Bad för alla oavsett överkropp

Simhallarna i Umeå har blivit med nya trivselregler. ”Fritidsnämnden beslutar att som trivselregler i kommunens simhallar rekommendera baddräkt/ bikini som badklädsel för besökare som identifierar sig som kvinnor men att inte avvisa någon utan överdel om inte särskilda skäl finns”.

Det framgår inte vad som kan utgöra ”särskilda skäl” för att avvisa personer som badar utan överdel, men det framgår att andra besökares åsikter inte ska leda till att någon avvisas på den grunden. ”För att alla ska trivas föreslås därför att rekommendera baddräkt/bikini som badklädsel för besökare som identifierar sig som kvinnor men att inte avvisa någon utan överdel om inte särskilda skäl finns”.

Det går att ha synpunkter på den formuleringen. Jag har svårt att föreställa mig att en sådan formulering skulle accepteras om den handlade om någon annan grupp än just kvinnor. Samtidigt är det ett steg i rätt riktning att kvinnor som vill bada utan överdel inte kommer att avvisas. Åtminstone inte de kvinnor som begagnar sig av kommunala simhallar i Umeå.

Fritidsnämnden hänvisar i sitt beslut till den tidigare jämställdhetsombudsmannens beslut från 2007 enligt vilket det inte var könsdiskriminering att förbjuda kvinnor att bada utan överdel. Om diskrimineringsombudsmannen skulle göra en annan bedömning är omöjligt att svara på. Frågan har inte prövats av DO, men sedan 2007 har en del simhallar och kommuner blivit mer inkluderande, vilket antagligen skulle vägas in vid en ny bedömning.

insändare140304(1)

För att det ska vara frågan om diskriminering enligt diskrimineringslagen måste någon ha missgynnats och det måste finnas ett samband mellan missgynnandet och någon av diskrimineringsgrunderna. Kan man konstatera ett missgynnande och ett sådant samband ska en jämförelse ske med en faktisk eller fiktiv person i en jämförbar situation.
Tänk er att en kvinna besöker en kommunal simhall. Kvinnan ombeds att täcka sin överkropp eller lämna simhallen. Först kan vi konstatera att kvinnan har missgynnats. Hon får inte bada om hon inte täcker sin överkropp. Har missgynnandet ett samband med hennes kön? Då får man göra en jämförelse med hur en jämförelseperson, en man, hade behandlats i motsvarande situation. Hade han behandlats annorlunda, hade han behandlats mer förmånligt? Ja, en cisman hade inte ställts in för valet att antingen täcka sin överkropp eller lämna stället.

Det finns fortfarande simhallar som inte tillåter personer som definierar sig som kvinnor att bada utan överdel, en del av dem gömmer sig bakom så kallade trivselregler. När jag läste om de nya inkluderande trivselreglerna i Umeå gick jag in på Stockholms stads hemsida och mejlade de badhus som har egna hemsidor. Husbybadet och Eriksdalsbadet.
Jag har badat utan överdel på Eriksdalsbadet en gång för flera år sedan och då var det inga problem. Jag mejlade och frågade om jag som kvinna var välkommen att bada hos dem utan överdel. Husbybadet var snabba med att svara. Eriksdalsbadet svarade veckan därpå. Till min glädje har badhusen nyligen ändrat sina regler och tillåter numer alla att bada utan överdel om de vill.

Det framgår inte av badhusens hemsidor att de är inkluderande. Jag vet heller inte om det finns någon information om det på plats. Det är en sak att ha rätt, en annan att veta om det. Hur det ser ut på andra badhus i Stockholm eller runt om i landet har jag ingen aning om, men det är bara att kontakta dem och dela svaren på sociala medier.

Alla simhallar har inte tagit ställning till om kvinnor ska ha rätt att bada utan överdel eller inte, alla har inte en ”policy”. Genom att kontakta badhusen kan man så ett frö hos dem. Vill man inte mejla runt kan man alltid uppsöka en simhall och prova att bada utan överdel. Det har gått bra de gånger jag har gjort det, men jag ville ändå mejla och fråga. Det kan kännas tryggare att bada utan överdel om man vet att man har rätt att göra det. Om någon annan besökare skulle ha något att invända kan man alltid förklara att man har rätt att bada utan överdel. Om det inte får tyst på dem kan de ta det med badhusets personal eller med en psykolog. Det kan inte vara sunt att gå omkring och ha problem med halva befolkningens överkroppar.

I samma veva som jag kontaktade Husbybadet och Eriksdalsbadet passade jag på att skriva till Stockholms stad och föreslå kommunen att följa fritidsnämnden i Umeås exempel och ta fram inkluderande trivselregler. För personer som riskerar att avvisas på grund av sina överkroppar är tillträde en förutsättning för den trivsel kommunens simhallar runt om i landet vill erbjuda sina besökare. Bara bröst-frågan är en fråga om könsdiskriminering och tillgänglighet. Ska simhallar vara öppna för alla oavsett överkropp eller ska de ha rätt att diskriminera kvinnor? Det är frågan.

Husbybadets och Eriksdalsbadets nya trivselregler inger hopp. Badhusen visar att de kan gå före för ökad jämställdhet när kommunerna låtit sina jämställdhetsplaner damma igen. Nu fattas bara att Stockholm och andra kommuner runt om i landet följer Malmös och Umeås exempel och beslutar att kommunala simhallar ska vara tillgängliga för alla oavsett överkropp.

Transpersonens jämförelseperson i diskrimineringsmål

Diskrimineringslagen anger sju diskrimineringsgrunder. Kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning och ålder. Syftet bakom diskrimineringsgrunden könsöverskridande identitet eller uttryck var att transpersoner skulle omfattas av diskrimineringslagens skydd mot diskriminering.

I propostionen kan man läsa: ”Den nya diskrimineringsgrunden föreslås omfatta situationer som att någon inte identifierar sig som kvinna eller man och att någon genom sin klädsel eller på annat sätt ger uttryck för att tillhöra ett annat kön än det som han eller hon ser som sitt eget. […] Avsikten är att den som identifierar sig eller uttrycker sig som exempelvis transvestit eller intersexuell ska kunna åberopa diskrimineringsförbuden.” (prop 2007/08:95 s. 116 f.)

I diskrimineringslagen definieras könsöverskridande identitet eller uttryck som ”att någon inte identifierar sig som kvinna eller man eller genom sin klädsel eller på annat sätt ger uttryck för att tillhöra ett annat kön”

För att det ska vara frågan om diskriminering enligt diskrimineringslagen måste någon ha missgynnats och det måste finnas ett samband mellan missgynnandet och någon av diskrimineringsgrunderna. Kan man konstatera ett missgynnande och ett sådant samband ska en jämförelse ske med en faktisk eller fiktiv person i en jämförbar situation.

Om en kvinna missgynnats får man jämföra med hur en man i en jämförbar situation skule ha behandlats. Om det är frågan om lika lön oavsett kön kan jämförelsen ske med en manlig kollega med jämförbara arbetsuppgifter. Den avgörande frågan är om en jämförelseperson utanför den ”skyddade kretsen” hade behandlats annorlunda.

Låt oss ta ett exempel. En kvinna besöker ett kommunalt badhus. Kvinnan ombeds att täcka sin överkropp eller lämna badhuset. Kvinnan har missgynnats. Har missgynnandet ett samband med hennes kön? Då får man göra en jämförelse med hur en man hade behandlats i motsvarande situation. Hade han behandlats annorlunda, hade han behandlats mer förmånligt? Ja, ja.

Orsakssambandet mellan missgynnande och diskrimineringsgrund måste inte vara ett ”faktiskt” samband. Om en person missgynnas på grund av att hen uppfattas som homosexuell finns ett samband mellan missgynnandet och diskrimineringsgrunden även om antagandet om personens sexuella läggning skulle visa sig vara felaktigt. Detta tas upp i en bok som jag läser just nu. Anställningsförhållandet, Inledning till den individuella arbetsrätten, av Kent Källström och Jonas Malmberg. I och med att det tas upp blev jag förvånad när jag om diskrimineringsgrunden könsöverskridande identitet eller uttryck kunde läsa följande:

”Sannolikt kommer en del bevisproblem att uppstå eftersom ett missgynnande rimligtvis måste fastställas utifrån ett jämförelsematerial bestående av såväl homo- som heterosexuella kvinnor och män” (s. 86).

Ordet ”transpersoner” är kontroversiellt och bör därför inte användas i diskrimineringslagstiftningen, kan man läsa i propositionen, men det råder ingen tvekan om att ett syfte med diskrimineringsgrunden könsöverskridande identitet eller uttryck är att stärka transpersoners skyd mot diskriminiering.

Att ett missgynnande av en transperson skulle jämföras med hur homo- och heterosexuella hade behandlats i en jämför bar situation framstår som en kvarleva från när personer trodde att HBT och HBT-personer stod för homo-, bi- och transsexuella istället för det korrekta homo-, bi, och transpersoner.

Diskrimineringsgrunder kan samverka och gör också ofta det, men om man menar det skriver man förslagvis det, då framställer man det inte som att transperson har något med sexuell läggning att göra. Varken transperson eller cisperson har något med personens sexuella läggning att göra.

Cisperson har beskrivits som motsatsen till en transperson. Cisperson är en person vars juridiska kön, biologiska kön, könsidentitet och könsuttryck överensstämmer. Mitt juridiska kön är kvinna, mitt biologiska kön är kvinna, min könsidentitet är kvinna och jag uppfattas som regel som en kvinna även om det händer att jag blir felkönad på grund av att jag inte ser ut som kvinnor ska göra enligt normen.

Om en transperson – eller någon som felaktigt uppfattas som en sådan – har blivit missgynnad och det har ett samband med könsöverskridande identitet eller uttryck kan jag inte se varför inte en faktisk eller fiktiv cisperson (där kan vi tala om ett kontroversiellt ord) skulle vara en utmärkt jämförelseperson. Kan ni?