Dick pics och andra kukbilder

Ibland frågar okända personer om de får skicka kukbilder till mig. Tidigare var jag negativ till sådana frågor men med tanke på alla dick pics har jag ändrat uppfattning. Om jag har förstått det rätt är det ingen dick pic om man först frågat om lov. En dick pic är en kukbild man får skickad till sig utan att man samtyckt till det.

Jag har blivit mindre negativ till de som frågar om lov för att en del av oss uppskattar att få kukbilder, men också för att jag någonstans vill tro att de som frågar har förstått hur det kan vara att få dick pics skickade till sig och därför vill försäkra sig om att det finns ett intresse innan de skickar kukbilder.

Det finns inget krav på att skicka kukbilder till personer. Det går alldeles utmärkt att låta bli att skicka sådana bilder eller att fråga om man får göra det om man utgår från personer som inte vill ha kukbilder. Jag vet inte ens om det är samma personer som frågar om lov som annars hade skickat dick pics eller om de tar ut varandra, men för de som uppskattar att sexta och dela mer eller mindre nakna bilder blir det ohållbart om man inte kan fråga. Därmed inte sagt att en del borde se över hur och i vilket skede de frågar. Det gäller kanske framförallt män som tycker att det är normalt att inleda en konversation med ”Vill du se mig runka i cam?”. (Jag är uppriktigt nyfiken på om de någonsin får jakande svar)

Det är lite med kukbilder som med sex bortsett från att fler vill ha sex. Alla vill inte ha sex men man bör kunna fråga personer om de vill ha sex med en för att kunna sortera ut det som eventuellt vill det. Om en samtyckeskultur ska kunna växa fram är det viktigt att personer har möjlighet att stämma av om personer vill ha sex. Man får tyvärr inte välja vilka som visar sig sexuellt intresserade av en eller gillar ens bilder på sociala medier.

”Noja inte över storleken på din penis” skriver Emilie Roslund som valt att illustrera kuken med en aubergine. Precis som Roslund skriver kan de vara svårt att få till en bra kukbild. Roslund ger några tips på hur man kan tänka när man tar en bild men framförallt tips på vad man bör undvika. Personligen vill jag enbart ha bilder på stora kukar och det får gärna framgå att de är stora. Jag gillar också bilder med erigerade ådriga kukar. Hela kuken bör synas men det gör ingenting om bilden är mer av en kroppsbild. Bilder där kuken skymtar genom underkläderna eller bilder tagna ovanifrån med ollonet i blickfånget går bort om någon frågar mig. Känner man någon som kan fotografera ens kuk är det förstås att föredra.

Fittperson och kukperson

Den uppmärksamma läsaren har säkert lagt märke till att jag sedan en tid tillbaka använder orden ”fittperson” och ”kukperson” emellanåt när jag talar om erfarenheter eller exempelvis sexuella praktiker som enbart rör personer med fitta eller kuk. Några har undrat varför jag inte skriver kvinna eller man i tron att det är synonymer. Jag hade förstått invändningen om orden hade varit synonyma, men det är de inte.

De som använder ett mer inkluderande språk måste förstå att det inte är tillgängligt för alla. Att alla inte förstår att det syftar till att inkludera fler, bortom tvåkönsmodellen där mannen och kvinnan är varandras motsatser till könsorgan och könsroll. Ett inkluderande språkbruk riskerar annars att exkludera personer som inte följer det politiska samtalet.

Det går att ha en fitta utan att vara kvinna. Det går att ha en kuk utan att identifiera sig som varken kvinna eller man. Detta borde språket återspegla, en del av oss låter det ske genom att använda ord som kukperson och fittperson. Gäller det abort kan man istället tala om personer med livmödrar då det går att födas med fitta men utan livmoder, även om det är ovanligt.

Jag fick en kommentar på mitt förrförra inlägg från en person om mitt användande av orden. Personen undrade om jag kunde skriva någonting om dem. Som personen skriver kan det vara bra att ”kunna prata om villkor och upplevelser för folk med specifika könsorgan utan att automatiskt koppla ihop det med könsidentitet”. Men, undrar personen, kan det inte få motsatt effekt om man skriver kukperson istället för person med kuk exempelvis?

”Jag är transperson, född med fitta, och för mig känns det olustigt att identifiera mig med ordet ‘fittperson’. Det är liksom det sista jag är. ‘person som har en fitta’ är jag ju däremot, det är ett anatomiskt faktum. Jag talar bara för mig själv här, och undrar mest om du har tänkt något på det?”

När jag för första gången hörde orden kukperson och fittperson under en RFSU-kongress i Uppsala för flera år sedan var min omedelbara reaktion – tänk om personer inte vill identifiera sig med sina könsorgan? Då hade jag inte förstått syftet med orden. Det gör att jag har en viss förståelse för personer som inte förstår syftet med dem i dag trots att det gått flera år sedan dess. Det är viktigt att komma ihåg att det fortfarande är nya ord för en del. Andra har inte kommit i kontakt med dem ännu.

Jag har tänkte på att en del varken vill identifiera sig med sitt kön eller sitt könsorgan. Jag har en kvinnlig könsidentitet, men jag vill inte bli könad i sammanhang där det inte är relevant. Ännu mindre vill jag bli felkönad. Det är inte min avsikt att reducera personer till sina könsorgan. Fittperson bör inte användas slentrianmässigt. Skriver jag om en kvinnlig författare är det inte relevant att nämna hennes könsorgan om jag inte ska referera till något hon skrivit om det förstås. Allt beror på sammanhanget.

Det är som sagt relativt nyligen som jag började använda orden kukperson och fittperson och jag gör det inte konsekvent. Det beror på sammanhanget. Jag kan uttrycka mig mer fritt på min blogg än på universitetet. I mina äldre blogginlägg är det fullt av ”kvinna” och ”man” både när det är relevant och när det inte är det.

Jag har tänkt på att det finns personer som inte vill identifieras med sitt könsorgan, tänkt på att kukperson och fittperson inte är några ultimata ord i den mån sådana finns. Samtidigt har en del problem med orden ”fitta” och ”kuk” i sig, men de bryr jag mig inte om. Jag tänker på personer som tycker att fittcupcakes är för mycket och liknande. Jag kommer inte anpassa mig efter de personer som menar att kuk, fitta och knulla är ”fula” ord när jag bloggar. Jag delar helt enkelt inte den uppfattningen.

Som personen kommenterade är det visserligen enklare att skriva ”kukperson” istället för ”person med kuk”. Jag håller med om det, men att någonting är enkelt är ett ganska svagt argument. Att kukperson ger ett bättre språkligt flyt är ett bättre argument.

Det finns andra ord också. Jag tänker framförallt på fittbärare och kukbärare. Det låter som att man går omkring och bär på sitt könsorgan. Jag har ingenting emot om andra använder orden, men för mig är de ungefär lika främmande som fittinnehavare, fittägare, fittkvinna eller kukkvinna.

Jag ser fram emot nya ord för att beskriva personer med livmödrars erfarenheter och är säker på att de kommer, men i nuläget ser jag inget bättre alternativ än att använda ”fittperson” eller ”person med fitta”. Rätta mig gärna om jag har fel.

Mått att hänga upp sig på en grogrund för kroppskomplex

En positiv sak med att fittor inte är lika mycket i fokus [som kukar] är väl att kvinnor inte har lika mycket komplex för sina könsorgan som en del män har, skrev jag i ett blogginlägg om att vi borde fokusera mer på fittor. Av helt andra skäl än att kvinnor borde ha komplex för sina könsorgan förstås. Några har skrivit till mig att kvinnor visst har komplex för sina underliv. Visst har en del kvinnor det, men inte alls i den utsträckning en del män har komplex för sina könsorgan. Jag menar också, som jag skrivit tidigare, att det inte beror på att kvinnor är så tillfreds med sina underliv som man hade kunnat hoppas på utan att det snarare beror på att vi inte alltid har koll på hur våra egna eller andras fittor ser ut i oupphetsat respektive upphetsat tillstånd, att vi saknar referenser, och därtill ett utbrett ointresse för fittor. Jag tror också att det kan hänga samman med att kvinnor tillskrivs erogena zoner, medan män tillskrivs en erogen zon, vilket bilden nedan tydligt illustrerar. Med den synen kan det tyckas naturligt att fittan inte får så mycket fokus ens i sexuella sammanhang.

EROGENA ZONER HOHOHHOHittade bilden hos Suhinina

Jag vill verkligen inte påstå att komplex är objektiva, att det finns de som är förskaffade så att de borde ha komplex, men ibland kan man få det intrycket. Attraktiv respektive oattraktiv framställs titt som tätt som någonting objektivt. ”Han är för snygg för henne”, ”hon förtjänar någon snyggare” har man hört en del gånger. För snygg enligt vem? Snygg på vilka grunder?

Ibland kopplas felaktigt det som anses ”objektivt” attraktivt till objektiva mått som BMI, kilo och centimeter. Mått som man för all del kan ha utan att anses objektivt attraktiv, vilket kanske kommer som en chock för personer som tror att om de bara bantar ner sig kommer de att anses attraktiva. Jag vet inte hur många som haft ”fel” mått, men ändå uppfattats som mer attraktiva med dem än efter att de bantat ner sig till ”rätt” mått. Människor är mer måttblinda än vad vi tror. Måtten må vara objektiva, men om någon som går igång som bara den på kvinnor som är 165 centimeter och misstar mina 163 centimeter för det förra går det alldeles utmärkt att gå igång på mig. Samma med BMI och vikt, vi kan ha en bild av hur män som väger 80 kilo eller har ett BMI på 25 ser ut, men den behöver inte stämma alls. Den nedlagda bloggen Kroppsbilder illustrerade detta väl.

Det är enklare att ha komplex för saker som går att mäta och mäts. Mått kan användas mer eller mindre varsamt. Mått kan också understryka att man är ”rätt” (åtminstone för stunden) i något avseende. Unga män skriver till sexualupplysare och sexualrådgivare och frågar om deras kukar är normala och uppger ett mått i centimeter. Att sådana frågor fortfarande ställs förvånar mig då en enkel sökning borde kunna besvara ens funderingar, det är trots allt frekvent ställda frågor vi pratar om. Man kan invända att de unga männen inte är ute efter ett faktamässigt svar så mycket som ett erkännade om än av en för dem okänd person. Du är okej.

Det förekommer att unga kvinnor skriver till sexualupplysare och sexualrådgivare att de har olika stora yttre eller inre blygdläppar, men det är inte alls lika vanligt, och de har till skillnad från män inget mått att hänga upp sig på (olikhet i storlek och asymmetri kan förvisso ses som ett slags mått). Hur stora är blygläppar? Hur grova är blygdläppar i centimeter? Kan ingen ta fram ett skjutmått och bifoga svar nedan? Vad kvinnor får göra är att försöka beskriva hur deras fittor ser ut, medan 17 cm kuk faktiskt inte säger så mycket om hur själva kuken ser ut. Det ska väl nämnas att män kan ha komplex för andra saker än storlek när det kommer till kuken, hur böjd den är till exempel.

Det är enkelt att hänga upp sig på BMI, kilo, storlek och centimeter och också enklare att ha komplex för kroppsdelar som (kan) redovisas i sådana mått. Kvinnor som har storlek 42 i skor vet att de har större fötter än vad som är normalt för en kvinna, medan man inte redovisat någon ”normal” yttre blygdläpp varken med hjälp av mått eller beskrivning. ”Det normala är att underliv ser olika ut” är väl det närmaste beskrivning man kommer. Bara för att något inte redovisas i mått kan man förstås ha komplex för det även om det inte är lika vanligt. Saker som som inte anses höra kvinnokroppen till trots att de allra flesta kvinnor (och män) har det eller får det, hår på vissa ställen och hudbristningar till exempel.

Bröst kan vara olika stora, en del menar att det är vanligare än inte, och det är ingenting man nödvändigtvis behöver ta fram måttbandet för att konstatera. Det ena kanske man kan göra det så kallade ”penntricket” med? Sådan storleksskillnad kan vara enkel att blotta med bara ögat och vi har dessutom andra bröst att jämföra med. Bröst är mer i fokus, bröst har vi sett, medan man knappast sneglar på någon annans inre blygdläppar i omklädningsrummet. Den som vill bli varse hur fittor ser ut kring öppningen eller inuti får bekanta sig med dem (rekommenderas), vända sig till sexuella skildringar eller varför inte både och?