Befria män från påtvingade utlösningar

Gissa om jag blev förvånad när några kvinnor i en grupp för barnfria tyckte att frågan om juridisk abort var intressant. Flera argumenterade som om män vore oförmögna att ta ansvar i sexuella sammanhang. Till saken hör att flera i den barnfria gruppen har steriliserat sig. I en grupp där så många har tagit ansvar borde det inte vara främmande att det går att ta ansvar.

Antingen gör kvinnor män till ofrivilliga föräldrar eller så är graviditet något som bara händer. Det påminner om när sexuella övergrepp framställs som något som bara händer.

Jenny Sonesson skriver ”Den feministiska debatten i Sverige har länge fokuserat på samtycke vid sexuella handlingar, samtycke borde vara lika självklart för båda parter vid barnalstrande.”

Sonesson ”känner själv ofrivilliga fäder” och menar att det är ”integritetskränkande” att ”ofrivilligt bli pappa”. Vad är det personer som ejakulerar i andras underliv ska samtycka till enligt Sonesson? På vilket sätt samtyckte inte den ”ofrivilliga” pappan till att han ejakulerade i mammans underliv?

Om man ska vara noggrann samtycker män till sina ejakulationer lika lite som jag samtycker till mina. Man samtycker inte till sina egna val, handlingar, spasmer och kroppsliga utsöndringar. Samtycke är relevant i förhållande till andra. Ett annorlunda perspektiv är att det finns ett inbyggt samtycke när man med berått mod gör någonting, men jag kan inte se att det tillför något då frågan om samtycke förelåg uppkommer i förhållande till andra.

Det hade onekligen varit praktiskt om man kunde ha överläggningar med den egna kroppen. Vet du vad kroppen, i dag samtycker inte jag till att ha fungerande spermier.

Det är knappast någon annan som ska samtycka till kukpersoners utlösningar, däremot är det rimligt med andras samtycke om de involveras på något sätt. Ejakulera inte i personers ansikten eller underliv om de inte samtyckt till det.

Det är grundkurs att det kan bli barn om sperma möter ägg. Det är så många förklarar för barn varför de finns till. Vad diskussionen om juridisk abort visar är att de som tar frågan på allvar (läs: är för att män fritt ska kunna ejakulera i andras underliv och avsäga sig sitt faderskap) antingen inte har sex i bred bemärkelse, inte kan ha vaginala samlag eller har en pojkvän som inte kan det. Diskutera gärna i smågrupper i vad mån deras tyckanden ska tillmätas någon betydelse.


Läs också Tänk efter före du donerar sperma och Hon sa att hon använde p-piller.

 

Tänk efter före du donerar sperma

Hoppas nu att folk har anständighet, moral och konsekvens nog att uppröras betydligt mer av LUF Västs förslag om juridisk abort än om förslagen som rör nekrofili och vuxenincest, skrev en god vän. Det här är mitt bidrag till den moraliska anständigheten.

Bakgrunden till förslaget om juridisk abort är att en del tycker att det är orättvist att enbart kvinnor kan välja att göra abort. Därför vill LUF Väst att män ska ha rätt att göra juridisk abort.

”Vi tycker också att det är väldigt viktigt att männen får en chans. Är det så att man inte tänker vara en del av ett möjligt barns liv så har man under de här månaderna chansen att säga att jag kommer inte att vara en far till det här barnet.”

Det finns en del praktiska invändningar man kan ha mot förslaget. Vad händer om kvinnan upptäcker att hon är gravid efter vecka 18? Ska män ha en allmän rätt att avsäga sig föräldraskapet innan dess eller måste särskilda omständigheter vara för handen? Till exempel att kvinna sagt att hon använder preventivmedel? (Det finns personen som blivit gravida trots att de använt preventivmedel.) Krävs det att kvinnan behåller barnet trots att mannen uttryckt sitt missnöje? Ska män kunna avsäga sig föräldraskapet inom vecka 18 av vilken anledning som helst?

LUF Väst tycker att det är viktigt att män får en chans att avsäga sig föräldraskapet. Av rent principiella skäl får man förmoda. Även nekrofili och vuxenincest ansågs vara principiellt viktiga frågor. Till skillnad från nekrofili och vuxenincest blir det svårt att försvara juridisk abort med att det skulle vara en principiellt viktig fråga som inte kommer att ha någon självständig betydelse. Internet är fullt av män som inte vill ta ansvar för sina förehavanden. Internet är inte fullt av personer som är sexuellt attraherade av döda.

Samtidigt skriver tidningarna om akut brist på sperma i Göteborg. ”Det kommer bli brist på sperma som kan användas till insemination och provrörsbefruktning för de ensamstående kvinnor som vill skaffa barn själva genom svensk sjukvård. Främst för att donatorerna nu måste godkänna att deras sperma kan gå till den nya gruppen föräldrar”.

LUF väst vill att män får en chans att tänka till. Män har redan den chansen. Det är bara det att lite för många inte tar den. Män blir inte lurade på sina könsceller vare sig när de donerar den till sexpartners eller till vårdinrättningar. Ta chansen. Fundera på om du vill bli förälder innan du ejakulerar i någon eller donerar sperman till Sahlgrenska.

Underhållsskyldighet är den enda skyldighet en förälder som inte varaktigt bor med sitt barn har gentemot barnet. Underhållsskyldighet har inte med rättvisa mellan föräldrar att göra och ska inte utgöra belöning, kompensation eller bestraffning för hur föräldrarna har betett sig mot varandra. Underhållsskyldigheten utgår från barnets behov.

Den liberala ledarskribenten Susanne Nyström har tidigare skrivit om en man i Danmark som under flera år har processat för att få en juridisk abort. ”Totalt 18 år av underhållsplikt blir sammantaget en rätt stor summa pengar och just därför är det orimligt att en pappa ska kunna frånsäga sig betalningsskyldigheten. Om inte pappan betalar är alternativen att barnet växer upp med sämre ekonomiska förutsättningar eller att samhället går in och betalar. Det första innebär att man frångår principen att sätta barns bästa i första rummet i frågor som rör barn. Det sista innebär att de ofrivilliga papporna skickar notan till skattebetalarna. Ingendera är ett bra alternativt. Därför är det enda rimliga att papporna tar de ekonomiska konsekvenserna av sina handlingar.”

Det mest intressanta med förslaget om vuxenincest var att personer började prata om att det går att ha vaginala samlag utan att det blir barn. Det är en av anledningarna till att jag skrivit en del om juridisk abort. Jag missar aldrig en chans att tala om för män att de kan ta ansvar i sexuella sammanhang. Män behöver inte ejakulera i personer. Män bör inte ejakulera i personer som inte samtyckt till det.

Varför skriva om juridisk abort som med största sannolikhet aldrig kommer att bli verkligen? Den inställningen är riskabel. Det är lite som med aborträtten. Jag tror inte att den är hotad, men rättigheter kan bli hotade på längre sikt om man inte ”underhåller” dem på olika sätt. Det är viktigt att försvara vunna segrar, att inte ta dem inte för givna.

Mitt fokus är snarare de underliggande frågorna. De där barnen som en del män skulle avsäga sig föräldraskapet till om de hade möjligheten finns på riktigt. De finns bland oss. Det kan vara värt att återkomma till vad som är syftet med underhållsskyldigheten då den emellanåt ifrågasätts. Det handlar inte om att skapa rättvisa mellan föräldrarna. Det är inte ens fråga om ojämställdhet mellan könen. Det är barnets bästa som är i fokus. Barnet rår aldrig för att pappa inte tog ansvar i sexuella sammanhang eller att mamma inte gjorde abort.

Fullföljs för många oönskade graviditeter?

I Sverige utförs mellan 35 000 och 38 000 aborter årligen. Utförs för många aborter? Det var en av de frågor som diskuterades i helgen på RFSU:s temadag om abort. Frågan diskuterades då ett av de vanligaste argumenten mot en liberal abortlagstiftning är att den leder till ”för många” aborter. För många jämfört med vad, kan man fråga sig.

Sker det för många aborter? Frågar du någon som är för fri abort är det inte självklart. Få skulle säga att det finns något egenvärde i att göra en abort. Betydligt fler skulle kunna skriva under på att aborträtten har ett egenvärde.

Personer som försvarar aborträtten har sällan någon nollvision även om jag har träffat personer som uttryck att varje abort är en abort för mycket utan att för den skull vilja inskränka aborträtten.

Det sker för många aborten om man ser till att allra flesta som genomgått en abort nog hade föredragit att inte hamna i en situation där såg behovet av att göra en. Det skulle ske för få aborter om alternativet vore att personer nekades abort på grund av en abortrestriktiv lagstiftning.

Jag kan bara komma på ett legitimt tillvägagångssätt att minska antalet aborter på och det är att minska antalet oönskade graviditeter. Det får aldrig bli en fråga om att få ned aborttalet genom att förmå fler att fullfölja oönskade graviditeter, vilket abortmotståndare brukar vilja göra. Det måste förstås inte vara abortmotståndare, det kan vara förälder eller svärförälder som vill ha barnbarn också.

Det finns ingen nollvision, det finns heller inget tak. I en del länder utförs färre aborter utan att det beror på en mer begränsad  eller obefintlig aborträtt. Utan att det beror på bristande tillgänglighet till aborter av andra skäl. Inom Sverige finns skillnader om man ser till hur många aborter som utförs i olika län. I Jönköpings län och Kronobergs län utförs färre aborter än i övriga landet. I Gävleborgs län och Gotlands län görs flest aborter. Sker det för många aborter på Gotland? Frågan borde snarare vara om det preventiva arbetet mot oönskade graviditeter är mer eftersatt där.

Om det sker för många aborter är svårt att svara på. Det beror på vilken utgångspunkt man har. Det är enklare att landa i slutsatsen att det sker för många oönskade graviditeter och för få önskade graviditeter. Frivillig barnlöshet existerar parallellt med ofrivillig barnlöshet. Samtidigt fullföljs oönskade graviditeter. Fullföljer för många oönskat gravida sina graviditeter? Det kan bara de svara på om frågan mot förmodan skulle väckas.

Planerade ejakulationer ger oplanerade graviditeter?

Vilka är det som inte planerar de oplanerade graviditeterna? Är det den ena eller den andra av de inblandade eller ingen av dem? Kan man tala om att en graviditet var oplanerad om person planerade att ejakulera i någon annans underliv och också gjorde det?

Det går inte att planera att göra någon annan gravid utan vidare. Alldeles oavsett om förutsättningarna för att göra någon gravid är uppfyllda eller inte vet den som ejakulerar i någon annans underliv om att det är förenat med chansen/risken att personen blir gravid.

Det finns olika former av uppsåt inom juridiken. När jag läste första terminen på juristprogrammet behandlade böckerna direkt uppsåt, indirekt uppsåt och likgiltighetsuppsåt. Direkt och indirekt var enklare att förklara för andra, tyckte jag. Likgiltighetsuppsåt var svårare. Hur kan man vara likgiltig och ha uppsåt samtidigt?

Jag kom att tänka på likgiltighetsuppsåt häromdagen efter att ha twittrat om att man måste skilja på oplanerade graviditeter och mäns planerade ejakulationer i kvinnors underliv. Då slog det mig att mäns planerade ejakulationer i kvinnors underliv i vissa fall kan utgöra ett utmärkt exempel på likgiltighetsuppsåt. Om man bortser från att uppsåt är något man har till en kriminaliserad handling eller underlåtenhet och att ejakulera i någons underliv utan dennes samtycke inte är en kriminell handling.

Jag tycker om sexreferenser och tänker ta mig friheten att begå några nu. Saker som annars kan vara svåra att förklara kan bli begripliga om man relaterar dem till sex. För andra kan matreferenser fylla samma funktion. Det beror nog helt och hållet på vilka intressen man har.

Direkt uppsåt är när du ejakulerar i en person medveten om att denne kan bli gravid och det är ditt syfte med att göra det. Indirekt uppsåt är när du är medveten om att personen du ejakulerar i nog kommer att bli gravid utan att det är ditt syfte med att ejakulera i personens underliv. Likgiltighetsuppsåt är när du misstänker att personen kan bli gravid om du ejakulerar i dennes underliv, men likväl gör det och är likgiltig inför graviditeten i sådana fall.

Hade det varit en kriminaliserad handling att ejakulera i någon utan samtycke hade man inte gjort någon åtskillnad beroende på vilken sorts uppsåt det var frågan om. Straffet hade inte varit mindre kännbart om det ”bara” hade varit likgiltighetsuppsåt. Uppsåt är uppsåt. Antingen har man det eller inte. I teorin i alla fall.

Verkar uppsåtsformerna svåra att skilja åt? Det kan bero på att de är det. Vad tänkte personen när hen företog en handling eller lät bli att handla? Jag har ingen aning om vad män tänker innan, under eller efter de ejakulerar i kvinnors underliv. Jag har ingen aning om de ens tänker. Att jag kom att tänka på likgiltighetsuppsåt beror på att män som ejakulerar i andras underliv utan att ha några planer på att göra någon på smällen verkar vara likgiltiga inför graviditetsrisken. Det gäller också risken att de själva skulle kunna drabbas av en sexuellt överförbar sjukdom.

Det har påståtts att kvinnor, framfört allt unga sådana, ANVÄNDER abort som preventivmedel. Bortsett från att det är en dålig metafor i om med att aborter inte är preventiva i den meningen verkar det inte ligga något i det.

Den som gjort abort hamnar alltid i fokus när abort diskuteras. Detta trots att en oplanerad graviditet också kräver någon annans inblandning. Vi fokuserar på de som kan bli gravida när abort diskuteras trots att det finns personer som BETRAKTAR abort som ett preventivmedel och tänker att det är lugnt – för dem – att ejakulera i andras underliv utan samtycke.

Är det några som betraktar abort som ett preventivmedel så är det de män som tänker att om kvinnan blir gravid kan hon alltid göra abort. Män som inte sällan också utgår från att kvinnan skulle göra abort i sådana fall och skulle känna sig ”överkörda” om hon inte gjorde det.

Det oplanerade inslaget handlar inte nödvändigtvis om att ejakulationen inte var planerad utan om att den inte var ägnad att göra kvinnan gravid. För den som blivit oplanerat gravid torde det vara ganska ointressant vad den som agerade ansvarslöst tänkte och kände. Det är en ganska klen tröst att personen inte hade ”direkt uppsåt” att göra en gravid, att personen bara var likgiltig inför den risken.

Är det ett planerat risktagande kvinnor utsätts för när män ejakulerar i deras underliv utan samtycke? Risken är nog inte överlagd i den meningen att män som ejakulerar i kvinnors underliv aktivt tänker på graviditetsrisken, men de vet rimligen om den. Det skulle inte förvåna mig om personer som beter sig på det viset tänker bort den risken för att klara av att utsätta andra för den. Om de stannade upp och tänkte sig för är det inte säkert att de skulle klara av det. Bättre då att intala sig att alla kvinnor använder preventivmedel om de inte säger någonting annat. Risken med ett sådant resonemang är förstås att barn som inte var planerade blir till. Då passar det inte att komma dragandes med att man utgick från att den andra använde preventivmedel eller att det oplanerade barnet är hennes ansvar då hon inte utnyttjade ”preventivmedlet” abort.

Den enda abortgrunden värd namnet

Abortmotståndet i Europa ökar om vi ska tro den senaste tidens rapportering om föreslagna begränsningar av aborträtten. Samtidigt pågår i detta land en diskussion om hur vi ska tolka samvetsfriheten enligt Europakonventionen. Sverigedemokraterna vill som enda riksdagsparti begränsa den fria aborträtten till att enbart gälla fram till vecka 12. Att 95 procent av alla aborter utförs innan dess verkar partiet inte ha tagit intryck av.

Det som händer runtom i Europa är en påminnelse om att aborträtten är ett resultat av feministisk kamp och att den hela tiden måste försvaras. Försvaret kan ta sig olika uttryck. Mer framgångsrikt försvar förhindrar föreslagna inskränkningar av aborträtten och förmår länder att anta en lagstiftning som utökar den.

Häromdagen nämnde jag att det har blivit mindre populärt att försvara saker på ett rent principiellt plan. Yttrandefriheten för att bara ta ett exempel. Jag skulle säga att abort är något av det vi fortfarande är mest benägna att försvara rent principiellt, men jag ser allt fler som särskilt försvarar vissa kvinnors rätt till abort. Inte helt osannolikt som en reaktion på de europeiska förslagen om att begränsa aborträtten annat än i särskilda fall.

Kvinnor som blivit gravida till följd av sexuella övergrepp har lyfts fram som särskilt skyddsvärda trots att de allra flesta mig veterligen blir gravida inom ramen för frivilligt sex. Jag förstår att de som försvarar sexualbrottsoffers rätt till abort vill väl, men det finns inget skäl att göra sig beroende av särskilda omständigheter när man försvarar aborträtten om man menar allvar med att den borde gälla alla kvinnor.

Under vilka omständigheter en man har ejakulerat i någons underliv ska inte vara avgörande för om den gravida har tillgång till abort eller inte. Feminister har ingen anledning att gå in på sådana detaljer när de försvarar aborträtten. Oavsett om befruktningen skedde inom ramen för ett sexuellt övergrepp eller i övrigt samtyckande sex ska det inte ha någon betydelse för kvinnans rätt till abort.

Vill man få kvinnor att ljuga om att de blivit våldtagna är ett säkert sätt att åstadkomma det att uppställa våldtäkt som krav för abort. Jag har ingen aning om det är svårare att bevisa att en våldtäkt har ägt rum än att få tillgång till en illegal abort på Malta där ingreppet är totalförbjudet, men att det är svårt råder det ingen tvekan om. Det går att komma på massor av praktiska invändningar av detta slag mot att inskränka aborträtten. Ibland kanske det krävs för att övertyga arbetskollegan, men allmänt finns inget skäl att föra diskussionen på den nivån. Då spelar man bara abortmotståndarna i händerna.

Abort är ingen begränsad ”resurs” som bara ett fåtal har tillgång till, men det kan verka så om man ställer sexualbrottsoffer mot personer blivit gravida för att män ejakulerat i deras underliv under andra omständigheter. Jag vet inte hur vanligt det är att kvinnor framställs som ansvarslösa personer som betraktar abort som något av ett ”preventivmedel”. Detta trots att jag enbart hört individer av annat kön tala om abort i sådana termer.

Det finns inget skäl att prioritera en del abortgrunder framför andra då det inte finns något som hindrar att så många aborter som efterfrågas utförs. Den enda abortgrunden värd namnet är en gravid person som av något skäl inte vill eller kan fullfölja sin graviditet.

Samvetsfrihet inom vården

Enligt artikel 9 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har var och en rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Samvetsfriheten och religionsfriheten går in i varandra när personer hävdar att de inte vill utföra någonting på grund av sitt samvete och det bottnar i religiösa övertygelser. Samvetsfrihet måste förstås inte ha religiösa förtecken. Det kan handla om vårdpersonal som inte vill utföra omskärelse på barn för att det strider mot deras samvete eller om antimilitarister som inte vill göra militärtjänst.

Religionsfriheten har en vidare innebörd enligt Europakonventionen än vår nationella lagstiftning. Enligt konventionen innefattar religionsfriheten en rätt att ”byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer”. Enligt svensk lag innebär religionsfrihet endast en ”frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion”. Religionsfriheten enligt svensk lag handlar i mångt och mycket om en rätt att tro. Det ska här tilläggas att konventionen är en del av svensk lag vilket domstolarna ska beakta. Det gjorde man till exempel när man friade Åke Green, som bland annat uttalade att homosexuella var en cancersvulst på samhällskroppen i en predikan, med hänvisning till religionsfriheten så som den ska tolkas enligt konventionen.

Kristna debattörer är väl medvetna om att samvetsfriheten är en mänsklig rättighet enligt konventionen och att flera länder som anslutit sig till den har någon form av lagstadgad samvetsfrihet i sin nationella lagstiftning. De hänvisar gärna till detta när de argumenterar för att vårdpersonal i Sverige ska ha rätt att neka kvinnor abort med hänvisning till sitt samvete. Det fyller flera funktioner. De får förmedla att Sverige bryter mot en mänsklig rättighet, något man annars ser allvarligt på, och de når ut med att det finns personer vars samveten inte klarar av abort för att få oss alla att fundera över våra egna, underförstått att vi nog inte har några.

Människor och tro tog upp samvetsfrihet inom vården för några dagar sedan då Europarådets kommitté för sociala rättigheter just nu utreder det faktum att Sverige inte har lagstiftat om samvetsfrihet inom vården. Utan att veta hur vanligt det är att vårdpersonal som är delaktiga vid aborter har dåligt samvete över det tvivlar jag på att debattörer som är för samvetsfrihet för att de är emot abort bryr sig om deras samveten. De ser ju helst att fler har dåligt samvete över aborter då det skulle kunna minska antalet. Hur ställer de sig till läkare som genomför abort i länder där det är olagligt för att det skulle strida mot deras samvete att neka en kvinna abort?

Som vänsterpartisterna Mikael Gustavsson och Ida Legnemark är inne på är kravet på en rätt till samvetsvägran vid abort bara ”ett steg på vägen att hindra tillgång till aborter”. Abortmotståndarna manar till personer samvetens i sin opinionsbildning och det är de knappast ensamma om. Det gör de flesta av oss som ägnar oss åt politiskt påverkansarbete.

Om man verkligen är intresserad av att minska antalet aborter och oplanerade graviditeter borde man istället propagera för sexualundervisning i skolan, tillgång till preventivmedel och ett samhälle som inte tabubelägger sex och sexualitet, skriver Gustavsson och Legnemark. Jag håller verkligen med och fokus måste vara att minska antalet oplanerade graviditeter, inte antalet aborter. Personer som delar med sig av sin sperma på ett ansvarslöst sätt får gärna boka in ett möte med sina samveten och upphöra med det.

Samvetsfrihet är ingen enkel fråga då flera av oss ser positivt på att personer inte klarar av att omskära barn. Läkare kan välja en inriktning som inte inkluderar den sortens ingrepp kan man argumentera och de som inte tror sig klara av att befatta sig med aborter kanske inte ska rikta in sig på arbetsuppgifter som inkluderar kvinnors reproduktiva rättigheter då vi har en rättighetsbaserad vård i Sverige.

Det finns dock betydande skillnader mellan omskärelse på barn, abort och vapenvägran som gör att man inte utan vidare kan klumpa ihop dessa företeelser, men det har förstås inte hindrat en del abortmotståndare att göra just det. De vill gärna prata om vad samvetsfrihet kan innebära i stort för att de vet att flera av oss kanske har något område där vi kan tänkas oss att det vore bra. De om några vet också vilket påtagligt stöd rätten till abort har i Sverige varför de hellre talar om något annat. Det stödet måste vi se till att bevara. Särskilt angeläget blir det om Sverige får motta kritik för att inte ha lagstiftat om samvetsfrihet inom vården. Än så länge är detta en ickefråga i Sverige, men vi vet inte hur det kommer att se ut i framtiden.

Tonåringar gör abort, vuxna planerar sina graviditeter

Hur unga personer skildras i relation till äldre personer i sexuella hänseenden är något som har upptagit mina tankar en hel del. Något så grundläggande som anledningen till att människor har sex varierar om vi förväntas skildra varför unga respektive äldre har det. Vi använder olika värdeladdade ord. När vi pratar om unga vanligen mer negativt laddade ord jämfört med de mer neutrala eller positivt laddade när vi pratar om äldre. Med den utgångspunkten kommer man också att se på det sex unga och äldre har med olika glasögon. Skulle de få för sig att ha sex med varandra skapar det ordentligt med huvudbry hos vissa. För hur kombinerar man en ung person med dennes uppsättning skäl att ha sex i ett sexuellt sammanhang tillsammans med en äldre person som antas ha avvikande skäl?

Frågan är inte så dum som den kan verka om man utgår från att unga har sex av helt andra skäl än vuxna, vilket jag menar att de i och för sig kan ha. För en ung person kan sex vara nytt och spännande på ett helt annat sätt än för någon som varit sexuellt aktiv under ett antal år, men den omständigheten tas sällan med i beräkningen till ungas ”fördel” när unga och vuxna ska ställas emot varandra. Inte heller kräver vi att vuxna personer ska ha samma skäl till att ha sex när de har sex med varandra. Om den ena vill för att det var en månad sedan sist och den andra för att det regnar är det helt i sin ordning.

Om en tonåring gjort en abort utgår många från att personen i fråga avbröt en oplanerad gravid och det är väl förståeligt att man inte utgår från att personer ser till att bli gravida utan vidare kan man tycka. Det hade åtminstone varit förståeligt om det inte vore för den omständighet att många också utgår från att den tonåring som fullföljt en graviditet heller inte hade planerat den.

Om en person som lämnat tonåren bakom sig blir gravid och föder utgår inte dennes omgivning från att graviditeten var oplanerad. Jag är inte främmande för att fler spekulerar i om en vuxens graviditet var planerad om personen inte har någon ”etablerad” relation, men man utgår inte i största allmänhet från att den var oplanerad vilket är fallet om en ung person blivit gravid alldeles oavsett  dennes ”civilstånd”.

Den vuxna som blev oplanerat gravid och valde att behålla barnet hade eventuellt genomgått en abort om det hade skett i ett annat skede av livet. Under tonåren har man en del fördomar emot sig, de är nog inte färre för den tonåring som anses ha blivit gravid ”för tidigt”. Man är inte mogen att ta hand om ett barn när man själv är ett har jag hört lite för många gånger. Här gör en del ett olyckligt motsatsslut; man är mogen att ta hand om ett barn när man själv inte är ett.

Som tonåring är man sannolikt fullt upptagen med att avklara sina högstadie- eller gymnasiestudier vilket ett föräldraskap kan försvåra. Som tonåring kan man tänka att man har ”hela livet” på sig att skaffa barn, man behöver inte ta det första tillfället som erbjuds om man skulle bli oplanerat gravid. För en person som blir oplanerat gravid i 30-årsåldern är nog den tanken främmande.

Media är delaktiga i att framställa unga som ansvarslösa i sexuella sammanhang. Tidningarna skriver om TONÅRSABORTER. Vore jag inte medveten om att antalet tonårsaborter minskar i Sverige varje år och har gjort det en period hade jag kunnat tro att de vore frågan om en LAVINARTAD ökning av dem.

Tonårsaborterna har minskat stadigt sedan 2006. Då gjordes det 25,4 aborter per 1000 kvinnor i åldrarna 15 – 19 år. Under 2010 hade tonårsaborterna sjunkit till 20,9 och minskade sedan ytterligare till 19,8 under 2011. – Socialstyrelsen

Statistiken över antalet tonårsaborter som genomförts tror en del säger något om tonåringars benägenhet att inte använda preventivmedel i förhållande till vuxnas. I förhållande till är underförstått, det talas knappt om vuxnas benägenhet att (inte) skydda sig. Om vuxna skyddar sig eller inte anses vara deras privatsak. En bidragande orsak är förstås att vi inte tycker att det är hela världen om vuxna personer skaffar barn. Det finns heller inte särskilda vuxenmottagningar runt om i landet som vuxna kan vända sig till för att ta hand om sin sexuella hälsa i den utsträckning som det finns ungdomsmottagningar. Vi förväntar oss att vuxna ska skaffa barn, de som inte gör det blir ifrågasatta. Särskilt om de är kvinnor.

Medan ”tonårsaborterna” antas ge oss svart på vitt att tonåringar är ansvarslösa antas vuxnas fullgångna graviditeter inte ge oss något svart på vitt utöver det uppenbara att de nog har haft vaginala samlag. Tonårsaborter – att vi över huvud taget har ett sådant vokabulär torde påverka vår syn på tonåringars känsla för ansvar i sexuella sammanhang.

Genom att se till abortstatistiken kan vi inte utläsa om tonåringar är sämre på att skydda sig när de har vaginala samlag än vad äldre personer är. En fullgången graviditet säger ingenting om huruvida den var planerad eller inte. Oplanerat gravida måste inte avbryta graviditeten i länder som tillåter abort om någon mot förmodan trodde det. Flera av er som läser detta var garanterat inte planerade. Vad man kan undersöka är personers benägenhet att skydda sig mot graviditeter i den mån de har ett sådant behov (man måste inte ägna sig åt vaginala samlag).

Den kristna tidningen Världen idag har rapporterat att allt färre tonåringar i Sverige gör abort och samtidigt tryckt på att Sverige ”ligger i topp” jämfört med andra europeiska länder. Det görs faktiskt fler aborter över huvud taget i Sverige jämfört med Malta, Irland och Polen. Nej, riktigt en så billig poäng vill jag inte göra, men man kan inte bortse från att en del länder har en mer liberal abortlagstiftning och att man i en del länder har en mer liberal inställning till tonårsgraviditeter.

Vuxna som grupp kan antagligen göra fler aborter utan att det skulle påverka synen på hur slarviga vuxna är på individnivå, men om unga skulle föda i större utsträckning skulle vi knappast utgå från att unga blivit bättre på att planera sina graviditeter. Om en ung person blir gravid tar man mer eller mindre för givet att graviditeten var oplanerad. En tonåring har generellt inget att ”vinna” på att föda. Födandet får inte henne att framstå som ansvarsfull, men det får inte en abort heller. En abort som är ett resultat av en graviditet som är ett resultat av att någon annan ejakulerade i henne. Om denna någon annans ansvar talar vi allt för sällan. Att en ung kvinna som avbryter en graviditet för att hon inte känner sig redo att ta hand om ett barn ensam betraktas som ansvarslös övergår mitt förstånd.

FLASH: Kristen skola förmedlar kristna och konservativa värderingar

Kristna skolan Oasen i Sundsvall har fått en del negativ publicitet under dagen. Sundsvalls Tidning skildrar en skola som förmedlar att abort är fel och att homosexualitet går att bota med förbön. Tidningen har publicerat en tidigare elevs och en tidigare anställds minnen av skolan samt intervjuat skolans rektor Karl-Erik Lundin utifrån vad de två anonyma källorna berättat.

Eleven berättar att skolan har visat en ”abortfilm” för att avskräcka eleverna från att överväga abort i händelse av graviditet. ”Förklaringen från skolans sida till varför man visar filmen är att eleverna ska bli avskräckta från att ha oskyddat sexuellt umgänge.” menar läraren. Rektorn erkänner att skolan har ”en restriktiv hållning till abort”. ”Många gånger framställs abort som ett preventivmedel och personligen tycker jag att det är fel. Livet börjar vid konception.” (När framställs abort som ett preventivmedel?)

Av lärarens berättelse framgår också att skolan tidigare rivit ut sidor om sex och samlevnad ur läroböckerna. Varför skriver de om detta nu, tänkte jag som känner till detta sedan flera år tillbaka.

Att Kristna skolan Oasen låtit kristna värderingar påverka undervisningen bortom vad som går att motivera var någonting många var väl medvetna om under min skoltid i Sundsvall. Personer som studerade eller hade studerat på Oasen kunde återge saker som hade lärts ut som säkert hade intresserat Skolverket om de hade kommit till deras kännedom.

I samband med att det uppdagades att skolan hade rivit ut sidor om sex och samlevnad ur läroböckerna minns jag att man pratade om att det hotade att dra in skolans tillstånd. Media har skrivit om detta tidigare, och jag trodde att jag hade bloggat om det, men vid en sökning hittar jag inga blogginlägg eller tidningsartiklar om detta. Sundsvalls Tidnings arkiv är i och för sig inte det mest användarvänliga eller beständiga. Allt som publicerats på nätet förblir inte kvar på nätet om ni trodde det.

Det är bra att Kristna skolan Oasen granskas. Alla skolor ska granskas. I kommentarsfälten under Sundsvalls Tidnings artiklar undrar flera personer vad Oasen håller på med. Andra försvarar att skolan ger en ”alternativ bild”. Några motsätter sig att skolan över huvud taget granskas och behandlar den som om den vore deras barn.

Elever som studerar på Oasen och inte har någonting emot det vill förstås inte att andra ska tro att undervisningen inte håller måttet och deras föräldrar vill förstås inte ses som dåliga sådana som låter sina barn studera där. Någon kommenterar att studieresultaten överlag är goda på skolan i sitt försvar av den. Som om höga studieresultat skulle ursäkta den skola som lär ut att homosexualitet går att bota med förbön eller naggar ett obligatorisk skolämne, exempelvis sexualundervisning, i kanten.

Näthatarna var näthataren

Män som motarbetar jämställdhet är väl medvetna om att jämställdhet av många fortfarande ses som en kvinnofråga. Manliga abortmoståndare kan tillsammans kritisera svensk abortlagstiftning för att vara för liberal. De kan också avstå och låta kvinnor ta sig an den uppgiften i hopp om att de lär vara mer framgångsrika i sin kritik.

Alla som är vid sina sunda vätskor förstår att det finns kvinnor som motarbetar kvinnors rättigheter. Deras könstillhörighet är knappast en förmildrande omständighet och gör dem inte mindre förtjänta av kritik. Snarare tvärtom beroende på vem du frågar.

Det blir riktigt intressant när männen som gärna verkar utan att synas inte kan hitta kvinnor som kan tänka sig att agera i deras ställe. I mitt förra blogginlägg om svenska manliga abortmotståndare som i själva verket handlade om en svensk manlig abortståndare skrev jag bland annat: ”Det jag noterade när jag fick som mest hatfulla kommentarer för ett antal år sedan var att hatarna ville ge skenet av att flera personer var emot mig och de tankar jag gav uttryck för, när det i själva verket kunde röra sig om en person som kommenterade från samma IP-adress och använde olika signaturer. Många gånger signaturer med kvinnligt kodade förnamn. Signaturerna kommenterade inte sällan nattetid under samma inlägg och bara någon minut efter varandra. Ibland ”pratade” signaturerna som en och samma person låg bakom med varandra och de formulerade sig snarlikt.”

En bekant kommenterade inlägget på Facebook: ”Det är lite som när Genusfotografen blev angripen efter Xpressreportaget, och det visade sig att i princip alla negativa kommentarer under ett otal olika alias var skrivna av chefen för den bildbyrå vars fotograf hade tagit bilderna. Han drog sig inte ens för att utge sig för att vara kvinna och ”att som kvinna skämmas över feminismen” men avslöjade sig gång på gång på ip-adress, mejladress och dåligt språk med ymnig särskrivning.”

Kommentaren fick mig av någon anledning att tänka på sverigedemokraten David von Arnold Antoni. von Arnold Antoni skar in ett hakkors i pannan på sig själv, kontaktade polisen och påstod att dådet hade utförts av ”två män i 20-årsåldern som talade ett arabiskklingande språk” och hade kallat honom ”svennedjävel”.

Kan man inte finna meningsmotståndare eller meningsfränder som är till sin egen fördel får man skapa fiktiva sådana. Risken är förstås att man blir påkommen. Kanske dags att uppdatera ”55 saker som antifeminister och sverigedemokrater har gemensamt”?