Icke-jämnåriga relationer och avståndstaganden som får passera

Jag har vid ett antal tillfällen befunnit mig i sammanhang där sociala och sexuella relationer mellan icke-jämnåriga personer kommit på tal och någon känt ett behov av att ta avstånd från sådana relationer. Antagligen utan en tanke på de som har erfarenhet av att ha varit den betydligt yngre eller äldre i en relation. Genom sig själv känner man andra, ni vet?

När någon tagit avstånd har det inte varit frågan om att åldersskillnad bara inte är något för dem, varför de nu skulle understryka något sådant, utan om att det inte borde vara något för någon.

Att det fortfarande är gångbart att uttrycka sig negativt om vissa relationer är uppenbart  även om jag vänder mig emot att den icke-jämnåriga relationen skulle utgöra en särskild sorts relation. Att få reagerar när någon tar avstånd från relationer med åldersskillnad förstärker uppfattningen om sådana relationer som avvikande.

Skälen till att vi inte reagerar när personer visar prov på intolerans kan variera. För det första. Att bli överrumplad kan få nästan vem som helst att fumla efter orden. För det andra. Du kanske är på någon årlig släktsammankomst och vill undvika att spä på den redan dåliga stämningen. Du kanske inte vågar stå upp för någon slags relationsfrihet i lunchrummet, på festen med många nya ansikten eller under bokcirkelmötet om du själv riskerar att betraktas som en avvikare.

Det borde inte komma som någon chock om personer som har erfarenhet av icke-normativa relationer inte vill dela med sig av sitt privatliv. De vill också kunna diskutera frågor utifrån annat än egna erfarenheter. De kanske också vill kunna diskutera sakfrågor utan att bli sedda som representanter för ett sätt att leva. Jag tänkte på detta när jag skulle ha ett seminarium om ansvarsfrihetsgrunden samtycke. Vilken grad av våld kan personer samtycka till inom ramen för sex och sport? Inför seminariet skulle vi ha läst några rättsfall om sexuella och sportsliga aktiviteter med våldsinslag. Under läsningen av dem funderade jag på hur vanligt det blivit med hårda tag i sexuella sammanhang, om medvetenheten om detta skulle påverka hur man redogjorde för och kommenterade rättsfallen.

Om det ligger något i att personer inte medvetet försöker skapa dålig stämning i sociala sammanhang skulle det innebära att de flesta av dem som har en aversion mot icke-jämnåriga sociala och sexuella relationer håller den för sig själva. Men de andra då? Om de bara inte tänker sig för får man sluta sig till att de åtminstone inte vill andra illa. Räcker inte det? Borde inte personer tänka sig för? Är det inte bra om de inte gör det alla gånger? Undertryckta tankar är likväl tankar men om de uttrycks kan de stötas och blötas? Har det någon betydelse om personer inte tänker sig för eller bara är allmänt okunniga?

Spelar det någon roll om personen som talar om för mig att kvinnor som inte rakar armhålorna är motbjudande vet att jag inte rakar mina? Oavsett hårstatus har jag fått nog av sexistiska utläggningar om hurdana motbjudande kvinnor är, men det skulle knappast vara en förmildrande omständighet om personen kände till den. Om personen tog något mer ovanligt som exempel då? De allra flesta kvinnor har trots allt håriga kroppar.

Graden av kroppsbehåring har inte förändrats övertid vad jag vet, men synen på samkönade relationer har förändrats. Är det okej att tala illa om män som har sex med män om ingen närvarande kan känna sig träffad? Jag skulle säga att det är otrevligt oberoende av vilka sexuella läggningar och praktiker som finns ”representerade”. Det var det innan år 1979 då man betraktade homosexualitet som en sjukdom, men det vore än mer anmärkningsvärt år 2015. Det finns en ökad medvetenhet i dag.

Även om jag förstår att fördomsfulla och intoleranta attityder är utbredda kan jag bli ganska tagen när personer uttrycker sig fördomsfullt och intolerant. Flera av oss har skäl att fundera på hur vi bättre kan bemöta intoleransen på plats. ”Hur menar du?” är en bra början.

Journalisten Alexandra Pascalidou skriver om rasism och normalisering i senaste numret av den feministiska kulturtidskriften Bang. ”Normaliseringen är som små giftdoser som sakta men säkert smyger sig in i samhällskroppens blodomlopp. Tills vi vant oss. Som dokusåporna med mobbningsmoment och utröstningar som på 90-talet kritiserades för att vara integritetskränkande förnedrings-tv. Numera är det bara tv-recensenten Johan Croneman som förfasar sig medan majoriteten käkar chips och garvar åt förlorarnas tårar.”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Varför bry sig om kuklängd när det finns kroppslängd?

En invändning mot min sexuella preferens har varit att den gör det svårare för mig att hitta personer som jag får ut något av att ha sex med. Inte försvårande på det sätt man skulle kunna tro, för det finns en försvårande faktor, utan försvårande för att jag över huvud taget bryr mig om kukstorlek.

Det som kan vara svårt är avgöra vilka som har stora kukar. Det finns en del teorier om att man kan avgöra personers kukstorlek utifrån storleken på deras händer och fötter, men dem ger jag ingenting för. Det hade varit enklare om jag hade gått igång på kroppslängd snarare än kuklängd, men vad ska jag med kroppslängden till? Jag hade antagligen inte sett ett behov av att vara öppen med min preferens på samma sett, men om jag ändå hade varit det hade det varit helt i sin ordning. Det är en allmänt accepterad uppfattning att mannen ska vara längre än kvinnan. Kolla in Tinder om du inte tror att kroppslängd är viktigt för heterosexuella. Mannen ska också vara något äldre än kvinnan om de inte är jämnåriga. När får vi höra att personer som begränsar sig till jämnåriga försvårar för sig själva att hitta partners?

11535843_1625644271048783_3924589187724876574_n

Apropå att försvåra för sig själv.

Ska man inte ha preferenser om de försvårar för en själv att hitta personer som lever upp till dem? Generellt anses det vara individens eget bekymmer om denne har en sexualitet som är svår att få utlopp för, men när jag skriver om stora kukar kickar någon slags omtanke in. Ska du inte ompröva din syn på stora kukar, du försvårar faktiskt för dig själv?

Det försvårande momentet är som sagt att stora kukar inte syns. Liknande bekymmer kan personer som intresserar sig för BDSM ha. Det syns som regel inte på personer om de ägnar sig åt samtyckt maktförskjutning i sexuella sammanhang. Kanske får personer som ägnar sig åt BDSM också höra att de försvårar för sig själva för att de ”snöat in” på en ”udda” sexualitet?

Överlag försvårar jag inte för mig själv mer en andra. Personer som tror på ”den rätte” ska över huvud taget inte tala om att försvåra för sig själv. Jag vill ligga med personer som har stora kukar. Jag söker inte efter någon som kan göra mitt liv komplett. Bortsett från kukstorlek har jag nog färre ”krav” än andra. Jag är ointresserad av kroppslängd. Jag kräver inte att sexpartner är jämnåriga eller något äldre. Genom att inte begränsa sig till personer med en viss längd och ålder skulle man kunna säga att man förenklar för sig själv.

För min del får personer ha vilka sexuella preferenser de vill och leva ut dem med så länge det inte går ut över någon annans frihet att vara, välja och njuta. Jag vill bara ifrågasätta att personer som inte är öppna med sina preferenser inte skulle ha några. Har man ”synliga” preferenser behöver man inte vara lika öppen med dem. Synligheten påverkar också vilka preferenser som anses ”naturliga” att ha. Ju mer synligt desto mer okej. Varför bry sig om något som inte syns utåt? Ursäkta mig, men jag är inte ute efter en jämngammal något äldre person att visa upp för omgivningen. Jag går inte igång på någon fasad. Jag vill ligga med personer som har något som är synligt när kläderna åkt av.

Genom att vara öppen med att jag gillar stora kukar kompenserar jag för att det kan vara svårt att ramla över personer med stora kukar. Svårt, men inte omöjligt. En del tycker att jag borde hålla mina preferenser för mig själv. Det skulle vara på bekostnad av mitt sexliv som innehåller en del stora kukar. Tack för omtanken! Andra menar att det skulle vara objektifierande att tycka om stora kukar. Inte mer objektifierande än att enbart kunna ha sexuella relationer med smala, jämngamla personer som är över 180 cm långa, antar jag.