Tänk om vi skulle hålla oss inomhus och knulla hela dagarna

”För mig har det aldrig varit en stor grej att ta betalt för sex. Jag älskar sex och att kunna få betalt för att göra något som jag trivs med såg jag inga problem med. För mig kan sex vara något som jag har i en kärleksrelation men jag kan också ha sex med någon jag nyss träffat. För många hör sex ihop med kärlek vilket inte är fel, men jag är knappast ensam om att kunna ha sex utan kärlek” skriver pseudonymen Emma Rosenqvist (15/1 Debatt).

Jag känner igen mig i en del av det Rosenqvist skriver och har ingenting emot att skriva om det under mitt riktiga namn. Jag tycker också om sex. Sex utan kärlek går an, men inte kärlek utan sex. Jag tror inte att jag kan bli kär i någon som jag inte har haft sex med. Ett ”kärleksliv” utan sex finns inte på kartan.

Det finns mycket att tycka om med sex. En sak jag uppskattar med sex är att det till skillnad från andra saker vi ägnar oss åt inte är särskilt kommersialiserat. Indirekt kan man förstås säga att sex är det, men en del av det jag personligen vill ha ut av sex går inte att köpa för pengar. Personer konsumerar för att de tror att de ska ge dem sexuell framgång. Människor lägger ned tid på sina utseenden, dels för att passera som attraktiva i sig, men också för att de tror att de enklare får ligga, och inte med vem som helst, om de försöker visa sig från sin bästa sida utseendemässigt. Män bjuder kvinnor på saker av olika skäl.  Dels för att de vill ha sex med kvinnor, men också för att fått för sig att det inte kommer på fråga om de inte bjuder och det kan vara innan de över huvud taget tänkt på den de bjuder som någon de skulle kunna ha sex med. Det kan säkert fungera med vissa personer, men jag tror att de mesta vi konsumerar för att få ligga är pengar i sjön även om marknaden vill få oss att att våra sexliv står och faller med att vi konsumerar.

Nästan allting människor ägnar sig åt på sina fritider handlar om konsumtion. Sex går emot detta även om det givetvis går att ta betalt för sex. Sex har vi som regel i hemmamiljö där vi inte möts av kommersiella budskap som uppmanar oss att ”dela” våra sexliv på sociala medier. Jag kan inte låta bli att undra vad som skulle hända om människor bestämde sig för att hålla sig inomhus och ha sex hela dagarna istället för att konsumera.

”Att ha tydliga gränser som sexarbetare är en förutsättning. Har man inte det så känner fel sorts kunder av det och kan utnyttja det. Precis som dåliga pojkvänner och engångsligg också kan känna av sådant och utnyttja det” skriver Rosenqvist.

Jag vill lägga till att ha att tydliga gränser som kvinna är en förutsättning för att det inte ska urarta. Ibland urartar det i alla fall, men det minskar risken något. Som Rosenqvist skriver kan en del män ”känna av” om man är en sådan inte har tydliga gränser och utnyttja det. Det är ett skäl till att jag är öppen med hur jag vill ha det. Jag talar inte bara om för personer jag har sex med att de under inga omständigheter får ejakulera i mitt underliv. Jag skriver om det. Att jag gör det handlar inte enbart om mig utan det är också ett försök från min sida att lyfta frågan och att problematisera våra föreställningar om hur sex ska se ut och mäns bristande ansvarstagande i sexuella sammanhang. Män har makten över befruktningen. Egentligen borde var och en behandlas med respekt för sin person i sexuella sammanhang utan att vara överdrivet tydlig, men min erfarenhet är att man får ett bättre bemötande om man är det.

Ibland när personer kritiserar sexköp som om pengatransaktionen vore en nödvändig förutsättning för maktutövning och förtryck tänker jag på gratissex som givit mig så lite att jag efteråt tänkt att det åtminstone hade gett mig något om personen hade kompenserat mig för det på något sätt efteråt. Som ett plåster på såren. Då hade inte tiden varit helt bortkastad. 8 minuter är en ganska kort bortkastad tid kan man invända, men sex som pågår under en så kort tid brukar ha en betydligt längre transportsträcka.

Posted in Sex | Tagged , , , | Leave a comment

Ful för djurens skull

Kött är ”särskilt viktigt för tjejer som växer, idrottar och ska bli snygga” uttalade en representant för Lantbrukarnas riksförbund i samband med att förbundet delade ut hamburgare utanför en skola i protest mot att en del skolor inför köttfria dagar.

Uttalandet verkar inte ha varit planerat. Samtidigt vet LRF att en del personer som eftersträvat att vara snygga har minskat sin konsumtion av animaliska produkter av den anledningen. Om det kan få det till att man blir snygg av sådana produkter är der förstås bra för industrin som utnyttjar djur och dess intresseorganisationer. Vidare är det ett mer positivt budskap till tjejer att man blir snygg av kött än att man blir ful av en köttfri kost. LRF är också medvetna om att unga kvinnor lägger ner mer engagemang på att uppfattas som snygga än vad unga män gör och att kvinnor värderas i högre grad utifrån hur de ser ut än vad män gör. Annars hade vi sett kampanjer om att det går alldeles utmärkt att äta bacon utan att bli “ful” .

Uttalandet får mig att tänka på vilket bekymmer tjejer som ska bli snygga har varit för svensk mjölkindustri. Tjejer som kommit hem och inte vill dricka mjölk längre, inte för att de blivit veganer utan för att de har fått för sig att man går upp i vikt av att dricka mjölk. Om det är ett lika stort bekymmer längre när personer intar kvargen som den är, smör är heligt och människor ägnar sig åt LCHF har jag ingen aning om.

Svensk Mjölk menar att ”Tonårsflickor oroar sig i onödan”: ”Tyvärr avstår många tonårsflickor från att dricka mjölk av rädsla för att bli tjocka. […] I tonåren är det för tidigt att försöka hålla en ‘idealvikt’. Kroppen är inte färdigutvecklad utan det är högst normalt att väga några kilo ‘för mycket’ eller ‘för lite’.”

am8kzqu6rmafap7sb9tcHej kvinna! Kolla vad smal, snygg och sportig du kan bli av mjölk för kvinnor.

Posted in Vegetarianism | Tagged , , , | Leave a comment

Mononormativ syn på samtycke

Personer som varit monogama under merparten av sitt liv har emellanåt svårt att förstå varför andra pratar om betydelsen av samtycke i sexuella situationer. För dem är samtycke en abstraktion. De håller för all del med om att man inte ska ha sex med någon som inte vill, men de kan inte begripa varför det är en fråga. De har inte bilden av att de samtycker till sex. Sex är något de bara har och de kan inte förstå varför något som de har klarat sig utan under alla år skulle vara en förutsättning för sex för andra.

Sannolikt har de inte förstått att det går att samtycka till sex på olika sätt och att graden av tydlighet kan variera beroende på hur tydligt man kommunicerar generellt, men också beroende på vad man går igång på. Medan vissa går igång på att deras partner uppenbart vill ha sex med dem, klarar andra inte av att behålla erektionen om det visar sig allt för tydligt.

Samtycke till sex kan vara lite som det enkla svaret på en fråga. Svaret som är så enkelt att det inte ens slår en. Man föreställer sig att frågan måste vara svårare än vad den i själva verket är och låter därför bli att besvara den. De som tror sig ha ett sexliv för att sex är något som händer inom ramen för monogama relationer samtycker sannolikt utan att vara medvetna om det eftersom att de fått för sig att samtycke är svårare än vad det behöver vara. De har kanske hört talas om att samtycke kräver papperskontrakt och helst också några som kan bevittna kontraktets ingående.

De som ger uttryck för att samtycke kräver papperskontrakt visar att de inte har förstått vad det handlar om. Samtycke handlar inte om att med “samlagskontrakt” avsäga sig rätten att samtycka till sex. Om man tror att samtycke har samma betydelse som det svenska ordspråket “Har man tagit fan i båten får man ro honom i land” har man fått allt om bakfoten.

Samtycke till sex kan likt samtycke till andra sociala aktiviteter vara mer eller mindre underförstådda. Med tiden kan de bli mer underförstådda, vilket lär vara en anledning till att monogama som samtycker inte alltid förstår att de gör det. Om relationen är någorlunda rimlig utvecklar man ett förtroende för varandra. Förtroende för att den andra inte kommer att gör någonting emot ens vilja, men också ett förtroende för att denne klarar av att säga till om en situation blir obekväm. Det gäller så väl sexuella som ickesexuella sådana. Det utesluter inte att man har ett ansvar också när man har sex med någon inom ramen för en etablerad relation för femtielfte gången.

Samtycke är inte lika närvarande för alla. Personer som lever monogamt och inte har något minne av hur det var att träffa nya personer och att ta ställning till om man ska ha sex med någon för första gången eller inte är kanske fel personer att uttala sig mer generellt om betydelsen av samtycke vid sexuella relationer. Samtycke angår visserligen alla, men de svåra situationerna rör framförallt när man ska ha – eller inte ska ha – sex med någon första gången och “komma fram till” hur man ska ha sex medan man håller på (om man inte pratat om det innan).

När monogama – förslagsvis personer som fyllt 50 år och varit gifta halva livet – inte förstår vitsen med att prata om samtycke som en förutsättning för sex vet jag inte om jag ska utgå från att de har ett okomplicerat sexliv eller känna viss oro inför hur deras sexpartner skulle skildra det. Oavsett vad finns det personer som har sex med flera och uppenbarligen ser ett behov av att prata om vikten samtycke utifrån sina egna erfarenheter. Mot den bakgrunden har jag svårt att se varför monogama som betraktar samtycke som en abstraktion skulle ha tolkningsföreträde framför personer som har sex med olika personer och med jämna mellanrum ställs inför situationer där de inhämtar samtycke av någon för första gången.

Posted in Sex | Tagged , , , , | 3 Comments

Inkludering

Känslan av att inte räknas i ett sammanhang kan vara alldeles riktig, men det kan också vara så att ens föreställningar om hur den som räknas, den som inkluderas, blir mottagen inte överensstämmer med hur det går till. Ibland är man inte mindre inkluderad än någon annan.

Jag vet inte hur många gånger jag har varit med om att kvinnor har känt sig bortgjorda i min närvaro för att de hamnat på herrtoaletten, och sedan dubbelt bortgjorda när de insett att de registrerat mig som en man trots att jag är en kvinna, och att de visst tagit rätt dörr Ibland har de (felaktigt) ursäktat sig för att de har kommit fel. Ibland har de vänt i dörren som hastigast och genast kommit tillbaka.

Att jag varit med om detta åtskilliga gånger gör att jag kan känna mig osäker på vad kvinnor tänker när de ser mig i sammanhang där män inte är välkomna. Ser de nakna kvinnorna i omklädningsrummet på gymmet obekväma ut en halv sekund innan det går upp för dem att den där rakade personen som plötsligt uppenbarade sig är en kvinna eller är det mina föreställningar om hur man inkluderas som kvinna i sammanhang som är förbehållna kvinnor som inte stämmer?

Mina föreställningar förstärks förstås av att jag som jag redan varit inne på felkönas med jämna mellanrum. Framförallt av äldre personer och barn. Felkönadet tar sig olika uttryck. Det vanligaste är att personer använder fel pronomen eller tilltalar mig “mannen” eller liknande. Den som könar sin omgivning kommer att felköna. Det är oundvikligt och det är inte alls säkert att du får reda på om du felkönat någon. Alla kommer inte att göra dig uppmärksam på när du felkönat dem.

Med tanke på hur obekväma personer som felkönat mig verkar bli när jag talar om för dem att jag är en kvinna kan jag inte låta bli att undra varför de fortsätter köna sin omgivning när de enkelt skulle kunna undvika sådana situationer. Förklaringen är nog att de som regel könar rätt trots allt. De allra flesta män klär sig “manligt” och de allra flesta kvinnor klär sig “kvinnligt” vilket förenklar könadet. De som inte gör det, har fel hårlängd givet deras könstillhörighet eller på något annat sätt avviker från hur man som kvinna eller man som se ut kommer att få vara med om obekväma situationer. Om jag ska vara uppriktig finns det något tilltalande i att se människor tappa ansiktet för att de är så präglade av samhällets normer. Och det känns helt okej att träda in och ta det ansvar en del föräldrar aldrig tog genom att få barn att förstå att hårlängd inte har med kön att göra. Att man kan vara rakad på huvudet utan att vara en man. Att man kan ha långt hår utan att vara en kvinna.

Omklädningsrum för kvinnor inkluderar mig i egenskap av kvinna, men kvinnor i det gör det inte nödvändigtvis. Samtidigt finns det ingenting som hindrar mig att ändra på det. Hade jag tyckt att det var viktigare att andra omedelbart registrerade mig som kvinna än att jag kunde klä mig och se ut som jag kände för hade jag gjort någonting åt det. Mer bekymmersamt är det antagligen för kvinnor som har drabbats av håravfall föreställer jag mig .

Sammanhanget avgör om det är ett problem att personer inte inkluderas eller känner sig inkluderade. Det går att ställa mer långtgående krav på att ”det allmänna” ska vara inkluderande än att enskilda ska vara det. Det allmänna ska inte agera som om alla kvinnor hade långt hår, men om enskilda agerar så i sin vardag får jag finna mig i det. De får vidare finna sig i andra gör dem uppmärksamma på deras felkönande. Gäller det inte det allmänna är det svårare att begära inkludering, vilket jag ser som helt i sin ordning. Alla måste inte inkluderas i alla sammanhang.

Det finns vidare inget som hindrar personer att ifrågasätta sammanhang som inte inkluderar vissa personer, jag har ifrågasatt vad åldersgränser skulle vara bra för, men det kan vara tveksamt att insistera på att andra ska inkludera en. Om inte annat kan de som man upplever exkluderar en bli mindre benägna att inkludera en om man försöker. Män som ifrågasätter kvinnliga feminister för att de inte känner sig inkluderade av feminismen i stort eller av deras feminism i synnerhet brukar antingen få veta att de är inkluderade, bara det att de inte förstår det antar jag, eller avfärdas. Det är inte feministers eller kvinnors sak att väcka mäns frågor.

Personer som inte känner sig inkluderade av olika anledningar kan i viss utsträckning skapa egna sammanhang där de kan vara sig själva, men det måste inte vara så dramatiskt. Alla eftersträvar inte sammanhang som välkomnar eller vänder sig till alla. Målgrupper anses inte problematiskt. Stockholm Pride kritiserades när Pride höll till i centrala Stockholm och på grund av det blev mer tillgänglig för förbipasserande heterosexuella personer än festivalens målgrupp, vilket är förståeligt. Vissa nakenbadare vill ha ett eget tillhåll, medan andra gärna ser att personer, oavsett hur mycket eller lite hud de är bekväma med att visa, kan bada tillsammans. Jag kan förstå de som föredrar uttalade nakenbad framför bad för alla, inte minst med på hur ovanligt senare är och att nakenbadare som regel är det som exkluderas. Inte av vattnet, men av intoleranta personer som föredrar att bada med kläder och tycker att deras omgivning ska anpassa sig efter deras badpreferenser. Personligen ser jag helst att personer kan dela på vattnet. Vi Åtminstone det “allmänna” vattnet.  Vi gör det redan i praktiken. Det vi badar i, men också det vi spolar ned.

Relaterat: Okynneskönade leder till felkönande, Fram för mer tolerans.

Posted in Sex | 1 Comment

Samtyckeskultur med samtyckeslag eller självreglering?

Som en person som har svårt för “signalpolitik” är det intressant att en del av dem som är negativa till någon form av samtyckeslag motiverar det med att en sådan vore just signalpolitik. Signalpolitik är inget otvetydigt begrepp och personer använder det för olika syften. Jag vill i vart fall mena att en samtyckeslag inte hör dit eftersom att den skulle förändra gällande rätt. Signallagar angriper något som redan är förbjudet (vårdslöshet i trafik eller djurplågeri till exempel) och förbjuder det “igen” i en särskild lag (se trafikförordningens förbud mot “användande av mobiltelefon och annan kommunikationsutrustning om det inte inverkar menligt på förandet av fordonet” och förbudet mot att genomföra sexuella handlingar med djur i djurskyddslagen) för att skicka signaler till allmänheten utan att förändra gällande rätt.

Var och en ska ha rätt till sin kropp. Den rätten omfattar en rätt att samtycka till sex, men för att den ska fylla någon funktion också en rätt att inte ge sitt samtycke och att sluta samtycka. Det senare är något annat än att “ta tillbaka” ett samtycke en givit inledningsvis. Samtycke är antingen något man har eller inte har. Om en person slutar samtycka eller av något skäl inte samtycker till vissa sexuella handlingar måste andra respektera det. Ett samtycke till sex är inte ett samtycke till sexuella handlingar vilka som helst. Att en person inledningsvis hade någon annans samtycke ger inte denne någon rätt till ett “avslut” på sina villkor. Föreställningen att män som grupp har rätt till ett avslut på sina villkor är en produkt av könsmaktsordningen enligt vilken kvinnor är underordnade män, men den har också sin grund i den vanliga uppfattningen att sex måste följa en särskild mall. En mall som ger män som grupp vissa sexuella fördelar på kvinnor som grupps bekostnad. Att man inledningsvis hade en persons samtycke är ingenting man använder emot någon annan om man menar allvar med att människor ska ha rätt till sina kroppar.

Syftet med en samtyckeslag är inte enbart att signalera att det är fel att ha sex med personer som inte har samtyckt till det. Syftet är också att kriminalisera sexuella handlingar med en person som inte har samtyckt. Det är i dag inget brott att ha sex med någon som inte samtyckt. (Om personen är under 15 år räknas det som våldtäkt mot barn oavsett om personen var med på det eller rentutav tog initiativ till det.)

En samtyckeslag berör till skillnad från lagar som är ett utflöde av signalpolitik något som de allra flesta människor har en positiv har en inställning till och allt fler som har ett aktivt sexliv efterfrågar en sådan. En samtyckeslag skiljer på sex med de inblandades samtycke och sex utan någon av de inblandades samtycke medan det som träffas av signalpolitik vanligtvis ses som något negativt i sig. Det går att hävda att sex med samtycke är helt väsensskilt sex utan samtycke och det är rimligen också upplevelsen för den som inte samtycker, men det faktum att man kan sluta samtycka till sex man inledningsvis var med på gör det svårt att helt separera dem, inte minst ur rättssäkerhetssynpunkt.

I någon mening signalerar en lag alltid något, men vad som utmärker signalpolitik är att signalerna är målet. Signalerna är inte ett misstag om de inte får till effekt att personer tycker att det som utmålas som fel också är fel. De är inte ens säkert att de ses som ett misstag om de för med sig negativa konsekvenser. Sådant går alltid att nonchalera om inte annat. Huvudsaken är att det signaleras. Om människor inte uppfattar dem som lagstiftaren vill är det för all del tråkigt, men man avkriminaliserar inte något som kriminaliserats av signalpolitiska skäl utan vidare då det kan uppfattas som en signal i sig. En signal som lagstiftaren inte vill skicka. Det är en anledning till att jag har så svårt för signalpolitik. Svårigheten att bli av med lagstiftning som är en produkt av politiker som ville visa sig handlingskraftiga utan att förändra något med hjälp av signaler.

beatrice ask

Vår justitieminister Beatrice Ask som annars är signalpolitikens tillskyndare är inte beredd att i lag “signalera” att det är fel att ha sex med någon som inte samtycker. Ask tog avstånd från en samtyckeslag när hon medverkade i Agenda med anledning av en demonstration för samtycke som samlade flera tusen deltagare. Moderaterna är som enda riksdagsparti emot en samtyckesreglering. Socialdemokraterna meddelade nyligen att de vill se en “förutsättningslös utredning” av våldtäktslagstiftningen. Frågan har redan utretts som bland annat Miljöpartiet som länge verkat för en samtyckeslag konstaterat. Att Socialdemokraterna öppnar för att utreda möjligheterna att införa oaksamhetsrekvisit för vissa sexualbrott är betydligt mer intressant. Men en förutsättningslös utredning kan komma fram till vad som helst. Det är för tidigt att säga att Socialdemokraterna är för en samtyckeslag, men de vill i vart fall inte göra sällskap med Moderaterna och framstå som ett riksdagsparti som är förutsättningslöst emot.

Personer som efterfrågar en samtyckeslag har förhoppningar om att en sådan ska verka normerande och förändra människors attityder. Att en samtyckeslag ska bidra till att fler försäkrar sig om samtycke innan de har sex med någon till skillnad från i dag då en del utgår från att sex är helt i sin ordning om ingenting annat sägs. Som vi vet betyder “om ingenting annat sägs” inte särskilt mycket då personer som är offer för sexuella övergrepp anses ha sig själva att skylla. Det finns så gott som alltid en förmildrande omständighet.

Om lagar kan förändra attityder är en intressant diskussion. Jag tror att de kan bidra till attitydförändringar om de – som i det här fallet – kompletteras med en diskussion om samtycke och samtyckeskultur. Den diskussionen är nog mer sannolik att påverka människors attityder än en lagtext i sig varför en ikraftträdd samtyckeslag inte får sätta punkt för arbetet med att förändra människors attityder. Attityder är i ständig förändring och attitydförändring kräver en ständigt pågående process.

demo

Det är bekymmersamt att uppskatta attitydförändringar, men de allra flesta verkar vara rörande överens om att det tar tid att förändra människors attityder varför det kan vara tveksamt att döma ut en lag som trädde i kraft för en mandatperiod sedan för att den inte gett resultat. Vilkas attityder det är man vill förändra måste man också ta hänsyn till. De allra flesta verkar vara rörande överens om att det är enklare att påverka unga människors attityder och det är ofta de som är i fokus när man talar om samtycke även om det angår oss alla. Om en samtyckeslag endast förändrar formar ungas attityder till sex som en aktivitet som förutsätter de inblandades samtycke, men inte har någon märkbar påverkan på äldre som växt upp med att samtycke inte är en naturlig del av sex måste den trots allt ses som en framgång. Hur vi ser på sexuella övergrepp och vilka som kan drabbas är inte alls osannolikt färgat av vad som gällde innan 1965, året då våldtäkt inom äktenskapet kriminaliserades, bara för att ta ett exempel. Med det sagt kan man fråga sig när det skulle vara möjligt att uppskatta om en samtyckeslag har förändrat attityder.

Emellanåt framställs det som att alla i själva verket är överens om att samtycke är en förutsättning för sex, utom de som inte försäkrar sig om att samtycke föreligger när de har sex och raljerar över det antar jag, och att en samtyckeslag inte är “rätt väg” att gå. Vilken väg är då rätt? Om man är för en samtyckeskultur men tveksam till en samtyckeslag borde man inte ha någonting emot frågan. Jag tror inte på någon rätt väg, men för alla som gör det borde det vara ganska givet att vi i sådana fall inte har utforskat den ännu.

Samtycke är ingen förutsättning för att sexuella handlingar ska företas i dag, men det hindrar inte att personer som möter unga personer och pratar med dem om sex och samlevnad förmedlar att sex förutsätter samtycke. RFSU och RFSL gör det redan. Vidare finns det inget som hindrar de som är tveksamma till en samtyckeslag att tråka ut sin omgivning med betydelsen av samtycke i sexuella situationer. Jag förutsätter att de ägnar sig åt den sortens självreglering just eftersom att de är tveksamma till en samtyckeslag. Medan vi väntar på att det ska ge resultat våldtas personer.

Posted in Sex | Tagged , , , , , , , , , | 2 Comments

Informationsplikten

Bloggade om informationsplikten och hiv på Juridikbloggen för några dagar sedan.

“Den som vet att han eller hon bär på en smittsam sjukdom är skyldig att lämna information om smittan till andra människor som han eller hon kommer i sådan kontakt med att beaktansvärd risk för smittospridning kan uppkomma.”

Frågan är om det finns en beaktansvärd risk för att smittospridning kan uppkomma om det är som Smittskyddsinstitutet skrev i en rapport som publicerades för några månader sedan:

“Utifrån det rådande kunskapsläget görs bedömningen att smittrisken vid vaginala och anala samlag där kondom används är minimal om den hivinfekterade personen uppfyller kriterierna för välinställd behandling. Detta gäller sannolikt även vid samlag där inte kondom används under förutsättning att inga andra sexuellt överförda infektioner föreligger, även om en sådan slutsats för närvarande inte går att vetenskapligt belägga.”

Det är positiva nyheter att behandlingen av hiv fungerar så väl, att risken att hiv överförs är minimal om man skyddar sig. Om det utifrån dagens kunskapsläge är en brottslig underlåtenhet att låta bli att informera om sin hivpositiva status om det inte finns en beaktansvärd risk för att överföring kan uppkomma får praxis utvisa.

Viktigt att komma ihåg att syftet med informationsplikten är att förhindra överföring av sjukdomar som hiv, inte att personer ska kunna säga att de inte har haft sex med någon som var hivpositiv.

Posted in Sexualpolitik | Tagged , , | 1 Comment

Samtycken som sänker erektioner

Att jämställdhet mellan kvinnor och män är viktigt och att sexuella handlingar kräver de inblandades samtycke är de allra flesta med på om man frågar dem. Svårigheterna uppstår när vi ska leva jämställt och samtycka. Då visar det sig hur lite det säger att de allra flesta är intresserade av ett jämställt samhälle där var och en samtyckt till det eventuella sex de har. Att sådana uppskattningar är ointressanta om man inte också frågar personer hur de ställer sig till påståenden som “jämställdheten har spårat ut”.

Samtycken får inte vara för tydliga. Om man är för tydlig med vad man vill i ett sexuellt sammanhang avsexualiserar man det har jag hört. Ungefär som att man inte längre vill ha sociala relationer med personer som verkar få ut någonting av dem.

Att personer som haft sex en längre tid kan vara bra mycket bättre på att ge varandra underförstådda samtycken är inte särskilt uppseendeväckande alls, men om det krävs att samtycken är underförstådda för att de inte ska komma i vägen för de “sexuella stämningarna” finns ett problem. Fundera ett slag på vad det skulle leda till i förlängningen om personer bara kunde gå i gång på sex med personer som inte uppenbarligen vill ha sex med dem. Någon kanske tänker att det skulle leda till att personer kom överens om att inte vara allt för tydliga med vad de vill. Det förekommer säkert mellan personer som haft sex med varandra en längre tid, i stort sett allt förekommer, men mer sannolikt är att det bidrar till att personer även i sitt möte med nya sexuella kontakter utgår från att samtycke föreligger om ingenting annat sägs vilket i praktiken är att vara ointresserad av samtycke.

Den som är verkligt intresserad av att ha andras samtycke nöjer sig knappast med att ens sexpartners inte brukar säga nej, förutsatt att hen inte tillhör en minoritet som kommit överens med sina sexpartners om att allt är okej om ingen sagt något annat. Om visade samtycken är något av det mest avtändande man kan komma på har jag inga egentliga invändningar mot sådana överenskommelser förutsatt att det finns någon slags säkerhetsventil, men låtsas inte som att alla andra också har gått med det.

För övrigt är inte jämställdheten i närheten av att spåra ur innan personer kan kommunicera lika tydligt om hur de vill leva jämställt och ha sex som hur de vill att de egna hemmen ska vara inredda.

Posted in Sex | Tagged , , | Leave a comment

Sex med djur en marginell fråga

I ett nyhetsbrev från Djurens Rätt listas ett antal ”framgångar för djuren” under 2013. En av dessa är att ”Sexuella övergrepp på djur förbjuds”. Förbundets ordförande Camilla Björkbom skriver: ”Djurens Rätt har länge arbetat för ett förbud mot sexuella övergrepp på djur, och i november 2013 tog regeringen äntligen ett beslut om att förbud ska träda i kraft den 1 april 2014.”

Jag har varit vegetarian sedan jag var 14 år och betalande medlem i Djurens Rätt till och från sedan dess och borde därför vara positiv till att tidelag förbjuds kan man tänka, men då misstar man sig. Att förbjuda sexuella handlingar med djur, eller sexuella övergrepp som en del föredrar att kalla det, har aldrig har varit en fråga för mig.

I den proposition som ligger till grund för detta förbud skriver regeringen bl a: “Historiskt sett har sexuella handlingar med djur varit förbjudna och straffats mycket strängt. Under 1700-talet och fram till 1864 års strafflag var så kallat tidelag eller ”otukt med djur” förenat med dödsstraff. Därefter ändrades påföljden till straffarbete och 1944 upphävdes tidelagsförbudet helt. […] Synen på djur och lagstiftningen kring djur har förändrats mycket sedan tidelagsförbudet upphävdes. Året efter att man kriminaliserade otukt med djur, 1945, trädde Sveriges första djurskyddslag i kraft. Nu gällande djurskyddslag antogs år 1988. Lagen syftar till att verka förebyggande och bygger på idén att djur inte bara har ett värde för den som har nytta av dem utan att djur också är skyddsvärda i sig.”

Det tidigare förbudet upphävdes, men det lär inte upprepas i första taget. Man vill gärna inte framstå som någon som är för sex med djur. Frågan om att avkriminalisera sex med djur kommer knappast att drivas av särskilt många om några alls då det finns principiellt viktigare frågor som rör djur, men också människor. Det är just det som är provocerande med denna fråga. Att delar av djurrättsrörelsen lagt energi på en så marginell fråga. Att personer som ändå inte hade haft sex med djur kan känna att de gjort en insats för djuren att de skrivit under ett upprop mot sexuella handlingar med djur trots att de fortsätter äta djur, vilket utgör det främsta djurförtrycket, är provocerande. Om jag ska vara ärlig såg jag hellre att personer hade sex med djur någon gång ibland, förutsatt att de inte kom till skada, än att de åt upp dem, men det är knappast ett val köttätare står inför eller torde vara särskilt intresserade av.

Posted in Vegetarianism | Tagged , , , | 1 Comment

Sök inte förmildrande omständigheter

Min erfarenhet av att prata om egna erfarenheter av sexuella övergrepp med personer är att jag gjort dem obekväma, vilket i sin tur gjort mig obekväm. Det har främst rört sig om män jag har haft sexuella relationer med då det framförallt är sådana jag tagit upp det inför i samband med att vi pratat om skuldbeläggande av sexualbrottsoffer, rättsväsendet eller sexualbrott i allmänhet. Det finns inget skäl att bli obekväm så jag hoppas att jag läst av dem fel.

Det viktigaste för mig har inte varit att andra på ett korrekt sätt ska bekräfta att jag varit med om något otillbörligt. Det har inte varit särskilt viktigt alls eftersom att erfarenheterna har så många år på nacken att jag knappt tänker på dem. Som i de flesta sammanhang när någon nämner någon erfarenhet de helst hade varit utan handlar det mer om att inte säga fel saker än att säga rätt saker.

Om jag berättar om att någon närstående gått bort vill jag inte höra att alla ska vi dö eller genast få frågor om hur gammal personen blev, underförstått att om personen var gammal var det inte mer än vad man kan förvänta sig och därför inte så allvarligt. Jag vet att människor ska dö, det behöver ingen upplysa mig om. Om jag berättar om en relation som tagit slut vill jag inte höra att så kan det gå om man lever ickemonogamt eller att det kanske var lika bra att det tog slut.

Berättar någon om egna erfarenheter av sexuella övergrepp – fråga inte personen om hen var berusad vid tillfället eller om denne i övrigt hade gjort något som kan förklara eller försvara det otillbörliga. Tro inte att du är någon domare som förväntas ”ta ställning” till erfarenheter som andra uppger att de varit med om. Låt bara bli att insinuera att personer som varit mer om betungande erfarenheter har sig själva att skylla så ska det nog gå bra.

Posted in Sexuella övergrepp | 7 Comments

Sexåret 2013

Året som var hade jag sex med fler nya personer än något år tidigare och då hade jag ändå inte sex med någon ny under årets sista månader. Några av dem har jag behållit kontakten med, men de flesta förblir engångsligg av olika anledningar. Ett par personer gav inte oralsex, några ville skicka meddelanden fram och tillbaka och prata i telefon och ett antal var inne på kortvariga – det vill säga genomsnittligt långa – samlag.

Det har varit trevligt att ha ett eget boende och kunna ta emot besök. Jag tycker verkligen om att sova med personer och bjuda dem på frukost dagen efter. Under en längre period då jag var inneboende hos olika personer och flyttade runt var det ganska opraktiskt att ta med sig personer hem.

Det kanske allra trevligaste med sexåret 2013 är att jag återupptagit kontakten med en person och att jag har sett fram emot att ha ägglossning. Jag har då varit våtare och kåtare än vanligt och velat ha sex med de flesta runtomkring mig (på ett ungefär). Jag kollar numer min mensapp för att få ett hum om när jag ska ha ägglossning. Kan vara bra att veta om man ska boka in en smekmånad om inte annat (jag gillar sådant som bara den). Tidigare har jag varit mer jämnt kåt och inte märkt av ägglossning mer än att det lämnar spår i trosorna. Jag undrar om det inte har att göra med att jag under några år hade problem med underlivssvamp och att besvären alltid kom i samband med ägglossningen. Under de åren såg jag fram emot menstruationen för i och med den brukade underlivsbesvären avta tillfälligt.

Sexåret 2013 innehöll för få stora kukar med undantag för personen som låg omkring 25-26 centimeter. Jag var alldeles lycklig efteråt. 2014 får gärna innehålla flera stora kukar.

Posted in Sex | Tagged , | 4 Comments