Hyresvärdarnas rigida inkomstkrav

På pendeltåget var det en hemlös man som frågade sina medresenärer om de hade några kronor att avvara. Jag sa att jag inte hade några kronor. De enkronor jag hade hade jag gett bort till en annan hemlös man några timmar tidigare. När jag ska gå av tåget hör jag ett barn fundera över om personen verkligen är hemlös. Han snusade och han hade en väska. Kan man vara hemlös om man snusar och har en väska? Föräldern tittar otålmodigt på sitt barn. Men han låter som en hemlös fortsatte barnet, något som talade för att han faktiskt var det. Hur låter man hemlös, undrade föräldern. En motiverad fråga.

Det är förstås dumt att tro att snusande säger någonting om en människas boendesituation. Av någon anledning blev jag mer förvånad än när vuxna resonerat på detta vis. Någonstans trodde jag att barn var klokare än vuxna. Samtidigt är det på detta vis ett inte obetydligt antal vuxna resonerar. Vuxna som ibland ifrågasätter om personer som har mobiltelefoner är fattiga på riktigt. Det skulle inte förvåna mig om barnet någonstans har snappat upp att man kanske inte är hemlös om man har vanor, personliga tillhörigheter och annat som gör oss mänskliga. Att de som har det kanske rent av luras som barnet uttryckte det.

Hemlösa personer kan förstås ha telefoner och andra tillhörigheter. Faktum är att man kan ha ett arbete och vara hemlös. Det räcker inte att det finns bostäder om hyresvärdarna antingen kräver att man ska ha en månatlig inkomst som motsvarar tre månadshyror eller mer eller att man ska att man ska ”ha 4.679 kronor kvar när hyran är betald”. När jag inte hade någonstans att bo var inte hyrorna det huvudsakliga problemet utan bristen på ett rum och kök i kombination med hyresvärdarnas inkomstkrav.

Jag bevakar hyreslägenheter med en viss maxhyra på olika bostadsförmedlingssajter. De flesta ettor som matchar mina bevakningar kan jag inte ens anmäla mig intresserad av då min inkomst inte anses tillräcklig. Uppbär man studiemedel utan att ha något arbete vid sidan av studierna kan man många gånger inte hyra sin bostad. Till och med den så kallade allmännyttan har orimliga inkomstkrav på människor som vill hyra sitt boende. Det lönar sig inte att vara en Spara som kan hushålla med sina pengar.

Utöver det kräver de flesta hyresvärdar goda referenser från tidigare hyresvärdar och det är inte säkert att unga personer och nya svenska har referenser från tidigare boenden. Hur det är för personer som har erfarenhet av missbruk eller tidigare blivit vräkta att skrapa ihop goda referenser kan jag bara gissa.

Tidningen Hem & Hyra skriver att regeringen har gett Boverket i uppdrag att sammanställa vilka krav som fastighetsägare och hyresvärdar runt om i landet ställer på sina blivande hyresgäster. Utifrån kartläggningen ska Boverket sedan ge förslag på hur man kan underlätta för människor att skaffa en bostad. Det är på tiden. Bostäder och rimliga krav, ja tack!

Antal rum: 1 rum Yta: 46 kvm Hyra: 4441 kr/mån

Bostadsbolagens olagliga lagring av personuppgifter och en tynande tillvaro för grannsämjan

Dagens Nyheter tog för några dagar sedan upp kommunala bostadsbolags olagliga lagring av personuppgifter på ledarplats: ”Trots att branschen sedan 2005 har riktlinjer uppsatta för hur personuppgifter ska, eller snarare inte ska, hanteras förekommer olaglig lagring av information hos en stor del av de kommunala bostadsbolagen. I hyresvärdarnas gemensamma register har personalen tillgång till registrerad dokumentation om bland annat de boendes livsstil och karaktärsdrag.”

En god vän till mig har länge sagt att allmännyttan inte är till allmänhetens nytta och grundat det på hur allmännyttan i Sundsvalls kommun missfungerar. Kanske fungerar allmännyttan bättre i andra städer, men allmännyttiga bostadsföretag som registrerar känsliga personuppgifter främjar knappast den kommunala bostadsförsörjningen. Bostadsmarknaden är redan hyresvärdarnas marknad och med den här sortens olagligt skvaller som DN träffande kallar det blir den än mer så.

”Det saknas vare sig fungerande lagstiftning eller branschriktlinjer för hur kommunala bostadsbolag ska hantera personuppgifter. Trots flera års vetskap om problemet fortsätter värdarna med sin olagliga verksamhet. Det är svårt att förstå varför” skriver DN.

En inte helt vågad gissning är att de allmännyttiga bostadsföretagen har präglats av det faktum att bostadsmarknaden kommit att bli hyresvärdarnas marknad. De verkar inte inom något vakuum som man ibland kan tro när allmännyttans försvarare i vått och torrt vill ha det till att det nästintill finns två parallella ”bostadsmarknader” och att i den mån den ena inte fungerar så beror det på privata aktöer. Privata hyresvärdar bryter antagligen också mot lagen, men försvarar man allmännyttan borde man kanske inte ställa högre krav på de privata alternativ som man inte förväntar sig just någonting alls av än de som finansieras av skattemedel och som man därför borde kunna ställa högre krav på.

För några år sedan uppmärksammades det allmännyttiga bostadsbolaget Mitthem i Sundsvall med att betala ut tusenlappar till hyresgäster som angav rökande grannar som rökte i sina bostäder eller på sina balkonger. Utöver det skulle nikotinisten förlora hyreskontraktet. Mitthems tidigare vd Hans Selling försvarade förbudet mot rökning med att en majoritet av hyresgästerna vill ha det. Efter att det uppmärksammades i media backade till slut Mitthem.

Det finns garanterat fler exempel på hur man försökt flytta på människor med en ”avvikande livsstil” och det som oroar mig allra mest är att den utvecklingen har ett visst stöd hos allmänheten. Den ”skötsamma” som inte har någon bostad och är beroende av en kan säkert fördelar i att få andra människor vräkta eller hålla dem borta från bostadsmarknaden. I att kraven på dem som ska begagna bostäderna går bortom rent boenderelaterade krav. Den tynande tillvaron för grannsämjan skulle kunna vara en indikation på det.

Det finns ett visst mått av acceptans för att sortera bort ”tvivelaktiga” element från bostadsområden och en allt mer utbredd syn på hemlöshet som någonting nästintill självvalt. Det sker redan – accepterat eller inte – genom så kallade ”renovräkningar”. Hur många har inte satt upp lappar i sina portar om att se till att stänga dem ordentligt så att inte någon utan tak över huvudet ska kunna sova under ett? Minns ni när villaägare i Vallentuna motsatte sig flyktingboendet för ensamkommande flyktingbarn av rädsla för att det skulle äventyra villapriserna i området?

Jag har en bostad i Stockholm och ska studera i höst. Enligt mitt första antagningsbesked har jag en reservplats till mitt förstahandsval. De flesta jag har frågat om mina chanser att bli antagen bedömer dem som goda. De menar att det alltid är några antagna som drar sig ur. Det finns så många vändningar livet kan ta sig, så långt är ingenting konstigt, men en av dem är att studenter inte kan påbörja eller fullfölja utbildningar för att de saknar boende.

Bostadsminister Stefan Attefall har själv gått ut med rådet att inte studera i storstäderna på grund av bostadsbristen. Det känns minst sagt bedrövligt att mitt förstahandsval kan komma att bli aktuellt på grund av att andra som också är intresserade av det inte får tag i någon bostad. Bedrövligt om boende och mellan boenden mer och mer börjar se sig själva som boendekonkurrenter på en marknad än potentiella grannar som kan hälsa på varandra i trapphuset.

Medan den skötsamma kanske ser fördelar med bostadsbolagens olagliga hantering av personuppgifter ser jag bara nackdelar. Vi måste komma ihåg att bostadskrisen inte beror på skötsamma hyresgästers konkurrens med ickeskötsamma sådana utan en akut brist på bostäder. Som person som har boende vill man kanske intala sig att man det för att man har gjort sig förtjänt av det, men för mig och många andra var det en ren tillfällighet att vi blev med boende. Vi ska inte falla i fällan att tro att det är någon naturlag att en del saknar boende. Det är en fråga om politiska beslut.

Det är klart att att en del olagliga uppgifter som lagrats av de allmännyttiga bostadsbolagen ”kan tänkas vara av större relevans för hyresvärdar”, men man har också sparat ovidkommande uppgifter om personer karaktärsdrag.

Inte nog med det så har vi kommit ifrån principen om att hellre fria än fälla människor. Vi tror på straff, gärna hårda sådana. Att en person inte var någon skötsam hyresgäst för flera år sedan borde inte omöjliggöra för personens utsikter för att bli med ett boende i dag. Alla måste ha ett boende, så enkelt är det. Om det inte lönar sig att bli en mer skötsam person varför ska man då eftersträva att bli en?

Samhället minns individers snedsteg (ibland en allt för glad fest), men har ett sämre minne när det gäller samhällets ödeläggande av individers framtidsutsikter och det är ett misslyckande.