Skrota åldern!

Amelia Adamo skrev för flera månader sedan att det vore på tiden att vi skrotade åldern och jag håller verkligen med om än av andra skäl. Att rättigheter infaller vid en viss ålder har bidragit till en dålig syn på de som saknar dessa (de unga) och avgränsningarna betraktas som logiska fastän åldersgränser främst finns av praktiska skäl. Åldersgränser är ett hopplöst problem för hur gör man en i grunden godtycklig uppdelning så lite godtycklig som möjligt?

Barnstadiet behöver inte nödvändigtvis vara kopplat till ålder däremot finns vissa beteenden som vi bemöter barn med och bakvänt blir det därför en åldersfråga. Tänk på alla barn med en svår uppväxt. Frånvarande föräldrar eller missbruk. Dessa barn lär sig ta ansvar för att de är tvungna. Motsatsen är att barn som daltas med aldrig tar ansvar, barn med så kallade curlingföräldrar.

Vi kan lära oss att ta ansvar. Vuxenvärlden tycks dock ha bestämt sig för att skjuta fram denna mognadsprocess och verkar vara bekväm med en sak i sänder och inte allt på en gång. Om vi skulle bli myndiga vid tjugofem istället, skulle vi bli mogna snabbare då? Förmodligen inte. Förmodligen skulle vi bara skjuta fram mognadsprocessen ännu mer.

Se på alla unga femtonåriga mödrar som tvingas ta ansvar och sköter det utomordentligt sin omgivning till trots (jag har aldrig förstått varför man hackar på unga mammor. När barnet väl finns måste man göra det bästa av situationen oavsett om barnet var planerat eller ej, för både mammans och barnets skull?) Dessa unga kvinnor agerar som vilken vuxen människa som helst.

En annan sak som heller ingen har något bra svar på: även om det finns skillnader mellan ungdomar och vuxna är inte det i sig inte ett hållbart argument för att ungdomar inte ska ha rättigheter de rättigheter vuxna åtnjuter . Att argumentera ”det är inte samma sak” håller inte i en logisk debatt, men den här debatten är inte logisk, den är färgad av känslor och missunnsamhet.

Det finns ingen vettig människa som skulle försvara att “negrer” hade färre rättigheter om det så skulle visa sig att vita objektivt sätt är att betrakta som övermänniskor. Detsamma gäller inte unga för vi är så bekväma med att unga saknar rättigheter. Det måste finnas någon ursäkt för att åldras och det gör det när rättigheterna kommer i och med åldrandet.

Posted in Normer, Ungdomars rättigheter | 6 Comments

Sexualisera mera!

Aldrig mer vill jag svara på frågan ”vilket är det konstigaste stället du haft sex på?” eller ”vilken är din favoritställning”. Inte i en intellektuell diskussion, inte i ett ”vi måste våga prata om sex”-samtal, inte med dig precis efter att vi knullat skönt och absolut inte innan vi knullar. Sluta göra sex så tråkigt och enformigt. Sex är inte bara konstiga platser, tokroliga ställningar och tokroliga omskrivningar. Sex är livskvalité. Sex är skönt.

Sexualisera mera. Låt det synas hur stor roll sex spelar. Samhället är så sjukt undersexualiserat. Med tanke på hur viktigt sex är för många pratar vi knappt om det. Det som sägs har sagts förr. Vi har alla hört att vissa gillar hårda tag, att andra är så vaniljiga att missionären är höjdpunkten, att det finns olika sorters sex. Det är lika tröttande som feministiska texter om olika sorters feminism. Snälla, vi föddes inte igår.

Vi lever i ett översexualiserat samhälle säger alla i tron att de kommit på någonting nytt. Det är lika uttjatat som ”alla är vi olika” eller andra ointellektuella floskler. Vad är det media skriver om som är så hemskt? Jag tycker medias sexrapportering är fruktansvärt tråkig av de skäl jag redan nämnt.

Posted in Sex | 7 Comments

Vem bestämmer – pappan eller pappa staten?

Liberala kvinnoförbundet har väckt frågan om en tredelad föräldraledighet vilket skulle innebära att föräldrarna får en tredjedel var och den resterande tredjedelen får de själva fatta beslut om vem som ska ta ut eller om den ska delas upp sinsemellan. Frågan väcks med jämna mellanrum i någon form och argumenten emot är alltid lika naiva när de går från att vara principiella till att vara praktiska för att (hör och häpna) locka till sig människor till den egna positionen. Som vanligt märks det att man ålagt mer tid åt det principiella, för det praktiska liknar inte någonting jag sett tidigare.

För det första – inse att alla inte har erkänt er syn på hur samhället ska vara uppbyggt. För det andra – förstå orsakerna bakom kravet. Fäder tar ut 21% av dagarna idag. Alla som är emot förslaget är för att båda föräldrar tar gemensamt ansvar* för sina barn, men de vill inte lagstifta om det.

Mammorna efterfrågar att papporna också stannar hemma, men de tar bara ut 21% av dagarna (inkluderar det den påtvingade (?) pappamånaden?). Det finns en efterfrågan och den är inte statligt sanktionerad, men ändå händer inget på den fronten. Förstå utgångspunkten. Mamman bönar och ber om att pappan också ska vara hemma med lilla Ebba, men pappan säger att löneskillnaderna är så stora så det är bäst att han fortsätter jobba (och klättra i karriärstegen): ”För du vill väl inte att vi ska få in mindre pengar till fina Ebba varje månad. Du är väl inte så egoistisk?”.

Föräldrar är mogna nog att bestämma själva, men vem bestämmer? Pappa staten eller pappan som inte vill ta hand om sina barn? Alltid när frågan är på tapeten är det flera som undrar varför kvinnor är så korkade att de skaffar barn med personer som inte vill ta sitt föräldraansvar. Ställ samma fråga till den kvinna (eller man) som blir misshandlad i sin relation. Inte tror du innan att du kommer bli illa behandlad. En ganska bra regel är att de flesta människor är goda innan de blir onda. Ingen kan förutse huruvida någon tänker ta sitt ansvar för sina barn. Sluta vara så naiva.

Jag förstår att principen att staten håller sig borta är otroligt viktig för dem som kastat sig in i debatten på emotsidan, men jag förstår inte hur de kan undgå orsaken till att ett sånt här förslag läggs och helt blunda för det andra perspektivet (som inte har erkänt er liberala ordning). Det praktiska. Man väljer inte att bli misshandlad. Man väljer inte en partner som inte kommer ta hand om sina barn. Det kommer som en överraskning långt senare.

*Vi måste också reda ut några saker med en gång. För att citera mig själv: ”Folk stirrar sig blinda på vem som har vårdnaden om barnet på pappret och missar att många barn som på pappret har en vårdnadshavare ( i vanliga fall modern) lever med båda sina föräldrar. Jag är ett sådant barn. Att min mor är ensam vårdnadshavare gör inte att min far inte har någon kontakt med mig, vi bor för tusan i samma kåk, det är bara det att mina föräldrar inte kunde bry sig mindre om vad som står på ett futtigt papper. […] Det verkar inte vara en principsak att båda ska stå på pappret. Folk är så korkade att de tror att barn som har enskild vårdnad också har en mor som "beslagtar" barnet och gör det till sitt eget”.

Så jävla intressant tydligen.

Posted in Feminism, Frihet, Kärnfamilj, Normer | Tagged | 20 Comments

Vi fulla vill knulla

Hanna Lager skrev till Systembolaget med anledning av filmen ‘flirten’ (under ‘se TV-filmerna’) som Systembolaget publicerat på sin hemsida. Här är Lagers brev och här, här och här kan du följa konversationen mellan henne och Fredrik Thor.

Thor skriver bland annat ”Denna film handlar om att få tonårsföräldrar att tänka till om alkohol och ungdomar, innan de köper ut” och ”Syftet med filmen är inte att lägga värderingar på hur tonåringar kör moped, klättrar på stegar eller flirtar. Idén till reklamfilmerna bygger på att med humor visa en tonårsfest som föräldrar vill se den och att spetsa till händelser där tonåringarna i filmen verkligen tar sitt ansvar när det gäller alkohol, ett beteende som inte är särskilt realistiskt”.

Nej, det är inte humoristiskt att upplysa tonårsföräldrar om att deras dotter kanske blir kåt och vill hångla om de köper ut åt henne. Det är moralpanik. Liksom Lager undrar jag vem som tar ansvar i filmen? Att säga nej till hångel eller sex för att någon är lite alkoholpåverkad ser inte jag som särskilt ansvarstagande. Fredrik Thor svarar inte på frågorna, men poängterar att filmerna är tänkta att vara roliga.

Jag tar gärna initiativ till sex och hångel när jag är full och ser verkligen inga problem med det. Jag önskar att jag även i nyktert tillstånd hade mindre spärrar. Jag har ångrat en del sex jag har haft men det har inte haft med alkoholen att göra utan att de jag haft sex med som helt struntat i min njutning eller betett sig dåligt mot mig efteråt. Detta pratas det alldeles för lite om.

Jag vill ångra det jag gjorde, inte det jag inte gjorde. Att jag knullade i en tunnel och föreslog att vi skulle ställa oss under belysningen för att se bättre vad vi höll på med ångrar jag inte alls. Inte heller valborgsnatten då jag hade sex mot ett träd och blev påkommen av polisen som tog mig åt sidan och började prata om att jag skulle vara försiktig "för annars kunde det hända saker". Det är nog ett av mina bästa fyllesexminnen. Jag minns inte när jag skrattade så mycket senast.

Svensson och Grubbström har också skrivit om Systembolagets humorlösa film.

Andra om: , , , , , , ,

Posted in Sex | 10 Comments

Vägra vara en sorts utsmyckning av det offentliga rummet

Det är frustrerande när verkligheten överensstämmer med stereotypen om hur kvinnor är även om det är klart och givet att det alltid är någon som kommer leva upp till den för annars skulle den inte finnas.

Ett exempel på detta är när kvinnor uttalar sig offentligt om att det värsta man kan säga till en kvinna är att hon är ful eller fråga henne vad hon väger. Jag vet inte vad som bidragit till att det blivit så accepterat att i egenskap av kvinna uttala sig om hur kvinnor är och upplever saker och ting, men jag gillar det inte. Jag ska erkänna att jag själv halkar dit ibland och utgår från mina egna erfarenheter, men jag försöker åtminstone att inte göra det.

Det har blivit en sanning att alla kvinnor vill vara smala och att alla som påstår någonting annat ljuger. Jag tror inte alls att det stämmer, men om att så är fallet och även om det är så och att de flesta kvinnor verkligen har svårare att hantera frågan om sin vikt mer än någonting annat finns det en uppenbar risk med att falla in i ett beteende där vissa frågor inte får ställas till personer på grund av deras kön.

Nej, det är inte alls det värsta du kan säga. Inte till mig. För mig (och säkert många andra) finns det högre värden (att vara kåt och ha bra självförtroende t ex) än att vara smal och se bra ut, vilket är otroligt subjektivt. Att hävda någonting annat är att förminska sig själv till ett objekt, en sorts utsmyckning av det offentliga rummet, och nej, jag tycker inte att tanken på att vara sexobjektet som alla vill penetrera är värre än att personer vill ta med en hem och klämma en i kinderna för att man är så himla gullig.



“Jag är naken och blästrad och skitful och kåt, när du rör vid min ängsmark blir den fuktig och våt” – Maud Lindström

Om jag inte visste att kommentaren ”vad ful du är” en är av få som finns till buds när du vill kränka en kvinna maximalt (att hon är en hora eller att hon inte fått något på länge fungerar också) skulle jag känna mig ganska smickrad varje gång någon försökte hitta någonting riktigt tvivelaktigt hos mig och tog fram ful-geväret i brist på annat.

Posted in Feminism | 18 Comments

Fittor!

Varje gång jag haft sex med en man som saknat koll på kvinnlig anatomi har jag frågat mig vem som bär skulden till all denna okunskap. Kunskapen om hur våra kroppar och kön fungerar när vi har sex kan vara helt avgörande för om vi har bra sex så varför saknas den och varför hjälps vi inte åt att sprida det upplysande ordet? Jag vet inte vem som tjänar på inställningen att hellre låta saker vara osagda och jag begriper inte varför skolor låter personer som tycker det är pinsamt att prata om sex ansvara för sexualundervisningen.

Jag har flera sexminnen som jag önskar aldrig hade ägt rum och den främsta anledningen till att jag känner så är att några män har haft en dålig attityd mot mig för att jag haft sex med dem. Ett av mina värsta sexminnen som jag aldrig vill återuppleva berodde på okunskap och utspelade sig tråkigt nog med en person som jag hade haft sex med flera hundra gånger när det ägde rum. Jag fick en kraftig orgasm när han låg över mig. Jag sprutade bokstavligt talat. Det gick att höra ett swoooscch-ljud. Till min stora sorg varade inte lyckan länge när han utbrister att det inte är någon mening att fortsätta när jag har kissat på mig. Det är nu ni ska tänka på fontänorgasmen och har ni inte bekantat er med den är jag den första att beklaga.

Om personen i fråga hade fått en bra sexualundervisning som hade belyst kvinnlig njutning kan jag inte tänka mig att kommentaren någonsin hade fällts, men om undervisningen också fortsättningsvis tänker fokusera på den manliga orgasmens befruktande funktion får jag väl helt enkelt vänta i några år till innan jag får diagnosen fontänorgasmerande och inte kissa-på-sigare.

Jag överdriver inte när jag säger att det nog är ett av mina värsta sexminnen. Inte så mycket för att han trodde det och inte för att han gett sken av att vara så sexuellt kunnig utan för att han tog det för givet. För att han tog upplevelsen i från mig. Vad gick fel och vad vet vi om kvinnors underliv, undrade jag efteråt.I min biologibok från årskurs nio (!) nämns mödomshinnan som ett biologiskt faktum, men ingenstans nämns att det är oklart om mödomshinnan ens existerar. För trettio år sedan kunde du hitta biologiböcker med en uppsättning olika tecknade mödomshinnor.

Det är ett välkänt problem att många kvinnor har en otroligt skev syn på sina kroppar och inte minst sina underliv. Jag minns fortfarande när jag satt med en spegel framför min fitta första gången. Jag hade haft sex i flera månader, men tanken att jag borde ta reda på hur mitt underliv såg ut ur mannens synvinkel hade aldrig slagit mig. Det var fascinerade hur annorlunda det såg ut.

Den som vill förenkla kan säga att det hör till sakens natur att kvinnors underliv inte blottas mer än vad de gör på grund av hur fittan är placerad, men det är en mycket dålig ursäkt. Mannens könsorgan går inte att illustrera utan att hela organet inte syns (med undantag för att ollonet kan vara dolt under förhuden). Med kvinnans könsorgan är det annorlunda och det finns en dold diskussion om hur mycket som får visas utan att fittan sexualiseras ”mer än nödvändigt”. Den motsvarande diskussionen vad gäller kukar är om det är lämpligt att skildra dem i upphetsat tillstånd eller inte.

Den bild av fittor vi ser utanför pornografins värld innehåller blygdläppar, venusberg och eventuellt könshår. Fittan är så mycket mer och trots att vi, enligt vissa, lever i ett översexualiserat samhälle tror kvinnor fortfarande att just deras fitta avviker från hur en fitta ska se ut. Det är ett enormt misslyckande från samhällets sida.

Jag undrar när vi får se riktiga fittor. Linda Skugge fick sin önskan i genom när hon ville se riktiga magar efter en graviditet. Jag undrar när fittor kommer ges uppmärksamhet utifrån samma utgångspunkt – att informera och skildra verkligheten. Jag tror det vore sunt, inte bara för de kvinnor som känner sig annorlunda (utan att vara det) och otillräckliga utan också för alla kvinnor som vill kunna njuta mer. Vad kan jag som kvinna kan förvänta mig av dem jag har sex med när biologiböckerna far med osanning och vem ska jag rikta mina anklagelser emot när ingen vågar visa hur öppna, upphetsade fittor ser ut utanför pornografin?

Posted in Feminism | 21 Comments

Fasad lycklig

Om förhållandet är det som gör livet värt att leva enligt normen i kombination med en önskan om att ens omgivning ska tro att man lyckats leva upp till normen är det lättare att förstå vad som driver personer att ihärdigt putsa fasaden utåt. Har ni aldrig tänkt på att förhållanden alltid är fantastiska tills de tar slut? Där vänder det plötsligt och vi får vet allt. Det som sägs ska naturligtvis tas med en nypa salt, men det är ganska intressant och det tragiska är att även våldsamma relationer kan se bra ut på papperet.

Vi kan naturligtvis inte utesluta att personen som sågar sitt förhållande som just tagit slut gör det för att ursäkta att det tog slut och kunna säga till sig själv att han eller hon inte slutade som förloraren. Det finns som bekant en idé om att vi måste glömma för att lyckas komma över någon. Att minnas en persons fina sidor, förlika sig med dem och gå vidare är inte en lika enkel uppgift. Veckorevyn hade en så kommer du över honom-guide i ett nummer som i stort sett gick ut på att du skulle måla upp honom som en vidrig person. Ett av tipsen var att du skulle tänka dig honom i en äcklig situation, när han gör sina toalettbesök till exempel och där någonstans kände jag att jag ville sluta läsa.

Att det finns en önskan om att framhålla sitt eget förhållande som enbart någonting fint märker jag inte minst när jag skriver om vilken tråkig relationsform monogamin är. Det är uppenbarligen en väl laddad åsikt då sådana inlägg alltid genererar personer som vill påtala hur lyckliga de är i sitt förhållande. Att det är min personliga åsikt har aldrig hindrat någon från att känna sig påhoppad. Jag tror att detta beteende finns hos alla människor mer eller mindre oavsett om det är monogama eller inte, men jag tror samtidigt att det är lättare att se nyktert på sin situation och våga vara kritisk om det inte är en ensam person som bär skulden för allting miserabelt du skulle kunna dela med dig av.

Att prata med monogama om deras relation är lite som att spela sanning och konsekvens med dem när båda är närvarande. Det finns personer som säger att de aldrig skulle vara tillsammans med någon som haft fler än tio sexpartners innan – ja, ni fattar poängen. Det ger mig ganska lite om jag ska vara ärlig om jag inte på förhand vet att de i rummet är toleranta och friska nog att inse att svartsjuka är någonting enbart destruktivt.

Posted in Monogami | 1 Comment

Ibland är en nödlögn allt som behövs för att rädda sig själv

Att svartsjukan skulle vara ett tecken på kärlek och frånvaron av den ett tecken på ointresse är inte det en ren fantasikonstruktion för att rädda sig själv och sitt förhållandes anseende utåt? Eller ännu värre, ett sätt att såra någon – ”din pojkvän är inte svartsjuk när du fikar med andra män alltså måste det betyda att han inte tycker om dig”. Det kan finnas en sådan aspekt. Det är inte första, och troligen heller inte sista gången, som fina värden används för att försvara groteska beteenden. I grundskolan var det nästan lag på att om någon hade sagt någonting elakt om någon skulle det genast berättas för den som blivit baktalad. Att den som gjorde det var minst lika elak (om inte elakare?) fanns det aldrig någon diskussion om. Ärlighet varar längst, ni vet.

Svartsjuka dödar i värsta fall skriver media. När någonting hemskt drabbat ett barn eller en ung person händer det att det inträffade blir ett alibi för att begränsa sina barns livsutrymme eller åtminstone en diskussion om att så bör ske. När Engla Höglund blev mördad skulle inga barn få vara ute och cykla längre. När en ung kvinna träffar en man på Internet och råkar illa ut svarar föräldrar med att inte låta sina barn surfa på nätet oövervakade. Den kvinna som blivit våldtagen blir symbolen för hur det går om man inte tar hand om sig själv. När någonting hemskt inträffar borde man istället fokusera på hur saker kan bli bättre. Utan att skuldbelägga.

Ett svartsjukemord borde öppna för en diskussion och ett kritiskt förhållningssätt till den norm som säger att vi ska hitta den rätta som bara finns i ett exemplar. Denna norm gör att varje separation förhandlar oss till vandrande misslyckanden. Låt oss baka in lite mer utrymme och förändringspotential i denna fruktansvärda norm som gör att människor inte vågar tala ut om sina problem. Ett svartsjukemord borde åtminstone döda uppfattningen om att svarsjuka är ett tecken på kärlek och omtanke. När jag tänker på försvaret av denna sjukdom minns jag min barndom. När jag fick gör lite som jag ville försvarade mina kompisar sin ofrihet med att de hade föräldrar som brydde sig om dem.

Posted in Monogami | 4 Comments

ICA vågar inte skylta med att de säljer kondomer och graviditetstester?

Hygienartiklar? Hmm…

Fel, här handlar du också graviditetstester och kondomer.

Posted in Preventivmedel | 3 Comments

Gratis p-piller i skolan?

Läkaren Anders Milton föreslår gratis p-piller i skolan till elever fyllda 15 år för att minska det stora antalet tonårsaborter. Jag befarar att en sådan reform skulle kunna minska kondomanvändandet, men välkomnar ändå förslaget i sin helhet efter all hysteri kring att unga har ett sexliv.

Hur motiverar du för din sexpartner att du vill kombinera kondom och p-piller utan att vara en fundamentalist som tror att man blir gravid av att råka få en droppe försats i fittan? Många kvinnor tycker redan att det är tillräckligt jobbigt att be om kondom. Ett annat problem med Miltons kontroversiella förslag är åldersgränsen. Behovet av p-piller har ingen åldersgräns.

Personligen hatar jag p-piller men jag blir mer och mer positiv till eländet för varje gång någon skriver att det är fel när unga knullar runt.

Posted in Preventivmedel | 13 Comments