Flersamhet ger ett mer varierat sexliv

Jag uppskattar att ägna mig åt olika sexuella praktiker utan att de följer något schema. Jag vill inte ha sex som går ut på att man först hånglar med varandra samtidigt som man tar på varandra, innan man övergår i oralsex och därefter har vaginala samlag, med en eller flera samlagsställningar i en viss ordning och utan någon fysisk kontakt i övrigt, tills den jag har sex med får utlösning och sexet i och med det är över.

Jag vill inte ha sex som påminner om att sträckläsa en bok från början till slut. Jag vill för all del läsa förordet, men under läsningens gång vill jag bläddra fram och tillbaka. Jag vill läsa saker jag inte förstår flera gånger. Jag vill göra understrykningar och återgå till den meningen jag fastnade för några kapitel tidigare. Framförallt vill jag variera mitt tempo och ta kortare pauser för att få ut så mycket som möjligt av läsningen. Ibland vill jag skumläsa, ibland vill jag strunta i fotnoterna. Om boken inte ger mig någonting trots att jag gett den en ärlig chans kan jag lägga den åt sidan. Det är helt okej, man måste inte läsa ut böcker. Andra böcker blir sådana man återkommer till.

Jag har all förståelse för om personer börjar med oralsex innan de har vaginala samlag. För att människor är vanedjur, men också av rent praktiska skäl. Det kan vara bra att förbereda underlivet på vaginala samlag. Det är inte osannolikt därifrån, parat med en föreställning om att sexuella praktiker måste följa ett visst schema, som tanken på hångel, smeksex och oralsex som förspel har sitt ursprung. Men därmed inte sagt att det hindrar att man återupptar oralsexet efter att man har haft samlag.

Det är nog svårt att helt frångå sexuella mönster. Det är inte ens säkert att det är önskvärt. Vanor kan vara praktiska, men att vänja sig vid lite variation vore inte dumt. En bra sak med att ha sex med olika personer är att det blir fler mönster om inte annat, vilket totalt sett ger ett mer varierat sexliv. Personer har olika föreställningar om vad det innebär att ha sex och att man har att anpassa sig efter varandra. Jag tänker också att man blir bättre på att kommunicera då behovet av kommunikation blir större då man har olika personers preferenser att hålla i huvudet, vilket i sig borde ge mer variation.

Det blir automatiskt mer variation om man har sex med olika personer skulle jag säga, inte bara vad gäller vilka sexuella praktiker man ägnar sig åt och hur länge man har sex utan också allt runtikring som sammantaget är en rätt stor del av sex.

Duktiga flickor kan onanera utan att bli gravida

Hur mycket sex kan den ”duktiga flickan” ha och hur ”slarvar” man med sexpartners? Jag vet inte vad andra lägger in i att vara duktig, men jag ser ingen motsättning mellan att vara duktig och att ha ett aktivt sexliv som involverar olika personer.

Den som är duktig kan till exempel ha sex med flera personer utan att bli gravid eller göra någon gravid. Den som är duktig kan se till att kondom alltid används.

Utifrån ett mononormativt perspektiv är den som endast har en sexpartner mer duktig än den som har flera sexpartners. Men det går alldeles utmärkt att slarva med skydd inom ramen för en monogam relation. Om personer som har en monogam relation slarvar och det resulterar i en oplanerad graviditet vet de åtminstone vilka barnets biologiska föräldrar är. Är det duktigt av dem?

Att slarva med skydd är inget bekymmer för personer som bara håller sig till varandra, åtminstone inte vad gäller sexuellt överförbara sjukdomar, kan man invända. Men då utgår man från att personer som lever (serie)monogamt inte har några sådana sjukdomar. Tror ni alla monogama är duktiga nog att de kollar om de är friska innan de börjar ha oskyddat sex med varandra? Behöver jag ens nämna att det finns personer som föds med sexuellt överförbara sjukdomar?

Det är ingen självklarhet att personer som lever monogamt och aldrig får några sexuellt överförbara sjukdomar är mer ”duktiga” än personer som knullar runt utan att det resulterar i sjukdomar eller oplanerade graviditeter.

Jag kopplar inte ”duktighet” till att inte ta några risker. I sådana fall skulle de som inte har sex vara mer ”duktiga” än personer som lever sexuellt monogamt och det har jag inte hört någon påstå om vuxna personer. (Det ska sägas att jag inte rör mig i kretsar som förespråkar celibat.)

Jag kopplar snarare duktighet till att vara en riskmedveten person som klarar av att minimera risker. Klarar man inte av det är det för all del ”duktigt” att vara medveten om det och inte försätta sig i situationer där man måste tänka efter.

Att komma ihåg att ta sina p-piller och att alltid ha kondomer tillgängliga tycker jag är ganska duktigt, men det säger ingenting om hur många sexpartners man har.

Leva monogamt och lova monogamt

Ickemonogami är en fråga om rätten till den egna kroppen. Monogami har sålts in som sexuell exklusivitet. I själva verket är monogamin mer än bara sex med en och samma person. Även sociala relationer och annan intimitet kan få stryka på foten.

Många gör misstaget att förväxla att leva monogamt med att lova monogamt. Det går alldeles utmärkt att leva monogamt utan att villkora rätten till den egna kroppen. För den som bara vill ha sex med en person är det nämligen bara att ha det. Den ickemonogama friheten kan däremot användas såväl till att leva monogamt som till att ha parallella sexuella relationer eller inte ha sex alls. Det är upp till var och en.

Att lova sexuell exklusivitet kan för all del ses som ett uttryck för sexuell självbestämmanderätt. Det ska däremot inte förväxlas med att löftet om monogami alltid är ett uttryck för fri vilja. Kompromisser behövs inom ramen för alla relationsformer. Det är svårt att föreställa sig att kompromissandet inte skulle vara som störst inom den vanligaste.

Monogamin bygger på ett ultimatum: Antingen har du inte sex med någon annan än mig eller så blir det inget mellan dig och mig. Ett sånt ultimatum är inte att rekommendera för den som är ute efter att manifestera sin fria vilja.

När valet att bara ha sex med en person bygger på ett löfte till någon annan så blir det en chimär. När den andra inte längre är med på noterna är det inte bara att välja annorlunda. Valet man då ställs inför är i regel att fortsätta leva monogamt i enlighet med sitt löfte eller att avsluta relationen, eftersom möjligheten att föreslå en annan relationsform är begränsat.

Monogami har ibland försvarats med att det är ett avtal vilket som helst. Men det är ett avtal som skiljer sig från de flesta andra eftersom det bärs upp av de förväntningar på relationer som genomsyrar vår kultur och dess tabun kring ickemonogami. Det är inte bara att omförhandla avtalet, eftersom det kan vara tabu att över huvud taget tala om ickemonogami med sin partner. Steget till att prata om alternativ till monogamin blir långt.

Monogami skulle kunna vara en privatsak. Att det är upp till var och en om denne vill leva monogamt. Löftet om sexuell exklusivitet kan säkert fylla någon funktion redan när det avges, men sin praktiska funktion får det först när det sätts på prov. För den som ändå aldrig vill ha sex med någon annan får det ses som något i det närmaste symboliskt.

Ickemonogamin tillåter personer att tycka om flera. I relationer där man inte utlovar exklusivitet är andra relationer inte ett hot. En ny person att tycka om behöver därför inte vara en tragedi. Det måste inte innebära slutet på en bärande relation eller att man inte kan inleda andra relationer.

Ickemonogami handlar heller inte bara om sex. Det är en fråga om självbestämmande. Men att förbehålla sig rätten att göra vad man vill med sin kropp innebär inte att man måste ta varje tillfälle att agera ut den.

Avslöja mononormen innan du ens överväger att avslöja otrohetsaffärer

Ska man avslöja någons otrohetsaffär? Det är en fråga som diskuteras emellanåt. De som funderar på om de ska avslöja någons otrohet borde stanna upp ett tag och fråga sig själva ”Vet jag att personen är otrogen eller antar jag bara det?” innan de tar ställning till om de ska avslöja vad de tror vara otrohet.

Människor borde överlag sluta anta saker. Heteronormen och monogaminormen bottnar inte enbart i antaganden om att människor är heterosexuella och monogama. De bottnar också i att heterosexualitet och monogami är något eftersträvansvärt.

Att människor som inte givit uttryck för någonting annat är monogama är en sådan sak fler borde sluta anta. Det spelar ingen roll om två personer har varit monogama tidigare, om de är gifta, om de bor med varandra, om de håller varandra i handen på stan, om de har barn eller någon annan anledning som jag inte är tillräckligt normkritisk för att komma på.

Alla är inte öppna med om de får ha sex med flera inom ramen för sina relationer och om de har det. Jag vet inte om någon avslöjat otrohet som inte var otrohet, men allt lär ha hänt. Hur skulle man hantera det om man inte velat vara öppen med sin ickemonogami? Berättar man hur det är eller går man med på den monogama förklaringsmodellen och spelar med för att öppenhet inte känns som ett alternativ? Det varierar nog beroende på vem personen är och vad hen upplever står på spel.