Överkroppars lika värde

Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor. Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling.

Rebecca Lysholm och några skolkamrater hade tänkt gå med bar överkropp i skolans prideparad men när skolans rektor Anders Boman fick kännedom om planerna kallade han in till samtal:

”För idag tog rektorn in mig på sitt kontor och ville prata med mig, om att jag inte ska få visa mina bröst. I skolan tar sig killarna av sig tröjorna på gåsruset, på gympan och när de solar på skolgården. Därför tänkte jag, att jag som kvinna också borde få visa mina bröst – för jag menar vad är skillnaden? Skillnaden är noll det är bara samhället som gör skillnad på det. Jag sa detta – att killarna fick visa sig i bar överkropp. Han påstod att det var skillnad på våra bröst, bara för jag är kvinna.”

Rektorn menar att ingen ska visa sina bröst eller underliv i skolmiljö trots att det inte varit frågan om att visa några könsorgan. Jag kan inte låta bli att undra om rektorn jämställer kvinnors bröst med könsorgan, något som återkommande gjorts för att blanda bort korten och motivera diskriminerande behandling av kvinnor.

Om män kan gå omkring i bar överkropp utan att något händer och frågan väcks först när en kvinna vill ta sig samma frihet undrar man vad det är frågan om. Det är klart att en skolledning som en reaktion på att två män hånglar på skolgården kan förbjuda all form av hångel och framställa det som en icke-diskriminerande åtgärd då alla behandlas lika i formellt hänseende, men om olikkönade personer kunnat hångla på skolgården i åratal utan att någon höjt på ögonbrynen är det inte mer än rätt att ifrågasätta vad skolledningen håller på med.

Hur det har gått för eleverna på Danderyds gymnasium har jag ingen aning om men det är positivt att frågan uppmärksammas och att unga inte bara finner sig i den här sortens bemötande i skolmiljö. Det kan vara nyttigt att påminna en del rektorer om skolans värdegrund. För som Rebecca Lysholm säger till Aftonbladet: ”Enligt mig känns de som om vi endast har en prideparad för att det ska se bra ut. Vi ska vara en skola utanpå som representerar allas lika värde. Sedan när de väl kommer till kritan så särbehandlas kvinnor på grund av deras kön.”

Relaterat: Free the nipple, Ingen kvinnlig frigörelse utan kvinnors rätt till sina kroppar.

Inga nazister utanför riksdagen i skolan

Knappt fyra månader innan riksdagsvalet 2014 skrev Socialdemokraternas partiordförande Stefan Löfven och partiets dåvarande utbildningspolitiska talesperson Ibrahim Baylan på Aftonbladet debatt om antidemokrater i skolan.

Aftonbladet satte rubriken ”Ändra lagen – inga nazister i skolan”. Det är oklart om Löfven och Baylan ville något mer än att uttrycka sin oro över nazister i skolan. Jag delar den oron, men den som läser debattartikeln kan få intrycket av att Socialdemokraterna har några konkreta förslag för hur skolor ska kunna säga nej till nazister i skolan.

”Nu vill nazistiska partier bereda sig plats i våra skolor. Detta är i grunden en absurd tanke. Ska judiska barn behöva sitta och höra i sin egen skola att de inte har samma människovärde som andra? Ska romska barn höra i sina egna klassrum att de inte har en rätt att existera? Ska homosexuella barn få känna hatet i de lokaler som ska stå för trygghet och lärande?”

Rubriken får stå för Aftonbladet, debattartikelns innehåll för artikelförfattarna. Löfven och Baylan skriver ”Vi vill utreda en förändring av lagstiftningen för att hitta sätt så att en rektor på en skola på strikt objektiva kriterier ska kunna avvisa partier”. Det är någonting annat än att skolor ska kunna stänga ute nazister med hänvisning till deras åsikter.

Den grundläggande förvaltningsrättsliga objektivitetsprincipen kommer till uttryck i 1 kap. 9 § regeringsformen. Skolor och andra som företräder det allmänna ska vara objektiva i sitt beslutsfattande. Rektorer som fattar beslut om ett politiskt parti ska bjudas in till en skola får inte låta sig påverkas av partiets åsikter.

Skolor som vill begränsa antalet partier de bjuder in kan göra det under förutsättning att urvalet sker på objektiv grund. Ett sådant objektivt urval kan vara att enbart bjuda in partier som finns representerade i riksdagen eller kommunfullmäktige. Det framgår av praxis från Justitieombudsmannen och Justitiekanslern.

Skolor kan inte neka nazister tillträde för att de är nazister utan en ändring av regeringsformen och några sådana ändringar är inte aktuella. Regeringen gav 2014 direktiv åt en särskild utredare att analysera de bestämmelser som reglerar hur skolor ska förhålla sig till att bjuda in politiska partier, och överväga om skolan på objektiva grunder ska kunna begränsa antalet partier som skolan tar emot, till exempel att endast bjuda in partier som vid tillfället är representerade i riksdagen, och om så bedöms möjligt och lämpligt, lämna nödvändiga författningsförslag. Det ingick inte i uppdraget att föreslå några grundlagsändringar.

Det Löfven och Baylan skriver om att skolor ”på strikt objektiva kriterier ska kunna avvisa partier” stämmer mer överens med det lagförslag SOU 2016:4 Politisk information i skolan – ett led i demokratiuppdraget presenterade i januari än att skolor ska kunna neka nazister tillträde till skolan på grund av de åsikter de kan förväntas föra fram.

Utredningen föreslår en ny bestämmelse i skollagen för att reglera vad som gäller när skolor bjuder in partier och hur antalet inbjudna partier kan begränsas utan att det strider mot objektivitetsprincipen.

Enligt den föreslagna bestämmelsen ska skolor ha möjlighet att begränsa antalet partier de bjuder in till de som är representerade i antingen riksdagen, kommunen eller Europaparlamentet.

Förslaget ger skolor som vill begränsa antalet partier de bjuder in författningsstöd, men det förändrar ingenting i sak. Skolor kan redan i dag bjuda in partier som finns representerade i riksdagen eller kommunfullmäktige utan att det strider mot objektivitetsprincipen. Detta under förutsättning att andra organisationer inte utesluts från att i en eller annan form delta i verksamheten om de anmäler sitt intresse.

”Elever ska alltid, som ett led i utbildningen, ges möjlighet att på lämpligt sätt få ta del av information från politiska partier som inte blivit inbjudna av skolan men som anmält intresse av att delta. Detta gäller alltså oavsett om skolan tillämpat huvudregeln eller bjudit in politiska partier enligt en annan objektiv grund. Denna del av den föreslagna bestämmelsen är en kodifiering av den princip som JO etablerat – nämligen att en skola av praktiska skäl kan begränsa antalet politiska partier som skolan bjuder in under förutsättning att urvalet sker på objektiv grund och inte innebär att övriga organisationer utesluts från att i en eller annan form delta i verksamheten om de anmäler intresse för det.” (SOU 2016:4, s. 16)

”Vi har tappat grundförståelsen för demokratins principer om vi inte längre kan göra skillnad på demokratiska partier och partier som i sin ideologi vill rasera demokratin. Självklart ska skolor kunna bjuda in till debatt och politisk information utan att för den skulle vara tvungen att bjuda in antidemokrater.” skriver Löfven och Baylan.

Löfven och Baylan ville nog främst markera mot nazister i skolan inför valet 2014 för något förslag som skulle möjliggöra för skolor att stänga ute nazister på grund av deras åsikter och inte enbart med hänvisning till att de inte finns representerade i riksdagen eller kommunfullmäktige har inte synts till.

Moderaterna kan bli ihågkomna som en stark drivkraft för rösträtt

Moderaternas pressekreterare Sofia Arkelsten förfalskar historien. I en intervju med Dagens Nyheter påstår hon att Moderaterna var med och genomförde fri och lika rösträtt för 90 år sedan. När Arkelsten blir ifrågasatt kan hon förstås inte belägga sitt påstående, vilket inte är särskilt förvånande i och med att det är falskt. Det är onekligen mycket enklare att tala sanning än att ljuga. Frågan är varför Moderaterna överhuvudtaget påstår att de ”varit en stark drivkraft för rösträtt” i sitt nyligen antagna och uppdaterade idéprogram.

Jag har all förståelse för att det för en del kan ta emot att vara medlem i och ha förtroendeuppdrag för ett parti som för 90 år sedan motarbetade kvinnlig rösträtt. När Arkelsten konfronteras med att hon reviderar partiets historia svarar hon att hon arbetar för Nya Moderaterna.

Det är klart att man kan vara med i ett parti med en betungande historia, vilket parti har inte det, men att å ena sidan vilja framställa partiets historia som betydligt mindre fläckfri än vad den är och att å andra sidan – när ens historieförfalskning synas – påstå att historien är tämligen irrelevant gör mig uppriktigt förbannad.

Som kvinna känner jag mig otroligt dumförklarad av moderaternas pressekreterare. Kampen för kvinnlig rösträtt är inte bara en historisk parentes. Vilka som kämpade för allmän rösträtt är inte föremål för tyckanden och går heller inte att förändra genom några beslut på någon partistämma.

Vill Moderaterna bli ihågkomna för att ha varit en stark drivkraft för rösträtt på egna meriter går det förstås alldeles utmärkt att bli det. Det finns personer i detta land som inte är röstberättigade. Antingen för att de anses vara för unga för att rösta eller för att de hade oturen att födas sent på året. Bara ett tips i all välmening.