Stå emot tjatalkohol

För något år sedan var jag på vad som hade utvecklats till någon form av förfest. En av personerna som bodde där undrade om jag ville ha rödvin. Det ville jag. När vinet var uppdrucket undrade personen om jag ville ha mer. Jag tackade för erbjudandet men tackade nej. Ska du inte ha lite mer? Okej, bara ett litet glas, sa jag och sa stopp medan personen hällde upp mer vin. Stoppet respekterades inte. Jag drack någon klunk ur det fulla glaset och hällde ut resten i vasken när personen tittade bort.

Antagligen ville personen bara vara trevlig och låta mig förstå att det var fritt fram att dricka av husets vin, tänkte jag. Lite som när man är på en middagsbjudning och värdpersonen undrar om man inte ska ha lite mer trots att man tackat för maten och förklarat att man känner sig mätt och belåten.

För en tid sedan träffade jag återigen vinbjudaren hemma hos honom. Han drack vin, denna gång vitt, och undrade om jag ville ha. Jag tackade nej. Ska du inte ha litegrann? Nej tack, jag är sjuk och känner inte för att dricka. Under resten av kvällen sa han vid upprepade tillfällen att han hade whisky om jag ville ha, att jag skulle kunna dricka lite av medicinska skäl, att det kan vara behagligt när man har ont halsen. Visst kan det vara det. Jag har rysk vodka hemma ifall jag vill självmedicinera. Jag tackade nej till whiskyerbjudandet med tillägget att jag inte uppskattar tjat och kommer att bli arg om han tjatar på mig.

Jag har fortfarande svårt att tacka nej när personer vill att man ska ta mer mat. Den som lagat maten vill bara vara trevlig och man vill inte vara otrevlig tillbaka. Jag vet inte hur många gånger jag tackat nej men ändå tagit en till portion för att inte verka otacksam. (Alla tips på hur man står emot tjatmat utan att framstå som otacksam tas emot med tacksamhet.)

Otrevligare än tjatmat är ändå tjatalkohol. Jag har åtminstone inte hört talas om någon som utnyttjat någons matkoma på ett otillbörligt sätt, men allt har säkert hänt. Vill jag ha sex med någon klarar jag av att ha det utan alkohol i kroppen. Jag ville inte ha sex med mannen som ville dricka alkohol med mig. Jag ville det om möjligt ännu mindre efter att han inte hade respekterat mina (plural) nej till alkohol. Han kanske bara ville vara trevlig, kanske inte alls hoppades på att det skulle vara lättare att få ”komma till” om jag hade druckit lite. Jag tänker inte uttala mig tvärsäkert om någonting jag inte vet något om. Det enda jag vet är att fler borde fundera över vilka associationer det kan ge när män erbjuder kvinnor alkohol trots att de tackat nej för det är fan i mig inte vackert.

Nakenbad gör ingen spänningsroman

Likt förra sommaren har jag badat flera gånger i år. Framförallt på ett officiellt nakenbad. Det har flutit på bra med undantag för en påklädd person som påstod sig vara massör och erbjöd sig att ge mig en ”massage” när jag skulle göra ett toalettbesök vid områdets utkant. Jag bad bokstavligen personen dra åt helvete. Efteråt fick jag veta att det var en person som har satt i system att besvära kvinnor på det viset. I övrigt bad jag två påklädda personer lämna badplatsen efter att de hade blivit tillsagda en gång. De bara satt där rätt upp och ned satt på en bänk påklädda i full mundering och tittade.

Det förekommer att personer åker till nakenbad för att titta och det minsta man kan begära av dem är att de klär av sig. Det är oundvikligt att inte se sig omkring och något annat vore knappast önskvärt, men det låter sig göras utan att man besvärar andra vare sig det sker på textilbad, nakenbad eller någon annan plats där kroppen exponeras för den delen. Är det för mycket begärt får de väl konsumera pornografi eller något. Det är säkert inte lika spännande för dem men det är inte meningen att nakenbad ska vara någon slags tillhåll för påklädda personer som vill kunna titta på nakna personer som om de vore någon slags cirkusdjur. Det finns massor av badplatser man kan besöka som påklädd. Låt de få officiella nakenbad som finns få vara en frizon från kläder.

Annars har det mesta fungerat bra. Jag har fått dricka mitt termoskaffe ifred. Jag har kunnat läsa och skriva utan att okända personer försökt kallprata med mig. Som ensam kvinna är man annars ett lätt byte på krogen, gymmet etc. Jag åker oftast och badar själv av den enkla anledningen att jag trivs i mitt eget sällskap. Faktum är att jag gör ganska mycket på egen hand, dels för att jag trivs med det som sagt men också för att jag alltid sett män göra saker själva och undrat varför inte kvinnor gör saker på egen hand i större utsträckning. En del kvinnor kanske inte vill gå ut och ta ett glas på egen hand (jag skulle inte äta mat på restaurang utan sällskap utan vidare), vad vet jag, andra har kanske inte övervägt det och några vill nog inte riskera att betraktas som tragiska. Jag går gärna ut och dricker en öl själv emellanåt. Jag uppskattar inte alla mäns sällskap och tycker om att ha människor runt omkring mig, det gör jag, men någon man som kan ”rädda mig” från tristessen behöver jag då rakt inte.

Att jag tar upp sådant som kan fungera mindre bra på nakenbad beror på att jag inte vill vara en person i mängden som ställer nakenbad mot textilbad och påstår att allt är anmärkningsfritt på de förra. Det finns problem på nakenbad såväl som på textilbad. Med risk för att sparka in en öppen dörr men de är en del av samhället. Du kan inte åka till en badplats och lämna alla maktordningar där hemma, du kan inte ta semester från patriarkatet.

Badplatser kan vara mer eller mindre befriade från olika strukturer, en del menar att nakenbad är mer öppna för att kroppar ser olika ut till exempel och det är även min erfarenhet, men att de skulle vara befriade från dem förblir en utopi.

Jag tror inte att badplatser vare sig utomhus eller inomhus blir tryggare eller att fler kvinnor kommer att besöka nakenbad genom att framställa det som att allting är okej bara man klär av sig kroppen. Det räcker med en mindre allvarlig incident för att den fantasibilden ska fallera.

Samtidigt förstår jag de som vill försvara nakenbaden. Befintliga nakenbad ifrågasätts av personer som saknar erfarenhet av nakenbad och det kan vara svårt att få tillstånd för nya officiella nakenbad om allmänheten protesterar. Tänk på barnen. I försvaret för en ifrågasatt verksamhet är det lätt att missa nyanserna, särskilt då det tycks finnas en tendens hos journalister att skapa någon slags konflikt som inte riktigt finns och framställa nakenbadare som mer emot textilbad än för nakenbad. Vad ska de annars skriva om kan man fråga sig. Så spännande är det inte att läsa om personer som blöter ned sig, solar och förtär medhavd matsäck.

Dagens unga vuxna

Palmira Koukkari Mbenga och Simon Rosenqvist pratade om bilden av 90-talisten i Radiokorrespondenterna. Lata, egoistiska, är upptagna av sina telefoner, odugliga. Det kanske finns en sådan (negativ) bild av personer födda på 90-talet vad vet jag, men jag har inte reflekterat över den tidigare. Kanske för att jag alltid funnit 80-talisters krönikor om den negativa men ack så felaktiga bilden av den egna decenniekullen aningen tröttsam. Lite älskad fiende-känsla över det. Ni vet de där krönikorna om hur 80-talister betraktas som egocentriska, lata, karriärinriktade och osolidariska av den äldre generationen? Gör de verkligen det, tänker en annan.

Koukkari Mbenga och Rosenqvist raljerar över att vuxna i alla tider alltid pratat nedlåtande om den yngre generationen, tyckt att den varit lat och så vidare, och så är det säkert men jag kan inte låta bli att undra om inte unga vuxna alltid gjort gällande att det finns en särskild negativ bild av just deras decenniekull. Jag tjejgissar att 00-talister kommer att vända sig mot den felaktiga bilden av 00-talisten om en sisådär 10 år.

Det mensröda manifestet

Det finns mensactivism men inte mensaktivism. Om ingen annan redan uppfunnit ordet mensaktivism gör jag det nu (2009-08-23 18:45). Ordet är fritt att använda i alla tänkbara sammanhang.

En mensaktivist är en person som anser
1) att mens inte har den höga status mens förtjänar och
2) att detta förhållande bör ändras

Mensaktivistens bestämda uppfattning är att alla utom menshatarna och en del företag som profiterar på människors obehag inför mens tjänar på om mens normaliseras och blir mer accepterat i dagens samhälle. Mensaktivsister pratar alltid om den halvfulla menskoppen och är en positiv kraft att räkna med.

Det är ett felaktigt antagande att mensaktivismen grundades av menstruerande personer som fick för lite sex och närhet under sina menstruationsperioder och att mensaktivismens främsta funktion var att ge dessa möjlighet att ventilera sin frustration. Mensaktivismen är en motreaktion mot samhällets menshat.

Det personliga är det politiskt. För personer som inte menstruerar eller aldrig har menstruerat kan det vara svårt för att inte säga omöjligt att relatera till hur det är att menstruera, men mensaktivismen exkluderar igen. De som inte själva menstruerar eller har menstruerat känner nästan garanterat någon som gör det eller har gjort det. De känner antagligen också till att den menstruerandes humör inte enbart är en konsekvens av att hormonerna är i uppror. Hur den menstruerande betraktas av sin omgivning kan påverka hur hen mår.

Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något:

Sätt press på företag som ger intrycket av att mensblod är någonting motbjudande. Ni har säkert sett reklamfilmer som visar en ljusblå vätska som ska föreställa blod (adliga kvinnor kanske har blå mens men vi vanliga dödliga har rött mensblod). Filmer som gör reklam för produkter som beskrivs som utomordentliga för att de är diskreta och absorberar upp varenda mensblodsdroppe.

Ha mensskydd hemma i fall att du skulle få oväntat mensbesök. Att ha mensskydd hemma är ett smidigt sätt att förmedla att man har ett avslappnat förhållande till mens. Får jag huvudvärk hos någon kan jag nästan räkan med att personen har huvudvärkstabletter att erbjuda mig, men om jag vaknar upp hos någon och är i behov av mensskydd är det långt ifrån lika självklart att personen kan erbjuda mig det.

Säg ifrån! Protestera om en anställd vid Ungdomsmottagningen försöker få dig att använda p-piller och efter åtskilliga misslyckade försök upplyser dig om att p-piller är en fantastisk preventivmedelmetod för att du kan ”reglera bort” din mens med dem. Du kan skicka ett (anonymt) brev till Ungdomsmottagningen, du kan blogga om saken, skriva en insändare och finna styrka i att prata med andra som menstruerar och har erfarenhet av att besöka Ungdomsmottagningen.

Ha menssex! Bada med mens! Välskrivna manifest i all sin ära, men att agera är det mest konstruktiva och effektiva du kan göra för att normalisera mens. Låt inte mens hindra dig från att göra saker du tycker om. Fråga inte ”Kan du tänka dig att ha sex med mig fastän att jag har mens?”. Utgå från att den som vill ha sex med dig även vill ha det om du menstruerar, har blåmärken på kroppen eller en stor finne på din vänstra axel. Om det skulle visa sig att personen inte vill ha (vissa sorters) menssex är det förstås bara att acceptera.

Gråt inte över spilld mens! Om du ska ha sex med någon som menstruerar bör du undvika att bädda med det dyraste vitaste sidenlakanet du kan hitta. Lägg ut en handduk. Underlätta för den menstruerade personen att slappa av helt enkelt.

Lycka till med mensaktivismen!

Tryggare rum

Det pratas ibland om trygga rum och behovet av sådana. Utan att känna mig särskilt otrygg har jag svårt att se att det går att uppbåda trygga rum i någon större utsträckning. Det är som med sex. Det finns mer eller mindre säkert sex – varför man ofta pratar om säkrare sex snarare än säkert sex – och det finns mer eller mindre trygga rum.

Hur åstadkommer man då tryggare rum. Det är ingenting som sker över en natt, men jag tänker att mycket vore vunnet om personer lät bli att göra rum otrygga. Det är sällan deras närvaro som är bekymret utan vad de gör.

Några anekdoter i kronologisk ordning.

Tåget ska snart lämna Stockholm och ta oss till Sundsvall när personen som sitter bredvid mig börjar prata med mig. Något besvärad av alla frågor, för det är bara frågor, om var jag ska, vem eller vilka jag ska träffa och vad vi ska göra besvarar jag ändå dem för att inte vara oartig. Jag måste trots allt sitta bredvid personen ett bra tag framöver. Det som får droppen att rinna över är när personen ber om mitt telefonnummer. Där har jag svarat kort på några frågor och den för mig okända personen som jag kommer ha intill mig i flera timmar ber om mitt nummer. Själv har jag inte ställt en enda fråga. Jag förklarade att jag inte lämnar ut mitt nummer vi sa inte ett ord mer till varandra under hela resan.

En person dyker upp bakom mig när jag promenerar hemåt och frågar om jag är en kille eller tjej. Det är sent. ”Vad är det för en fråga?” svarar jag. ”En till fråga bara”. ”Inga fler frågor” svarar jag märkbart irriterad. ”Du är fin i alla fall” säger personen och fortsätter att gå bakom mig tills jag går över vägen och byter trottoar mest för att markera att personen gått över gränsen.

Jag är på ett nakenbad och uppfattar att en person säger åt två påklädda person som sitter på en bänk intill sandstranden att det är ett nakenbad. Personen ber de påklädda personerna lämna området. Den ena håller på med sin telefon och mumlar ”jag ska bara”. De sitter kvar på bänken och har uppenbarligen inga planer på att gå. De har suttit snett bakom mig och mitt sällskap utan att vi lagt märke till dem, jag har ingen aning om hur länge det men det måste ha varit ett tag i och med att de blev tillsagda. Jag klär på mig, går fram till dem och ber dem dra. De går genast därifrån.

Tänk om personer, som regel män, lät bli att agera på ett sådant sätt att personer, som regel kvinnor, behövde känna obehag i deras närvaro. För det är trots allt inte rummen det är fel på. Ibland undrar man om dessa personer vill att kvinnor ska undvika vissa miljöer, om de inte förstår bättre eller bara är beredda att riskera att kvinnor på individnivå får se sina livsutrymmen krympta för sitt eget höga nöjes skull vad man nu får ut av att utsätta andra för obehag och göra människor otrygga.

Transpersoner kan vara heterosexuella

I går medverkade Moa-Lina Olbers Croall som skrivit boken ”I mitt namn – en bok om att vara trans” i P1. Det handlade om hur språket påverkar hur vi ser på saker och ting och betydelsen av ett inkluderande språkbruk. I boken finns en begreppsordlista för den som inte är bekant med begrepp som ”köna” och ”könsdysfori”.

Det tar tid att lära ut nya ord och för den som hör dem för första gången är de nya även om du och dina gelikar har använt dem de senaste tio åren. Jag minns när jag var 15 år och ny medlem i RFSU och inte förstod vad det där SRHR och SRHR-frågor som RFSU:are pratade om var för något. Det var på den tiden då personer sällan läste ut vad förkortningen stod för, sexuell och reproduktiv hälsa (översättning av sexual and reproductive health and rights), men inte ens när någon gjorde det utan att närmare förklara begreppets innebörd blev jag särskilt mycket klokare. Hur kan hälsa vara reproduktiv och vadå reproduktiva rättigheter? Jag blev tvungen att läsa på.

Fortfarande får man förklara för cispersoner att transpersoner kan vara heterosexuella. En del tror att transpersoner har någon särskild sexuell läggning eller att de i vart fall inte är heterosexuella. Då får man förklara för dem att transpersoner precis som cispersoner (personer som identifierar sig med det vid födseln tilldelade könet) kan ha vilken sexuell läggning som helst, att cis och trans har med kön och inte med sexualitet att göra.

HBT-begreppet som står för homosexuella, bisexuella och transpersoner kan ha bidragit till att personer tror att trans har med sexuell läggning att göra. Om H:et och B:et representerar olika sexuella läggningar borde rimligen också T:et göra det kan man få för sig. Särskilt om personer tror att T:et står för transsexuella och inte transpersoner.

För övrigt väntar jag fortfarande på att de som tror att transsexualism och sexism har med sex att göra ska ta till sig att oralsex är sex.

Ansvarsfullt att testa sig för könssjukdomar

Finge jag bestämma skulle det anses ansvarsfullt att använda kondom och testa sig för sexuellt överförbara sjukdomar. Istället menar en del att det enda ansvarsfulla är att inte ”behöva” testa sig och då pratar jag inte om personer som praktiserar sexuell avhållsamhet utan om sådana som lever monogamt. Bland de som inte vill eller inte klarar av att leva monogamt finns förstås personer som för att intala sig själva att de inte behöver använda kondom låter bli. (För att inte tala om vilka signaler en del tror att det sänder om man har sex med någon och föreslår kondom.)

Jag har svårt att se att det kan bli en självklarhet för sexuellt aktiva personer att testa sig emellanåt om vi inte pratar om det. Tänk om vi kunde vara lika öppna med det som med andra vårdärenden vi inte blivit kallade till. Jag har ibland skrivit om att jag testar mig regelbundet för att jag vill att fler ska göra det. Då jag inte tillhör någon stigmatiserad riskgrupp har det varit lugnt för mig att vara öppen med det. Om vi som kan vara öppna med att vi testar oss utan att riskera stigmatiseringen drar oss för att vara det kan man fråga sig hur det är för män som har sex med män och andra som tillhör så kallade riskgrupper.

I Dagens Nyheter kan man läsa att en del män som har sex med män undviker att hiv-testa sig bland annat på grund av rädsla för stigmatisering. Detta enligt en studie som gjorts av forskare vid Karolinska institutet och Folkhälsomyndigheten. I studien ”har män som haft sex med män svarat på en webbenkät om sina erfarenheter av hiv-test. Av deras svar framgår att de flesta som upplever att de tagit risker också har gjort ett hiv-test, men en fjärdedel av de svarande har uppgett att de aldrig testat sig, trots att forskarna bedömt att de flesta av dem haft anledning att göra det”.

För övrigt. En del som läser om män som har sex med män och undviker att testa sig eller om personer som inte använder kondom med nya sexpartners vill säkert tro att det beror på att de bara haft oralsex med varandra. Att fyra av tio inte använder kondom med nya sexpartners (Kådiskollen 2016) behöver inte innebära att är ansvarslösa. Det beror helt och hållet på vilken form av sex det gäller, men sannolikt har många av dem, kanske de flesta, haft omslutande sex då en del inte ens klassar annat än vaginala och anala samlag som sex. Det intressanta är om personer som ”haft anledning” att använda kondom har gjort det. Om de fyra av tio som inte använder kondom med nya sexpartners bara har oralsex är det inget att bry sig om även om jag har svårt att tro att det förehåller sig så.

Gärna argumentation, men först ett rejält ställningstagande!

Jag delar inte åsikten som framförs i den här artikeln, kan ni ge mig exempel på goda motargument? Jag vet inte hur ofta jag sett den sortens förfrågningar i en diskussionsgrupp på Facebook.

Det är också på Facebook jag brukar få frågor om vad jag tycker om saker som jag över huvud taget inte har kommenterat. Jag har förstås inte kommenterat allt som kan tänkas intressera mig och det kan vara trevligt att bli uppmärksammad på saker som torde kunna intressera en, men en del saker personer frågar om är mer långsökta än andra.

Framförallt får jag frågor om det alla pratar om. Alla utom jag då. Om jag inte pratar om något ”alla andra pratar om” beror det ofta på att jag är ointresserad och/eller ett medvetet val från min sida. En del av oss klarar av att avstå från att kommentera det senaste utan att skriva en bok om det.

Det är förstås bra att fundera över olika argument för och emot saker och ting – och vem har inte velat fråga begåvade personer vad de tycker i olika sakfrågor – men det bör man förslagsvis ha gjort på egen hand till att börja med. Annars kan andra uppfatta dig som någon som vill att andra ska göra jobbet åt dig…

Jag förstår de som frågar begåvade personer om tänkbara argument för eller emot någonting. Det finns ofta argument som man inte kommer på antingen för att man inte är tillräckligt påläst och/eller inte är mottaglig för argument mot den egna ståndpunkten (i den mån man har någon), men det är inte säkert att man får reda på dem om man framstår som någon för vilket ställningstagandet kommer i första hand, vilket de som efterfrågar argument på Facebook utan att ens ha googlat först ofta gör.

Dator till Johanna Sjödin

Som en del läsare anske har märkt har jag knappt uppdaterat min blogg den senaste tiden. Det beror på att min dator gjorde slut med mig för två månader sedan. Jag behöver en dator för att kunna blogga.

Om någon har en slant att avvara till en ny dator vore jag mycket tacksam. Har en crowdfunding här.

Med vänliga hälsningar,
Johanna Sjödin

Sex som paketlösning och säkrare sex

På kroppen, inte i kroppen är ett sätt att praktisera säkrare sex. Av någon anledning förutsätts det ofta att kukpersoner ejakulerar i personer de har samlag med. Det sägs att kukpersoner ska ”dra ur” före utlösning. Det framställs som en katastrof om en kondom går sönder, underförstått att den innehåller sperma. Man måste inte ejakulera i kondom bara för att man använder det. Det finns ingen riktig anledning att framställa det som att kukpersoner alltid får utlösning när de har sex.

En del av att praktisera säkrare sex är kunna välja mellan mer eller mindre ”säkrare” sex (RFSU och RFSL pratar om säkrare sex istället för säkert sex och det gör jag med inspirerad av dem). Det är inte antingen eller, det är inte alla risker eller inga risker som gäller.

Om man använder kondom går det att ta av kondomen och ejakulera på kroppen eller någon annanstans, det går till och med att avrunda sexuella aktiviteter utan att det är frågan om en nära förestående utlösning. Tänk om man vore tydligare med det och lät bli att framställa sex som färdiga paketlösningar. Sånt här sex har kukpersoner mer fittpersoner, sånt här sex har personer som använder kondom och så vidare.