Sex utan slut

Jag tänker på de gånger jag spelat spel utan att avsluta det enligt det statiska regelsystemet. De som menar att man bara spelar spelet så länge man följer dess regler struntar jag i.

Jag tycker inte om att titta på film. När personer vill titta på film med mig svarar jag ibland att det går bra om vi kan dela upp filmtittande i flera omgångar. Vi kan visserligen se filmen från början, vi behöver inte spola oss fram, men jag behöver pausa.

Jag tänker på sex utan slut, på människor som vill veta när de är klara istället för att känna efter; är jag klar nu? Vi vill veta när vi kan sägas ha haft sex. Med vi menar jag förstås vissa mer än andra. En del ville det tidigare, en del har slutat bry sig och några har aldrig brytt sig om de oskrivna regler som omgärdar sex, men det kan räcka att man ligger med personer som gör det för att ändå påverkas av dem, till exempel män som kommer och utgår från att det är över då, man spar ändå det bästa till sist, eller hur? Utan att ens fundera över om de vill avbryta, om deras sexpartner vill fortsätta och om sex måste avslutas på ett visst sätt.

Personer fejkar orgasm för att de vill avsluta. Hur blir det om vi skulle sluta förknippa orgasm med avslut? Vad får vi fejka då?

Jag vet inte, men den sexuella motsvarigheten till då var det dags att göra kväll, hur låten den?

Språkligt lättillgängligt skydd för den sexuella integriteten

Om sexuella övergrepp har med sex att göra eller inte har diskuterats. ”Det är genom vaginan som kvinnan penetreras och befruktas, den blir erotiskt centrum endast genom ett ingrepp från mannen, vilket alltid blir ett slags våldtäkt.” (s. 225) och ”Hur hovsam och ridderlig mannen än är blir det första samlaget ändå alltid en våldtäkt.” (s. 234) skriver Simone de Beauvoir i Det andra könet från 1949. Jag delar inte de Beauvoirs beskrivning av vaginala samlag, men det är tråkigt när den ena förenklingen bemöts med den andra; våldtäkt har inget med sex att göra.

”Under de senaste kanske tio åren har själva sexet petats ut ur våldtäktsförståelsen. Vi har fått lära oss att våldtäkt handlar om makt och våld. Som för att rädda sexualiteten har våldtäkten kopplats loss från mäns lust. Men visst handlar det också om män som väljer att knulla på sina villkor. Med hjälp av patriarkatets makt åt den enskilde.” skriver Malin Ullgren under rubriken ”Våldtäkt är också sex”.

Jag känner igen mig i Ullgrens beskrivning av hur man pratat om våldtäkt, men kanske ser vi en förändring. När 2014 års sexualbrottskommitté presenterade sin utredning blev det knappt någon diskussion om att den föreslår att  brottsbeteckningen våldtäkt ersätts med sexuellt övergrepp.

För att tydliggöra att sexualbrottens skyddsintresse framför allt är den sexuella integriteten föreslår vi att kapitelrubriken ändras till Om brott mot den sexuella integriteten m.m.”

Sexualbrottskommitténs förslag har i sin helhet tagits emot väl. Flera av de förändringar som kommittén förslår är sådana som efterfrågats av olika intresseorganisationer, bland annat sådana som arbetar mot sexuellt våld. En annan anledning till att vi besparats en diskussion om våldtäkt torde vara kommitténs övertygande motivering.

”När vi nu föreslår en sexualbrottslagstiftning som inte bygger på våld och tvång som brottsförutsättningar finns det anledning att överväga om inte vissa brottsbeteckningar – i första hand våldtäkt och sexuellt tvång – samtidigt bör ändras.”

”Betydelsen av att ändra brottets beteckning ska inte underskattas. Från rent språkliga utgångspunkter kan det ifrågasättas om rubriceringen våldtäkt inte borde ha ändrats redan när utnyttjandefallen lades till i bestämmelsen i och med 2005 års reform. Redan då upphörde i praktiken kravet på våld eller hot från gärningsmannens sida. När vi nu överväger en övergång till en lagstiftning som drar gränsen mellan straffri och straffbar gärning vid om deltagandet har varit frivilligt eller inte är skälen för att ändra brottsbeteckningen ännu starkare. En fortsatt användning av beteckningen våldtäkt skulle kunna ge sken av att det fortfarande ställs ett krav på att gärningen ska ha genomförts med våld. Om avsikten med förändringen dessutom är att ge uttryck för ett tydligt normativt budskap finns det ännu större anledning att överväga en ny rubricering för de allvarligaste sexualbrotten.” (s. 188, SOU 2016:60)

Sexualbrotten regleras i brottsbalkens sjätte kapitel.

”Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.”

Utan att veta om de är ute efter en moralisk eller juridisk diskussion om våldtäkt finns det fortfarande de som menar att en våldtäkt kräver ett visst mått av våld. Rent juridiskt finns det inget stöd för det. Av våldtäktsbestämmelsens andra stycke framgår att våldtäkt inte heller kräver något som överensstämmer med den ”vardagliga” förståelsen av vad våld:

”Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation.”

Den som menar att våldtäkt inte har med sex att göra får problem när inledningsvis önskat och ömsesidigt sex upphör att vara det. Vem som helst borde förstå att frivilligt sex som övergår i sexuella handlingar någon inblandad inte vill delta i byter karaktär. Genom att påstå att sex inte har någonting med sexuella övergrepp att göra behöver den som inleder frivilligt sex med någon aldrig ens fundera över det fortsatta innehållet, om det är inom ramen för samtycket eller inte. För att undvika att personer fastnar för att sex som inleds frivilligt aldrig kan övergå i sexuella övergrepp är det bättre att betrakta sex som ett händelseförlopp där sex blir vad vi tillsammans, eller personer var för sig, gör det till och att vara tydlig med att samtycke till sex inte betyder att man samtyckt till något ”paket” av sexuella handlingar. Också utifrån ett brottsofferperspektiv kan brottsbeteckningen sexuella övergrepp vara att föredra då den till skillnad från våldtäkt inte är laddad med någon särskild innebörd på samma sätt. För personer som utsatts för något som inte överensstämmer med föreställningarna om ”en riktig våldtäkt” – kanske tog de initiativ till sexet som sedan fick en annan karaktär – är det inte ens säkert att de förstår att de utsatts för något brottsligt.

Den vardagliga förståelsen av våld är restriktiv beroende på vilka kommentarsfält man läser. En del erkänner i princip bara överfallsvåldtäkter och sex med deras döttrar som våldtäkt. Detta trots att lagstiftningen har ändrats och att våldtäkt numer omfattar även samlag eller en sexuell handling jämförlig med samlag med någon som befinner sig i en särskilt utsatt situation. Det är antagligen för tidigt att säga något om det utvidgade våldtäktsbegreppet från 2013, som även omfattar passiva offer, har bidragit till någon djupare förståelse av vad våld, och i förlängningen våldtäkt, kan vara.

En del menar att våldtäktsbegreppet är bra för att det är negativt laddat. Jag menar att om vi inte kan förmedla att sexuella övergrepp är allvarliga utan att använda ordet våldtäkt har vi problem. Våldtäktsbegreppet verkar inte ha bidragit till att personer ser allvarligare på brott mot den sexuella och kroppsliga integriteten. På en rak fråga är personer emot våldtäkt, men om man beskriver sådant som utgör en våldtäkt i juridisk mening utan att använda ordet våldtäkt är det inte säkert att personer ser några problem med det.

Sexualbrottskommittén skriver vidare:

”Uppfattningen om vad som är en ”riktig” våldtäkt är omgivet av många åsikter och fördomar. Den våldtäkt som de allra flesta kan vara överens om är en ”riktig” våldtäkt är en s.k. överfallsvåldtäkt, dvs. en våldtäkt som sker av en okänd gärningsman. I verkligheten utgör den typen av våldtäkt en mycket liten andel av alla våldtäkter som sker varje år.”

Oavsett om sexualbrottslagstiftningens inledande rubricering kommer att spegla att den ”inte bygger på våld och tvång som brottsförutsättningar” eller inte hädanefter kommer jag fortsätta skriva om sexuella övergrepp, vilket borde vara tillräckligt för att markera allvaret. Men så tillhör en del av oss den minoritet som ser allvarligt på kränkningar också.

Sex tips för att bli bättre på sex

RFSU har publicerat sex tips för ett bättre sexliv.

1. Våga visa både med kroppsspråk och i ord hur du vill ha sex
2. Fråga vad din partner uppskattar i sängen
3. Utgå från tidigare positiva upplevelser och praktiker
4. Utforska din egen sexuella njutning på egen hand, det gör det enklare att beskriva för någon annan
5. Prioritera och ge utrymme till sex i vardagen
6. Fokusera på din egen och partnerns njutning istället för negativa tankar om din kropp

Tipsen är konkreta och de frångår tanken att sex skulle vara någonting man antingen är ”bra” eller ”dålig” på. Det går att bli bättre på sex. Sex är ett av få områden där erfarenhet betraktas som någonting dåligt bland vissa bedömare, men dem kan man bortse från såvida de inte menar att erfarenhet överlag är något dåligt och de närmare kan utveckla vad de menar.

Det fanns en tid då jag trodde att man antingen var bra eller dålig på att sjunga och att det bara var att acceptera. Kanske trodde jag att de som ”hade sångröst” var naturbegåvningar för att de sällan gjorde något nummer av all sin sångträning. Kanske var det bara en ursäkt för icke sångbegåvade att inte göra mitt bästa. Alla kan inte vara intresserad av att sjunga bra.

Vare sig man tror på naturbegåvningar inom sex, sång eller någonting annat finns det ingenting som talar för att det skulle vara sämre att lägga ned 10 000 timmar på något man tror på än att få förutsättningarna serverade.

Mer feministisk intellektuell energi åt sexuell frihet

”För det är väl ändå människan, den hela människan, som är vårt mål? I så fall bör vi inte ägna vår feministiska intellektuella energi åt att fundera på vad som är manligt respektive kvinnligt beteende” skriver Nina Björk i en krönika för Godmorgon, världen.

Om den hela människan är målet bör man fundera över hur man pratar om ”kvinnligt” och ”manligt”. När man pratar om föreställningar om kön och hur de begränsar människor bör det framgå att man avser sociala konstruktioner, däri ligger förändringspotentialen om inte annat.  Att befästa beteenden som antingen kvinnliga (och därmed positiva) eller manliga (och därmed negativa) är knappast förenligt med att människan oberoende av sitt kön ska ha frihet att forma sitt liv.

Innan man pratar om ”kvinnligt” och ”manligt” beteende kan det vara värt att fundera på om det över huvud taget finns något fog för att knyta beteendena till – om än sociala – kön. För ganska ofta när jag läser utsagor om hur kvinnor och män är kan jag inte låta bli att undra om det är baserat på hur någons senaste partners av visst kön betedde sig. Särskilt när jag identifierar mig med mannen. Är utsagorna bara baserade på någons senaste flick- eller pojkvänner kan det ifrågasättas om de säger något om kvinnor eller män i allmänhet.

Kanske är det jag som omger mig med toleranta personer, men jag kommer allt mer sällan i kontakt med personer som ger uttryck för att ”ingen kvinna vill” ditten eller datten eller att särskilda sexuella praktiker skulle vara kvinnoförnedrande. Om den spaningen säger mer om samtiden än om min omgivning är det positivt för det mest intressanta med den sortens kategoriska uttalanden är att man får en inblick i vad en del kvinnor på individnivå inte går igång på. Och man slipper vara en sån där inte alla kvinnor-kvinna.

Det kräver en del av en att inte utgå från att andra fungerar som en själv och det måste det få göra då personer är olika. Jag kan inte skriva föregående mening utan att det känns som att slå in en öppen dörr. Just på grund av genom sig själv känner man andra. Det är en sak att förstå att människor vill och väljer olika rent intellektuellt och en annan bejaka det. Det rimmar illa med att människor ska kunna forma sina liv i enlighet med sina preferenser att ifrågasätta dem när de inte överensstämmer med de egna. Eller som Sofia Nerbrand uttryckt det: ”En central del av liberalismen är förmågan att inte bara tala väl om frihet, utan också uppskatta det faktum att människor gör olika val.”

Det finns saker man varken har förhållit sig till eller övervägt att man skulle kunna göra. Skriva en bok till exempel. En bidragande orsak kan vara att ingen man kunnat identifiera sig med har skrivit böcker. Om man däremot har författare i släkten kan det vara närmare till hands att föreställa sig som någon som skriver böcker och faktiskt skrida till verket. Inte för att att vill skriva böcker, men ni förstår nog vart jag vill komma.

En annan sak är att vad människor vill kan variera övertid. Var man ska bo är en sådan sak de flesta förr eller senare måste förhålla sig till och det är också ett användbart exempel när man pratar om att vad man vill kan variera genom livet. Det finns inget självändamål i att aldrig ändra sig eller i att agera som om man inte har ändrat sig som jag ser det, i det här fallet att aldrig flytta.

Färre utsagor om vad som är ”kvinnligt” respektive ”manligt” och vad som ligger i kvinnors respektive mäns intressen vore på tiden. Över huvud taget att se hela människan bortom tvåkönsmodell och könad ram vore något. Får man höra alltifrån ingen kvinna vill till alla kvinnor vill eller alla kvinnor borde är risken att man undermedvetet anpassar sig efter alla utsagor när man hade kunnat stanna upp och funderat över vad man själv vill, vilket kan vara nog så svårt att få klarhet i. När jag inte är säker på vad jag vill brukar jag tänka att ett som är säkert är att i vart fall vet ännu mindre om vad jag vill.

Det är knappast hela världen om människor på individnivå får för sig att alla andra egentligen vill leva som dem. Problematiskt blir det när tillräckligt många med något som helst inflytande är överens om att det sätt de lever på är gott nog åt alla. Då kan det bli aktuellt att andra ska anpassa sina livsstilar i enlighet med deras preferenser, att begränsa människors frihet kort sagt. Antingen straffsanktionerat ovanifrån eller med hjälp av social kontroll och sociala sanktioner såsom utfrysning.

Det är lite som med slut-shaming. På individnivå kan människor ha olika uppfattningar om vad som är lagom med sex eller ett lagom antal sexpartners för dem. Jag har själv någon uppfattning om hur mycket sex jag vill ha. Det är en annan sak när personliga preferenser upphöjs till någon slags standard som begränsar människors, framförallt kvinnors, sexuella frihet. Då är den enda rimliga motreaktionen är att stå upp för sexuell frihet och människors rätt till sexuellt självbestämmande.

Det kallas orgasmgapet

Att kukpersoner kan räkna med orgasm i betydligt högre utsträckning än fittpersoner när de har partnersex. Att en del fittpersoner som inte har några bekymmer att uppnå orgasm vid solosex sällan eller aldrig orgasm när de har sex tillsammans med andra.

Orgasmgapet är inte bara statistik.

  1. Orgasmrelativismen som Martin Ezpeleta skrivit om. ”Var femte kvinna går alltså lottlös från sängen. Eller lottlös och lottlös… det kan ju vara skönt ändå. Det hör man ofta. Avdramatiseringen av den kvinnliga orgasmen. Som om sexet självklara slutstation inte vore att få komma, utan att ha lite mysigt. En erotisk resa i Karin Boyes anda: ”Visst finns det mening och mål med vår färd, men det är resan som gör mödan värd”. Såklart gäller den här orgasmrelativismen endast kvinnan.”
  2. Vi pratar om hur vi ska hantera kukpersoners utlösningar snarare än om frånvaron av fittpersoners utlösningar. Utlösningarna hanteras med olika preventivmedel och metoder.
  3. Vi pratar om hur fittpersoner fejkar orgasm, men inte om kukpersoner som fejkar att de kan ha vaginala samlag utan orgasm (de menar utlösning) för att de inte vill använda kondom.
  4. Kukpersoner ger ”orgasmgaranti” till fittpersoner. De är förstås medvetna om orgasmgapet, det är det som antas göra orgasmen åtråvärd för kvinnor och personer med fitta. Föreställ dig att fittpersoner skulle ge kukpersoner orgasmgarantier för att få ligga. Ni kan bortse från personer som har sex mot ersättning och utställer sådana ”garantier”.
  5. Kukpersoners orgasm/utlösning är någon slags minimistandard vid samlag. I och med kukpersonens orgasm är samlaget ”fullbordat”.
  6. Går en kondom sönder förutsätts den innehålla sperma. Ta ett dagen-efter-piller om kondomen går sönder, är något man säger till unga.
  7. När personer pratar om vaginala samlag ingår det att kukpersoner ska ha orgasm. Det är därför vi ger råd till personer som inte vill bli gravida att de över huvud taget inte borde ha sex (de menar vaginala samlag). Som om det inte vore möjligt för en kukpersoner att ha samlag utan att ejakulera.

Mouth to pussy me before pussy dick

En del säger att pornografin är en dålig inspirationskälla till sex, men den har åtminstone givit oss termer som ”pussy to mouth” eller p2m.

”It is the action of a woman taking the male’s penis and inserting it into her mouth immediately after removing it from her pussy so she may enjoy the tasty juices of her vagina.”

Behövs en term för att ta en kuk som man nyss haft i fittan i munnen? Om ja, behövs även en term för när man omsluter en kuk som man haft i munnen vaginalt? Om nej, varför inte?

Visst är det intressant att termen ”dick to mouth” inte syftar på när en fittperson ger en kukperson oralsex efter vaginalt samlag utan:

”When a female gives one male oral sex then right after shes done goes and kisses/makes out with another man. So basically it’s kinda like the first guy’s dick is in the second’s mouth hence ”dick-to-mouth”.

Som alla säkert vet är det kvinnor som ”förändras” av att ha sex. Det är kvinnor som kan bli ”sexuellt förbrukade”, genomgå så kallade ”oskuldsoperationer” och få intyg på att de inte haft vaginala samlag. En kuk är bara en kuk oavsett till vad och hur regelbundet den har använts. En kuk blir inte använd.

En kvinna eller en fittperson kan också ha en så kallad ”dick mouth”. Det kan handla om att man gett en kukperson oralsex och blivit med en dick mouth eller att man hånglar med en annan kukperson efteråt. Det finns olika definitioner och tankar om hur länge tillståndet varar. Enligt en källa varar det i 24 timmar. Det påminner om personer som menar att det är fel att ha sex med olika personer på en och samma kalenderdag.

Jag kan inte låta bli att undra hur vanligt det är att personer inte vill ge eller få oralsex efter vaginala samlag. Hur pussy to mouth och dick to mouth beskrivs varierar. Det som skiljer kukarna från fittorna är att kuken delas med någon annan, en utomstående. Någons kuk förs munvägen över till någon annan kukperson. Jag medger att det är svårt att följa tankegången.

Pussy to mouth hade kunnat beskriva när en kukperson hånglar med någon annan efter att ha slickat fitta, men av någon anledning ska fittor inte delas vidare. Alldeles oavsett är jag positiv till att personer har sexuella preferenser och om någon tycker att det är något alldeles extra att någon får smaka på sitt eget könsorgan tänker inte jag vara negativ.

En annan positiv sak med ”pussy to mouth” är att vi kommer ifrån att oralsex skulle vara någon slags ”förspel”. Vill du låta din inspireras av pornografin? Pussy to mouth och olika sexuella aktiviteter omvartannat kan vara något för dig.

Hur spontant är det där spontana sexet, överlag men främst sett till sitt innehåll? Flera har ifrågasatt oralsexets status som förspel. Oralsex är sex. Samtidigt som jag förstår varför oralsex ofta föregår vaginala samlag – samlag utan tillräcklig lubrikation är inte att rekommendera – går det alldeles utmärkt att låta andra sexuella aktiviteter vara ”förspel” eller att återuppta oralsex efter att man haft exempelvis vaginala samlag.

Oralsex kan genomsyra sex om man så vill. Personer som över huvud taget inte vill ha oralsex väcker frågor om inte oralsex som förspel är bättre än inget oralsex alls om det är de alternativ som står till buds. För egen del föredrar jag oralsex som förspel, mellanspel och efterspel.

Kanske ägnar vi oss mer åt det vi har satt ord på? Det vi pratar om? Jag är för kukpersoner som vill hångla, särskilt när de går ”mouth to cum mouth”. Jag uppskattar när personer går ”mouth to menstruation pussy”, över huvud taget när personer går ”mouth to pussy” och får en ”pussy mouth”.

Det måste rimligen finnas någon motsvarighet till ”pussy to mouth” när en kukperson får oralsex efter vaginala samlag (det finns trots allt en term för när det sker efter anala samlag, a2m). Vi kan inte ha ett sexuellt vokabulär som utgår från att kukpersoner ejakulerar vid vaginala samlag och inte vill ha oralsex efteråt.

Ta de strukturella problemen med de ansvariga

Du kan inte rädda världen en man i taget, skriver Laurie Penny i Sex, lögner & revolution. Det är överlag trevligare att ha sex än att skriva om det, men för den som vill förändra samhället torde det skrivna ordet vara mer effektivt.

Den vanligaste kommentaren när jag påtalar felaktigheter och orättvisor är att de ansvariga tycker jag borde ta saken direkt med dem i stället för att skriva artiklar eller blogga om det eller ens skriva om det på Facebook. Tyvärr tror jag inte det skulle ge mer effekt än ett ”Jaha, vi tar det med oss.” skriver Lisa Förare Winbladh som vid flera tillfällen skrivit om bristande jämställdhet i krogbranschen.

Individuella problem kan tjäna som exempel på strukturella problem. Det är ofta mer effektivt att ge exempel än att bara påstå saker. För att ta ett exempel: Det kan vara mer effektivt att beskriva vilka uttryck det tar sig att preventivmedel ses som kvinnors ansvar än att bara konstatera att så är fallet. Det händer att jag inte ger exempel i tron att personer är förmögna till abstrakt tänkande, men det enda som händer då är att personer efterfrågar dem.

Det går att ta upp individuella problem med ansvariga och samtidigt låta dem tjäna som exempel på strukturella problem. Det är inte antingen eller om någon trodde det och det händer att personer verkar utan att synas.

Jag skriver om sex bland annat utifrån tidigare erfarenheter av sex. Det behöver inte vara mina egna erfarenheter. Jag skriver framförallt om hur vi pratar om sex och hur det skildras. Flera har skrivit om att sex är mer än vaginala samlag, om klitorisstimulansens betydelse för att minska orgasmgapet mellan fittpersoner och kukpersoner, om att man inte kan utgå från att kvinnor använder hormonella preventivmedel. Jag har kritiserat män som ejakulerar i kvinnor utan samtycke.

Det handlar inte bara om sex, jag tar det bara som exempel för att sex är mitt huvudsakliga intresse, både att ha och skriva om. Det kan handla om näthat. Tänk om personer som blev utsatta för näthat förväntades ta det med varje individuell näthatare. För kännedom, jag föredrar att inte bli näthatad. Då ser jag hellre att personer – inte bara de som utsätts – pratar om näthat som det strukturella problem det är. Det gör nog de allra flesta.

Det är bara ibland som vi förväntas ta saker direkt med de berörda. Inte sällan är det kvinnor som lyfter strukturella problem som uppmanas ligga lågt. Till exempel när personer känner sig påhoppade för att något de gjort får figurera som exempel på något man inte borde göra. Låt personer få göra dåliga saker utan att de dåliga sakerna blir omskrivna. Ta det med de ansvariga istället.

Porr som inspirationskälla till sex

Jag saknar förslag om tänkbara inspirationskällor till sex. Behöver vi en litterär kanon på tema sex? Kan vi tänka oss att unga får läsa sexnoveller under skoltid? Okej, jag raljerar, men faktum är att det är svårt att komma på realistiska alternativ till porrfilmer som inspiration. De som kritiserar porrens ställning borde därför visa ett visst mått av ödmjukhet inför svårigheten att hitta källor till upphetsning och inspiration som kan konkurrera med porren. Pornografin är åtminstone en möjlighet att se andra ha sex, något som många inte skulle kunna hitta utanför porren.

Om vi antar att porren är den enda inspirationskällan till sex och att sex förtjänar en mångfald av inspirationskällor är frågan vad som skulle kunna samsas med porrens påverkan på vår sexualitet och/eller sexualvanor. Porren verkar av allt att döma vara här för att stanna.

De som kritiserar porren för att vara den enda inspirationskällan föreslår sällan några andra tänkbara inspirationskällor eller vad, om något, porrbranschen borde göra för att motarbeta sin särställning. Är det rimligt att kräva att porren ska agera som någon slags public service och förmedla att det även finns annan inspiration att tillgå?

Många gör sin porrkonsumtionsdebut innan de sexdebuterar tillsammans med någon annan. Få är de som ifrågasätter att de bilder av sex som ”porren” förmedlar i någon mån påverkar betraktaren, men det är tvära kast mellan att konstatera att det vi tar del av påverkar oss till att det skulle fungera som en instruktionsmanual och påverka oss negativt.

Sexualundervisning brukar lyftas fram som ett viktigt komplement till pornografin och den medialiserade sexualiteten, men då handlar det främst om hur den kan problematisera ”porrsex” snarare än om undervisning som sexuell inspirationskälla. Ett argument för sexualundervisning har till och med varit att den inte ”väcker den björn som sover”.

Samtal om stereotypa bilder som pornografiskt material kan förmedla och hur porren kan påverka våra sexliv, både positivt och negativt, fyller för all den en funktion, men det är någonting annat jag ser framför mig när någon är kritisk till att porren är den enda inspirationskällan. Jag ser inte en person som är emot sådant som kan inspirera människor till att ha sex framför mig – tvärtom. Jag föreställer mig snarare någon som inte nöjer sig med vad pornografiskt eller annat material borde låta bli att förmedla, någon som också associerar inspiration med något framåtblickande och lustfyllt.

Prata gärna om vad sex kan vara, men se upp med vuxna som när de oroar sig för ungas övergång från barndom till sexuella varelser inte kan låta bli att moralisera. Föräldrar som kanske snarare menar att unga över huvud taget inte borde ha några inspirationskällor till sex. För det går inte att ha det på både sätten samtidigt utan att det enda alternativ som står till buds blir allmän sexnegativitet. Jag tror mer om de som vänder sig emot stereotypa bilder i pornografi. För faktum kvarstår. Förr eller senare har de flesta unga sex och någonstans kommer inspirationen ifrån. Frågan är var och vad de kan söka upp när den egna fantasin inte räcker.

Sexuella mönster

Att människor har en tendens att falla in i sexuella mönster är i sig ingenting konstigt. Det konstiga är vi verkar vara mindre benägna att förändra sexuella mönster i jämförelse med andra mönster. I andra sammanhang upplever jag att vi är bättre på att reflektera över att vi har vissa vanor och ifrågasätta om de fortfarande fyller den funktion de en gång fyllde.

Kanske reflekterar personer kring sexuella mönster i det tysta, sex är trots allt inte ett samtalsämne vilket som helst. Människor kanske avger sexuella nyårslöften som de håller för sig själva, vad vet jag. Mer troligt är att personer är mer benägna att försöka förändra sådant som det finns en levande diskussion om att man kan förändra.

Det finns visserligen personer, däribland sexualupplysare, som pratar om att man kan ha ett mer varierat sexliv, men det blir enkelt en abstraktion. Jämför med gymmet där det inte går att undgå variationsmöjligheterna, det blir mer konkret och rätt vad det är slår det en att man kan prova sig fram och göra saker annorlunda.

Någon sexpositiv person pratade om att det går att ha sex på olika sätt, men är inte det bara någonting man säger för att det förväntas av en när normkritik är på allas läppar? Har inte personer sitt schematiska sex i slutändan?

Inga jämförelser i övrigt, men personer provar alla möjliga dieter för att hitta någon som passar dem. Varför inte prova på att vara en sexuell periodare och ha olika sorters sex i kortare perioder och utvärdera det på egen hand eller tillsammans med någon annan? Det verkar i alla fall betydligt mer givande att utforska olika sätt att tömma kroppen på orgasmvätska än att försöka ”rensa kroppen” med flytande föda.

För små skor

Att vara kvinna är att ständigt gå omkring i för små skor. Att vara feminist är att inse att det inte är fötterna som är för stora, utan skorna som är för små.

20140225164701889

En vän undrade hur man blir med större skor. Vad kan man som feminist göra för att töja ut skorna om man inte har råd att köpa ett par i rätt storlek? Svaret känns inte lika givet som frågan. Och jag vet inte om jag är rätt person att besvara den.

Sedan några år tillbaka bor jag själv. Jag vill inte vara jämställd någon man. Jag vill heller inte ha barn då jag inte tror att det går att leva jämställt med en person man har barn med. Jag är för ointresserad av projektet visa att det går att leva jämställt med man och barn. Andra som känner sig manade får gärna försöka.

Kritiserar du ojämställdhet där du möter den får du vara beredd på att bli sedd som ”den jobbiga”. Genom att göra personen som säger ifrån när ojämställdhet, härskartekniker eller vad det månde vara uppdagas till den jobbiga kan man minimera risken för att fler sluter upp bakom kritiken. Genom att ”straffa ut” den jobbiga statuerar man ett exempel. Såhär kan det gå om du är jobbig, var inte jobbig.

Bland alla som inte tar till orda finns som regel de som tycker att den jobbiga är rätt ute utan att själva vara beredda på att förpassas till de jobbiga. Ibland får man sig en tankeställare flera år senare när den jobbiga personen gör sig påmind. För att inte tala om de som inte kan sluta upp bakom en utan att de tvingas outa sig själva.

Se till att ha dina bubblor där du tillåts vara ditt jobbiga jag. Bubblorna inom vilka du bara är en jobbig person i mängden. Utan dem kan det bli ganska ensamt emellanåt. Och se till att ha på fötterna.