Fullföljs för många oönskade graviditeter?

I Sverige utförs mellan 35 000 och 38 000 aborter årligen. Utförs för många aborter? Det var en av de frågor som diskuterades i helgen på RFSU:s temadag om abort. Frågan diskuterades då ett av de vanligaste argumenten mot en liberal abortlagstiftning är att den leder till ”för många” aborter. För många jämfört med vad, kan man fråga sig.

Sker det för många aborter? Frågar du någon som är för fri abort är det inte självklart. Få skulle säga att det finns något egenvärde i att göra en abort. Betydligt fler skulle kunna skriva under på att aborträtten har ett egenvärde.

Personer som försvarar aborträtten har sällan någon nollvision även om jag har träffat personer som uttryck att varje abort är en abort för mycket utan att för den skull vilja inskränka aborträtten.

Det sker för många aborten om man ser till att allra flesta som genomgått en abort nog hade föredragit att inte hamna i en situation där såg behovet av att göra en. Det skulle ske för få aborter om alternativet vore att personer nekades abort på grund av en abortrestriktiv lagstiftning.

Jag kan bara komma på ett legitimt tillvägagångssätt att minska antalet aborter på och det är att minska antalet oönskade graviditeter. Det får aldrig bli en fråga om att få ned aborttalet genom att förmå fler att fullfölja oönskade graviditeter, vilket abortmotståndare brukar vilja göra. Det måste förstås inte vara abortmotståndare, det kan vara förälder eller svärförälder som vill ha barnbarn också.

abort40

Kolla in RFSU-kampanjen #abort40

Det finns ingen nollvision, det finns heller inget tak. I en del länder utförs färre aborter utan att det beror på en mer begränsad  eller obefintlig aborträtt. Utan att det beror på bristande tillgänglighet till aborter av andra skäl. Inom Sverige finns skillnader om man ser till hur många aborter som utförs i olika län. I Jönköpings län och Kronobergs län utförs färre aborter än i övriga landet. I Gävleborgs län och Gotlands län görs flest aborter. Sker det för många aborter på Gotland? Frågan borde snarare vara om det preventiva arbetet mot oönskade graviditeter är mer eftersatt där.

Om det sker för många aborter är svårt att svara på. Det beror på vilken utgångspunkt man har. Det är enklare att landa i slutsatsen att det sker för många oönskade graviditeter och för få önskade graviditeter. Frivillig barnlöshet existerar parallellt med ofrivillig barnlöshet. Samtidigt fullföljs oönskade graviditeter. Fullföljer för många oönskat gravida sina graviditeter? Det kan bara de svara på om frågan mot förmodan skulle väckas.

Posted in RFSU | Tagged , , , , , , , , , , | Leave a comment

Monogama som inte respekterar monogamin

Att sexuell monogami endast gäller om man kommit överens om det och så länge relationen varar förefaller rimligt, men hur förhåller sig monogama till sexuella erfarenheter som dokumenterats vid ett eventuellt uppbrott?

För de flesta är det nog helt främmande att dela med sig av att sex- och nakenbilder på sexpartners till andra utan samtycke och det oavsett om de har en sexuell relation för tillfället eller inte. Att ha respekt för personers rätt till personlig integritet måste inte på något sätt vara villkorat av att det finns en sexuell relation, men det verkar den “monogama” respekten för sex- och nakenbilder vara för en del. Det kan handla om personer som delar med sig av sådana bilder utan den porträtterades samtycke efter ett uppbrott. Personer som aldrig hade gjort det medan relationen varade.

Genom att dela bilder på personer som man tidigare haft en monogam relation visar man att man inte har någon respekt monogamin eller människors skäl att vara monogama. Väl medveten om att otrohet förekommer blir jag ändå förvånad när monogama delar med sig av sex- och nakenbilder på tidigare partners. Det borde säga sig självt att personer som inte vill dela sitt sexliv med andra personer inte heller vill dela dokumentationen av det med andra om man inte kommit överens om något annat. Det gör det nog också, men det är inte säkert att personer som gått med på att vara monogama eller krävt monogamt sin partner respekterar monogamin.

Att inte dela med sig av sex- och nakenbilder föreställande andra personer är egentligen ingen fråga om monogami, men det rimmar illa med monogamin att dela med sig av dokumentation från ett sexliv som skulle vara exklusivt.

Monogami har liknats vid en sexuell läggning och för en del som lever monogamt kan det givetvis vara så, men att leva monogamt ska inte blandas ihop med att vara monogam. Det går alldeles utmärkt att leva monogamt utan att tro på monogamin även om man som regel vill framställa det som att personer som lever monogamt gör det för att allt annat vore otänkbart för dem.

I en del monogama relationer är de inblandande monogama, i andra kan det vara så att enbart den ena personen är det och att den andra har fått kompromissa. Det är inte bara monogama som får kompromissa i relationer med ickemonogama, även om det främst är monogamas kompromissande som diskuteras. Om några förväntas anpassa sig är det ickemonogama och det utan att det ses som den uppoffring det kan vara för dem.

Personer som är monogama lever monogamt oavsett om det finns en monogamiöverenskommelse eller inte. Utöver dem finns personer som lever monogamt för att de kommit överens om att göra det. Kanske med någon som krävt monogami för att över huvud taget inleda en relation. Ytterligare några lever monogamt för att deras partner inte ska ha sex med andra. De måste som regel erbjuda monogami i gengäld för att kravet inte ska framstå som orimligt. Om de lever monogamt i praktiken är en annan fråga.

Att personer förväntar sig att man inte ska ha sex med nya personer direkt efter uppbrott ger jag ingenting för. Antingen har man kommit överens om sexuell exklusivitet eller inte, något anledning att inte ha sex efter ett uppbrott kan jag inte se annat än om inte vill ha det givetvis. Däremot borde de monogama principer som gällt kring eventuella sex- och nakenbilder även gälla efter ett uppbrott. Personer måste kunna dokumentera sina sexliv och göra slut med varandra utan att oroa sig för att sex- och nakenbilder sprids.

Posted in Monogami | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Sex utan självklar final!

Fanny Åström fick frågan “Blir inte lesbiskt sex lite tråkigt i längden? Det blir ju liksom ingen ‘final’.” Final? Frågeställaren utvecklade senare sin frågeställning: “Jo angående det här med bristen på final i att vara lesbisk. Jag tänkte att man missar en självklar avslutning när utlösning inte är med. Men jag kanske underskattat nått annat?”

Frågeställaren begår det vanliga misstaget att framställa sex som en aktivitet med en uppsättning självklara inslag. I detta fallet inslag som inte kan tillgodoses vid sex mellan personer med fitta. Det handlar inte om inslagen personer, kroppar och samtycke utan om vilken sorts sex personerna ska ha sex för att det ens ska betraktas som sex, men också hur det ska avslutas för att inte bli “tråkigt i längden” som frågeställaren uttrycker det. Det går förstås att invända att allt kan bli tråkigt i längden, även en kukperson som får utlösning, men det verkar inte ha föresvävat frågeställaren.

Final

De sexuella inslag som framställs som självklara är sällan det. Varför skulle det vara självklart att kukpersoner ska ha orgasm varje gång de har sex? Varför skulle det vara självklart att deras utlösningar ska få definiera den sexuella aktens avslut bara för att kukar har en tendens att slakna efteråt? Det går att fortsätta ha sex efter utlösning. Kanske inte den sorts sex som kräver en erigerad kuk, men sex.

Missförstå mig rätt. Orgasmer, utlösningar och sperma (i mängder) är tilltalande, men lite för många gånger har personer med fitta haft anledning att förknippa den ovan nämnda finalen med otillfredsställelse. Gånger då bristen på final, eller rättare sagt en annan sorts final, hade varit att föredra.

Frågeställaren borde läsa på. Personer med fitta kan få utlösningar. Jag föreställer mig att om jag hade sex med fittpersoner skulle vi kunna ha utlösningar omvartannat utan att det skulle innebära att vi var tvungna att avsluta av den anledningen. Kukpersoner måste förstås inte heller avsluta efter utlösning, men i och med att en del tycker att deras utslutning ska få definiera sexets avslut blir det ändå ofta så. Då passar det sig inte att fortsätta.

Jag vill ibland fortsätta efter att det gått för den jag har sex. Jag går igång på det givet att det inte sker efter allt för kort tid. Det är knappast någon ultimat förutsättning för mig att avsluta.

Om en fittperson vill fortsätta efter att det gått för en kukperson blir det tydligt att hen inte känner sig klar, och varför skulle hen göra det för att någon annan har fått utlösning? Om den ena känner sig klar, men inte den andra, hur gör man då? Det har lösts genom att personer med fitta helt enkelt får finna sig i att kukpersoners utlösning tillåts definiera sexaktens avslut. Annars kan kukpersonen känna att hen inte räcker till och göra någonting för att täcka “bristen” och faktiskt räcka till och så kan vi inte ha det.

Jag kan leva med att en del föredrar att avsluta med utlösning, men då får de planera in sina utlösningar bättre, tänkter jag. Att komma efter en kort tid och förvänta sig att det inte bara ska få sätta punkt för sexet utan också att den andra ska känna sig klar för den sakens skull är rätt absurt.

Jag kan tänka mig olika finaler, dels sådana som inkluderar personer av samma kön, dels sådana som inte gör det. Finaler som torde vara betydligt mer intressanta än den final som frågeställaren nämner. Det går att tillmäta det sätt sex avslutas på ett stort värde. Det går till och med att framställa det som själva vitsen med att ha sex på det sätt frågeställaren gör. Om utlösning är vitsen med sex kan man dock fråga sig vad värdet av att ha sex med andra är. Utlösning kan de flesta ordna vid sex på egen hand. En del personer med fitta kommer sällan eller aldrig vid partnersex, men däremot oftast eller alltid vid solosex.

Hur sex avslutas är inte särskilt intressant om det inte varit givande dessförinnan, om ni frågar mig. Jag väljer tillfredsställande sex med en “tråkig” final framför otillfredsställande sex med en “självklar avslutning” vilken dag som helst. Annorlunda uttryckt “läker” inte en kukpersons utlösning tråkigt sex. Det kan tyckas orättvist att ställa dessa emot varandra, men personer som fått för sig att sex måste följa en viss mall är sällan de mest givande att ha sex med varför det kan vara motiverat att ställa graden av tillfredsställelse mot sex som följer en viss mall.

Sexuella mallar intresserar sig inte för om de som har sex får ut någonting av det och i sådana fall vad, utan bara för att vissa inslag blir uppfyllda. Vaginalt samlag, check. Kukpersons utlösning, check. Utlösningen behöver inte ens vara något att hurra för. Det räcker att den blir av och att de inblandade förstår att den blivit av.

Fördelen med att följa mallar är att det är enkelt. Kan man dessutom intala sig att det är så tillfredsställande sex går till desto bättre. Det tråkiga med dem är att de döljer att sex kan se ut på olika sätt.

Variationsmöjligheterna är en av de saker jag uppskattar med sex. De framträder sällan när det talas om sex. Det framställs som att sex måste innehålla vissa inslag för att det över huvud taget ska få definieras som sex. Om det åtminstone hade varit inslag som sexpartners som inte har något emot enformigt sex hade kommit överens om, då hade jag nog inte haft något att invända. Istället följer människor någon mall som någon annan kommit upp med.

Det går förstås att bortse från den sortens sexuella mallar genom att ha sex med personer som klarar av att göra just det. Om de aldrig provat måste någon gång vara den första. Svårigheten kan vara att avgöra om någon har en normstyrd sexualitet eller inte innan man provat att ha sex med personen ifråga.

Det är som regel ingen som tittar på när människor har sex med varandra så man kan fråga sig vad de är så oroliga för. Ingen kommer märka dem om de vågar sig på att göra några avsteg från de normenliga sexet. Chansen eller risken är att det uppskattas och att någon kukperson går miste om den annars så självklara finalen.

Posted in Alla dessa orgasmer, Sex | Tagged , , , , | 1 Comment

Svensk Mjölk mot Oatly

Den stora snackisen i vegankretsar just nu är nog att Svensk Mjölk har stämt Oatly som tillverkar havrebaserade livsmedel. Alltifrån havregrädde till havreghurt. Svensk Mjölk har en del synpunkter på hur Oatly marknadsför sina egna produkter, men framförallt på att det skulle ske på mjölkens bekostnad.

YrkandeUr Svensk Mjölks stämningsansökan

Vilka produkter jämför Oatly sina med? Jämför de dem med mjölkindustrins eller marknadsför de enbart sina produkter som ses som substitut till mejeriprodukter? Både och skulle jag säga.

I framtiden kommer säkert fler människor använda havre- och sojabaserade livsmedel utan att det sker för att ersätta mejeriprodukter. Produkter som de tidigare kanske inte använt.

Oatly skulle förstås kunna marknadsföra sina produkter utan att ta fasta på det ersättningstänk som trots allt finns. Samtidigt går det inte att komma ifrån att det är enklare att propagera för en vegetarisk livsstil om man kan berätta att det går att ersätta mjölken i kaffet med något vegetabiliskt. Det är en av anledningarna till att vegetariska livsmedel ibland kallas havregrädde och havremjölk istället för havrebas, havredryck eller liknande.

Du kan använda vegetariska livsmedel på det sätt mejeriprodukter används, men utan att ta omvägen genom en ko. Wow no cow. Givetvis går det att förmedla utan att göra narr av vuxna som dricker mjölk och framställa havremjölk som ett mer hälsosamt alternativ till komjölk. Like milk but made for humans.

Men klarar någon av att bortse ifrån att mjölkindustrin inte har för vana att iaktta måttlighet när de marknadsför sina mejeriprodukter?

Barn går under utan mjölk. Människor måste dricka mjölk för att få i sig kalcium och protein. Mjölkdrickare är mer attraktiva, det gäller för övrigt även köttätare. Starka ben kräver ett dagligt intag av mjölk. Mjölk är nyttigt, nödvändigt och normalt. Och så vidare.

Varje svensk över två år bör dricka fem deciliter mjölk om dagen. Så stod det tidigare på sajten mjölk.se, med hänvisning till Livsmedelsverkets rekommendationer. Men någon sådan rekommendation finns inte, enligt Livsmedelsverket. De senaste dagarna har media raporterat om detta påstående som också förekommer i Svensk Mjölks stämningsansökan med hänvisning tll Livsmedelsverket.

Livsmedelsverket, s 21Ur Svensk Mjölks stämningsansökan

Till gröten använder jag havredryck. Jag har inte ätit kött eller druckit mjölk på flera år av etiska skäl. Det påverkar säkert min anställning till lobbyorganisationen Svensk Mjölk, men även personer som dricker mjölk har reagerat på organisationens stämning.

Oatly är ett förhållandevis litet företag. Jordbrukspolitiken står för nästan halva EU:s budget, men Oatly kan inte räkna med några miljoner i jordbrukssubventioner. EU ger också särskila bidrag till mjölk, filmjölk yogurt och ost i förskolor och skolor. Det så kallade skolmjölksstödet. Syftet är att ge barn möjlighet att dricka och äta mer av dessa varor.

eureklam448artikel

Oatly och andra företag som tillverkar vegetabilska alternativ till mjölk ges inte reklamutrymme i skolmatsalar runt om i landet. Kan ni föreställa er stora dryckeskylar innehållandes havre- och sojadryck?

Förhoppningsvis leder Svensk Mjölks stämning till mer uppmärksamhet för Oatly och andra företag som förenklar vegetarianers tillvaro och bidrar till att fler väljer bort mejeriprodukter till förmån för mer etiska livsmedel.

I själva verket går det alldeles utmärkt att klara sig helt utan mjölk. Ännu bättre klarar vi oss utan mjölkpropagandan, som Fredrik Westerlund uttryckte det.

Läs mer: Dålig stämning i kyldisken.

Posted in Vegetarianism | Tagged , , , , , , , , , | Leave a comment

Mannen som blev lurad på sina könsceller

Hur föräldraskap uppstår juridiskt är en sak. Hur det går till sexuellt en annan. Jag läste familjerätt nyligen. Då stod inte helt oväntat det juridiska föräldraskapet i centrum för undervisningen. Det finns i de flesta fall en koppling mellan det juridiska och det biologiska föräldraskapet. De juridiska föräldrarna har som regel haft samlag med varandra vilket resulterat i en befruktning.

Ibland har det framställts som att en man kan bli förälder på två sätt. Antingen för att han vill bli förälder eller för att någon kvinna har gjort honom till det mot hans vilja. Hur går det till, ska ni tänka nu. Min föreläsare i familjerätt kommenterade att ingen hade ställt frågor om män som blivit föräldrar mot sin vilja med orden: ”Det brukar alltid vara någon som tycker synd om män som blivit lurade på sina könsceller.” Det brukade vara manliga studenter, tillade hon.

Under ett seminarium om vårdnadstvister delade föreläsaren ut en dom. I domen stod bland annat: ”Vårdnaden om barn har inte med rättvisa mellan föräldrar att göra och ska inte utgöra belöning, kompensation eller bestraffning för hur föräldrarna har betett sig mot varandra.”

Läste om meningen flera gånger och påmindes om dem som tyckt synd om de som blivit lurade på sin sperma. Personer som menar att det är orimligt om de tvingas betala underhållsbidrag till den andra föräldern. De har därför föreslagit att fäder borde kunna avsäga sig sitt föräldraskap under vissa förutsättningar. Att betala underhåll till den andra föräldern, vanligtvis vårdnadshavaren, är nämligen den enda skyldighet en förälder som inte varaktigt bor med sitt barn har.

Underhållsskyldighet har inte med rättvisa mellan föräldrar att göra och ska inte utgöra belöning, kompensation eller bestraffning för hur föräldrarna har betett sig mot varandra. Trots detta har de som tyckt synd om dem som ejakulerar i andras underliv utan en tanke på att bli föräldrar ofta påstått att underhållsbidraget är orättvist och främst slår mot män.

Orättvisan kan handla om att en kvinna inte förvarnade om att hon inte använde hormonella preventivmedel. Om att den gravida inte gjorde abort trots att hon var väl medveten om att spermagivaren inte ville ha barnet. Bortse från att en del inte märker att de är gravida förrän det är försent att genomgå en laglig abort i Sverige.

Sexnormer lurar personer på deras könsceller. Många anser fortfarande att det inte är riktigt sex om inte kuken omsluts av en fitta. Det riktiga sexet det vaginala samlaget ska helst resultera i att sperma och ägg möts. Inte undra på att en del blir oplanerat gravida om riktigt sex närmast förutsätter en risk för befruktning.

Om sexnormerna vore annorlunda och tog en större hänsyn till att det går att ha sex på olika sätt skulle färre personer luras på sina könsceller och färre skulle bli oplanerat gravida. Frågan är varför sexnormerna inte anpassas efter denna verklighet där personer inte alls vill medverka till oplanerade graviditeter* när de har sex, men ändå ha sex som räknas. Trots att det oftast inte finns någon utomstående närvarande när personer har sex finns normerna för hur sex borde vara inom oss. Det kan räcka att de påverkat en av de sexuellt inblandade för att de ska få genomslag. Om människor kunde lägga dem åt sidan i sociala och sexuella sammanhang och istället ägna sig åt varandra vore mycket vunnet.

Innan vi kommit så långt med jämställdheten finns det några enkla sätt att undvika underhållsskyldighet. Undvik att ejakulera i personer vid vaginala samlag. Om du inte klarar av det får du undvika sådana samlag. Alternativen är ”oriktigt” sex som inte riskerar att göra någon gravid eller inget sex om det inte går för sig.

*Lagstiftningen om assisterad befruktning laborerar med begrepp som spermagivare och spermadonator. Spermagivare kan även vara användbart när man talar om så kallade oplanerade graviditeter.

Posted in 40 skäl att inte skaffa barn, Fittsprut, Juridik | Tagged , , , , , | Leave a comment

Serverade sanningar om förnedrande sex

BDSM har blivit allt mer accepterat. Det kan vara positivt även för oss som inte har någon dragning till det. Den ökade acceptansen skulle kunna bidra till en ökad förståelse för att människor går igång på olika saker, men den har framförallt bidragit till att det mer sällan förmedlas vilka sexuella praktiker som är förnedrande ”uppifrån”.

I dag kan fler människor utforska sin sexualitet utan att någon på förhand talat om för dem vilka sexuella praktiker som är förnedrande. Underförstått praktiker de bör undvika trots att det finns personer som går igång på förnedring. Det har bidragit till att fler kan prova på sex som tidigare varit uteslutet på grund av dess låga status. Att fler kan prova sig fram utan att skämmas över sig själva och sin sexualitet. De kan göra det utan att det blir en del av deras sexualitet, utan att oroa sig för att det skulle ”märka” dem på något sätt (jämför med den inte helt ovanliga uppfattningen att den som sålt sex en gång är prostituerad).

Tänk att få växa upp utan att någon på förhand talat om för en vilka sexuella praktiker som är förnedrande. Genom att bortse från det enda rimliga, att sammanhanget avgör en handlings eller praktiks karaktär, riskerar man att missa förnedrande inslag som personer inte har samtyckt till. Det finns företeelser som allt som oftast är ägnade att förnedra någon, men det går inte att uttala sig så svartvitt om sexuella praktiker. En kvinna ska ha sagt att hon tyckte om att ge personer med små kukar oralsex för att det ”var så härligt förnedrande”. De allra flesta förknippar nog inte det förnedring, men vad som anses förnedrande kan förändras övertid.

Att det skulle vara förnedrande för fittpersoner att ge kukpersoner oralsex är ett påstående jag knappt hör längre. Antagligen sas det av personer som själva inte såg någon vits med att ge oralsex. Den enda motivering jag hört är att det inte ger den givande personen något eftersom att det inte ger henom något rent fysiskt. För det första kan man invända att om någon blir upphetsad av att ge oralsex ger det henom något rent fysiskt. Kroppar reagerar fysiskt vid upphetsning. För det andra kan man invända att det är ett märkligt sätt att avgöra vad som ”ger något” på.

Ger det mig något att ge bort julklappar? Ger det mig något enbart om jag samtidigt också får julklappar? Precis som med julklappar finns det personer som får ut mer av bidra till andras välbefinnande än sitt eget. Det finns personer för vilka det mer eller mindre är en förutsättning för det egna. För att någon ska ”få” kan det dessutom vara rimligt att det är ett givande och ett tagande. I inga andra sociala sammanhang premieras personer som sätter sig själva i det främsta rummet. Varför de skulle premieras i sexuella sammanhang har jag svårt att se.

sexhierarkiSexuella hierarkier illustrerade av Gayle Rubin

Det är klart att det fortfarande finns sexuella hierarkier och uppfattningar om vilka sorters praktiker som är förnedrande eller i vart fall mer förnedrande än andra, men jag upplever att färre ger uttryck för åtminstone en del av dem. Tidigare när personer uttryckt att något varit förnedrande har det många gånger varit svårt att skilja på om personen menat att det är förnedrande punkt eller om hen personligen skulle uppfatta det som förnedrande.

Att framställa något som förnedrande kan också ge uttryck för någons preferenser utan att personen är medveten om det och utan att det är meningen. Att personer indirekt pratar om sina erfarnheter när de pratar om sex är något som genomgående präglar samtal om sex. När vi talar om sex måste vi utgå från något och vi är närmast oss själva, men eftersom att sex är laddat vill vi gärna inte låtsas om att anledningen till att vi talar om en viss norm är för att vi upptäckt den i våra egna sovrum och därefter gjort mer eller mindre seriösa efterforskningar och sett hur den också påverkar andras sexliv. Andra tar en genväg och utgår enbart från sig själva när de skriver om sex och relationer utan att låtsas om det.

Att personer inte klarar av att vara neutrala när de talar om sex utan att deras erfarenheter och dragningar skiner igenom är egentligen inte märkligare än att det finns statsvetare som inte klarar av att vara politiskt neutrala. De kan förstås vara mer eller mindre bra på att framstå som det. Detta gäller även personer som uttalar sig om sex i media Skillnaden mellan statsvetare och personer som pratar om sex i media är att det finns statsvetare som istället för att förställa sig att de är neutrala väljer att vara öppna med sin ideologiska eller partipolitiska hemvist. Det finns mig veterligen inga BDSM-märkta sexrådgivare. Om de är öppna med något är det sin sexuella läggning.

BDSM framställs fortfarande som något utöver det vanliga. Kanske för att det också är det, men skribenter som är på någon nivå vill inte stöta sig med BDSM-världen så som de skulle kunna offra tonåringars sexliv för klickens skull. Det går inte längre att oemotsagd uttala sig om att BDSM-praktiker är förnedrande i sig. En anledning är förstås att allt fler BDSM-utövare talar i egen sak. Det är enklare att komma undan med att framställa ”tonårssex” som något negativt. Unga kommer ändå aldrig till tals och det finns ingen uppslutning bakom unga som vill knulla.

BDSM betraktas inte längre som en sjukdom efter ett framgångsrikt påverkansarbete av bland annat RFSU Stockholms sexualpolitiska BDSM- och fetischismgrupp. Den som uttrycker sig negativt om BDSM offentligt kan räkna med mothugg från utövare och organisationer som RFSU och RFSL. Den ökade acceptansen för BDSM har lett till att färre generaliserar om vad som är förnedrande sexuella praktiker. När sex framställts som förnedrande har det i huvudsak handlat om sexuella praktiker som är förnedrande för kvinnor som har sex med män. Det har sällan handlat om kvinnor som förnedrar kvinnor eller kvinnor som förnedrar män trots att det är fullt möjligt. Det skiljer sig från onani som tidigare framställdes som förnedrande i största allmänhet.

Vad gäller unga, framförallt unga kvinnor, finns det fortfarande ett utrymme för att framställa vissa sexuella praktiker som olämpliga. Det talas inte så mycket om förnedring dock. Skulle man döma ut praktiker som förnedrande riskerar man att framställa även sådana som äldre kvinnor kan tänkas ägna sig åt som förnedrande. Bättre då distansera sig från de unga och hävda att sex är olämpligt i unga år oavsett om det innehåller förnedrande inslag eller inte.

När sex i unga år framställs som negativt utgår man från heterosexuellt sex. Samlag. Unga kvinnor riskerar att bli gravida. Det finns också ett motstånd mot att unga har samlag och då är det vaginala eller anala samlag mellan kvinnor och män man tänker på. När sexdebutsåldern är på tapeten handlar det som regel om vid vilken ålder vuxna tidigast tycket att de är lämpligt att kvinnor har vaginala samlag med män. Det handlar sällan om män som har sex med män, inte ens när man talar om könssjukdomar. Kvinnor som har sex med kvinnor talas det heller knappt om och det har dels att göra med heteronormen, men också allt fokus på hormonella preventivmedel och kondom.

När ungas sex problematiseras är det i praktiken heterosexuellt sex som problematiseras, men det innebär inte att icke heterosexuellt sex lyfts fram som ett oproblematiskt alternativ. Det bara finns inte när föräldrar talar om sina barns framtida sexliv. Ni vet det som får en del obehagliga fäder att tala om att ”ladda bössan”. Det enda undantag jag kan komma på är när man om behovet av samtycke. Det är en fråga som angår alla inklusive de som inte har sex. Oavsett om de kan bli gravida eller inte, oavsett om den sorts sex de har kräver skydd mot sexuellt överförbara sjukdomar eller inte.

Om sex mellan kvinnor och män kan vara förnedrande, vilket det självfallet kan, måste rimligen sex mellan samkönade också kunna vara det. Vad som är förnedrande är subjektivt. Personligen skulle jag tycka att det vore mer förnedrande att bli ejakulerad i underlivet än i munnen. Jag inser att de flesta nog inte skulle hålla med mig. Dels vill vi ogärna se barnalstring som en akt av förnedring, även om de flesta som ejakulerar i andras underliv gör det utan en tanke på barn, dels är det så vanligt förekommande att det i sådana fall skulle betyda att en majoritet ägnade sig åt förnedringssex. Förnedringen ska helst ske någon annanstans.

En del vuxna har fortfarande svårt att acceptera att unga har sex. Hångel räcker innan 15-årsdagen. Ja, det finns på fullaste allvar vuxna som menar att den som är ung och kåt bör lägga band på sig själv om inte för sina föräldrars skull så åtminstone för lagstiftarens. En del skulle till och med mena att det snarare är så att vuxna hade en större acceptans för ungas utlevda sexualitet tidigare. Att vuxenvärlden har blivit allt mer reaktionär i sin syn på ungas sexualitet.
Även om det inte är lika rumsrent att utmåla vissa sexuella praktiker som förnedrande i sig längre kan man alltid göra gällande att unga inte vet vad de vill, vilket är ett märkligt krav att ställa på personer med mindre sexuell erfarenhet som fortfarande håller på att utforska det. Det är också märkligt då de inte torde bli mer på det klara med vad de vill om de får en ”tillåten” sexualitet serverad uppifrån. Problemet är inte att unga har sex utan att veta hur de vill ha det utan att de över huvud taget vill ha sex.

BDSM är inte för mig, men jag inser att en ökad acceptans för det kan ge positiva efterverkningar även för oss som föredrar ”snällt” sex. Det återstår att se om det också kan vara positivt för unga som vill ha sex. Den som inte nöjer sig med hångel innan 15-årsdagen har ingen sjukdom.

Ottar#3_omslag_liten

Filmvetaren Charlotte Wiberg har förresten skrivit om hur BDSM skildras i kriminalserierna i det senaste numret av den sexualpolitiska tidskriften Ottar. Artikeln finns inte på nätet, men om du blir medlem i RFSU får du tidskriften hem i brevlådan.

Posted in Sex | Tagged , , , , , , , , , , , , | Leave a comment

Blicktydande i igenkänningens era

Ordlös kommunikation är vardag. Cyklister och bilister kommunicerar ordlöst för att det inte är möjligt för dem att kommunicera hörbart med varandra. Ordlös kommunikation förekommer också i sociala och sexuella sammanhang där man inte är utlämnad åt sådan.

Människor missförstår kommunikation med ord. Varför skulle de då inte missförstå kommunikation utan, kan man fråga sig. Fler borde fråga sig själva det. Framförallt borde de som tror sig vara goda personkännare och blicktydare göra det. Jag vet inte hur många gånger jag har läst en text som utgår från att någon har tittat på textförfattaren på fel sätt. Utifrån detta kan författaren ha dragit långtgående slutsatser, inte bara om den feltittande personens inställning till honom eller henne, utan också om mäns syn på kvinnor för att ta ett aktuellt exempel.

Det händer att personer ber mig kommentera vad någon som skickat ett meddelande till dem kan ha menat. Jag har förstått att en del sociala relationer till stor del kretsar kring att tyda till synes banala textmeddelanden. Det finns som bekant personer som tolkar in saker i var och vartannat ord och då pratar jag inte om personer som läser domskäl.

Jag har ingen aning om varför X “puffat” dig på Facebook. Kanske vill X ligga, kanske inte. Jag har ingen aning om vad Y menar med att hen har fullt upp till veckan och tyvärr inte kan ses förrän nästa. Troligen menar Y just det, men alldeles oavsett skulle jag inte satsa pengar på att Y uppskattar att bli misstänkliggjord för att hen inte kan ses.

You cannot not communicate brukar man säga, men det gäller att inte läsa in kommunikation där den trots allt inte finns. Hur många gånger har inte personer felaktigt utgått från att någon varit på dåligt humör? I några fall har frågat varför (!) personen är på dåligt humör när de snarare borde fundera på om de inte speglar sig själva i andra.

Hur många gånger har inte personer missat att någon varit nervös till förmån för mer långsökta förklaringar? Om en person inte fick erektion måste det inte bero på någon annan. Det kan ha berott på att personen var nervös av någon anledning som inte måste undersökas närmare. Om inte annat kan det bli svårare för personen att få erektion annars.

För att inte tala om de gånger då personer blivit beskyllda för att ha klätt av någon med blicken utan att nödvändigtvis ha gjort det. Vad svarar man ens på sådana anklagelser? ”Klä av dig med blicken, skulle inte tro det!” kan man inte gärna svara.

Personer lär fortsätta tyda blickar. Tillräckligt många lär också fortsätta tro att de är bra på det väl medvetna om hur dåliga andra är på att läsa av dem. Personer kommer oklädsamt ofta tro att de är centrum i andras universum för att de råkar vara det i sina egna. Det får vi leva med. Däremot behöver vi inte gå med på att personer som tror sig veta vad andra känner och tänker oemotsagda får visa prov på sina färdigheter i media.

Det är enkelt att skriva en krönika om hur någon tittat på en på ”fel” sätt. Enkelheten att göra det och svårigheten att bemöta den sortens beskyllningar lär vara en bidragande orsak till allt blicktydande. Om personer inte kan låta bli att skriva sådana krönikor kan de väl åtminstone vara ödmjuka nog att inse att de kan ha fel, kan man tycka. Det går alldeles utmärkt att skriva utifrån egna erfarenheter och samtidigt var öppen med man kanske inte är någon hejare på att avgöra vad någon med ett visst ansiktsuttryck kände och tänkte där och då.

Jag oroar mig för att jag skulle kunna återge hur någon tittat på mig och tänkt att jag är en hora utan att ha några som helst belägg för det. Jag oroar mig för att jag skulle bli ”delad” om jag gjorde det. Delad av personer som känner igen sig.

Vem kan inte känna igen sig i att ha uppfattat en blick eller ett ansiktsuttryck negativt liksom? Bekvämt då att få bekräftat att andra också har upplevt likande blickar och ansiktsuttryck och haft snarlika funderingar i denna igenkänningens era. Förhoppningsvis skulle någon ifrågasätta min upplevelse, inte minst för mig egen skull. Det lär inte vara något vidare att gå omkring och vara övertygad om att personer har negativa föreställningar om en, särskilt inte om de är tagna ur luften.

Med ett rimligare politiskt klimat skulle färre kunna ägna sig åt blicktydande och dra långtgående slutsatser utifrån det med någon framgång. Blicktydande är enkelt för att det inte kräver några andra belägg än en människas magkänsla och det är tacksamt för att det ofta genererar klick.

Om de som kan tror sig kunna läsa av andras blickar och ansiktsuttryck tillräckligt väl för att uttala sig tvärsäkert om sina blickfångster tänker fortsätta vara lika säkra på den egna synens ofelbarhet återstår bara läsarens tvivel. Man behöver inte ta ifrån människor deras upplevelser, men man kan ta dem med en välbehövlig nypa salt emellanåt.

Posted in Politik | Tagged , , , , , | Leave a comment

Du är en vacker kvinna!

Jag identifierar mig som kvinna, men det är inget jag reflekterar över annat än när jag skriver om min könsidentitet eller den direkt eller indirekt ifrågasätts. Det är det vanliga skulle jag säga, att personer som tillhör normen sällan reflekterar över det. Av den anledning tänker jag sällan på att jag är heterosexuell och tål gluten. Hade jag däremot varit homosexuell och glutenintolerant hade jag nog reflekterat över min sexuella läggning och mathållning i högre grad. Andra hade gjort det åt mig om inte annat.

Trots att jag identifierar mig som kvinna har jag inget intresse av att det tas upp i sammanhang där det saknar betydelse. Jag tänker till exempel på män som talar om för mig att jag är en vacker kvinna. Utan att gå in närmare på om man borde kommentera personers yttre har jag svårt för detta. På vilket sätt är mitt kön relevant i sammanhanget? Räcker det inte att jag är vacker? För mig är det inte relevant, men för de som passar på att köna mig när de kommenterar mitt yttre är det kanske det. Borde jag ens ha några synpunkter på det? Jag vill mena att det är fullt rimligt att ha synpunkter på det då det har gjorts gällande att människor ger varandra den sortens kommentarer för att de vill varandra väl. För den som vill väl är mottagandet relevant. Det ska falla väl ut. Har man något annat syfte med att tala om för mig att jag är vacker är det förstås en annan sak.

Talar någon om för en kvinna att hon är en vacker kvinna är det sällan frågan om att hon är vacker trots att hon är en kvinna. Att hon uppfattas som kvinna kan snarare vara en förutsättning för att personen också ska kunna uppfatta henne som vacker. Givet att personen inte också talar om för män att de är vackra.

Somliga könar andra för att de alltid har gjort det. Jag har inget intresse av att läsa in någon illvilja där den inte finns, men personer som könar andra måste kunna ta till sig att en del inte uppskattar det oavsett varför de ägnar sig åt det.

För det första. Om du könar människor kommer du förr eller senare att felköna någon. Om det inte är din avsikt föreslår jag att du låter bli att köna andra utan vidare. För det andra. Det skapar inget positivt eftertryck att köna personer. Om du talar om för en person att hen är vacker hamnar betoningen på att personen är vacker. Om du säger till någon att hen är en vacker kvinna hamnar betoningen istället på personens uppfattade kön. För att vara kvinna är du vacker eller du är en vacker kvinna. Olika personer kommer att tolka det på olika sätt. Man kan förstås också tolka det som att vara vacker som kvinna hör till. Om du är kvinna utan att vara vacker har du med andra ord gjort någonting fel. Med det sagt kommer nog de flesta inte ens att reagera på könandet då det är så pass vanligt förekommande.

Ibland får jag för mig att jag är en vacker kvinna för att någon vill klargöra att hen inte är homosexuell. Jag tänkte på de föreställningar som finns om hur homosexuella män är häromdagen och på hur olika män förhåller sig till dem. Medan en del försöker visa att de inte är homosexuella på olika sätt är andra tillräckligt trygga i sig själva för att inte bry sig om huruvida någon tror att de har en viss sexuell läggning eller inte. Avståndstaganden från homosexualitet kan ta sig olika uttryck. Alltifrån att inte använda påstått homosexuellt kodade attribut eller köna kvinnor till att utsätta dem för sexuella trakasserier inför andra män. Rycka upp dörrarna till kvinnornas omklädningsrum i högstadiet, någon? Något av det grövsta jag hört talas om män som deltagit i gruppvåldtäkter med kvinnors som offer för att inte framstå som ”omanliga” och homosexuella inför de andra förövarna.

Jag har inget intresse av att bli könad när det inte är relevant. Det händer att jag blir felkönad och då gör min könsidentitet sig påmind. Jag kan beroende på sammanhanget ta illa vid mig när det händer, men lösningen är knappast är rättköna mig för att väga upp för alla de som felkönar. Generellt skulle jag säga att det är värre att få negativa kommentarer om sitt yttre eller att bli felkönad än att få positiva kommentarer om sitt yttre och i anslutning till det bli rättkönad, men det finns ingen anledning att gradera när det inte finns någon anledning att köna i sammanhanget, som jag ser det.

Jag behöver ingen bekräftelse på att jag är en vacker kvinna trots att jag inte ser ut som kvinnoidealet. Det är fullt möjligt att tycka att jag är vacker i rakat huvud utan att säga det till mig, men också utan att köna mig.

Kön är heller inte relevant när män vill manifestera att de inte är homosexuella. Inte för mig i alla fall. Jag har ingenting emot heterosexuella, men jag tänker inte gå med på att se ut som en kvinna förväntas se ut för att någon man ska känna sig obög.

obg_108887153

Teckning av Nanna Johansson

Jag har vidare inget intresse av att män könar sig själva när det inte är relevant. Vad betyder det ens när du beskriver dig själv som en ”vanlig man”? Är du en vanlig man utan att vara en vanlig människa? Det är nästan ointressant att göra någon åtskillnad då jag är osäker på om de är något att ha i den mån de finns.

Jag är väl medveten om att jag är en kvinna utan att du talar om det för mig. Tänker du fortsätta köna människor får du gärna ge en hållbar motivering.

Posted in Sex | Tagged , , , , , , , , | 1 Comment

Transpersonens jämförelseperson i diskrimineringsmål

Diskrimineringslagen anger sju diskrimineringsgrunder. Kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning och ålder. Syftet bakom diskrimineringsgrunden könsöverskridande identitet eller uttryck var att transpersoner skulle omfattas av diskrimineringslagens skydd mot diskriminering.

I propostionen kan man läsa: ”Den nya diskrimineringsgrunden föreslås omfatta situationer som att någon inte identifierar sig som kvinna eller man och att någon genom sin klädsel eller på annat sätt ger uttryck för att tillhöra ett annat kön än det som han eller hon ser som sitt eget. […] Avsikten är att den som identifierar sig eller uttrycker sig som exempelvis transvestit eller intersexuell ska kunna åberopa diskrimineringsförbuden.” (prop 2007/08:95 s. 116 f.)

I diskrimineringslagen definieras könsöverskridande identitet eller uttryck som ”att någon inte identifierar sig som kvinna eller man eller genom sin klädsel eller på annat sätt ger uttryck för att tillhöra ett annat kön”

För att det ska vara frågan om diskriminering enligt diskrimineringslagen måste någon ha missgynnats och det måste finnas ett samband mellan missgynnandet och någon av diskrimineringsgrunderna. Kan man konstatera ett missgynnande och ett sådant samband ska en jämförelse ske med en faktisk eller fiktiv person i en jämförbar situation.

Om en kvinna missgynnats får man jämföra med hur en man i en jämförbar situation skule ha behandlats. Om det är frågan om lika lön oavsett kön kan jämförelsen ske med en manlig kollega med jämförbara arbetsuppgifter. Den avgörande frågan är om en jämförelseperson utanför den ”skyddade kretsen” hade behandlats annorlunda.

Låt oss ta ett exempel. En kvinna besöker ett kommunalt badhus. Kvinnan ombeds att täcka sin överkropp eller lämna badhuset. Kvinnan har missgynnats. Har missgynnandet ett samband med hennes kön? Då får man göra en jämförelse med hur en man hade behandlats i motsvarande situation. Hade han behandlats annorlunda, hade han behandlats mer förmånligt? Ja, ja.

Orsakssambandet mellan missgynnande och diskrimineringsgrund måste inte vara ett ”faktiskt” samband. Om en person missgynnas på grund av att hen uppfattas som homosexuell finns ett samband mellan missgynnandet och diskrimineringsgrunden även om antagandet om personens sexuella läggning skulle visa sig vara felaktigt. Detta tas upp i en bok som jag läser just nu. Anställningsförhållandet, Inledning till den individuella arbetsrätten, av Kent Källström och Jonas Malmberg. I och med att det tas upp blev jag förvånad när jag om diskrimineringsgrunden könsöverskridande identitet eller uttryck kunde läsa följande:

”Sannolikt kommer en del bevisproblem att uppstå eftersom ett missgynnande rimligtvis måste fastställas utifrån ett jämförelsematerial bestående av såväl homo- som heterosexuella kvinnor och män” (s. 86).

Ordet ”transpersoner” är kontroversiellt och bör därför inte användas i diskrimineringslagstiftningen, kan man läsa i propositionen, men det råder ingen tvekan om att ett syfte med diskrimineringsgrunden könsöverskridande identitet eller uttryck är att stärka transpersoners skyd mot diskriminiering.

Att ett missgynnande av en transperson skulle jämföras med hur homo- och heterosexuella hade behandlats i en jämför bar situation framstår som en kvarleva från när personer trodde att HBT och HBT-personer stod för homo-, bi- och transsexuella istället för det korrekta homo-, bi, och transpersoner.

Diskrimineringsgrunder kan samverka och gör också ofta det, men om man menar det skriver man förslagvis det, då framställer man det inte som att transperson har något med sexuell läggning att göra. Varken transperson eller cisperson har något med personens sexuella läggning att göra.

Cisperson har beskrivits som motsatsen till en transperson. Cisperson är en person vars juridiska kön, biologiska kön, könsidentitet och könsuttryck överensstämmer. Mitt juridiska kön är kvinna, mitt biologiska kön är kvinna, min könsidentitet är kvinna och jag uppfattas som regel som en kvinna även om det händer att jag blir felkönad på grund av att jag inte ser ut som kvinnor ska göra enligt normen.

Om en transperson – eller någon som felaktigt uppfattas som en sådan – har blivit missgynnad och det har ett samband med könsöverskridande identitet eller uttryck kan jag inte se varför inte en faktisk eller fiktiv cisperson (där kan vi tala om ett kontroversiellt ord) skulle vara en utmärkt jämförelseperson. Kan ni?

Posted in Juridik | Tagged , , , , , , , | Leave a comment

Se till att Bahnhof inte behöver vända sig till EU-domstolen – stoppa datalagringen

EU-domstolen ogiltigförklarade datalagringsdirektivet tidigare i år. Som ni kanske kommer ihåg implementerade inte Sveriges regering direktivet i tid. Det skulle ha gjorts i slutet av 2007, men det dröjde till och med 2012 innan det röstades igenom av en majoritet i riksdagen. Miljöpartiet och Vänsterpartiet var de enda partierna som röstade nej.

Innan omröstningen fälldes Sverige för fördragsbrott för att inte ha genomfört direktivet i tid. Det kostade Sverige 3 miljoner euro i skadestånd. För det politiska samtalet om övervakning och personlig integritet var fällningen i EU-domstolen i februari 2010 ett dråpslag. Efter domen var det rätt tyst från regeringen om datalagringsdirektivet. Åtminstone innan riksdagsvalet samma år. De som försökte lyfta upp datalagringen på den politiska dagordningen igen bemöttes med tystnad. De enda som kunde tala om direktivet utan att riskera något var de som senare kom att rösta emot det eller hade gjort det om de hade funnits representerade i riksdagen – Piratpariet och Feministiskt Initativ. Samtidigt var samtliga riksdagspartiers ungdomsförbund emot datalagringsdirektivet.

Efter riksdagsvalet talade partierna om datalagringsdirektivet igen, eller åtminstone om behovet av att genomföra det. Det var mellanvalsperiod och flera år kvar till supervalåret. De partier som var emot direktivet och ville tala om det i anslutning till personlig integritet och frihet på nätet fick veta att Sverige är skyldiga att implentera EU-direktiv och att det bevisligen kostar att inte göra det. Någon ideologisk diskussion var det inte frågan om. Det fanns de som beskrev skadeståndet som billigt i sammanhanget. En del menade att det skulle kosta Sverige mer att genomföra direktivet. I kronor räknat.

Något som däremot inte går att värdera i kronor och ören, och det är också vad diskussionen borde handla om, är personlig integritet och frihet på nätet.

Moderaterna och Socialdemokraterna hade bråttom med att genomföra datalagringsdirektivet. Partierna hänvisade till EU när de inte ville prata ideologi. I våras ogiltigförklarade EU-domstolen datalagringsdirektivet.

Direktivet är inte förenligt med Europakonventionens artikel 8 om rätten till ett privat- och familjeliv: ”1. Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. 2. Offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.”.

För de som motsatt sig datalagringen var det något av ett erkännade. Sverige fick dessutom tillbaka skadeståndssumman på 3 miljoner euro. Det ansågs inte rimligt att Sverige hade tvingats betala skadestånd för att inte ha infört ett direktiv som hade underkänts.

Direktivet ogiltigförklarades för att det bryter mot grundläggande mänskliga rättigheter. Var är politikerna som hänvisar till EU, EU-domstolen och Europakonventionen nu? Om det var så viktigt att Sverige implementerade datalagringsdirektivet på grund av EU varför är det då inte viktigt att Sverige upphör med datalagringen på grund av EU-domstolen? Den enda rimliga förklaringen är att Moderaterna och Socialdemokraterna är emot personlig integritet och frihet på nätet på närmast ideologisk grund.

Bahnhof som slutade datalagra i och med att datalagringsdirektivet ogiltigförklarades har anmält Sveriges datalagring till EU-kommissionen. Bahnhof kommer att ”kämpa hela vägen till EU-domstolen” om det behövs. Det borde inte behövas. Sverige kan stoppa datalagringen om inte av ideologiska skäl så åtminstone för att inte riskera att bli tillrättavisat av EU-kommissionen och EU-domstolen.

Kommer ni ihåg hur det gick till när tvångssteriliseringarna av transpersoner stoppades? Det var inte socialministern som förstod det orimliga i att transpersoner var tvungna att underkasta sig sterilisering för byte av juridiskt kön. Det var Kammarrätten som tolkade artikel 8 och 14 Europakonventionen. Tvångssteriliseringarna var inte förenliga med mänskliga rättigheter, enligt domstolen.

Sveriges regering och riksdag kan förhindra att ett liknande scenario upprepas om de vill bli ihågkomna för att ha stått upp för mänskliga rättigheter. Skulle de vara ointresserade av det önskar jag Bahnhof lycka till i EU-domstolen.

Posted in Integritet, Juridik | Tagged , , , , , , , , , , , , , , | Leave a comment