Avslöja mononormen innan du ens överväger att avslöja otrohetsaffärer

Ska man avslöja någons otrohetsaffär? Det är en fråga som diskuteras emellanåt. De som funderar på om de ska avslöja någons otrohet borde stanna upp ett tag och fråga sig själva ”Vet jag att personen är otrogen eller antar jag bara det?” innan de tar ställning till om de ska avslöja vad de tror vara otrohet.

Människor borde överlag sluta anta saker. Heteronormen och monogaminormen bottnar inte enbart i antaganden om att människor är heterosexuella och monogama. De bottnar också i att heterosexualitet och monogami är något eftersträvansvärt.

Att människor som inte givit uttryck för någonting annat är monogama är en sådan sak fler borde sluta anta. Det spelar ingen roll om två personer har varit monogama tidigare, om de är gifta, om de bor med varandra, om de håller varandra i handen på stan, om de har barn eller någon annan anledning som jag inte är tillräckligt normkritisk för att komma på.

Alla är inte öppna med om de får ha sex med flera inom ramen för sina relationer och om de har det. Jag vet inte om någon avslöjat otrohet som inte var otrohet, men allt lär ha hänt. Hur skulle man hantera det om man inte velat vara öppen med sin ickemonogami? Berättar man hur det är eller går man med på den monogama förklaringsmodellen och spelar med för att öppenhet inte känns som ett alternativ? Det varierar nog beroende på vem personen är och vad hen upplever står på spel.

Ickemonogami den sista garderoben

Heteronormativitet är att utgå från att personer är heterosexuella. Mononormativitet är att utgå från att personer är monogama. Heteronormativa personer har som regel enklare att hantera att någon vill leva med en person av samma kön än vad de har att hantera att en heterosexuell person lever med flera. Mononormen är helt enkelt starkare än heteronormen i Sverige.

Väl medvetna om att alla vi möter inte är monogama är det ändå vanligt att vi utgår från att den som har en etablerad relation och blir påkommen med att ha haft sex med någon annan varit otrogen. Att två personer inte öppet har deklarerat att de har en ickemonogam relation innebär inte att de per automatik har en monogam sådan. Medan homosexuella och bisexuella kommer ut har en del ickemonogama inte en tanke på att komma ut. Någon uttryckte att ickemonogami är den ”sista garderoben” och nog ligger det något i det.

Vi förväntas inte vara öppna med flersamhet på det sätt vi förväntas vara öppna med eventuell bisexualitet eller homosexualitet. Det kan förstås förändras i takt med att vi pratar mer om flersamhet och att det blir vanligare, men en förklaring är att det generellt är enklare att vara flersam i det dolda. Den som tar hem en partner av samma kön vill som regel att dennes familjemedlemmar ska förstå att det är en partner och inte någon som hen har en icke-sexuell relation till. Att komma ut som ickemonogami är inte alls något självklart och det grundar sig säkert delvis i att det förknippas mer med sex med flera än relationer med flera och sex ska vi helst inte tala om. BDSM-utlevnad är på samma sätt heller ingenting vi förväntas vara öppna med även om allt fler är det av politiska och praktiska skäl.

Det finns ingen självklar praktisk funktion med att vara öppen med sin ickemonogami. Det ska väl vara om man har barn och de vet om det. De kan tänkas prata om att föräldrarna lever med flera. Man skulle kunna tänka sig att det vore praktiskt att vara öppen med sin ickemonogami om man inte har någon etablerad relation och har tröttnat på frågor om man inte har träffat någon, men riktigt så enkelt är det inte att skaka av sig de som lägger näsan i blöt.

En ring på ett finger är en ring på ett finger. Dra inga långtgående slutsatser av det. Alla vill inte vara öppna med att de inte är monogama, och en del av dem kommer att få höra att deras partner varit otrogen. Hur hanterar man det om man vill vara ickemonogam i hemlighet? Går man med på att personen ”varit otrogen” eller lägger man korten på bordet? Media drar sig för att skriva om kändisar som har relationer med personer av samma kön om de inte själva kommit ut. Väl medvetna om att de bara kan spekulera i deras sexuella läggning, men också av pressetiska skäl. Tänk om man också kunde sluta utgå från att kända personer som har synts med andra än sin etablerade partners varit otrogna.

Jag är öppen med min ickemonogami av flera skäl, men det finns så många negativa föreställningar om att leva flersamt att jag förstår de som inte är det. Ickemonogama förväntas redogöra för sina relationer och intyga att deras kärlek är på riktigt trots att deras sexuella frihet inte är begränsad till en person. Det är inget konstigt att en del inte har någon energi till det eller ens en önskan om att andra ska förstå. Det går att ha sexuella och romantiska relationer med flera ändå.