Sexuell läggning är ingen sexgaranti eller sexjournal

Under en diskussion om polyamorösitet är en sexuell läggning var det en person som pratade om sexuell läggning som preferens, identitet och praktik (pip). Det gäller att skilja dessa beståndsdelar åt när man pratar om sexuell läggning. Alla som varit med ett tag torde veta att sexuella läggningar och relationer inte är någon sexgaranti eller sexjournal men det är som att personer är mer benägna att ta till sig det när det gäller heterosexuella personer.

Generellt anses man vara heterosexuell genom att idenitifiera sig som det eller oberoende av sexuell identitet leva med någon av ett annat kön. För personer som bryter mot heteronormen kan det krävas mer för att få sin sexuella läggning accepterad. Om bisexuella ”praktiserat” sin sexuella läggning med kvinnor och män eller om homosexuella haft sex med någon av samma kön blir ett ämne för personer som anser att andras sexuella läggning angår dem. Få bryr sig om heterosexuella haft sex med någon av ett annat kön.

Att prata om män som har sex med män (msm) eller kvinnor som har sex med kvinnor (ksk) snarare än homo- och bisexuella är en del av pip-tänket. Räcker det inte att bara säga homosexuella män undrar en del när man pratar om män som har sex med män. Om ”homosexuella män” räcker beror på vad man pratar om.

Menar man homosexuella män är det vanskligt att skriva män som har sex med män då alla homosexuella män inte har sex med män och alla män som har sex med män inte är homosexuella.

Män som har sex med män kan vara heterosexuella, bisexuella, homosexuella eller någonting annat-sexuella. Detsamma gäller åt andra hållet. Det blir felaktigt att prata om homo- eller bisexuella män om man menar män som någon gång har haft sex med män.

Varför är det relevant att göra denna distinktion? Utöver att män som har sex med män inte är lika med homosexuella män är det relevant vid exempelvis blodgivning (det finns särskilda regler för män som har haft sexuellt umgänge med män) eller när man gör sexualvaneundersökningar och intresserar sig för personers sexuella erfarenheter snarare än deras identiteter.

Samlagsbegreppet i brottsbalken

Under dagens föreläsning om sexualbrott tog föreläsaren upp en sak som jag inte kände till men borde ha känt till i och med att jag är intresserad av sexualpolitik.

”Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.”

Endast samlag eller en sexuell handling jämförlig med samlag kan utgöra en våldtäkt, enligt brottsbalken. Vad jag inte hade någon aning om är att samlag endast avser en sorts samlag. Samlag enligt brottsbalken innebär kuk i fittan. Jag har antagligen utgått från att samlag omfattar anala och orala samlag då det överensstämmer med mitt språkbruk. Att samlag kan vara anala är lika givet som att oralsex är sex.

Våldtäktsbegreppet omfattar även sexuella handlingar jämförliga med samlag och dit räknas till exempel anala och orala samlag. Det nuvarande samlagsbegreppet har fått kritik för att vara heteronormativt, men det är endast heteronormativt i den mån det är cisnormativt, vilket det verkar vara. Det förutsätter samlag mellan en kvinna och en man där kvinnan har en fitta och mannen har en kuk. Antagligen skulle ett samlag mellan en person med kuk och en person med fitta räknas som samlag enligt brottsbalken oavsett deras juridiska kön, men helt säker kan man inte vara när förarbetena talar om ”mannens och kvinnans könsdelar” och det inte har prövats i domstol.

I praktiken saknar det snäva samlagsbegreppet betydelse för själva våldtäktsbegreppet om de sexuella handlingarna är jämförliga med samlag, vilket de är om de rör sig om exempelvis anala eller orala samlag.  Samtidigt kan jag inte komma på något godtagbart skäl att behålla ett heteronormativt och cisnormativt samlagsbegrepp som med lätthet kan ersättas med ett mer inkluderande begrepp.

När sexualbrottslagstiftningen förändras nästa gång får lagstiftaren gärna passa på att utvidga samlagsbegreppet i den mån det över huvud taget är relevant. Är det relevant av pedagogiska skäl? ”Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till en sexuell handling döms för våldtäkt till…” kanske räcker? Lagstiftaren får gärna också se över formuleringar som antyder att alla kvinnor har en fitta och liknande.

Låt mig citera ur Prop. 2004/05:45.

”Tillämpningsområdet för våldtäkt omfattar inte allt slags sexuellt umgänge. Detta följer av att det skall vara frågan om samlag eller annat sexuellt umgänge, om gärningen med hänsyn till kränkningens art eller omständigheterna i övrigt är jämförlig med påtvingat samlag. Således omfattar våldtäktsbrottet samlag. Med samlag avses endast vaginala samlag. Det finns inget krav på att samlaget skall vara fullbordat, d.v.s. att sädesavgång eller inträngande har skett, utan det är tillräckligt att mannens och kvinnans könsdelar har kommit i beröring med varandra.”

”Till handlingar som innebär en kränkning som är jämförbar med den som uppkommer vid påtvingat samlag räknas regelmässigt sådant handlande som att föra in ett föremål eller en knytnäve i en kvinnas underliv. Det skall vara fråga om en objektiv bedömning om handlingen typiskt sett innebär en så allvarlig kränkning som den som uppkommer vid ett påtvingat samlag. På det sättet har man velat lyfta fram kränkningens art i stället för sexualhandlingen som sådan”.

Ickemonogami den sista garderoben

Heteronormativitet är att utgå från att personer är heterosexuella. Mononormativitet är att utgå från att personer är monogama. Heteronormativa personer har som regel enklare att hantera att någon vill leva med en person av samma kön än vad de har att hantera att en heterosexuell person lever med flera. Mononormen är helt enkelt starkare än heteronormen i Sverige.

Väl medvetna om att alla vi möter inte är monogama är det ändå vanligt att vi utgår från att den som har en etablerad relation och blir påkommen med att ha haft sex med någon annan varit otrogen. Att två personer inte öppet har deklarerat att de har en ickemonogam relation innebär inte att de per automatik har en monogam sådan. Medan homosexuella och bisexuella kommer ut har en del ickemonogama inte en tanke på att komma ut. Någon uttryckte att ickemonogami är den ”sista garderoben” och nog ligger det något i det.

Vi förväntas inte vara öppna med flersamhet på det sätt man vi förväntas vara öppna med eventuell bisexualitet eller homosexualitet, det kan förstås förändras i takt med att vi pratar mer om flersamhet och det blir vanligare, men en förklaring är att det generellt är enklare att vara flersam i det dolda. Den som tar hem en partner av samma kön vill som regel att sina familjemedlemmar ska förstå att det är en partner och inte någon som hen har en ickesexuell relation till. Att komma ut som ickemonogami är inte alls något självklart och det grundar sig säkert delvis i att det förknippas mer med sex med flera än relationer med flera och sex ska vi helst inte tala om. BDSM-aktivitet är på samma sätt heller ingenting vi förväntas vara öppna med även om allt fler är det av politiska och praktiska skäl.

Det finns ingen självklar praktisk funktion med att vara öppen med sin ickemonogami. Det ska väl vara om man har barn, de vet och de kan tänkas prata om att sina föräldrar lever med flera. Man skulle kunna tänka sig att det vore praktiskt att vara öppen med sin ickemonogami om man inte har någon etablerad relation och har tröttnat på frågor om man inte har träffat någon, men riktigt så enkelt är det inte att skaka av sig de som lägger näsan i blöt.

En ring på ett finger är en ring på ett finger. Dra inga långtgående slutsatser av det. Alla vill inte vara öppna med att de inte är monogama, och en del av dem kommer att få höra att deras partner varit otrogen. Hur hanterar man det om man vill vara ickemonogam i hemlighet? Går man med på att personen ”varit otrogen” eller lägger man korten på bordet? Media drar sig för att skriva om kändisar som har relationer av personer av samma kön om de inte själva kommit ut, väl medvetna om att de bara kan spekulera i deras sexuella läggning, men också av pressetiska skäl. Tänk om man också kunde sluta utgå från att kända personer som har synts med andra personer än sin etablerade partner varit otrogna.

Jag är öppen med min ickemonogami av flera skäl, men det finns så många negativa föreställningar om att leva flersamt att jag förstår de som inte är det. Ickemonogama förväntas redogöra för sina relationer och intyga att deras kärlek är på riktigt trots att deras sexuella frihet inte är begränsad till en person. Det är inget konstigt att en del inte har någon energi till det eller ens en önskan om att andra ska förstå. Det går att ha sexuella och romantiska relationer med flera ändå.

Heterosexuella jämnåriga kommer ragga på dig

Homosexuella utvisas emellanåt till länder där de riskerar döden. Blir man utvisad till ett land där ens sexuella läggning är kriminaliserad är det väl bara att dölja den. Det kan man kanske tycka om man inte ger så mycket för mänskliga rättigheter, är heterosexuell, går igång på jämnåriga och inte gör någon ”sak” av sin sexualitet för att man aldrig ”kommit ut”.

Vill man ha sexuella relationer bortom normen är det en klar fördel om man kan göra en sak av sin sexualitet. Hur ska man annars underlätta för sig själv att få det sex man är intresserad av? Jag tycker exempelvis om att ha sex med äldre män och vill antagligen inte ens tänka på hur många sextillfällen som aldrig blev för att personer i den åldern antagligen utgår från att de inte kommer att ha sex med någon i min ålder på grund av åldersskillnaden. Hur mycket sex går man då miste om ifall man är homosexuell i ett land där ens sexualitet är kriminaliserad kan man fråga sig. Att inte bli dödad i all ära, men sexet då?!