Enorma könsorgan i Vasastan

För en tid sedan hade Svenska Dagbladet en artikel om ”änglarnas enorma könsorgan”. Enorma könsorgan är alltid intressant. Artikeln handlade om en fasad på Norrbackagatan 22 i Vasastan. Jag bor i närheten men hade inte lagt märke till änglarna. 

Muraren ska inte be om ursäkt. Det finns personer som inte uppskattar murarens verk, personer som menar att änglarnas könsorgan är oproportionerligt stora, men vad vet de om änglakukar egentligen? Samtidigt är jag säker på att de väcker glädje hos en del också.

Jag har ingen aning om hur stora kukar änglar har, men föreställ er att någon skulle göra stor sak av all offentlig konst som föreställer personer med små kukar och hur det skulle tas emot.

Det är positivt med variation och om det stämmer att storleken inte spelar någon roll kan man undra varför en del har synpunkter på storleken på just dessa könsorgan. Om de som bor på Norrbackagatan 22 eller i närheten inte står ut med åsynen av stora kukar flyttar jag gärna in.

Nej tack till reklam men gärna skrivuppdrag!

Med jämna mellanrum får jag förfrågningar om att publicera färdigskrivna artiklar i mitt eget namn på den här bloggen. Inte sällan är det artiklar som lämpar sig bättre för bloggar som kretsar kring konsumtion. Så kallad smygreklam.

Enligt marknadsföringslagens bestämmelse om reklamidentifiering ska all marknadsföring utformas och presenteras så att det tydligt framgår att det är fråga om marknadsföring. Därtill ska det också tydligt framgå vem som står bakom marknadsföringen.

Av Internationella Handelskammarens regler för reklam och marknadskommunikation följer också ett krav på reklamidentifiering. Reglerna är till skillnad från marknadsföringslagens inte bindande till sin karaktär, men Reklamombudsmannen, som är en del av näringslivet, och andra organ som förordar självreglering istället för lagstiftning kring kommersiell kommunikation utgår från dem när de bedömer reklam som privatpersoner anmält till dem.

”Marknadskommunikation ska vara lätt att identifiera som sådan, oavsett utformning och medium. Används media som innehåller nyheter eller annat redaktionellt material ska reklamen presenteras så att dess karaktär omedelbart framgår, liksom vem annonsören är. […] Marknadskommunikation får inte dölja eller vilseleda om sitt verkliga, kommersiella syfte. Det innebär att kommunikation som främjar avsättningen av eller tillgången till en produkt inte får ges ut för att vara t.ex. en marknadsundersökning eller en konsumentenkät, användargenererat innehåll, en privatpersons blogg eller en oberoende recension.”

Isabella Löwengrip fälldes nyligen av Reklamombudsmannen. Löwengrip hade reklam på sin blogg som inte uppfyllde kravet på reklamidentifiering. Reklamombudsmannen är ingen domstol, det blir inte frågan om några sanktioner i form av avgifter, skadestånd eller böter.  För Löwengrips del innebär RO:s beslut främst en del publicitet då RO publicerar alla sina beslut på sin hemsida med orden friad eller fälld. Beslut som media skriver om när de bedöms vara av allmänintresse eller kan antas generera klick. Skriverierna om reklamen för dejtingsajten tillika otrohetssajten Victoria Milan är ett bra exempel på det senare. Inte helt oväntat friades den reklamen av RO.

Det ska erkännas att jag inte brukar besvara förfrågningar om ”samarbeten” men jag kan göra ett undantag i dag. Har ni som vill få artiklar publicerade på min blogg möjligen något skrivaruppdrag att erbjuda mig? Jag har inget sommarjobb och kommer med andra ord att ha en del tid i sommar. Sedan 10 år tillbaka har jag publicerat texter i mitt eget namn. Jag skulle inte ha något emot att göra det mot betalning som omväxling. Mitt namn behöver för all del inte nämnas.

Avdramatisera att inte ha haft sex

Det finns personer som pratar om att man borde avdramatisera att inte ha haft sex. Det ska inte vara tabu att inte ha haft sex. Jag håller med om att det vore positivt om fler respekterade personer oavsett om de sexdebuterat eller inte. Att jag inte skrivit om att avdramatisera att inte ha haft sex handlar i mångt och mycket om anständighet. Det vore enkelt för mig som sexdebuterade som 14-åring att påstå att det borde vara odramatiskt för vuxna att inte ha haft sex men svårare att förstå hur det är och faktiskt mena det. Jag tänkte inte på min sexdebut som tidig av den anledning att när jag kände mig redo att ha sex såg jag till att ha det. Det hann aldrig bli en fråga om det var dramatiskt eller odramatiskt. 14 år och 1 månad var en lagom ålder för mig.

Det skulle inte vara odramatiskt för mig att ha sex med någon som inte har haft sex tidigare. Det gör att jag inte skulle känna mig bekväm med att framställa det som odramatiskt att inte ha haft sex. Vad vet jag om det ens? Rimligen finns det en glidande skala där det kan vara alltifrån dramatiskt till odramatiskt att inte ha haft sex. I mångt och mycket beror det nog på varför man inte haft sex, om man inte har kommit på tanken att man skulle kunna ha det, om man eller ointresserad eller om man vill ha sex men att det av olika skäl inte blivit av. Om omgivningen har några förväntningar på en spelar nog också roll, om den respekterar en vare sig man haft sex eller inte.

#Blogg100 blir svårt att fullfölja utan dator

Sedan 1 mars pågår #Blogg100. Fredrik Wass drog igång #Blogg100 för 5 år sedan. Det är en utmaning som går ut på att blogga varje dag 100 dagar i rad. Jag tjuvstartade den 28 februari utan att annonsera det. Kanske har någon lagt märke till att jag använt hashtagen på Twitter (@johannasjdin).

I går när jag var mer än halvvägs fick jag inte igång min dator. Mina datorer brukar inte hålla särskilt länge men jag hade aldrig kunnat tro att min dator som jag köpte för knappt ett och ett halvt år sedan skulle ge upp först. Till skillnad från många andra bär jag runt på mina bärbara datorer. Jag skriver oftast på caféer.

Förr sa personer att de skulle rädda sina fotografier om det började brinna i bostaden. I samma bostad förvarades ofta negativen. Det är ett mindre problem i och med alla molntjänster som finns. Förutsatt att man använder dem.

I onsdags lämnade jag in en uppsats på 6124 ord. Det ska sägas att jag tog en backup med jämna mellanrum. Ändå är jag lättad över att datorhaveriet lät vänta, att jag kunde skriva färdigt uppsatsen på min egen dator. Haveriet får bli en nyttig påminnelse om att allting går sönder, att jag borde använda molntjänster i en större utsträckning och ta en backup oftare.

Upplysningscentralen till ingens tjänst

Jag var i 12-årsåldern när jag förstod att jag hade så kallad generande hårväxt. Jag var på Timrå badhus med en av mina bättre vänner. Vi satt mittemot varandra i en svart badring, pratade och skrattade om vartannat samtidigt som vi försökte få ner den andra i bassängen. Rätt vad det var ber hon mig att sträcka upp mina armar. Hon har fått syn på någonting. Vad vet jag inte. Med viss tvekan sträcker jag upp mina armar. Mycket riktigt, hon hade inte sett fel. Hon skrattar obehindrat. Åt mig, upplever jag.

Vännen hade upptäckt ett hårstrå i min ena armhåla. Vad var det som var så roligt? Att jag hade ett enda en centimeter långt hårstrå? Att jag inte hade upptäckt det och tagit bort det? Att jag hade begynnande synlig kroppsbehåring på “fel” ställe?

Det var inte första gången hon gjorde mig uppmärksam på saker med min kropp som jag inte ens hade tänkt på. Vid flera tillfällen jämförde hon våra kroppar. Det skedde helt på hennes initiativ. Hon lät mig förstå att henne kropp spelade i en helt annan division. Våra läppar och bakdelar var återkommande jämförelseobjekt.

Mina läppar saknade till skillnad från hennes en markerad amorbåge. Min bakdel var päronformad till skillnad från hennes äppelformade. Som tur var brydde jag mig inte mer än att jag tyckte att det var ett otrevligt beteende från hennes sida. Jag såg det inte som någonting normalt att hålla på jämföra sin egen kropp med andras och uppvärdera den på andras bekostnad.

Jag tänkte inte så mycket på min kropp i 12-årsåldern. Att jag inte hade lagt märke till ett hårstrå i armhålan var därför ingenting konstigt. Men i badringen på Timrå badhus förstod jag att det kunde vara någonting skrattframkallande. På ett dåligt sätt. Det hade jag nog förstått förr eller senare, med är möjligt att det påverkade mig undermedvetet.

Jag minns inte när jag började, eller hur länge jag höll på, men jag rakade mina armhålor under en period. Sannolikt för att det ”hörde till”. Vi gör massor av saker utan att fundera på varför vi gör dem, att raka armhålorna kan mycket väl ha varit en sådan aktivitet för mig.

Åtskilliga är de säger att de rakar armhålorna för sin egen skull. Hur vet man att man gör någonting för sin egen skull? Jag vet knappt vad det betyder, men det spelar heller ingen roll. Din kropp, ditt beslut. Jag tänker inte vara hårpolis. Jag blir tvärtom illa berörd när personer har synpunkter på så väl kvinnors som mäns kroppsbehåring. Jag bryr mig inte om skägg eller inte skägg, men jag gillar att alla människor ser olika ut och att det går att variera sig.

Jag är övertygad om att en del börjar raka sig för att någon kommenterat deras hår, kanske gjort dem uppmärksamma på det. Personer som kanske ändå hade börjat raka sig senare, vad vet jag. Själv försöker jag låta bli att uppmärksamma personer på saker som skulle kunna begränsa dem om de blev tvungna att förhålla sig till dem. Det skulle aldrig falla mig in att kommentera barns blyghet till exempel. Jag unnar dem att få vara omedvetna om sina reaktioner så långt det går och i den mån det inte skadar andra. Jag har i alla fall svårt att se att det skulle komma något positivt ur att kommentera andras blyghet. Var försiktig med vad du lär in, sa en lärare. Var även försiktig med vilka normer du lär ut.

Kläder har ingen ålder

För lite mer än en vecka sedan bloggande jag om kravet på oss att vi ska åldras med värdighet och hur vi förväntas anpassa oss efter vad andra accepterar som värdigt. Värdighet är i själva verket någonting individuellt.

Döm om min förvåning när jag såg att Åhléns senaste reklamkampanj handlar om just detta. I sin kampanj vrider och vänder Åhléns på idén om att kläder skulle ha en övre åldersgräns. Klädföretaget lutar sig mot en undersökning där personer fått uppge vilken övre åldersgräns de upplever att olika klädesplagg har.

”I takt med att vi blir äldre utsätts vi för åsikter om vilka plagg vi bör undvika för att behålla vår värdighet. I Philip Warkanders nya forskningsrapport har 40 kvinnor och män från hela landet, i åldrarna 30 år och uppåt, intervjuats om hur de upplever normer kring sin klädstil och ålder.

Parallellt genomfördes en kvantitativ undersökning som visar vilka faktiska åldersgränser som många upplever att klädesplagg har fått.”

Det är klart att företagen vill att personer ska konsumera, att det vore negativt för dem om äldre som en del av att ”acceptera sin ålder” slutade tänka på hur de såg ut. Det spelar ingen roll vad man tycker om ytlighet och de företag som tjänar pengar vår ytlighet, varför skulle ytligheten vara förbehållen unga personer om vi godtar personer har ”rätt” att vara ytliga? Varför ska äldre gå med på att andra dikterar villkoren för hur de får se ut?

Vi uppmanas att vara oss själva. Att försöka vara någon annan – hur nu det går till – anses falskt men vem man är förändras och ska få förändras. Det är inte meningen att uppmaningen ska begränsa någon. Uppmaningen till trots riskerar man att utsättas för sociala sanktioner av olika slag om man inte anpassar sig. När man säger till äldre kvinnor att de ska åldras med värdighet påminner det om hur en del vuxna behandlar barn. Låt barn vara barn säger vuxenvärlden, men de menar inte att barn som vill ha en barnidentitet ska få den respekterad, utan att barn ska vara barn. På motsvarande sätt ska äldre vara äldre.

Det är dags att de som försöker tvinga på andra identiteter att acceptera att kläder varken har ålder, kön eller civilstånd.

Dina sexuella erfarenheter och andras mönster

Har ni också tänkt att män som inte kan tänka sig att ha sex eller längre sexuella relationer med kvinnor som haft mer än ett visst antal sexpartners bara inte klarar en jämförelse? Har man haft sex med del män kan man se mönster. Det gäller säkert om man haft sex med kvinnor med, men det är ett ämne för någon som har sex med kvinnor.

Det finns saker som är mer eller mindre standard när man har sex, saker som är lika självklara som att man tackar för kaffet. De mönster jag tänker på gäller sådant som man inte kan föreställa sig innan man haft en del sex eller lyssnat på personer som haft det. Det gäller såväl positiva som negativa mönster.

Har man haft sex med 7 personer är det svårare att dra några slutsatser om hur män eller kvinnor är i sexuella sammanhang än om man haft sex med 70 personer, men redan vid 7 personer borde man kunna se några mönster. Ett mönster är män som har sex med kvinnor men inte bryr sig om kvinnors orgasm. Män som låter den egna orgasmen sätta punkt för sexet. Det går alldeles utmärkt att fortsätta stimulera sin sexpartner efter att man själv har kommit.

Det finns män som bryr sig om kvinnors orgasm, men jag skulle säga att män antingen inte bryr sig om kvinnors orgasm eller ser den som överordnad allt annat. För dem blir kvinnors orgasm ett kvitto på att de har gjort någonting rätt. Tänk om kvinnors orgasm kunde få vara en del av sex bara, varken ointressant eller något sex står och faller med. Apropå sex med kvinnor har en del män uttryckt att kvinnor är likadana där, att det finns kvinnor som är minst lika måna om att män måste ha orgasm varje gång.

Mönstret män som inte bryr sig om kvinnor orgasm är emellertid sådant man kan läsa sig till. Det finns massor av texter om ”orgasmgapet” och vad det beror på. I övrigt handlar de flesta mönster kvinnor skriver om sådant som sker innan sex. Om hur män visar sig sexuellt intresserade av kvinnor. Där ser fler mönster. Den som haft sex med 7 personer kan mycket väl ha avvisat 70 personer.

Kvinnor pratar faktiskt med varandra om män visar sexuellt intresse. En del tar skärmdumpar och hänger ut personer som visat sexuellt intresse på ett sätt som inte föll dem i smaken. Själv tycker jag att det är ganska olustigt när personer blir uthängda enbart för att ha visat någon sexuellt intresse. Tänker man att samtycke är en förutsättning för sex och att personer bör kunna ha sex måste man kunna visa sexuellt intresse och antingen tacka ja eller nej. Man kommer aldrig få välja vilka som är sexuellt intresserade av en. Därmed inte sagt att personer inte bör visa sexuellt intresse på ett respektfullt sätt. Där brister en del, minst sagt.

Det intressanta med mönster de mönster man kan se leder mig tillbaka till män som inte klarar en jämförelse. En del män som inte har några som helst synpunkter på hur många sexpartners kvinnor haft – de finns – agerar som om man inte hade något underlag för jämförelser. ”Han tror nog att jag knappt har haft sex” kan man tänka då. En del utgår från att man har rätt lite erfarenhet och kan säga saker som jag har svårt att föreställa mig att unga män som har sex med betydligt äldre kvinnor skulle säga, men vad vet jag.
Jag tror inte att det är överlagt eller så, jag tycker bara att det är intressant. Det får mig att undra vad jag säger och gör som ”alla” kvinnor säger och gör i sexuella sammanhang.

Via en man som haft sex med en del kvinnor har man fått en del inblickar. Kvinnor (gärna sådana som betraktar sig själva som sexpositiva) pratar tydligen om hur ”omättliga” de är på sex eller hur bra de är på att ge oralsex. Tror ni att jag någonsin kommer att prata om hur omättlig jag är på sex annat än då jag har ägglossning och biologin på min sida?

Jag vet inte hur det är för andra, men jag blir sällan överraskad när män säger saker om sina sexuella förmågor. Inte sällan går marknadsföringen ut på att man kommer att få orgasm om man har sex med dem. Första gången någon säger något kan man haja till, efter ett antal gånger tänker man bara ”okej, du är en sån som säger sådana där saker”. Det är ingen kritik egentligen. Det är bara intressant mot bakgrund av män som inte tror att man har just något att jämföra med och därför skulle vara oförmögen att se mönster. Män som likt kvinnor är mer eller mindre omedvetna om hur de upprätthåller dessa mönster.

Dina självsäkra uttalanden om att jag kommer att få orgasm om jag har sex med dig gör mig inte särskilt intresserad av att komma. Jag vet inte om de vänder sig till personer som inte har haft orgasm tidigare eller som ser det som någonting utöver det vanliga, men för mig är inte orgasm någonting stort. Varför tror en del män att jag inte känner min egen kropp tillräckligt väl för att veta att orgasmgarantier inte fungerar på mig? Att bry sig om sexpartners orgasm är för övrigt ingen kvalitetsstämpel utan miniminivå.

Tala inte om för mig att jag inte kommer att ångra mig om jag har sex med dig. Varför tror en del män att jag inte kan avgöra sådant själv? I vanliga fall ångrar jag mig, men just skulle lämna mig med en känsla av frånvaro av ånger. Skulle det vara ett incitament att ha sex med någon?

Nej, jag köper inte att du gillar att ge oralsex för att du säger att du älskar att ge oralsex. Kanske kan du tänka dig att ge oralsex en stund. Varför tror en del män att jag är immun mot uppenbara varningstecken? De som pratar vitt och brett om att de gillar att ge oralsex är underrepresenterade bland de som faktiskt gör det. Personer som uppskattar att ge oralsex ser sig inte sällan som alldeles vanliga personer som gillar ”vanligt” sex. De skulle inte komma på tanken att skylta med sin vanlighet.

Påstå inte att du har 20 cm kuk om du inte har det. Varför tror en del män att en ”size queen” inte kan skilja på 18 cm och 20 cm? Varför tror en del män att kvinnor är dumma i huvudet? Centimeter, hallå? Om det hade handlat om att bedöma antalet kvadratmeter hade jag förstått det, jag tror ofta att lägenheter är större än vad de är.

Nej, jag vill inte ha sex med dig för att du beskriver kvinnors njutning som det mest tändande du vet. Prata helst inte om hur du får kvinnor att komma. Kanske har dina sexpartners njutit under sex. Kanske har de fått orgasm. Du är bara en del av det. Kanske har du legat med personer som varit trygga i sin sexualitet och känt sina kroppar. Personer som vet vad de ska göra för att maximera vad de får ut av sex. Det kan förstås vara svårt om man har sex med personer som har bråttom. Det finns de facto mindre sex att försöka påverka och vetskapen om att någon bara vill få sex överstökat, eller vad det nu handlar om, är kanske inte den mest tändande.

Personligen är jag inte intresserad av att maximera vad jag får ut av sex som i grunden knappt ger mig något. Hade jag haft mindre sex hade jag kanske missat att det finns personer som vill ha långvarigt sex. Det är ingen myt från pornografin att det finns män som kan ha långvariga vaginala samlag. Hade jag haft sex med 7 personer hade jag kanske gått med på 8 minuter långa vaginala samlag och tänkt att det är så sex ska vara. Om du tycker om sex skadar det inte att ha ett jämförelseunderlag. Läs på eller ha sex!

Alla andra får

Det är enkelt att dra på munnen när barn som vill ha något använder argumentet ”alla andra får”. Att alla andra får ses inte som ett riktigt argument. Tänk om vuxna hade argumenterat på det viset?

Barn som argumenterar på det viset vet säkert någon som använt argumentet med framgång. De har förstått att man ska vara normal. Vuxna har den fördelen att de bara kan göra som alla andra. De behöver som regel inte någon om lov. De behöver inte formulera för sig själva eller någon annan att de vill göra någonting för att alla andra gör det. Praktiskt, eller hur?

Om vi kräver någonting särskilt av personer som inte gör som alla andra – för det gör vi -borde det väl i konsekvensens namn krävas någonting särskilt när vuxna missunnar barn att göra som alla andra? Varför förväntas barn vara experter på normkritik? Varför förväntas barn utmana normer?

”Har ni tänkt på vad inkonsekventa vi föräldrar är ibland.

Tänk er in i situationen en sen härlig sommarkväll och det är dags för barnen att komma in för kvällen. Barnet vill naturligtvis inte eftersom det fortfarande finns andra barn ute. Dom använder argumentet att alla andra får ju vara ute, och jag som förälder svarar med att det bryr jag mig inte om eller något liknande.

Nästa situation skulle kunna vara en vinterdag och man tycker att barnet skall ha en mössa på sig vilket han av någon anledning inte vill. Då använder jag som förälder det argumentet att alla andra barn har ju mössa på sig.

Jag använder alltså samma argument som mitt barn använde vilket jag förkastade när han använde det.”

Jag har all förståelse för att barn använder argumentet ”alla andra får”. Vad personer vill är  mindre intressant är vad alla andra får och gör. Vad du vill är bara intressant om du vill göra sådant som uppfattas som ”normalt”. Barn skulle ha mindre framgång med argumentet ”jag vill vara utomhus” än argumentet ”alla andra barn får vara utomhus”.

Intressant nog invänder många föräldrar att det inte stämmer att alla andra barn får. De har förstås rätt i sak. Alla andra får ingenting. Det kanske inte ens ligger någonting i barnets upplevelse. Det kan vara ett fåtal som får det ”alla” andra få. Vad föräldrarna gör när de förklarar att deras barn har fel i sak är att de godtar argumentet som sådant. Allt annat skulle rimma illa med att man ska göra som alla andra.

Befria män från påtvingade utlösningar

Gissa om jag blev förvånad när några kvinnor i en grupp för barnfria tyckte att frågan om juridisk abort var intressant. Flera argumenterade som om män vore oförmögna att ta ansvar i sexuella sammanhang. Till saken hör att flera i den barnfria gruppen har steriliserat sig. I en grupp där så många har tagit ansvar borde det inte vara främmande att det går att ta ansvar.

Antingen gör kvinnor män till ofrivilliga föräldrar eller så är graviditet något som bara händer. Det påminner om när sexuella övergrepp framställs som något som bara händer.

Jenny Sonesson skriver ”Den feministiska debatten i Sverige har länge fokuserat på samtycke vid sexuella handlingar, samtycke borde vara lika självklart för båda parter vid barnalstrande.”

Sonesson ”känner själv ofrivilliga fäder” och menar att det är ”integritetskränkande” att ”ofrivilligt bli pappa”. Vad är det personer som ejakulerar i andras underliv ska samtycka till enligt Sonesson? På vilket sätt samtyckte inte den ”ofrivilliga” pappan till att han ejakulerade i mammans underliv?

Om man ska vara noggrann samtycker män till sina ejakulationer lika lite som jag samtycker till mina. Man samtycker inte till sina egna val, handlingar, spasmer och kroppsliga utsöndringar. Samtycke är relevant i förhållande till andra. Ett annorlunda perspektiv är att det finns ett inbyggt samtycke när man med berått mod gör någonting, men jag kan inte se att det tillför något då frågan om samtycke förelåg uppkommer i förhållande till andra.

Det hade onekligen varit praktiskt om man kunde ha överläggningar med den egna kroppen. Vet du vad kroppen, i dag samtycker inte jag till att ha fungerande spermier.

Det är knappast någon annan som ska samtycka till kukpersoners utlösningar, däremot är det rimligt med andras samtycke om de involveras på något sätt. Ejakulera inte i personers ansikten eller underliv om de inte samtyckt till det.

Det är grundkurs att det kan bli barn om sperma möter ägg. Det är så många förklarar för barn varför de finns till. Vad diskussionen om juridisk abort visar är att de som tar frågan på allvar (läs: är för att män fritt ska kunna ejakulera i andras underliv och avsäga sig sitt faderskap) antingen inte har sex i bred bemärkelse, inte kan ha vaginala samlag eller har en pojkvän som inte kan det. Diskutera gärna i smågrupper i vad mån deras tyckanden ska tillmätas någon betydelse.


Läs också Tänk efter före du donerar sperma och Hon sa att hon använde p-piller.