Familjefientlig politik som dödar

Kommer ni ihåg när några kristna hade en debattartikel i Dagens Nyheter och i och med det ansåg sig ha startat en tankesmedja? Artikeln handlade om familjen som ”samhällets naturliga och grundläggande enhet”. Det konstaterades att den är berättigad till ”samhällets och statens skydd” enligt FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter.

Trots att det endast är den mänskliga individen som har rättigheter menade de att familjen är samhällets minsta enhet eftersom att familjen är den enda mänskliga gemenskap som är berättigad till det allmännas skydd.

För egen del är jag ganska ointresserad av familjen som utgångspunkt för politiska beslut. Jag tror i och för sig att politiska beslut som gynnar familjen också kan gynna individen, men det är individen politiker bör utgå från när de fattar – eller kanske snarare avstår från att fatta – beslut. Individen, med eller utan familj, är trots allt samhällets minsta enhet. Om det som är bra för individen också är bra för familjen beror på hurdan familjen är och hur individen värderar familjegemenskapen.

Om vi inte bara ska se till vuxnas intressen kan vi konstatera att familjen knappast är en frivillig gemenskap, men om vi medger att familjen är viktig för många och antar att den bör kunna vara utgångspunkt för politiska beslut som särskilt gynnar den blir frågan hur en familjevänlig politik skulle kunna se ut. En bra början kan vara att ange hur den inte ser ut.

Den enda politik jag kan komma på som på allvar undergräver familjens betydelse är den migrationspolitik som försvårar för familjemedlemmar att återförenas. Jag antar att det var den politiken artikelförfattarna hade i åtanke när de skrev: ”Det är hög tid att vända de trender som underminerar och försvagar familjen. Den familjevänliga riktning som finns i Sverige behöver stärkas och ges understöd. Den familjefientliga riktningen måste möta hårdare motstånd. Slagordet ”död åt familjen” måste bemötas med ”liv åt familjen.” Det är hög tid att vi vänder de politiska trender som bokstavligen innebär döden på Medelhavet. Om svenska familjer hade splittrats på detta vis hade vi med rätta talat om en familjefientlig politik.

Det sägs att julen är familjens högtid. Jag kan inte låta bli att tänka på de som hade gjort allt för att få vara med sin familj men är förhindrade därtill. Om detta handlar Juluppropet, en namninsamling som pågår fram till den 31 januari 2017. Uppropet uppmanar regeringen att ge barn och unga rätt till trygghet och framtidstro, ge alla som beviljas asyl i Sverige rätt till familjeliv samt undanröja praktiska hinder mot familjeåterförening. Skriv gärna under uppropet.

Låt utländska studenter fullfölja sina utbildningar

Att högre utbildning ska vara avgiftsfri och bekostas med skattemedel gäller inte längre vissa utländska studenter. Sedan år 2011 tar statliga universitet och högskolor ut studieavgifter av studenter från länder utanför EU/EES.

Antalet utländska studenter har inte helt oväntat minskat sedan avgifterna infördes. Avgifterna har bland annat kritiserats för att vara för höga. En granskning av Ekot visar att studieavgifterna är uppemot dubbelt så höga som vad utbildningarna egentligen kostar. En annan kritik är att det saknas regler om återbetalning av studieavgifter för studenter som inte fått sina uppehållstillstånd för att studera i tid.

Utfärda uppehållstillstånd som gäller för hela studietiden, skriver Dagens Nyheters ledarsida.

”I stället för att koncentrera sig på sin utbildning måste studenterna alltså varje år gå igenom samma process hos Migrationsverket som kontrollerar att de skött sina studier och har råd att bekosta ytterligare ett år.”

Permanenta uppehållstillstånd har varit huvudregeln sedan 1980-talet, men med den tillfälliga utlänningslagen har tidsbegränsade uppehållstillstånd blivit regel. Tillfälliga uppehållstillstånd bidrar till ett liv i otrygghet och en ovisshet om framtiden för personer som sökt och beviljats asyl.

Skärpningen av asylreglerna har, som Amanda Björkman tidigare skrivit om på DN:s ledarsida, gett asylsökande starka skäl att välja bort studier. För de som ändå väljer att studera i Sverige bidrar de tillfälliga uppehållstillstånden till en ovisshet om möjligheten att slutföra sin utbildning. Ovissheten drabbar inte bara asylsökande utan även personer som kommit till Sverige för att studera. Personer som erlagt höga avgifter för utbildningar som står och faller med hur länge de får stanna i Sverige.

Det är svårt att föreställa sig att processen hos Migrationsverket och ovissheten om uppehållstillståndet skulle ha någon positiv påverkan på studierna eller integrationen.

Regeringen har tillsatt en utredning som ska undersöka studieavgifterna för utländska studenter. Resultatet ska redovisas i januari 2017.  Avgifterna är inte allt. Som Dagens Nyheter skriver; att krångla till processen så till den milda grad att studenter inte kan fullfölja sin utbildning i tid, eller blir utvisade är galenskap.

Hur den tillfälliga utlänningslagen med tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel försämrat möjligheten att rekrytera och behålla utländska studenter förtjänar ett eget kapitel.

Regeringen föreslog nyligen att nyanlända som beviljats tillfälliga uppehållstillstånd i enlighet med den tillfälliga utlänningslagen ska kunna få dem förlängda om grunden för tillståndet har upphört. Det är ett bra förslag givet att den tillfälliga utlänningslagen ska tillämpas till och med den 19 juli 2019. Nyckelordet är tillfälliga. Regeringen borde upphäva den tillfälliga utlänningslagen och återinföra permanenta uppehållstillstånd som huvudregel. Se till att utländska studenter kan fullfölja sina utbildningar.

Reglerad invandring som omskrivning för en restriktiv migrationspolitik

De senaste åren har det skett en förskjutning i debatten kring invandring. Begreppet ”reglerad invandring” har alltmer blivit en omskrivning, en eufemism, för sådant som inre gränskontroller, id-kontroller, begränsad anhöriginvandring, skärpta försörjningskrav, begränsningar i rätten till familjeåterförening och tillfälliga uppehållstillstånd för den som söker asyl. Allt detta kan äga rum inom ramen för en reglerad invandring, men inget av detta är synonymt med en reglerad invandring. Regleringen står inte och faller med de restriktiva inslagen.

Det är en ganska meningslös fråga, om Sverige har en genom statliga bestämmelser styrd immigration. Den har varit reglerad för utomnordiska medborgare sedan år 1967. Ändå har det vid upprepade tillfällen den senaste tiden konstaterats att Sverige har en reglerad invandring.

 

Reglerad invandring innebär att staten har ställt regler för vi vilka som får komma till Sverige och på vilka villkor. Reglerad invandring gäller ej för asylsökande, utan för personer som av familjeskäl eller som arbetssökare vill till Sverige. (Immigrant-institutet)
Då det inte finns någon politisk majoritet för en oreglerad invandring kan frågan om hur invandringen bör regleras vara mer intressant än om den över huvud taget borde vara reglerad. Att bara konstatera att den är reglerad och låta det stanna där riskerar att skapa låsta positioner där reglerad invandring blir synonymt med restriktiv invandring.

Reglerad invandring har också använts som en omskrivning av partier som velat minska antalet asylsökande. På Socialdemokraternas hemsida kan man läsa: ”Vi socialdemokrater värnar den reglerade invandringen där rätten för flyktingar att söka asyl är grundläggande.”

screenshot-from-2016-10-04-18-28-10

Invandring och asyl är olika saker. Det finns en fara med att prata om asyl och invandring i samma andetag då rätten att söka asyl är en mänsklig rättighet. Att Sverigedemokrater, Socialdemokrater och andra som vill försvåra för människor att komma in i Sverige och uppehålla sig här gärna pratar om asylpolitiken som en del av den reglerade invandringen är inte särskilt förvånande, men vi andra måste kunna stå upp för den fria rörligheten utan att undergräva asylrätten.

Argumentet går att reglerad invandring är ett måste och att gränsen behöver dras någonstans. Därefter gör argumentet ett logiskt hopp och hävdar att invandringen därför måste stramas åt jämfört med i dag.

Men mycket i politiken handlar om riktning. Ska skatterna höjas eller sänkas? Ska staten bli större eller mindre? Ska det bli lättare eller svårare att invandra? Man hör aldrig någon borgerlig debattör skriva att eftersom vi inte kan avskaffa alla skatter handlar diskussionen om en avvägning av hur höga skatterna ska vara, och att man då lika gärna kan acceptera Vänsterpartiets skattehöjningar.

Ett liknande resonemang är ”om vi ska kunna upprätthålla politiskt stöd för dagens invandring måste invandringspolitiken bli mer restriktiv”. Det är en logisk kullerbytta i stil med ”för att rädda byn måste vi bränna ned den”. (Jacob Lundberg, Migro)

Sverige hade en reglerad invandring innan Socialdemokraterna och Miljöpartiet enades om att de permanenta uppehållstillstånden skulle bli färre och de tillfälliga uppehållstillstånden kortare. Den tillfälliga utlänningslagstiftningen trädde i kraft den 20 juli i år. Den ska gälla i tre år. Vi som vill se en annan migrationspolitik måste påminna om att det är möjligt. Permanenta uppehållstillstånd har varit huvudregeln sedan år 1985. Det måste finnas en gräns för hur kort det politiska minnet tillåts vara.

Det finns inget sådant som antingen en anpassning av asylreglerna till EU:s miniminivå eller en oreglerad invandring. Det går att vara för en reglerad invandring utan att införa gränskontroller och vidta andra åtgärder för att minska antalet personer som söker asyl.

Det finns krafter som vill se en annan berättelse om Sveriges reglerade invandring. Att Sveriges har en reglerad invandring borde säga lika lite om regleringens innehåll som att Sverige liksom en rad andra länder har en reglerad narkotikapolitik. Reglerad invandring får inte bli en rumsren beskrivningen av en restriktiv migrationspolitik.

Regeringen vill med razzior avvisa personer som sökt skydd

Regeringen vill avvisa fler papperslösa. I dag presenterade justitie- och migrationsminister Morgan Johansson och inrikesminister Anders Ygeman ”Nio åtgärder för ett bättre återvändande”. Bättre återvändande för vem kan man fråga sig. Knappast för de papperslösa som lever gömda just för att de av olika skäl inte kan eller vill ”återvända”.

Regeringen föreslår bland annat polisen ska få göra razzior på arbetsplatser utan att det föreligger någon brottsmisstanke för att fler personer som fått avslag på sina asylansökningar ska kunna avvisas.

Statsminister Stefan Löfven kommenterade förslaget och menade att man vill avvisa fler som uppehåller sig i Sverige utan tillstånd, men framhöll också att arbetsplatsinspektioner ska användas för att komma åt arbetsgivare som utnyttjar papperslösa arbetstagare.

En fråga som infinner sig är om polisens resurser ska läggas på arbetsgivare som utnyttjar papperslösa och/eller på att avvisa/utvisa papperslösa som ibland utnyttjas. För oss som är för fri rörlighet är frågan felställd.

Det är viktigt att ha i åtanke att alla papperslösa som arbetar inte blir utnyttjade. Ur den papperslöses perspektiv kan arbetet vara ett sätt att försörja sig precis som för personer som har papper men också ett sätt att lära sig svenska och komma in i det svenska samhället.

Om regeringens inre utlänningskontroller blir verklighet lär det även drabba papperslösa som inte utnyttjas på jobbet. Regeringens mål med den tillfälliga asyllagstiftningen var att kraftigt minska antalet personer som söker asyl och beviljas uppehållstillstånd. I brist på förslag för att stärka papperslösas ställning på den svenska arbetsmarknaden får man sluta sig till att regeringen i första hand är ute efter förvärra redan utsatta personers livssituation. I annat fall borde regeringen överväga avkriminalisering  av arbete utan arbetstillstånd.  Då skulle arbetsgivarna få bära ansvaret för att ett anställningsförhållande föreligger då de utnyttjar papperlösa.

Rätten att söka asyl är en mänsklig rättighet

För tre veckor sedan demonstrerade Folkkampanj för asylrätt i Stockholm. Demonstrationståget gick från Medborgarplatsen och tillbaka via Slussen och Mariatorget. När demonstrationen passerade Hornsgatan stod två personer på höjden och ropade ovanifrån till deltagarna ”Hur många flyktingar har du hos dig?”.

Det kan vara värt att påminna om att rätten att söka asyl är en grundläggande mänsklig rättighet. Var och en har rätt att söka och åtnjuta asyl från förföljelse. Rätten innebär inte en rätt att erhålla skydd utan en rätt till prövning om man är i behov av skydd.

Det är förstås bra om personer tar emot flyktingar i sina hem och anordnar tillställningar för det fria ordet och dylikt men asylrätten och yttrandefriheten är mänskliga rättigheter som inte på något sätt är villkorade av andra människors engagemang på sin fritid. Är du en människa har du mänskliga rättigheter.

Regeringen har bråttom med att skärpa asylreglerna

Regeringens förslag om att anpassa asylreglerna till EU:s miniminivå för att färre ska söka asyl i Sverige får kritik av remissinstanserna. Antalet som söker asyl och beviljas uppehållstillstånd i Sverige måste minska kraftigt. För att åstadkomma detta vill regeringen ersätta den tidigare huvudregeln om permanenta uppehållstillstånd med tillfälliga uppehållstillstånd.

Flyktingar ska vid första prövningstillfället beviljas uppehållstillstånd i tre år och alternativt skyddsbehövande i ett år, enligt regeringens förslag.

Någon statlig utredning har inte tillsatts för att utreda regeringens förslag. Det har varit på remiss helt i enlighet med beredningskravet, men det verkar mest vara en formsak för en regering som inte kan vänta med att försvåra för människor på flykt.

Kritiken från remissinstanserna var väntad. Flera instanser menar regeringens förslag kan strida mot barnkonventionen och EU-rätt och internationella rättigheter. Om tillfälliga uppehållstillstånd försvårar för de som kommer till Sverige att etablera sig här verkar regeringen vara helt ointresserad av.

”Det som händer i Sverige får också konsekvenser i övriga Europa. Den nya asylpolitiken har haft som uttalat syfte att skicka en signal till andra länder att ta större ansvar för flyktingmottagandet. Det har dock visat sig ha snarast omvänd effekt. Sverige har tidigare setts som ett föregångsland. Opinionsbildare runt om i Europa har kunnat peka på hur ett generöst flyktingmottagande fungerat väl. Men sedan Sveriges regering bytte retorik och börjat inskränka flyktingars möjligheter, så har många länder följt vårt exempel. Till exempel Danmark och Tyskland.” DN Debatt.

Samtidigt som människor på flykt dör sneglar andra länder mot Sverige. Skriv under Folkkampanj för asylrätts upprop.

Människor på flykt ska inte hindras att nå Sverige.
Familjer ska kunna återförenas utan att riskera livet.
Därför protesterar vi mot transportöransvar och alla hinder mot familjeåterförening!

Människor som behöver skydd ska vara trygga i Sverige.
Barn ska bemötas med omsorg och framtidstro.
Därför protesterar vi mot tillfälliga uppehållstillstånd och alla åtgärder som inskränker asylrätten och som strider mot barnkonventionen!

Skriv under uppropet här och sprid ordet.