Självförtryckets mekanismer och barnfödarstrejk

”Ett stort hinder var kvinnorna själva, deras självsyn. Det finns stor insikt hos flera av 1880-talets kvinnliga författare om självförtryckets mekanismer. Hur kvinnor medverkar till sitt eget förtryck genom att förminska sig, underordna sig, vara till lags och lida i tysthet.”

Den tankegången var ännu mer närvarande i mitt liv när var 14 år och valde bort en del saker som förknippas med den traditionella kvinnliga könsrollen. Sådant som jag förväntades ägna mig åt enbart på grund av mitt kön utan att det gav mig någonting. Sådant som hade potential att begränsa mig och min rörelsefrihet. Allt annat hade jag betraktat som någon form av självförtryck även om jag vid den tidpunkten inte kände till begreppet.

Jag valde med ett visst motstånd från personal vid Ungdomsmottagnigen bort p-piller och jag vägrar låta män ejakulera i mitt underliv. Jag tänker inte vara till lags och riskera min hälsa för mäns skull. Deras sexualitet är inte på något sätt viktigare än min. När jag läser om att varannan kvinna får skador i samband med vaginal förlossning och att det framställs som någonting normalt, en del av att vara kvinna, tänker jag återigen på självförtryckets mekanismer.

Jag frågade på Twitter om några hade övervägt att barnfödarstrejka för bättre förlossningsvillkor. Den som innerligt vill ha barn kan säkert tänka sig att gå igenom ett och annat obehag utöver vad själva graviditeten i sig har att erbjuda, särskilt om de inte känner till något annat.

Flera har hävdat att män inte skulle acceptera att föda under liknande förhållanden och riskera sina hälsa på det sätt kvinnor gör för att sätta barn till världen. Jag tror dem och det hade varit fullt rimligt av männen. Frågan är varför kvinnor ska acceptera dagens förlossningsvillkor.

Att gravida dör i samband med förlossning förekommer knappt i Sverige. I Sverige är risken en på 14 100 att dö i samband med graviditet eller förlossning, enligt Unicef. Det finns andra komplikationer som kan ställa till med mer eller mindre allvarliga följder. Döden är inte allt. Det vore fullkomligt orimligt att ha vården länder i vilka kvinnor kan räkna med att en andel av dem kommer att dö för att de blir gravida som jämförelsenorm. Har man kommit längre än flera andra länder på något område är det också rimligt att ställa andra krav.

Nu vill inte jag vara förälder av flera skäl – barnfödarstrejk är således inget för mig. Det hindrar inte att jag har all sympati för personer som vill ha barn, men avstår det under rådande omständigheter för att de inte vill bidra till förtrycket av sig själva.

Det är utmärkt att barnmorskor har börjat vittna om undermåliga arbetsvillkor och hur de går ut över de som ska föda. Tidigare har det varit ganska tyst om detta för att man inte velat skrämma upp kvinnor. Komplikationerna drabbade dem likväl, men tystnaden bidrog till att de framstod som “naturliga”. Om knappt någon höjer på ögonbrynen och omedvetenheten om att det kan fungera annorlunda är stor är det enkelt att tro att omständigheterna är lika naturliga som att “vabruari” inte går att undvika.

Bara det senaste året har allt fler pratat om förlossningsskadorna som en konsekvens av politiska beslut och bristfälliga arbetsvillkor snarare än en ofrånkomlig del av kvinnors liv, vilket är fullt rimligt då endast ett fåtal kommer att avstå barn av politiska skäl. Barnfödarstrejk är ingen realistisk lösning.

Att påtala den politiska aspekten synliggör att det som kan betrakatas som ett självförtryck inte måste vara ett, villkoren för att föda barn kan förändras till det bättre och det måste vara fokus.

Posted in 40 skäl att inte skaffa barn, Feminism | Tagged , , , | Leave a comment

Partnersex ett sätt att undvika onani

Om George Drysdales bok Samhällslärans grunddrag eller fysisk, sexuel och naturlig religion som gavs ut under slutet av 1870-talet skriver Gunilla Thorgren i Ottar & kärleken – biografin över Elise Ottesen-Jensen. “Drysdale, som var ateist, menade att den sedlighetslära som predikades av kyrkan gjorde människor sjuka. Vi har fått alla lemmar i kroppen för att de ska användas. Om vi inte använder dem – tränar dem – förkrymper de och vi blir sjuka, menade han. Han hade också den goda smaken att tillskriva kvinnan samma sexuella behov som mannen.” (s. 84}

ottar-och-karleken-en-biografi

Thorgren återger Drysdales tankar om den ”harmoniska konstitutionen”. ”För att få en harmonisk konstitution (vilket är vår samhälleliga plikt liksom att upprätthålla en andlig harmoni) måste vi följa naturens lag. Könsorganen är underkastade samma naturlag som alla andra organ – de måste användas från den dag de är mogna att användas och det börjar i puberteten. Om vi försummar detta, blir de försvagade och hela vår konstitution blir lidande på det. […] Så länge vi inte kan se till att ungdomen får utlopp för sina häftiga lidelser på ett naturligt sätt, kan vi vara säkra på att de tar sin tillflykt till onaturliga handlingar. I stället för att låta ungdomen njuta av känslan att befinna sig i ett sunt och lyckligt tillstånd, som endast könsligt umgänge kan ge, håller vi de unga pojkarna och flickorna ifrån varandra och tillåter inget könsligt umgänge.” (s. 85)

Tillflykten till de onaturliga handlingarna syftade på onani, vilket Drysdale var långt ifrån ensam om att fördöma på den tiden. Onanis skadlighet var som Thorgren skriver ”en läkarvetenskaplig sanning på den tiden, och som hängde med långt in på 1930-talet, trots förändrade vetenskapliga insikter, att onani orsakade de mest fruktansvärda sjukdomar: allt från bleksot till tömningen av ryggmärgen och en försvagning av hela kroppskonstitutionen.” (s. 85)

drysdale

Det är intressant att Drysdale hade ett också för sin tid radikalt förhållningssätt till ungas utlevda sexualitet och samtidigt var så negativ till onani under en tid då oplanerade graviditeter och könssjukdomar var ett allvarligt problem. Det var en begränsad tillgång på preventivmedel och män gick till prostituerade utan att skydda sig. Onani hade varit att föredra ur det perspektivet, men det förstod man inte då.

Sexuellt umgänge var inte bara skadereducerande, Drysdale menade också att sådant umgänge hade ett egenvärde. Inte minst för ungas välbefinnande. Någonting liknande skulle antagligen inte författas i dag. Vi vet i dag att onani till skillnad från annat oskyddat sex inte är förknippat med överföring av sjukdomar. Ingen skulle uppmana föräldrar att ”låta ungdomen njuta av känslan att befinna sig i ett sunt och lyckligt tillstånd” om det innefattar sex med andra.

Det finns för all del sexualupplysare som talar sig varma för onani i dag, men de allra flesta vuxna tycks föredra att inte att säga någonting alls om saken. Onani skulle möjligen kunna ses som någonting positivt om det fick de unga som ägnade sig åt det att avstå sex. Något som skulle överensstämma med Drysdales tankar om att det är antingen eller som gäller. Antingen sex med andra eller sex på egen hand. Det håller emellertid inte. De som onanerar är väl medvetna om att det inte förhindrar att man också – eller ännu hellre – vill ha sex emellanåt, att onani och sex kan fylla olika funktioner och komplettera varandra.

Det kan vara tryggt att ha provat på sex innan på egen hand när man har sex med någon annan för första gången. Det är inte osannolikt den som onanerar i unga år och uppskattar det kommer att undra hur deras kroppar och könsorgan svarar på motsvarande beröring om någon annan svarar för den. Hur beröring känns varierar förstås från beröring till beröring, men avgörande är också vem som berör. Om det är en själv eller någon annan. Det är förståeligt om man blir nyfiken på och fantiserar om hur det skulle vara om någon annan istället stod för den sexuella beröringen. Kanske kan man se saker som är svåra att genomföra på egen hand där någon annan skulle kunna vara behjälplig, även om en dragning till sex inte enbart handlar om att göra fler sexuella praktiker praktiskt genomförbara.

George Drysdales hållning till onani är främmande i dag. Onani beskrivs i betydligt mer positiva ordalag numer. Särskilt kvinnlig sådan. Det vore knappast en överdrift att påstå att en del ser onanin som något av sexuell frigörande för kvinnor. Manlig onani har fortfarande något av ett löjets skimmer. Kvinnlig onani skildras som något lustfylld som kvinnan väljer att ägna sig åt, medan manlig onani snarare skildras som en desperat åtgärd för den händelse att mannen inte får komma till. Orgasmstatistiken kan förklara en del av det. Kvinnor som inte får orgasm av partnersex kan oftast ordna det på egen hand, medan män mer eller mindre kan räkna med orgasm i sexuella situationer.

Posted in Sex | Tagged , , , , , , , , | Leave a comment

Demonstration för EU-migranters rättigheter

Nedan några bilder från dagens demonstration på Sergels torg mot avhysningen av EU-migranternas läger i Högdalen och diskrimineringen av EU-migranter.

EU ska garantera de fyra friheterna. Fri rörlighet av varor, kapital, tjänster och personer, men det är tydligt att EU från början var ett ekonomiskt samarbete då unionen prioriterar den ekonomiska rörligheten högre än den rörligheten för personer. Medlemsstater kommer undan med att inte behandla romer som de unionsmedborgare de är.

Unionsmedborgare har rätt att vistas i andra medlemsstater i minst tre månader och så länge de inte blir en “orimlig belastning för den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem”, vilket EU-migranterna i Söderort knappast har varit. Flera av de romer som blivit avhysta har bara varit i Sverige i några veckor.

Stockholm Stad har erbjudit EU-migranterna en resa till det land de lämnat. Har de ens funderat på vad det är som gör att människor föredrar att tigga på Stockholms gator i minusgrader framför att stanna kvar i Rumänien?

De skapade ett getto, säger Mugur Varzariu, fotograf och rumänsk aktivist som kämpar för att visa förtrycket mot landets romer.  Han har full förståelse för de romer som ger sig ut till Europa och till Sverige för börja ett nytt liv eller för att tigga.  – Det är inte konstigt att det kommer romer till Sverige för att tigga. Att stå i minusgrader och tigga i Sverige är som att komma till himlen jämfört med hur romer behandlas här. Er regering behandlar våra medborgare tusen gånger bättre än vår egen, säger Mugur Varzariu. Expressen.

Läs gärna debattartikeln “Reva fortsätter underminera Sverige som rättsstat” med anledning av rapporten ”Skyldig tills motsatsen bevisats?” av Peter Leander (Arena idé som utgivit rapporten anordnade en heldag om juridisk aktivism mot etnisk profilering på ABF i går. Riktigt intressant. Går att se i efterhand här.)

Arrangörer: Allt åt alla, Cyklopen, Det kunde ha varit jag, Insamling för hemlösa EU-migranter i Högdalen, Ingen människa är illegal, Linje 19 och Solidaritet för 17.

Posted in Politik | Tagged , , , , , | Leave a comment

Monogami och tillfälliga sexuella förbindelser hör samman

Om män är mer positiva till tillfälliga sexuella förbindelser än vad kvinnor är får vara osagt. Jag har visserligen hört fler kvinnor uttrycka sig negativt om företeelsen, men utifrån det går inte att dra några slutsatser. Vad kvinnor och män som varken säger bu eller bä har för inställning till ons (one night stands) och liknande kan bara spekuleras kring. Möjligen är de kvinnor som är negativa mer öppna med sitt förhållande till tillfälliga förbindelser än vad män är. Kanske fyller det någon funktion för dem att uttrycka sig negativt om saken. Att uttrycka sig negativt om något som avviker från normen kan syfta till att legitimera normen. Som om den behövde legitimeras ytterligare. En del föräldrar känner ett behov av att uttrycka sig negativt om de individer som väljer bort barn av olika anledningar. Somliga heterosexuella män tar avstånd från homosexuella.

ons-dag

Jag har träffat fler kvinnor som dragit i sin själva när jag berättat att jag inte lever monogamt och berättat att det inte skulle fungera för dem. De är dock i minoritet. Jag tänker också på de som förklarar för mig att jag passar i rakad skalle, men att de själva inte skulle göra det eftersom att de har fyrkantiga huvuden. Som om jag hade krävt dem på en förklaring till att de inte ser ut som mig. Jag har aldrig varit med om att någon man sagt någonting liknande till mig. Om män jämför sig med mig handlar det om kostval. Det är betydligt vanliga att män förklarar för mig att de inte skulle klara av att avstå döda djur på tallriken efter det att jag har berättat att jag är vegetarian. Inget jag rekommenderar för övrigt.

Kvinnor jämför sig oftare med mig än vad män gör och det får nog förklaras med den förlegade tvåkönsmodellen. Om det bara finns två kön och kvinnor och män är varandras motsatser blir det mer intressant som kvinna att jämföra sig med andra kvinnor. Jag vet inte om det är likadant bland män. Talar heterosexuella män om för homosexuella att de aldrig skulle klara av att ha sex med en man exempelvis?

olikheter1, 2, 3, 4

Om kvinnor är mer negativa till tillfälliga sexuella förbindelser har jag svårt att se det skulle ha några som helst biologiska orsaker. Att de i högre grav har negativa erfarenheter av det än vad män i kombination med att de förväntas söka efter kärleken i första hand och sexet i andra hand (det får man på köpet om inte annat) är nog en förklaring som är närmare till hands. Om jag tillåts generalisera handlar en negativ erfarenhet av en tillfällig förbindelse om dåligt sex (med egen orgasm) för en heterosexuell man och om sex med någon som inte behandlade en väl innan, under eller efter sex (de tre faserna) för en heterosexuell kvinna.

Det är en sak att ha dåligt sex med någon för att kommunikationen var sisådär eller för att man upptäckte att man hade olika sexuella preferenser och en annan att inse att den man har (haft) sex med ser ner på en och behandlar en allmänt respektlöst. Om kvinnor är mer negativa till tillfälliga sexuella förbindelser bör man fråga sig vad det beror på. Personer som beklagar sig över att det är så svårt att få till det med kvinnor kan fundera på hur de själva och andra behandlar kvinnor i sexuella sammanhang. Tror man att vår inställning till sex styrs av biologin går det inte att göra särskilt mycket åt den, i sådana fall får man undvika att ha tillfälligt sex med kvinnor om man nu ska ta fasta på de biologiska skillnaderna mellan könen. Om man däremot tror att vårt förhållande till sex i olika former har andra orsaker går de att förändra till det bättre genom att göra bättre. Som sexpositiv tycker jag att det är en betydligt mer intressant ingång än att konstatera hur någonting är.

Jag tror att de allra flesta oavsett kön skulle vara betydligt mer positiva till tillfälligt sex och sex med flera om det hade en annan inramning och fler hade positiva erfarenheter av det. Träffar man enbart person som kan vittna om hur negativt det är är det enkelt att låta sig påverkas av det. Jag har omgett mig med kvinnor som har både positiva och negativa erfarenheter av att ”knulla runt” och det har säkert påverkat min inställning till det. Det var betydelsefullt för mig att ha kvinnor som var något äldre än mig i min bekantskapskrets när jag var 14 år. De kunde prata om hur det var att ha sex med olika personer utifrån egna erfarenheter utan att framställa det som att det måste vara antingen eller. Något de var bra på var att skilja på företeelsen och personerna. Samtidigt var de på det klara med att det kan vara ofrånkomligt att ens inställning till tillfälligt sex inte påverkas av de individuella erfarenheter. En del tenderar också att komma ihåg det dåliga och bortse från det bra när de ska summera något.

Människor är betydligt bättre på att hålla isär monogami och personer då monogami är norm. Människors negativa erfarenheter av monogami – listan kan göras lång – utan att det för den skull låter dem påverka deras syn på monogami negativt. Tillfälligt eventuellt, men när allt kommer omkring hade de bara inte träffat den rätte.

Relationer och tillfälliga förbindelser har ett klart samband även om de framställs som väsensskilda. Åtskilliga personer har en etablerad relation med någon som bara var en tillfällig förbindelse för dem en gång i tiden. Det är ganska naturligt, det som kan ifrågasättas är att man inte vill veta av händelseförloppet innan personer går in i relationer med varandra.

Det vanliga är att personer har sex innan de blir ihop, vilket är fullt rimligt av olika skäl. Värderar man sex högt kan det vara bra att på förhand veta vad en har att vänta sig sexuellt av en person, inte minst om det råkar vara den enda man ska ha sex med under en oöverskådlig framtid. Den ordningen är ett resultat av att vi har frångått skuldbeläggandet av utomäktenskapligt sex. Att en del sällan blir förälskade i personer de inte har haft sex bör också beaktas. Att bli förälskad är inte nödvändigtvis något man planerar. Man har kanske sex med lite olika personer med ojämna mellanrum och rätt vad det är har man det med någon som man förälskar sig i och blir ihop med. Hade det inte varit för det tillfälliga sexet hade det inte blivit av, men tillräckligt sex är förstås alltjämt negativt.

Att det tillfälliga sexet övergår i monogami betyder inte att det som var innan var något negativt, att övergången beror på det, men inte sällan motiveras monogami med att andra sätt att leva på är negativa. Som ickemonogam är jag sannolikt mer bekant med den motiveringen än monogama som sinsemellan kan dela erfarenheter om hur positivt monogami är på andra sätt utan att känna ett behov av att ta avstånd från oss som lever ickemonogamt.

Jag har inte haft någon monogam relation, men jag har haft flera parallella ickemonogama relationer. Några av dem varade i månader, andra i flera år. Jag tror visserligen inte på monogami, men att jag lever ickemonogamt har främst att göra med att jag ser ett egenvärde i att jag har rätt att använda min kropp för vilka sociala eller sexuella ändamål jag vill utan att fråga någon annan om lov. I bland använder jag den rätten till att ”knulla runt” och ibland håller jag mig med några stycken ”säkra kort”. Ickemonogami är inget jag väljer för att det skulle vara det minst dåliga även om öppna relationer kan vara minst lika destruktiva som monogama i de individuella fallen.

Posted in Män och kvinnor är olika, Monogami, Sex | Tagged , , , , , , | 2 Comments

Tänk om vi skulle hålla oss inomhus och knulla hela dagarna

”För mig har det aldrig varit en stor grej att ta betalt för sex. Jag älskar sex och att kunna få betalt för att göra något som jag trivs med såg jag inga problem med. För mig kan sex vara något som jag har i en kärleksrelation men jag kan också ha sex med någon jag nyss träffat. För många hör sex ihop med kärlek vilket inte är fel, men jag är knappast ensam om att kunna ha sex utan kärlek” skriver pseudonymen Emma Rosenqvist (15/1 Debatt).

Jag känner igen mig i en del av det Rosenqvist skriver och har ingenting emot att skriva om det under mitt riktiga namn. Jag tycker också om sex. Sex utan kärlek går an, men inte kärlek utan sex. Jag tror inte att jag kan bli kär i någon som jag inte har haft sex med. Ett ”kärleksliv” utan sex finns inte på kartan.

Det finns mycket att tycka om med sex. En sak jag uppskattar med sex är att det till skillnad från andra saker vi ägnar oss åt inte är särskilt kommersialiserat. Indirekt kan man förstås säga att sex är det, men en del av det jag personligen vill ha ut av sex går inte att köpa för pengar. Personer konsumerar för att de tror att de ska ge dem sexuell framgång. Människor lägger ned tid på sina utseenden, dels för att passera som attraktiva i sig, men också för att de tror att de enklare får ligga, och inte med vem som helst, om de försöker visa sig från sin bästa sida utseendemässigt. Män bjuder kvinnor på saker av olika skäl.  Dels för att de vill ha sex med kvinnor, men också för att fått för sig att det inte kommer på fråga om de inte bjuder och det kan vara innan de över huvud taget tänkt på den de bjuder som någon de skulle kunna ha sex med. Det kan säkert fungera med vissa personer, men jag tror att de mesta vi konsumerar för att få ligga är pengar i sjön även om marknaden vill få oss att att våra sexliv står och faller med att vi konsumerar.

Nästan allting människor ägnar sig åt på sina fritider handlar om konsumtion. Sex går emot detta även om det givetvis går att ta betalt för sex. Sex har vi som regel i hemmamiljö där vi inte möts av kommersiella budskap som uppmanar oss att ”dela” våra sexliv på sociala medier. Jag kan inte låta bli att undra vad som skulle hända om människor bestämde sig för att hålla sig inomhus och ha sex hela dagarna istället för att konsumera.

”Att ha tydliga gränser som sexarbetare är en förutsättning. Har man inte det så känner fel sorts kunder av det och kan utnyttja det. Precis som dåliga pojkvänner och engångsligg också kan känna av sådant och utnyttja det” skriver Rosenqvist.

Jag vill lägga till att ha att tydliga gränser som kvinna är en förutsättning för att det inte ska urarta. Ibland urartar det i alla fall, men det minskar risken något. Som Rosenqvist skriver kan en del män ”känna av” om man är en sådan inte har tydliga gränser och utnyttja det. Det är ett skäl till att jag är öppen med hur jag vill ha det. Jag talar inte bara om för personer jag har sex med att de under inga omständigheter får ejakulera i mitt underliv. Jag skriver om det. Att jag gör det handlar inte enbart om mig utan det är också ett försök från min sida att lyfta frågan och att problematisera våra föreställningar om hur sex ska se ut och mäns bristande ansvarstagande i sexuella sammanhang. Män har makten över befruktningen. Egentligen borde var och en behandlas med respekt för sin person i sexuella sammanhang utan att vara överdrivet tydlig, men min erfarenhet är att man får ett bättre bemötande om man är det.

Ibland när personer kritiserar sexköp som om pengatransaktionen vore en nödvändig förutsättning för maktutövning och förtryck tänker jag på gratissex som givit mig så lite att jag efteråt tänkt att det åtminstone hade gett mig något om personen hade kompenserat mig för det på något sätt efteråt. Som ett plåster på såren. Då hade inte tiden varit helt bortkastad. 8 minuter är en ganska kort bortkastad tid kan man invända, men sex som pågår under en så kort tid brukar ha en betydligt längre transportsträcka.

Posted in Sex | Tagged , , , | Leave a comment

Ful för djurens skull

Kött är ”särskilt viktigt för tjejer som växer, idrottar och ska bli snygga” uttalade en representant för Lantbrukarnas riksförbund i samband med att förbundet delade ut hamburgare utanför en skola i protest mot att en del skolor inför köttfria dagar.

Uttalandet verkar inte ha varit planerat. Samtidigt vet LRF att en del personer som eftersträvat att vara snygga har minskat sin konsumtion av animaliska produkter av den anledningen. Om det kan få det till att man blir snygg av sådana produkter är der förstås bra för industrin som utnyttjar djur och dess intresseorganisationer. Vidare är det ett mer positivt budskap till tjejer att man blir snygg av kött än att man blir ful av en köttfri kost. LRF är också medvetna om att unga kvinnor lägger ner mer engagemang på att uppfattas som snygga än vad unga män gör och att kvinnor värderas i högre grad utifrån hur de ser ut än vad män gör. Annars hade vi sett kampanjer om att det går alldeles utmärkt att äta bacon utan att bli “ful” .

Uttalandet får mig att tänka på vilket bekymmer tjejer som ska bli snygga har varit för svensk mjölkindustri. Tjejer som kommit hem och inte vill dricka mjölk längre, inte för att de blivit veganer utan för att de har fått för sig att man går upp i vikt av att dricka mjölk. Om det är ett lika stort bekymmer längre när personer intar kvargen som den är, smör är heligt och människor ägnar sig åt LCHF har jag ingen aning om.

Svensk Mjölk menar att ”Tonårsflickor oroar sig i onödan”: ”Tyvärr avstår många tonårsflickor från att dricka mjölk av rädsla för att bli tjocka. […] I tonåren är det för tidigt att försöka hålla en ‘idealvikt’. Kroppen är inte färdigutvecklad utan det är högst normalt att väga några kilo ‘för mycket’ eller ‘för lite’.”

am8kzqu6rmafap7sb9tcHej kvinna! Kolla vad smal, snygg och sportig du kan bli av mjölk för kvinnor.

Posted in Vegetarianism | Tagged , , , | Leave a comment

Mononormativ syn på samtycke

Personer som varit monogama under merparten av sitt liv har emellanåt svårt att förstå varför andra pratar om betydelsen av samtycke i sexuella situationer. För dem är samtycke en abstraktion. De håller för all del med om att man inte ska ha sex med någon som inte vill, men de kan inte begripa varför det är en fråga. De har inte bilden av att de samtycker till sex. Sex är något de bara har och de kan inte förstå varför något som de har klarat sig utan under alla år skulle vara en förutsättning för sex för andra.

Sannolikt har de inte förstått att det går att samtycka till sex på olika sätt och att graden av tydlighet kan variera beroende på hur tydligt man kommunicerar generellt, men också beroende på vad man går igång på. Medan vissa går igång på att deras partner uppenbart vill ha sex med dem, klarar andra inte av att behålla erektionen om det visar sig allt för tydligt.

Samtycke till sex kan vara lite som det enkla svaret på en fråga. Svaret som är så enkelt att det inte ens slår en. Man föreställer sig att frågan måste vara svårare än vad den i själva verket är och låter därför bli att besvara den. De som tror sig ha ett sexliv för att sex är något som händer inom ramen för monogama relationer samtycker sannolikt utan att vara medvetna om det eftersom att de fått för sig att samtycke är svårare än vad det behöver vara. De har kanske hört talas om att samtycke kräver papperskontrakt och helst också några som kan bevittna kontraktets ingående.

De som ger uttryck för att samtycke kräver papperskontrakt visar att de inte har förstått vad det handlar om. Samtycke handlar inte om att med “samlagskontrakt” avsäga sig rätten att samtycka till sex. Om man tror att samtycke har samma betydelse som det svenska ordspråket “Har man tagit fan i båten får man ro honom i land” har man fått allt om bakfoten.

Samtycke till sex kan likt samtycke till andra sociala aktiviteter vara mer eller mindre underförstådda. Med tiden kan de bli mer underförstådda, vilket lär vara en anledning till att monogama som samtycker inte alltid förstår att de gör det. Om relationen är någorlunda rimlig utvecklar man ett förtroende för varandra. Förtroende för att den andra inte kommer att gör någonting emot ens vilja, men också ett förtroende för att denne klarar av att säga till om en situation blir obekväm. Det gäller så väl sexuella som ickesexuella sådana. Det utesluter inte att man har ett ansvar också när man har sex med någon inom ramen för en etablerad relation för femtielfte gången.

Samtycke är inte lika närvarande för alla. Personer som lever monogamt och inte har något minne av hur det var att träffa nya personer och att ta ställning till om man ska ha sex med någon för första gången eller inte är kanske fel personer att uttala sig mer generellt om betydelsen av samtycke vid sexuella relationer. Samtycke angår visserligen alla, men de svåra situationerna rör framförallt när man ska ha – eller inte ska ha – sex med någon första gången och “komma fram till” hur man ska ha sex medan man håller på (om man inte pratat om det innan).

När monogama – förslagsvis personer som fyllt 50 år och varit gifta halva livet – inte förstår vitsen med att prata om samtycke som en förutsättning för sex vet jag inte om jag ska utgå från att de har ett okomplicerat sexliv eller känna viss oro inför hur deras sexpartner skulle skildra det. Oavsett vad finns det personer som har sex med flera och uppenbarligen ser ett behov av att prata om vikten samtycke utifrån sina egna erfarenheter. Mot den bakgrunden har jag svårt att se varför monogama som betraktar samtycke som en abstraktion skulle ha tolkningsföreträde framför personer som har sex med olika personer och med jämna mellanrum ställs inför situationer där de inhämtar samtycke av någon för första gången.

Posted in Sex | Tagged , , , , | 3 Comments

Inkludering

Känslan av att inte räknas i ett sammanhang kan vara alldeles riktig, men det kan också vara så att ens föreställningar om hur den som räknas, den som inkluderas, blir mottagen inte överensstämmer med hur det går till. Ibland är man inte mindre inkluderad än någon annan.

Jag vet inte hur många gånger jag har varit med om att kvinnor har känt sig bortgjorda i min närvaro för att de hamnat på herrtoaletten, och sedan dubbelt bortgjorda när de insett att de registrerat mig som en man trots att jag är en kvinna, och att de visst tagit rätt dörr Ibland har de (felaktigt) ursäktat sig för att de har kommit fel. Ibland har de vänt i dörren som hastigast och genast kommit tillbaka.

Att jag varit med om detta åtskilliga gånger gör att jag kan känna mig osäker på vad kvinnor tänker när de ser mig i sammanhang där män inte är välkomna. Ser de nakna kvinnorna i omklädningsrummet på gymmet obekväma ut en halv sekund innan det går upp för dem att den där rakade personen som plötsligt uppenbarade sig är en kvinna eller är det mina föreställningar om hur man inkluderas som kvinna i sammanhang som är förbehållna kvinnor som inte stämmer?

Mina föreställningar förstärks förstås av att jag som jag redan varit inne på felkönas med jämna mellanrum. Framförallt av äldre personer och barn. Felkönadet tar sig olika uttryck. Det vanligaste är att personer använder fel pronomen eller tilltalar mig “mannen” eller liknande. Den som könar sin omgivning kommer att felköna. Det är oundvikligt och det är inte alls säkert att du får reda på om du felkönat någon. Alla kommer inte att göra dig uppmärksam på när du felkönat dem.

Med tanke på hur obekväma personer som felkönat mig verkar bli när jag talar om för dem att jag är en kvinna kan jag inte låta bli att undra varför de fortsätter köna sin omgivning när de enkelt skulle kunna undvika sådana situationer. Förklaringen är nog att de som regel könar rätt trots allt. De allra flesta män klär sig “manligt” och de allra flesta kvinnor klär sig “kvinnligt” vilket förenklar könadet. De som inte gör det, har fel hårlängd givet deras könstillhörighet eller på något annat sätt avviker från hur man som kvinna eller man som se ut kommer att få vara med om obekväma situationer. Om jag ska vara uppriktig finns det något tilltalande i att se människor tappa ansiktet för att de är så präglade av samhällets normer. Och det känns helt okej att träda in och ta det ansvar en del föräldrar aldrig tog genom att få barn att förstå att hårlängd inte har med kön att göra. Att man kan vara rakad på huvudet utan att vara en man. Att man kan ha långt hår utan att vara en kvinna.

Omklädningsrum för kvinnor inkluderar mig i egenskap av kvinna, men kvinnor i det gör det inte nödvändigtvis. Samtidigt finns det ingenting som hindrar mig att ändra på det. Hade jag tyckt att det var viktigare att andra omedelbart registrerade mig som kvinna än att jag kunde klä mig och se ut som jag kände för hade jag gjort någonting åt det. Mer bekymmersamt är det antagligen för kvinnor som har drabbats av håravfall föreställer jag mig .

Sammanhanget avgör om det är ett problem att personer inte inkluderas eller känner sig inkluderade. Det går att ställa mer långtgående krav på att ”det allmänna” ska vara inkluderande än att enskilda ska vara det. Det allmänna ska inte agera som om alla kvinnor hade långt hår, men om enskilda agerar så i sin vardag får jag finna mig i det. De får vidare finna sig i andra gör dem uppmärksamma på deras felkönande. Gäller det inte det allmänna är det svårare att begära inkludering, vilket jag ser som helt i sin ordning. Alla måste inte inkluderas i alla sammanhang.

Det finns vidare inget som hindrar personer att ifrågasätta sammanhang som inte inkluderar vissa personer, jag har ifrågasatt vad åldersgränser skulle vara bra för, men det kan vara tveksamt att insistera på att andra ska inkludera en. Om inte annat kan de som man upplever exkluderar en bli mindre benägna att inkludera en om man försöker. Män som ifrågasätter kvinnliga feminister för att de inte känner sig inkluderade av feminismen i stort eller av deras feminism i synnerhet brukar antingen få veta att de är inkluderade, bara det att de inte förstår det antar jag, eller avfärdas. Det är inte feministers eller kvinnors sak att väcka mäns frågor.

Personer som inte känner sig inkluderade av olika anledningar kan i viss utsträckning skapa egna sammanhang där de kan vara sig själva, men det måste inte vara så dramatiskt. Alla eftersträvar inte sammanhang som välkomnar eller vänder sig till alla. Målgrupper anses inte problematiskt. Stockholm Pride kritiserades när Pride höll till i centrala Stockholm och på grund av det blev mer tillgänglig för förbipasserande heterosexuella personer än festivalens målgrupp, vilket är förståeligt. Vissa nakenbadare vill ha ett eget tillhåll, medan andra gärna ser att personer, oavsett hur mycket eller lite hud de är bekväma med att visa, kan bada tillsammans. Jag kan förstå de som föredrar uttalade nakenbad framför bad för alla, inte minst med på hur ovanligt senare är och att nakenbadare som regel är det som exkluderas. Inte av vattnet, men av intoleranta personer som föredrar att bada med kläder och tycker att deras omgivning ska anpassa sig efter deras badpreferenser. Personligen ser jag helst att personer kan dela på vattnet. Vi Åtminstone det “allmänna” vattnet.  Vi gör det redan i praktiken. Det vi badar i, men också det vi spolar ned.

Relaterat: Okynneskönade leder till felkönande, Fram för mer tolerans.

Posted in Sex | 1 Comment

Samtyckeskultur med samtyckeslag eller självreglering?

Som en person som har svårt för “signalpolitik” är det intressant att en del av dem som är negativa till någon form av samtyckeslag motiverar det med att en sådan vore just signalpolitik. Signalpolitik är inget otvetydigt begrepp och personer använder det för olika syften. Jag vill i vart fall mena att en samtyckeslag inte hör dit eftersom att den skulle förändra gällande rätt. Signallagar angriper något som redan är förbjudet (vårdslöshet i trafik eller djurplågeri till exempel) och förbjuder det “igen” i en särskild lag (se trafikförordningens förbud mot “användande av mobiltelefon och annan kommunikationsutrustning om det inte inverkar menligt på förandet av fordonet” och förbudet mot att genomföra sexuella handlingar med djur i djurskyddslagen) för att skicka signaler till allmänheten utan att förändra gällande rätt.

Var och en ska ha rätt till sin kropp. Den rätten omfattar en rätt att samtycka till sex, men för att den ska fylla någon funktion också en rätt att inte ge sitt samtycke och att sluta samtycka. Det senare är något annat än att “ta tillbaka” ett samtycke en givit inledningsvis. Samtycke är antingen något man har eller inte har. Om en person slutar samtycka eller av något skäl inte samtycker till vissa sexuella handlingar måste andra respektera det. Ett samtycke till sex är inte ett samtycke till sexuella handlingar vilka som helst. Att en person inledningsvis hade någon annans samtycke ger inte denne någon rätt till ett “avslut” på sina villkor. Föreställningen att män som grupp har rätt till ett avslut på sina villkor är en produkt av könsmaktsordningen enligt vilken kvinnor är underordnade män, men den har också sin grund i den vanliga uppfattningen att sex måste följa en särskild mall. En mall som ger män som grupp vissa sexuella fördelar på kvinnor som grupps bekostnad. Att man inledningsvis hade en persons samtycke är ingenting man använder emot någon annan om man menar allvar med att människor ska ha rätt till sina kroppar.

Syftet med en samtyckeslag är inte enbart att signalera att det är fel att ha sex med personer som inte har samtyckt till det. Syftet är också att kriminalisera sexuella handlingar med en person som inte har samtyckt. Det är i dag inget brott att ha sex med någon som inte samtyckt. (Om personen är under 15 år räknas det som våldtäkt mot barn oavsett om personen var med på det eller rentutav tog initiativ till det.)

En samtyckeslag berör till skillnad från lagar som är ett utflöde av signalpolitik något som de allra flesta människor har en positiv har en inställning till och allt fler som har ett aktivt sexliv efterfrågar en sådan. En samtyckeslag skiljer på sex med de inblandades samtycke och sex utan någon av de inblandades samtycke medan det som träffas av signalpolitik vanligtvis ses som något negativt i sig. Det går att hävda att sex med samtycke är helt väsensskilt sex utan samtycke och det är rimligen också upplevelsen för den som inte samtycker, men det faktum att man kan sluta samtycka till sex man inledningsvis var med på gör det svårt att helt separera dem, inte minst ur rättssäkerhetssynpunkt.

I någon mening signalerar en lag alltid något, men vad som utmärker signalpolitik är att signalerna är målet. Signalerna är inte ett misstag om de inte får till effekt att personer tycker att det som utmålas som fel också är fel. De är inte ens säkert att de ses som ett misstag om de för med sig negativa konsekvenser. Sådant går alltid att nonchalera om inte annat. Huvudsaken är att det signaleras. Om människor inte uppfattar dem som lagstiftaren vill är det för all del tråkigt, men man avkriminaliserar inte något som kriminaliserats av signalpolitiska skäl utan vidare då det kan uppfattas som en signal i sig. En signal som lagstiftaren inte vill skicka. Det är en anledning till att jag har så svårt för signalpolitik. Svårigheten att bli av med lagstiftning som är en produkt av politiker som ville visa sig handlingskraftiga utan att förändra något med hjälp av signaler.

beatrice ask

Vår justitieminister Beatrice Ask som annars är signalpolitikens tillskyndare är inte beredd att i lag “signalera” att det är fel att ha sex med någon som inte samtycker. Ask tog avstånd från en samtyckeslag när hon medverkade i Agenda med anledning av en demonstration för samtycke som samlade flera tusen deltagare. Moderaterna är som enda riksdagsparti emot en samtyckesreglering. Socialdemokraterna meddelade nyligen att de vill se en “förutsättningslös utredning” av våldtäktslagstiftningen. Frågan har redan utretts som bland annat Miljöpartiet som länge verkat för en samtyckeslag konstaterat. Att Socialdemokraterna öppnar för att utreda möjligheterna att införa oaksamhetsrekvisit för vissa sexualbrott är betydligt mer intressant. Men en förutsättningslös utredning kan komma fram till vad som helst. Det är för tidigt att säga att Socialdemokraterna är för en samtyckeslag, men de vill i vart fall inte göra sällskap med Moderaterna och framstå som ett riksdagsparti som är förutsättningslöst emot.

Personer som efterfrågar en samtyckeslag har förhoppningar om att en sådan ska verka normerande och förändra människors attityder. Att en samtyckeslag ska bidra till att fler försäkrar sig om samtycke innan de har sex med någon till skillnad från i dag då en del utgår från att sex är helt i sin ordning om ingenting annat sägs. Som vi vet betyder “om ingenting annat sägs” inte särskilt mycket då personer som är offer för sexuella övergrepp anses ha sig själva att skylla. Det finns så gott som alltid en förmildrande omständighet.

Om lagar kan förändra attityder är en intressant diskussion. Jag tror att de kan bidra till attitydförändringar om de – som i det här fallet – kompletteras med en diskussion om samtycke och samtyckeskultur. Den diskussionen är nog mer sannolik att påverka människors attityder än en lagtext i sig varför en ikraftträdd samtyckeslag inte får sätta punkt för arbetet med att förändra människors attityder. Attityder är i ständig förändring och attitydförändring kräver en ständigt pågående process.

demo

Det är bekymmersamt att uppskatta attitydförändringar, men de allra flesta verkar vara rörande överens om att det tar tid att förändra människors attityder varför det kan vara tveksamt att döma ut en lag som trädde i kraft för en mandatperiod sedan för att den inte gett resultat. Vilkas attityder det är man vill förändra måste man också ta hänsyn till. De allra flesta verkar vara rörande överens om att det är enklare att påverka unga människors attityder och det är ofta de som är i fokus när man talar om samtycke även om det angår oss alla. Om en samtyckeslag endast förändrar formar ungas attityder till sex som en aktivitet som förutsätter de inblandades samtycke, men inte har någon märkbar påverkan på äldre som växt upp med att samtycke inte är en naturlig del av sex måste den trots allt ses som en framgång. Hur vi ser på sexuella övergrepp och vilka som kan drabbas är inte alls osannolikt färgat av vad som gällde innan 1965, året då våldtäkt inom äktenskapet kriminaliserades, bara för att ta ett exempel. Med det sagt kan man fråga sig när det skulle vara möjligt att uppskatta om en samtyckeslag har förändrat attityder.

Emellanåt framställs det som att alla i själva verket är överens om att samtycke är en förutsättning för sex, utom de som inte försäkrar sig om att samtycke föreligger när de har sex och raljerar över det antar jag, och att en samtyckeslag inte är “rätt väg” att gå. Vilken väg är då rätt? Om man är för en samtyckeskultur men tveksam till en samtyckeslag borde man inte ha någonting emot frågan. Jag tror inte på någon rätt väg, men för alla som gör det borde det vara ganska givet att vi i sådana fall inte har utforskat den ännu.

Samtycke är ingen förutsättning för att sexuella handlingar ska företas i dag, men det hindrar inte att personer som möter unga personer och pratar med dem om sex och samlevnad förmedlar att sex förutsätter samtycke. RFSU och RFSL gör det redan. Vidare finns det inget som hindrar de som är tveksamma till en samtyckeslag att tråka ut sin omgivning med betydelsen av samtycke i sexuella situationer. Jag förutsätter att de ägnar sig åt den sortens självreglering just eftersom att de är tveksamma till en samtyckeslag. Medan vi väntar på att det ska ge resultat våldtas personer.

Posted in Sex | Tagged , , , , , , , , , | 2 Comments

Informationsplikten

Bloggade om informationsplikten och hiv på Juridikbloggen för några dagar sedan.

“Den som vet att han eller hon bär på en smittsam sjukdom är skyldig att lämna information om smittan till andra människor som han eller hon kommer i sådan kontakt med att beaktansvärd risk för smittospridning kan uppkomma.”

Frågan är om det finns en beaktansvärd risk för att smittospridning kan uppkomma om det är som Smittskyddsinstitutet skrev i en rapport som publicerades för några månader sedan:

“Utifrån det rådande kunskapsläget görs bedömningen att smittrisken vid vaginala och anala samlag där kondom används är minimal om den hivinfekterade personen uppfyller kriterierna för välinställd behandling. Detta gäller sannolikt även vid samlag där inte kondom används under förutsättning att inga andra sexuellt överförda infektioner föreligger, även om en sådan slutsats för närvarande inte går att vetenskapligt belägga.”

Det är positiva nyheter att behandlingen av hiv fungerar så väl, att risken att hiv överförs är minimal om man skyddar sig. Om det utifrån dagens kunskapsläge är en brottslig underlåtenhet att låta bli att informera om sin hivpositiva status om det inte finns en beaktansvärd risk för att överföring kan uppkomma får praxis utvisa.

Viktigt att komma ihåg att syftet med informationsplikten är att förhindra överföring av sjukdomar som hiv, inte att personer ska kunna säga att de inte har haft sex med någon som var hivpositiv.

Posted in Sexualpolitik | Tagged , , | 1 Comment