Män som bryr sig om kvinnors orgasmer

Varför bryr sig så få män om kvinnors orgasmer? Frågan ställdes av Emilie Roslund i en krönika för ett tag sedan. Roslund skriver ”När jag pratar med tjejer som ligger med killar hör jag dem berätta samma orgasmlösa historier. Men när jag tar upp det här med män i min närhet: bekanta, ligg eller partners, möts jag av blanka ansiktsuttryck. Att prata om ämnet är som att förflyttas till ett annat universum: Ingen har hört talas om problemet tidigare. Alla är ”bra killar” som brinner för att stimulera kvinnan till klimax, de skulle kliva över lik för att få en kvinna att bada i sina egna fontänorgasmer.”

En vanlig invändning när kvinnor pratar om män som inte bryr sig om deras orgasmer är att de bara har haft sex med fel män. Som Roslund skriver har man nog inte bara haft sex med fel sorts män om man varit sexuellt aktiv i över ett decennium och gång på gång träffat män som varit ointresserade av ens orgasmer. Men om Roslund med flera bara har träffat fel män kan man fråga sig hur det är tänkt att kvinnor ska sålla bort män som inte ger oralsex till exempel eller män som enbart kan tänka sig att ha åtta minuter långa vaginala samlag.

Jag tänker inte ta ifrån personer deras erfarenheter av personer som bryr sig för lite eller för mycket om ens orgasmer. Jag tänker inte tala om för dem att de bara träffat fel personer. Det finns män som bryr sig om kvinnors orgasmer och män som inte gör det, en del har mer erfarenhet av de förra och andra mer av de senare. Mer intressant är om och i sådana fall hur man kan få personer att bry sig mer om att sex ska vara någonting alla inblandade får ut någonting av med eller utan orgasm.

En del menar att män bryr sig om orgasm om de är i lag med kvinnor de har sex med. Finns det bara kärlek med i bilden bryr sig män om kvinnors orgasmer. Kanske är det något fler som bryr sig om kärlekspartners orgasmer, jag har ingen aningen, men det är fortfarande så att kärleksrelationer inte är någon orgasmgaranti för kvinnor.

Vore det ens rimligt att enbart bry sig om sexpartners orgasmer om man är ihop? Jag har förstått att en del har en del hang-ups och enbart ger oralsex och hånglar om de är ihop med någon för att de vill spara vissa saker till personer de har kärleksrelationer med. Med sådana hang-ups är det klart att det blir mindre klitorisstimulans om man inte är ihop.

Medan mäns orgasmer många gånger är avslut oavsett om man är ihop eller inte diskuterar vi om personer bryr sig om kvinnors orgasmer, är inte det intressant? Jag kan inte låta bli att undra vad som skulle hända om de som talar om för kvinnor att de träffar fel män istället talade sig varma för klitorisstimulans.  Vi talar om sociala konstruktioner. Hur fel eller rätt någon än är skulle det kunna vara a och o lika gärna som vaginala samlag.

Sex in the Metro

Jag har något slags kärleksförhållande till Metro. Jag hade läst Metro i Stockholm. Plötsligt kom tidningen till Sundsvall. Jag läste var och vartannat nummer, inte sällan på bussen. Att den var gratis bidrog förstås. I övrigt var jag hänvisad till Dagbladet hos min farmor, Sundsvalls Tidning hos mina föräldrar och alla möjliga dagstidningar på Sundsvalls stadsbibliotek.

För några år sedan hade Metro ett samarbete med RFSU då Maria Bergström och Pelle Ullholm hade frågelådan ”Fråga Pelle och Maria”. De kommenterade även sexrelaterade nyheter. Av någon anledning försvann sexsidan i Metro.

Men nu är den tillbaka fast med Ullholm och sexualupplysaren Suzann Larsdotter. Av en slump såg jag att Metro hade en förstasida med rubriken ”6 saker du måste veta om klitoris”. En sådan tidning måste man ta med sig hem. Då såg jag att det var första artikeln av Metros nya serie om sex och relationer.

Jag hoppas att personer som läste om hur lång klitoris är, att enbart en tiondel av den finns utanför kroppen, inte bara samlar på sig kunskap utan också låter det påverka hur de har sex. För som Larsdotter skriver i Metro är ”Klitoris enda kända funktion är att ge njutning”.

En del får bara orgasm av klitorisstimulans. Ibland pratar man om klitorisorgasmer och vaginala orgasmer. Ofta har man gjort det för att skilja orgasmer vid handsex och oralsex från orgasmer vid vaginala samlag. Men det går att komma åt klitoris via fittan vid omslutande sex. ”Det är därför ingen skillnad mellan klitorisbaserade eller vaginala orgasmer” menar Larsdotter.

Hur alla andra vill ha sex är ointressant när du har sex

Tycker du om att få oralsex frågade en person efter att vi hade haft sex. Personen hade inte givit mig oralsex. Jag hade inte frågat om personen ville ge mig det. Jag ber sällan om att få oralsex. Jag förväntar mig att personer som vill ge oralsex kommunicerar det, då jag själv gör det. Det borde jag kanske inte göra då jag själv sällan kommunicerar att jag vill ha oralsex med nya personer annat än genom att själv ge möjligen. Brukar personer be om oralsex? Brukar personer som själva givit göra det? Det varierar nog.

Vill personer ha omslutande sex brukar det framgå. Med oralsex är det annorlunda. Det är inte ens säkert att det är ett aktivt val för personer att ha omslutande sex. Det lär hända att personer har det för att det ses som riktigt sex och att båda tror att den andre vill ha sådant sex.

Oralsex har en helt annan laddning än vaginala samlag. Om samlag ses som riktigt sex ses oralsex som något man kan välja. Och det ska ske i en viss ordning, men det är ett annat blogginlägg.

Har du någon gång oroat dig för att gå miste om samlag när du ska ha sex med någon för första gången? Jag har inte det. Har du någon gång oroat dig för att du inte kommer att få oralsex trots att du är en person som brukar ge? Jag har definitivt oroat mig för det. Och haft skäl för det. Har du någon gång oroat dig för att framstå som krävande genom att be om samlag? Oralsex då?

Personen som undrade om jag tyckte om att få oralsex hade enligt egen utsago träffat en del personer som inte tyckte om att få oralsex. Inte alls eller åtminstone inte vid tillfälliga sexuella förbindelser framgick inte.

Vilken laddning vi ger sexuella handlingar är intressant. Oralsex skulle lika gärna kunna vara standard och samlag något utöver det vanliga. Finns det någon logik i att efterlikna barnalstrande sex alla gånger då man inte har några planer på att göra barn? Jag säger inte att det vore önskvärt, bara att det skulle kunna vara så. Det är klart att en del av mig har funderat på om det inte fördelarna skulle överväga nackdelarna med en sådan ordning. Om man nu måste välja. Oavsett tror jag att fittpersoner skulle få ut mer av sina tillfälliga sexuella förbindelser om de innehöll mer klitorisstimulans.

De flesta är rörande överens om att man blir som man umgås. Om man är summan av sina nära sociala relationer, varför skulle det inte innefatta ens sexuella relationer? Jag förstår om en del monogama personer inte vill förhålla sig till det, men det sex du har med A i dag kan påverka det sex A har med C i morgon. Du kan indirekt bidra till att sexet med C, D och E blir bättre. Är din partner bra på sex? Var tacksam mot de personer som hen fått öva med.

Sociala relationer är överlag mer transparenta än sexuella relationer. Den som träffat flera personer i rad som inte vill ha oralsex i någon eller endera form kan få intrycket av att personer överlag har någonting emot oralsex. Personen kanske inte har någon att fråga om hur det förhåller sig då vi inte samtalar om sex med den lätthet vi kan tala om för oss främmande beteenden inom ramen för sociala relationer. Därför vore det bra om personer som inte vill ha oralsex, orgasm vid partnersex eller liknande kunde låta bli att framställa sina sexuella önskemål som av naturen givna.

Om du inte uppskattar något i sexuella sammanhang går det alldeles utmärkt att vara tydlig med det. Vad andra föredrar – hur du nu vet det – påverkar inte din rätt till sexuellt självbestämmande. Du har rätt att sätta dina gränser.

Penetrationsnormens osynliga hand

Penetrationsnormen är så påtaglig att jag tänker mig att penetrerande sex kan ge någonting oberoende av min sexpartners engagemang. Jag kan tänka att jag inom ramen för penetration kan se till att samlaget blir någorlunda tillfredsställande för mig själv även om min sexpartner inte skulle ha några ambitioner om sexuell tillfredsställelse bortom sexet som sådant. Sex i sig kan vara tillfredsställande på någon miniminivå och beroende på hur mycket sex man har kan det räcka. Det kan också vara bekräftande och viktigare än själva innehållet om man främst har sex av bekräftelseskäl.

Jag kan inte se att heterosexuellt penetrativt sex har något som gör att det förtjänar en sexuell särställning (tänker du på reproduktion kan jag berätta för dig att vaginal penetration kan handla om kuken i fittan utan att handla om sperma i fittan). Att penetration i sig skulle vara bättre än andra former av sex om engagemanget sviktar har jag svårt att se. Jag ser bara sådana känslor som ett uttryck för penetrationens ställning och vår inställning till sex som har formats av den.

Varför skulle penetration vara mer intressant än andra sorters sex om omständigheterna i övrigt är desamma? För att penetration anses vara sexets sex, men också för att penetration framställs som mer av ett samarbete än exempelvis oralsex. Oralsex har felaktigt framställts som något man antingen ger eller får när det går alldeles utmärkt att vara aktiv medan man får oralsex utan att det behöver vara frågan om att man då samtidigt ger oralsex. På samma sätt som man kan vara bättre eller sämre på att ge oralsex kan man också vara bättre eller sämre på att få oralsex. Försök vara bra på att ge oralsex till en person som ger ett oengagerat intryckom du inte har något bättre för dig i eftermiddag.

Vi har ett uttrymme för att tillfredsställa oss själva under penetration då penetration är samarbete medan oralsex snarare betraktas som överföring av tillfredsställselse. Jag utesluter inte att det är nödvändigt för att penetrationen ska behålla sin särställning. Saknar du klitorisstimulans, ta på klitoris. Saknar du pungberöring, ta på pungen.

Det förekommer felaktiga framställningar av penetration också, att man antingen ligger underst och är passiv eller är överst och är aktiv när det går alldeles utmärkt att ligga underst och vara mest aktiv, mest engagerad och mest fokuserad, men numer tillåter penetration att man som kvinnan också ser till att tillfredsställa sig själv, vilket även brukar ha motsvarande effekt på den man ligger med om personen är rimlig och går i gång på den andras tillfredsställelse. Det är klart att man ibland felaktigt kan döma ut penetration för att det inte kommer med klitorisstimulans (jag skriver felaktigt för att en stor kuk kan skänka mig klitorisstimulans), men man kan också föreslå att man för in det när man har penetrerande sex. Man måste inte välja mellan uteslutande penetrativt eller ickepenetrativt sex.

För ett fåtal män jag har legat med har det inte varit okomplicerat att jag tagit på mig på själv vid penetration. Jag vet inte om de känt sig otillräckliga eller om de resonerat att kuken i fittan borde räcka och att annan beröring hotar penetrationen, men de har som sagt var utgjort undantag. Det är väl inte så gångbart att vara offentlig med att man är emot att ens sexpartners försöker tillfredsställa sig själva.

Om man ligger med en ny person som inte har så stor erfarenhet av sex kan man tänka att man åtminstone kan få till ett någorlunda samlag för att det vet alla hur man gör. Ja, man kan åtminstone tänka så, men varför skulle alla veta det? För att penetration bara går ut på att stoppa in den. För att vi kan tänka oss att penetration i den mån det inte ger något kan tänkas bero på oss själva – vi ska bidra till att göra sådant sex bra – men om oralsex inte ger något då är det närmare till hands att ”felet” ligger hos den som ger oralsex trots att vi kanske inte har berättat hur vi vill ha oralsexet eller ger ett oengagerat intryck. Då är det enkelt hänt att man har den sortens sex som man föreställer sig att alla vet hur det går till och vill ha. Och går det inte vägen kan man alltid ta till handen.

Smärtans barn

Håller på att läsa ”Smärtans barn” med Waris Dirie, boken handlar om hennes kamp mot könsstympning och om könsstympning i största allmänhet. När jag läser boken är det svårt att inte fundera på vad föräldrar egentligen har rätt att göra emot sina barn. Det händer att föräldrar gör saker som de vet (eller åtminstone är rätt säker på att) ligger i barnets intresse. Jag skriver ”emot sina barn” just för att den vanligare existerande varianten är att föräldrar gör saker (som de vet) inte ligger i barnets intresse och sedan hävdar att de gör det för barnets bästa. Om inte kommer föräldrarna dragandes med favoritklyschan nummer ett i vuxenvärlden: ”du kommer förstå när du blir äldre” i brist på förklaring varför just du skulle må bra av ett övergrepp (eller vad det nu handlar om).

Att veta vad som är rätt och fel behöver inte alltid vara givet, men när saker verkar för dumma bör man kanske fundera en gång till. Dirie och hennes medarbetare åker runt i Europa och träffar olika personer som på något sätt har koppling till kvinnlig könsstympning. I Sverige är vi skyldiga att rapportera om vi misstänker att någon tänker könsstympa sin dotter eller om vi tror oss veta att dottern redan är stympad. Dirie träffar läkare som tar bort ärrvävnaden som bildas vid infibulation (även kallat ”faraonisk omskärelse”). Infibulation innebär att innebär att klitoris, de inre blygdläpparna samt delar av de yttre blygdläpparna skärs bort. Huden sys sedan ihop och ett litet hål lämnas för att mensblod och urin ska kunna passera. Förutom det försöker läkarna övertala patienterna att inte könsstympa sina egna döttrar. Det händer att läkare träffar patienter som funderar på att utsätta sina egna döttrar för samma övergrepp eller patienter som redan har stympat sina döttrar. Läkarna håller ofta tyst fastän de är skyldiga att rapportera om de misstänker könsstympning. Läkarna ursäktar sig med att om de anmälde föräldrarna skulle de förlora sin trovärdighet. Spontant tycker jag att det låter dumt, kan vi förhindra att en person könsstympas så ska vi göra det. Ännu värre är det att medvetet avstå från att förhindra dessa övergrepp.

De allra flesta människor är övertygade om att de föräldrar som låter stympa sina döttrar gör det av kärlek, de tror att det är det bästa för barnet. Avslutar med ett jobbigt citat ur boken: ”Kärlek gör ont tre gånger – när de skär dig, när du gifter dig och när du får barn”.