Han som sa’t han va’t

Ni har säkert hört den om att homofober egentligen är homosexuella eller binyfikna? De är homofoba för att undertrycka sina sexuella begär, men också för att ingen ska förstå hur det ligger till.

En del tycker om att dra upp den här sortens teorier om införlivad homofobi bland heterosexuella (egentligen homosexuella och bisexuella som inte kommit ut inför sig själva). Han som sa’t han va’t kan man säga till förment heterosexuella homofober.

Det är väl bara det att jag gärna ser att personer inte är homofober av andra skäl än att de annars kan tas för homosexuella, som om det vore någonting dåligt. Det i sig vore väl homofobt?

Om ni tycker att jag är helt fel ute ska jag börja prata om den utbredda otroheten bland de som aldrig missar en chans att fördöma otrohet. De gör det för att de vet med sig att de skulle kunna vara otrogna, om de fick chansen, därför måste de på något sätt försöka förmå sig själva att inte vara det. Genom sig själv känner man andra, därför känner de ett behov av att fördöma (andras) otrohet. För hur många gånger har inte sådana som pratat om hur essentiell monogamin är för en relation varit otrogna?

Du är en vacker kvinna!

Jag identifierar mig som kvinna, men det är inget jag reflekterar över annat än när jag skriver om min könsidentitet eller den direkt eller indirekt ifrågasätts. Det är det vanliga skulle jag säga, att personer som tillhör normen sällan reflekterar över det. Av den anledning tänker jag sällan på att jag är heterosexuell och tål gluten. Hade jag däremot varit homosexuell och glutenintolerant hade jag nog reflekterat över min sexuella läggning och mathållning i högre grad. Andra hade gjort det åt mig om inte annat.

Trots att jag identifierar mig som kvinna har jag inget intresse av att det tas upp i sammanhang där det saknar betydelse. Jag tänker till exempel på män som talar om för mig att jag är en vacker kvinna. Utan att gå in närmare på om man borde kommentera personers yttre har jag svårt för detta. På vilket sätt är mitt kön relevant i sammanhanget? Räcker det inte att jag är vacker? För mig är det inte relevant, men för de som passar på att köna mig när de kommenterar mitt yttre är det kanske det. Borde jag ens ha några synpunkter på det? Jag vill mena att det är fullt rimligt att ha synpunkter på det då det har gjorts gällande att människor ger varandra den sortens kommentarer för att de vill varandra väl. För den som vill väl är mottagandet relevant. Det ska falla väl ut. Har man något annat syfte med att tala om för mig att jag är vacker är det förstås en annan sak.

Talar någon om för en kvinna att hon är en vacker kvinna är det sällan frågan om att hon är vacker trots att hon är en kvinna. Att hon uppfattas som kvinna kan snarare vara en förutsättning för att personen också ska kunna uppfatta henne som vacker. Givet att personen inte också talar om för män att de är vackra.

Somliga könar andra för att de alltid har gjort det. Jag har inget intresse av att läsa in någon illvilja där den inte finns, men personer som könar andra måste kunna ta till sig att en del inte uppskattar det oavsett varför de ägnar sig åt det.

För det första. Om du könar människor kommer du förr eller senare att felköna någon. Om det inte är din avsikt föreslår jag att du låter bli att köna andra utan vidare. För det andra. Det skapar inget positivt eftertryck att köna personer. Om du talar om för en person att hen är vacker hamnar betoningen på att personen är vacker. Om du säger till någon att hen är en vacker kvinna hamnar betoningen istället på personens uppfattade kön. För att vara kvinna är du vacker eller du är en vacker kvinna. Olika personer kommer att tolka det på olika sätt. Man kan förstås också tolka det som att vara vacker som kvinna hör till. Om du är kvinna utan att vara vacker har du med andra ord gjort någonting fel. Med det sagt kommer nog de flesta inte ens att reagera på könandet då det är så pass vanligt förekommande.

Ibland får jag för mig att jag är en vacker kvinna för att någon vill klargöra att hen inte är homosexuell. Jag tänkte på de föreställningar som finns om hur homosexuella män är häromdagen och på hur olika män förhåller sig till dem. Medan en del försöker visa att de inte är homosexuella på olika sätt är andra tillräckligt trygga i sig själva för att inte bry sig om huruvida någon tror att de har en viss sexuell läggning eller inte. Avståndstaganden från homosexualitet kan ta sig olika uttryck. Alltifrån att inte använda påstått homosexuellt kodade attribut eller köna kvinnor till att utsätta dem för sexuella trakasserier inför andra män. Rycka upp dörrarna till kvinnornas omklädningsrum i högstadiet, någon? Något av det grövsta jag hört talas om män som deltagit i gruppvåldtäkter med kvinnors som offer för att inte framstå som ”omanliga” och homosexuella inför de andra förövarna.

Jag har inget intresse av att bli könad när det inte är relevant. Det händer att jag blir felkönad och då gör min könsidentitet sig påmind. Jag kan beroende på sammanhanget ta illa vid mig när det händer, men lösningen är knappast är rättköna mig för att väga upp för alla de som felkönar. Generellt skulle jag säga att det är värre att få negativa kommentarer om sitt yttre eller att bli felkönad än att få positiva kommentarer om sitt yttre och i anslutning till det bli rättkönad, men det finns ingen anledning att gradera när det inte finns någon anledning att köna i sammanhanget, som jag ser det.

Jag behöver ingen bekräftelse på att jag är en vacker kvinna trots att jag inte ser ut som kvinnoidealet. Det är fullt möjligt att tycka att jag är vacker i rakat huvud utan att säga det till mig, men också utan att köna mig.

Kön är heller inte relevant när män vill manifestera att de inte är homosexuella. Inte för mig i alla fall. Jag har ingenting emot heterosexuella, men jag tänker inte gå med på att se ut som en kvinna förväntas se ut för att någon man ska känna sig obög.

obg_108887153

Teckning av Nanna Johansson

Jag har vidare inget intresse av att män könar sig själva när det inte är relevant. Vad betyder det ens när du beskriver dig själv som en ”vanlig man”? Är du en vanlig man utan att vara en vanlig människa? Det är nästan ointressant att göra någon åtskillnad då jag är osäker på om de är något att ha i den mån de finns.

Jag är väl medveten om att jag är en kvinna utan att du talar om det för mig. Tänker du fortsätta köna människor får du gärna ge en hållbar motivering.

Heteromän borde föregå med gott exempel!

Hur en del män hanterar män som raggar på dem är ingen vacker historia. Jag tänker på de som känner ett behov av att förklara att de inte är homosexuella. Det är klart att en man kan tacka nej till en invit av en annan man genom att deklarera att han är heterosexuell, men det räcker sällan. Hur många män har inte försökt bevisa att de verkligen är heterosexuella genom att ondgöra sig över homosexuella män? Att bevisa sig som heterosexuell verkar vara ett självändamål för dessa män.

Det händer att kvinnor raggar på mig och jag gissar att det till stor del har att göra med hur jag ser ut då en del personer, män som kvinnor, till och med utgår från att jag är homosexuell. Jag tycker att det är trevligt när personer oavsett kön visar en sexuellt intresse om de gör det på ett artigt sätt.

Jag har aldrig tackat nej till en invit från en kvinna genom att förklara att jag är heterosexuell. Som kvinna har det heller aldrig föresvävat mig att höja rösten åt kvinnor som raggar på mig eller att framställa heterosexualiteten som den överlägsnaste av läggningar. Jag hånglar som regel tillbaka om någon vill hångla. Det är trevligt att hångla med både kvinnor och män och det rimmar inte med hur jag vill vara att tacka nej till hångel med vänliga personer.

Samtidigt som många heteromän inte kan hantera män som visar dem sexuellt intresse på ett artigt sätt så ondgör de sig över kvinnor som inte svarar på deras raggning. Det spelar ingen roll vad man som man gör för det blir ändå alltid fel, kan man höra dem sucka i kör.

Jag inbillar mig att kvinnors sätt att avstyra inviter från män som regel är mycket trevligare än mäns sätt att avstyra inviter från män, men alla borde fundera på hur man tackar nej till inviter. Att bli upprörd av att en person av samma kön raggar på en och tycka att de borde förstå att man inte är intresserad av samkönade sexuella relationer är bara ett av många tecken på hur stark heteronormen är. Ni som inte klarar av när personer av samma kön raggar på er – tycker ni att homo- eller bisexuella först ska fråga vilken sexuell läggning ni har innan de tar kontakt? Om ja, borde det inte också gälla heterosexuella som mycket väl kan råka ragga på homo- eller bisexuella?

Ingen skulle komma på tanken att vara otrevlig mot någon som vill äta middag med en, men av någon anledning har det normaliserats att vara otrevlig mot personer som vill ligga om man inte vill ligga med dem. Enligt vissa är det problematiskt i sig att komma med sexuella förslag. Du har rätt att tacka nej till båda middag och sex, men var trevlig om den som kommer med förslag är det.

Heteromän borde om inte annat för sin egen skull föregå med gott exempel när de tackar nej till inviter från män för tänk om kvinnor lika kategoriskt vore emot män som raggade på dem, det skulle de knappast gilla. Förvänta dig inte att kvinnor kommer att tacka nej till dig på ett trevligt sätt om du tackar nej till män med orden ”rör mig inte din jävel”. Vidare kan man fråga sig hur många kvinnor som vill ligga med män som skriker så åt andra män. De flesta kvinnor visar mig veterligen inga homofoba tendenser.