Men and women can be friends

Det sägs ibland att män och kvinnor inte kan vara bara vänner men frågan är om inte fler menar att de visst kan det. Med bara vänner brukar man mena att män och kvinnor kan ha en social relation utan att den också är sexuell men det ena behöver förstås inte utesluta det andra. Jag har ingen anledning att misstro dem men vore det inte bra om det återspeglade sig i vår språkförståelse att män och kvinnor kan vara vänner?

Exempel på hur det kan låta:

Person: Vad händer i helgen?
Sjödin: Jag ska till en vän i Göteborg.
Person: Hur känner du henne?

Sjödin: Jag kan tyvärr inte ses då, jag har en vän på besök.
Person: Vad ska du och hon göra?

Vän är ett könsneutralt ord. Det begriper nog de allra flesta och få tror att jag skulle säga väninna om en kvinnlig vän. De borde rimligen också förstå att man kan säga amerikan eller fransman om en kvinna. De förstår säkert. De har nog bara inte reflekterat över det. Det påminner lite om när okända personer frågar om man har en pojkvän. Det är aldrig någon som frågar om jag har en flickvän.

De värsta exemplen är ändå när personer utgår från att man menar en man när man pratar om en läkare, en domare eller något annat yrke med hög status. (Majoriteten av domarna i svenska domstolar är kvinnor.)

De flesta av mina vänner är män men alldeles oavsett är det en dålig ovana många har att läsa in kön i det könsneutrala. Det sker utan att vi ens reflekterar över det. Det är ett medvetet val från min sida att använda könsneutrala ord när kön är ointressant i sammanhanget. För dem som vill sälja in att män och kvinnor kan vara bara vänner finns mycket kvar att göra.

Känner mig sällan så kvinnlig som när personer felkönar mig

Jag föreställer mig att jag sällan tänker på mig själv som kvinna, men jämfört med vad egentligen? Jag kan omöjligen veta om jag gör det i mindre utsträckning än snittkvinnan. Vem är hon ens?

Som heterosexuell kvinna har jag fått min beskärda del av män som ska bekräfta mig som kvinna. Jag vet inte om heterosexuella kvinnor beter sig på ett liknande sätt mot män, men jag har inget intresse av att män förmedlar att de går igång på mig för att jag är en kvinna.

Här ligger jag, en kvinna, bredvid dig, en man, och kan inte skräpa mig för att jag är så kåt. Det går inte riktigt till så. Jag blir inte kåt av att förhålla mig till män som kvinna. Min kåthet är mer fysisk och psykisk och har ganska lite med män att göra. Att jag vill ha sex med en del personer som är män ska inte förväxlas med att jag vill ha sex med män i allmänhet.

Jag känner mig sällan så kvinnlig som när personer felkönar mig. Det ska väl vara på internationella kvinnodagen i sådana fall. Att passera som kvinna är inte så viktigt för mig som att inte passera som man. Jag kan inte förklara det intellektuellt, men jag tar illa vid mig när personer felkönar mig. Eller när personer, trots att jag rättar dem och säger att jag är en kvinna, talar om för mig att jag ser ut som en man.

Jag tror att de allra flesta som felkönar personer gör det omedvetet. Då tänker jag inte på när transpersoner felkönas i media, utan på personer som felkönar personer de inte vet någonting om. Den som könar personer kommer att felköna, så enkelt är det. Om man inte vill felköna drar man ner på könandet, svårare än så är det inte. Du kanske könar rätt i de flesta fall, i den mån du får något kvitto på det, men mer intressant är de gånger det blir fel. Hur påverkar felkönandet den som blir felkönad? Det varierar givetvis. Att bli rättkönad har nog en mindre positiv påverkan på personer – främst cispersoner – än den negativa påverkan det kan ha på personer som regelbundet blir felkönade.

Det går att dra en parallell till personer som inte drar sig för att fråga andra om de är gravida, eller rentutav förutsätter det och frågar hur ”långt gångna” de är. I de flesta fall kanske de uppmärksammat en graviditet, men i alldeles för många fall har personerna fel. Oavsett om personen är gravid eller inte är det inte alla som vill prata med andra om det.

Begrav din nyfikenhet i några månader om du undrar om någon är gravid, det brukar tids nog framgå. Om det inte skulle framgå för att personen får missfall eller väljer att göra abort är det inte ytterligare ett skäl att fråga utan ytterligare ett att låta bli.

Jag skulle vilja att föräldrar förmedlade till sina barn att personer kan se annorlunda utan att det säger något om deras kön. Vad som är mer effektivt än att förklara detta för barn är att omge sig med människor med som inte ser likadana ut. Människor som har olika erfarenheter och förutsättningar. Då blir det naturligt att människor är lika i sin olikhet.

Sluta tala om för dina barn att de är duktiga kvinnor eller män om duktiga räcker. Sluta förmedla att vissa saker, intressen och erfarenheter som enbart är för kvinnor eller män. Sluta förmedla att det bara finns kvinnor och män. Sluta låtsas att kön är relevant i de fall det faktiskt inte är det.

Fittperson och kukperson

Den uppmärksamma läsaren har säkert lagt märke till att jag sedan en tid tillbaka använder orden ”fittperson” och ”kukperson” emellanåt när jag talar om erfarenheter eller exempelvis sexuella praktiker som enbart rör personer med fitta eller kuk. Några har undrat varför jag inte skriver kvinna eller man i tron att det är synonymer. Jag hade förstått invändningen om orden hade varit synonyma, men det är de inte.

De som använder ett mer inkluderande språk måste förstå att det inte är tillgängligt för alla. Att alla inte förstår att det syftar till att inkludera fler, bortom tvåkönsmodellen där mannen och kvinnan är varandras motsatser till könsorgan och könsroll. Ett inkluderande språkbruk riskerar annars att exkludera personer som inte följer det politiska samtalet.

Det går att ha en fitta utan att vara kvinna. Det går att ha en kuk utan att identifiera sig som varken kvinna eller man. Detta borde språket återspegla, en del av oss låter det ske genom att använda ord som kukperson och fittperson. Gäller det abort kan man istället tala om personer med livmödrar då det går att födas med fitta men utan livmoder, även om det är ovanligt.

Jag fick en kommentar på mitt förrförra inlägg från en person om mitt användande av orden. Personen undrade om jag kunde skriva någonting om dem. Som personen skriver kan det vara bra att ”kunna prata om villkor och upplevelser för folk med specifika könsorgan utan att automatiskt koppla ihop det med könsidentitet”. Men, undrar personen, kan det inte få motsatt effekt om man skriver kukperson istället för person med kuk exempelvis?

”Jag är transperson, född med fitta, och för mig känns det olustigt att identifiera mig med ordet ‘fittperson’. Det är liksom det sista jag är. ‘person som har en fitta’ är jag ju däremot, det är ett anatomiskt faktum. Jag talar bara för mig själv här, och undrar mest om du har tänkt något på det?”

När jag för första gången hörde orden kukperson och fittperson under en RFSU-kongress i Uppsala för flera år sedan var min omedelbara reaktion – tänk om personer inte vill identifiera sig med sina könsorgan? Då hade jag inte förstått syftet med orden. Det gör att jag har en viss förståelse för personer som inte förstår syftet med dem i dag trots att det gått flera år sedan dess. Det är viktigt att komma ihåg att det fortfarande är nya ord för en del. Andra har inte kommit i kontakt med dem ännu.

Jag har tänkte på att en del varken vill identifiera sig med sitt kön eller sitt könsorgan. Jag har en kvinnlig könsidentitet, men jag vill inte bli könad i sammanhang där det inte är relevant. Ännu mindre vill jag bli felkönad. Det är inte min avsikt att reducera personer till sina könsorgan. Fittperson bör inte användas slentrianmässigt. Skriver jag om en kvinnlig författare är det inte relevant att nämna hennes könsorgan om jag inte ska referera till något hon skrivit om det förstås. Allt beror på sammanhanget.

Det är som sagt relativt nyligen som jag började använda orden kukperson och fittperson och jag gör det inte konsekvent. Det beror på sammanhanget. Jag kan uttrycka mig mer fritt på min blogg än på universitetet. I mina äldre blogginlägg är det fullt av ”kvinna” och ”man” både när det är relevant och när det inte är det.

Jag har tänkt på att det finns personer som inte vill identifieras med sitt könsorgan, tänkt på att kukperson och fittperson inte är några ultimata ord i den mån sådana finns. Samtidigt har en del problem med orden ”fitta” och ”kuk” i sig, men de bryr jag mig inte om. Jag tänker på personer som tycker att fittcupcakes är för mycket och liknande. Jag kommer inte anpassa mig efter de personer som menar att kuk, fitta och knulla är ”fula” ord när jag bloggar. Jag delar helt enkelt inte den uppfattningen.

Som personen kommenterade är det visserligen enklare att skriva ”kukperson” istället för ”person med kuk”. Jag håller med om det, men att någonting är enkelt är ett ganska svagt argument. Att kukperson ger ett bättre språkligt flyt är ett bättre argument.

Det finns andra ord också. Jag tänker framförallt på fittbärare och kukbärare. Det låter som att man går omkring och bär på sitt könsorgan. Jag har ingenting emot om andra använder orden, men för mig är de ungefär lika främmande som fittinnehavare, fittägare, fittkvinna eller kukkvinna.

Jag ser fram emot nya ord för att beskriva personer med livmödrars erfarenheter och är säker på att de kommer, men i nuläget ser jag inget bättre alternativ än att använda ”fittperson” eller ”person med fitta”. Rätta mig gärna om jag har fel.

Du är en vacker kvinna!

Jag identifierar mig som kvinna, men det är inget jag reflekterar över annat än när jag skriver om min könsidentitet eller den direkt eller indirekt ifrågasätts. Det är det vanliga skulle jag säga, att personer som tillhör normen sällan reflekterar över det. Av den anledning tänker jag sällan på att jag är heterosexuell och tål gluten. Hade jag däremot varit homosexuell och glutenintolerant hade jag nog reflekterat över min sexuella läggning och mathållning i högre grad. Andra hade gjort det åt mig om inte annat.

Trots att jag identifierar mig som kvinna har jag inget intresse av att det tas upp i sammanhang där det saknar betydelse. Jag tänker till exempel på män som talar om för mig att jag är en vacker kvinna. Utan att gå in närmare på om man borde kommentera personers yttre har jag svårt för detta. På vilket sätt är mitt kön relevant i sammanhanget? Räcker det inte att jag är vacker? För mig är det inte relevant, men för de som passar på att köna mig när de kommenterar mitt yttre är det kanske det. Borde jag ens ha några synpunkter på det? Jag vill mena att det är fullt rimligt att ha synpunkter på det då det har gjorts gällande att människor ger varandra den sortens kommentarer för att de vill varandra väl. För den som vill väl är mottagandet relevant. Det ska falla väl ut. Har man något annat syfte med att tala om för mig att jag är vacker är det förstås en annan sak.

Talar någon om för en kvinna att hon är en vacker kvinna är det sällan frågan om att hon är vacker trots att hon är en kvinna. Att hon uppfattas som kvinna kan snarare vara en förutsättning för att personen också ska kunna uppfatta henne som vacker. Givet att personen inte också talar om för män att de är vackra.

Somliga könar andra för att de alltid har gjort det. Jag har inget intresse av att läsa in någon illvilja där den inte finns, men personer som könar andra måste kunna ta till sig att en del inte uppskattar det oavsett varför de ägnar sig åt det.

För det första. Om du könar människor kommer du förr eller senare att felköna någon. Om det inte är din avsikt föreslår jag att du låter bli att köna andra utan vidare. För det andra. Det skapar inget positivt eftertryck att köna personer. Om du talar om för en person att hen är vacker hamnar betoningen på att personen är vacker. Om du säger till någon att hen är en vacker kvinna hamnar betoningen istället på personens uppfattade kön. För att vara kvinna är du vacker eller du är en vacker kvinna. Olika personer kommer att tolka det på olika sätt. Man kan förstås också tolka det som att vara vacker som kvinna hör till. Om du är kvinna utan att vara vacker har du med andra ord gjort någonting fel. Med det sagt kommer nog de flesta inte ens att reagera på könandet då det är så pass vanligt förekommande.

Ibland får jag för mig att jag är en vacker kvinna för att någon vill klargöra att hen inte är homosexuell. Jag tänkte på de föreställningar som finns om hur homosexuella män är häromdagen och på hur olika män förhåller sig till dem. Medan en del försöker visa att de inte är homosexuella på olika sätt är andra tillräckligt trygga i sig själva för att inte bry sig om huruvida någon tror att de har en viss sexuell läggning eller inte. Avståndstaganden från homosexualitet kan ta sig olika uttryck. Alltifrån att inte använda påstått homosexuellt kodade attribut eller köna kvinnor till att utsätta dem för sexuella trakasserier inför andra män. Rycka upp dörrarna till kvinnornas omklädningsrum i högstadiet, någon? Något av det grövsta jag hört talas om män som deltagit i gruppvåldtäkter med kvinnors som offer för att inte framstå som ”omanliga” och homosexuella inför de andra förövarna.

Jag har inget intresse av att bli könad när det inte är relevant. Det händer att jag blir felkönad och då gör min könsidentitet sig påmind. Jag kan beroende på sammanhanget ta illa vid mig när det händer, men lösningen är knappast är rättköna mig för att väga upp för alla de som felkönar. Generellt skulle jag säga att det är värre att få negativa kommentarer om sitt yttre eller att bli felkönad än att få positiva kommentarer om sitt yttre och i anslutning till det bli rättkönad, men det finns ingen anledning att gradera när det inte finns någon anledning att köna i sammanhanget, som jag ser det.

Jag behöver ingen bekräftelse på att jag är en vacker kvinna trots att jag inte ser ut som kvinnoidealet. Det är fullt möjligt att tycka att jag är vacker i rakat huvud utan att säga det till mig, men också utan att köna mig.

Kön är heller inte relevant när män vill manifestera att de inte är homosexuella. Inte för mig i alla fall. Jag har ingenting emot heterosexuella, men jag tänker inte gå med på att se ut som en kvinna förväntas se ut för att någon man ska känna sig obög.

obg_108887153

Teckning av Nanna Johansson

Jag har vidare inget intresse av att män könar sig själva när det inte är relevant. Vad betyder det ens när du beskriver dig själv som en ”vanlig man”? Är du en vanlig man utan att vara en vanlig människa? Det är nästan ointressant att göra någon åtskillnad då jag är osäker på om de är något att ha i den mån de finns.

Jag är väl medveten om att jag är en kvinna utan att du talar om det för mig. Tänker du fortsätta köna människor får du gärna ge en hållbar motivering.