Män som månar om kvinnligt kodade brösts sexuella laddning

Mäns omtanke om att kvinnligt kodade bröst fortsätter att vara sexuellt laddade är ganska rörande. Du kanske vill gå omkring med bar överkropp på samma villkor som personer med manligt kodade bröst men har du tänkt på att det kan innebära att din överkropp avsexualiseras? Tänk att jag har det. Tänkt på det alltså. Det har många med också gjort.

”Hela vår poäng är just att kvinnligt och manligt kodade bröst endast skiljer sig i sättet de betraktas. Mina bröst är inte nödvändigtvis större än äldre mäns bröst på stranden, ändå är det jag som förväntas skyla mig. Jag blir sex, medan den manligt kodade kroppen tillåts att endast existera” – Stina Jansson

Vad en del ser som ett frånkomligt faktum om personer med kvinnligt kodade bröst får vara med på samma villkor i sociala medier och i vardagen är för många bara bröst-aktivister ett mål på vägen till ett mer jämställt samhälle.

Det finns säkert personer som vill ha sexuellt laddade överkroppar och kan ta om de inte får existera på samma villkor som överkroppar med manligt kodade bröst, men det måste vara upp till var och en. Vi ska inte skyla våra överkroppar för att någon annan fått för sig att kvinnligt kodade brösts sexuella laddning står och faller med det. Vi har inget ansvar för hur någon annans överkropp uppfattas.

Jag kan bara tala för mig själv men om priset för att mina bröst får existera på samma villkor är att de upphör att uppfattas som sexuella är jag beredd att ta det. Nu har jag ingen erfarenhet av att bli tafsad på i kollektivtrafiken och andra offentliga utrymmen men många med kvinnligt kodade överkroppar har det. En bonus med att ha en kropp som inte är sexuellt laddad i icke-sexuella sammanhang tycks vara att risken att bli tafsad på är närmast obefintligt.

Skriv gärna under namninsamlingen ”Vem är du att sexualisera mina bröst” här.

Dina små bröst

För en tid sedan sa en man att han tyckte om mina små bröst. Kommentaren var rakt på. Det var ingenting om att han uppskattade mina bröst trots att de var små. Jag brukar beskriva mina bröst som små, men jag är försiktigare när jag beskriver andras kroppar. Jag skulle inte beskriva någon annans bröst som små utan vidare då jag vet att det kan vara negativt laddat (jämför med liten kuk). Det är inte säkert att det skulle tas emot som ett neutralt konstaterande om storlek även om jag har svårt att föreställa mig situationer där jag kommenterar andras bröst.

Vissa personer verkar utgå från att man inte tycker om sina bröst om man omnämner dem som små. Kanske samma personer som utgår från att man gärna skulle vilja vara längre? Jag kan inte förstå varför det fortfarande är laddat att beskriva bröst som små då det inte varit något negativt att ha små bröst så länge jag kan minnas. Du har inte alls små bröst kan personer invända eller att de är bra för att vara små. Det har att göra med att en del har ett behov av att kommentera andras kroppar, att det inte går att säga saker till vissa personer utan att de tror att man är ute efter något men också att det finns en laddning i det.

Jag rättar inte personer när de kommenterar sina egna kroppar utan vidare. Jag rättade en man en gång som enligt egen utsago inte hade mätt sin kuk men uppskattade att den var ungefär 20 cm. I egenskap av size queen kunde jag inte låta något sådant passera okommenterat så jag rättade honom. En annan man som hade sagt att han hade 20 cm fick också veta att han hade avrundat uppåt med några cm. Den person jag har haft allra mest sex med har 20 cm kuk så jag har en tillförlitlig referenskuk om man säger. Annars skulle jag som regel inte rätta personer oavsett om jag ansåg att de hade rätt eller fel.

Om en i mitt tycke smal person omnämnde sig som tjock skulle jag inte rätta personen oavsett om jag upplevde att personen fiskade efter kommentaren ”du är inte alls tjock” eller inte. För det första är jag inte bekväm med att kommentera andras kroppar och för det andra tänker jag att det blir fel hur man än gör, vad man än säger, då kroppsstorlek är laddat.

Free the nipple!

Facebook är ett privat företag som får sätta vilka regler det vill. Det är ett återkommande argument när någon kritiserar Facebooks regler. Bortsett från att det inte är sant är det inte bara Facebook som får göra saker. Personer får kritisera Facebooks regler. De som använder sin yttrandefrihet och har synpunkter på dem har knappast det i tron att Facebook inte skulle få utforma sitt eget regelverk.

Free the nipple är en rörelse som ifrågasätter den dubbelmoral som finns kring kroppar med bröst och  kroppar utan bröst. Femen har kritiserat Facebooks dubbelmoral genom att publicera bilder på bröst och täcka bröstvårtorna med Facebook-loggan. På Instagram har personer protesterat mot dubbelmoralen genom att publicera bilder på sina bröst och täcka bröstvårtorna med bilder på ”manliga” bröstvårtor.

Argumentet att Facebook får ha vilka regler de vill förminskar människors engagemang för lika villkor oavsett överkropp. Det handlar inte bara om sociala medietjänsters regelverk. Kritiken får ses som ett verktyg för att ifrågasätta den dubbelmoral som finns i samhället i stort, den som gör skillnad på överkropp och överkropp, bröstvårta och bröstvårta. Genom att kritisera regler – som knappast uppstått ur ett vakuum – kan man lyfta en fråga som är mycket större än vad som får visas på sociala medier.

Sedan länge har synen på offentlig amning diskuterats. Det finns personer som vänder sig mot amning i offentligheten och amningsbilder på sociala medier. Under en lång tid tog Facebook bort bilder på amning. Sedan några månader tillbaka tillåts sådana bilder förutsatt att inte bröstvårtan syns. Det hade inte hänt om inte personer hade använt sin yttrandefrihet och ifrågasatt synen på offentlig amning.

Facebook får ha regler. Personer får kritisera dem. Min förhoppning är att det som skrivs om kritiken och protesterna i sociala och traditionella medier ska få fler att ställa sig bakom lika villkor oavsett överkropp. Om man vill täcka sina bröstvårtor eller inte borde vara upp till var och en. Befria bröstvårtan.

Bara bröst i Borås

En vän undrade om jag ville följa med och bada i helgen. Då jag inte har något intresse av att täcka min överkropp, var osäker på vilken simhall det var frågan om och dess inställning till kvinnors överkroppar fick jag ge ett ”det beror på”-svar.

Det är nedslående att svara att man vill bada, men att man inte vet om man kommer att få göra det. Den enda träff jag fick när jag sökte på Stadsparksbadet i Borås var en kortfattad artikel från år 2008. Intrycket jag fick av den var att kvinnor nog inte var välkomna att bada med bar överkropp. Två personer som jobbade på badet ville inte tillåta det enligt artikeln och badhuschefen var ”tveksam”, men medgav att det inte fanns någon ”aktuell policy”.

Jag var inte särskilt optimistisk, men jag följde med min vän och två personer till, en kvinna och man, till Stadsparksbadet i Borås. Det första jag gjorde var att fråga om det var okej att bada med bar överkropp. Jag fick ett något intetsägande svar till en början. Jag påpekade att jag inte ville betala om de inte kunde garantera att jag fick bada. 50 kronor är 50 kronor. Lika lite som jag vill ge ett ”det beror på”-svar till en vän vill jag ha ett ”det beror på”-svar när jag undrar om jag får bada. Personen som jobbade i kassan kallade på sin chef för att kolla med honom. Chefen hade inga problem med det.

Det kändes bra att få bada med bar överkropp. Jag kan inte låta bli att bli på gott humör när någon inte har problem med halva befolkningens överkroppar. Egentligen borde jag inte bli det. Egentligen borde det vara en självklarhet att personer som inte vill täcka sina överkroppar inte ska behöva göra det. Det mest absurda är att det var en självklarhet en gång i tiden. Att kvinnor ska täcka sina överkroppar är ett relativt nytt påfund. Fråga en person som varit med ett tag om du vill veta mer.

Jag täckte också min överkropp i badsammanhang en gång i tiden, men det var främst för att det förväntades av mig. Numer badar jag oftast naken utomhus, men jag kan kompromissa på simhallar som inte tillåter nakenbad och täcka mitt könsorgan. Annat vore det förstås om endast kvinnor vore tvungna att täcka sina könsorgan, då hade jag kritiserat det.

Hade jag varit man hade jag inte behövt svara ”det beror på” när någon vill bada med mig. Om jag hade jag varit man hade jag inte behövt kontakta simhallar i Stockholm för att försöka ta reda på om jag är välkommen att bada med bar överkropp (Eriksdalsbadet och Husbybadet ger alla sorters överkroppar grönt ljus). Jag hade heller inte fått ett ”det beror på”-svar i jakt på ett enkelt ”ja” eller ”nej”.

Jag kände inte för att göra någon aktion och prova att bada med bar överkropp och se vad som hände i Borås. Jag har provat det tidigare i Sundsvall (Sporthallsbadet) och Stockholm (Forsgrénska badet) och det har gått vägen. Jag ville ha besked. Jag ville att simhallen skulle få förhålla sig till frågan. Av personen i kassan fick jag intrycket att hon inte hade tänkt på den tidigare. Det är knappast varje dag en kvinna frågor om hon får bada i bar överkropp.

En fördel med att få ett ”ja” är att det blir svårare för simhallen att hindra en att bada utifall någon annan badgäst skulle ha något att invända mot ens närvaro. Annars har jag ibland haft inställning att det är bättre att inte fråga om lov för att om man frågar riskerar man att få ett nej. Det gäller framförallt i situationer där man vill göra något som inte angår någon annan än en själv.

Tack Stadsparksbadet i Borås för att jag kan åka hem till Stockholm med en positiv känsla. I en bättre värld hade jag inte blivit på gott humör av mottagandet, eller annorlunda uttryckt, jag hade ungefär blivit på lika gott humör som män blir över att de får bada med bar överkropp.

Bara bröst i Metro

Min insändare om bara bröst publicerades i Metro i dag.

insändare140304(1)

Jag har badat utan överdel på badhus, men jag har ingen aning om jag finns med i någon statistik över kvinnor som har gjort det i händelse av att någon skulle höra av sig till dem och fråga.

Varför skriver jag inte insändare och debattartiklar oftare? Senast jag lyssnade på Jonas Paulsson från Köttfri måndag och vid ett annat tillfälle Gustav Ingman från Allt åt alla, som var med och ordnade den omtalade ”överklassafarin”, blev jag inspirerad att skriva insändare. Jag gick hem med den känslan, glömde bort inspirationen någonstans på vägen och gjorde ingenting av den. Den senaste veckan har jag skickat in två insändare som jag signerat med för- och efternamn som man gjorde på den gamla goda tiden.

Kvinnors överkroppar är inte vilka överkroppar som helst

Linnéa Pettersson har sett Alla är fotografer och reagerat på att Johan Rheborg fotograferar sin 20-åriga dotter i behå i ett avsnitt. Hade hon ens hade brytt sig om Rheborg hade fotograferat en 20-årig son i bar överkropp?

Kön spelar roll. Män kan fotograferas i bara överkroppar och publicera sådana bilder på sociala medier utan att de får sina konton nedstängda och det har inte primärt att göra med att de inte exponeras. Att mäns överkroppar är mer fria bottnar i en patriarkal idé om att just män ska få bestämma över sina kroppar.

Vad tror ni skulle hända om kvinnor som arbetade utomhus skulle klä av sig på överkroppen som deras manliga kollegor kan göra en varm sommardag? Tror ni att de skulle kunna lägga om tak i bara överkroppar utan att någon skulle nämna förargelseväckande beteende?

Pettersson gör något som jag upplever att många mediala personer gör nu för tiden. De använder sig av någon person, helst en ung kvinna, som de utmålar som svag (eller som i detta fall en del av ett ”unket inslag”) utan en tanke på hur den som skildras så känner inför det.

Nu var den här personen 20 år. I den bästa av världar hade hon varit 15 år för då hade texten genererat fler klick och blivit delad fler gånger, men antagligen tänkte Pettersson att 20 år nog är tillräckligt ungt för att tillräckligt många personer ska dela med sig av texten. Bara en sådan sak som att man använder ordet behå när man egentligen menar en så kallad topp för att man vill att personer ska se något som visar betydligt mer hud och bröst framför sig är rätt talande för hur klickjournalistiken fungerar. Petterssons krönika illustreras för övrigt av “bilden” hon har problem med.

Vad tänker jag om kvinnor som rycker ut till mitt försvar på det sätt Pettersson gör? Kvinnor som i sitt tal om att inte göra kvinnor till objekt förstorar upp deras överkroppar? Jag tänker att de aktivt bidrar till att kvinnors överkroppar inte kan vara med på samma villkor som mäns. Att de tycker att det är helt i sin ordning.

Vad det leder till att framställa kvinnors kroppar som något utöver det vanliga i sammanhang där de inte kan sägas vara det är att man ser till att vidmakthålla den laddning som leder till att kvinnor inte kan bada utan överdel, inte kan amma offentligt och inte kan ta av sig på överkroppen en varm dag utan att riskera att bli tillsagda. Människor vill inte gärna bli tillsagda, de anpassar sig.

Kvinnors överkroppar har inte alltid varit ett ämne för kultursidorna, men kvinnor har alltid begränsats på grund av hur andra har förhållit sig till deras kroppar. Jag vet inte om jag som ibland önskar att jag hade fått växa upp på 70-talet någonsin kommer att få uppleva att det är oladdat att vara naken på överkroppen som kvinna. Allt för många vill behålla den nuvarande ordningen verkar det som.

Bröstallergi

I vissa sammanhang är bröst helt oladdade att visa. Har ni tänkt på att en del kvinnor som visat sina överkroppar har fått en sorts uppbackning av andra kvinnor, som andra inte har fått, och att gemensamt för de förra har varit att deras bröst har förekommit i osexuella sammanhang?

Bröst i offentligheten kan vara okej om en kvinna ammar en bebis eller om hon genom att visa upp sina bröst kan få andra kvinnor att må bättre och känna sig mer tillfreds med sina kroppar. Antingen kan man uppmärksamma bröstcancer, hur bröst kan se ut efter bröstförstorning som inte gick som plancerat, efter graviditet och eventuell amning eller för att visa på att de flesta bröst har lite hår kring bröstvårtorna och inte alltid ser identiska ut om någon fortfarande trodde det.

Det finns personer av alla kön som vänder sig emot offentligt amning, men många tar med all rätta de ammande kvinnorna i försvar och inte helt oväntat är det framförallt kvinnor som gör det. De kan i högre grad relatera till att amma, men de kan också se hur det skulle kunna drabba dem personligen om det blev mer eller mindre omöjligt att göra det bland folk. Bröst är också godtagbara om de används för att illustrera en kvinna som har komplex för sin överkropp. Genom att prata om sitt dåliga självförtroende avsexualiserar hon den.

Det finns en uppsjö av kvinnor som enbart försvarar bröst i det offentliga rummet om det handlar om amning eller något annat osexuellt sammanhang. Kvinnor som annars ser problem med bröst i offentliga sammanhang, vilket råkar vara sådana där män inte har några bekymmer med bröst eller till och med kan tycka att de är något av en ”tillgång”. Ibland är de något på spåren. Det är klart att kvinnor framställs högst tvivelaktigt emellanåt, och det är viktigt att belysa, men det låter sig göras med eller utan kläder.

Det går som regel alldeles utmärkt att framställa kvinnor tvivelaktigt om de inte visar hud utan att det föranleder någon diskussion om hur de framställs, vilket är en av anledningarna till att jag har lite svårt att ta den där omtanken om kvinnor på allvar. Jag är inte ens säker på att de som vänder sig emot att kvinnor framställs som något att vila ögonen på har några bekymmer med om kvinnor framställs som obegåvade, kortsiktiga eller något annat som inte kan sägas vara positivt.

Om bröst syns finns inte något riktigt krav på att de porträtterade verkligen framställs tvivelaktigt, det räcker många gånger att påtala att de syns. Ska man kritisera bilder av påklädda kvinnor för hur de framställs ställs högre krav på den som levererar kritiken då det inte finns någon allmän opinion mot bilder av påklädda kvinnor i det offentliga rummet. Knappast lika tacksamt. Rätt många kvinnor vill antagligen kunna fortsätta passera som sexiga i kläderna utan att det blir någon diskussion om huruvida de gör sig till objekt eller inte. Det vore kanske dumt att öppna den dörren?

Jag är försiktig med att uttala mig om huruvida någon är objektifierad på bild. Jag kan inte låta bli att undra hur det känns för kvinnor som tagit initiativ till bilder där deras bröst syns att få höra att de är ”reducerade till objekt” och vilka stämningar det bidrar till. Förr fick vi alltid höra att den täckta kvinnan var förtryckt, vilket resulterade att många såg henne som förtryckt och inte klarade av att möta hennes blick.

Tänk på vad du säger om avbildade kvinnor. Innan du tog bladet från munnen var det kanske bara en bild, en del av oss klarar faktisk av att se bilder på kvinnor utan att direkt lägga märke till deras överkoppar, men nu tvingas vi förhålla oss till att hon kanske är ett objekt. Man kan framställa människor på tvivelaktiga vis på olika sätt. Att tro sig själv ha tolkningsföreträde och bidra till negativa associationer utan vidare kan vara ett.

Facebooks användarregler kan vara stötande

Facebook har en längre tid raderat amningsbilder eftersom att de kan upplevas stötande. Att nakenbilder anses stötande har länge varit en sanning, men amningsbilder, eller ammande kvinnor i offentliga miljöer, har tidigare inte sett som stötande. Kanske har detta förändrats, men man bör komma ihåg att det som är stötande i dag inte (nödvändigtvis) var stötande i går. Facebook låter bland annat amerikansk sexualmoral påverka de regler Facebookanvändarna måste förhålla sig till om de inte vill få se sina konton inaktiverade utan någon förvarning.

Jag laddade upp en bild på mig själv på Bilddagboken iklädd linne och trosor för flera år sedan som de raderade. Jag kände till att nakenbilder inte var tillåtna att ladda upp. Att likande tjänster förbjuder hudtoner har blivit så pass vanligt att jag utgår från att nakenbilder inte klassas som tillåtet material. Men jag blev förvånad när de raderade bilden på mig iklädd linne och trosor. Jag är för ung för att säga att en person i underkläder är naken.

Jag påpekade för Bilddagboken att de tillät bilder på personer i badkläder och fick ungefär svaret ”det är inte samma sak”. Jag visade mycket mindre hud i mitt linne, men bilden kunde tydligen ses som stötande.

Vad kan inte ses som stötande kan man fråga sig. När definitionen för när någon är naken och uppträder stötande förändras med jämna mellanrum kommer mer eller mindre vad som helst att vara stötande i framtiden. Facebook är i allra högsta grad delaktiga i hur vi ser på nakenhet.

Jag föredrar att leva i ett samhälle som befolkas av personer som kan hantera amning och mer eller mindre nakna kroppar. Människor som vill se mer naket i det offentliga rummet.

Jag håller inte för sannolikt att Facebook kommer att svänga i sin syn på nakenhet och kvinnors överkroppar, men företaget kommer heller inte att vara världsledande i all framtid. Andra tjänster kommer att gå om Facebook, låt oss hoppas att de har en mer positiv inställning till sina användare.

Att vända den nakenfientliga trenden som blossat upp är inte omöjligt, minns hur det en gång var, men det kräver att de som är positiva till nakenhet utmanar och ifrågasätter de stötande användarreglerna.

Mer bröst åt folket!

Majoriteten av de jag har haft sex med har vidrört brösten lite hastigt. Alldeles som att det hör sex till. Det är som att det finns en mental checklista hos en del. Tagit lite på brösten, check. Slickat fittan lite, check.

Jag kräver inte att män ska tycka om bröst. Det är heller inte så att jag har sex med personer som öppet inte tycker om bröst. Flertalet har uttalat sig positivt eller till och med älskat bröst. Det kanske är på sin plats att reda ut vad vi menar med att tycka om bröst. Gäller det bara på bild?

Hur många män har jag inte träffat som uttryckt ”Om jag hade bröst skulle jag inte göra annat än att sitta hemma i timmar och ta på dem”. Ganska många.  En annan intressant frågeställning är naturligtvis varför män inte tar på bröst (ja – det handlar om män som inte gör det).

Det är inte så att män är bröstfixerade i betydelsen att de får stånd av bröst och inte kan hejda sig när de ser ett par, men det är den bild av män som florerar.  Sperman kommer flyta om kvinnor tillåts bada utan överdel, uttryckte någon det .

Är det så att bilden av mäns bröstintresse lever vidare för att vi så sällan pratar om hur det är i praktiken? Att monogama personer inte vill prata om hur deras partner är kan jag förstå.  För mig är det lätt att berätta om mina erfarenheter eftersom att jag inte hänger ut någon särskild.

Gillar kvinnor när män tar dem på brösten? Jag vill hångla med den jag har sex med, men jag vet att det finns kvinnor som inte vill det med personer de inte har en uttalad relation med. Personligen vill jag inte veta av saker jag gör med en person jag är kär i och saker jag gör med en person jag inte är kär i, men jag inser att den uppdelningen existerar och att hur andra kvinnor är med män sexuellt påverkar mig i någon mån. Om en mans erfarenhet är att kvinnor aldrig vill hångla kan det påverka om han tar initiativ till hångel eller inte.

En annan förklaring kan vara den att mäns bröstintresse aldrig skildrats som någonting positivt. Av någon anledning är bröst kopplat till objektifiering mer än någon annan kroppsdel. Den enklaste förklaringen är att bröst har en koppling till sex. Konstigt nog.

Bara bröst alldeles oavsett

En del bara bröst-aktivister men även andra sympatisörer som ogillar den rådande könsdiskrimineringen på de flesta badhus runt om i landet argumenterar för lika regler för män och kvinnor med hänvisning till att bröst inte sexuella.

Jag tycker att den invändningen är mycket olycklig. Vi ska inte ha lika regler för att bröst inte har med sex att göra. Vi ska ha lika rättigheter om så bröst har en sexuell laddning för det stora flertalet. Lika rättigheter får inte kompromissas bort för att någon man skulle kunna bli kåt och få stånd. Kvinnor ska inte ta ansvar för mäns sexualitet.

Jag förstår att det är taktiskt att säga att bröst inte har med sex att göra. Folk får ju panik om det går att göra en sexkoppling. Som ni kanske vet gillar jag att bada naken utomhus. Nakenbadare använder snarlika argument för att lugna barnfamiljer, men också för att de inte tycker nakenbad har med sex att göra. Jag vill inte bara kunna bada naken utomhus, jag vill också komma i från traditionen av att vi hela tiden måste ta avstånd från sex för att få i genom förändringar. Min förhoppning är att Malmös beslut om att tillåta kvinnor välja om de vill bada i överdel kan avdramatisera synen på nakenhet.

Det är rimligt att låta människor välja, men det är inte rimligt att människors äckelkänslor inför vad andra personer gör, som inte skadar någon annan, får ligga till grund för beslut. Kan man begrava nakenskräcken kommer sådana här diskussioner inte vara nödvändiga i framtiden. Men, nu ska jag sluta innan jag blir allt för utopisk.