Spar inte det bästa till sist

För en del är sex något man har ibland, något som hör livet till, men knappast något som man pratar om, vare sig med sexpartners eller med andra. Upplägget kan vara att man har sex innan man går och lägger sig. Kanske för att det är då man har tid eller snarare för att det är då man tar sig tid. Har man vant sig vid att sex är något av en kvällsaktivitet, något som föregår sömn, har man en naturlig anledning att inte prata om det. Man somnar. Man vänder blad. Tills nästa gång proceduren upprepar sig.

Låter det tråkigt? Endast inget sex alls låter tråkigare. Inte att somna efter att man har haft sex utan att ha sex och somna som om ingenting har ägt rum. Som om man genast vore i behov av vakna upp som en ny oknullad människa. Det är något magiskt med kalenderdygnet har jag förstått. Ha gärna sex med flera, men inte under en och samma dag. Det är något av en oskriven regel. 

För att sex ska förbli speciellt med en person kan man inte ha det med olika personer under loppet av en dag. (Jag kan tänka mig att det även gäller biobesök. ”Va? Har du redan varit på bio i dag?”.) Människor vill känna sig speciella. Jag har all förståelse för det, men vi får samtidigt vara tacksamma över att den oskrivna regelns upphovsperson lät sig nöjas med dygnet som sexuell nollställare. Flera dygn hade varit olidligt länge för egen del. 

Men ni kanske är likadana när ni tittar på det senaste avsnittet av den där serien? Nu har vi tittat klart, nu sover vi. Eller nu duschar vi, varpå man skiljs åt, om man är så där wild and crazy att man har haft sex mitt på blanka dagen.

Jag vill ha tid att stanna upp och tänka att jag har haft sex. Har man morgonsex (det ena behöver inte utesluta det andra) kan det påverka resten av dagen på ett positivt sätt. Så är det i alla fall för mig. Det förutsätter kanske att man är en morgonmänniska, vad vet jag. I och med att jag är kvällstrött är det ytterligare en anledning för mig att inte låta sex bli något man har innan man går och lägger sig.

Jag vill inte ha sex när jag är trött och jag är inte en person som har sex i mån av tid, jag tar mig tid om jag vill ha sex med någon. Sex är för all del trevligt oavsett vilken tid på dygnet man har det, men jag tänker inte spara det bästa till sist. Jag vill gärna få vara i mitt nyknullade tillstånd. Då är jag som mest klar, kreativ och ja, lycklig.

Kvinnor är dåliga på att vara kränkta män

På internationella kvinnodagen blev ett museum i Stockholm uppmärksammat för att det tillämpade ”feministisk prissättning”. Museet höjde biljettpriset för män med det uttalade syftet att uppmärksamma löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Om tilltaget bidrog till en diskussion om löneskillnaderna eller snarare bidrog till att museet blev omnämnt i sociala medier får någon annan bedöma. Det bidrog i vart till att en del män, och säkerligen också en del kvinnor, som ändå aldrig hade tänkt sätta sin fot på museet hotade med att bojkotta det.

Diskussionen rörde att män under en dag, självaste internationella kvinnodagen, fick betala 17 kronor mer i inträde. Jag kunde inte låta bli att undra: Var var ni när kvinnor fick betala mer för att klippa sig? Jag fick förklarat för mig att det redan är olagligt och att det därför inte hörde dit. Jag nämner inte detta för att göra en stor sak av en del män är kränkta på internet utan för att lyfta hur okränkta kvinnor är i förhållande till patriarkal prissättning.

För någon månad sedan ville jag bli rekommenderad en frisörsalong som inte könsdiskriminerar kvinnor. En person tipsade mig om en salong som verkade bra. Enligt hemsidan kostade de 350/395 kronor att klippa sig där. Utan att veta vad en klippning brukar kosta tänkte jag att 350 kronor säkert är ett rimligt pris om salongen ska betala lön, semesterlön, arbetsgivaravgifter och köpa in hårvårdsprodukter och utrustning. För att inte tala om lokalhyran.

I dag besökte jag hemsidan igen. Väl inne i deras bokningssystem kunde man välja mellan herrklippning (tidsåtgång 30 minuter) och damklippning (tidsåtgång 45 minuter). Går det bra att få en herrklippning, tänkte jag för mig själv.

Det dåliga är att de inte ens skriver ut att kvinnor får betala mer. Jag ringde och dubbelkollade. Jag har inga problem med om salonger anpassar sina priser efter tidsåtgång och produkter. Det är mer av en principfråga att att jag inte tänker klippa mig på en salong som tar mer betalt av kvinnor. Och där påminner jag om de kränkta männen. Jag kan inte skryta med att jag bojkottat hårsalonger som klipper kvinnor till ett högre pris. Jag har bojkottat hårsalonger punkt.

Trots att det är olaga diskriminering att ta ut olika priser beroende på kön är det många frisörsalonger som gör detta. De gör inte ens en hemlighet av det. Jag har ibland undrat vad det beror på. Att de inte gör någon hemlighet av det beror förstås på att de inte behöver. Kvinnor betalar mer. Kvinnor rasar inte på sociala medier och anmäler till DO.

Kvinnor kanske inte känner sig diskriminerade när får betala mer på salonger.  Jämfört med all annan negativ särbehandling de utsätts för kanske 45 kronors prisskillnad gör detsamma. Det är ändå en särbehandling de ”går med på”. De flesta kvinnor har ändå långt hår och har de inte långt hår är de pensionärer och då finns pensionärsrabatt, kanske de tänker. Nej, de gör de antagligen ingen. Vem bryr sig om pensionärer?

Långhåriga kvinnor har kanske inte ens reflekterat över att de betalar mer för att de är kvinnor. Men det är något jag reflekterar jag över när jag med min utväxt som ännu inte har omdanats i en herr- eller damfrisyr ska välja mellan att boka en ”herrklippning” och en ”damklippning”. Det kan inte ta så lång tid – ska vi säga att det är en herrklippning?

Jag tänker också på den som varken identifierar sig som kvinna eller man, vilka bekymmer hen kan ha när hen ska boka klippning. Det var några som gjorde sig lustiga över hur det skulle gå till när museet i Stockholm skulle könsbestämma personer. Fråga frisörsalongerna hur de gör när de könsdiskriminerar kvinnor, tänkte de inte. Men allvarligt. Avgör de utifrån namn och röstläge när man ringer och bokar? Avgör de man kommer dit och de antingen läser en som kvinna eller man? Och hur gör de om de inte tror sig kunna avgöra någons kön? Hur gör de om de råkat felköna någon och gett denne ”fel” pris? Hur gör de om någon är ickebinär? Så många frågor. (När jag var på punkspelning i fredags var det en i bandet som välkomnade att alla tjejer, killar och ickebinära. Det var fint.)

”Den nya lagen om förbud mot diskriminering omfattade tidigare diskriminering på grund av religion etnicitet, sexuell läggning, och funktionshinder. Från och med den 1 juli omfattar den även diskriminering på grund av kön. Jämo har hittills fått in 27 anmälningar – de flesta rör så kallad teledejting, där kvinnor ringer gratis medan män får betala. Några anmälningar handlar om olika åldersgränser för män och kvinnor på krogar och finlandsfärjor.” (SvD, 3 september 2005)

Salongerna könsdiskriminerar kvinnor och vi bryr oss inte. Vi kvinnor är alldeles för dåliga på att vara kränkta män. Det fattas bara att några salonger går ut och chockhöjer priset på herrklippningar och motiverar det med feministiska argument. Först då kanske vi får en diskussion om detta. Innan dess tänker jag inte betala en krona mer på grund av att jag är kvinna.

Hög nivå i politiska debatter är heller inte en mänsklig rättighet

Amnesty Sverige hade årsmöte i helgen och det hade inkommit en motion om att konkretisera begreppet mänsklig rättighet. Det är ganska många som inte vet vad det innebär att något är en mänsklig rättighet. Därför är det intressant att argumentet ”det är inte en mänsklig rättighet” används så flitigt i den politiska debatten. Föga förvånande är det många gånger enklare att bena ut vad som inte är en mänsklig rättighet än vad som är det, men frågan är om, och i sådana fall vad, ett sådant konstaterande tillför det politiska samtalet.

Att varken sex, barn eller att få arbeta som barnmorska är mänskliga rättigheter enligt några konventioner över vilka rättigheter människor har vet vi. Det är inte så att staten går in som garant för att människor ska kunna ha ett sexliv. Men det är knappast så att det konstaterandet – att något inte är en mänsklig rättighet – kommer att bidra till att personer slutar att diskutera hur man bör se på och eventuellt reglera köp av sexuella tjänster, värdgraviditet eller samvetsfrihet (som faktiskt är en mänsklig rättighet). Det är en betydligt mer intressant fråga (i den mån man över huvud taget tycker att det är intressant) än vad som är en mänsklig rättighet. Slå i en konvention kan vem som helst göra.

Sommarjobb

Om någon har sommarjobb eller skrivuppdrag till mig vore det mycket uppskattat. Jag läser åttonde terminen av juristprogrammet vid Stockholms universitet. För närvarande läser jag specialkursen i internationell beskattning. Innan har jag läst specialkurserna i företagsbeskattning och förvaltningsrätt. Jag är främst intresserad av processrätt, förvaltningsrätt och skatterätt. Söker även icke-juridiska sommarjobb och är inte låst till Stockholm under sommaren.

Stealthing är oskyddat sex utan samtycke

Hur många gånger har ni hört talas om kvinnor som påstår att de använder p-piller trots att de inte gör det för att de vill göra män till pappor mot deras vilja? Jag har tappat räkningen. Ofta påstås detta i samband med att personer diskuterar någon man som ”blivit pappa mot sin vilja” och så kallad juridisk abort. Det vill säga någon man som kommit i en kvinnas underliv utan att vilja bli pappa.

Jag har ingen aning om hur vanligt det är att kvinnor ljuger om att de använder preventivmedel, men att det inte går att kontrollera och blotta risken att en kvinna far med osanning eller glömmer bort att ta sina p-piller, vilket torde vara betydligt vanligare än att de ljuger, är i sig goda argument för att använda kondom och inte komma i personers underliv utan vidare. Det är inte ett argument för att bete sig ansvarslöst. Argumentet ”det var hon som började” tillhör sandlådan.

Mot bakgrund av detta är det intressant att man knappt pratat om män som tar av sig kondomen i smyg under samlag. Framtill nyligen. De senaste dagarna blev jag uppmärksammad på att det till och med finns ett begrepp för detta, stealthing, från engelskans stealth. Det borde inte behöva finnas, men i och med att det finns personer som är beredda att gå långt för oskyddat sex kan det vara användbart för att uppmärksamma personer (kanske främst män som aldrig ens övervägt att göra något dylikt) på problemet och göra något åt det.

Removing a condom during sex – known as stealthing – transforms a consensual act into a non-consensual one, skriver Rachel Hosie i Independent.

Jag föreställer mig att vi pratar mer om företeelser vi har satt ord på. Jag har inga siffror, men har hört talas om personer som tagit av kondomen i smyg under samlag. Jag tror inte att jag har råkat ut för detta själv, men några gånger har kondomen åkt av utan att jag lagt märke till det. Utan att överdriva risken för att kondomer åker av eller går sönder kan det vara bra att försäkra sig om att kondomen verkligen sitter på. Om personer med kuk märker om kondomer åker av vet jag inget om.

Som jag förstått det går stealthing ut på att man med händerna tar av kondomen utan att ens sexpartner är medveten om det. Kanske går det att vara ännu smidigare om man har kuk och vill ha samlag utan kondom, men det vet nog personer med kuk mer om. Utan att ha försökt tror jag inte att jag skulle kunna få av en kondom under sex utan att använda händerna.

Jag vände mig till personer med kuk på Twitter och frågade om det skulle vara möjligt att penetrera någon på ett sådant sätt att kondomen åker av utan att man aktivt behöver använda händerna för att få av den och fick några förslag. Glidmedel under kondomen, kondom i fel storlek eller att att inte rulla ned kondomen hela vägen. Nu tror jag i och för sig att det vanligaste skälet till att en del kukpersoner använder kondomer i fel storlek är att det känns lite bättre att köpa stora kondomer. Jag har ingen aning om detta förekommer i någon utsträckning, och det är inte min mening att diskutera huruvida kvinnor eller män som grupp är mest ansvarslösa i sexuella sammanhang. Jag nöjer mig med att konstatera att ingenting förvånar mig längre när det gäller män (jag har sex med män) som vill ha samlag utan kondom.

Man behöver förstås inte gå så långt att man tar av kondomen i smyg om man kan tjata till sig samlag utan kondom. Stealthing kanske kan vara något för personer som tjatat om oskyddat sex utan framgång, personer som vill befrukta någon mot dennes vilja, får en kick av att ”få göra saker” eller utsätta sexpartners för risker i största allmänhet. Oavsett hur den som har oskyddat sex med någon som vill ha skyddat sex går tillväga är det utan samtycke och bör betraktas därefter.

Oombedda råd på gymmet

I morse pratade jag och en person om pejorativet mansplaining. En del menar att ordet har missbrukats och jag är beredd att hålla med, att en man förklarar något för en kvinna är i sig inte mansplaining. Ordet har samtidigt bidragit till en ökad medvetenhet om fenomenet och fått en del att se över sitt eget mansplainande.

I förmiddags pratade jag och en person om okända personer som ger en oombedda råd på gymmet. Jag har varit förskonad från sådana råd. Jag kan bara minnas att jag varit med om det vid ett tillfälle och då har jag ändå gymmat till och från under flera år. Jag räknar inte den gången då en gyminstruktör som jag diskuterat styrketräning med på Twitter gav mig ett råd. Det var bara välkommet. Annars brukar personer lämna mig i fred på gymmet. Jag går inte dit för att socialisera mig med personer jag inte känner. Gymmet är egentid för mig.

Vad tror ni händer? Jo, i eftermiddags när jag just hade knäböjt 50 kg med repetitioner kommer en person fram till mig:

”Du vet väl att du inte behöver gå sådär djupt?”

”Jag vet.”

”För när man tävlar i styrketräning går man bara ner så att benen blir raka…”

”Jag vet.”

”Det där blir ju väldigt tungt.”

”Jag vill det.”

Man brukar prata om parallella knäböj och djupa knäböj. Den okända personen som kom fram till mig pratade om det förra. Jag är väl medveten om att jag gör djupa knäböj (ass to grass) utan ett spår av explosivitet. Och jo, jag har förstått att det nog är lättare att göra parallella knäböj om man inte är van vid något annat, men det är som att min kropp är inställd på att knäböj ska vara djupa. Jag försökte någon gång att göra parallella bara för att prova hur det är att göra ”vanliga” knäböj men jag upplevde att det var svårare. Måhända är det bara en vanesak.

Den okända personen på gymmet tycktes ha missat att det finns en diskussion om hur djupa knäböj man ska göra. Flera menar att djupa är att föredra för att de ger en större muskeltillväxt och starkare knän jämfört med parallella eller ”halva” knäböj. Bloggen Styrkelabbet har skrivit mer utförligt om det för den som är intresserad. Sedan jag fick reda på det har jag inte ens övervägt att gå över till grunda knäböj.

Gör någon djupa knäböj är personen rimligen medveten om det då flera upplever att det är tyngre. Det är nog betydligt vanligare att personer inte går ”tillräckligt” djupt utan att vara medvetna om det i sådana fall. Vill personer ha hjälp på gymmet brukar de be om den.

Högtider mot rasism

Prata inte politik under middagar är något som aldrig följts på de tillställningar jag har varit. Inför thanksgiving och i samband med att Donald Trump valdes gjordes en undersökning bland amerikaner om deras planer på att prata politik under Thanksgiving Day. Utan att överdriva omfattningen var det några medier skrev om familjer som inte skulle fira thanksgiving med varandra på grund av politiska oenigheter.

Jag vet inte hur det är här, om personer låter bli att fira högtider med släkten på grund av politiska oegentligheter, men jag är tacksam för att inte är amerikan och behöver förhålla mig till personer i min närhet som röstade på Trump.

I Sverige har vi istället Sverigedemokraterna. Ett parti som delar människor mer än något annat i riksdagen. Det är andra eller tredje största parti om man ska tro opinionsundersökningarna. Det är med andra ord inte omöjligt att någon eller några släktingar lägger sin röst på det. Kring senaste riksdagsvalet var det flera som pratade om att ta bort personer som vän på Facebook om de hade röstat på partiet. Hur hanterar de släktingar som gjort det, kan man fråga sig. Tänker till exempel på en tidigare klasskamrats förälder som har en bild från Sverigedemokraterna som omslagsbild på Facebook. Det är inte alla som har släktingar som är så öppna med sina politiska sympatier och jag vill inte ens föreställa mig hur det är att ha en mor som har en sådan bild som bakgrundsbild på Facebook. Vågar man bjuda hem vänner och partners med utländsk bakgrund? Så många frågor.

Har ni någon gång funderat på vilka av era släktingar ni hade känt om det inte vore för att ni var släkt? I gårdagens Babel pratade Elsie Johansson och Augustin Erba om grannen med anledning av den nya novellsamlingen Grannar. Att vara granne är något som är ofrivilligt, säger Erba. Detsamma kan man säga om att vara släkt. Med undantag för de som med berått mod skaffar barn förstås.

Sparkar in några öppna dörrar: Släkten kan vara en brokig skara av människor. Att man är släkt behöver inte innebära att man har särskilt mycket gemensamt.

Släkten kan bestå av släktingar som knappt bryr sig om politik, men också av politiska korrekta sådana och släktingar som inte missar en chans att uttrycka sig rasistiskt och gärna vill ha sista ordet. Frågan är varför någon som är engagerad i Ingen människa är illegal, är god man åt ensamkommande barn eller argumenterar för en generös migrationspolitik på fritiden skulle lägga några av årets lediga dagar på personer som ifrågasätter asylrätten eller misstänkliggör personer som tigger.

Gömmer man flyktingar på fritiden har jag all förståelse för om man hellre firar högtider i politiskt korrekta vänners lag än bland släktingar som får sina nyheter från Avpixlat. De högtider jag känner till går ut på att ha det trevligt ihop. Ramarna för det kan se olika ut men de går aldrig ut på att behöva folkbilda om rasism.

Män som är tydliga med att de älskar oralsex

För en tid sedan kikade jag med en person som visste att jag föredrar oralsex framför andra sorters sex. Personen ville därför sälja in sig som någon som uppskattade oralsex.

Jag är van män som påstår att de älskar att ge oralsex. De älskar det ungefär lika mycket som jag älskar att prata i telefon, jag kan gå med på det någon gång i bland i som högst två minuter. Jag vet inte vad de har för relation till de magiska orden, men jag är sparsam med dem. Jag har kanske sagt till en handfull personer att jag älskar dem.

Jag tänkte att jag skulle testa kikpersonen. Jag frågade om det var okej att bara ha oralsex. Inte bara men tillsammans med annat sex också, svarade personen. Är det okej om vi bara har vaginalsex då? Jo, det fungerade. Där någonstans tackade jag för mig.

Efter flera veckor (månader?) skriver personen till mig igen. Döm om min förvåning när jag ser att personen har bytt visningsnamn till ”älskar oralsex” på kik. Utan att svara blockerade jag personen. Hur dum tror han att jag är?

Inte alla män måste sluta använda oralsex som ett sätt att marknadsföra sig själva. Varför finns det massor av män där ute som påstår sig älska att ge oralsex men knappt några som påstår att de älskar vaginala samlag och att ejakulera i sina sexpartners? I heterosexuella sammanhang är vaginala samlag normen. De vaginala samlagen är till skillnad från oralsex inget man förväntas tycka särskilt mycket om för att ägna sig åt. Vaginala sex anses ingå i heterosex.

Ska jag ändå ha oralsex eller vaginala samlag vill jag ha det med någon som verkligen tycker om det. Nej, jag vill inte ha vaginala samlag med personer som kan tänka sig det. Jag gillar personer med preferenser. Mig veterligen finns det inga genvägar till personer som verkligen uppskattar sex. Man kan inte gå på vad människor säger. En del tycker om att ha sex mer än andra. Det gäller att prova sig fram. En annan lärdom är att man kommer att dra några nitlotter. Om man gör det gäller det att se sammanhangen. Prata gärna med andra som har sexuella erfarenheter. Det är intressant hur mycket man kan lära sig om hur personer är i sexuella sammanhang bara genom att prata med andra.

En del av oss har oralsex, andra lägger ned tid och energi på att sälja in sig som personer som tycker om oralsex. Det är lite som politiker som vill framstå som tydliga och därför tar ordet tydlig i sin mun.

Se upp med personer som försöker sälja in sig själva, inte minst när det gäller oralsex. De flesta som gillar oralsex gör ingen grej av det på samma sätt som de flesta som gillar vaginala samlag inte gör någon grej av det.

Om du inte kan berätta för någon att du gillar oralsex utan att personen undrar om du menar att du gillar att ge eller få är det ett varningstecken.

Tycker du inte om att få oralsex (jag har själv varit en sådan person) rekommenderar jag män som påstår sig älska att ge. Tycker du genuint om att slicka fitta avråder jag dig från att säga att du älskar att göra det. Ingen som läst detta kommer att tro dig och jag undrar om någon kvinna i världshistorien gått hem med någon för att han sa att han älskade att slicka fitta.

Den andra revolten

Har tänkt en del på den andra revolten, om man nu kan kalla det en revolt. Vuxenrevolten. När vuxna kommer på att de borde ta avstånd från sina ungdomsjag för att markera någon slags övergång från ungdom till vuxen. Vuxenrevolten hade varit alldeles utmärkt om den hade varit en uppgradering av ungdomsrevolten, men tyvärr innehåller den sällan några beståndsdelar av den sortens ålderskrisande som gör tråkiga människor lite mindre tråkiga.

Vuxenrevolten återställer istället alla de positiva saker man ägnade sin ungdom åt sig. Den som genomgår en vuxenrevolt tar avstånd sin bild av ungdomsjaget för att hen föreställer sig att det är så man blir insläppt i vuxenvärlden. Att utvecklas som människa är mycket begärt när det är så mycket enklare att bara ta avstånd från sitt tidigare jag och låta påskina att man blivit en annan, mer utvecklad, version av sig själv.

När ålderskrisande människor blickar framåt tror vuxenrevoltörerna att de har någonting att tjäna på att blicka bakåt och ta avstånd från sitt ungdomsjag och ungdomar i allmänhet. Det finns ingenting så andefattigt som att ta avstånd från sitt ungdomsjag och saker man gjorde när man var ung. Det är enkelt att ursäkta någonting som varit och inte kan göras ogjort. Självfallet hade jag lekt med kottar och tittat på tecknade barnprogram längre upp i åldern om jag fick en ny chans.

Hyresvärdarnas rigida inkomstkrav

På pendeltåget var det en hemlös man som frågade sina medresenärer om de hade några kronor att avvara. Jag sa att jag inte hade några kronor. De enkronor jag hade hade jag gett bort till en annan hemlös man några timmar tidigare. När jag ska gå av tåget hör jag ett barn fundera över om personen verkligen är hemlös. Han snusade och han hade en väska. Kan man vara hemlös om man snusar och har en väska? Föräldern tittar otålmodigt på sitt barn. Men han låter som en hemlös fortsatte barnet, något som talade för att han faktiskt var det. Hur låter man hemlös, undrade föräldern. En motiverad fråga.

Det är förstås dumt att tro att snusande säger någonting om en människas boendesituation. Av någon anledning blev jag mer förvånad än när vuxna resonerat på detta vis. Någonstans trodde jag att barn var klokare än vuxna. Samtidigt är det på detta vis ett inte obetydligt antal vuxna resonerar. Vuxna som ibland ifrågasätter om personer som har mobiltelefoner är fattiga på riktigt. Det skulle inte förvåna mig om barnet någonstans har snappat upp att man kanske inte är hemlös om man har vanor, personliga tillhörigheter och annat som gör oss mänskliga. Att de som har det kanske rent av luras som barnet uttryckte det.

Hemlösa personer kan förstås ha telefoner och andra tillhörigheter. Faktum är att man kan ha ett arbete och vara hemlös. Det räcker inte att det finns bostäder om hyresvärdarna antingen kräver att man ska ha en månatlig inkomst som motsvarar tre månadshyror eller mer eller att man ska att man ska ”ha 4.679 kronor kvar när hyran är betald”. När jag inte hade någonstans att bo var inte hyrorna det huvudsakliga problemet utan bristen på ett rum och kök i kombination med hyresvärdarnas inkomstkrav.

Jag bevakar hyreslägenheter med en viss maxhyra på olika bostadsförmedlingssajter. De flesta ettor som matchar mina bevakningar kan jag inte ens anmäla mig intresserad av då min inkomst inte anses tillräcklig. Uppbär man studiemedel utan att ha något arbete vid sidan av studierna kan man många gånger inte hyra sin bostad. Till och med den så kallade allmännyttan har orimliga inkomstkrav på människor som vill hyra sitt boende. Det lönar sig inte att vara en Spara som kan hushålla med sina pengar.

Utöver det kräver de flesta hyresvärdar goda referenser från tidigare hyresvärdar och det är inte säkert att unga personer och nya svenska har referenser från tidigare boenden. Hur det är för personer som har erfarenhet av missbruk eller tidigare blivit vräkta att skrapa ihop goda referenser kan jag bara gissa.

Tidningen Hem & Hyra skriver att regeringen har gett Boverket i uppdrag att sammanställa vilka krav som fastighetsägare och hyresvärdar runt om i landet ställer på sina blivande hyresgäster. Utifrån kartläggningen ska Boverket sedan ge förslag på hur man kan underlätta för människor att skaffa en bostad. Det är på tiden. Bostäder och rimliga krav, ja tack!

Antal rum: 1 rum Yta: 46 kvm Hyra: 4441 kr/mån