Det säger du bara för att du saknar rättigheter

När jag studerade vid Mikael Elias Teoretiska Gymnasium (som jag nästintill enbart har negativa saker att säga om) skulle vi genomföra en undersökning och redovisa svaren vi fick av personerna vi frågade på stan med hjälp av ett diagram. Jag och en klasskamrat frågade sundsvallsborna om de tyckte att det var rimligt att åldern för inköp av folköl till tjugofem under gatufestveckan.

Jag minns hur min klasskamrat undrade hur det kom sig att personer fyllda tjugofem år inte tyckte att detta var ett bra initiativ. Hennes engagemang, eller vad vi nu kan kalla det, var en direkt konsekvens av hennes ålder menade hon.

Det är inte ovanligt, jag skulle vilja påstå att det är regeln med få undantag, att unga bemöts med en nedlåtande attityd när de vill behandlas som vuxna och inneha samma rättigheter.

När en del försöker bemöta de ungas tankar med att deras hjärnor inte är tillräckligt utvecklade, vägrar andra att ens ta debatten och hänvisar till att det unga har att säga inte har något som helst värde just för att de är unga. I ett försök att poängtera den betydande skillnaden mellan unga och vuxna och ge mer syre åt vi och dom-perspektivet pratar de om tonårsåsikter. Åsikter som när som helst kan försvinna över en natt. Dessa ska jämföras med de riktiga åsikterna som varar livet ut för det säger ju sig självt att de riktiga åsikterna aldrig behöver bytas ut.

Jag skulle möjligen kunna känna ett visst mått av respekt för min dåvarande klasskamrats ärlighet om det inte vore för att äldres åsikter om unga i nio komma nio fall av tio inte bara är transparenta utan även tycks ha som syfte att vara det. När en majoritet har insett att det längre inte passar sig att säga negerboll i offentliga sammanhang, eller uttrycka sig kränkande om ickesvenskar, är det vanligare än inte att prata om naiva fjortisar. Resultatet av detta är att jag blir betraktad som mer konstig om jag ifrågasätter någons användande av ordet fjortis än om jag inte gör det och glatt deltar.

Min dåvarande klasskamrat och alla andra som uttryckt att vissa åsikter är beroende av personens ålder må ha rätt i sak. Det är mer eller mindre ett faktum att vi i takt med att vi åldras slutar bry oss om ungas rättigheter, men det i sig är inget argument för att det är bra utan bara ett bistert konstaterande. Det borde snarare vara en indikation på att vi borde bry oss mer.

Nästa gång någon säger ‘det säger du bara för att du saknar rättigheter’ skulle jag vilja svara ‘det säger du bara för att du är så bekväm med att du har rättigheter som andra saknar’ då jag misstänker att det är den bärande orsaken till att nyblivna nittonåring vill se att unga har ännu färre rättigheter.

Kan någon förklara varför denna egoism är mer värd att ta på allvar än den fjortonåring som brinner och vill kunna välja? Nästa gång någon svarar ‘du kommer förstå när du är äldre’ [varför diskriminering är kul och en förutsättning för att jag ska kunna leva med min feta ålderskris] vill jag svara ‘du skulle förstå mig om du om det inte vore för att du har fått ditt, är nöjd, saknar förståelse för hur andra har det och inte ser någon egen vinst i att stå upp för någon annan’. Typ.

Posted in Mikael Elias Gymnasium, Ungdomar och alkohol, Ungdomars rättigheter | 6 Comments

Landet lagom med dess läskkultur

Vinkännaren Per Karlsson sågar Systembolagets vinutbud i det senaste numret av tidskriften Neo. Spritmonopolet i Sverige försvaras av vissa med motiveringen att Systembolaget har ett brett sortiment och de anställda en stor kunskap om de varor som finns till försäljning. Det är helt omöjligt för mig som inte ens varit in i en spritbutik i Sverige att svara på huruvida det ligger någon sanning i dessa påståenden.

Personer som inte enbart av principiella skäl vill skrota Systembolaget menar att det är en myt att Systembolaget har ett av världens största utbud. Av Karlsson, som också menar att monopolets avskaffande skulle bidra till ett rikare alkoholutbud och generösare öppettider (som om svenska politiker inte skulle lägga sig i detta), får de medhåll.

Karlsson jämför med andra länder som saknar spritmonopol och konstaterar att de har ett större utbud och en större tillgång på alkohol. Du möts mycket mer sällan av ordet slutsålt när du efterfrågar någonting, skriver han. En annan viktig poäng är att slutsålt inte är något bekymmer i ett land där du kan gå till nästa kvarter och pröva lyckan. Andra menar att det utbud som finns i Sverige skulle minska utan det marknadshinder som monopolet faktiskt utgör. En okänd person jämförde sortimentet i länder utan spritmonopol med pocketavdelningen på ICA. Kanske ligger det någonting i det.

Karlsson gör det lite enkelt för sig när han jämför Frankrikes vinutbud med Sveriges kan jag tycka, men å andra sidan är det aldrig fel att påpeka om någonting inte stämmer. Hans slutsats om att det stora utbudet står och väntar på oss bortom monopolet är dock lite naiv. Efter att ha tagit del av Sveriges usla alkoholkultur i fyra år tvivlar jag på att Sverige skulle gå i samma rikting som länder med god alkoholkultur om monopolet avskaffades.

När jag träffar de som inte begriper hur det är möjligt att dricka spriten som den är utan att blanda ut den med vatten, socker, kolsyra och ett gäng okända E-nummer är det svårt att inte känna så. Det är dessa personer som kommer styra efterfrågan. Det är dessa sockerberoendes fötter som kommer visa vägen förutsatt att det här med konsumentmakt nu fungerar.

Karlsson sammanfattar: ”Men finns det några viner från Sydafrika i de franska butikerna, kanske någon undrar? Nej, självklart inte! Butikerna säljer de buteljer som efterfrågas av konsumenterna, inte de boxar som har valts ut av en tiohövdad centralkommitté i huvudstaden.”

Vad som händer med Systembolaget får tiden utvisa. Jag har ungefär samma förhållande till Systemet som jag har till SJ. Jag gillar inte företaget personligen. Det har låtit sig färgats allt för mycket av nykterhetsrörelsens retorik som vill göra gällande att en berusad kvinna löper större risk att bli utsatt för sexuella övergrepp och underförsått att vi kvinnor borde låta bli alkohol för att det är vårt ansvar att se till att vi inte blir våldtagna. Inte heller föräldrarna är fria från ansvar. Den förälder som köper ut alkohol till sin dotter ska veta att hon kanske blir kåt och vill göra någonting av kåtheten (hemska tanke!).

Jag är otroligt tacksam för den nykterhetsrörelse som tog ton när rekommendationerna föreslog några glas sprit per dag (detta ska ställas i relation till hur mycket envar konsumerade) och är övertygad om att saker hade sett annorlunda ut om den inte hade agerat då.

Det sägs att den senaste ungdomsgenerationen alltid levt mest rövare. Istället för att som tidigare prata till allmänheten vänder sig mycket av nykterhetspropagandan idag till ungdomar. Vuxna som vid varje tillfälle någonting ska firas häller i sig sprit blir upprörda när sina tonåringar vill dricka några glas öl och tycker det är alldeles självklart varför. Detsamma gäller politiker som tillåts propagera för en restriktiv alkoholpolitik (detta sker utan att för- och nackdelarna vägs emot varandra) utan att argumentera för varför den ska vara restriktiv. Alkoholreklamen ska väck trots att det mig veterligen gjorts någon studie som slår fast att reklamen påverkar unga negativt alls (rätta mig gärna om jag har fel). Samma sak gäller kritiken mot kändisar som dricker. Alkoholkonsumerande kändisar som utgör ett grupptryck ungdomar inte kan motstå i kontrast till nyktra kändisar, förlåt, jag menar förebilder.

Det vore orättvist att skylla allting på Systembolaget. Mycket av det som är dåligt med Systembolaget har nog inte alls med ”toppen” att göra utan samhällets inställning till unga och alkohol. När en del fortfarande klagar över att det är lördagsöppet går det inte att komma i från den kritiken om Systembolaget inte bara vill ska finnas i fortsättningen utan också ha ett existensberättigande. Vid en sådan konflikt blir det lätt de unga som hamnar i kläm. De unga som kan straffas långt innan de har rätt att påverka lagstiftningen.

Mycket skulle kunna göras, men mycket lite tyder på att det kommer ske. I landet med så usel alkoholkultur att den snarare borde kallas läskkultur är det omöjligt att gå till val på mer tillåtande inställning till alkohol när folket i stugorna vill sänka straffrättsåldern till tolv och höja rösträttsåldern till tjugotvå. Minst. Man kan inte få allt, som mor brukar säga, så Per Karlsson får nog även fortsättningsvis åka till Paris om han vill ha sitt vin. Så intressant att ordet intressant fick en ny betydelse.

Posted in Politik, Ungdomar och alkohol | 7 Comments

Om man tycker att kroppsvätskor är äckligt kan man ju låta bli att ha sex redan från början

Läser ur Våtmarker med ett stort mått av förtjusning:

"Bidén rekommenderades alltid varmt av min mamma för att snabbt fräscha upp sig undertill efter att man haft sex. Varför skulle jag? När jag knullar med någon går jag ju stolt omkring med hans spermarester i alla kroppsspringor, på låren, på magen eller var helst han sprutade på mig. Varför detta urdumma tvättande efteråt? Om man tycker att kukar, sperma eller smegma är äckligt kan man ju låta bli att ha sex redan från början"
s. 26

Jag hade kunnat skriva det själv. Jag förstår inte det sjukdomsliknande äcklet för de vätskor (eller vad vi nu borde benämna dem som) som lämnar kroppen när vi njuter som mest. Jag har många gånger undrat varför personer tillåts prata om sina egna eller andra kroppsvätskor i termer av äckliga utan att någon höjer på ögonbrynen. Råder det en konsensus om att den som säger emot är äcklet personifierat? Jag kan tänka mig att den som håller ett brandtal för att slicka fitta i ett sammanhang med ett tjugotal menshatare som vill spy upp maten när de pratar om mens inte blir så populär. Den som bär på äcklet är ju trots allt inte lika äcklig som det äckel som njuter av äcklet?

När det händer att någon säger någonting negativt om mannens eller kvinnas utlösning ser jag situationen där någon talar om att maten den just åt inte var särskilt god för den som lagat den framför mig. Jag kan inte riktigt sätta ord på varför, men min spontana känsla är att det måste vara större än att någonting väcker äckelkänslor för när vi gillar något brukar vi vanligtvis kunna bortse från det som inte lika tilltalande. Alla har vi bästisar med dåliga personlighetsdrag som överskuggas av de positiva. När vi säger att maten inte var särskilt god vill vi någonting mer än att påpeka det för den som lagat den.

Det är större för att äcklet bottnar i vilket kön bäraren har. Håret under mina armar är äckligt. Håret under en mans armar är inte äckligt. Kvinnor kan säga att det är ofräscht att ha hår under armarna men när jag frågar kvinna om hon tycker hennes pojkvän är ofräsch är han det inte. Dessa olika reglerar för män och kvinnor sträcker sig längre än till våra armhålor. Kvinnor har inte lika stort handlingsutrymme, de har lättare att bli stämplade som motbjudande.

Överviktiga män i grupp kan prata om hur fet någon kvinna är fastän att de själva är tre gånger så stora. En kvinna har lättare att bli horan. För män finns inte ens något motsvarande ord vad jag kan komma på som kan användas i negativ mening. Nästan en handfull rakade män har haft tillräckligt stort ego för att peka på min rakade skalle, blänga och fråga mig varför? Du ska raka hela kroppen från topp till men huvudet rör du inte. Fattar du det din dumma kvinna?! Då har jag inte ens nämnt alla kommentarer om att det ser ut som att jag har cancer eller de kommentarer som insinuerat att det måste vara något fel på mig – titta bara på Britney Spears.

Vi blir äckliga tillsammans. En del hinner inte knulla färdigt innan toalettpappret åker fram och frågan om att duscha är frågad. Jag vill inte att det ska vara så. Jag vill inte tvätta bort den oborttvättbara smutsen likt ett våldtäktsoffer (been there done that). Jag vill kunna känna att vi gjorde någonting bra. Jag äcklas varken av att ligga i mina egna satser eller av att krama din svettdränkta kropp efteråt. Jag skulle känna mig snuvad på konfekten om jag inte fick göra det.

Posted in Sex | 16 Comments

Kreativitet

Idag har jag varit kreativ och skurit i plast.


Jag har också tryckt ett fint ord på en grön tröja som kostade 49 kronor.



Jag har också twittrat idag.
RT @johannasjdin Hade trevligt sex i köket idag och har uppfunnit ett nytt ord – menslubrikation.

Posted in Sex | 2 Comments

Att mensa ner är begåvat

Viktoria kallar mig vulgär och cool i samma mening. I positiv mensanda måste jag naturligtvis länka tillbaka till inlägget och skriva några ord om blodet vi inte köar om att få donera (det är nästan som ett måste för mig att skriva om mens när jag har mens).

Hon skriver att hon inte behöver en snubbes hjälp för att hata sin egen mens, för att citera henne ”Det beror inte enbart på dumma killar som inte vill ha menssex” att kvinnor äcklas av sig själva när de har mens. Detta tänker jag inte säga emot när Libresse och andra företag som tillverkar bindor lever på att sprida och kopiera sanningen om hur äckliga kvinnor är när de har mens. Det vore intressant att diskutera saken för det är ju knappast av en slump som mensblodet ses som någonting äckligt i jämställda Sverige där det är mer självklart att svälja sperma än slicka mensfitta (eller överhuvudtaget ha sex med någon som har mens).

Missförstå mig inte. Jag är inte emot mensskydd. Det är otroligt praktiskt (jag vet av erfarenhet att det inte är det roligaste som finns att mensa ner alla sina trosor och byxor – dessutom blir det dyrt för mens är inte det lättaste att tvätta bort alla gånger) med mensskydd, men jag gillar inte hur de marknadsförs. Jag gillar kort sagt inte företag som säger att jag är äcklig fem dagar varje månad, eller ohygienisk heller för den delen. Företagen är noga med att påpeka att valet av mensskydd är olika från till person till person, ändå känns det mer som valet mellan fräsch och ofräsch, tampong eller binda”. Jag vill att företagen ska vara på min sida, men kanske är det en dålig affärsidé om man vill marknadsföra produkter till kvinnor? Vi är ju i grunden fula och de som säger någonting annat vill ju bara vara snälla – vi blir alltid kvoterade.

Det är svårt att hålla sig för skratt när det biologiska är det onaturliga som vi i största möjliga mån måste skydda oss själva (och grabbarna som vill stoppa in den) i från. Säg att de är fula och de kommer köa för att få köpa just din produkt. Så var det för några år sedan, men företagen som vänder sig till kvinnor har blivit mer ”manliga” och vill nu vara vår bästis och höja vårt självförtroende med sina produkter. Samma sak har hänt TV-världen. Allting handlade om att arbetarklassen skulle göra bort sig i TV på bästa sändningstid, men nu vill de göra oss snygga nakna, hjälpa oss gå ner i vikt och ge oss en total home makeover som ingen skulle tacka nej till.

Företagen vill vara med oss, inte emot oss (åtminstone på ytan). En ganska fin tanke som jag trodde att alla som jobbade med sexfrågor i Sverige skulle omfamna. Jag har blivit allergisk mot sexupplysare som vill bekämpa normer men snarare ger dem syre. Manne Forsberg kunde inte låta bli att uttrycka sitt äckel inför mensblod när han var på min skola och föreläste. Det var viktigt att bögar skulle bli betraktade som vem som helst, men killen som ville slicka fitta hade han uppenbarligen inte lika mycket till övers för. Han fick gärna gå hem den dagen och känna sig som en äcklig vampyr (ja, han använde det ordet). Because you’re worth it

Positivismen då? Ni som är äckliga, men inte tillräckligt äckliga för att smutsa ned lakanen kan ha sex i duschen. I vanliga fall skulle jag säga nej för man blir så torr av vatten i underlivet, men mensblod har ju den alldeles fantastiska funktionen att det gör fittan naturligt våt. Att kasta bort ett sådant tillfälle går inte bara emot naturen, det är också ett slöseri med resurser när menssex faktiskt är bland det bästa som finns. Jag säger som Tanja Suhinina "Höjden av kärlek är när en kille utövar cunnilingus på en vulva full med mens". Mens är intressant.

Posted in Mens | 15 Comments

Feminister är inte individer!

Jag var och lyssnade på ett seminarium av och med den unga alliansens respektive ordföranden om ungdomsarbetslösheten med anledning av situationen idag och den rapport de givit ut tillsammans om detta. Förutom Wykman (MUF), Johansson Metso (LUF), Charlie Weimers (KDU) och Andersson (CUF) fanns också en sakkunnig, som jag inte minns namnet på, närvarande som inledde med att berätta vad forskningen visat om ungdomsarbetslöshet samt kommenterade ordförandenas tankar och idéer om hur lösa ungdomsarbetslösheten. Det var flera intressanta saker han tog upp som jag inte tänker dela med mig av just nu.

Ett av mina bestående minnen från mötet är när Wykman erkänner att det finns strukturer i samhället (en del av högern vill nämligen inte se världen genom strukturfiltret) och tyckte den här sortens kollektivism (att prata om arbetslöshet som rör en specifik grupp) var berättigad eftersom att problemet är så omfattande och har varit det under en längre tid. Min invändning är att det är berättigat även om det inte vore lika omfattande och inte hade präglat samhället under en längre tid, men jag välkomnar ju givetvis att Wykman håller sig undan tänket om att man aldrig får prata om den "svagare parten" som strategi för att komma fram till en lösning, då jag endast kan se att det leder till ett osynliggörande, att man helt enkelt sopar problemen under mattan och retuscherar kartan så att den passar bättre. Inte efter verkligheten, men efter den verklighet som vore eftersträvansvärd eller den verklighet man vill kunna presentera när man går till val. Tänk er att vara statsminister och gå till val på att man inte behöver bytas ut. Jag vill inte vara i den positionen.

Det vore orimligt om man inte kunde tala om personer som lider av missbruk, hemlösa eller andra personer som har gemensamt att de är mer utsatta än andra med motiveringen att alla som ägnar sig åt någonting som kan missbrukas inte missbrukar eller att alla inte är hemlösa. Den som anser det vara moraliskt förkastligt att göra så för att individerna med det förhållningssättet inte blir sedda (som om alla blir sedda när vi har ett enda vitt brus av autonoma celler) vill inte nödvändigtvis slippa konfronteras med problemen, men är en aning naiv.

Viktigt är naturligtvis att man sköter det på ett sådant sätt att "gruppen" inte känner sig utpekad, blir stigmatiserade och får ännu fler problem. Det är egentligen det svåra, men den risken finns alltid, för även när man inte pratar om grupper så finns grupperna programmerade hos oss mer eller mindre. Jag skulle vilja påstå att de flesta av oss tyvärr har blivit uppfostrade av föräldrar och en omgivning som tycker det varit viktigt att peka på olikheter och skapa olikheter, att sätta etiketter på människor på grund av exempelvis könstillhörighet. Individen handlar som bekant om så mycket mer än kön, men det är uppenbarligen inte alla på det klara med.

På en krog här i Almedalen träffade jag en politiskt aktiv person som var direkt otrevlig mot mig och inte gjorde någonting för att dölja sina fördomar om mig efter att ha sett både min feministsymbol kring halsen och min knapp med texten "Feminister har bättre sex" (som kanske är sann men främst är kaxig). Det komiska uppstod när han började prata om att se till individen.

Jag hade inte uttryckt en enda politisk åsikt i hans närvaro när han började mala på om vikten av att se till individen och att inte prata om könstillhörighet. Han uttryckte också att jag stod för någonting annat. Det var inte det enda problemet med ”sådana som mig” kan jag tillägga. Ser ni det uppenbart motsägelsefulla? Det är inte första gången individualister betraktar feminister som ett kollektiv och varenda feminist som kollektivets företrädare.

Enligt den här mannen skulle inte kuk eller fitta spela någon roll, men storleken på könet däremot. Storleken utgjorde enligt honom uppenbarligen skäl att frångå den heliga individsynen som skulle omfamna varenda tanke.

För att sammanfatta det kort så är detta mitt stora problem med människor som ”ser” individen. De vill att alla ska bli sedda, men de som blir sedda blir det på någon annans bekostnad. Till och med friskolorna har förstått detta när de marknadsför just sin skola som den lilla skolan där Du blir sedd. Min poäng är att vi inte kan se alla, men att vi bör göra allt som står i vår makt för att göra det i den utsträckning det är möjligt. Framförallt är det viktigt att vi inte ser saker som inte finns som mannen jag nämnde i exemplet ovan gjorde.

Det är dessa personer som vill ”kvotera” fram jämställdheten – de som bestämt sig för en strategi vars konsekvens är att det ser bättre ut på papperet om den tillämpas. Det är allmänt känt att undanhållande av information fungerar bättre än inte när man vill göra en bra affär med någon – Berätta att du har en kamera som uppfyller kundens behov som kostar 5000, men säg för guds skull inte att du har en annan som också gör det men endast kostar 3000.

Posted in Feminism | Leave a comment

Barnpornografi och sexualundervisning

Jag tror att de som skrev manuset för gårdagens samtal hade förhoppning om debatt, men någonstans tänkte de fel för det liknade inte en debatt. Alla höll i stort sett med varandra efter att Svenska Dagbladets Maria Abrahamsson, som var där för att företräda ”den andra sidan”, lämnade lokalen.

Hennes roll var att irritera publiken, som tyckte barnets integritet var viktigare än alla internetanvändares (jag menar alla individers) sammanlagt, kändes det som, om inte annat var det precis det hon lyckades åstadkomma. Det som diskuterades var huruvida barnpornografi är polisens sak eller allas och alla höll med om att det är allas sak och att allmänheten har ett ansvar.

Abrahamsson lyfte fram rättssäkerheten och menade att alltid när sexuella övergrepp på barn diskuteras blir det en tävling om vem som tycker övergreppen är mest problematiska trots att alla håller med varandra i sak. Det märks inte minst i hur personer som tar avstånd från dessa övergrepp (som om inte alla gör det?) uttrycker sig. Det är överdrifter hela tiden som om övergreppen inte vore hemska nog.

Det går alldeles utmärkt att vara för den personliga integriteten och emot barnpornografi. Valet står inte mellan noll integritet och bekämpande av barnporr. En del tycks ha hakat upp sig vid att man alltid måste välja antingen eller, att det inte går att välja en mellanväg som tillgodoser alla intressen utan att bortse från demokratiska fri- och rättigheter.

*

Hinner inte skriva så mycket nu annat än att Feministiskt Initiativs Gudrun Schyman var bäst igår när sex- och samlevnad som ämne i skolan diskuterades. Sanna Rayman, SvD, och Maria Ferm, Grön Ungdom, deltog och kommenterar. Debatten arrangerades av Sveriges bästa sexualpolitiska förening RFSU som också kommenterar. Du kan följa RFSU-bloggen om du vill, men jag gissar att den inte är så spännande för dem som inte är på Gotland i skrivande stund? Jag följde Almedalsbloggen med ganska stort intresse förra året, men inser att jag tillhör en minoritet. Det här året är jag på plats som privatperson. Jag tältar och har knappt tillgång till uppkoppling.

En annan sak. Det var roligt när Jan Björklund nämnde Miljöpartiet i sitt tal. Han sa att de när de startade förde en melonpolitik (grön utan på och röd inuti) men nu hade övergått till tomatpolitik. Kanske ligger det något i det när man med jämna mellanrum hör frasen ‘borgarna’ som skällsord från miljöpartister?

Posted in Sex | 5 Comments

Inlägg 600: Lagstiftarna förstår inte vad sexuella övergrepp handlar om

Från och med 1 juli införs ett nytt brott – kontakt med barn i sexuellt syfte. Här kan du läsa mer om det.  Det kursiva är citerat ur texten.

Överenskommelsen om att träffas kan vara helt formlös och informell. Det räcker att barnet och gär- ningsmannen är överens om att mötas på viss tid och plats. Det saknar också betydelse om det är gärnings- mannen eller barnet som tagit initiativet.

Det anmärkningsvärda är inte det nya brottet utan att det sedan tidigare finns lagstiftning som gör detta tillägg möjligt. Ovanstående stycke beskriver problemet med nuvarande sexualbrottslagstiftning. Den struntar i vem som tar initiativ. Den fjortonåring som tar initiativ till sex med en person fyllda femton är enligt lagen ett offer för ett sexuellt övergrepp. Alla har vi åsikter om våldtäkt, men det vi är eniga om är att våldtäkt alltid innebär ofrivilligt sex. Lagen i dess nuvarande form går helt emot den allmänna uppfattningen och jag kan inte se att denna lag gör någon skillnad – det är redan förbjudet att våldta.

För straffansvar krävs att gärningsmannen efter överenskommelsen om att träffas vidtar någon åtgärd för att främja att ett sammanträffande kommer till stånd. Med det menas konkreta handlingar som be- kräftar att gärningsmannen står fast vid att gå vidare och träffa barnet i syfte att möjliggöra ett sexuellt övergrepp.

Känner man inte till sexualbrottslagstiftningen kanske man vid första anblick tycker det verkar rimligt med extra satsningar för att förhindra sexuella övergrepp, men alla vi som tagit initiativ till sex vet att det är skillnad på att knulla och att bli våldtagen. För dem som blivit utsatta för verkliga övergrepp är skillnaden ännu lättare att ta i och den nuvarande lagstiftningen ett hån. Ja, jag känner mig hånad.

Till vissa av sexualbrottsbestämmelserna finns kopplat en bestämmelse om ansvarsfrihet när det är uppenbart att gärningen inte har inneburit något övergrepp mot barnet med hänsyn till den ringa skillnaden i ålder mellan den som begått gärningen och barnet samt omständigheterna i övrigt.

På vilket sätt är det uppenbart ”gärningen inte har inneburit något övergrepp” om åldersskillnaden är liten? När jag var fjorton år hade jag uteslutande sex med män i tjugoårsåldern, vilket rimligen borde falla under med hänsyn till omständigheterna i övrigt.

Formuleringen förstärker bara min misstro för att de som författat förklaringen förstår vad sexuella övergrepp innebär. En personens ålder, hudfärg eller kukstorlek är inte avgörande för om sex är frivilligt eller ej, men samtycke (eller frånvaron av samtycke) är det.

Ett exempel på när ansvarsfrihet kan bli aktuellt är när två tonåringar, varav den ena är strax under 15 år och den andra strax över 15 år, får kontakt med varandra på Internet och kommer överens om att träffas för att ha ömsesidig och frivillig sex tillsammans.

Kan vi hålla oss till ämnet? En persons ålder säger ingenting om människan bakom sifforna är en ond förövare eller den schyssta killen som bara vill knulla lite. Om den ena som är strax under 15 år får kontakt med en äldre person och de kommer överens om att träffas för att ha ömsesidig och frivillig sex tillsammans ska det vara grönt för dem att träffas.

Våldtäkt är ett utbrett samhällsproblem som drabbar många kvinnor varje år. Vi behöver inte en lag som förvandlar frivilligt sex till våldtäkt för att kunna måla upp en värre bild av verkligheten, det är illa nog som det är i dagsläget och uppklarningsfrekvensen är under all kritik.

En annan sak som jag tänkt på. Hur tror ni fjortonåring som blir våldtagen känner inför att anmäla? Lagen säger att hon är ett offer på grund av hennes ålder och inte på grund av omständigheterna. Lagen visar inte henne den förståelse hon förtjänar. Den fokuserar enbart på siffror och inte vad debatten borde handla om – samtycke kontra frånvaron av samtycke. Tänk på henne nästa gång kära lagstiftare.

Intressant så det förslår!

Posted in Sexuella övergrepp | 6 Comments

Två flugor i en smäll

En del bara bröst-aktivister men även andra sympatisörer som ogillar den rådande könsdiskrimineringen på de flesta badhus runt om i landet argumenterar för lika regler för män och kvinnor med hänvisning till att bröst inte sexuella.

Jag tycker att den invändningen är mycket olycklig. Vi ska inte ha lika regler för att bröst inte har med sex att göra. Vi ska ha lika rättigheter om så bröst har en sexuell laddning för det stora flertalet. Lika rättigheter får inte kompromissas bort för att någon man skulle kunna bli kåt och få stånd. Kvinnor ska inte ta ansvar för mäns sexualitet.

Jag förstår att det är taktiskt att säga att bröst inte har med sex att göra. Folk får ju panik om det går att göra en sexkoppling. Som ni kanske vet gillar jag att bada naken utomhus. Nakenbadare använder snarlika argument för att lugna barnfamiljer, men också för att de inte tycker nakenbad har med sex att göra. Jag vill inte bara kunna bada naken utomhus, jag vill också komma i från traditionen av att vi hela tiden måste ta avstånd från sex för att få i genom förändringar. Min förhoppning är att Malmös beslut om att tillåta kvinnor välja om de vill bada i överdel kan avdramatisera synen på nakenhet.

Det är rimligt att låta människor välja, men det är inte rimligt att människors äckelkänslor inför vad andra personer gör, som inte skadar någon annan, får ligga till grund för beslut. Kan man begrava nakenskräcken kommer sådana här diskussioner inte vara nödvändiga i framtiden. Men, nu ska jag sluta innan jag blir allt för utopisk.

Posted in Bara bröst | 18 Comments

Fritt fram för bara bröst i Malmö

Fritt fram för bara bröst i Malmö skriver media. Strålande. Metro har en opassande rubrik om detta: Tjejerna som vill visa brösten på badhuset. Detta naturligtvis för att du som läsare ska bli nyfiken och ta med ett nummer. Det är dock viktigt att påpeka att det inte stämmer då det är en vanlig missuppfattning eller ett sätt att misstänkliggöra nätverket Bara Brösts syften.

För femtioelftegången: Nej, det handlar inte om att visa upp. Det handlar om jämställdhet och lika rättigheter. Nätverksmedlemmen Frida Hellroth förklarar skillnaden, ”Målet är inte att alla ska vara topless på badhuset, målet är att alla ska kunna vara det”. Jag har skrivit hur mycket som helst om detta tidigare om mina inlägg finns samlade under kategorin med det passande namnet ”Bara Bröst”.

Det som underhåller mig mest med denna debatt är fortfarande att vi i väst pratar om islam som tvingar kvinnor att täcka sin kropp och kallar det förtryck. I Sverige tvingar vi kvinnor att täcka sin bröst i badhusmilö, men vi kallar det inte förtryck. Citerar mig själv: Debatten präglades av ett sådant äckel inför kvinnors kroppar, och då framförallt äldre kvinnors, att motståndet mot badklädesplagget burkini (sammansättning av orden burka och bikini) som ska vara anpassad för muslimska kvinnor som av religiösa skäl vill täcka sin kropp framstår som än mer absurt. Att debatten handlar om att utestänga kvinnor som vill bada i burkini och inte om att förse var femtioårig kvinna med en av staten subventionerad sådan förvånar mig efter påhoppen som haglade mot Bara Bröst-medlemmarna och kvinnor i allmänhet.

Den som äcklas så mycket av kvinnokroppen att den vill motverka jämställdhetsarbetet borde söka upp en psykolog.
Jag vill allvarligt talar inte läsa Kicki Normans struntprat om att kvinnor inte borde amma offentligt, för att använda samma argumentation som Norman själv. Hon låter som ett barn som inte får som hon vill mamma, jag vill inte.

Norman tycker bröst är stötande men reflekterar inte ens över att de mammor som vill amma offentligt kanske tycker att det är kränkade när hon säger att de ägnar sig åt någonting som inte hör hemma i det offentliga rummet. Men svensken kan ju aldrig förstå att han eller hon kan kränka. Svensken kan ju bara själv bli kränkt. Det är den som badar naken som stör, men den som badar naken och blir ombedd att klä på sig har inte rätt att känna sig kränkt ty det är den som kränker.

Vad bra att ingen tvingar mig att läsa det Norman skriver och att ingen kommer trycka upp sin urringning i hennes ansikte (hoppas hon inte hittar hit, jag vill ju att hon ska få behålla sin mat i magen). Det finns en särskild plats i helvetet… End of story.

Men nu ska vi vara positiva och fortsätta kämpa för lika rättigheter på badhusen runt om i landet. Go grrrls! Bröst är sjukt intressanta.



UPPDATERING: Men gud vad pinsamt. Normans text är mer än ett år gammal. Jag skyller på Metro som länkade den som relevant under dagens artikel. Därför trodde jag att den vara färsk. Insåg att den skrevs i februari när jag hade tänkt läsa kommentarerna som längre inte är tillgängliga.

Posted in Bara bröst | 13 Comments