Amnesty har inte tagit ställning för prostitution

I likhet med många andra trodde jag framtill nyligen att Amnesty International hade tagit ställning för en avkriminalisering av prostitution. Varken Amnesty International eller Amnesty i Sverige har emellertid gjort det. Vad som orsakat uppståndelsen är ett förslag från det internationella sekretariatet som de nationella organisationer ska ta ställning till. I Sverige kommer detta att ske på årsmötet 9-11 maj i Malmö.

Amnesty International har framställts som en organisation som är för prostitution, och någon i organisationen är säkert det, men om man tar del av bakgrunden till förslaget framgår det med all tydlighet att det inte är frågan om att vara för eller emot prostitution.

Fokus har varit prostituerades rättigheter och hur man ska se på en kriminalisering av prostitution OM den bidrar till att försvaga prostituerades rättigheter och försätta prostituerade i ett utanförskap. Oavsett om man tror att en kriminalisering av sexsäljande och/eller sexköp slår fel eller inte borde de prostituerades rättigheter vara i fokus, men de blir sällan det när diskussionen kommer att handla om för eller emot prostitution.

Lena Sommestad som är positiv till svenska sexköpslagen och vill exportera den har skrivit om prostitution som skäl för avvisning. Stater som kriminaliserar prostitution kan använda det som en förevändning för att avvisa prostituerade beroende på varför de kriminaliserar prostitution.

Det uttalade syftet med sexköpslagen är inte att straffa människor utan att skydda dem. Stater som varken kriminaliserar prostituerade eller sexköpare kan hävda att prostituerade försörjer sig oärligen och ändå avvisa dem. Oavsett om man är positiv till en kriminalisering eller inte bör man vara tydlig med att prostitution inte ska vara ett skäl för avvisning.

Amnesty International skriver med anledning av den senaste tidens reaktioner på den föreslagna prostitutionspolicyn att ”No decisions about Amnesty International’s position have been made yet”.

Amnesty International is currently consulting on a draft policy proposing the decriminalisation of sex work. We initiated the policy consultation process because we have seen evidence to suggest that the criminalisation of sex work leads to social marginalisation and an increased risk of human rights abuses against sex workers. The evidence also suggests that decriminalisation could be the best means to protect the rights of sex workers and ensure that these individuals receive adequate medical care, legal assistance and police protection.

I Sverige har flera kvinnoorganisationer kritiserat Amnestys ”ställningstagande” i tron att det var ett ställningstagande. Historien påminner om när Centerpartiet skulle ta fram ett nytt idéprogram och medierna återgav två meningar ur förslaget: ”Människor måste själva få besluta över sina privatliv, relationer och tillgångar. Politiken bör varken avgöra hur många människor man får leva tillsammans med, gifta sig med eller vem som ska ärva ens tillgångar.” Plötsligt var Centerpartiet för månggifte.

Som en liberalt sinnad person anser inte jag att det är lagstiftarens sak att bestämma hur många personer man har rätt att ingå äktenskap med åt gången och uppskattade därför den delen av förslaget, men den blev det ingenting av. Inte så förvånande med tanke på det mediala fokuset på månggifte, vilket förknippas med äldre män som gifter sig med flera unga kvinnor mot deras vilja. Om fokuset hade varit ett annat hade det kanske haft en chans.

Även om de som reagerat på Amnestys förslag hade varit medvetna om att det enbart var ett förslag är det ofrånkomligen mer taktiskt att framställa det som att man reagerar på ett ställningstagande. Alternativt framställa det som självklart att förslaget i sig tyder på ett ställningstagande, att själva godkännandet av det mer är en formsak än något annat. Att gå ut och kritisera ett förslag från några medlemmar inom en organisation skapar inte i närheten av lika mycket diskussion som ett påstående om vad en organisation vill. Kan man få det till att organisationen är för någonting som allmänheten fördömer är det ännu bättre.

Amnestys förslag till en ny policy om prostitution har mig veterligen inte bidragit till någon debatt om prostituerades villkor i Sverige och hur man konkret kan förbättra dem, men de båda sidorna har kunnat flytta fram sina positioner ytterligare och fått beskylla varandra för den ena och det andra. Utan att de prostituerade har fått det bättre.

Posted in Sexualpolitik | Tagged , , , , , , , , | 1 Comment

Om dina traditioner är beroende av andras kan jag hjälpa dig att packa

Människor påstår att de vill ha valfrihet, men utifrån hur lika de väljer kan man fråga sig om de bara vill valfriheten dinglande i bakgrunden eller om de också vill utnyttja den. Både och, antar jag. Det går att vara för valfrihet utan att välja annorlunda, men det ligger nog närmare till hands att de som blir ifrågasatta för att de vill göra saker annorlund har ett mer trängande behov av valfrihet.

Människor vill använda valfriheten väl och få bekräftat att de valt rätt. Valfrihet är inte bara för dig, den ska gälla alla. Under de förutsättningarna kommer andra också att välja. Nog för att de inte alltid kommer att kännas som ett val och att man många gånger kommer att ”välja” det minst dåliga alternativet. Hej allmänna val! Någon slags beslut är det i vart fall frågan om.

I och med att valfriheten angår fler än dig kan andra också välja och emellanåt kommer de att välja sådant som är helt främmande för dig av olika anledningar. I din omgivning kommer människor att välja olika saker i den mån det finns flera olika alternativ. Vad gäller exempelvis frågan om att skaffa barn är alternativen färre än tillvägagångssätten att skaffa barn på. Samma ska gäller abort. Det är antingen eller.

Frågor där svaret är antingen eller blir särskilt kontroversiella för personer som är måna om att välja rätt och en omgivning som väljer likadant. Frågor som är definitiva likaså. Du kan inte göra ett barn som är satt till världen eller en abort ogjord. Har du däremot valt att bosätta dig i en stad du inte trivdes i kan du bosätta dig i en annan, även om du naturligtvis inte kan få åren du investerat i ”fel” stad tillbaka.

När andra väljer annorlunda väcker det frågor hos en del om vad det beror på. Medan en del konstaterar att människor gillar olika tar andra de annorlunda valen personligt, de ser andras annorlunda livsföring som en bekräftelse på att andra tycker att de har valt fel. För att undvika detta vill man att alla ska välja så lika som möjligt. Alla kan inte få barn, men alla kan åtminstone försöka.

Om alla väljer lika behöver man inte ifrågasätta om man själv har valt fel för det alla har valt kan per definition inte vara fel, eller snarare, man har i sådana fall inte handlat mer ”felaktigt” än någon annan och det är vad som räknas i slutändan. För det andra, om andra inte väljer annorlunda kommer det inte att prövas om ett annat val hade varit rimligare och då behöver man inte få svart på vitt om så hade varit fallet. Antingen det, eller så hade det valet kanske varit bättre för någon annan, men inte för en själv, men en sådan syn på saker och ting förutsätter att vi frångår tanken att val antingen är lika positiva eller negativa för människor.

Något som inte är lika ingripande i människors liv som en del val kan vara, men som vi också värnar om att de ska gå rätt till är traditioner. Människor kan bli oerhört provocerade av att någon inte tar tillvara på just deras tradition, och ännu mer provocerade när någon ”lånar” lite av den traditionen, tillräckligt mycket för att det ska föra tankarna till den ”ursprungliga”, och utifrån det skapar egna.

Ta en banal sak som semlor till exempel. Att du inte äter semlor givet någon diet eller någon allergi är när allting kommer omkring helt i sin ordning. Det är de som äter fel semlor vid fel tillfällen som förstör för traditionalisterna. Ni vet, de som börjar äta semlor redan i oktober och färgar grädden blå. De som i början av oktober är otrevliga mot den lokala konditorn om hen inte har invigt semmelsäsongen ännu. Vad de gör är att de förstör traditionalisternas tradition.

Vad då förstör? De kan ju fortfarande äta sin semlor i godan ro i februari med valfri mängd grädde och mandelmassa även om några andra börjar tidigare? Förvisso, men de förstör för de som vill ha en traditionsenlig semla. Att vilja ha en sådan sträcker sig mycket längre än att kunna köpa en sådan när andan faller på i februari. Den semlan kräver att alla andra också vill ha den. De som börjar i oktober förtar nöjet för de som vill äta traditionsenliga semlor i februari eller mars (som det är i år). De påverkar vår bild av intag av semlor. De får oss att sluta förknippa den med vad någon individ tycker att alla andra också ska förknippa dem med.

Det finns flera exempel på personer som inte kan få ut något av sina högst privata traditioner om inte andra leker följa John efter dem. Rasister kanske man tänker på i första hand. Om någon tar med sig en tradition till Sverige som påminner om en svensk tradition eller blir populär bland svenskar anses den hota svenskheten och svenskens identitet.

Ett annat exempel är de som menar att par som förlovar sig utan några som helst planer på att gifta sig förstör förlovningens symbolik i allmänhet och för de ”äkta” förlovade i synnerhet. Men det förtar väl inte någons löfte att någon annan låter bli att avge ett? Jo, det kan förstöra andras bild av förlovningen och man kan inte längre påstå att ALLA som förlovar sig har planer på att gifta sig med varandra, vilket är oerhört viktigt för de som själva vill förlova sig och ingå äktenskap.

Det är knappt några bögar som vill gifta sig. Det var på fullaste allvar ett argument mot att låta samkönade par ingå äktenskap innan det legaliserades. Varför göra avkall på en gammal tradition för ett fåtal bögar som lika gärna kan registrera partnerskap?

Snarlika resonemang har förts om kvinnors bara överkroppar i badhusmiljö. Det är inga kvinnor som utnyttjar möjligheten att bada utan överdel. Det har badhuspersonal som har som enda arbetsuppgift att räkna antalet kvinnor som badar med bara överkroppar på badhus sagt till media. Om nu inga kvinnor är intresserade av att bada utan överdel varför ska de då ha rätt att göra det? Man kan också vända på det. Om nu inga kvinnor är intresserad av att bada utan överdel varför är det då så viktigt att de inte har rätt att göra det? Kvinnor påverkas naturligtvis inte av samhällets normer som föreskriver att kvinnor ska täcka sina kroppar (men inte för mycket).

Du är inte universums centrum. Dina privata traditioner är inte hotade för att någon annan gör saker och ting annorlunda. Om personer får komma in på krogen innan de fyllt 18 år ”förstör” de inte den första utgången för myndiga. Det är inte yngre personers ansvar att se till att de får en trevlig krogdebut. Det är heller inte invandrares ansvar att upprätthålla svenska traditioner. Traditioner upprätthålls av de som följer dem, men traditioner kan aldrig vara här för att stanna. Traditioner förändras och det är inte någon annans ansvar att agera på ett sådant sätt att din tolkning av en viss tradition får gehör. Om dina traditioner är beroende av andras är det kanske dina det är fel på.

Posted in Sex | Tagged , , , , , , , | Leave a comment

Män med känsla för kvinnors erfarenheter!

davidliljemark

Posted in Feminism | 1 Comment

Hur väcks misstankarna om att någon saknar papper?

Människor som lever illegalt i Sverige ska utvisas. Det har varit regeringens målsättning de senaste åren. Det kan vara värt att ha i åtanke när polisen kritiseras för att de genomför allt fler utlänningskontroller helt i enlighet med regeringens politik. Polisens arbetsmetoder kan för all del kritiseras, vilket jag återkommer till, men ytterst är kontrollerna och antalet “verkställigheter” en fråga om politiska beslut.

I regleringsbrev för budgetåret 2009 avseende Rikspolisstyrelsen och övriga myndigheter inom polisorganisationen kan man läsa:

”Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket och Kriminalvården ska i samråd genomföra en översyn av arbetet med att verkställa utvisnings- och avvisningsbeslut. Myndigheterna ska, utifrån vad som har framkommit vid översynen, vidta de åtgärder som krävs för att öka antalet verkställigheter.”

Under rubriken ”Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut” i regleringsbrevet från 2013 betonas att antalet avvisnings- och utvisningsbesluts påtagligt ska ökas:

”Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket och Kriminalvården ska i samverkan effektivisera arbetet med att verkställa avvisnings- och utvisningsbeslut med syfte att, i förhållande till verksamhetsåret 2012, påtagligt öka antalet verkställda beslut avseende personer som är inskrivna i Migrationsverkets mottagande.”

Regeringen har, med migrationsminister Tobias Billström i spetsen, pratat om människor i termer av kvoter. Beslut som kan vara på liv eller död för dem de riktas emot har på myndighetsspråk kallats verkställigheter. Trots kritiken mot regeringens sätt att beskriva människor som kvoter, andelar och volymer och målsättningen att utvisa fler personer har den tilltagit. Ännu fler ska utvisas.

Hur ska myndigheterna se till att fler utvisas? För det första måste de upptäcka fler människor som lever i Sverige utan uppehållsrätt. Poliser kan för all del försvara utlänningskontrollerna med att de bara gör sitt arbete, men det finns restriktioner för vad som får göras inom ramen för myndighets- och maktutövning.

Ju fler utlänningskontroller polisen genomför desto fler personer kan utvisas, men polisen har inte rätt att använda sig av vilka metoder som helst för att effektivisera sitt arbete. Poliser måste iaktta objektivitet och opartiskhet när de ägnar sig åt myndighetsutövning. Polisen får inte kontrollera en person enbart baserat på dennes utseende (se Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om Polisens inre utlänningskontroller från 2011), men trots det har etnisk profilering skett och sker utifrån allt att döma fortfarande.

En inre utlänningskontroll ska dokumenteras beträffande grunden, tidpunkten och platsen för kontrollen, vem eller vilka som kontrollerats och vem som utfört kontrollen. Dokumentation ska ordnas på ett sådant sätt att det i efterhand lätt går att få fram uppgifterna. Detta enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter för polisens befattning med den inre utlänningskontrollen.

Rapporteringen av genomförda utlänningskontroller varierar mellan de olika polismyndigheterna. Om detta har Peter Leander skrivit i sin rapport Skyldig till motsatsen bevis? En granskning av polisens inre utlänningskontroller. En del myndigheter rapporterar över huvud taget inte kontroller av personer som visar sig vara svenska medborgare. Annorlunda uttryckt – en del poliser vill inte rapportera in när de har gjort ”fel” och misstagit en svensk medborgare för en person utan uppehållsrätt. Det tar det tid att upprätta en händelserapport, men en annan bidragande orsak till den bristfälliga rapporteringen torde vara att kontrollerna har kritiserats krafigt i media.

Rasprofilering är en metod som polisen har använt i sitt arbete med att utvisa fler personer, en annan är de försöker få in de inre utlänningskontrollerna i det vanliga polisiära arbetet. Vid körkortskontroller eller när de kontrollerar om en person har giltig färdbevis i kollektivtrafiken till exempel. Detta ger också polisen en möjlighet att välja vilken kontroll de vill notera. Enbart körkortskontrollen eller det egentliga syftet med kontrollen – utlänninskontrollen.

I och med att kontrollerna inte alltid rapporteras kan det vara svårt för en person som utsatts för rasprofilering att få saken prövad i domstol. Att ha rätt är en sak, att få rätt en annan. Det blir särskilt tydligt när det gäller diskriminering som överlag är ett svårbevisad brottskategori. Har kontrollen inte registrerats finns inget bevis för att den över huvud taget har ägt rum och då är det ytterst svårt, för att inte säga omöjligt, för den som upplever sig ha blivit utsatt för diskriminering att få rätt.

Hur väcks misstankarna om att någon saknar papper från första början? Det är vad den här frågan borde handla om. Alla poliser är inte rasister invänder någon, men rasprofilering är inte en mindre rasistisk arbetsmetod för det.

En del menar att Sveriges gränser har flyttats, att de har krympt och anpassat sig till kollektivtrafikens ”gränser”. För rasifierade personer som riskerar att bli kontrollerade i tunnelbanan på grund av sin hudfärg kan det förstås kännas så. För personer som lever i Sverige utan papper är det nog särskilt påtagligt. En annan bidragande orsak till den upplevelsen kan vara att vanlig polis delvis sköter gränspolisens arbete och att den inte sällan gör det i anslutning till kollektivtrafikens ”gränser”.

När man vanligtvis talar om en värld utan gränser brukar man inte avse gränserna inom kollektivtrafiken, men det finns all anledning att göra det om spärrarna i tunnelbanan utnyttjas till att upprätthålla de yttre gränserna. Bort med spärrarna i kollektivtrafiken!

Personer försvarar ibland reva-kontrollerna med att vi har en reglerad invandring. Det stämmer, tyvärr, men det ursäktar inte vilka polisiära arbetsmetoder som helst och det alldeles oavsett om de främst drabbar svenska medborgare med rätt att vara i Sverige eller papperslösa som är särskilt utsatta i vårt samhälle.

Om polisen inte vill framstå som en rasistisk yrkeskår får den upphöra med rasistiska register och arbetsmetoder. Är det så konstigt om människor – som kanske bara varit i Sverige en kortare tid – utvecklar ett polisförakt om deras första kontakt med polisen är en reva-kontroll? Poliser som hänvisar till att de bara gör sitt arbete när de kontrollerar om personer har rätt att vara i Sverige kan förslagsvis utföra det korrekt genom att dokumentera samtliga utlänningskontroller. Mörkertalet är stort.

Politikerna som är ytterst ansvariga för reva-kontrollerna måste lätta på den reglerade invandringen, ändra formuleringarna i sina regleringsbrev och betrakta de som flyr sina hemländer som människor. Människor med namn.

Posted in Juridik, Politik | Tagged , , , , , , , , , | Leave a comment

“Jag är väl en moralkärring då”

Vuxna som försöker försvåra för unga att ha sex applåderas som regel. Till ovanligheterna hör att de blir kritiserade av personer som ifrågasätter att de tar sig rätten att sätta sig till doms över andras sexualitet, men det förekommer. Dessa vuxna beskylls med rätta för att moralisera. En beskyllning som en del av dem har skakat av sig genom att obekymrat konstatera: Jag är väl en moralkärring då.

”Vi är många sippisar som ogillar offentligt hångel” skrev Expressens ledarskribent Malin Siwe när hon kritiserade offentligt hångel. ”Jag har inga problem med att bli kallad moraltant” skrev Camilla Vagner i en krönika om att personer under 15 år inte ska ha sex. “Kanske är jag sipp och pryd, men i så fall är det inget jag vet om eller lider av. Och Pride-festivalen med allt sitt tjohej om hur NATURLIGT allt är och med alla sexattribut som ska tryckas upp i ansiktet på betraktaren för att riktigt understryka hur NATURLIGT man tar på sexualiteten”, skrev en bloggare med andledning av Pride-festivalen.

Strategin att de som moraliserar kring unga sexliv med glimten i ögat erkänner att de är moralister är ganska vanlig. Det gäller inte enbart sex, även i andra sammanhang förekommer kommentaren “Om det är moralism att…” följt av “då är jag väl moralist” (jämför med “Om det är rasism att använda ordet negerboll, då är jag väl rasist”). Om denna självutnämnda moralism är ett försök att undkomma kritik framgår inte, men det finns inget skäl att låta bli att kritisera personer som är stolta över sin inskränkthet i den mån den går ut över andra människors frihet.

Bakåtsträvande debattörer som inte gör någon hemlighet av att de vill göra människor mer ofriga, och är mer eller mindre konsekventa i sina resonemang, kan man ha ett visst mått av respekt för om man uppskattar tydlighet. Vad som skiljer de som förfasar sig över unga som har sex från dessa bakåtsträvande debattörerna är att de sällan är moraliserande och sexualfientliga på ett övergripande plan. De har bara intagit en sådan position just vad gäller ungas utlevda sexualitet.

Utan att ha någon aning om varför debattörerna beskriver sig själva som moraltanter, sippa, pryda och gammalmodiga är det oroande när personer lägger sig i andra människors levnadssätt utan att ta ansvar för det. Kritik av moralism ska inte upprätthålla sig vid vad moralister (inte) kallar sig, utan moralismens emellanåt förödande konsekvenser. Om du bedriver en politik som bidrar till att missbrukare dör hjälper det föga att du kommer dragande med “Jag är väl moralist då”. Ta lite ansvar för din moralism.

Posted in Frihet | Tagged , , , , | 3 Comments

Självförtryckets mekanismer och barnfödarstrejk

”Ett stort hinder var kvinnorna själva, deras självsyn. Det finns stor insikt hos flera av 1880-talets kvinnliga författare om självförtryckets mekanismer. Hur kvinnor medverkar till sitt eget förtryck genom att förminska sig, underordna sig, vara till lags och lida i tysthet.”

Den tankegången var ännu mer närvarande i mitt liv när var 14 år och valde bort en del saker som förknippas med den traditionella kvinnliga könsrollen. Sådant som jag förväntades ägna mig åt enbart på grund av mitt kön utan att det gav mig någonting. Sådant som hade potential att begränsa mig och min rörelsefrihet. Allt annat hade jag betraktat som någon form av självförtryck även om jag vid den tidpunkten inte kände till begreppet.

Jag valde med ett visst motstånd från personal vid Ungdomsmottagnigen bort p-piller och jag vägrar låta män ejakulera i mitt underliv. Jag tänker inte vara till lags och riskera min hälsa för mäns skull. Deras sexualitet är inte på något sätt viktigare än min. När jag läser om att varannan kvinna får skador i samband med vaginal förlossning och att det framställs som någonting normalt, en del av att vara kvinna, tänker jag återigen på självförtryckets mekanismer.

Jag frågade på Twitter om några hade övervägt att barnfödarstrejka för bättre förlossningsvillkor. Den som innerligt vill ha barn kan säkert tänka sig att gå igenom ett och annat obehag utöver vad själva graviditeten i sig har att erbjuda, särskilt om de inte känner till något annat.

Flera har hävdat att män inte skulle acceptera att föda under liknande förhållanden och riskera sina hälsa på det sätt kvinnor gör för att sätta barn till världen. Jag tror dem och det hade varit fullt rimligt av männen. Frågan är varför kvinnor ska acceptera dagens förlossningsvillkor.

Att gravida dör i samband med förlossning förekommer knappt i Sverige. I Sverige är risken en på 14 100 att dö i samband med graviditet eller förlossning, enligt Unicef. Det finns andra komplikationer som kan ställa till med mer eller mindre allvarliga följder. Döden är inte allt. Det vore fullkomligt orimligt att ha vården länder i vilka kvinnor kan räkna med att en andel av dem kommer att dö för att de blir gravida som jämförelsenorm. Har man kommit längre än flera andra länder på något område är det också rimligt att ställa andra krav.

Nu vill inte jag vara förälder av flera skäl – barnfödarstrejk är således inget för mig. Det hindrar inte att jag har all sympati för personer som vill ha barn, men avstår det under rådande omständigheter för att de inte vill bidra till förtrycket av sig själva.

Det är utmärkt att barnmorskor har börjat vittna om undermåliga arbetsvillkor och hur de går ut över de som ska föda. Tidigare har det varit ganska tyst om detta för att man inte velat skrämma upp kvinnor. Komplikationerna drabbade dem likväl, men tystnaden bidrog till att de framstod som “naturliga”. Om knappt någon höjer på ögonbrynen och omedvetenheten om att det kan fungera annorlunda är stor är det enkelt att tro att omständigheterna är lika naturliga som att “vabruari” inte går att undvika.

Bara det senaste året har allt fler pratat om förlossningsskadorna som en konsekvens av politiska beslut och bristfälliga arbetsvillkor snarare än en ofrånkomlig del av kvinnors liv, vilket är fullt rimligt då endast ett fåtal kommer att avstå barn av politiska skäl. Barnfödarstrejk är ingen realistisk lösning.

Att påtala den politiska aspekten synliggör att det som kan betrakatas som ett självförtryck inte måste vara ett, villkoren för att föda barn kan förändras till det bättre och det måste vara fokus.

Posted in 40 skäl att inte skaffa barn, Feminism | Tagged , , , | Leave a comment

Partnersex ett sätt att undvika onani

Om George Drysdales bok Samhällslärans grunddrag eller fysisk, sexuel och naturlig religion som gavs ut under slutet av 1870-talet skriver Gunilla Thorgren i Ottar & kärleken – biografin över Elise Ottesen-Jensen. “Drysdale, som var ateist, menade att den sedlighetslära som predikades av kyrkan gjorde människor sjuka. Vi har fått alla lemmar i kroppen för att de ska användas. Om vi inte använder dem – tränar dem – förkrymper de och vi blir sjuka, menade han. Han hade också den goda smaken att tillskriva kvinnan samma sexuella behov som mannen.” (s. 84}

ottar-och-karleken-en-biografi

Thorgren återger Drysdales tankar om den ”harmoniska konstitutionen”. ”För att få en harmonisk konstitution (vilket är vår samhälleliga plikt liksom att upprätthålla en andlig harmoni) måste vi följa naturens lag. Könsorganen är underkastade samma naturlag som alla andra organ – de måste användas från den dag de är mogna att användas och det börjar i puberteten. Om vi försummar detta, blir de försvagade och hela vår konstitution blir lidande på det. […] Så länge vi inte kan se till att ungdomen får utlopp för sina häftiga lidelser på ett naturligt sätt, kan vi vara säkra på att de tar sin tillflykt till onaturliga handlingar. I stället för att låta ungdomen njuta av känslan att befinna sig i ett sunt och lyckligt tillstånd, som endast könsligt umgänge kan ge, håller vi de unga pojkarna och flickorna ifrån varandra och tillåter inget könsligt umgänge.” (s. 85)

Tillflykten till de onaturliga handlingarna syftade på onani, vilket Drysdale var långt ifrån ensam om att fördöma på den tiden. Onanis skadlighet var som Thorgren skriver ”en läkarvetenskaplig sanning på den tiden, och som hängde med långt in på 1930-talet, trots förändrade vetenskapliga insikter, att onani orsakade de mest fruktansvärda sjukdomar: allt från bleksot till tömningen av ryggmärgen och en försvagning av hela kroppskonstitutionen.” (s. 85)

drysdale

Det är intressant att Drysdale hade ett också för sin tid radikalt förhållningssätt till ungas utlevda sexualitet och samtidigt var så negativ till onani under en tid då oplanerade graviditeter och könssjukdomar var ett allvarligt problem. Det var en begränsad tillgång på preventivmedel och män gick till prostituerade utan att skydda sig. Onani hade varit att föredra ur det perspektivet, men det förstod man inte då.

Sexuellt umgänge var inte bara skadereducerande, Drysdale menade också att sådant umgänge hade ett egenvärde. Inte minst för ungas välbefinnande. Någonting liknande skulle antagligen inte författas i dag. Vi vet i dag att onani till skillnad från annat oskyddat sex inte är förknippat med överföring av sjukdomar. Ingen skulle uppmana föräldrar att ”låta ungdomen njuta av känslan att befinna sig i ett sunt och lyckligt tillstånd” om det innefattar sex med andra.

Det finns för all del sexualupplysare som talar sig varma för onani i dag, men de allra flesta vuxna tycks föredra att inte att säga någonting alls om saken. Onani skulle möjligen kunna ses som någonting positivt om det fick de unga som ägnade sig åt det att avstå sex. Något som skulle överensstämma med Drysdales tankar om att det är antingen eller som gäller. Antingen sex med andra eller sex på egen hand. Det håller emellertid inte. De som onanerar är väl medvetna om att det inte förhindrar att man också – eller ännu hellre – vill ha sex emellanåt, att onani och sex kan fylla olika funktioner och komplettera varandra.

Det kan vara tryggt att ha provat på sex innan på egen hand när man har sex med någon annan för första gången. Det är inte osannolikt den som onanerar i unga år och uppskattar det kommer att undra hur deras kroppar och könsorgan svarar på motsvarande beröring om någon annan svarar för den. Hur beröring känns varierar förstås från beröring till beröring, men avgörande är också vem som berör. Om det är en själv eller någon annan. Det är förståeligt om man blir nyfiken på och fantiserar om hur det skulle vara om någon annan istället stod för den sexuella beröringen. Kanske kan man se saker som är svåra att genomföra på egen hand där någon annan skulle kunna vara behjälplig, även om en dragning till sex inte enbart handlar om att göra fler sexuella praktiker praktiskt genomförbara.

George Drysdales hållning till onani är främmande i dag. Onani beskrivs i betydligt mer positiva ordalag numer. Särskilt kvinnlig sådan. Det vore knappast en överdrift att påstå att en del ser onanin som något av sexuell frigörande för kvinnor. Manlig onani har fortfarande något av ett löjets skimmer. Kvinnlig onani skildras som något lustfylld som kvinnan väljer att ägna sig åt, medan manlig onani snarare skildras som en desperat åtgärd för den händelse att mannen inte får komma till. Orgasmstatistiken kan förklara en del av det. Kvinnor som inte får orgasm av partnersex kan oftast ordna det på egen hand, medan män mer eller mindre kan räkna med orgasm i sexuella situationer.

Posted in Sex | Tagged , , , , , , , , | 1 Comment

Demonstration för EU-migranters rättigheter

Nedan några bilder från dagens demonstration på Sergels torg mot avhysningen av EU-migranternas läger i Högdalen och diskrimineringen av EU-migranter.

EU ska garantera de fyra friheterna. Fri rörlighet av varor, kapital, tjänster och personer, men det är tydligt att EU från början var ett ekonomiskt samarbete då unionen prioriterar den ekonomiska rörligheten högre än den rörligheten för personer. Medlemsstater kommer undan med att inte behandla romer som de unionsmedborgare de är.

Unionsmedborgare har rätt att vistas i andra medlemsstater i minst tre månader och så länge de inte blir en “orimlig belastning för den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem”, vilket EU-migranterna i Söderort knappast har varit. Flera av de romer som blivit avhysta har bara varit i Sverige i några veckor.

Stockholm Stad har erbjudit EU-migranterna en resa till det land de lämnat. Har de ens funderat på vad det är som gör att människor föredrar att tigga på Stockholms gator i minusgrader framför att stanna kvar i Rumänien?

De skapade ett getto, säger Mugur Varzariu, fotograf och rumänsk aktivist som kämpar för att visa förtrycket mot landets romer.  Han har full förståelse för de romer som ger sig ut till Europa och till Sverige för börja ett nytt liv eller för att tigga.  – Det är inte konstigt att det kommer romer till Sverige för att tigga. Att stå i minusgrader och tigga i Sverige är som att komma till himlen jämfört med hur romer behandlas här. Er regering behandlar våra medborgare tusen gånger bättre än vår egen, säger Mugur Varzariu. Expressen.

Läs gärna debattartikeln “Reva fortsätter underminera Sverige som rättsstat” med anledning av rapporten ”Skyldig tills motsatsen bevisats?” av Peter Leander (Arena idé som utgivit rapporten anordnade en heldag om juridisk aktivism mot etnisk profilering på ABF i går. Riktigt intressant. Går att se i efterhand här.)

Arrangörer: Allt åt alla, Cyklopen, Det kunde ha varit jag, Insamling för hemlösa EU-migranter i Högdalen, Ingen människa är illegal, Linje 19 och Solidaritet för 17.

Posted in Politik | Tagged , , , , , | Leave a comment

Monogami och tillfälliga sexuella förbindelser hör samman

Om män är mer positiva till tillfälliga sexuella förbindelser än vad kvinnor är får vara osagt. Jag har visserligen hört fler kvinnor uttrycka sig negativt om företeelsen, men utifrån det går inte att dra några slutsatser. Vad kvinnor och män som varken säger bu eller bä har för inställning till ons (one night stands) och liknande kan bara spekuleras kring. Möjligen är de kvinnor som är negativa mer öppna med sitt förhållande till tillfälliga förbindelser än vad män är. Kanske fyller det någon funktion för dem att uttrycka sig negativt om saken. Att uttrycka sig negativt om något som avviker från normen kan syfta till att legitimera normen. Som om den behövde legitimeras ytterligare. En del föräldrar känner ett behov av att uttrycka sig negativt om de individer som väljer bort barn av olika anledningar. Somliga heterosexuella män tar avstånd från homosexuella.

ons-dag

Jag har träffat fler kvinnor som dragit i sin själva när jag berättat att jag inte lever monogamt och berättat att det inte skulle fungera för dem. De är dock i minoritet. Jag tänker också på de som förklarar för mig att jag passar i rakad skalle, men att de själva inte skulle göra det eftersom att de har fyrkantiga huvuden. Som om jag hade krävt dem på en förklaring till att de inte ser ut som mig. Jag har aldrig varit med om att någon man sagt någonting liknande till mig. Om män jämför sig med mig handlar det om kostval. Det är betydligt vanliga att män förklarar för mig att de inte skulle klara av att avstå döda djur på tallriken efter det att jag har berättat att jag är vegetarian. Inget jag rekommenderar för övrigt.

Kvinnor jämför sig oftare med mig än vad män gör och det får nog förklaras med den förlegade tvåkönsmodellen. Om det bara finns två kön och kvinnor och män är varandras motsatser blir det mer intressant som kvinna att jämföra sig med andra kvinnor. Jag vet inte om det är likadant bland män. Talar heterosexuella män om för homosexuella att de aldrig skulle klara av att ha sex med en man exempelvis?

olikheter1, 2, 3, 4

Om kvinnor är mer negativa till tillfälliga sexuella förbindelser har jag svårt att se det skulle ha några som helst biologiska orsaker. Att de i högre grav har negativa erfarenheter av det än vad män i kombination med att de förväntas söka efter kärleken i första hand och sexet i andra hand (det får man på köpet om inte annat) är nog en förklaring som är närmare till hands. Om jag tillåts generalisera handlar en negativ erfarenhet av en tillfällig förbindelse om dåligt sex (med egen orgasm) för en heterosexuell man och om sex med någon som inte behandlade en väl innan, under eller efter sex (de tre faserna) för en heterosexuell kvinna.

Det är en sak att ha dåligt sex med någon för att kommunikationen var sisådär eller för att man upptäckte att man hade olika sexuella preferenser och en annan att inse att den man har (haft) sex med ser ner på en och behandlar en allmänt respektlöst. Om kvinnor är mer negativa till tillfälliga sexuella förbindelser bör man fråga sig vad det beror på. Personer som beklagar sig över att det är så svårt att få till det med kvinnor kan fundera på hur de själva och andra behandlar kvinnor i sexuella sammanhang. Tror man att vår inställning till sex styrs av biologin går det inte att göra särskilt mycket åt den, i sådana fall får man undvika att ha tillfälligt sex med kvinnor om man nu ska ta fasta på de biologiska skillnaderna mellan könen. Om man däremot tror att vårt förhållande till sex i olika former har andra orsaker går de att förändra till det bättre genom att göra bättre. Som sexpositiv tycker jag att det är en betydligt mer intressant ingång än att konstatera hur någonting är.

Jag tror att de allra flesta oavsett kön skulle vara betydligt mer positiva till tillfälligt sex och sex med flera om det hade en annan inramning och fler hade positiva erfarenheter av det. Träffar man enbart person som kan vittna om hur negativt det är är det enkelt att låta sig påverkas av det. Jag har omgett mig med kvinnor som har både positiva och negativa erfarenheter av att ”knulla runt” och det har säkert påverkat min inställning till det. Det var betydelsefullt för mig att ha kvinnor som var något äldre än mig i min bekantskapskrets när jag var 14 år. De kunde prata om hur det var att ha sex med olika personer utifrån egna erfarenheter utan att framställa det som att det måste vara antingen eller. Något de var bra på var att skilja på företeelsen och personerna. Samtidigt var de på det klara med att det kan vara ofrånkomligt att ens inställning till tillfälligt sex inte påverkas av de individuella erfarenheter. En del tenderar också att komma ihåg det dåliga och bortse från det bra när de ska summera något.

Människor är betydligt bättre på att hålla isär monogami och personer då monogami är norm. Människors negativa erfarenheter av monogami – listan kan göras lång – utan att det för den skull låter dem påverka deras syn på monogami negativt. Tillfälligt eventuellt, men när allt kommer omkring hade de bara inte träffat den rätte.

Relationer och tillfälliga förbindelser har ett klart samband även om de framställs som väsensskilda. Åtskilliga personer har en etablerad relation med någon som bara var en tillfällig förbindelse för dem en gång i tiden. Det är ganska naturligt, det som kan ifrågasättas är att man inte vill veta av händelseförloppet innan personer går in i relationer med varandra.

Det vanliga är att personer har sex innan de blir ihop, vilket är fullt rimligt av olika skäl. Värderar man sex högt kan det vara bra att på förhand veta vad en har att vänta sig sexuellt av en person, inte minst om det råkar vara den enda man ska ha sex med under en oöverskådlig framtid. Den ordningen är ett resultat av att vi har frångått skuldbeläggandet av utomäktenskapligt sex. Att en del sällan blir förälskade i personer de inte har haft sex bör också beaktas. Att bli förälskad är inte nödvändigtvis något man planerar. Man har kanske sex med lite olika personer med ojämna mellanrum och rätt vad det är har man det med någon som man förälskar sig i och blir ihop med. Hade det inte varit för det tillfälliga sexet hade det inte blivit av, men tillräckligt sex är förstås alltjämt negativt.

Att det tillfälliga sexet övergår i monogami betyder inte att det som var innan var något negativt, att övergången beror på det, men inte sällan motiveras monogami med att andra sätt att leva på är negativa. Som ickemonogam är jag sannolikt mer bekant med den motiveringen än monogama som sinsemellan kan dela erfarenheter om hur positivt monogami är på andra sätt utan att känna ett behov av att ta avstånd från oss som lever ickemonogamt.

Jag har inte haft någon monogam relation, men jag har haft flera parallella ickemonogama relationer. Några av dem varade i månader, andra i flera år. Jag tror visserligen inte på monogami, men att jag lever ickemonogamt har främst att göra med att jag ser ett egenvärde i att jag har rätt att använda min kropp för vilka sociala eller sexuella ändamål jag vill utan att fråga någon annan om lov. I bland använder jag den rätten till att ”knulla runt” och ibland håller jag mig med några stycken ”säkra kort”. Ickemonogami är inget jag väljer för att det skulle vara det minst dåliga även om öppna relationer kan vara minst lika destruktiva som monogama i de individuella fallen.

Posted in Män och kvinnor är olika, Monogami, Sex | Tagged , , , , , , | 2 Comments

Tänk om vi skulle hålla oss inomhus och knulla hela dagarna

”För mig har det aldrig varit en stor grej att ta betalt för sex. Jag älskar sex och att kunna få betalt för att göra något som jag trivs med såg jag inga problem med. För mig kan sex vara något som jag har i en kärleksrelation men jag kan också ha sex med någon jag nyss träffat. För många hör sex ihop med kärlek vilket inte är fel, men jag är knappast ensam om att kunna ha sex utan kärlek” skriver pseudonymen Emma Rosenqvist (15/1 Debatt).

Jag känner igen mig i en del av det Rosenqvist skriver och har ingenting emot att skriva om det under mitt riktiga namn. Jag tycker också om sex. Sex utan kärlek går an, men inte kärlek utan sex. Jag tror inte att jag kan bli kär i någon som jag inte har haft sex med. Ett ”kärleksliv” utan sex finns inte på kartan.

Det finns mycket att tycka om med sex. En sak jag uppskattar med sex är att det till skillnad från andra saker vi ägnar oss åt inte är särskilt kommersialiserat. Indirekt kan man förstås säga att sex är det, men en del av det jag personligen vill ha ut av sex går inte att köpa för pengar. Personer konsumerar för att de tror att de ska ge dem sexuell framgång. Människor lägger ned tid på sina utseenden, dels för att passera som attraktiva i sig, men också för att de tror att de enklare får ligga, och inte med vem som helst, om de försöker visa sig från sin bästa sida utseendemässigt. Män bjuder kvinnor på saker av olika skäl.  Dels för att de vill ha sex med kvinnor, men också för att fått för sig att det inte kommer på fråga om de inte bjuder och det kan vara innan de över huvud taget tänkt på den de bjuder som någon de skulle kunna ha sex med. Det kan säkert fungera med vissa personer, men jag tror att de mesta vi konsumerar för att få ligga är pengar i sjön även om marknaden vill få oss att att våra sexliv står och faller med att vi konsumerar.

Nästan allting människor ägnar sig åt på sina fritider handlar om konsumtion. Sex går emot detta även om det givetvis går att ta betalt för sex. Sex har vi som regel i hemmamiljö där vi inte möts av kommersiella budskap som uppmanar oss att ”dela” våra sexliv på sociala medier. Jag kan inte låta bli att undra vad som skulle hända om människor bestämde sig för att hålla sig inomhus och ha sex hela dagarna istället för att konsumera.

”Att ha tydliga gränser som sexarbetare är en förutsättning. Har man inte det så känner fel sorts kunder av det och kan utnyttja det. Precis som dåliga pojkvänner och engångsligg också kan känna av sådant och utnyttja det” skriver Rosenqvist.

Jag vill lägga till att ha att tydliga gränser som kvinna är en förutsättning för att det inte ska urarta. Ibland urartar det i alla fall, men det minskar risken något. Som Rosenqvist skriver kan en del män ”känna av” om man är en sådan inte har tydliga gränser och utnyttja det. Det är ett skäl till att jag är öppen med hur jag vill ha det. Jag talar inte bara om för personer jag har sex med att de under inga omständigheter får ejakulera i mitt underliv. Jag skriver om det. Att jag gör det handlar inte enbart om mig utan det är också ett försök från min sida att lyfta frågan och att problematisera våra föreställningar om hur sex ska se ut och mäns bristande ansvarstagande i sexuella sammanhang. Män har makten över befruktningen. Egentligen borde var och en behandlas med respekt för sin person i sexuella sammanhang utan att vara överdrivet tydlig, men min erfarenhet är att man får ett bättre bemötande om man är det.

Ibland när personer kritiserar sexköp som om pengatransaktionen vore en nödvändig förutsättning för maktutövning och förtryck tänker jag på gratissex som givit mig så lite att jag efteråt tänkt att det åtminstone hade gett mig något om personen hade kompenserat mig för det på något sätt efteråt. Som ett plåster på såren. Då hade inte tiden varit helt bortkastad. 8 minuter är en ganska kort bortkastad tid kan man invända, men sex som pågår under en så kort tid brukar ha en betydligt längre transportsträcka.

Posted in Sex | Tagged , , , | Leave a comment