Preventiva åtgärder mot våldtäkt är sällan preventiva

Det finns två sorters människor, de som kan tänka sig att förgripa sig sexuellt på andra och de som inte kan det. Det finns inga belägg för att kvinnor som klär sig på ett visst sätt löper en större risk att bli våldtagna än andra kvinnor, men trots det framställs det som en sanning. Senast på Svenska Dagbladets Ledarbloggen.

En person som kan tänka sig att utsätta en annan person för ett sexuellt övergrepp kan säkert föreställa sig (det går att föreställa sig i stort sett vad som helst) att det är enklare att utsätta en person med mindre kläder för ett påtvingat samlag. Men det kräver att personen är kapabel att förgripa sig på en annan människa från första början, något som lite kläder hit eller dit knappast förändrar.

Att kvinnor ska tänka på hur de klär sig handlar nästan alltid om överfallsvåldtäkter trots att sexuella övergrepp där förövaren är bekant med offret är betydligt vanligare. Det enda man åstadkommer genom att framställa val av klädsel som en preventiv åtgärd mot sexuella övergrepp är att tala om för personer som kan tänka sig att förgripa sig på någon att välja ut offer som klär sig på ett visst sätt så att de kan ursäkta övergreppen inför sig själv och eventuellt också inför andra som kan tala om ”förmildrandrande omständigheter”.

En annan risk med tugget om kvinnors klädsel är att kvinnor som klär sig ”oförsiktigt” tänker att det är deras fel om de blir våldtagna och låter bli att anmäla. Flera som tillhör det så kallade mörkertalet som det talats om de senaste dagarna har känt skuld inför vad de blivit utsatta och det bottnar dels i de preventiva åtgärder mot våldtäkt som ständigt kommer på tal utan att de är det minsta preventiva.

Kvinnor som är tillsammans med män löper antagligen en mindre risk att bli våldtagna av andra män de känner eftersom att en förövare som våldtar en upptagen kvinnan riskerar att få hennes partner på halsen. Kategorin män som kan tänka sig att våldta kan se kvinnor som allmängods om de inte ”tillhör” någon man. Ett illustrativt exempel på en del mäns respekt för mäns äganderätt till ”sina” kvinnor är att det som kvinna kan det vara enklare att avvisa sexuella förslag från män genom att hänvisa till sin (ibland uppdiktade) partner än att visa sig ointresserad eller säga nej.

Vidare löper kvinnor som har sociala relationer med män antagligen en större risk att bli våldtagna (av män) än de som inte har det. Frågan är vad vi ska med den informationen till? Ingen aning. Det skulle aldrig falla mig in att uppmana kvinnor att antingen vara märkbart monogama eller att helt och håller bryta med män. De flesta personer våldtar inte personer i sin omgivning så varför vidta sådana oproportionerliga åtgärder? Ingen aning. De enda åtgärder jag har ett större moraliskt problem med är de som framställs som sådana utan att vara det – att klä sig på ett visst sätt är inte en preventiv åtgärd mot att bli utsatt för sexuella övergrepp hur gärna en del än vill tro det.