Varför du bör besöka krogar med 18-årsgräns

Under rubriken 18-åringar oroar krögare skriver Dagens Nyheter: ”Snart kan 18-årsgräns på krogen vara det enda som gäller. Åtminstone i praktiken. De krögare som i framtiden vill stänga vissa åldersgrupper ute riskerar att anmälas till Diskrimineringsombudsmannen, DO.” Artikeln publicerades 2010.

Det är inte längre tillåtet att ha separata åldersgränser för kvinnor och män på krogen, men en del menar att krogar med en högre åldersgräns ägnar sig åt indirekt åldersdiskriminering, att de är mer överseende med 18-åriga kvinnor på krogen än 18-åriga män.

Åldersgränserna blev kvar på krogen. ”Unga människor orsakar oftare ordningsproblem. Det är inte rimligt att den som driver en verksamhet som har utskänkningstillstånd ska fråntas möjligheten att själv bestämma en åldersgräns för inträde.” skrev dåvarande integrationsminister Erik Ullenhag i en debattartikel.

En del krögare menade att 18-årsgräns på krogen skulle riskera att skrämma bort äldre personer. Ullenhag var inne på samma linje: ”Det viktiga för mig i diskussionerna kring ett breddat förbud mot åldersdiskrimineringen är att regeringens förslag ska vara ett tydligt steg mot ett samhälle som är mer anpassat för den befolkning som vi faktiskt har. Ett samhälle där äldre inte ska uppfatta att de utestängs på grund av sitt födelseår.”

På vilket sätt skrämmer 18-årsgränser bort äldre personer om inte 23-årsgränser gör det, kan man fråga sig. Ser de ens skillnad på 18-åringar och 23-åringar? Reflekterar personer som inte visat legitimation på krogen de senaste decennierna ens över åldersgränser? Det ska väl vara de som absolut inte vill dricka alkohol bland 18-åringar då.

Jag tror snarare att krögare är oroliga för att en 18-årsgräns på krogen skulle kunna skrämma bort unga vuxna som kommer in på ställen med högre åldersgränser. Personer mellan 20 och 23 år. I Dagens Nyheters pappersupplaga gav man utrymme åt fem personer mellan 18 och 23 år som fick svara på vad de tycker om lagstadgad 18-årsgräns på krogar. Tre av dem var negativa. En var osäker. Den enda som var positiv var 18-åringen, men hen var å andra sidan tydlig med att hen nog inte skulle uppskatta 18-åringar på krogen när hen själv fyllt 23 år.

”Generellt har jag uppfattat att de flesta själva är positiva till högre åldersgränser. För de som är oförstående kan jag bara peppa dem och säga att ungdomen gudskelov är något man växer ifrån.” (DN Sthlm)

Att en del unga vuxna har svårt för tonåringar är ingenting de bara kommer på en dag. Fråga runt och du lär märka att en del 18-åringar vill se 20-årsgränser för att de är övertygade om att de kommer att vilja ha det så när de själva fyllt 20 år. Motståndet mot att beblanda sig med yngre är ingenting som plötsligt drabbar personer, det är ofta något personer räknar med. Det är ingenting konstigt när vi lever i ett ålderssegregerat samhälle där vi tidigt får lära oss att människor ska hållas åtskilda utifrån ålder. Jag hade åtminstone förmånen att få gå i en klass för personer i årskurs 1 till 3 och sedan en för personer i årskurs 4 till 5 på låg- och mellanstadiet.

En jämnårig person som jag umgicks med i 15-årsåldern sa att hon uppskattade att umgås med äldre personer, men tyckte samtidigt att de var omogna som umgicks med personer i vår ålder. Hon menade att hon inte skulle kunna tänka sig att umgås med personer i 15-årsåldern som 20-åring. Jag har ingen aning om hon har sociala relationer med yngre personer i dag, men där och då förlorade jag all respekt för henne. Att ha sociala relationer med personer som kalkylerar med att de kommer att sortera bort personer på grund av deras ålder är inte för mig. Risken att råka ut för sådana personer torde vara lägre om man vänder sig till krogar med 18-årsgräns även om jag skulle föredra om åldersgränser var frivilliga för krögare att ha.

Kläder har ingen ålder

För lite mer än en vecka sedan bloggande jag om kravet på oss att vi ska åldras med värdighet och hur vi förväntas anpassa oss efter vad andra accepterar som värdigt. Värdighet är i själva verket någonting individuellt.

Döm om min förvåning när jag såg att Åhléns senaste reklamkampanj handlar om just detta. I sin kampanj vrider och vänder Åhléns på idén om att kläder skulle ha en övre åldersgräns. Klädföretaget lutar sig mot en undersökning där personer fått uppge vilken övre åldersgräns de upplever att olika klädesplagg har.

”I takt med att vi blir äldre utsätts vi för åsikter om vilka plagg vi bör undvika för att behålla vår värdighet. I Philip Warkanders nya forskningsrapport har 40 kvinnor och män från hela landet, i åldrarna 30 år och uppåt, intervjuats om hur de upplever normer kring sin klädstil och ålder.

Parallellt genomfördes en kvantitativ undersökning som visar vilka faktiska åldersgränser som många upplever att klädesplagg har fått.”

Det är klart att företagen vill att personer ska konsumera, att det vore negativt för dem om äldre som en del av att ”acceptera sin ålder” slutade tänka på hur de såg ut. Det spelar ingen roll vad man tycker om ytlighet och de företag som tjänar pengar vår ytlighet, varför skulle ytligheten vara förbehållen unga personer om vi godtar personer har ”rätt” att vara ytliga? Varför ska äldre gå med på att andra dikterar villkoren för hur de får se ut?

Vi uppmanas att vara oss själva. Att försöka vara någon annan – hur nu det går till – anses falskt men vem man är förändras och ska få förändras. Det är inte meningen att uppmaningen ska begränsa någon. Uppmaningen till trots riskerar man att utsättas för sociala sanktioner av olika slag om man inte anpassar sig. När man säger till äldre kvinnor att de ska åldras med värdighet påminner det om hur en del vuxna behandlar barn. Låt barn vara barn säger vuxenvärlden, men de menar inte att barn som vill ha en barnidentitet ska få den respekterad, utan att barn ska vara barn. På motsvarande sätt ska äldre vara äldre.

Det är dags att de som försöker tvinga på andra identiteter att acceptera att kläder varken har ålder, kön eller civilstånd.