Jag skämtade bara

En man som jag hade haft sex med vid ett tillfälle höll sin kuk på behörigt avstånd från min fitta och undrade om vi skulle ha samlag utan kondom. Jag svarar nej och tittar på honom som om han är från vettet. Jag skämtade bara, sa han. Det är inte roligt, svarar jag allvarligt.

Kan någon förklara vad skämtet gick ut på för en som trodde att vi hade enats om att ett skämt har vissa beståndsdelar? Då tänker jag inte primärt på att det måste vara skrattframkallande – jag erkänner tråkiga skämt som skämt – utan på sådant som referens, överraskning och slutsats. Till saken hör att han redan hade plockat fram kondomer och att de låg på golvet vid sängkanten.

Är skämtet att det saknar poäng att skämta om att man vill ha samlag utan kondom? Haha. Tänk om jag inte hade stått på mig? Det finns trots allt personer som har svårt för att be om kondom.

Det påminner mig om en man som undrade om jag ville ha analsex med honom. Jag svarade nej. Jag skojade bara, sa han. Trodde du verkligen att jag ville ha analsex? Haha. Trodde du att jag ville ha analsex med dig av alla människor? Haha. Vari ligger skämtet?

En del personer borde lära sig att ta ett nej istället för att lägga bördan på den som inte förstod ”skämtet”. Nej, personen som frågade om du ville ha analsex eller oskyddat sex skämtade inte. Personen ville bara ”rädda” situationen.

Beroende på omständigheterna är det inget fel att fråga om någon vill ha analsex. Jag tycker inte att man trycker sin kuk mot någons analöppning och frågar om denne vill ha analsex på samma sätt som man inte tar en karamell, stoppar den i munnen och därefter frågar om det är okej att man tar sig en karamell. Vare sig man vill ha en viss sorts sex eller göra någonting annat med någon borde det vara grundläggande att bete sig hänsynsfullt.

Däremot förstår jag inte varför man mitt uppe i en sexuell situation frågar någon man haft (skyddat) sex med en gång om denne vill oskyddat om ingenting har förändrats sedan sist. Om ni fortfarande är ganska okända för varandra, inte har varit och testat er och inte har pratat om hur ni förhåller er till skydd eller kommit överens om att enbart ligga med varandra (testa er innan för säkerhets skull)? Det finns säkert situationer där det är i sin ordning men jag kan också komma på situationer där det är direkt olämpligt.

Jag kan ta ett exempel från mitt eget liv. När jag var 14 år frågade en person om han fick ejakulera i mitt underliv. Jag blev ställd. Det var i och för sig bra att han frågade, men hade jag tänkt igenom saken hade svaret blivit nej. I efterhand ångrade jag mig och talade om för personen att han aldrig någonsin fick ejakulera i mitt underliv igen. Tänk om jag hade blivit gravid? Jag vill inte ens tänka på det.

Dessförinnan hade jag inte förhållit mitt till frågan om sperma i mitt underliv. Hade jag fått frågan i dag hade det varit mindre problematiskt då jag haft ett helt sexliv på mig att fundera på var jag (inte) vill ha kukpersoners utlösningar (tänk om vi la lika mycket tid på att diskutera hur vi ska hantera fittpersoners utlösningar), men då hade jag inte tänkt på det. Jag skriver mindre problematiskt då personen visste att jag inte använde preventivmedel. Det ansvarsfulla i att åtminstone fråga om man får ejakulera i någon som inte använder preventivmedel ska inte överdrivas.

För övrigt är det faktum att man haft oskyddat samlag en gång tidigare inget skydd mot sexuellt överförbara sjukdomar eller graviditet även om en del uppträder som om det förhöll sig på det viset. Jag har tidigare skrivit om män som inte vill använda kondom andra gången.

De senaste månaderna [har jag] träffat oproportionerligt många som tagit initiativ till att använda kondom första gången, eller som gått med på att göra det utan några invändningar, men därefter på olika sätt demonstrerat att de vill ha sex med mig utan kondom och förväntat sig jag ska tycka att det är den naturligaste saken i världen att jag först påtalar “ingen kondom – inget sex” för att några timmar sedan komma på att kondom är någonting onödigt.

Vill du ha analsex?

Nej, jag skojade bara. Var det inget roligt skoj? Nej, jag tänkte väl det. Skämtet var nämligen inte roligt när en man frågade mig om jag ville ha analsex, jag svarade att jag inte var intresserad av att ha det varpå han replikerade ”Jag skojade bara”. I sanningens namn hade jag ingen erfarenhet av anala samlag och ville inte få det genom någon jag aldrig hade legat med tidigare. Istället för att riskera att hamna i en diskussion om hur jag kunde döma ut något jag inte hade testat så svarade jag att det inte var för mig. Skulle personen som frågar om du vill ha analsex vara en som går igång på tanken att ta någons anala sexdebut har du lyckats eliminera risken för tjat genom att utelämna dina obefintliga erfarenheter av anala samlag. Roligt eller inte så var det den mannens sätt att hantera ett nej på. Det var hur som helst bra att han frågade och det skriver jag för att jag ibland fått en upplevelse av att vissa tycker att det är fel att fråga om analsex.

Det var bara en kort anekdot som jag kom och tänka på med anledning av Vecka6:s tema humor.

Diskussion om humor i jämställdhetens namn

Har ni läst den feministiska tidskriften Bangs senaste humornummer? Om inte rekommenderar jag er att göra det. När jag först läste numret var jag negativ. Ett helt nummer bara om humor, suckade jag för mig själv, men jag har svängt. Det är helt briljant.

Det briljanta med Bangs nummer är att det tar upp någonting nytt som de flesta kan känna igen sig i men som man knappt pratat om tidigare. Flera av det jag pratar med numret om har regerat med ett ”oj, det hade jag inte ens tänkt på” apropå att vi inte finner kvinnor roliga och inte skrattar åt deras skämt (ens om de är skrivna av män). Den mediala uppmärksamheten numret fått är också positiv.

Elin Grelsson
som medverkar i numret med en superbra text har en debattartikel i Aftonbladet idag om diskussionen efter Bangs humortema. Hennes svar till Jan-Olov, som menar att kvinnor måste våga ta plats, är att ge kvinnor plats.

Frågan om utrymme angränsar till så många andra viktiga frågor. Om hur vi pratar till varandra och vad vi pratar om. Det går inte att konversera med någon som vägrar ge plats. Det är fullständigt omöjligt. Detta torde alla kunna enas om. Jag tänker på hur vissa män för sig i debatter, de behöver inte anstränga sig för att låta genom hela rummet, och kvinnor som ”skriker sig in” för att få en syl i vädret. Eller den välgörande männen som gör allting så rätt men ändå inte: ”Grabbar vi måste låta Johanna prata också, höhö”.

Läs också Linna Johansson som inte tänker utplåna sig själv för barnets skull. Det gillar vi. Lev och låt leva!