Ansvarsfullt att testa sig för könssjukdomar

Finge jag bestämma skulle det anses ansvarsfullt att använda kondom och testa sig för sexuellt överförbara sjukdomar. Istället menar en del att det enda ansvarsfulla är att inte ”behöva” testa sig och då pratar jag inte om personer som praktiserar sexuell avhållsamhet utan om sådana som lever monogamt. Bland de som inte vill eller inte klarar av att leva monogamt finns förstås personer som för att intala sig själva att de inte behöver använda kondom låter bli. (För att inte tala om vilka signaler en del tror att det sänder om man har sex med någon och föreslår kondom.)

Jag har svårt att se att det kan bli en självklarhet för sexuellt aktiva personer att testa sig emellanåt om vi inte pratar om det. Tänk om vi kunde vara lika öppna med det som med andra vårdärenden vi inte blivit kallade till. Jag har ibland skrivit om att jag testar mig regelbundet för att jag vill att fler ska göra det. Då jag inte tillhör någon stigmatiserad riskgrupp har det varit lugnt för mig att vara öppen med det. Om vi som kan vara öppna med att vi testar oss utan att riskera stigmatiseringen drar oss för att vara det kan man fråga sig hur det är för män som har sex med män och andra som tillhör så kallade riskgrupper.

I Dagens Nyheter kan man läsa att en del män som har sex med män undviker att hiv-testa sig bland annat på grund av rädsla för stigmatisering. Detta enligt en studie som gjorts av forskare vid Karolinska institutet och Folkhälsomyndigheten. I studien ”har män som haft sex med män svarat på en webbenkät om sina erfarenheter av hiv-test. Av deras svar framgår att de flesta som upplever att de tagit risker också har gjort ett hiv-test, men en fjärdedel av de svarande har uppgett att de aldrig testat sig, trots att forskarna bedömt att de flesta av dem haft anledning att göra det”.

För övrigt. En del som läser om män som har sex med män och undviker att testa sig eller om personer som inte använder kondom med nya sexpartners vill säkert tro att det beror på att de bara haft oralsex med varandra. Att fyra av tio inte använder kondom med nya sexpartners (Kådiskollen 2016) behöver inte innebära att är ansvarslösa. Det beror helt och hållet på vilken form av sex det gäller, men sannolikt har många av dem, kanske de flesta, haft omslutande sex då en del inte ens klassar annat än vaginala och anala samlag som sex. Det intressanta är om personer som ”haft anledning” att använda kondom har gjort det. Om de fyra av tio som inte använder kondom med nya sexpartners bara har oralsex är det inget att bry sig om även om jag har svårt att tro att det förehåller sig så.

Vanligt liv med hiv?

Personer som arbetar med frågor kring hiv pratar vanligtvis om betydelsen av normkritik för att se hela bilden och inte riskera att bekräfta redan existerande normer. Det är en god ambition, men jag upplever att den får stå tillbaka när man går ut med att det numer går att leva ett vanligt liv med hiv.

Vilka är det som kan leva ett vanligt liv med hiv? De som levde ett vanligt liv utan hiv. Genom att prata om att hivpositiva som grupp kan leva vanliga liv bortser man från de som inte heller gjorde det innan de fick sin hivdiagnos.

Om jag fick beskedet att jag var hivpositiv skulle jag vara tvungen att överge vad jag tidigare betraktade som mitt vanliga liv för vad som kanske är ett vanligt liv för andra. En hivdiagnos kanske till och med skulle få mig att leva ett mer vanligt liv än i dag beroende på hur det skulle påverka mitt sexintresse, men också mina möjligheter att ha sex på det sätt jag har det i dag.

Jag vet inte hur det skulle påverka mina chanser att få sex, men jag skulle enligt lag vara tvungen att informera om min hivstatus innan jag hade sex med någon ny person. I och med det skulle jag riskera att min hivstatus blev allmängods givet att jag fortsatte ha sex med ett inte obetydligt antal personer. I dag tänker jag sällan på risken att någon inte vill ha sex med mig, min erfarenhet av män som inte vill ha sex är ganska obefintlig, men hur det skulle vara om jag vore hivpositiv kan jag bara spekulera om. Jag antar att en del som gärna hade haft sex med mig som hivnegativ skulle avvisa mig om jag respekterade informationsplikten.

Vad ett vanligt liv är kan man fråga sig. Personerna som går ut med att det går att leva ett vanligt liv med hiv borde veta. Jag tänker mig att ett vanligt liv med hiv innebär att den hivpositiva inte behöver ändra sitt liv mot hur det var innan, men jag tänker också att det endast gäller den som levde ett ”vanligt” liv innan.

Monogama personer behöver troligen inte genomgå någon stor omställning, men de kan förstås riskera att bli lämnade på grund av sin hivstatus eller ha svårt att hitta någon att ingå en monogam relation med. Medicineringen i sig måste inte innebära någon stor omställning föreställer jag mig då det inte är ovanligt att personer går på medicinering regelbundet. Hur är det då om du har ett sexliv utöver det vanliga? Upphör vanligheten i samma stund som du får veta att du är hivpositiv i sådana fall?

Hivpositiva måste informera potentiella sexpartners om sin hivstatus, bara det får mig att tvivla när personer säger att det har blivit så okomplicerat att vara hivpositiv. Somliga menar att det är samhällets stigmatisering om något som försvårar för hivpositiva att leva vanliga liv, men då bortser man ifrån att alla inte är monogama. Stigmatiseringen av hivpositiva försvårar garanterat, men den är inte allt. Att alla kan ställa om sitt liv till att bli mer vanligt efter en hivdiagnos har jag aldrig hört någon säga i samband med att alla kan leva ett vanligt liv med hiv, men det skulle jag inte tillmäta någon som helst betydelse. Är man ointresserad av ett ”vanligt” liv är det ingen tröst.

Att använda kondom vid sex ser inte jag som något betungande, men det går inte att bortse från att det kan bero på att jag upplever att jag har valt att använda kondom. Det hade inte varit ett val om jag hade varit hivpositiv, däremot hade det varit en brottslig handling om jag hade avstått från det. Däremot är det oklart om jag hade blivit dömd för det. I dag använder jag inte något skydd vid oralsex, men hur ska man förhålla sig till det som hivpositiv? Skulle jag vara tvungen att använda slicklapp om jag ville bli slickad?

Om du är hivpositiv eller har sex med någon som är det och har tagit del av det tidigare Smittskyddsinstitutets uppgifter om att ”smittrisken vid vaginala och anala samlag där kondom används är minimal om den hivinfekterade personen uppfyller kriterierna för välinställd behandling” kanske du inte känner något behov av att använda kondom. Smittskyddsinstitutet har också uttalat att det sannolikt även gäller ”vid samlag där inte kondom används under förutsättning att inga andra sexuellt överförda infektioner föreligger”, men det hade man inga vetenskapliga belägg för.

”Inom både rättsväsendet och allmänheten finns en föreställning om att hiv är en väldigt smittsam sjukdom, men så är det inte. Om jag eller min fru hade varit smittade hade vi nog haft oskyddat sex, med den kunskap vi har i dag” har Jan Alberts från Smittskyddsinstitutet tidigare hävdat.

Personer som är monogama och använder preventivmedel kanske kan leva ett ”vanligt” liv med hiv, men de som påstår att personer som vill ha sex med flera kan leva ett vanligt liv med hiv får gärna belägga det innan jag tror dem.

Informationsplikten

Bloggade om informationsplikten och hiv på Juridikbloggen för några dagar sedan.

”Den som vet att han eller hon bär på en smittsam sjukdom är skyldig att lämna information om smittan till andra människor som han eller hon kommer i sådan kontakt med att beaktansvärd risk för smittospridning kan uppkomma.”

Frågan är om det finns en beaktansvärd risk för att smittospridning kan uppkomma om det är som Smittskyddsinstitutet skrev i en rapport som publicerades för några månader sedan:

”Utifrån det rådande kunskapsläget görs bedömningen att smittrisken vid vaginala och anala samlag där kondom används är minimal om den hivinfekterade personen uppfyller kriterierna för välinställd behandling. Detta gäller sannolikt även vid samlag där inte kondom används under förutsättning att inga andra sexuellt överförda infektioner föreligger, även om en sådan slutsats för närvarande inte går att vetenskapligt belägga.”

Det är positiva nyheter att behandlingen av hiv fungerar så väl, att risken att hiv överförs är minimal om man skyddar sig. Om det utifrån dagens kunskapsläge är en brottslig underlåtenhet att låta bli att informera om sin hivpositiva status om det inte finns en beaktansvärd risk för att överföring kan uppkomma får praxis utvisa.

Viktigt att komma ihåg att syftet med informationsplikten är att förhindra överföring av sjukdomar som hiv, inte att personer ska kunna säga att de inte har haft sex med någon som var hivpositiv.

World Aids Day

World Aids Day. För några år sedan fick jag inte testa mig för HIV på Vårdcentralen då jag inte tillhörde någon riskgrupp. Jag var varken en homosexuell man eller knarkare. Jag visste att man kunde testa sig på Sundsvalls sjukhus, så jag ringde och fick genast en tid. Istället för att promenera till den lokala Vårdcentralen fick jag åka buss i en timma till sjukhuset för provtagning, men det var det värt. Personerna jag kom i kontakt med på Sjukhuset gav ett mycket trevligare bemötande än telefonisten på Vårdcentralen i Söråker. Till saken hör att de aldrig har varit kompetenta när jag kontaktat dem om något sex- eller underlivsrelaterat.

Vid det andra tillfället jag testade mig för hiv var i parken på Pride det år jag arbetade som volontär där. Under lunchrasten fick jag nys om att man kunde drop-in-testa sig för olika Sexually Transmitted Infections (STI) i en tillfällig ”lokal” på området så jag sökte upp den och testade mig. På Pride fick jag ett riktigt bra bemötande. Vill ni testa er någon gång och har vägarna förbi Pride kan jag verkligen rekommendera er att passa på att få det gjort där. Personen som stack mig i armvecket var på det klara med att man kan ligga med flera. Hen ställde inte okunniga frågor och ifrågasatte inte mitt sätt att leva på. Jag hade inte väntat mig något annat heller. På Ungdomsmottagningen har jag alltid tyckt att det varit viktigt att förmedla att det finns unga personer som varken är monogama eller singlar i jakt på ett monogamt förhållande. De flesta inser att det finns personer som ligger runt, klamydian är om inte annat en indikation på det, men flera av dem tycks inte ha förstått att en del vill ha det så. Att det inte bara är någonting som händer.

Personen på Pride sa att de skulle kontakta mig oavsett resultat inom kort. Testad och belåten gick jag därifrån med ett plåster i ena kanylvecket. Jag hade kortärmat på mig så jag fick en del frågor om vad jag hade gjort. Vill man undvika blickar och frågor finns långärmade tröjor. Jag sa som det var, att jag hade testat mig för hiv och klamydia. Jag vet inte om jag inbillade mig, det kan jag mycket väl ha gjort, men jag upplevde ett visst avståndstagande från de som hade frågat. Det är dubbelt, å ena sidan anses det ansvarsfullt att testa sig, å andra sidan ska man inte behöva göra det.

Ungdomsmottagningen kan man inte längre besöka utan att de erbjuder en klamydiaprov. En del kanske upplever det besvärande, men jag tycker att det är bra för jag minns när jag var tvungen att ljuga om min sex- och kondomvanor för att få testa mig. Jag tror inte att du behöver göra det ens om du är monogam längre, men om de skulle ifrågasätta dina skäl får du väl säga att du misstänker att din partner varit otrogen och att du vet att hen inte är någon frekvent kondomanvänder. Monogamin är trots allt helig.