Stealthing är oskyddat sex utan samtycke

Hur många gånger har ni hört talas om kvinnor som påstår att de använder p-piller trots att de inte gör det för att de vill göra män till pappor mot deras vilja? Jag har tappat räkningen. Ofta påstås detta i samband med att personer diskuterar någon man som ”blivit pappa mot sin vilja” och så kallad juridisk abort. Det vill säga någon man som kommit i en kvinnas underliv utan att vilja bli pappa.

Jag har ingen aning om hur vanligt det är att kvinnor ljuger om att de använder preventivmedel, men att det inte går att kontrollera och blotta risken att en kvinna far med osanning eller glömmer bort att ta sina p-piller, vilket torde vara betydligt vanligare än att de ljuger, är i sig goda argument för att använda kondom och inte komma i personers underliv utan vidare. Det är inte ett argument för att bete sig ansvarslöst. Argumentet ”det var hon som började” tillhör sandlådan.

Mot bakgrund av detta är det intressant att man knappt pratat om män som tar av sig kondomen i smyg under samlag. Framtill nyligen. De senaste dagarna blev jag uppmärksammad på att det till och med finns ett begrepp för detta, stealthing, från engelskans stealth. Det borde inte behöva finnas, men i och med att det finns personer som är beredda att gå långt för oskyddat sex kan det vara användbart för att uppmärksamma personer (kanske främst män som aldrig ens övervägt att göra något dylikt) på problemet och göra något åt det.

Removing a condom during sex – known as stealthing – transforms a consensual act into a non-consensual one, skriver Rachel Hosie i Independent.

Jag föreställer mig att vi pratar mer om företeelser vi har satt ord på. Jag har inga siffror, men har hört talas om personer som tagit av kondomen i smyg under samlag. Jag tror inte att jag har råkat ut för detta själv, men några gånger har kondomen åkt av utan att jag lagt märke till det. Utan att överdriva risken för att kondomer åker av eller går sönder kan det vara bra att försäkra sig om att kondomen verkligen sitter på. Om personer med kuk märker om kondomer åker av vet jag inget om.

Som jag förstått det går stealthing ut på att man med händerna tar av kondomen utan att ens sexpartner är medveten om det. Kanske går det att vara ännu smidigare om man har kuk och vill ha samlag utan kondom, men det vet nog personer med kuk mer om. Utan att ha försökt tror jag inte att jag skulle kunna få av en kondom under sex utan att använda händerna.

Jag vände mig till personer med kuk på Twitter och frågade om det skulle vara möjligt att penetrera någon på ett sådant sätt att kondomen åker av utan att man aktivt behöver använda händerna för att få av den och fick några förslag. Glidmedel under kondomen, kondom i fel storlek eller att att inte rulla ned kondomen hela vägen. Nu tror jag i och för sig att det vanligaste skälet till att en del kukpersoner använder kondomer i fel storlek är att det känns lite bättre att köpa stora kondomer. Jag har ingen aning om detta förekommer i någon utsträckning, och det är inte min mening att diskutera huruvida kvinnor eller män som grupp är mest ansvarslösa i sexuella sammanhang. Jag nöjer mig med att konstatera att ingenting förvånar mig längre när det gäller män (jag har sex med män) som vill ha samlag utan kondom.

Man behöver förstås inte gå så långt att man tar av kondomen i smyg om man kan tjata till sig samlag utan kondom. Stealthing kanske kan vara något för personer som tjatat om oskyddat sex utan framgång, personer som vill befrukta någon mot dennes vilja, får en kick av att ”få göra saker” eller utsätta sexpartners för risker i största allmänhet. Oavsett hur den som har oskyddat sex med någon som vill ha skyddat sex går tillväga är det utan samtycke och bör betraktas därefter.

Oombedda råd på gymmet

I morse pratade jag och en person om pejorativet mansplaining. En del menar att ordet har missbrukats och jag är beredd att hålla med, att en man förklarar något för en kvinna är i sig inte mansplaining. Ordet har samtidigt bidragit till en ökad medvetenhet om fenomenet och fått en del att se över sitt eget mansplainande.

I förmiddags pratade jag och en person om okända personer som ger en oombedda råd på gymmet. Jag har varit förskonad från sådana råd. Jag kan bara minnas att jag varit med om det vid ett tillfälle och då har jag ändå gymmat till och från under flera år. Jag räknar inte den gången då en gyminstruktör som jag diskuterat styrketräning med på Twitter gav mig ett råd. Det var bara välkommet. Annars brukar personer lämna mig i fred på gymmet. Jag går inte dit för att socialisera mig med personer jag inte känner. Gymmet är egentid för mig.

Vad tror ni händer? Jo, i eftermiddags när jag just hade knäböjt 50 kg med repetitioner kommer en person fram till mig:

”Du vet väl att du inte behöver gå sådär djupt?”

”Jag vet.”

”För när man tävlar i styrketräning går man bara ner så att benen blir raka…”

”Jag vet.”

”Det där blir ju väldigt tungt.”

”Jag vill det.”

Man brukar prata om parallella knäböj och djupa knäböj. Den okända personen som kom fram till mig pratade om det förra. Jag är väl medveten om att jag gör djupa knäböj (ass to grass) utan ett spår av explosivitet. Och jo, jag har förstått att det nog är lättare att göra parallella knäböj om man inte är van vid något annat, men det är som att min kropp är inställd på att knäböj ska vara djupa. Jag försökte någon gång att göra parallella bara för att prova hur det är att göra ”vanliga” knäböj men jag upplevde att det var svårare. Måhända är det bara en vanesak.

Den okända personen på gymmet tycktes ha missat att det finns en diskussion om hur djupa knäböj man ska göra. Flera menar att djupa är att föredra för att de ger en större muskeltillväxt och starkare knän jämfört med parallella eller ”halva” knäböj. Bloggen Styrkelabbet har skrivit mer utförligt om det för den som är intresserad. Sedan jag fick reda på det har jag inte ens övervägt att gå över till grunda knäböj.

Gör någon djupa knäböj är personen rimligen medveten om det då flera upplever att det är tyngre. Det är nog betydligt vanligare att personer inte går ”tillräckligt” djupt utan att vara medvetna om det i sådana fall. Vill personer ha hjälp på gymmet brukar de be om den.

Högtider mot rasism

Prata inte politik under middagar är något som aldrig följts på de tillställningar jag har varit. Inför thanksgiving och i samband med att Donald Trump valdes gjordes en undersökning bland amerikaner om deras planer på att prata politik under Thanksgiving Day. Utan att överdriva omfattningen var det några medier skrev om familjer som inte skulle fira thanksgiving med varandra på grund av politiska oenigheter.

Jag vet inte hur det är här, om personer låter bli att fira högtider med släkten på grund av politiska oegentligheter, men jag är tacksam för att inte är amerikan och behöver förhålla mig till personer i min närhet som röstade på Trump.

I Sverige har vi istället Sverigedemokraterna. Ett parti som delar människor mer än något annat i riksdagen. Det är andra eller tredje största parti om man ska tro opinionsundersökningarna. Det är med andra ord inte omöjligt att någon eller några släktingar lägger sin röst på det. Kring senaste riksdagsvalet var det flera som pratade om att ta bort personer som vän på Facebook om de hade röstat på partiet. Hur hanterar de släktingar som gjort det, kan man fråga sig. Tänker till exempel på en tidigare klasskamrats förälder som har en bild från Sverigedemokraterna som omslagsbild på Facebook. Det är inte alla som har släktingar som är så öppna med sina politiska sympatier och jag vill inte ens föreställa mig hur det är att ha en mor som har en sådan bild som bakgrundsbild på Facebook. Vågar man bjuda hem vänner och partners med utländsk bakgrund? Så många frågor.

Har ni någon gång funderat på vilka av era släktingar ni hade känt om det inte vore för att ni var släkt? I gårdagens Babel pratade Elsie Johansson och Augustin Erba om grannen med anledning av den nya novellsamlingen Grannar. Att vara granne är något som är ofrivilligt, säger Erba. Detsamma kan man säga om att vara släkt. Med undantag för de som med berått mod skaffar barn förstås.

Sparkar in några öppna dörrar: Släkten kan vara en brokig skara av människor. Att man är släkt behöver inte innebära att man har särskilt mycket gemensamt.

Släkten kan bestå av släktingar som knappt bryr sig om politik, men också av politiska korrekta sådana och släktingar som inte missar en chans att uttrycka sig rasistiskt och gärna vill ha sista ordet. Frågan är varför någon som är engagerad i Ingen människa är illegal, är god man åt ensamkommande barn eller argumenterar för en generös migrationspolitik på fritiden skulle lägga några av årets lediga dagar på personer som ifrågasätter asylrätten eller misstänkliggör personer som tigger.

Gömmer man flyktingar på fritiden har jag all förståelse för om man hellre firar högtider i politiskt korrekta vänners lag än bland släktingar som får sina nyheter från Avpixlat. De högtider jag känner till går ut på att ha det trevligt ihop. Ramarna för det kan se olika ut men de går aldrig ut på att behöva folkbilda om rasism.

Män som är tydliga med att de älskar oralsex

För en tid sedan kikade jag med en person som visste att jag föredrar oralsex framför andra sorters sex. Personen ville därför sälja in sig som någon som uppskattade oralsex.

Jag är van män som påstår att de älskar att ge oralsex. De älskar det ungefär lika mycket som jag älskar att prata i telefon, jag kan gå med på det någon gång i bland i som högst två minuter. Jag vet inte vad de har för relation till de magiska orden, men jag är sparsam med dem. Jag har kanske sagt till en handfull personer att jag älskar dem.

Jag tänkte att jag skulle testa kikpersonen. Jag frågade om det var okej att bara ha oralsex. Inte bara men tillsammans med annat sex också, svarade personen. Är det okej om vi bara har vaginalsex då? Jo, det fungerade. Där någonstans tackade jag för mig.

Efter flera veckor (månader?) skriver personen till mig igen. Döm om min förvåning när jag ser att personen har bytt visningsnamn till ”älskar oralsex” på kik. Utan att svara blockerade jag personen. Hur dum tror han att jag är?

Inte alla män måste sluta använda oralsex som ett sätt att marknadsföra sig själva. Varför finns det massor av män där ute som påstår sig älska att ge oralsex men knappt några som påstår att de älskar vaginala samlag och att ejakulera i sina sexpartners? I heterosexuella sammanhang är vaginala samlag normen. De vaginala samlagen är till skillnad från oralsex inget man förväntas tycka särskilt mycket om för att ägna sig åt. Vaginala sex anses ingå i heterosex.

Ska jag ändå ha oralsex eller vaginala samlag vill jag ha det med någon som verkligen tycker om det. Nej, jag vill inte ha vaginala samlag med personer som kan tänka sig det. Jag gillar personer med preferenser. Mig veterligen finns det inga genvägar till personer som verkligen uppskattar sex. Man kan inte gå på vad människor säger. En del tycker om att ha sex mer än andra. Det gäller att prova sig fram. En annan lärdom är att man kommer att dra några nitlotter. Om man gör det gäller det att se sammanhangen. Prata gärna med andra som har sexuella erfarenheter. Det är intressant hur mycket man kan lära sig om hur personer är i sexuella sammanhang bara genom att prata med andra.

En del av oss har oralsex, andra lägger ned tid och energi på att sälja in sig som personer som tycker om oralsex. Det är lite som politiker som vill framstå som tydliga och därför tar ordet tydlig i sin mun.

Se upp med personer som försöker sälja in sig själva, inte minst när det gäller oralsex. De flesta som gillar oralsex gör ingen grej av det på samma sätt som de flesta som gillar vaginala samlag inte gör någon grej av det.

Om du inte kan berätta för någon att du gillar oralsex utan att personen undrar om du menar att du gillar att ge eller få är det ett varningstecken.

Tycker du inte om att få oralsex (jag har själv varit en sådan person) rekommenderar jag män som påstår sig älska att ge. Tycker du genuint om att slicka fitta avråder jag dig från att säga att du älskar att göra det. Ingen som läst detta kommer att tro dig och jag undrar om någon kvinna i världshistorien gått hem med någon för att han sa att han älskade att slicka fitta.

Den andra revolten

Har tänkt en del på den andra revolten, om man nu kan kalla det en revolt. Vuxenrevolten. När vuxna kommer på att de borde ta avstånd från sina ungdomsjag för att markera någon slags övergång från ungdom till vuxen. Vuxenrevolten hade varit alldeles utmärkt om den hade varit en uppgradering av ungdomsrevolten, men tyvärr innehåller den sällan några beståndsdelar av den sortens ålderskrisande som gör tråkiga människor lite mindre tråkiga.

Vuxenrevolten återställer istället alla de positiva saker man ägnade sin ungdom åt sig. Den som genomgår en vuxenrevolt tar avstånd sin bild av ungdomsjaget för att hen föreställer sig att det är så man blir insläppt i vuxenvärlden. Att utvecklas som människa är mycket begärt när det är så mycket enklare att bara ta avstånd från sitt tidigare jag och låta påskina att man blivit en annan, mer utvecklad, version av sig själv.

När ålderskrisande människor blickar framåt tror vuxenrevoltörerna att de har någonting att tjäna på att blicka bakåt och ta avstånd från sitt ungdomsjag och ungdomar i allmänhet. Det finns ingenting så andefattigt som att ta avstånd från sitt ungdomsjag och saker man gjorde när man var ung. Det är enkelt att ursäkta någonting som varit och inte kan göras ogjort. Självfallet hade jag lekt med kottar och tittat på tecknade barnprogram längre upp i åldern om jag fick en ny chans.

Hyresvärdarnas rigida inkomstkrav

På pendeltåget var det en hemlös man som frågade sina medresenärer om de hade några kronor att avvara. Jag sa att jag inte hade några kronor. De enkronor jag hade hade jag gett bort till en annan hemlös man några timmar tidigare. När jag ska gå av tåget hör jag ett barn fundera över om personen verkligen är hemlös. Han snusade och han hade en väska. Kan man vara hemlös om man snusar och har en väska? Föräldern tittar otålmodigt på sitt barn. Men han låter som en hemlös fortsatte barnet, något som talade för att han faktiskt var det. Hur låter man hemlös, undrade föräldern. En motiverad fråga.

Det är förstås dumt att tro att snusande säger någonting om en människas boendesituation. Av någon anledning blev jag mer förvånad än när vuxna resonerat på detta vis. Någonstans trodde jag att barn var klokare än vuxna. Samtidigt är det på detta vis ett inte obetydligt antal vuxna resonerar. Vuxna som ibland ifrågasätter om personer som har mobiltelefoner är fattiga på riktigt. Det skulle inte förvåna mig om barnet någonstans har snappat upp att man kanske inte är hemlös om man har vanor, personliga tillhörigheter och annat som gör oss mänskliga. Att de som har det kanske rent av luras som barnet uttryckte det.

Hemlösa personer kan förstås ha telefoner och andra tillhörigheter. Faktum är att man kan ha ett arbete och vara hemlös. Det räcker inte att det finns bostäder om hyresvärdarna antingen kräver att man ska ha en månatlig inkomst som motsvarar tre månadshyror eller mer eller att man ska att man ska ”ha 4.679 kronor kvar när hyran är betald”. När jag inte hade någonstans att bo var inte hyrorna det huvudsakliga problemet utan bristen på ett rum och kök i kombination med hyresvärdarnas inkomstkrav.

Jag bevakar hyreslägenheter med en viss maxhyra på olika bostadsförmedlingssajter. De flesta ettor som matchar mina bevakningar kan jag inte ens anmäla mig intresserad av då min inkomst inte anses tillräcklig. Uppbär man studiemedel utan att ha något arbete vid sidan av studierna kan man många gånger inte hyra sin bostad. Till och med den så kallade allmännyttan har orimliga inkomstkrav på människor som vill hyra sitt boende. Det lönar sig inte att vara en Spara som kan hushålla med sina pengar.

Utöver det kräver de flesta hyresvärdar goda referenser från tidigare hyresvärdar och det är inte säkert att unga personer och nya svenska har referenser från tidigare boenden. Hur det är för personer som har erfarenhet av missbruk eller tidigare blivit vräkta att skrapa ihop goda referenser kan jag bara gissa.

Tidningen Hem & Hyra skriver att regeringen har gett Boverket i uppdrag att sammanställa vilka krav som fastighetsägare och hyresvärdar runt om i landet ställer på sina blivande hyresgäster. Utifrån kartläggningen ska Boverket sedan ge förslag på hur man kan underlätta för människor att skaffa en bostad. Det är på tiden. Bostäder och rimliga krav, ja tack!

Antal rum: 1 rum Yta: 46 kvm Hyra: 4441 kr/mån

Tänk som en domstol

Allt går att relatera till juridik. Det är enkelt att hamna i försvarsposition och försvara sig själv när personer lägger sig i ens privatliv. De har på sätt och vis redan placerat en där men man behöver inte godta den placeringen.

Ibland när personer ifrågasätter något jag gör som inte angår dem glömmer jag bort detta, att allt jag gör inte angår andra, att jag inte behöver redovisa något för någon. När man väl börjat försvara sig kan man räkna med motargument på motargument och frågan om man över huvud taget borde diskutera varför någon gör si eller så förblir obesvarad. Det räcker att det de facto sker.

Efteråt kan det slå mig att jag borde ha struntat i vad personen sa. Tänk om jag bidrog till att ”legitimera” frågan genom att besvara den? Öppnade jag en dörr? Kommer personen inbilla sig att hen kan lägga sig i fortsättningsvis?

Om personer ifrågasätter något du gör som inte angår dem behöver du inte argumentera, förklara eller försvara dig om du inte vill. Ibland vill man förmedla varför man gör någonting annorlunda, kanske är man en del av en rörelse som bojkottar något och då kanske man inte vill missa ett tillfälle att berätta varför man inte dricker alkohol, äter kött eller köper apelsiner från Israel. Men bara för att man vill prata veganism ibland innebär inte det att man vill göra det i vilka sammanhang som helst eller på vilka villkor som helst. Det är skillnad på att bli ifrågasatt för att man är vegan och att ha ett samtal om veganism i allmänhet. Ibland vill man vara pedagogisk för att man tror att man har något att bidra med, ett nytt perspektiv eller gud vet vad. Det viktiga är att man bemöter för att man själv vill, att man inte får för sig att man måste det för att man känner sig trängd.

Du kan tänka som en domstol och avvisa utan att pröva i sak. Om någon säger att din pojkvän är ful kan du avvisa personen istället för att ”pröva” påståendet. Vill du berätta att du inte håller med om att din pojkvän är ful kan du för all del göra det, men få för den skull inte för dig att det angår någon annan om din pojkvän är ful eller att det är ditt ansvar att redogöra för om så inte är fallet.

Klä på dig, klä av dig!

Lyssnade på kortdokumentären Gamegirl som bland annat tar upp sexismen inom gamingvärlden. Mia Westin berättar att hon får ta emot hatiska och sexistiska kommentarer bland annat för hur hon klär sig. Vissa, både kvinnor och män, har svårt att hantera att hon strömmar i urringade kläder. Klä på dig är en återkommande kommentar. Westin berättar att det inte får henne att klä på sig utan snarare att det får henne att inse vikten av att stå upp för var och ens rätt att se ut som den vill oavsett kön och kropp. Jag fungerar likadant och det gör gissningsvis flera av dem som bär hijab, sminkar sig påfallande mycket, använder korta kjolar och så vidare. Är de som reagerar så i minoritet eller fattar inte de som talar om för kvinnor att klä på sig eller klä av sig (hijab) att ”risken” är de ”radikaliseras” inte ser något annat alternativ än att stå upp för rätten att se ut som man vill? Kanske anpassar sig majoriteten? Jag vet inte hur det är bland vuxna men har absolut träffat barn som slutat bära sina favoritplagg för att någon haft synpunkter på att deras kläder. Du har en egen kropp, gör vad du vill med den. Om unga kvinnor behöver bikiniöverdel är ett återkommande ämne för diskussion. Vad sägs om vi diskuterar huruvida vi behöver ha synpunkter på hur andra ser ut och klär sig istället?

Homofober läser konventioner

Personer som anser att en familj består av mamma, pappa och barn hänvisar ibland till FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Konventionen anger att ”rätten för giftasvuxna män och kvinnor att ingå äktenskap och bilda familj skall erkännas”. Konventionen nämner inte sexuell läggning som tänkbar diskrimineringsgrund, däremot ras, hudfärg, kön, religion och politisk åskådning. Inte heller framgår det av konventionen att familjer kan se olika ut. Personer av samma kön tillerkänns inte någon rätt att ingå äktenskap. Det kan jämföras med EU:s rättighetsstadga från år 2008 som har en könsneutral formulering om familjebildning och äktenskap, men samtidigt betonar att det är en nationell angelägenhet: ”Rätten att ingå äktenskap och rätten att bilda familj ska garanteras enligt de nationella lagar som reglerar utövandet av dessa rättigheter”.

FN-konventionen som trädde i kraft 1976 är en kompromiss mellan åtskilliga stater. Det är inte bara att ändra i konventionen. Det skulle kräva att konventionsstaterna gick med på det och hur troligt är det med tanke på alla populistiska och rasistiska krafter? Risken att rättigheterna istället skulle försvagas är överhängande. För de stater som vill säkerställa ett mer långt gående skydd för mänskliga rättigheter – exempelvis rätten till liv – finns tilläggsprotokoll till de flesta konventioner om fri- och rättigheter. Något generellt förbud mot dödsstraff finns inte i folkrätten. Vad som finns är ett tilläggsprotokoll med ett absolut förbud mot dödsstraff.

Slut-shaming handlar om kontroll över kvinnors sexualitet

Slut-shaming är sexuell ryktesspridning, det behöver inte handla om faktiska sexuella handlingar men kan göra det.

Slut-shaming handlar om kontroll över kvinnors sexualitet och i förlängningen kvinnors livsutrymme.

Det räcker inte att inte var ”för” sexuellt aktiv vilket hade varit begränsande nog, man ska heller inte framstå som någon som har ”för mycket” sex.

Vad gör man åt slut-shaming då? Be aldrig om ursäkt för din sexualitet. Be aldrig om ursäkt för att du är intresserad av sex. Ja, sex kan vara ett intresse.

Omge dig med personer som inte tycker att kvinnors värde står och faller med hur mycket eller lite sex de har.

Bidra inte till slut-shaming. Säg ifrån när personer ägnar sig åt slut-shaming.

”Hon är faktiskt ingen slampa” är inget bra försvar om någon blir kallad slampa. En persons livsstil ursäktar aldrig någonsin slut-shaming.

Ta inte slut-shaming på individnivå utan mer generellt. Ta varför det är irrelevant om någon ”är” en slampa eller inte.

Stå upp för kvinnors rätt till sina kroppar och påminn varandra om att kroppar kan användas på olika sätt. Ibland på sätt som man inte hade använt sin egen kropp. Som tur är har vi varsin att rå om.
 
Fortsätt prata om hur slut-shaming är en sexistisk praktik som går ut på att kontrollera kvinnors sexualitet och kroppar. Kort sagt kvinnors liv.