Subvention av den heteromonogama relationen

Kondom är ett preventivmedel som ofta glöms bort när man talar om preventivmedel. När regeringen tillsammans med Vänsterpartiet meddelade att preventivmedel skulle bli avgiftsfria för unga upptill 21 år kunde jag inte låta bli att undra om det bara gällde unga personer med livmödrar. Hade jag skrivit om den nya satsningen hade jag nämnt att den bara omfattar preventivmedel som ingår i läkemedelsförmånerna. Sådana preventivmedel som skyddar mot graviditet, men inte mot sexuellt överförbara sjukdomar. Av någon anledning har de flesta som skrivit om satsningen inte nämnt det. Tanken har kanske inte ens slagit de som själva inte använder kondom. Hade jag kommenterat regeringens och Vänsterpartiets nya preventivmedelssatsning på min blogg hade jag dessutom nämnt att den i praktiken subventionerar en viss sorts relation. Den heteromonogama relationen i vilken kvinnan tar ansvar för den reproduktiva hälsan. I tider av feminism och normkritik hade det varit önskvärt om regeringen och Vänsterpartiet kunde tänka bortom kuken i fittan och även beakta att det finns unga som inte lever monogamt. Driv frågan om sänkt kondommoms i EU eller något!

Gratis kondomer för unga?

Ungas oskyddade samlag är mer omtalade och omskrivna är någon annan grupps. Media rapporterar återkommande om tonårsgraviditeter, tonårsaborter och tonårsklamydia. Att det uppstår en diskussion om vikten av tillgängliga preventivmedel för unga och hur de ska finansieras kan förefalla naturligt.

RFSU vill att p-piller, p-ringar, p-stavar och spiraler ska vara kostnadsfria för personer upp till 25 år. Detta för att användande av preventivmedel mot oönskade graviditeter inte ska vara en ekonomisk fråga för den enskilde. Jag tvivlar på att det är det i särskilt många fall då det råder knappast någon brist på vuxna med betydligt bättre ställt som inte skyddar sig eller människor som finns till av den anledningen. Det är på tiden att vi slutar prata om ungas och vuxnas skäl att inte skydda sig separat, då det vanliga är att så väl unga som vuxna ibland låter bli att skydda sig av allmänmänskliga skäl. Jag kan sträcka mig till att det är av ekonomiska skäl som en del unga kvinnor i behov av akut-p-piller står över det. Det går att få sådana på åtminstone en del ungdomsmottagningar gratis, men det är inte alltid den mottagning som ligger närmast har öppet och då är man hänvisad till apoteken där de kostar drygt 150 kronor styck. Graviditet, det händer inte mig, kan man tänka, och i de flesta fall stämmer det också.

Förslag om att enbart preventivmedel som kvinnor som har sex med män kan ha någon användning av ska vara ”kostnadsfria” väcker förstås frågor om varför man inte också räknar upp det enda preventivmedel som skyddar mot graviditet, könssjukdomar och kan användas av män. RFSU:s tidigare generalsekreterare Åsa Regnér argumenterade 2009 för kostnadsfria hormonella preventivmedel för personer under 25 år på Newsmill.

Regnér skrev bland annat: ”Kondomer delas i dag ut på de flesta ungdomsmottagningar. För hormonella preventivmedel får kvinnorna betala. Priset subventioneras visserligen i de flesta landsting, men reglerna ser olika ut i olika delar av landet. Vilka preventivmedel som subventioneras, liksom hur mycket och för vem skiljer sig avsevärt.” och ”För unga kvinnor utan egna inkomster är priset sannolikt en viktig faktor. En 17-årig gymnasieflicka ska inte vara beroende av sina föräldrars inkomster och tillåtande inställning för att kunna ta ansvar för sin sexualitet.”

Om ”kondomer delas i dag ut på de flesta ungdomsmottagningar” är anledningen till att RFSU mig veterligen inte tagit ställning för kostnadsfria kondomer för personer under 25 år kan jag inte svara på, tänkte jag skriva innan jag fann några artiklar enligt vilka RFSU eftersträvar att även kondomer ska vara gratis för unga, men det har jag inte fått bekräftat av RFSU. Kristina Ljungros, ordförande för RFSU, har i alla fall uttalat att ”Preventivmedel ska vara gratis för alla i landet upp till 25 år. Möjligheten till att skydda sig mot oönskade graviditeter eller sexuellt överförbara infektioner ska inte vara en fråga om bostadsort eller privatekonomisk situation. Subventionen av preventivmedel måste därför bli densamma över hela landet.”

Delas kondomer ut på landets ungdomsmottagningar? Kan unga verkligen få kondomer på de flesta mottagningar och hur många rör det sig om i sådana fall? Av personer som inte längre är mottagningarnas målgrupp har jag många gånger fått höra att unga kan hämta kondomer på ungdomsmottagningen när jag kommenterat att en del enbart talar om att helsubventionera hormonella preventivmedel. Till deras försvar ska väl sägas att de många gånger nog inte ens har tänkt på att man skulle kunna göra även kondomer ”kostnadsfria”.

Jag vänder mig emot att det många gånger framställs som att kondomer enbart är till för män. Kvinnor kan ta ansvar för sin sexualitet genom att använda hormonella preventivmedel, heter det, men det kan de också genom att inte ha samlag utan kondom. För kvinnor som använder det skydd som både skyddar mot graviditet och könssjukdomar skulle det bli en dubbel kostnad om de också använde ett hormonellt preventivmedel.

På Sundsvalls ungdomsmottagning som jag haft vägarna förbi flest gånger var det knappast frågan om något kondomregn. Vid något tillfälle sa de uttryckligen att jag kunde ta två stycken kondomer för att de inte hade hur många som helst. Kondomvana personer vet att det ibland inte ens räcker vid ett sextillfälle. Personer som växlar mellan vaginalsex och analsex bör absolut använda flera kondomer. Att man inte tycktes ha tänkt på sådana grundläggande saker fick mig att undra hur det stod till med personalens egna kondomvanor. Jag har inte fått intrycket av att mottagningarna ser det som sin uppgift att ”dela ut” gratiskondomer till unga, men jag kan inte låta bli att undra hur man tänker om man bjuder på två stycken med anledning av den bild många uppenbarligen har av ungdomsmottagningen som ett ställe som erbjuder unga fri tillgång på kondomer.

Att man inte hör förslag om att göra kondomer ”kostnadsfria” för unga från partipolitiskt håll beror bland annat på en vuxenvärld som är mer orolig för tonårsgraviditeter än tonårsklamydia. Att man förknippar p-piller med skydd mot graviditet och kondom med skydd mot klamydia. Vuxenvärlden har därtill förtroende för att unga kvinnor som har p-piller kommer ihåg att ta dem, men inte för att unga män använder kondom vid varje samlag. Varför skulle unga män gör det om inte äldre män gör det, kanske de tänker. Däremot påstår man gärna att man vill se unga (!) män ta mer ansvar för sin och andras sexuella hälsa och uppsöka ungdomsmottagningarna och vården i större utsträckning.

Att politiker inte lägger förslag om kostnadsfria kondomer för unga kan bero på att man föreställer sig att det vore omständigt då det varierar hur många kondomer en person är i behov av, men det tror jag inte på om jag ska vara ärlig. Att man vill subventionera hormonella preventivmedel handlar nog rent krasst om att man vill subventionera (heterosexuella) monogama relationer. Unga personer ska klara sig med hormoner inom ramen för en monogam relation, och går inte det för att de håller sig med så kallade knullkompisar får de finansiera sitt sexliv själva.

(Sänkt kondommoms är en annan tänkbar åtgärd.)