Anskaffarfriheten

Under 2014 tog en av Dagens Nyheter fotografer bilder på ett skyddsobjekt som var belagt med fotograferingsförbud enligt skyddslagen. Det var under vad som kom att kallas ubåtsjakten i Stockholms skärgård.

Med stöd av skyddslagen beslagtogs fotografens minneskort och en förundersökning om brott mot densamma inleddes. Målet överklagades till HD som meddelade prövningstillstånd. Rättsfrågan i NJA 2015 s. 298 var om yttrandefrihetsgrundlagarnas bestämmelser om anskaffarfrihet och censurförbud hindrade en tillämpning av skyddslagens bestämmelser om beslag.

Fotografier som tagits i strid med skyddslagen ska förklaras förverkade. Vidare gäller att den som bevakar ett skyddsobjekt får ta föremål i beslag som kan antas ha betydelse för utredning av brott mot skyddslagen eller vara förverkade.

Ostridigt i målet var att minneskortet innehöll fotografier som var avsedda för publicering i Dagens Nyheter. Frågan var om anskaffandet utgjorde ett undantag från anskaffarfriheten enligt yttrandefrihetsgrundlagarna. Anskaffarfriheten innebär att var och en har rätt att anskaffa uppgifter i vilket ämne som helst i publiceringssyfte om inte annat följer av tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.

Anskaffarfriheten är inte absolut. Den som anskaffar uppgift i publiceringssyfte och därigenom gör sig skyldig till något av de brott mot rikets säkerhet som anges i 7 kap. 3 § 1 st. 1 p. TF kan utan hinder av förordningen ställas till svars för det. Det handlar om högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, uppror, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott.

Undantaget från anskaffarfriheten tar sikte på det sätt en uppgift anskaffats. Det innebär att personer endast kan ställas till svars för sådant anskaffande på vilket ansvar kan följa enligt annan lag. Det kan röra sig om brott mot post- eller telehemligheten, intrång i förvar, olovlig avlyssning, egenmäktigt förfarande, hemfridsbrott och olaga tvång. Undantaget motiveras med att sådant anskaffande faller utanför tryckfrihetsförordningens syfte, att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning.

”Frågan i målet är därför om det trots bestämmelserna om anskaffarfrihet är möjligt att lagföra någon för fotografering i publiceringssyfte med hänvisning till bestämmelsen om undantaget från anskaffarfriheten som följer av 1 kap. 9 § första stycket 5 TF och att det till följd av detta är möjligt att förordna om beslag av ett minneskort som innehåller fotografier som har tagits i strid med nyss nämnda fotograferingsförbud.”

I de fall tryckfrihetsförordningen är tillämplig är den exklusivt tillämplig. Det innebär att ansvar enligt annan lag inte kan komma ifråga utan stöd av förordningen. Ansvar innefattar sanktioner såsom beslag och förverkande.

Tar fotograferingsförbud enligt skyddslagen sikte på information eller sättet för anskaffande av information? Där gick meningarna isär. Majoriteten menade att skyddslagen ”tar direkt sikte på vad som avbildas” och att en överträdelse av fotograferingsförbud därför inte kan jämställas med brottsliga metoder för anskaffande av information. Ett justitieråd var skiljaktig i fråga om motiveringen och menade att skyddslagens bestämmelse om ansvar för den som fotograferar i strid med fotograferingsförbud utgör ”en föreskrift som straffbelägger sättet för anskaffandet av informationen”.

Hur domstolen tolkade fotograferingsförbudets syfte blev avgörande för utgången i fråga om anskaffarfriheten, om skyddslagens bestämmelse om beslag kan tillämpas utan hinder av yttrandefrihetsgrundlagarna eller inte. Juridik är kul, okej?

Fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning i kommentarsfältet

Det grundläggande syftet med censurförbudet enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är att yttranden aldrig ska bli föremål för förhandsgranskning. Tanken är att det offentligas ingripanden mot yttranden för dess innehåll endast ska kunna ske sedan de yttrats. Det är mest roligt att nämna för att censur enligt yttrandefrihetsgrundlagarna är något annat än censur i folkmun. Personer som inte fått sina insändare publicerade påstår inte sällan att de blivit censurerade men det har de alltså inte blivit.

Om jag tar bort kommentarer från min blogg är det inte censur då jag för det första inte är en del av det offentliga och för det andra att även om jag hade varit det inte förhandsgranskar kommentarerna innan de publiceras. 

För dem som får sina kommentarer bortplockade kanske det gör detsamma för deras upplevelse av att ha blivit ”censurerade” om någon myndighet först granskat innehållet, funnit det olämpligt och hindrat publicering eller om kommentarerna publicerats utan föregående granskning och någon myndighet därefter tagit sig an dem för att de utgör tryckfrihetsbrott enligt tryckfrihetsförordningens brottskatalog.

Men det är en viktig skillnad om man blivit censurerad eller inte. Vid ingripande efter publicering av en tidningsartikel har personer åtminstone haft möjlighet att ta del av innehållet. Om artikeln istället hade fastnat i en förhandsgranskning (censur) hade det varit omöjligt för utomstående att bedöma riktigheten av beslutet att hindra publicering.

Då jag inte är en del av det offentliga står det mig fritt att förhandsgranska bloggkommentarer och försvåra för ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning i kommentarsfältet. Att jag inte gör det av andra skäl är en annan sak.

Motion till RFSU:s kongress om porr, Island och censur

RFSU håller kongress vartannat år. Kommande kongress äger rum i Gävle den 17-19 maj. Det blir min fjärde RFSU-kongress. Det hade varit min sjätte om jag inte hade missat den senaste i Visby för att jag inte kunde ordna med sovplats då.

En av mina sexualpolitiska förebilder Ulf B Andersson har skrivit en politisk motion (det är alltid trevligt med politiska motioner) som kongressen ska ta ställning till och som undertecknad kan skriva under på.

th

Motionen:

RFSU:s inställning till pornografi har skiftat under årens lopp. I det idéprogram som antogs år 2008 slås dock följande fast:

”Så länge människan har varit en kulturell varelse, har hon i text och bild beskrivit sexuella handlingar. Det är en del av vår sexuella frihet att välja hur och om vi vill uppleva sexuella skildringar i text och bild.”

RFSU tar avstånd från barnpornografi och ”den pornografi där medverkan sker under tvång eller där de inblandade på något annat sätt far illa” och vill ha diskussion kring pornografi och RFSU anser att det ökade utbudet av porr på internet har både för- och nackdelar. I idéprogrammet står det så här:

”I och med att internet blir ett allt viktigare forum för pornografin ökar mångfalden. Det blir lättare att både marknadsföra och hitta mer varierad pornografi. Det finns en större variation i kroppsideal, åldersförhållanden och könsroller än vad som tidigare funnits i pornografin i videobutiken. Detta är en huvudsakligen positiv utveckling. Baksidan av teknikutvecklingen är att det är lättare att anonymt sprida pornografi som har tillkommit på ett olagligt sätt där människor tar skada.”

Att försvara friheten på internet har blivit något som Sveriges regering ofta talar om inte minst i samband med den Arabiska våren. Enigheten brukar vara stor när det gäller censur i repressiva regimer med stark internetövervakning och fördömandena blir skarpa om Kina, Iran, Saudiarabien, Egypten, Tunisien, Ryssland eller Ukraina genomför eller planerar censur av politisk-moraliska skäl av något som har med sexualitet att göra.

Tidskriften Ottar har också på ett förtjänstfullt sätt tagit upp (”Nät utan naket” i nummer 4/2010) de stora privata aktörernas sexual- och nakenfobi i de tjänster som bland annat Facebook, MySpace, Youtube och Apple tillhandahåller och som gör att till exempel Nationella Hivrådets kampanj i maj 2010 plockades bort från Youtube efter bara några timmar.

Nu är Island det första demokratiska land i Europa som är på väg att införa censur mot pornografi på internet. Internetfilter av den typ som används i Folkrepubliken Kina ska användas för att förhindra internetpornografin. Island har redan tidigare lagar där offentliggörande, import och distribution av pornografi kan ge upp till sex månaders fängelse. Inrikesminister Ögmundur Jónasson vill nu uppdatera lagen så att även internet omfattas.

Halla Gunnarsdottir, rådgivare till inrikesministern, sade den 13 februari 2013 enligt Daily Telegraph att ”Om vi kan sända en man till månen så ska det väl vara möjligt att komma åt porren på internet”. Förslaget om censur har brett stöd i Island och motiveras med att de kvinnor som medverkar i pornografi skadas och får sina medborgerliga rättigheter kränkta och att barn och ungdomar tar skada, rapporterar Daily Telegraph.

De isländska planerna på internetcensur får stöd även i Sverige. Den inflytelserika bloggaren Malin Wollin (Fotbollsfrun) skriver 8 februari under rubriken ”Låt Island visa vägen för oss” att ”det låter för bra för att vara sant”. I Aftonbladet/Wendela den 7 februari förklarar Stephanie Thögersen projektledare på Sveriges Kvinnolobby att ”Island är ett föredöme och Sverige borde följa efter”:

– Det känns lite nittiotal att hänvisa till yttrandefrihet på nätet när vi idag vet hur människor systematiskt kränks och hur rasism och sexism florerar på nätet.

Stephanie Thögersen förklarar att hon vill införa en lag som förbjuder spridning av pornografi på nätet och att det har skett en ”pornofiering” av samhället, att pornografin smyger sig in överallt i kulturen:

”Titta på vilken musikvideo, tv-serie eller film som helst så kan du se hur gränserna har flyttats fram”. Hon konstaterar också att ”snart är väl anusblekning lika vanligt som tandblekning”.

Diskussionerna i Island om att censurera internet för att stoppa sexuella skildringar väcker uppenbarligen förhoppningar i Sverige att internet ska kunna censureras även här. Internet har – liksom verkligheten – många sidor; näthat, rasism, allmän idioti, hot till och från höger och vänster och religiös fantatism och religionshat. Här finns också sexuella skildringar för och av olika läggningar, identiteter och så vidare. Många är dåliga, andra direkt osmakliga. En del upphetsande för vissa, avtändande för andra.

En censur, liksom förbud, slår dock mot allt, i detta fall alla sexuella skildringar vars syfte är att väcka upphetsning, det vill säga pornografi – det må sedan vara statsunderstödd feministisk porr som Dirty Diaries eller industriframställd kalifornisk porr med Puma Swede.

Begränsningarna av sex och naket från Facebook, Apple och Youtube har kunnat genomföras utan större protester. Nu när ett av våra nordiska grannländer vill införa internetcensur tror jag det är dags att vara vaksam.

Jag föreslår därför att

RFSU:s kongress uttalar att förbundsstyrelsen och förbundskansliet får i uppdrag att under kommande kongressperiod följa utvecklingen när det gäller censurförslag på det sexuella området och att i enlighet med andemeningen i idéprogrammets skrivningar om pornografi agera, protestera och ägna sig åt lobbyarbete när det är befogat.

Ulf B Andersson
Medlem i RFSU Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,