Veganer och barnfria

Det är med veganer som med barnfria. Man delar kosthållningen eller barnfriheten, men det behöver inte innebära att man skulle få ut någonting av att umgås med varandra. I övrigt kan man ha betydligt mer gemensamt med körsnärer och småbarnsföräldrar. Det är inte ens säkert att det ger någonting att prata om barnfrihet med en annan barnfri person. En del barnfria klarar man inte av, framförallt inte de som tycker illa om barn och unga, andra vill man lära känna och prata om allt möjligt med.

För mig är inte barnfri en identitet. Det är något jag är, men jag skulle inte säga att det är något jag gör. Det skulle inte falla mig in att kolla in vilka hotell och restauranger som är barnfria eller liknande innan jag bokar rum eller bord.

Det är enkelt att få för sig att bara för att någon bryter mot normen i något avseende så är den säkert intressant som person överlag, men då misstar man sig. Barnfria miljöer är inte befriade från begränsande normer. Barnfriheten blottar snarare andra normer. Veganer och barnfria kommer i alla uppsättningar. Barnfria är heterosexuella och monogama. Barnfria har husdjur. Barnfria äter djur. Barnfria är som alla andra i mångt och mycket fast utan barn. De är inte nödvändigtvis mer toleranta bara för att de begär att andra ska tolerera deras val.

Som barnfri vill man kanske tro att man har mer gemensamt med andra barnfria än vad man i själva verket har för annars blir urvalet av tänkbara personer att ha relationer med än mer begränsat. Det är nämligen inte helt ovanligt att barnfria inte vill leva med personer som har barn från tidigare relationer.

Posted in 40 skäl att inte skaffa barn, Vegetarianism | Tagged , , | Leave a comment

Varför du bör besöka krogar med 18-årsgräns

Under rubriken 18-åringar oroar krögare skriver Dagens Nyheter: ”Snart kan 18-årsgräns på krogen vara det enda som gäller. Åtminstone i praktiken. De krögare som i framtiden vill stänga vissa åldersgrupper ute riskerar att anmälas till Diskrimineringsombudsmannen, DO.” Artikeln publicerades 2010.

Det är inte längre tillåtet att ha separata åldersgränser för kvinnor och män på krogen, men en del menar att krogar med en högre åldersgräns ägnar sig åt indirekt åldersdiskriminering, att de är mer överseende med 18-åriga kvinnor på krogen än 18-åriga män.

Åldersgränserna blev kvar på krogen. “Unga människor orsakar oftare ordningsproblem. Det är inte rimligt att den som driver en verksamhet som har utskänkningstillstånd ska fråntas möjligheten att själv bestämma en åldersgräns för inträde.” skrev dåvarande integrationsminister Erik Ullenhag i en debattartikel.

En del krögare menade att 18-årsgräns på krogen skulle riskera att skrämma bort äldre personer. Ullenhag var inne på samma linje: “Det viktiga för mig i diskussionerna kring ett breddat förbud mot åldersdiskrimineringen är att regeringens förslag ska vara ett tydligt steg mot ett samhälle som är mer anpassat för den befolkning som vi faktiskt har. Ett samhälle där äldre inte ska uppfatta att de utestängs på grund av sitt födelseår.”

På vilket sätt skrämmer 18-årsgränser bort äldre personer om inte 23-årsgränser gör det, kan man fråga sig. Ser de ens skillnad på 18-åringar och 23-åringar? Reflekterar personer som inte visat legitimation på krogen de senaste decennierna ens över åldersgränser? Det ska väl vara de som absolut inte vill dricka alkohol bland 18-åringar då.

Jag tror snarare att krögare är oroliga för att en 18-årsgräns på krogen skulle kunna skrämma bort unga vuxna som kommer in på ställen med högre åldersgränser. Personer mellan 20 och 23 år. I Dagens Nyheters pappersupplaga gav man utrymme åt fem personer mellan 18 och 23 år som fick svara på vad de tycker om lagstadgad 18-årsgräns på krogar. Tre av dem var negativa. En var osäker. Den enda som var positiv var 18-åringen, men hen var å andra sidan tydlig med att hen nog inte skulle uppskatta 18-åringar på krogen när hen själv fyllt 23 år.

“Generellt har jag uppfattat att de flesta själva är positiva till högre åldersgränser. För de som är oförstående kan jag bara peppa dem och säga att ungdomen gudskelov är något man växer ifrån.” (DN Sthlm)

Att en del unga vuxna har svårt för tonåringar är ingenting de bara kommer på en dag. Fråga runt och du lär märka att en del 18-åringar vill se 20-årsgränser för att de är övertygade om att de kommer att vilja ha det så när de själva fyllt 20 år. Motståndet mot att beblanda sig med yngre är ingenting som plötsligt drabbar personer, det är ofta något personer räknar med. Det är ingenting konstigt när vi lever i ett ålderssegregerat samhälle där vi tidigt får lära oss att människor ska hållas åtskilda utifrån ålder. Jag hade åtminstone förmånen att få gå i en klass för personer i årskurs 1 till 3 och sedan en för personer i årskurs 4 till 5 på låg- och mellanstadiet.

En jämnårig person som jag umgicks med i 15-årsåldern sa att hon uppskattade att umgås med äldre personer, men tyckte samtidigt att de var omogna som umgicks med personer i vår ålder. Hon menade att hon inte skulle kunna tänka sig att umgås med personer i 15-årsåldern som 20-åring. Jag har ingen aning om hon har sociala relationer med yngre personer i dag, men där och då förlorade jag all respekt för henne. Att ha sociala relationer med personer som kalkylerar med att de kommer att sortera bort personer på grund av deras ålder är inte för mig. Risken att råka ut för sådana personer torde vara lägre om man vänder sig till krogar med 18-årsgräns även om jag skulle föredra om åldersgränser var frivilliga för krögare att ha.

Posted in Ungdomar och alkohol, Ungdomars rättigheter | Tagged , | 7 Comments

Olika erfarenheter av remiss till sterilisering

Läser om en 29-åring som vill sterilisera sig, men inte blivit tagen på allvar av den läkare hen träffat med anledning av det. 29-åringen ska ha blivit ombedd att återkomma om ett halvår när hen funderat igenom det mer. Använd preventivmedel och diskutera saken med en kurator. Läkaren ska också ha sagt att personen kan komma att ändra sig och känna annorlunda när hen har en stadig partner.

Personer som begärt att få sterilisera sig har olika erfarenheter av med vården. Kön, ålder, om man har barn sedan tidigare och om man har en partner verkar vara några faktorer som kan påverka bemötandet av den som vill sterilisera sig, men givetvis också vilken person inom vården hen möter.  Vad den enskilda läkaren har för inställning till personer som inte vill skaffa barn. Det kan bli avgörande för om den som begär att få sterilisera sig får en remiss eller inte.

Steriliseringslagen (1975:580) reglerar sterilisering. En person som har fyllt tjugofem år får på egen begäran steriliseras, om han eller hon är bosatt i Sverige. Om sterilisering vägras, ska frågan omedelbart underställas Socialstyrelsens prövning, 2 §. Sterilisering får inte ske utan att den som begär åtgärden noggrant har informerats om ingreppets innebörd och följder samt, i förekommande fall, om andra möjligheter att förebygga graviditet, 5 §.

Enligt Socialstyrelsens föreskrifter om sterilisering (HSLF-FS 2016:6) får sterilisering av en person som har fyllt tjugofem år inte utföras utan att personen har bekräftat att hen mottagit information enligt 5 § steriliseringslagen.

never

Före steriliseringen måste den som vill sterilisera sig träffa en kurator, barnmorska eller läkare, som förklarar vad en sterilisering innebär. Personen får skriva på papper för att intyga att den förstår innebörden av en sterilisering, att den som är steriliserad inte kan bli eller göra någon gravid. Detta för att försäkra sig om att personen vet vad den gör.  I förekommande fall ska personen informeras om andra möjligheter att förebygga graviditet.

Personer som är sexuellt aktiva och inte vill ha barn har rimligen god kännedom om vilka preventivmedel som finns och hur man förebygger graviditet på olika sätt. Det säger nästan sig självt att personer som vill sterilisera sig inte vill använda preventivmedel för att förebygga graviditet. De vill inte – ursäkta ordmärkandet – förebygga graviditet. De vill ta bort fortplantningsförmågan.

Personer som begär sterilisering ska inte informeras om att de kan komma att ångra sig efteråt eller att de borde använda preventivmedel ifall de eventuellt träffar den rätta och kommer på att de vill ha barn. Den rätte för den som som inte vill ha barn torde rimligen vara en person som inte vill ha barn, åtminstone inte med dem. Vården ska heller inte undersöka varför personen inte vill ha barn. Vården ska informera om att sterilisering är ett oåterkalleligt ingrepp. Vården ska inte vara en förälder som försöker övertyga dig om att du borde fortplanta dig, att du kan komma att ångra dig om du inte gör det.

Steriliseringslagen eller Socialstyrelsens föreskrifter föreskriver ingen moralism, moraliserandet tycks istället vara en uppgift som en del personer inom vården givit sig själva.

En läkare som vägrar att sterilisera en person som har fyllt tjugofem år ska upprätta ett skriftligt beslut om detta. I beslutet ska skälen till vägran anges. Läkaren ska omedelbart överlämna beslutet till Socialstyrelsen för prövning. De journaler och övriga handlingar som Socialstyrelsen behöver för prövningen ska bifogas beslutet. Det framgår av Socialstyrelsens föreskrifter.

Det ska sägas att det finns personer som begärt sterilisering som har positiva erfarenheter av vården. Det varierar. Vissa kan berätta om läkare som behandlat den obligatoriska informationen som en formsak. Andra har fått argumentera för sin sak. Det påminner om när jag fick argumentera för att inte använda p-piller på ungdomsmottagningen som tonåring. Jag kände mig ifrågasatt. Första gången sådant händer är man kanske inte beredd på det. Inte ens om man blivit förvarnad. Man kan komma på i efterhand vad man borde ha sagt. Att man kanske borde ha spelat in samtalet till och med.

Jag har hört lite för många historier om hur personer blivit bemötta för att de haft flera sexpartners, att de föredrar att använda kondom framför andra preventivmedel eller för att de vill sterilisera sig eller för att inte kunna låta bli att fundera på vad jag ska säga om någon inom vården skulle synpunkter på hur jag lever. Det är tråkigt att vara förberedd på att bli ifrågasatt, men vårdpersonal är människor och vi vet allt för väl hur sådana kan reagera när någon avviker från normen. Därför är det bra att vara påläst. Låt dig inte överrumplas.

Posted in 40 skäl att inte skaffa barn | Tagged , , , | Leave a comment

Vad gör ni för att spara pengar?

Jag läste någon artikel på temat “så klarar du årets fattigaste månad” i januari. Så här lever jag varje månad, tänkte jag. Artikeln gav ingenting med andra ord.

Jag gör en budget varje månad och har det i flera år nu. Det gör det enklare att lägga undan pengar till sommarhyrorna.

Jag lagar olika maträtter på söndagarna och gör matlådor som jag fryser in. Det fungerade inget vidare innan jag blev med frys och bara hade ett litet frysfack. Då fick jag laga mindre mängder mat. Oftare. Skaffa en frys om det inte ingår i bostaden. Det brukar gå att få tag i begagnade frysar.

Jag cyklar, men det beror på att jag bara har några kilometer till universitetet. När jag hade längre avstånd hade jag månadskort. Jag försöker promenera istället för att åka kollektivt om det rör sig om kortare sträckor.

Jag köper kort datum-varor till nedsatt pris när det finns.

Jag använder menskopp. Det borde jag spara en del pengar på. Jag är osäker på hur länge jag haft min, men 7 år åtminstone.

Jag klipper mig hemma, har inte varit hos frisören sedan 2005.

Jag använder inte smink. Jag vet inte hur mycket smink kostar och vill antagligen inte veta det. Undviker över huvud taget hudprodukter och sådant.

Släng inte mat med utgånget bäst före-datum utan att ha kollat att den är okej först. Det borde vara grundläggande, men det är inte ovanligt att personer slänger mat på grund av datummärkningar. Om du ofta måste slänga mat för att den hinner bli dålig borde du kanske överväga att handla mindre mängder färskvaror. Har du en frys går det mesta att frysa in innan det blivit dåligt.

Var inte lojal mot något matvarubutik. Ofta kostar likvärdig mat olika mycket på olika butiker. Köp det som är billigt där det är billigt. Kolla jämförelsepris, räkna på vad det kostar. Gå inte till kassan och få en chock för att det blev mer än vad du hade tänkt dig.

Jag har inte gjort det till någon vana att äta ute. Jag sparar det till särskilda tillfällen och blir därför imponerad av vilken buffé som helst. Jag har – som om jag vore en småbarnsförälder – nästan alltid med mig någonting att äta ute ifall jag skulle bli hungrig.

Jag använder inte sköljmedel och har aldrig gjort. Det kostar pengar, sliter på tvätten och innehåller ämnen som är svårnedbrytbara.

Jag försöker handla begagnade saker om jag  behöver något. Byt saker med varandra. Låna saker av varandra.

Använd biblioteken. De har inte bara böcker utan även dagstidningar och tidskrifter.

Ibland brygger jag kaffe hemma och tar med det i en termos istället för att köpa kaffe på universitetet.

Ibland sambeställer jag saker tillsammans med andra och delar på frakten. Det kan vara rätt billig mat, gluten eller sojagranulat från Tyskland till exempel, till en rätt hög fraktkostnad. Antingen det eller att man måste beställa för minst 500 kronor eller liknande, det kan bli rätt svårt att komma upp i den summan själv, inte minst om man inte har råd.

Jag gör också massor av saker som gör att jag inte sparar pengar, men då är det ett medvetet val. Jag dricker hellre öl ute än hemma, men brukar hålla mig till en eller två öl och se till att ha ätit ordentligt innan så att jag inte får för mig att köpa mat ute. Jag dricker hellre kaffe på café än hemma. Jag använder glidmedel när jag har sex. Jag köper hela kaffebönor. Jag tränar inte på det billigaste gymmet. Plus massor av saker som jag inte ens kommer på i skrivande stund.

Vad gör ni för att spara pengar?

Posted in Personligt | 4 Comments

Barbiefittor

Från början förstod jag inte att det ens fanns ett ideal för fittan, säger en Johanna. Den här Johanna har någonstans förstått att det nog finns ett ideal, men inte riktigt vad det går ut på. Det ska sägas att jag inte aktivt letat upp det. Det är klart att jag hört en del prata om att en trång fitta är att föredra framför en slapp fitta, men det är rätt svårt att veta hur trång man är. Jämfört med vad? Det är betydligt enklare att ta fram ett måttband och mäta en kuk. Jag har uppfattat att det finns en diskussion om hur fittor luktar, men jag har inte klart för mig hur idealfittan luktar. Finns det ens en ideallukt? Det finns deodorant för underlivet, intimdeo, men jag skulle inte satsa pengar på att produkten slagit eller att personer föredrar fittor som luktar deo.

Då jag har dålig koll på hur den ideala fittan ser ut är det intressant att läsa att det ”parallellt med dagens fittkonst och mensaktivism frodas ett annat vaginaideal: den släta, tajta, nästintill obefintliga barbievulvan.”

Det är svårt att skriva en sån här text utan att en del av er kommer att börja fundera på hur era underliv ser ut, fundera på om er fitta överensstämmer med idealet. Jag vet inte hur det är för andra, men jag har rätt dålig koll på ideal överlag. Det skulle rent teoretiskt kunna vara negativt för mig att ta del av idealet, men av någon anledning bryr jag mig för lite.

Det är intressant om det finns ett ideal som man knappt märker av. En del skulle säga att det är utmärkande för ett ideal eller en norm, att att det är något man utgår från, men utan att man är medveten om det. Jag är medveten om smalhetsidealet och ser det överallt, men det skulle inte förvåna mig om personer som är eller har varit tjocka är mer medvetna om det än smala överlag. Det är svårare att vara medveten om ett fittideal om man sällan tar del av fittor, föreställer jag mig. Jag hör sällan personer prata om fittan som den mest intressanta, sexuellt tilltalande kroppsdelen , om hur fittan bör se ut. Jag hör betydligt fler prata om bakdelar och bröst.

Det finns tydligen blygdläppsplastik, slidförsnävning, klitorislyft och fettsugning av venusberg. Det finns personer som vill ha så kallade barbiefittor, som förminskar eller avlägsnar blygdläppar och personer som tajtar till sina underliv, men hur vanligt är det? Att någonting förekommer är inte så intressant som omfattningen. Hur förhåller sig fittpersoner till sina underliv? Jag vet inte. Skulle de flesta känna igen sin fitta om de såg den på bild? Hur många måste lägga sig under kniven för att vi ska kunna tala om ett ideal? Behöver några över huvud taget göra det?

Jag har svårt att se att ett fittideal skulle kunna bli lika påtagligt som smalhetsidealet i och med att det ligger i sakens natur att fittan är mer dold. Kläder döljer fittan. Vi kan inte välja partner på stan utifrån hur deras könsorgan ser ut på det sätt vi kan välja personer på grundval av hur långa deras kroppar är. Kläderna måste av först. Samtidigt som det faktum att fittan inte syns försvårar för ett fittideal att slå innebär osynligheten att personer kan sitta hemma och få för sig att det skulle vara något fel på deras fittor, att de inte ser ut som fittor gör mest. En del av att synliggöra fittan är att synliggöra fittan i plural, mångfalden av fittor. Jag är övertygad om att det går att visa upp fittor och kroppar utan att befästa ideal för även om de flesta inte tar del av fittor på det sätt de kan ta del av kroppar i övrigt utan att behöva klä av dem är det någonstans möjligt att snappa upp hur fittor bör vara och se ut, hur andras fittor ser ut. Det är något vi kan förhålla oss till oavsett om det ligger någonting i det eller inte.

Kroppen är asymmetrisk. En del kukar är sneda.  Det sägs att de flesta sneda kukar vänsterkukar. Om resten av kroppen är asymmetrisk borde det även gälla fittan, tänker jag, men det är en sak att intellektuellt förstå att kroppen är asymmetrisk och en annan att acceptera asymmetrin. Behovet av att påtala att kroppar ser olika ut blir aldrig inaktuellt så länge personer förhåller sig till hur den egna kroppen ser ut i relation till andras kroppar. Så länge det växer upp nya generationer som inser att kuken är sned eller att det ena bröstet är olikt det andra i tron att det är något fel på deras kroppar.

Posted in Naket, Sex | Tagged , , , , , , , | 1 Comment

Partnerkompetensen kön eller snygg

Är det korrekt uppfattat att de som begär att få att bli valda på grund av kompetens, vad nu det är, men som inte skulle klara av att bli valda på grund av kön eller snygg inte har några problem med att reduceras till kön eller snygg när det gäller partnerval?

Personligen skulle jag inte tacka nej till en okej lön på grund av kön eller snygg, men de som har råd kan väl tacka nej och göra någon billig poäng av det, eller något. Mer principiellt diskutabelt vore om någon ville ha en relation med mig enbart på grund av mitt kön eller att jag är snygg.

Nu tror jag sällan att det är så enkelt att det är en faktor som avgör val av person i några sammanhang, men om vi föreställer oss att någon ville ha en relation med mig för att den uppfattar mig som kvinna, en snygg sådan. Utöver det uppenbara problemet, i den mån man upplever att det är ett problem, med att reduceras till kön eller snygg tror jag inte att någon av oss skulle få ut särskilt mycket av den relationen. Om man inte räknar eventuell status, kolla jag har relation med en kvinna, som är snygg, till särskilt mycket.

Är det partnerkompetens för er att vara av ett visst kön eller snygg? Det är det inte för mig. Jag föredrar att ha relationer med begåvade personer som förstår min ironi och får mig att skratta. Om vi menar att det är ett problem att reduceras till kön eller snygg i andra sammanhang förstår jag inte varför det skulle vara oproblematiskt att ses som partnermaterial på grund av kön eller snygg.

Posted in Relationer | Tagged , , , , | Leave a comment

Bevare mig för räkningar och snabbmakaroner

“Ansvaret att städa upp föll på Cristina Stenbeck, då 24 år gammal. Det är en ålder då många vanliga människor är fullt sysselsatta med koka snabbmakaroner i studentlägenhetens Ikeakastrull eller lära sig betala räkningar på egen hand. Cristina Stenbecks tillvaro blev lite mer komplicerad än så, för att uttrycka sig milt. Saker på agendan: rädda sfärbolag från konkurs, hålla sams i familjen och hantera den lilla nyheten att det fanns ytterligare en arvinge, Cristinas dittills okände halvbror.”

Andreas Cervenka låter Stenbeck illustrera fenomenet kvinnor måste vara dubbelt så bra som män för att anses bra: “Jan Stenbeck anses som ett av de främsta genierna i svensk näringslivshistoria. Frågan är om inte dottern Cristina är snäppet vassare.”

Cervenkas beskrivning av vanliga 24-åringar framstår däremot som helt tagen ur luften. I den åldern har många antingen samlat på sig några års arbetslivserfarenhet och/eller en examen från universitetet.

Bland dem som fortfarande bor hemma hos sina föräldrar efter gymnasiet, antingen på grund av bostadsbristen eller för att de föredrar att föräldrarna betalar för deras uppehälle, finns en del som även förväntar sig att de ska förse dem med mat, tvätta deras tvätt och så vidare. Den där sortens personer som inte blir självständiga alls eller först långt senare i livet. De finns och jag föreställer mig att bostadsbristen senarelägger ungas utveckling och självständighetsprocess – där har ni en viktig fråga – men att 24-åringar skulle vara fullt sysselsatta med att koka snabbmakaroner och knappt vet hur man betalar räkningar tror jag när jag ser det.

Cervenka avslutar sin artikel med orden: “Men på en punkt visar exemplet Cristina Stenbeck faktiskt att gubbarna har haft rätt hela tiden: Det är inte alltid näringslivets kvinnor är lika duktiga som männen. De är inte sällan minst dubbelt så bra.”

En annan intressant fråga i sammanhanget är om unga måste vara dubbelt så bra som äldre för att anses bra. Undergräver inte Cervenkas beskrivning av 24-åringar artikelns budskap? Stenbeck hade en mer komplicerad tillvaro än andra 24-åringar, men inte på grund av frånvaron av snabbmakaroner. Tillvaron var gissningsvis mer komplicerad än personers tillvaro överlag. Det är inte alla som behöver rädda ett sfärbolag från konkurs.

Budskapet, att Cristina Stenbeck var kompetent i jämförelse med andra personer inom näringslivet, framförallt män, får sig en törn när artikeln i övrigt ger intryck av att det är snudd på en bedrift om en 24-åring inte är kompetent “för att vara 24 år”. Åtminstone mot bakgrund av Cervenkas till synes obefintliga förväntningar på 24-åringar. En 8-åring borde klara av att koka makaroner.

Posted in Personligt | Tagged , , , | Leave a comment

Han som sa’t han va’t

Ni har säkert hört den om att homofober egentligen är homosexuella eller binyfikna? De är homofoba för att undertrycka sina sexuella begär, men också för att ingen ska förstå hur det ligger till.

En del tycker om att dra upp den här sortens teorier om införlivad homofobi bland heterosexuella (egentligen homosexuella och bisexuella som inte kommit ut inför sig själva). Han som sa’t han va’t kan man säga till förment heterosexuella homofober.

Det är väl bara det att jag gärna ser att personer inte är homofober av andra skäl än att de annars kan tas för homosexuella, som om det vore någonting dåligt. Det i sig vore väl homofobt?

Om ni tycker att jag är helt fel ute ska jag börja prata om den utbredda otroheten bland de som aldrig missar en chans att fördöma otrohet. De gör det för att de vet med sig att de skulle kunna vara otrogna, om de fick chansen, därför måste de på något sätt försöka förmå sig själva att inte vara det. Genom sig själv känner man andra, därför känner de ett behov av att fördöma (andras) otrohet. För hur många gånger har inte sådana som pratat om hur essentiell monogamin är för en relation varit otrogna?

Posted in Monogami | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Var noga när du återger vad någon annan tycker

Bemöt de goda argumenten. De allra flesta har några goda argument, bemöt dem. Det finns personer som har gjort det till sin grej att bemöta dåliga argument. Det kan för all del vara underhållande emellanåt, men minsta möjliga motstånd för inte diskussionen framåt.

Använd hållbara argument. Om inte ens du själv anser att dina argument är hållbara, strunta i dem. Ibland kan man komma undan med ohållbara argument och förenklingar för att den man diskutera med saknar grundläggande kunskaper om ämnet och/eller inte är van att diskutera. Fall inte för den frestelsen.

Lyssna på personen. Det borde vara grundläggande, men ibland har personer redan bestämt sig för att vad andra tycker så till den grad att de knappt bryr sig om lyssna. 

Tolka inte in saker. Något jag ser ganska ofta är att personer försöker tolka in vad som kan tolkas in, det vill säga vad de kan komma undan med utan att den de pratar med, eller framförallt utomstående (om diskussionen är offentlig), reagerar och påpekar att något inte står rätt till. Om du är osäker på vad någon menar går det bra att fråga. Be personen utveckla. 

Var noga när du återger vad någon annan tycker. Du har säkert egna erfarenheter av att någon försökt återge vad du tyckt i någon fråga och hur fel det kan bli, särskilt om personen inte är intellektuellt hederlig och inte ens försöker återge vad du menat, än mindre vad du faktiskt sagt. Om en person har en poäng kan man medge det. 

Skriv! Bra att tänka på även om man inte skriver domskäl: “Att en dom förses med utförliga domskäl har även andra fördelar än de ovan anförda. När domaren författar domskälen kan han eller hon själv kontrollera riktigheten av sina tankegångar. Det händer ofta att man inser ohållbarheten i ett resonemang först då man nedtecknat det i skrift.” (Ekelöf, V, s. 272)

Posted in Personligt | Leave a comment

Kvinnligt val att styrketräna

Jag googlade på någonting och av en händelse ramlade jag över en bloggkommentar där jag togs som exempel på att kvinnor inte alls är särskilt begränsade av den traditionella kvinnliga könsrollen, att kvinnor utan någon större förlust kan göra “manliga val”.

trän

Det är tydligen ett manligt val att styrketräna. Och inte nog med det, genom att styrketräna har jag avsagt mig min kvinnlighet. Ursäkta mig, men har personen som skrev detta varit på ett gym? Det är inte manligt i sig att styrketräna och styrketräning är något personer ägnar sig åt oavsett kön. Kvinnor gör marklyft, knäböj och bänkpress precis som män.

Gymmet är en del av samhället, det är självfallet inte är fritt från könsroller. Bara det att vi fortfarande har omklädningsrum för kvinnor och män är en del av det. Vid sidan av könsroller går det trender i hur man ska träna. En del trender är av mer övergripande karaktär och gäller de allra flesta, andra är mer könsspecifika. När stora bakdelar är inne är det fler som gör knäböj till exempel.

Kvinnor styrketränar och lyfter tungt trots att det fortfarande finns en del som är negativt inställda till kvinnokroppar med väldefinierade muskler, trots att det finns män som inte kan hantera kvinnor som är fysiskt starkare än dem. Det är struntprat att det inte existerar starka kvinnor. 

Jag vet inte hur bra exempel jag är på att det är går att göra kvinnliga val utan att förlora något då jag inte riktigt beaktade eventuella förluster när jag la en del av det som hör den traditionella kvinnliga könsroller till på hyllan. För att inte tala om hur svårt det är att beakta något man inte riktigt kan sätta sig in i. Det är klart att man kan spekulera i hur normbrott kommer att påverka en, men ofta blir man inte fullt ut medveten om det förrän man har provat att bryta emot normer. Sedan påverkar normbrott olika människor olika mycket, när de äger rum spelar också roll. En del kommer undan med mer än andra.

Det finns säkert förluster jag inte skulle ha varit beredd att ta, men förlusten att män som vill ha kvinnor som lever upp till den traditionella kvinnliga könsrollen kanske inte vill ha något socialt och/eller sexuellt samröre med mig är definitivt en förlust, eller vinst beroende på hur man ser det, jag är beredd att ta. Jag ser det som en  effektiv bortsorteringsmekanism.

För personer som tänker att deras värde står och faller med hur “kvinnliga” de är förefaller det mindre sannolikt att det skulle komma enkelt för dem att välja sådant som inte är förenligt med den traditionella kvinnliga könsrollen.

Posted in Feminism | Tagged , , , | Leave a comment