Familjefientlig politik som dödar

Kommer ni ihåg när några kristna hade en debattartikel i Dagens Nyheter och i och med det ansåg sig ha startat en tankesmedja? Artikeln handlade om familjen som ”samhällets naturliga och grundläggande enhet”. Det konstaterades att den är berättigad till ”samhällets och statens skydd” enligt FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter.

Trots att det endast är den mänskliga individen som har rättigheter menade de att familjen är samhällets minsta enhet eftersom att familjen är den enda mänskliga gemenskap som är berättigad till det allmännas skydd.

För egen del är jag ganska ointresserad av familjen som utgångspunkt för politiska beslut. Jag tror i och för sig att politiska beslut som gynnar familjen också kan gynna individen, men det är individen politiker bör utgå från när de fattar – eller kanske snarare avstår från att fatta – beslut. Individen, med eller utan familj, är trots allt samhällets minsta enhet. Om det som är bra för individen också är bra för familjen beror på hurdan familjen är och hur individen värderar familjegemenskapen.

Om vi inte bara ska se till vuxnas intressen kan vi konstatera att familjen knappast är en frivillig gemenskap, men om vi medger att familjen är viktig för många och antar att den bör kunna vara utgångspunkt för politiska beslut som särskilt gynnar den blir frågan hur en familjevänlig politik skulle kunna se ut. En bra början kan vara att ange hur den inte ser ut.

Den enda politik jag kan komma på som på allvar undergräver familjens betydelse är den migrationspolitik som försvårar för familjemedlemmar att återförenas. Jag antar att det var den politiken artikelförfattarna hade i åtanke när de skrev: ”Det är hög tid att vända de trender som underminerar och försvagar familjen. Den familjevänliga riktning som finns i Sverige behöver stärkas och ges understöd. Den familjefientliga riktningen måste möta hårdare motstånd. Slagordet ”död åt familjen” måste bemötas med ”liv åt familjen.” Det är hög tid att vi vänder de politiska trender som bokstavligen innebär döden på Medelhavet. Om svenska familjer hade splittrats på detta vis hade vi med rätta talat om en familjefientlig politik.

Det sägs att julen är familjens högtid. Jag kan inte låta bli att tänka på de som hade gjort allt för att få vara med sin familj men är förhindrade därtill. Om detta handlar Juluppropet, en namninsamling som pågår fram till den 31 januari 2017. Uppropet uppmanar regeringen att ge barn och unga rätt till trygghet och framtidstro, ge alla som beviljas asyl i Sverige rätt till familjeliv samt undanröja praktiska hinder mot familjeåterförening. Skriv gärna under uppropet.

Hur sälja in fler pappamånader

Moderatkvinnorna har alltid varit emot ytterligare pappamånader kan man läsa i en artikel från 2014. Kvinnor har fler utbetalade föräldrapenningdagar än män. Kvinnor tar ut cirka 75 procent av föräldradagarna.

När Moderatkvinnorna öppnar upp för att lagstifta om fler ”pappamånader” verkar de framförallt ha utrikes födda kvinnor i åtanke. I en intern rapport av Moderatkvinnornas arbetsgrupp ”pekas ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen ut som en nyckel till att kvinnor som är födda utomlands snabbare ska komma in på arbetsmarknaden. Men också för kvinnor som är födda i Sverige bedöms det vara ett problem att mammorna fortfarande tar ut merparten av föräldraförsäkringen.”

Det är en intressant motivering. Kanske är det en genuin oro för att utrikes födda inte kommer in på arbetsmarknaden, kanske också ett sätt att övertyga personer inom det egna partiet som menar att öronmärkta månader undergräver föräldrarnas valfrihet.

Moderatkvinnor har även tidigare varit för ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen, men då betonat att det bör ske genom en ”naturlig process”. Vi vill att föräldrarna själva ska kunna bestämma det här. Det är upp till föräldrarna själva, menade Moderatkvinnornas dåvarande ordförande Saila Quicklund år 2014 när moderaten Hillevi Engström förordade en tredje pappamånad, något som numer är verklighet . Sedan årsskiftet kan 90 dagar av föräldraförsäkringen inte överlåtas till den andra föräldern.

Kvinnor som grupp har fler utbetalade föräldrapenningdagar än män. Om fler ”pappamånader” är en valfrihetsreform för utrikes födda kvinnor gäller det rimligen också inrikes födda kvinnor.

Istället för att beskriva orsakerna till det ojämställda uttaget skriver Moderatkvinnorna om att ”tydliggöra de svenska värderingarna och vikten av jämställdhet”. Istället för att synliggöra de könsstrukturer som påverkar föräldrar oavsett var de är födda kan man uppenbarligen framställa det som typiskt svenskt att dela på föräldraledigheten.

Given del av sex

Allt mer sällan kommer jag i kontakt med personer som ger uttryck för att ingen kvinna vill ägna sig åt särskilda sexuella praktiker eller att en del praktiker skulle vara kvinnoförnedrande i sig. Det är positivt då föreställningar om kön begränsar människor.

Om det är tveksamt att uttala sig om vad som inte är en given del av sex för kvinnor kan man fråga sig om vad, om något, som är en given del av sex. För egen del är jag inne på skademinimeringsprincipen, att man inte bör orsaka andra människor skada eller lidande. En förutsättning är personer deltar frivilligt i sex, men det säger föga om själva sexet. Det är heller inte meningen att det ska vara enkelt att säga någonting om hur människor överlag vill ha sex, för då har man inte förstått att skälen till att vilja ha sex kan variera och även människors uppfattning om vad sex kan vara för dem.

Därför blir det vaga, men men icke desto mindre viktiga formuleringar om att sex bör bygga på frivillighet och att man ska undvika att människor far illa. Knappast särskilt tillfredsställande för den som säga något allmänt om varför och hur människor vill ha sex, men det finns inga enkla svar. Hade det funnits hade jag varit den första att säga; gör så här och dina sexpartners kommer att tycka att allt är tippentoppen.

Ett konkret sätt att inte utsätta andra för skada och lidande är att inte utgå från att personer använder hormonella preventivmedel och agera utifrån det. Om alternativen är att ejakulera i någons underliv och att inte ejakulera i någons underliv torde det vara givet vilket som kan orsaka mest skada och därmed borde man utifrån skademinimeringsprincipen välja alternativet med minst skadeverkningar. Ejakulera inte i någons underliv utan samtycke.

Caféer i Stockholmsområdet

Andra bullar, Sankt Eriksgatan 100

Andra varvet, Högdalsgången 17, Högdalen

Bake it happen, Kungsholmsgatan 11

Balders bröd, Allfarvägen 21, Sollentuna

Billströms konditori, Skärholmstorget 1, Skärholmen

Blå Lotus, Katarina Bangata 21

Bulleboden, Parmmätargatan 7

Café Baresso, Swedenborgsgatan 25

Café Bolingo, Odengatan 100

Café Brygghuset, Landsnoravägen 6, Sollentuna

Café Delta, Gävlegatan 4

Café Dox, Stora Nygatan 31

Café Frankfurt, Pipersgatan 24

Café Giffi, Hornsgatan 65

Café Panorama, Sergels torg 3

Café Portiken, Hantverkargatan 2A

Café Rival, Mariatorget 3

Café String, Nytorgsgatan 38

Chateau, Skärlingebacken 2, Bandhagen

Citykonditoriet, Adolf Fredriks kyrkogata 10

Espressino, Götgatan 11

Espressobaren Sorelle, Fridhemsgatan 15

Femtopia, Hornsgatan 149

Figges café, Edsbergs torg 14, Sollentuna

Gunnarssons specialkonditori, Götgatan 92

Haga Tårtcompani och Bageri, Torsgatan 75

Il Caffe, Bergsgatan 17 och Drottninggatan 85

Kafé 44, Tjärhovsgatan 44

Kafé Esaias, Drottninggatan 102

Kafé Klavér, Rutger Fuchsgatan 5

Kaffe, Sankt Paulsgatan 17

Kafferepet, Klarabergsgatan 35

Konditori Valand, Surbrunnsgatan 48

Kupan, Östgötagatan 61

Lisas café, Skånegatan 68

Lindra, Kärrtorpsplan 1

Louie Louie, Bondegatan 13

Madeleines Café, Kvarngatan 20

Mellqvist café och bar, Rörstrandsgatan 4

Nybergs Konditori, Upplandsgatan 26

Paus Bagarstuga, Centrumvägen 5, Västerhaninge

Petit France, John Ericssonsgatan 6

Princesskonditoriet, Stockholmsvägen 53

Ritorno, Odengatan 80

Rörstrands slottscafé, Rörstrandsgatan 5

Sofo Bageri och Konditori, Folkungagatan 58

Sostas, Sveavägen 84-86

Sturekatten, Riddargatan 4

Toast by Sthlm, Sankt Eriksgatan 80

Tomtebageriet, Östermalmsgatan 92

Tössebageriet, Karlavägen 77

Vetekatten, Kungsgatan 55

Vintervikens Trädgårdskafé, Vinterviksvägen 30

Vurma, Gästrikegatan 2 och Birger Jarlsgatan 36

Wallins Bageri & Konditori, Östermalmstorg

Weindels Konditori, Varvsgatan 33

Åsö Konditori och Bageri, Åsögatan 102-104

Låt utländska studenter fullfölja sina utbildningar

Att högre utbildning ska vara avgiftsfri och bekostas med skattemedel gäller inte längre vissa utländska studenter. Sedan år 2011 tar statliga universitet och högskolor ut studieavgifter av studenter från länder utanför EU/EES.

Antalet utländska studenter har inte helt oväntat minskat sedan avgifterna infördes. Avgifterna har bland annat kritiserats för att vara för höga. En granskning av Ekot visar att studieavgifterna är uppemot dubbelt så höga som vad utbildningarna egentligen kostar. En annan kritik är att det saknas regler om återbetalning av studieavgifter för studenter som inte fått sina uppehållstillstånd för att studera i tid.

Utfärda uppehållstillstånd som gäller för hela studietiden, skriver Dagens Nyheters ledarsida.

”I stället för att koncentrera sig på sin utbildning måste studenterna alltså varje år gå igenom samma process hos Migrationsverket som kontrollerar att de skött sina studier och har råd att bekosta ytterligare ett år.”

Permanenta uppehållstillstånd har varit huvudregeln sedan 1980-talet, men med den tillfälliga utlänningslagen har tidsbegränsade uppehållstillstånd blivit regel. Tillfälliga uppehållstillstånd bidrar till ett liv i otrygghet och en ovisshet om framtiden för personer som sökt och beviljats asyl.

Skärpningen av asylreglerna har, som Amanda Björkman tidigare skrivit om på DN:s ledarsida, gett asylsökande starka skäl att välja bort studier. För de som ändå väljer att studera i Sverige bidrar de tillfälliga uppehållstillstånden till en ovisshet om möjligheten att slutföra sin utbildning. Ovissheten drabbar inte bara asylsökande utan även personer som kommit till Sverige för att studera. Personer som erlagt höga avgifter för utbildningar som står och faller med hur länge de får stanna i Sverige.

Det är svårt att föreställa sig att processen hos Migrationsverket och ovissheten om uppehållstillståndet skulle ha någon positiv påverkan på studierna eller integrationen.

Regeringen har tillsatt en utredning som ska undersöka studieavgifterna för utländska studenter. Resultatet ska redovisas i januari 2017.  Avgifterna är inte allt. Som Dagens Nyheter skriver; att krångla till processen så till den milda grad att studenter inte kan fullfölja sin utbildning i tid, eller blir utvisade är galenskap.

Hur den tillfälliga utlänningslagen med tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel försämrat möjligheten att rekrytera och behålla utländska studenter förtjänar ett eget kapitel.

Regeringen föreslog nyligen att nyanlända som beviljats tillfälliga uppehållstillstånd i enlighet med den tillfälliga utlänningslagen ska kunna få dem förlängda om grunden för tillståndet har upphört. Det är ett bra förslag givet att den tillfälliga utlänningslagen ska tillämpas till och med den 19 juli 2019. Nyckelordet är tillfälliga. Regeringen borde upphäva den tillfälliga utlänningslagen och återinföra permanenta uppehållstillstånd som huvudregel. Se till att utländska studenter kan fullfölja sina utbildningar.

Kan inte sluta tjata om oralsex

Oralsex som förspel

Flera har ifrågasatt beskrivningen av oralsex som förspel. Oralsex är sex.  Oralsex behöver inte vara förspel, det kan genomsyra sexet om man så vill. Vaginala samlag är typiskt sett något man kan räkna med medan oralsex är tillval. Ett annat perspektiv är att problemet inte är oralsex är tillval utan att vaginala samlag inte också är det. Sexuella aktiviteter borde vara något de inblandade snarare än något man ägnar sig åt för att de anses ingå i ”konceptet” sex.

Olika sexuella handlingsalternativ

Tanken på personer som inte får oralsex kan i alla fall få mig att vara mindre restriktiv med att kritisera oralsex som förspel. Hellre oralsex som inledning än inget oralsex om det är de alternativ som står till buds. Det borde finnas fler sexuella handlingsalternativ än vaginala samlag med eller utan oralsex som förspel. Och det gör det också.

Prova att upp gränser för hur du vill ha sex och få mer kvalitativt sex

Personligen har jag valt bort personer som inte uppskattar att ge och få oralsex. Det har inte gjort att jag blivit utan sex, det är inte min mening att framställa det som att majoriteten av kukpersoner har någonting emot att slicka fitta eller få kuken sugen. För att få det sex man vill ha måste man för det första funderar på hur man vill ha sex och därefter förmedla det. Människor är inga tankeläsare. Ger man inte uttryck för vad man vill är risken överhängande att ens sexpartners går på det sex normen föreskriver, antingen för att hen vill det eller för att hen tror att det är vad som förväntas av en, och då blir det framförallt vaginala samlag. Vill man någonting utöver det normativa kan det vara en fördel att vara öppen med det.

Förmedla vikten av sexuell integritet och sexuellt självbestämmande

När 2014 års sexualbrottskommitté presenterade sin utredning blev det knappt någon diskussion om att den föreslår att brottsbeteckningen våldtäkt ersätts med sexuellt övergrepp, skrev jag om i ett tidigare blogginlägg.

Gudrun Nordborg, ordförande Kvinnohusföreningen i Umeå, menar att beteckningen sexuella övergrepp ”förminskar brottet och den maktutövning som brottet är uttryck för”. Kvinnohusföreningen vill ”markera våldtäkt som ett relevant begrepp för det allvarliga sexuella våld som brottet innebär även om fysiskt våld inte används eller krävs i lagen”.

Nordborg skriver: ”Huvudargumentet mot att fortsatt kalla brottet för våldtäkt är att det ”skulle kunna ge sken av att det fortfarande ställs ett krav på att gärningen ska ha genomförts med våld.” Andra argument är att begreppet våldtäkt skulle kunna avhålla misstänkta från att erkänna och offer från att anmäla. Vår erfarenhet är dock att många ansett sig utsatta för våldtäkt också när inget fysiskt våld utövats och att de har upplevt sig svikna när juridiken inte har täckt in deras utsatthet.”

morkertal

Samtidigt finns ett mörkertal. Utifrån ett brottsofferperspektiv kan brottsbeteckningen sexuella övergrepp vara att föredra då den inte är lika snäv som våldtäkt. För personer som utsatts för något som inte överensstämmer med föreställningarna om ”en riktig våldtäkt” – det kan röra sig om personer som tagit initiativ till sex som fått en annan karaktär – är det inte ens säkert att de förstår att de blivit våldtagna givet alla föreställningar om våldtäkt som florerar. Föreställningar som sannolikt påverkar förståelsen av det juridiska våldtäktsbegreppet.

Synen på våldtäkt varierar. En del erkänner i princip bara överfallsvåldtäkter som våldtäkt. Detta trots att lagstiftningen har ändrats och att våldtäkt numer omfattar även samlag eller en sexuell handling jämförlig med samlag med någon som befinner sig i en särskilt utsatt situation. Det är antagligen för tidigt att säga något om det utvidgade våldtäktsbegreppet från 2013 som även omfattar passiva offer har bidragit till någon djupare förståelse av vad våld, och i förlängningen våldtäkt, kan vara.

En del menar att våldtäktsbegreppets laddning gör det till ett användbart begrepp. Jag menar att om vi inte kan förmedla att sexuella övergrepp är allvarliga utan att använda ordet våldtäkt har vi problem. Våldtäktsbegreppet verkar inte ha bidragit till att personer ser allvarligare på brott mot den sexuella och kroppsliga integriteten. På en rak fråga är personer emot våldtäkt, men om man beskriver en sådan är det inte säkert att personer tänker våldtäkt.

Oavsett om sexualbrottslagstiftningens inledande rubricering kommer att spegla att den ”inte bygger på våld och tvång som brottsförutsättningar” eller inte kommer jag fortsätta skriva om sexuella övergrepp då jag menar att övergrepp, inte bara i rättssak, är en kraftig markering.

Förhoppningsvis kan vi bara genom att beskriva sexuella övergrepp frammana en bild av något otillbörligt på sikt. Det är de sexuella övergreppen som borde vara laddade. Om orden med vilka vi beskriver dem är laddade har ingen självständig betydelse om vi inte pratar om vad som gömmer sig bakom dem. Vi behöver prata mer om vad sexuella övergrepp kan vara, vad som kännetecknar dem, och där kan fokus på frivilligt deltagande vara en bra ingång.

Konsensuskultur på bussen

För ett tag sedan överhörde jag ett samtal mellan två par på bussen. Det ena paret bodde i hus, det andra hade gjort det men flyttat till en hyreslägenhet. Den svenska konsensuskulturen gjorde sig påmind när den ena halvan av lägenhetsparet pratade om hur bekvämt det var att bo i lägenhet. Husparet hade inget att invända, men hamnade i någon slags försvarsposition och beskrev hur mycket saker de hade och hur besvärligt det är att flytta. Mer utrymme till saker innebär ofta mer saker och visst kan det vara besvärligt att flytta. Husparet fortsatta förklara varför de bodde i hus som om de avkrävdes en förklaring till att inte de också bodde i lägenhet. Den här sortens samtal är ganska vanliga och kan handla om i princip vad som helst. Det räcker att någon gör någonting annorlunda och det behöver inte vara frågan om något normbrott, att bo i hyreslägenhet kan räcka. Personer ska till exempel ofta förklara för mig varför de inte har rakat huvud, äter kött, har körkort eller varför de har eller vill ha barn till skillnad från mig. Jag undrar vad det beror på för jag brukar inte förklara för personer jag möter varför jag inte lever som dem som om utgångspunkten vore att jag borde det.

Du behöver inte förklara eller försvara dig. Jag förväntar mig ingenting annat än att du vill annorlunda och du behöver inte ange några skäl därtill. Gör det om du vill, men förvänta dig inte att jag dömer dig. Vi behöver inte hålla med varandra eller ens förstå varandras preferenser. Det räcker långt om vi kan vara överens om att vi föredrar och väljer olika.

Öva på att ta till dig en berättelse om hur någon lever utan att relatera till ditt eget liv. Lyssna på personen. Förklara inte varför det inte är för dig om det inte är påkallat.

För att ta ett banalt exempel: Uppskatta att någon annan har en trivsam heminredning utan att fundera på varför den inte påminner mer om din. Försök se det tilltalande i att den ena miljön inte är den andra lik. Bejaka att människor föredrar och väljer olika.

Sex utan slut

Jag tänker på de gånger jag spelat spel utan att avsluta det enligt det statiska regelsystemet. De som menar att man bara spelar spelet så länge man följer dess regler struntar jag i.

Jag tycker inte om att titta på film. När personer vill titta på film med mig svarar jag ibland att det går bra om vi kan dela upp filmtittande i flera omgångar. Vi kan visserligen se filmen från början, vi behöver inte spola oss fram, men jag behöver pausa.

Jag tänker på sex utan slut, på människor som vill veta när de är klara istället för att känna efter; är jag klar nu? Vi vill veta när vi kan sägas ha haft sex. Med vi menar jag förstås vissa mer än andra. En del ville det tidigare, en del har slutat bry sig och några har aldrig brytt sig om de oskrivna regler som omgärdar sex, men det kan räcka att man ligger med personer som gör det för att ändå påverkas av dem, till exempel män som kommer och utgår från att det är över då, man spar ändå det bästa till sist, eller hur? Utan att ens fundera över om de vill avbryta, om deras sexpartner vill fortsätta och om sex måste avslutas på ett visst sätt.

Personer fejkar orgasm för att de vill avsluta. Hur blir det om vi skulle sluta förknippa orgasm med avslut? Vad får vi fejka då?

Jag vet inte, men den sexuella motsvarigheten till då var det dags att göra kväll, hur låten den?

Språkligt lättillgängligt skydd för den sexuella integriteten

Om sexuella övergrepp har med sex att göra eller inte har diskuterats. ”Det är genom vaginan som kvinnan penetreras och befruktas, den blir erotiskt centrum endast genom ett ingrepp från mannen, vilket alltid blir ett slags våldtäkt.” (s. 225) och ”Hur hovsam och ridderlig mannen än är blir det första samlaget ändå alltid en våldtäkt.” (s. 234) skriver Simone de Beauvoir i Det andra könet från 1949. Jag delar inte de Beauvoirs beskrivning av vaginala samlag, men det är tråkigt när den ena förenklingen bemöts med den andra; våldtäkt har inget med sex att göra.

”Under de senaste kanske tio åren har själva sexet petats ut ur våldtäktsförståelsen. Vi har fått lära oss att våldtäkt handlar om makt och våld. Som för att rädda sexualiteten har våldtäkten kopplats loss från mäns lust. Men visst handlar det också om män som väljer att knulla på sina villkor. Med hjälp av patriarkatets makt åt den enskilde.” skriver Malin Ullgren under rubriken ”Våldtäkt är också sex”.

Jag känner igen mig i Ullgrens beskrivning av hur man pratat om våldtäkt, men kanske ser vi en förändring. När 2014 års sexualbrottskommitté presenterade sin utredning blev det knappt någon diskussion om att den föreslår att  brottsbeteckningen våldtäkt ersätts med sexuellt övergrepp.

För att tydliggöra att sexualbrottens skyddsintresse framför allt är den sexuella integriteten föreslår vi att kapitelrubriken ändras till Om brott mot den sexuella integriteten m.m.”

Sexualbrottskommitténs förslag har i sin helhet tagits emot väl. Flera av de förändringar som kommittén förslår är sådana som efterfrågats av olika intresseorganisationer, bland annat sådana som arbetar mot sexuellt våld. En annan anledning till att vi besparats en diskussion om våldtäkt torde vara kommitténs övertygande motivering.

”När vi nu föreslår en sexualbrottslagstiftning som inte bygger på våld och tvång som brottsförutsättningar finns det anledning att överväga om inte vissa brottsbeteckningar – i första hand våldtäkt och sexuellt tvång – samtidigt bör ändras.”

”Betydelsen av att ändra brottets beteckning ska inte underskattas. Från rent språkliga utgångspunkter kan det ifrågasättas om rubriceringen våldtäkt inte borde ha ändrats redan när utnyttjandefallen lades till i bestämmelsen i och med 2005 års reform. Redan då upphörde i praktiken kravet på våld eller hot från gärningsmannens sida. När vi nu överväger en övergång till en lagstiftning som drar gränsen mellan straffri och straffbar gärning vid om deltagandet har varit frivilligt eller inte är skälen för att ändra brottsbeteckningen ännu starkare. En fortsatt användning av beteckningen våldtäkt skulle kunna ge sken av att det fortfarande ställs ett krav på att gärningen ska ha genomförts med våld. Om avsikten med förändringen dessutom är att ge uttryck för ett tydligt normativt budskap finns det ännu större anledning att överväga en ny rubricering för de allvarligaste sexualbrotten.” (s. 188, SOU 2016:60)

Sexualbrotten regleras i brottsbalkens sjätte kapitel.

”Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.”

Utan att veta om de är ute efter en moralisk eller juridisk diskussion om våldtäkt finns det fortfarande de som menar att en våldtäkt kräver ett visst mått av våld. Rent juridiskt finns det inget stöd för det. Av våldtäktsbestämmelsens andra stycke framgår att våldtäkt inte heller kräver något som överensstämmer med den ”vardagliga” förståelsen av vad våld:

”Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation.”

Den som menar att våldtäkt inte har med sex att göra får problem när inledningsvis önskat och ömsesidigt sex upphör att vara det. Vem som helst borde förstå att frivilligt sex som övergår i sexuella handlingar någon inblandad inte vill delta i byter karaktär. Genom att påstå att sex inte har någonting med sexuella övergrepp att göra behöver den som inleder frivilligt sex med någon aldrig ens fundera över det fortsatta innehållet, om det är inom ramen för samtycket eller inte. För att undvika att personer fastnar för att sex som inleds frivilligt aldrig kan övergå i sexuella övergrepp är det bättre att betrakta sex som ett händelseförlopp där sex blir vad vi tillsammans, eller personer var för sig, gör det till och att vara tydlig med att samtycke till sex inte betyder att man samtyckt till något ”paket” av sexuella handlingar. Också utifrån ett brottsofferperspektiv kan brottsbeteckningen sexuella övergrepp vara att föredra då den till skillnad från våldtäkt inte är laddad med någon särskild innebörd på samma sätt. För personer som utsatts för något som inte överensstämmer med föreställningarna om ”en riktig våldtäkt” – kanske tog de initiativ till sexet som sedan fick en annan karaktär – är det inte ens säkert att de förstår att de utsatts för något brottsligt.

Den vardagliga förståelsen av våld är restriktiv beroende på vilka kommentarsfält man läser. En del erkänner i princip bara överfallsvåldtäkter och sex med deras döttrar som våldtäkt. Detta trots att lagstiftningen har ändrats och att våldtäkt numer omfattar även samlag eller en sexuell handling jämförlig med samlag med någon som befinner sig i en särskilt utsatt situation. Det är antagligen för tidigt att säga något om det utvidgade våldtäktsbegreppet från 2013, som även omfattar passiva offer, har bidragit till någon djupare förståelse av vad våld, och i förlängningen våldtäkt, kan vara.

En del menar att våldtäktsbegreppet är bra för att det är negativt laddat. Jag menar att om vi inte kan förmedla att sexuella övergrepp är allvarliga utan att använda ordet våldtäkt har vi problem. Våldtäktsbegreppet verkar inte ha bidragit till att personer ser allvarligare på brott mot den sexuella och kroppsliga integriteten. På en rak fråga är personer emot våldtäkt, men om man beskriver sådant som utgör en våldtäkt i juridisk mening utan att använda ordet våldtäkt är det inte säkert att personer ser några problem med det.

Sexualbrottskommittén skriver vidare:

”Uppfattningen om vad som är en ”riktig” våldtäkt är omgivet av många åsikter och fördomar. Den våldtäkt som de allra flesta kan vara överens om är en ”riktig” våldtäkt är en s.k. överfallsvåldtäkt, dvs. en våldtäkt som sker av en okänd gärningsman. I verkligheten utgör den typen av våldtäkt en mycket liten andel av alla våldtäkter som sker varje år.”

Oavsett om sexualbrottslagstiftningens inledande rubricering kommer att spegla att den ”inte bygger på våld och tvång som brottsförutsättningar” eller inte hädanefter kommer jag fortsätta skriva om sexuella övergrepp, vilket borde vara tillräckligt för att markera allvaret. Men så tillhör en del av oss den minoritet som ser allvarligt på kränkningar också.