Klart män kan vara lucior

En man som fick flest röster av luciakandidaterna på en skola förvägrades vara lucia och ställde sig frågandes till varför han överhuvudtaget blev antagen som kandidat. Det kan man verkligen fråga sig.

Rektorn Birgitta Wessmans försvar är helt briljant: "Det här har inget med kön att göra". Det handlar om att bevara fina traditioner. Men kära idiot till rektor sedan när kan inte traditioner vara kopplade till kön? Det är helt uppenbart att det har med kön att göra.

Könsdiskriminering är aldrig könsdiskriminiering, det är bara uttryck för viljan att bevara normerna, anständigheten och gamla fina traditioner.

Skolans påstådda likabehandling är och förblir ett skämt. Malin Uhlander fick rätt.

Normbaserade regler och unken kvinnosyn ett lyxproblem?

Att det råder bikiniöverdelstvång på de flesta badhus i landet är enligt Daniel Legue ett lyxproblem. Den ”riktiga jämställdheten” kommer från ett helt annat håll för det finns andra, viktigare frågor att jobba med, argumenterar han.

Legue visar på ett visst mått av självinsikt när han skriver att han nog inte skulle ”vinna i en offentlig debatt med toplesstjejerna” men missar att han själv är det stora problemet. Vi måste skilja på orsak och verkan.

Det finns ingenting konkret som talar för att kvinnor borde täcka sina överkroppar annat än om de själva vill göra det. Det beslutet måste tas på individnivå. Toplessfrågan rör inte halva befolkningen kan man argumentera om man antar att halva befolkningen inte vill kasta bikiniöverdelen i papperskorgen.

Det känns lite som debatten kring äktenskapslagstiftningen när några enstaka kristna inte ville se utveckling där begreppet äktenskap även omfattar homosexuella par just för att det inte antas finnas någon efterfrågan hos homosexuella om att vara en del av ”äktenskapet”.

Det finns heller ingen efterfrågan från kvinnligt håll om att kunna bada utan överdel hävdar de kvinnofientliga brösthatarna. Om man på fullaste allvar tror att bara någon enstaka kvinna kommer påverkas av mer toleranta badhusregler finns det väl inget problem? Om vi snackar två nakna bröst och inte tvåtusen?

Någonstans pyr dock en oro om att vi kommer återuppleva åttiotalet med bara bröst och inga överdelar, och det är nog det konstigaste av allt, att det som fungerade så bra då är helt otänkbart idag.

LouiseP skriver bra om ”det finns faktiskt viktigare frågor” och om hur oviktiga principiella frågor är för dem som ansluter sig till de politiskt korrekta.

Hatade fittor har många öknamn

Det finns en miljon olika synonymer till ordet fitta. Några omfattar hela fittan, med venusberg, blygdläppar, klitoris och hela alltet medan andra endast åsyftar själva slidöppningen. Detsamma gäller det manliga könsorganet, det finns en hel uppsjö av ord. Skillnaden är väl att fittorden ofta är mindre mysiga än kukorden. Nej, jag tänker inte lista dem här.

Därför gillar jag projekt med stickade garnfittor (vill ha!) och Ylva Maria Thompsons fotobok med bilder på avgjutningar av hundra olika fittor. Förhoppningsvis kan de bidra till att fittan blir mer accepterad i det offentliga rummet (ja du läste rätt).

Det finns en okunskap om hur fittor ser ut hos både män och kvinnor. Många kvinnor har dåligt självförtroende och tror att just deras fitta är unik, att de är ensamma om att ha inre blygdläppar som är längre än de yttre blygdläpparna. Konstigt kan tyckas då det borde vara en ganska enkel sak att kolla upp om det verkligen stämmer.

Det finns en okunskap om vad de olika delarna heter, men jag vill tro att klitoris är satt på kartan och att jag aldrig mer ska behöva peka. RFSU har gjort en fantastisk insats och tryckt upp ett litet häfte – ”praktika för klitorissex” (finns här att ladda ner som pdf). Det är den första text jag kommit över som verkligen penetrerar fittans innandöme. Det häftet borde vara obligatoriskt i skolans sexualundervisning som i dagsläget är att betrakta som ett dåligt skämt.

Det finns ett allmänt äckel inför fittor. När kvinnor har åsikter om storlekens betydelse är det inte ovanligt att man pratar om fittor som använda, begagnade, förslappade och äckliga. Vid diskussioner om vilken kroppsdel som är sexigast hos män som kvinnor är det alltid någon som svarar kuken men jag har aldrig varit med om att någon svarat fittan. Är det inte lite konstigt?

Nej, jag vill inte se dig runka i cam

Det känns som att jag ska rekrytera en anställd när jag läser igenom de mail jag får av män på en viss sexcommunity.

Männen som skriver samma sak – att de älskar att ge oralsex (i timmar) och tycker kvinnans njutning är A och O – sållas bort direkt. Männen som valt en ful profilbild likaså. Kommer och tänka på det en vän sa om personliga brev, att brevet är det första arbetsprovet. På samma sätt hanterar jag de mail jag får. Kan männen inte stava faller de bort direkt. Kan man inte anstränga sig så till den milda grad att man kollar sin text i stavningsfunktionen innan man klickar på send undrar jag vem mannen kommer tillägna tid, inte mig uppenbarligen. Skriver personen någonting som går helt emot det jag skriver på min presentation garvar jag mest åt hur oseriös personer tycks vara.

Det bästa sättet att ta reda på om en person är galen är att inte svara på mailet. Vänta någon minut, har du fått ett nytt mail av personen kan du börja fundera hur det står till. Får du tio stycken (ja det händer) finns det en ultrabra funktion – blockeringsfunktionen (som är alla fjortonåringars bästa vän).

Det är förvånansvärt hur off männen som skriver till mig är, att de helt saknar fingertoppskänsla och inte vill förstå att en kvinna som inte svarar på fem mail är helt jävla ointresserad. Bäst var igår då jag fick höra att jag hade ett fett attitydproblem för att jag inte svarade på en man som skriver hela tiden utan någon respons från min sida. Det är nästan komik.

Inte heller blir jag förtjust när jag får mail av män som marknadsför sig som mogna och generösa. Jag är inte prostituerad och nej jag vill inte bli bortskämd av dig tre veckor på Kreta. Ibland undrar jag om det finns en kurs i hur man skriver mail till kvinnor för nästan alla mail jag får påminner om varandra.

Kön och hudfärg i det amerikanska valet

LouiseP skriver om hur kön och hudfärg varit avgörande i det amerikanska valet. Att valet är historiskt har sagts en miljon gånger och visst finns det en sanning i det, huruvida det spelar roll i praktiken är alla inte lika eniga om.

Att folk tycker det vore häftig med en svart man har nog inte alls att göra med att de tror svarta män är mer kompetenta eller att kvinnor som vill se en jämnare könsfördelning (fler kvinnor) anser kvinnor är bättre politiker.

Att en svart man blivit vald till president är en symbol och ett tecken på att någonting har förändrats. Det är klart att man kan fundera över om sådana ”symbolhandlingar” är av godo eller om man ska satsa på den som är mer kompetent. Vad är det som säger att Obama inte kan vara både och? Ibland låter det som att det enda skälet att Obama vann sitter i hans hudfärg.

En person konstaterade igår att fler vita hade röstat på Obama än (minst) två tidigare vita presidentkandidater. Rasismen har nästan tagits för given och jag frågar mig om det är rimligt.

Att kvinnor vill se (fler) kvinnor inom politiken handlar om två saker. Allt annat vore oförenligt med demokratin och förutom det finns det kvinnor och feminister som vill ha någon som kämpar för deras intressen (jämlikhet). Ingenting konstigt i sig att du vill tillsätta någon som brinner för ”dina frågor”. Därmed inte sagt att vilken kvinna som helst kan ta den rollen som vissa vill påstå.

Vegetariska kanelbullar

I morgon är det kanelbullens och djurens dag. I morgon kommer tidelag uppmärksammas, något som djurrättsrörelsen (som jag inte är engagerad i även om jag varit vegetarian i snart tre år) kallar sexuella övergrepp. Att det finns en lag som förbjuder djurplågeri räcker inte enligt vissa som är aktiva inom djurrättsrörelsen, motiveringen är att man inte kan se på ett djur om det kommit till skada, men att man kan anta det då sex knappast kan antas ligga i ett djurs intresse. Det vore intressant att få reda på hur vanligt tidelag är när enstaka hävdar att "djur våldtas helt lagligt varje dag i Sverige" medan andra mer är inne på att tidelag borde kriminaliseras som en markering till alla som slås av tanken att tidelag vore schysst att pröva.

Istället för att slå vakt om de sexuella övergrepp som djur utsätts för tycker jag att morgondagen är en utmärkt dag för alla köttätare att byta ut sina blodiga biffar mot vegetariska kanelbullar. För det torde rimligen vara värre att dö än att bli våldtagen? Jag vet en kvinna som hävdat motsatsen dock.

I vanlig ordning är jag trött på allt hycklande och det är förvånande att det nästan blivit en sanning att sex med djur är en katastrof medan det är OK att döda djur bara du gullar med dem (ser till att de får leva sina sista dagar under relativt bra omständigheter) innan.

Läs En zoofils bekännelser.


Jag är övertygad om att jag skulle vara en utmärkt bullmamma och MILF på samma gång.

Svenska bloggar om , , , , , , , , ,

Vikten av att alltid hålla med varandra

Ett bra skäl att lämna landet är Sveriges motbjudande hålla med-kultur. Du förväntas alltid hålla med dina vänner och säger du någonting som går emot vad dina vänner tycker kommer dina vänner i värsta fall ta dina åsikter som riktade personangrepp och umgänget kommer vara omöjligt att upprätthålla. Mina vänner är annorlunda, det blir så när umgänget utgår från att alla har någonting intellektuellt att bidra med.

På en lektion igår blev vi indelade i grupper för att diskutera hederskultur och vi kom in på massor av andra ämnen (någonting folk som är ovana att diskutera ofta ser som ett problem, diskuterar vi a kan vi inte diskutera b) bland annat dödsstraff och min grupp tittade chockat på mig när jag berättade att jag verkligen inte höll med om att dödsstraff är någonting bra. Otroligt milt uttryckt men stämningen blev ändå dålig. (Kan tillägga att jag är den enda i min klass som inte vill förbjuda nazistiska symboler) Den som såg allting skulle kunna tro att jag hade sagt någonting jättekontroversiellt. Rasismen blev övertydlig igår och alla diskussioner utgick från ett vi och dom-perspektiv. Det slutade med att jag fick huvudvärk.

Det är allmänt känt att ungdomar som grupp har en relativt positiv inställning till dödsstraff och det förvånar mig att samma grupp pratar om att spärra in människor på livstid. Jag har levt i 17, snart 18 år och varje år känns som minst 5. Hur man i min ålder ens kan komma på tanken att bagatellisera 40 år som ingenting övergår mitt förstånd. Att 80-åringar som varje dag säger att tiden går så fort kan ha den linjen är mycket lättare att förstå.

Idag är jag sjuk och därför får ni så lov att ursäkta mitt korta, ointressanta inlägg.

Svenska bloggar om , , ,

SVT sänder tre dokumentärer om porrbranschen

Helkväll med porr i SVT” lyder en rubrik i DN och det låter kanske för bra för att vara sant och det är det också. Helkväll med porr, då tänker du kanske liksom jag ”porrmaraton”, men SVT har ett principbeslut om att inte visa pornografiskt material så någon helkväll med porr som DN utlovar är det inte frågan om. Lördag den 4 oktober sänds istället ”tre dokumentärer om porrbranschen, bland andra filmerna ‘Pophoran’ som följer en mamma som har en porrsajt, och en dokumentär om tidernas mest lönsamma porrfilm ‘Långt ner i halsen'”.

Vissa går händelserna i förväg. När DN utlyser en helkväll med porr utlyser en förvirrad bloggare en helkväll med antiporrpropaganda – ”Eller rättare sagt så skall de ha en “opartisk” temakväll om porrbranschen, där endast dokumentärer som visar branschen i ett negativt ljus visas”. Det finns gratis papperspåsar på en buss nära dig – använd dem.

Kanske det blir antiporrpropaganda, eller inte. Att spekulera om något sådant utan facit i hand är helt meningslöst. Det finns massor av saker som bör kritiseras och hittills har åtminstone inte jag märkt något behov av att googla fram saker att uppröra mig över.

Individuella könsroller?

Viktoria Klint och Jonas Himmelstrand kritiserar Moderaternas förslag om en "jämställdhetsmärkning av förskolor och skolor". Förslaget går hårddraget ut på att så väl skolpersonal som förskolepersonal ska behandla barn och ungdomar lika. Detta för att komma åt det könavgörande bemötandet.

"Förskollärare och lärare i Sverige är välutbildade och har ofta stor lyhördhet för de barn och ungdomar de dagligen möter. I de dagliga mötena fokuserar de helt riktigt på varje individs särskilda intressen, förmågor och förutsättningar. Varje möte är unikt och utgångspunkten är respekten för individen. Detta är av oskattbart värde för alla svenska barn och ungdomar" skriver Klint och Himmelstrand och jag kan inte låta bli att undra när de senaste satte foten på en förskola eller skola.

Klints och Himmelstrands resonemang blir obegripligt när de blandar ihop kollektivt och individuellt tänkande och drar slutsatsen att de kollektiva tjejerna och killarna egentligen är personer med "individuella variationer".

Kan någon peka på det individuella bemötandet som påstås äga rum i svenska skolor? Feminister brukar ständigt beskyllas för kollektivism. Vad de som kritiserar feminister inte förstår är att det är lika jävla mycket kollektivism att behandla två grupper olika vare sig du kallar det individualism eller någonting annat.

Strukturer finns det gott om, det är tydligt när du ska avgöra vilket kön ett spädbarn har. Omedvetet tror vi att en tjej är rosa och att en pojke är blå. Dessa skillnader i hur föräldrar klär sina barn beroende av kön är så pass vedertagna att du inte ens behöver ställa frågan om det är en han eller hon. Kalla det individuellt bemötande om det passar din världsbild bättre men hur fina ord du än klämmer ur dig förändrar det inte helheten alls.

Föräldrar ska ha rätten att bestämma över sina barn heter det. Jag tror att både samhället och föräldrars relation till sina barn skulle bli bättre om föräldrar hade mindre att säga till om från den dagen barnen kan förstå konsekvenserna av sitt eget handlande. Med den rätten följer även rätten att bestämma hur barnen skall uppfostras. När du väl lämnat ditt barn på förskolan är det bara en fin tanke. Vidare undrar jag varför Klint och Himmelstrand pekar på viktigen av individualism när det finns andra saker föräldrar är måna om vad det gäller sina barns uppfostran men som inte tillgodoses i förskolan.

Svenska bloggar om , , , , , , ,

Bekräftelsebehov

Bekräftelsebehov är någonting de flesta har i någon mån. Sex som bekräftelse brukar med jämna mellanrum kritiseras och jag har svårt att ta kritiken på allvar när allt det andra med snarlik funktion inte kritiseras. Den återstående frågan är varför någonting sjunker i värde om det har en lös eller direkt koppling till sex. Bekräftelsebehov kan likt vilket behov som helst gå överstyr, men ett behov är inte behov, det finns gradskillnader.

Emellanåt känner jag ett smått förakt inför personer som överdriver sitt dåliga självförtroende för att bli bekräftade. Om gott självförtroende vore en garanti för att inte behöva utstå ytliga, löjliga kommentarer skulle jag vara först ut med gott självförtroende. I verkligheten fungerar det inte riktigt så. Det provocerar män när de inte tillåts säga hur vacker du är utan att bli kritiserade. Tro mig jag har försökt och börjat luta mot att det bästa är att le stort och säga "tack" om du inte vill ha din kväll förstörd med teorier om varför just du borde uppskatta en ytlig komplimang.

För vissa person räcker inte bekräftelsen i sig, bekräftelsen med stort B inträder först när du upplyst andra om att just du blivit bekräftad. Att spela på dåligt självförtroende och informera sina vänner om killen som tittade ner i din urringning är inte en hållbar ekvation. Med trovärdigheten i behåll kan du inte berätta för någon med ett leende på läpparna om mannen som gav dig en kåtblick, den som gör det riskerar att avfärdas som en skrytmåns. Alla problem har en lösning: istället för att fnittra förtjust bör du berätta om mannen med äckel i rösten – "vilken äcklig gubbe jag såg på stan idag, han tittade länge på mina bröst och kunde inte slita sin blick från dem, alldeles som att han ville att jag skulle följa med honom hem, öh jävla peddo". Du har lyckats förmedla att någon har tittat och kommit undan med det utan att framstå som en självupptagen nolla. Varför vet jag allt detta? Jag spenderade några år i högstadiet och det var under den perioden jag insåg att jag knappt klarade av att umgås med människor med lågt eller obefintligt självförtroende.

Svenska bloggar om ,