinnors livsutrymme.

Det räcker inte att inte var ”för” sexuellt aktiv vilket hade varit begränsande nog, man ska heller inte framstå som någon som har ”för mycket” sex.

Vad gör man åt slut-shaming då? Be aldrig om ursäkt för din sexualitet. Be aldrig om ursäkt för att du är intresserad av sex. Ja, sex kan vara ett intresse.

Omge dig med personer som inte tycker att kvinnors värde står och faller med hur mycket eller lite sex de har.

Bidra inte till slut-shaming. Säg ifrån när personer ägnar sig åt slut-shaming.

”Hon är faktiskt ingen slampa” är inget bra försvar om någon blir kallad slampa. En persons livsstil ursäktar aldrig någonsin slut-shaming.

Ta inte slut-shaming på individnivå utan mer generellt. Ta varför det är irrelevant om någon ”är” en slampa eller inte.

Stå upp för kvinnors rätt till sina kroppar och påminn varandra om att kroppar kan användas på olika sätt. Ibland på sätt som man inte hade använt sin egen kropp. Som tur är har vi varsin att rå om.
 
Fortsätt prata om hur slut-shaming är en sexistisk praktik som går ut på att kontrollera kvinnors sexualitet och kroppar. Kort sagt kvinnors liv.
 

Sex med vänner

Kan kvinnor och män vara vänner?

”Jag har hört från flera män att en man inte kan vara vän med en kvinna utan att vara intresserad av att ligga. Naturligtvis gäller det oftast inte mannen som påstår det. Jag kan definitivt vara vän med en man utan att va intresserad av honom på ett sexuellt plan. Men det känns så trist om påståendet stämmer då jag oftast får ut mer av att umgås med män.”

”Det är nästan alltid män som säger sånt och det beror antingen på A: att de själva inte kan slappna av och se kvinnor som riktiga människor eller B: de är avundsjuka på andra män som har kvinnliga vänner eller C: de får inte ligga bara.”

”Självklart går det. Med den logiken så skulle jag då vilja knulla med alla mina vänner oavsett vilket kön de har.”

”Det finns nog ingen sanning som gäller allt och alla människor. Jag har haft massor av manliga vänner, har jag trott. Det har alltid slutat med att de på ett eller annat sätt börjar visa sexuellt intresse. Jag har inte uppskattat det för det har ju då känts som att hela ”vänskapen” hade dolda motiv. Från min sida har det dock aldrig funnits annat än vänskap.”

”Självklart. Jag har två vänner som är män som jag träffar och umgås med, och det finns noll sexuell attraktion. Vi har dessutom varit singlar samtidigt. Sedan har jag förstås haft manliga vänner som ville gå på bio, fika och ses mer när jag var singel, men dem träffar jag inte längre, för jag kände mig snuvad på vänskapen.”

”Min bästis är en man och det har aldrig funnits någon sexuell attraktion mellan oss. Är ganska säker på att han känner likadant.”

Det är personer som gör gällande att vänner är personer man inte vill ha sex med som lagt grunden för föreställningen om ”friend zone”. Zonen inom vilken man inte får ligga. Många har visserligen inte sex med sina vänner, men de har inte sex med sina icke-vänner heller. De är som regel monogama och har bara sex med en person en relation åt gången. Ibland gör de slut med varandra och menar att det beror på att relationen tog en ny skepnad och övergick i en vänskapsrelation, det vill säga en icke-sexuell relation.

Nej, du blir inte snuvad på någon vänskap om någon vill ha sex med dig. Du kanske inte klarar av att ha sociala relationer med personer som vill ha sex med dig, men det finns personer som klarar det. Vidare är det knappast dina vänners fel om de vill ha sex med dig. Man får trots allt inte välja vilka som vill ha sex med en.

Ibland visar det sig med tiden att man vill ha sex med någon och det är sällan frågan om några ”dolda motiv”. Det är inget negativt i sig att vilja ha sex med någon. Det är heller inget man kan rå för även om man nu skulle tycka att det vore något negativt. En annan sak är att man bör avstå från att visa sexuellt intresse för någon om man vet att det inte är besvarat.

Kvinnor och män kan vara vänner, det är bara att se sig omkring. Det finns givetvis personer av olika kön som har vänskapsrelationer utan att något sexuellt intresse finns med i bilden. Och nej, jag tänker inte enbart på homosexuella personer.

Om man föreställer sig att män som vill ha sex med kvinnliga vänner inte ser dem som hela människor kan man fråga sig om män även avhumaniserar kvinnliga partners inom ramen för så kallade kärleksrelationer. Relationens yttre form kan rimligen inte vara avgörande för om sex blir en avhumaniserande praktik.

Ibland finns ett sexuellt intresse utan att man är medveten om det, ibland tror man felaktigt att personer är sexuellt intresserade av en. Nej, jag tänker inte dela upp män i vänner och icke-vänner utifrån om det finns eller funnits något sexuellt intresse.

Relaterat: Men and women can be friends

Tänk om någon hade ont i fittan

Om män hade fött barn hade förlossningsvården sett annorlunda ut. Om män hade så ont i sina könsorgan att de inte kunde bära tajta jeans eller ha samlag hade det blivit ramaskri. De insinuanta påståendena om att det minsann hade sett annorlunda ut om sådant som främst drabbar kvinnor istället hade drabbat män kan inte ha undgått någon.

Att ställa kvinnor som grupp mot män som grupp ger för all del klick, men till vilken nytta? Risken är att du hamnar i en meningslös diskussion där någon bemöter en anekdot med en annan.

Vill du att vulvasmärtor ska få en högre prioritet i vården och höja kunskapen om hur det är att leva med fittont? Konstatera att personer med vulvasmärtor inte är någon prioriterad patientgrupp, att besvären inte tas på det allvar de förtjänar. Prata om hur vulvasmärtor kan påverka den drabbades livskvalitet negativt.

Vill du helst av allt hamna i en diskussion om kvinnor eller män har det värst kan du för all del roa dig med att byta ut ”kvinna” mot ”man” och se vad som händer.

Det måste gå att prata om att det är ett problem i sig att fittpersoner får dålig vård. Hade kukpersoner fått dålig vård hade det inte varit bättre.

Den som inte övertygad får stå ut med:

Prostatacancer är den vanligaste cancerformen. Tänk om prostatacancer vore en kvinnosjukdom. Män är överrepresenterade bland de som begår självmord. Tänk om kvinnor svarade för 70 procent av alla självmord, då hade vi minsann sett rikstäckande kampanjer för suicidprevention. Män dör oftare på jobbet, tänk om det var kvinnor som gick till jobbet och dog.

 

Men and women can be friends

Det sägs ibland att män och kvinnor inte kan vara bara vänner men frågan är om inte fler menar att de visst kan det. Med bara vänner brukar man mena att män och kvinnor kan ha en social relation utan att den också är sexuell men det ena behöver förstås inte utesluta det andra. Jag har ingen anledning att misstro dem men vore det inte bra om det återspeglade sig i vår språkförståelse att män och kvinnor kan vara vänner?

Exempel på hur det kan låta:

Person: Vad händer i helgen?
Sjödin: Jag ska till en vän i Göteborg.
Person: Hur känner du henne?

Sjödin: Jag kan tyvärr inte ses då, jag har en vän på besök.
Person: Vad ska du och hon göra?

Vän är ett könsneutralt ord. Det begriper nog de allra flesta och få tror att jag skulle säga väninna om en kvinnlig vän. De borde rimligen också förstå att man kan säga amerikan eller fransman om en kvinna. De förstår säkert. De har nog bara inte reflekterat över det. Det påminner lite om när okända personer frågar om man har en pojkvän. Det är aldrig någon som frågar om jag har en flickvän.

De värsta exemplen är ändå när personer utgår från att man menar en man när man pratar om en läkare, en domare eller något annat yrke med hög status. (Majoriteten av domarna i svenska domstolar är kvinnor.)

De flesta av mina vänner är män men alldeles oavsett är det en dålig ovana många har att läsa in kön i det könsneutrala. Det sker utan att vi ens reflekterar över det. Det är ett medvetet val från min sida att använda könsneutrala ord när kön är ointressant i sammanhanget. För dem som vill sälja in att män och kvinnor kan vara bara vänner finns mycket kvar att göra.

Män som bryr sig om kvinnors orgasmer

Varför bryr sig så få män om kvinnors orgasmer? Frågan ställdes av Emilie Roslund i en krönika för ett tag sedan. Roslund skriver ”När jag pratar med tjejer som ligger med killar hör jag dem berätta samma orgasmlösa historier. Men när jag tar upp det här med män i min närhet: bekanta, ligg eller partners, möts jag av blanka ansiktsuttryck. Att prata om ämnet är som att förflyttas till ett annat universum: Ingen har hört talas om problemet tidigare. Alla är ”bra killar” som brinner för att stimulera kvinnan till klimax, de skulle kliva över lik för att få en kvinna att bada i sina egna fontänorgasmer.”

En vanlig invändning när kvinnor pratar om män som inte bryr sig om deras orgasmer är att de bara har haft sex med fel män. Som Roslund skriver har man nog inte bara haft sex med fel sorts män om man varit sexuellt aktiv i över ett decennium och gång på gång träffat män som varit ointresserade av ens orgasmer. Men om Roslund med flera bara har träffat fel män kan man fråga sig hur det är tänkt att kvinnor ska sålla bort män som inte ger oralsex till exempel eller män som enbart kan tänka sig att ha åtta minuter långa vaginala samlag.

Jag tänker inte ta ifrån personer deras erfarenheter av personer som bryr sig för lite eller för mycket om ens orgasmer. Jag tänker inte tala om för dem att de bara träffat fel personer. Det finns män som bryr sig om kvinnors orgasmer och män som inte gör det, en del har mer erfarenhet av de förra och andra mer av de senare. Mer intressant är om och i sådana fall hur man kan få personer att bry sig mer om att sex ska vara någonting alla inblandade får ut någonting av med eller utan orgasm.

En del menar att män bryr sig om orgasm om de är i lag med kvinnor de har sex med. Finns det bara kärlek med i bilden bryr sig män om kvinnors orgasmer. Kanske är det något fler som bryr sig om kärlekspartners orgasmer, jag har ingen aningen, men det är fortfarande så att kärleksrelationer inte är någon orgasmgaranti för kvinnor.

Vore det ens rimligt att enbart bry sig om sexpartners orgasmer om man är ihop? Jag har förstått att en del har en del hang-ups och enbart ger oralsex och hånglar om de är ihop med någon för att de vill spara vissa saker till personer de har kärleksrelationer med. Med sådana hang-ups är det klart att det blir mindre klitorisstimulans om man inte är ihop.

Medan mäns orgasmer många gånger är avslut oavsett om man är ihop eller inte diskuterar vi om personer bryr sig om kvinnors orgasmer, är inte det intressant? Jag kan inte låta bli att undra vad som skulle hända om de som talar om för kvinnor att de träffar fel män istället talade sig varma för klitorisstimulans.  Vi talar om sociala konstruktioner. Hur fel eller rätt någon än är skulle det kunna vara a och o lika gärna som vaginala samlag.

Ansvaret är ditt

Häromdagen läste jag Svensk sexualbrottslag: En framåtsyftande tillbakablick av Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt vid Stockholms universitets juridiska fakultet. Leijonhufvud skriver:

Vi har inte en samtyckeskultur, och vi har definitivt inte en samtyckesreglering i lag. Vi lägger fortfarande huvudansvaret på kvinnan när det handlar om sex. […] För att bryta denna så starkt befästa syn behöver man se att, också i vår tid, sex har olika implikationer för män och kvinna. Båda kan ha sexuell lust, båda kan uppleva stark njutning. Med det är kvinnan som i huvudsak bär följderna av sex. Det är i hennes kropp något kan ha hänt. Blev det en graviditet? Ska hon behålla barnet? Ska hon genomgå en abort? Redan denna så oerhörda skillnad är fullt tillräckligt skäl att lägga ett stort ansvar på mannen när det gäller sex. Men så har man hittills inte resonerat – i den av män utformade lagen och den av män styrda rättstillämpningen. Kvinnorna har inte bara burit följderna av sex, de har också ålagts ansvaret vid sex, inte bara för sitt eget handlande utan också för mannens. (s. 107)

Som person som kan bli gravid, men inte har några sådana ambitioner, bör jag självfallet göra vad jag kan för att undvika det. Jag har av den anledningen inte samlag utan kondom. Jag undviker samlag med personer som kan komma att ejakulera i mitt underliv.

Som person som själv inte kan bli gravid, men göra andra gravida bör man se till att inte befrukta någon som inte vill bli befruktad. Jag har ingen aning om hur jag hade agerat om jag hade haft en kuk, kanske hade jag agerat som de personer jag i dag kritiserar.

Rent generellt. Om jag får välja mellan att sabotera för mig själv och att någon annan saboterar för mig är valet enkelt. Jag vill bära ansvaret för mina egna handlingar. Jag ser hellre att jag råkar hälla kaffe i min kurslitteratur än att en kursare som jag lånat ut den till gör det. Att göra någon annan gravid mot dennes vilja är mer klandervärt än att slarva och bli gravid mot sin egen vilja. I det förra exemplet behöver man inte ta det omedelbara ansvaret för konsekvenserna.

”Nästan var fjärde tjej får aldrig frågan om hon går på preventivmedel vid tillfälligt sex utan kondom.” kunde man läsa häromdagen. Det går inte att dra för stora växlar på en mening, men jag fick intrycket av att problemet var att inte fler kvinnor får den frågan vid tillfälligt sex. Problemet, som jag ser det, är att inte kondom används i en större omfattning.

Jag får frågor om jag använder p-piller ibland. Ingen har någonsin undrat om jag använder spiral. Jag tycker inte om att få frågan. Vid tillfälligt sex ska inte svaret på frågan om jag använder preventivmedel påverka om kondom används eller inte. Om jag använder ett preventivmedel som skyddar mot graviditet, men som inte kan uppfattas av min omgivning är en privatsak. Om du ejakulerar i någon annans underliv och utsätter personen för risken att bli gravid är det inte en privatsak eftersom att du inte får bära de omedelbara konsekvenserna av det om ”olyckan” är framme. I förlängningen kan det ge även dig konsekvenser, men det är avhängigt om personen blir gravid, om hon i sådana fall behåller barnet.

Fundera på vad personer som frågar om du använder p-piller undrar. De som frågat mig har vanligtvis velat förmedla att de inte vill använda kondom. Om jag använder p-piller skulle vi inte behöva använda kondom, ungefär. Som om p-piller uteslöt kondom vid samlag. Kondom bör användas om könssjukdomar kan överföras. Det som gör risker till just risker är att man inte vet om de kommer att förverkligas. Man kan inte med all säkerhet veta om personen man har sex med är fri från sexuellt överförbara sjukdomar. Personen kanske inte ens själv vet det även om hen tror sig vara det och kanske därför påstår det.

För den som inte vill ta ansvar kan det finnas fördelar med att inte fråga personer om de använder p-piller eller något annat hormonellt preventivmedel. Om de frågar kan de inte påstå att de var okunniga om att personen inte använde preventivmedel. Att låta bli att använda kondom i tron att den andra använder preventivmedel kan betraktas som mindre ansvarslöst än att fråga och föreslå sex utan kondom trots att inget preventivmedel används. Genom att inte fråga om kvinnor använder preventivmedel åläggs kvinnor ansvaret för vad som kan hända i hennes kropp.

Om du tror att du visar att du är ansvarsfull när du frågar kvinnor om de använder p-piller – tänk om. Du befäster bara att det är antingen kondom eller p-piller som gäller. Du spär också på att kvinnor förväntas använda p-piller, att du i alla fall frågar förändrar inte det. En person som är emot p-piller skulle rimligen inte fråga. Vill du visa att du tar ansvar för din egen och dina sexpartners hälsa föreslår du förslagsvis kondom. Det kan du göra oavsett om du har en kuk eller inte, men har sex med någon som har en.

Folkhälsoinstitutets otidsenliga omtanke om kvinnor

Den nuvarande gränsen för så kallat riskbruk av alkohol är 14 glas i veckan för män och nio glas för kvinnor. En rekommendation från Folkhälsoinstitutet, FHI, som saknar vetenskaplig grund. Detta framkommer av ett mejl mellan myndighetens generaldirektör Sarah Wamala och Socialstyrelsen som Dagens Nyheter tagit del av.

Wamala konstaterar att ”det vetenskapliga underlaget egentligen inte stöder lägre gränser för kvinnor än män”. FHI verkar dock inte ha några planer på att göra rekommendationerna könsneutrala. Wamala skriver också ”Vi anser ändå att det inte är möjligt att föreslå en höjning av gränser för kvinnor; det skulle skapa starka reaktioner bland såväl praktiker som politiker”.

Wamala har inget bra svar på varför hon är övertygad om att en höjd gräns för kvinnor skulle skapa oönskade reaktioner och därför är omöjlig att tillämpa.

Agerande missgynnar FHI:s trovärdighet. Det ställer frågor om vad mer som är för känsligt för att berätta. Sakkunniga menar att det är större skillnad mellan individer än mellan män och kvinnor. Andelen kroppsfett och riskbenägenhet är relevanta faktorer.

Gör om och gör rätt. Ta fasta på vad forskningen visar, anpassa rekommendationerna därefter och utgå i fortsättningen från att även kvinnor kan ta hand om sig själva.

If I were a boy

Våldtäkt har helt klart en särställning.

“Att kvinnor i allmänhet har en annan definition på våldtäkt än män beror på att kvinnor är de som i allmänhet utsätts för våldtäkt”, skriver Kvalitetsbloggen.

Jag undrar hur jag skulle se på våldtäkt om jag vore man. Skulle jag fråga mig själv vad det beror på att de som tillhör könet som i allmänhet blir våldtagna ser annorlunda på våldtäkt än de som tillhör könet som i allmänhet våldtar. Skulle insikten om att det finns en polarisering förändra min inställning till våldtäkt eller skulle jag som betraktare av våldtäkt fortfarande tycka att min åsikt är lika mycket värd och att det är kvinnorna som måste lugna ner sig några kilon och inse att våldtäkt inte är det värsta man kan råka utför.
Den frågeställningen lyser med sin frånvaro.

Normbrott synliggör normen och öppnar upp för samtal

En nykterist fick frågan ”Varför är du nykterist?” och gick i taket. Jag kunde dra mig till minnes alla de gånger jag blivit trött för att någon frågat varför jag rakat av mig håret. Jag har tänkt på det och landat i att jag har all förståelse för att personer undrar, för i ärlighetens namn undrar jag detsamma när jag ser en rakad kvinna. Jag vill veta om det fanns ideologiska, praktiska eller rent estetiska skäl att göra sig av med håret.

Jag var inte alls ovetande om att personer i min omgivning skulle undra. För många var jag mitt hår. Jag minns när vi skulle skriva positiva saker om varandra i grundskolan och många kommenterade mitt långa tjocka hårsvall i positiva ordalag. Jag kände mig inte som en hel människa.

Jag hade aldrig kunnat ana hur många frågorna skulle vara eller hur många barn som skulle missta mig för att vara en man. Att fulla människor skulle komma fram och fråga om de fick känna på mitt huvud. Jag visste inte omfattning av hur ”skadade” vi är av könsstereotypa föreställningar om kvinnor och män.

Jag tittade mycket när jag kom till Stockholm som barn. Två kvinnor som hånglade på en offentlig plats lyckades påkalla mig uppmärksamhet och det var svårt att inte titta, och varför skulle jag inte titta, hade inte det bara varit att jämställa dem med funktionshindrade som jag alltid fick höra av vuxna att man inte skulle titta på. De kunde bli ledsna sa vuxna, men blev de inte mer ledsna av att inte bli sedda eller rättare sagt ignorerade?

Det är nog få rakad kvinnor som inte känner till normen och inte hade kunnat föreställa sig att frånvaron av långt hår skulle framkalla blandade reaktioner. Första veckorna tyckte mamma att det var svårt att skilja på mig och min bror.

Medvetandet om att jag borde ha vetat gör att jag inte kan säga så mycket om reaktionerna. Jag blir inte ledsen när barn tror att jag är en man eller pekar och frågar sina föräldrar om jag är en kille eller tjej. Jag känner mig snarare ganska stolt. För barn som aldrig får ”annorlunda intryck” av sin omgivning i unga år senareläggs den process det faktiskt är att inse att alla kvinnor och män inte är stöpta i samma form. När föräldrarna inte lyckas förmedla att det finns avvikare från de normer de hela tiden bidrar till att legitimera är det bra att Stockholms flator finns, och är det inte ganska bra att du får frågan om varför du inte dricker? Det ger dig en naturlig öppning att problematisera Sveriges alkoholpolitik och svenskarnas alkoholkonsumtion om du så önskar.

Naturligtvis vill jag knulla just dig

Min blogg fyller tre år idag!

Jag hann inte mer än passera krogvakten och gå mot baren för att köpa öl när jag känner hur två händer tar ett kraftig tag om min midja bakifrån. Jag vänder mig om. Personen händerna tillhör ser otrevlig och hotfull ut på samma gång och talar om för mig att han känner igen mig. Jag svarar att jag är upptagen och ignorerar honom fullständigt. Han försöker kommunicera med mig, men jag är okontaktbar. Mannen ger till slut upp. Antagligen har mannen sett min profil på en sexkontaktsida. Sundsvall är en ganska liten stad och mitt utseende är ganska karaktäristiskt. Jag är med andra ord ganska lätt att känna igen. Jag var med om en liknande incident för några månader sedan. På samma krog.

Jag tycker ganska illa om konsumtionskulturen. Samtidigt försöker jag tycka om de personer som kommer shoppa oss ur krisen, men det är inte enkelt. Klädindustrins grepp om medborgarna övergår mitt förstånd då kläder toppar listan över tråkiga ting. Jag brukar bära knappar med olika politiska budskap för att vara lite mindre tråkig. Jag har några favoritknappar med texten ”I love sex”. Jag vill kunna diskutera sex som vilket ämne som helst, men jag vill också att de som läser min blogg ska förstå att jag gillar sex och har sex. Flera sexualpolitiska skribenter jag läser ger inte skenet av att de har sex. Jag vill mycket hellre läsa sexspalter skrivna av personer som jag har goda skäl att anta har sex. Jag skulle inte be en rökande person som aldrig tränar om hälsoråd och jag skulle inte känna någon tilltro till en ”analsexexpert” som aldrig provat på analsex.

Nu svävade jag in på någonting helt annat. Det var mina knappar som milt uttryckt framkallat en del underliga reaktioner det skulle handla om. För att göra en lång historia kort: Det är slående att män tror att jag vill knulla just dem för att jag är öppen med att jag gillar sex, bär symboler och har ett användarkonto på en sexkontaktsajt. Att jag fortfarande gillar sex så pass mycket beror till stor del på att jag inte låter män komma undan med dumheter. Säger du att du inte vill använda kondom säger jag att det inte blir någonting. Säger du att mens är äckligt kommer jag skriva ett blogginlägg om mäns menshat och säga upp åtminstone den sexuella bekantskapen. Jag är alltid noga med att definiera sex och det är nog förklaringen till att jag sällan träffar på de stora idioterna som jag hört så många historier om.

Det var en kvinnlig vän som presenterade den teorin. Kvinnor som är tydliga med vad de vill respektive inte vill blir inte lika illa behandlade. Jag tror att det ligger mycket i det. Den kvinnan hade gruppsex med några män för flera år sedan och ett bra tag efter det kunde hon knappt vistas ute utan att påminnas om vad som hade ägt rum. Andra män som hade en koppling till de män hon hade haft sex med tog för givet att de också kunde få vara med henne. Jag kritiserar inte det faktum att män frågar om någon vill ha sex, jag kritiserar allt för pådrivande män som försöker tjata till sig sex.

Jag vill gärna ha bilden av mig själv som lätt på foten. Jag känner en stor sympati med personer som lever i en relation men aldrig får komma till. Som kvinna kan jag inte föreställa mig hur det är att leva utan sex och inte kunna räkna med att någon vill ha sex med en.

Männen som aldrig får knulla är nog de som skulle behöva det allra mest. Det är enkelt att säga men mycket svårare att realisera för vem vill uppoffra sig när det är alldeles uppenbart varför personen aldrig lyckas komma innanför trosorna på någon?

Att komma ut som manlig feminist är ingen knullgaranti eller ens en bra raggningsstrategi, men någonting som förmodligen är ett ännu bättre sätt att garantera att ingen kvinna kommer vilja vara med dig är att komma ut som antifeminist och andas kvinnohat. Män som inte får knulla tycks vara överrepresenterade bland antifeminister. Roa dig en eftermiddag med att läsa kommentarer hos antifeministiska bloggar och det kommer gå upp för dig vad jag menar.

Några smakprov:

”Bara tanken på att en vanlig medelålderskarl faktiskt ska få komma till med en attraktiv kvinna är för de flesta kvinnor så motbjudande att det ses som närmast våldtäkt oavsett samtycke”

”Jag är ful, jag kommer antagligen inte få lika mycket sex som alla andra kan ni då säga till mig som kommer att få mindre sex än genomsnittet att jag inte ska kunna få ha sex? Ja det är väl inte så trevligt, men fan vad ska man göra? Våldta någon istället? – NEJ! Så prostitution är ett bra val. Ni kan gärna få tro på fairy tails om att bara insidan räknas, vore det sant hade jag redan haft en flickvän, men nej det gör den inte”

Den antifeministiska mannen kan inte relatera till feministernas bild av den överordnade mannen när det är kvinnor som kan välja och vraka bland potentiella ligg. Män har allt, men det är bara män med flyt, om ens de, som kan välja bort personer i samma utsträckning som kvinnor och veta att någon annan står på tur. Vi vill ha det vi inte kan få. Det paradoxala är att män som känner att de är förvägrade sex blir mer bittra för varje dag de inte får knulla samtidigt som de hela tiden sänker sin status och sin potentiella chans att få ligga. En del män gör det onekligen svårt för mig att vilja vara lätt på foten.