Fler män borde stå upp för allas rätt till sexuellt självbestämmande

Har du någon gång dragit ett skämt som ingen skrattade åt för att sedan höra en man i sällskapet dra ner skrattsalvor med samma skämt inför samma personer? Det har jag gjort några gånger. Vi lever i ett patriarkat och då värderas vad män är, gör och säger högre än vad kvinnor är, gör och säger. Det kan man ha synpunkter på och det har många kvinnor haft, men män har bättre utsikter att påverka andra män än vad kvinnor har. Inte alla män utan män generellt för den som inte kan läsa innantill. Det finns inget osynligt ”alla” framför ”män”.

Om män är mer benägna att lyssna på andra män kan man argumentera för att män borde ta ett större ansvar för att fördöma sexuella övergrepp då de framförallt begås av män. Att den underordnade inte vill vara underordnad säger sig självt. Vi vet redan att kvinnor inte vill bli våldtagna. Vet vi att män som grupp fördömer sexuella övergrepp?

screenshot-from-2016-10-14-19-26-38(Gärningspersoners kön och ålder vid misshandel, hot, rån och sexualbrott – en beskrivning utifrån misstankestatistiken och Nationella trygghetsundersökningen, Brottsförebyggande rådet, 2014.)

När våldtäkt är på tapeten det alltid någon som fäller kommentaren ”alla män är inte våldtäktsmän”. ”En fullständigt överflödig kommentar” [..] Som jag tror grundar sig i skuld. Annars skulle den inte komma. För även om vi inte är våldtäktsmän så är vi en del av vägen dit. Att gå över kvinnors gränser. Som ett exempel, att tjata sig till sex.” skriver Musse Hasselvall i en debattartikel om hur söner uppfostras till att göra lite vad de vill, medan vad döttrar vill eller känner inte spelar någon större roll. (Metro)

Män måste bli bättre på att ifrågasätta sexuella övergrepp och prata mer om att respektera även kvinnors kroppsliga och sexuella integritet om vi ska se någon förändring.

Istället för att bli arg på de som skriver om sexuella övergrepp och reagera med ”inte alla män” kan män prova att bli arga på personer som inte respekterar andras kroppsliga och sexuella integritet någon gång. Allt handlar inte om dig! Ta avstånd från det sexistiska ”omklädningsrumssnacket” och stå upp för allas rätt till sexuellt självbestämmande. Det kan få någon i omklädningsrummet att respektera ett nej nästa gång.

b90zflxicaamcex

Alla vinner på en ökad respekt för kroppslig integritet

Salem Yohannes, som skrivit uppsatsen Don’t touch my hair, skriver i senaste numret av den feministiska kulturtidskriften Bang om personer som tar sig friheten att ta på svartas hår.

”I Sverige förklaras fenomenet ’hair touching’ med nyfikenhet och fascination. En del menar att det beror på ignorans och fräckhet. Frågar du mig så är det ett klassiskt fall av exotifiering där ’den andre’ skapas. Andra skulle beskriva det som ett maktutövande där personer inte respekterar en annan individs personliga integritet och kropp.”

Yohannes fortsätter: ”Ibland likställs denna exotifiering till exempel med hur semestrande svenskar i Thailand bemöts, kvinnor och deras gravidmagar och ibland också vita svenskar med dreadlocks. Den typen av jämförelser slutar aldrig förvåna mig. Det är tydligt varför sammankopplingen är befängd, en behöver bara ställa sig en fråga för att förstå varför: Vilka behöver få igenom detta som en del av den strukturella diskrimineringen och rasismen på arbetsmarknaden?”

Om man enbart ser ”hair touching” som ”ett maktutövande där personer inte respekterar en annan individs personliga integritet och kropp” är det jämförbart att ta på någons mage och att ta på någons hår. Att företeelser är jämförbara innebär inte nödvändigtvis att de är jämställbara.

Jämförbara handlingar kan ha olika motiv. Det kan exempelvis vara rasistiska, sexistiska eller allmänt integritetskränkande motiv. Den senaste tiden har allt fler uppmärksammat det faktum att en del män tar på för dem okända kvinnor i kollektivtrafiken.

Jag är öppen för att motivet kan vara nyfikenhet och fascination, men att vara nyfiken och fascinerad så till den grad att man tar sig friheter på andras bekostnad är inte okej. Nyfikenhet och fascination kan vara en förklaring, men för den som får se sina gränser överträdda är det inte säkert att en ”förklaring” skulle vara en förmildrande omständighet. Och det alldeles oavsett om den stavas rasism, sexism, nyfikenhet eller fascination.

Oavsett vilka motiv som kan ligga bakom gränsöverskridande handlingar skulle de allra flesta vinna på om människors rätt till personlig integritet, rätt till sina kroppar, respekterades. Personer som har ett behov av att ta på andras hår och kroppar utan lov skulle i och för sig inte vinna något på det, med deras behov av att överskrida andras gränser är knappast något skyddsvärt intresse.

Utan att ha varit gravid kan jag inte uttala mig om hur det är när andra tar på ens gravidmage utan lov, men som med allting annat man kan utsättas för har det säkert tagits emot på olika sätt beroende på vem du frågar. Det finns inte en gravid reaktion. Det finns säkert personer som tycker att det är helt i sin ordning, allt finns, men det innebär inte att de bör vara utgångspunkten eller ska få sätta standarden för vad andra ”borde ta”.

Jag har inte afro och kan inte relatera till hur det är att bli utsatt för den ”hair touching” Yohannes beskriver. Jag kan relatera till kända och okända händer på mitt rakade huvud, oftast när det är nyrakat. Jag har bröst, men kan inte relatera till hur det är bli tafsad på brösten. Däremot kan jag relatera till att personer tar på ens kropp utan samtycke rent allmänt. Både i vaket och sovande tillstånd.

Det kan röra sig om vuxna som kramar barn utan lov. Jag hade inga problem med att vuxna släktingar ville ha kramar av mig som barn, men jag förstår att alla barn inte har samma förhållande till kramar som jag hade och respekterar det. Författaren Manne Forssberg har skrivit bra om detta: Barnkramar är inte presenter som vuxna kan dela ut till varandra.

Alla dessa exempel är olika företeelser som kan ha olika motiv, men någonstans har de också en gemensam nämnare, en uppenbar bristande respekt för andras kroppsliga integritet och det i sig är allvarligt nog.

För personer som har svårt att sätta sig in i andras situation verkar det ibland krävas att de fått sina egna gränser överträdda för att de ska kunna förstå hur det kan vara för andra. Jag skriver kan vara för att det inte är någon garanti. Det finns personer som inte alls kopplar ihop egna erfarenheter av att bli tvångskramade av vuxna som barn när det tar på andras hår utan lov. Då hade de antagligen låtit bli.

En mer allmän förståelse för kroppslig och personlig integritet skulle kunna täcka in personer som inte utsatts för sexuella övergrepp eller ser sig själva som potentiella offer för sådana att ändå se problemet med dem. Långt ifrån alla ser problemet med sexuella övergrepp.

Bristande respekt för andras kroppsliga integritet torde vara en gemensam nämnare vid gränsöverskridande handlingar, men det kan förstås finnas ”lager” ovanpå det. Det kan röra sig om rasism, sexism eller något annat. Dessa ”lager” kan inte alla relatera till. Det kan knappast begäras och ska heller inte behövas. Att inte respektera andras kroppsliga integritet är allvarligt nog och borde ”räcka”.

Jag känner mer samhörighet med en nybliven mamma i Kazakstan än med Björn Söder och hans gäng, skrev Jenny Kallur i en debattartikel för en månad sedan. Jag har en livmoder, men för den sakens skull kan jag inte relatera till hur det är att vara gravid eller hur det är att genomgå en abort. Det behövs inte för att jag ska ta ställning för aborträtten då min allmänna inställning är personer bör ha rätt till sina kroppar.

Tyvärr finns det personer som endast reagerar och tycker att kroppslig och personlig integritet ska respekteras om de kan se sig själva som potentiella offer för ett visst gränsöverskridande beteende. Gränsöverskridande handlingar är enligt ett sådant synsätt okej om de drabbar ”den andre”. Har man den inställningen står man inte upp för allas rätt till kroppslig och personlig integritet. Då är det snarare frågan om att man tycker att andra ska respektera den egna integriteten och på sin höjd personer vars kroppar och erfarenheter man kan relatera till.

Salem Yohannes uppmanar oss alla att ”stanna upp och inte dra fingrarna genom någons hår”.

Sållande respekt för unga

Flera som kritiserat könsstympning den senaste tiden har lite i förbifarten konstaterat att det inte är rasistiska tankegångar som ligger till grund för deras kritik av ingreppet, eller övergreppet om man så vill. Varför konstatera det om man vill ha en diskussion om könsstympning som sådan och inte en diskussion om “vad man får säga i det här landet”?

Jag föreställer mig att du är emot könsstympning och vill stärka barns rättigheter överlag. Jag föreställer mig också att du har ett barnperspektiv i den mån det går utan att själv vara ett barn, och det vare sig det gäller ingrepp på barns könsdelar eller något annat som de kan tänkas utsättas för. Om det stämmer lär du inte bli anklagad för att vara rasist eller spela sådana i händerna i första taget.

Om du däremot enbart värnar om barns rättigheter när media rapporterar om könsstympning kanske du inte ska bli förvånad om en del får intrycket av att ditt engagemang bottnar i obehag för andra kulturers kulturella uttryck mer än någonting annat. Samma tankegångar som får en del att vara emot månggifte för att det skulle vara främmande.

Bryr du dig enbart om att stärka barns rättigheter när det handlar om att inte tvingas bära slöja eller få sina könsdelar lämnade i fred borde du fundera på varför det är så. Och även om du bara bryr dig om barns rättigheter i ett fåtal frågor och har förståelse för föräldrar som ger barn utegångsförbud, förbjuder dem att klä sig och se ut på ett visst sätt eller liknande, borde du fundera på varför personer som inte respekterar barn annars skulle göra det om det rör något som engagerar just dig.

Menar man allvar med att det är eftersträvansvärt att barn och unga har rätt till sina kroppar är det också eftersträvansvärt inte enbart när det rör sådant som du inte utsätter andra människor för. Det går inte att ha en ordning där barn och unga inte blir tagna på allvar. Där man kan kan uttala sig nedsättande om dem offentligt utan att det får konsekvenser eller styra och ställa över dem lite hur som helst och samtidigt förvänta sig att personer ska lämna deras underliv i fred. Där barn och unga respekteras för vilka de är lär de också få sin kroppsliga integritet respekterad.