Barbiefittor

Från början förstod jag inte att det ens fanns ett ideal för fittan, säger en Johanna. Den här Johanna har någonstans förstått att det nog finns ett ideal, men inte riktigt vad det går ut på. Det ska sägas att jag inte aktivt letat upp det. Det är klart att jag hört en del prata om att en trång fitta är att föredra framför en slapp fitta, men det är rätt svårt att veta hur trång man är. Jämfört med vad? Det är betydligt enklare att ta fram ett måttband och mäta en kuk. Jag har uppfattat att det finns en diskussion om hur fittor luktar, men jag har inte klart för mig hur idealfittan luktar. Finns det ens en ideallukt? Det finns deodorant för underlivet, intimdeo, men jag skulle inte satsa pengar på att produkten slagit eller att personer föredrar fittor som luktar deo.

Då jag har dålig koll på hur den ideala fittan ser ut är det intressant att läsa att det ”parallellt med dagens fittkonst och mensaktivism frodas ett annat vaginaideal: den släta, tajta, nästintill obefintliga barbievulvan.”

Det är svårt att skriva en sån här text utan att en del av er kommer att börja fundera på hur era underliv ser ut, fundera på om er fitta överensstämmer med idealet. Jag vet inte hur det är för andra, men jag har rätt dålig koll på ideal överlag. Det skulle rent teoretiskt kunna vara negativt för mig att ta del av idealet, men av någon anledning bryr jag mig för lite.

Det är intressant om det finns ett ideal som man knappt märker av. En del skulle säga att det är utmärkande för ett ideal eller en norm, att att det är något man utgår från, men utan att man är medveten om det. Jag är medveten om smalhetsidealet och ser det överallt, men det skulle inte förvåna mig om personer som är eller har varit tjocka är mer medvetna om det än smala överlag. Det är svårare att vara medveten om ett fittideal om man sällan tar del av fittor, föreställer jag mig. Jag hör sällan personer prata om fittan som den mest intressanta, sexuellt tilltalande kroppsdelen , om hur fittan bör se ut. Jag hör betydligt fler prata om bakdelar och bröst.

Det finns tydligen blygdläppsplastik, slidförsnävning, klitorislyft och fettsugning av venusberg. Det finns personer som vill ha så kallade barbiefittor, som förminskar eller avlägsnar blygdläppar och personer som tajtar till sina underliv, men hur vanligt är det? Att någonting förekommer är inte så intressant som omfattningen. Hur förhåller sig fittpersoner till sina underliv? Jag vet inte. Skulle de flesta känna igen sin fitta om de såg den på bild? Hur många måste lägga sig under kniven för att vi ska kunna tala om ett ideal? Behöver några över huvud taget göra det?

Jag har svårt att se att ett fittideal skulle kunna bli lika påtagligt som smalhetsidealet i och med att det ligger i sakens natur att fittan är mer dold. Kläder döljer fittan. Vi kan inte välja partner på stan utifrån hur deras könsorgan ser ut på det sätt vi kan välja personer på grundval av hur långa deras kroppar är. Kläderna måste av först. Samtidigt som det faktum att fittan inte syns försvårar för ett fittideal att slå innebär osynligheten att personer kan sitta hemma och få för sig att det skulle vara något fel på deras fittor, att de inte ser ut som fittor gör mest. En del av att synliggöra fittan är att synliggöra fittan i plural, mångfalden av fittor. Jag är övertygad om att det går att visa upp fittor och kroppar utan att befästa ideal för även om de flesta inte tar del av fittor på det sätt de kan ta del av kroppar i övrigt utan att behöva klä av dem är det någonstans möjligt att snappa upp hur fittor bör vara och se ut, hur andras fittor ser ut. Det är något vi kan förhålla oss till oavsett om det ligger någonting i det eller inte.

Kroppen är asymmetrisk. En del kukar är sneda.  Det sägs att de flesta sneda kukar vänsterkukar. Om resten av kroppen är asymmetrisk borde det även gälla fittan, tänker jag, men det är en sak att intellektuellt förstå att kroppen är asymmetrisk och en annan att acceptera asymmetrin. Behovet av att påtala att kroppar ser olika ut blir aldrig inaktuellt så länge personer förhåller sig till hur den egna kroppen ser ut i relation till andras kroppar. Så länge det växer upp nya generationer som inser att kuken är sned eller att det ena bröstet är olikt det andra i tron att det är något fel på deras kroppar.

Varför badar du med kläder?

Badsäsongen börjar lida mot sitt slut. I vanlig ordning har det gjorts en del reportage från nakenbad runt om i landet. Som en person som badar naken borde jag uppskatta reportage om nakenbad, men ibland undrar jag om det inte har gått inflation i dem. Det är samma visa varje gång. Någon reporter åker till ett nakenbad, klär av sig naken och frågar personer på plats varför de badar nakna. Reportern ställer även några frågor om vilka som besöker nakenbad, om kroppsideal, om det stämmer att det förekommer sex på nakenbad och om de i övrigt är familjevänliga. De tillfrågade badgästerna försöker efter bästa förmåga att bemöta de fördomar som finns om personer som badar utan kläder samtidigt som de vill förmedla att stämningen är annorlunda på ett nakenbad jämfört med ett textilbad. Det finns någon slags känsla av gemenskap. De badande pratar mer med varandra, de har olika sorters kroppar och kroppsidealen är inte lika närvarande som på textilbaden.

Det är i och för sig positivt att de få officiella nakenbad som finns uppmärksammas, men det måste gå att göra reportage om nakenbad där inte textilbadares fördomar om nakenbadare är i fokus. Varför inte skicka en reporter till ett textilbad och fråga personer varför de badar med kläder som omväxling?

Det går att fråga sig hur intressanta reportage om personer som badar, solar, läser, spelar brädspel, samtalar och dricker termoskaffe egentligen är. Ungefär lika intressanta som de återkommande reportagen om årets semlor, antar jag, men det går förstås att ställa andra frågor än de gängse. Jag hade gärna lyssnat på reportage om bad med och utan kläder utifrån ett historiskt perspektiv. Reportage som undersökte varför bröst och nakenhet har blivit så laddat eller varför det finns så officiella nakenbad i Sverige jämfört med Tyskland. De som växer upp i dag gör det i tron att bröst alltid har varit tabu, i tron att de allra flesta kvinnor täcker sina överkroppar för att kvinnor alltid har gjort det. Det skulle kunna uppmärksammas mer.

Jag vet inte hur det är för andra som badar nakna, men jag vill hellre prata om vad som är positivt med att vara naken istället för att bemöta textilbadares fördomar om nakenbadare. En del som badar utan kläder menar att de gör det för att de inte vill behöva tänka på blöta badkläder. Jag tror inte att det är hela sanningen även om det är en fördel med att bada som man föddes. Det finns trots allt personer som besöker badplatser utan att bada.

”Jag vill inte behöva tänka på blöta badkläder” låter som ett svar på frågan ”Varför badar du naken?” som skräddarsytt för att personer som badar med kläder ska förstå. För det finns väl ingen som uppskattar blöta badkläder? Ingen som tycker att det är särskilt smidigt att byta om från blöta badkläder till underkläder utan att ”avslöja” för mycket?

Måste personer som följer normen förstå allt? Jag vill vända på frågan. Det kan verka rimligt att fråga personer som bryter mot normen varför de gör det, men är det inte rimligare att fråga personer varför de använder badkläder även om svaret är ”för att alla andra gör det”?

Jag kan göra saker som framstår som omotiverade om de ger mig någonting konkret. Det konkreta måste emellertid balanseras upp av något, det måste vara värt den ansträngning det ”omotiverade” kräver. Badkläder ger mig inte något konkret. Jag vet inte vad det skulle vara. Att vara normal är inte något konkret. Att inte behöva tänka på blöta badkläder som behöver tvättas, torkas och förvaras i en påse för att skydda andra tillhörigheter är visserligen något konkret, men det är inte på något sätt avgörande för varför jag badar utan kläder. Det finns ett större utbud av badplatser om man badar med badkläder, men det har inte med kläderna i sig att göra. Det finns ingenting som säger att personer inte skulle kunna samsas om badplatserna. Det är viljan som saknas.

Mitt främsta skäl att bada naken är att jag uppskattar att vara naken. Få platser framstår som så naturligt anpassade för nakenhet som badplatser. Det inger någon slags frihetskänsla att vara naken utomhus som är svår att beskriva. Textilbadare som känner sig manade kan för all del besöka något nakenbad och se om den infinner sig.