Sälj grej med höhande

Visst kan man som Tomas Högström ifrågasätta statliga utredningar som framstår som beställningsjobb. Moderaten ger i en debattartikel i Svenska Dagbladet exempel på några sådana utredningar som regeringen tillsatt det senaste året.

Mest aktuell är ”utredningen” om kommande storregioner. [Utredningen] har inte varit förutsättningslös och saknar analys och konsekvensbeskrivningar. Det är ett tydligt beställningsjobb från regeringen.

Högström själv är emot att Västmanland ska bilda en ”monsterregion” tillsammans med Dalarnas, Gävleborgs, Södermanlands, Uppsalas och Örebro län. Ett annat exempel är att regeringen gett  socialdemokraten Ilmar Reepalu i uppdrag att utreda frågan om vinster i välfärden. ”Det är tydligt att Reepalu handplockades av regeringen för att man ville ha en utredning som är kritisk mot alla former av valfrihet och vinster i välfärden.” Även apoteksutredningen som ska se över alliansregeringens apoteksreform beskrivs som ett beställningsjobb.

Bland alla ensidiga och politiskt laddade utredningar passar Högström på att nämna den första sexualvaneundersökningen på 20 år. ”Nyligen valde han [sjukvårdsminister Gabriel Wikström] i stället att prioritera att utreda svenska folkets sexvanor”. Varför detta över huvud taget nämns i sammanhanget kan man fråga sig då det inte rör sig om en utredning som fått kritik för att den enbart lär bekräfta beställarens världsbild vad den nu är. Utredningen har snarare fått kritik för att den över huvud taget äger rum. Högström antyder att Wikström borde prioritera annorlunda: ”Samtidigt kommer rapporter om att svenska sjukhus är de minst produktiva i Norden, men det är inget som tycks bekymra Wikström.”. Vi kan faktiskt inte utreda sexvanor medan svenska sjukhus är eftersatta.

Om man vågar sig på en gissning: Gärna statliga utredningar om de är förutsättningslösa och inte handlar om något så – i Tomas Högströms tycke – banalt som svenska folkets sexvanor. Eventuellt hade utredningarna passerat som förutsättningslösa om de hade undersökt problemen med monsterregioner.

Lyssna på kroppen

Det har länge sagts att p-piller kan påverka sexlusten negativt. Det nya är att det nu är vetenskapligt bevisat.

”Conclusions: This study shows no negative impact of a levonorgestrel-containing oral contraceptive on overall sexual function, although three of seven sexual function domains were adversely affected.” (Combined Oral Contraceptives and Sexual Function in Women – a Double-Blind, Randomized, Placebo Controlled Trial)

”För första gången har en vetenskaplig studie visat att p-piller kan påverka sexualiteten. Det är Karolinska institutet som ligger bakom studien som visar att p-piller i vissa fall kan inverka negativt på åtrå, upphetsning och tillfredsställelse. Däremot har man inte kunnat se någon förändring när det gäller exempelvis förmågan att få orgasm.” (P1)

”P-piller kan minska din lust att ha sex, din tillfredsställelse och din upphetsning. Det här har det snackats om ett tag och nu är det vetenskapligt bevisat.” (P3)

Jag tackade nej till p-piller när jag var 14 år för att jag inte ville riskera sänkt sexlust. Jag hade inte tillgång till någon studie men jag hade hört att p-piller kunde påverka sexlusten negativt och tyckte inte att det var värt den risken. Det fanns ett annat preventivmedel utan några biverkningar. Det skyddade även mot sexuellt överförbara sjukdomar vilket är relevant om man har sex med flera personer.

”However, the duration of treatment was quite short, only three months, and one could argue that some of the adverse effects recorded might vanish over time. Still, a further deterioration could also be possible. Also, the use of OCs will influence the amount and cyclicity of menstrual bleeding and therefore patient blinding in reality may not have been complete. While specific questions on these issues were avoided, women may have suspected that they were given active treatment. Thus, we cannot rule out that subjective opinions and expectations might have had some influence on the results. Such bias, however, could work in both directions. Moreover, some positive effects of OC use in real life such as not having barrier contraception and being less concerned about getting pregnant could not be assessed in the present study.”

Studien kan ses som en påminnelse om att det kan vara bra att lyssna på den egna kroppen i brist på studier för visst har personer som slutat med p-piller för att de bekymrat sig över sin sexuella lust eller, vilket kanske är vanligare, slutat med dem av andra skäl och märkt av hur det påverkat deras lust lyssnat på kroppen. Det mest intressanta med studien är att den tittat särskilt på sådant som åtrå, upphetsning, tillfredsställelse, orgasm och självbild.

”The present data support that a levonorgestrel-containing OC can have an adverse effect on some aspects of sexual function in young women. Although the effect was quite small, it may represent a clinically important sideeffect for individual women. This possible side-effect should be recognized and considered during contraceptive counseling and may be relevant for the choice of hormonal method.”

Ingen nyheter att p-piller kan påverka sexlusten. Det stämmer att kvinnor pratat om detta länge, men det innebär inte att det skulle vara negativt med vetenskapliga studier. Däremot kan man fråga sig varför det tagit så lång tid att undersöka något som varit ”allmänt känt”.

”Angelica Lindén Hirshberg [professor och gynekolog på Karolinska institutet] tycker inte att de som mår bra ska sluta äta p-piller, men hon hoppas att det här ska leda till bättre rådgivning och mer forskning på preventivmedel och hur man mår av dem. För hittills har det faktiskt inte forskats mycket på det alls.

– Det är unga friska kvinnor som ofta går på p-piller. Som tar det varje dag ibland i decennier, då är det inte rimligt att man ska få en påverkan på hur man mår och på ens sexualitet.”

Personer som mår bra av sina p-piller bör fortsätta använda dem. Det låter bra, men jag kan inte låta bli att tänka på alla de som inte känner till något annat. Jag föreställer mig att det är svårt att förhålla sig nyktert till sin egen åtrå, upphetsning och tillfredsställelse alldeles oavsett, men är det inte ännu svårare för de som började använda p-piller innan de blev sexuellt aktiva? De som inte kan jämföra sex utan p-piller och sex med p-piller. Studien har undersökt kvinnor mellan 18 och 35 år.

Hur noterar man förändringar som sker gradvis för det är trots allt inte frågan om av och på. En del som använt p-piller menar att det tog en längre tid från att de slutade med dem till att de blev ”återställda”. Stämmer det försvårar det för unga att ”prova sig fram” tills de hittar ett hormonellt preventivmedel ”som passar”.

Vad ska personer som undrar om de har nedsatt sexlust jämföra med? Det behöver inte vara hormonella preventivmedel, det kan lika gärna vara långa arbetsdagar, ojämn fördelning av hushållsarbetet, en nära anhörig som är svårt sjuk eller små barn med allt vad det innebär. Hur bör man åtra? Hur bör ens orgasmfunktion vara?

Hur vet man om ens förmåga att bli tillfredsställd, gå igång, få orgasm är nedsatt? Ibland vet man det rent intuitivt (man kanske alltid hade orgasm vid partnersex tidigare men numer bara har det med vissa personer, man kanske hade starkare orgasmer en period i livet) men generellt?

Vad gäller kåthet kan det vara intressant att jämföra med sig själv. Jag skulle kunna prata om min kåthet under ägglossning och min kåthet i övrigt. Under ägglossning kan jag vara så pass kåt att jag inte vet var jag ska ta vägen, det kan bli svårt att fokusera. Under den korta perioden finner jag alla sexiga och jag befarar att jag kommer att gå in i en lyktstolpe eller i vart fall snubbla om jag ser någon jag vill ligga med. Det är för övrigt en period då jag mer än vanligt skannrar av min omgivning efter personer jag vill ligga med. Riktigt så kåt vill jag inte vara för jämnan.

Det jag uppskattar med ägglossningskåtheten är att den bryter mot det normala. En semester utan något att ta semester från är ingen semester. Men då och då händer det att jag får för mig att jag har ägglossning utan att faktiskt ha det bara för att jag är kåtare än vanligt av något annat skäl. Ibland uppenbart varför, ibland högst oklart. Jag uppskattar ojämnheten. Samtidigt avundas jag inte de som i princip bara är sexuellt intresserade antingen när de inte kan ha sex eller när de har ägglossning. Jag vill ha en hög lägstanivå med en del positiva avvikelser. I brist på studier sätter jag min tilltro till att lust föder lust.

Här går vi och kompletterar varandra

Senaste avsnittet av Kropp & Själ i P1 handlar om fördelen med åldersskillnad i relationer och jämnårighetsnormen. De som har en relation med någon betydligt yngre eller äldre vet att åldersskillnaden inte upptar ens vakna tid. Åldersskillnad kan för all del vara något man reflekterar över inledningsvis, särskilt om det är ens första självvalda åldersblandade relation. Kommer det fungera? Vad ska andra tycka?

Med tiden vänjer man sig vid att man har en relation med någon som har ett visst kön och är ett född ett visst årtal (det sägs att människor får ”behålla” den ålder de hade när man lärde känna dem).  Samtidigt kan personer som bryter mot jämnårighetsnormen räkna med att bli påminda om detta av sin omgivning emellanåt. Just ja, jag träffar en person av samma kön eller just ja, jag träffar en person som är betydligt yngre eller äldre än mig.

I Kropp & Själ berättar några medverkande som lever i relationer med åldersskillnad om personer som trott att deras partner varit antingen deras förälder eller deras barn. En man som medverkar har erfarenhet av personer som undrat om hans partner är hans mamma. Kvinnan i relationen har funderat på om inte sådana frågor ställs för att man känner på sig att det nog inte är så, för att markera att man har noterat åldersskillnaden.

Det behöver förstås inte handla om att personer vill markera något när de frågar om någon är ens förälder lika lite som när de frågar om (eller utgår från att) någon är ens partner eller syskon. Jag kommer till exempel att tänka på en mor och en son som ibland passerar som ett par.

För omgivningen kan åldersskillnad i relationer vara en stor sak, inte minst om man håller handen på stan. Det ska sägas att jag personligen inte märkt av några dömande blickar. Jag har heller inget minne av att jag reflekterat över om någon varit ”för gammal” för mig. Jag har snarare reflekterat över när jag träffat någon som varit eller visat sig vara jämnårig. Och då brukar jag ändå vara ganska generös i min tolkning av ”jämnårig”.

Det är som att jag vant mig vid hur jag lever och skapat mina egna normer. Jag blir påmind om de som väljer partners för att de är jämnåriga eller har en viss kroppslängd emellanåt. Just ja, det finns människor som fortfarande äter kött.

Åldersskillnad kan vara något som andra har svårt att hantera. Det kanske måste få vara så innan det upphör att förvåna givet att det stannar vid blickar och oinsatta frågor. Hot och hat får aldrig accepteras.

Visst är det så som tas upp i Kropp & Själ att åldersskillnad i relationer fortfarande anses ha ett nyhetsvärde. Medierna tycks oförmögna att skriva om kändisars relationer (om  man över huvud taget bör skriva om dem är ett annat blogginlägg) utan att nämna eventuell åldersskillnad. För all del påpekas om någon är yngre eller äldre emellanåt, men reagerar vi när medierna inte gör stor sak av det? För att inte tala om alla gånger då vi förblir omedvetna om åldersskillnaden för att den inte kommer på tal. All medierapportering är inte negativ och sensationalistisk även om vi tenderar att reagera på den som är det.

Åldersskillnad i relationer kanske måste få väcka viss uppmärksamhet (den behöver som sagt inte vara negativ) innan personer vänjer sig vid att somliga har åldersblandade relationer. Kanske måste personer som känner sig manade prata om åldersskillnad i relationer och då med fokus på jämnårighetsnormen för att det ska sluta ha ett nyhetsvärde, för att fler ska förstå att relationer kan bygga på annat än jämnårighet. Inte minst borde personer som har barn förstå detta.  (Ett tag lekte jag med tanken att fråga föräldrar vad de fick ut av att umgås med sina betydligt yngre barn men jag behärskade mig. Obs! jag har ingenting emot barn.)

Uppmärksamma gärna åldersskillnad i relationer men fundera över premisserna. Det är annars lätt hänt att personer som lever i åldersblandade parrelationer blir satta att försvara sig mot de negativa föreställningar som finns och faller för sådant en omgivning marinerad i jämnårighet vill höra. Då blir det inte sällan förenklingar som att vi kompletterar varandra eller jag är mogen för min ålder och hen omogen för sin, vi möts på mitten.  Ärligt, hur ofta tänker du ”här går vi och kompletterar varandra”?

Det går förstås inte att säga att relationer med jämnåriga eller icke-jämnåriga personer skulle vara på ett visst sätt. Säg den relation som är den andra lik annat än ytligt sett från ett utifrånperspektiv. Det är trots allt individer med personlighet och prylar man har relationer, inte med bärare av en viss ålder.

Oralsexets ställning

Vilken ställning är din favoritställning? Det är en fråga jag får ibland och jag brukar svara att jag inte har någon. När frågan ställs är det underförstått att det handlar om vaginala samlagsställningar. Är det inte intressant att personer aldrig frågar om ens orala favoritställningar? Att vi inte ens talar om oralsex som en uppsättning olika ställningar med undantag för 69:an?

Vid oralsex har jag faktiskt några ”favoritställningar” även om de mig veterligen inte har några namn. Det kan handla om hur man föredrar att ha oralsex utifrån att den som får vill se vad som sker, att den som ger vill bli stimulerad på olika sätt under tiden eller vad som möjliggör ögonkontakt. Just ögonkontakt har ingenting med ställning i sig att göra, det går att blunda eller undvika det i alla tänkbara ställningar men en förutsättning för en del att få ut något av säg missionären kan vara ögonkontakten och då säger missionären i sig ganska lite.

Jag gillar inte tanken på sex som olika ställningar. Det känns för prestationsinriktat. Som om sex vore någon slags sport med fasta ramar att hålla sig inom. Men som motreaktion mot det vaginala samlagets särställning som ”det riktiga sexet” borde man kanske fråga efter personers orala favoritställning(ar). Jag är egentligen inte intresserad av några särskilda ord, kanske främst för att jag inte kan komma på några, men en fördel med ord är att vi tenderar att prata mer om det vi har satt ord på. Samtidigt är det så att vi sätter ord på det vi har ett behov av att prata om men i och med att sex i praktiken – hur man faktiskt har sex – är någonting man pratar ganska lite om i offentliga sammanhang lär det inte bli några oralsexord i första taget.

Den som frågar om favoritställning vill veta i vilken ställning någon vill ha vaginalt samlag. En angiven samlagsställning torde säga ganska lite om hur någon föredrar att ha samlag men någon slags intresse för vad den andra vill ha ut av det vaginala samlaget finns ändå. (Samlag i missionären med person A är något helt annat än samlag med person B, hur personer är att ha handsex med varierar, att ”rida” C med liten kuk påminner inte nödvändigtvis om att rida av D med medelstor eller E med stor.)

Intresserar man sig för hur personer vill ha sina vaginala samlag borde man rimligen intressera sig för hur de föredrar att ge och få oralsex givet att man ägnar sig åt sådant, men det verkar inte ens ha slagit en del att oralsex, med undantag för 69:an, kan ges och fås i olika ställningar.

En avsugning är inte blott en avsugning även om oralsex (och analsex) ibland framställts som ställningar snarare än som ord som i sig själva innefattar flera andra begrepp inom samma kategori. Hade vi haft ord på olika orala ställningar och positioner hade vi sannolikt pratat mer om hur man kan ha oralsex.

Kanske borde jag inte vara så negativ till att prata om samlag i termer av ställningar då det ger utrymme för personer att prata om hur de vill ha sina vaginala samlag. Det finns inget som hindrar att man broderar ut sig även om frågan som sådan intresserar sig för en samlagsställning. Att fråga om favoritställning innebär också att personer kan välja hur mycket de vill berätta utan att gå in på detaljer om hur de (inte) har/haft samlag tidigare. Frågar man hur personer föredrar att ha samlag blir det mer personligt och erfarenhetsbetonat.

Frågan om favoritställning är som gjord för att man inte ska behöva prata om tidigare sexuella erfarenheter, att det inte ska framgå om man är ”sexuellt erfaren” eller inte. Det kan fylla en funktion när personer dömer andra, framförallt kvinnor, utifrån hur mycket sex de haft. Frågan kan säkert vara en samtalsöppnare för en del, vad vet jag, men jag föredrar att fråga personer hur de vill ha sex.

Det finns inga enstaka ord med vilka jag kan beskriva hur jag vill ha sex. Det kan variera beroende på ”dagsform” och vem jag har sex med. Det sex jag vill ha intresserar sig mer för helheten än någonting annat och ibland kan jag inte ens sätta ord på vad det är som får mig att gå igång eller vad som känns rätt med individuella personer. Det sex jag vill kräver mer än 140 tecken och 8 minuter men 20 centimeter är en bra bit på vägen.

Bostadsbristen skjuter upp separationer

Jag kan inte tänka mig annat än att både kvinnor och män är mer benägna att stanna i destruktiva samborelationer i städer med bostadsbrist, skrev jag i ett blogginlägg från 2012.

En undersökning från SBAB visar att 21 procent av de tillfrågade skjutit upp en skilsmässa eller känner någon som gjort det på grund av bostadssituationen. I Stockholm var motsvarande procentsats 29 procent av de tillfrågade. 

I en sund relation väljer man varandra varje dag. Man står inte ut med varandra. Bor man ihop gör man det för att man vill bo med varandra. Man gör det inte primärt för att minska de egna utgifterna. Att det kan vara mer ekonomiskt att dela på boendekostnaderna med någon får närmast ses som en bonus.

Vem som helst torde kunna lista ut att bostadsbristen leder till att en del samboende stannar kvar i osunda relationer för att de inte har något annat val. Det finns grader i helvetet. I mer allvarliga fall blir personer kvar i våldsamma relationer för att de annars riskerar att bli bostadslösa, något som ytterligare förstärker förövarens maktövertag.

En annan baksida med dagens bostadssituation är att personer flyttar ihop med varandra utan att säga upp sina hyreskontrakt. Den som flyttar in hos den andre behåller sin tidigare bostad som en slags trygghet och det kan man förstå för vem vill riskera att bli bostadslös i händelse av en separation? Ett annat skäl att behålla den tidigare bostaden är förstås rent ekonomiskt.

Ett förstahandskontrakt i Stockholm gör man sig inte av med i första taget. Ett kontrakt med den trygghet det innebär som hade kommit någon annan till del om personer kunde flytta ihop utan att behöva kalkylera med boende vid eventuell separation.

Stå emot tjatalkohol

För något år sedan var jag på vad som hade utvecklats till någon form av förfest. En av personerna som bodde där undrade om jag ville ha rödvin. Det ville jag. När vinet var uppdrucket undrade personen om jag ville ha mer. Jag tackade för erbjudandet men tackade nej. Ska du inte ha lite mer? Okej, bara ett litet glas, sa jag och sa stopp medan personen hällde upp mer vin. Stoppet respekterades inte. Jag drack någon klunk ur det fulla glaset och hällde ut resten i vasken när personen tittade bort.

Antagligen ville personen bara vara trevlig och låta mig förstå att det var fritt fram att dricka av husets vin, tänkte jag. Lite som när man är på en middagsbjudning och värdpersonen undrar om man inte ska ha lite mer trots att man tackat för maten och förklarat att man känner sig mätt och belåten.

För en tid sedan träffade jag återigen vinbjudaren hemma hos honom. Han drack vin, denna gång vitt, och undrade om jag ville ha. Jag tackade nej. Ska du inte ha litegrann? Nej tack, jag är sjuk och känner inte för att dricka. Under resten av kvällen sa han vid upprepade tillfällen att han hade whisky om jag ville ha, att jag skulle kunna dricka lite av medicinska skäl, att det kan vara behagligt när man har ont halsen. Visst kan det vara det. Jag har rysk vodka hemma ifall jag vill självmedicinera. Jag tackade nej till whiskyerbjudandet med tillägget att jag inte uppskattar tjat och kommer att bli arg om han tjatar på mig.

Jag har fortfarande svårt att tacka nej när personer vill att man ska ta mer mat. Den som lagat maten vill bara vara trevlig och man vill inte vara otrevlig tillbaka. Jag vet inte hur många gånger jag tackat nej men ändå tagit en till portion för att inte verka otacksam. (Alla tips på hur man står emot tjatmat utan att framstå som otacksam tas emot med tacksamhet.)

Otrevligare än tjatmat är ändå tjatalkohol. Jag har åtminstone inte hört talas om någon som utnyttjat någons matkoma på ett otillbörligt sätt, men allt har säkert hänt. Vill jag ha sex med någon klarar jag av att ha det utan alkohol i kroppen. Jag ville inte ha sex med mannen som ville dricka alkohol med mig. Jag ville det om möjligt ännu mindre efter att han inte hade respekterat mina (plural) nej till alkohol. Han kanske bara ville vara trevlig, kanske inte alls hoppades på att det skulle vara lättare att få ”komma till” om jag hade druckit lite. Jag tänker inte uttala mig tvärsäkert om någonting jag inte vet något om. Det enda jag vet är att fler borde fundera över vilka associationer det kan ge när män erbjuder kvinnor alkohol trots att de tackat nej för det är fan i mig inte vackert.

Nakenbad gör ingen spänningsroman

Likt förra sommaren har jag badat flera gånger i år. Framförallt på ett officiellt nakenbad. Det har flutit på bra med undantag för en påklädd person som påstod sig vara massör och erbjöd sig att ge mig en ”massage” när jag skulle göra ett toalettbesök vid områdets utkant. Jag bad bokstavligen personen dra åt helvete. Efteråt fick jag veta att det var en person som har satt i system att besvära kvinnor på det viset. I övrigt bad jag två påklädda personer lämna badplatsen efter att de hade blivit tillsagda en gång. De bara satt där rätt upp och ned satt på en bänk påklädda i full mundering och tittade.

Det förekommer att personer åker till nakenbad för att titta och det minsta man kan begära av dem är att de klär av sig. Det är oundvikligt att inte se sig omkring och något annat vore knappast önskvärt, men det låter sig göras utan att man besvärar andra vare sig det sker på textilbad, nakenbad eller någon annan plats där kroppen exponeras för den delen. Är det för mycket begärt får de väl konsumera pornografi eller något. Det är säkert inte lika spännande för dem men det är inte meningen att nakenbad ska vara någon slags tillhåll för påklädda personer som vill kunna titta på nakna personer som om de vore någon slags cirkusdjur. Det finns massor av badplatser man kan besöka som påklädd. Låt de få officiella nakenbad som finns få vara en frizon från kläder.

Annars har det mesta fungerat bra. Jag har fått dricka mitt termoskaffe ifred. Jag har kunnat läsa och skriva utan att okända personer försökt kallprata med mig. Som ensam kvinna är man annars ett lätt byte på krogen, gymmet etc. Jag åker oftast och badar själv av den enkla anledningen att jag trivs i mitt eget sällskap. Faktum är att jag gör ganska mycket på egen hand, dels för att jag trivs med det som sagt men också för att jag alltid sett män göra saker själva och undrat varför inte kvinnor gör saker på egen hand i större utsträckning. En del kvinnor kanske inte vill gå ut och ta ett glas på egen hand (jag skulle inte äta mat på restaurang utan sällskap utan vidare), vad vet jag, andra har kanske inte övervägt det och några vill nog inte riskera att betraktas som tragiska. Jag går gärna ut och dricker en öl själv emellanåt. Jag uppskattar inte alla mäns sällskap och tycker om att ha människor runt omkring mig, det gör jag, men någon man som kan ”rädda mig” från tristessen behöver jag då rakt inte.

Att jag tar upp sådant som kan fungera mindre bra på nakenbad beror på att jag inte vill vara en person i mängden som ställer nakenbad mot textilbad och påstår att allt är anmärkningsfritt på de förra. Det finns problem på nakenbad såväl som på textilbad. Med risk för att sparka in en öppen dörr men de är en del av samhället. Du kan inte åka till en badplats och lämna alla maktordningar där hemma, du kan inte ta semester från patriarkatet.

Badplatser kan vara mer eller mindre befriade från olika strukturer, en del menar att nakenbad är mer öppna för att kroppar ser olika ut till exempel och det är även min erfarenhet, men att de skulle vara befriade från dem förblir en utopi.

Jag tror inte att badplatser vare sig utomhus eller inomhus blir tryggare eller att fler kvinnor kommer att besöka nakenbad genom att framställa det som att allting är okej bara man klär av sig kroppen. Det räcker med en mindre allvarlig incident för att den fantasibilden ska fallera.

Samtidigt förstår jag de som vill försvara nakenbaden. Befintliga nakenbad ifrågasätts av personer som saknar erfarenhet av nakenbad och det kan vara svårt att få tillstånd för nya officiella nakenbad om allmänheten protesterar. Tänk på barnen. I försvaret för en ifrågasatt verksamhet är det lätt att missa nyanserna, särskilt då det tycks finnas en tendens hos journalister att skapa någon slags konflikt som inte riktigt finns och framställa nakenbadare som mer emot textilbad än för nakenbad. Vad ska de annars skriva om kan man fråga sig. Så spännande är det inte att läsa om personer som blöter ned sig, solar och förtär medhavd matsäck.

Dagens unga vuxna

Palmira Koukkari Mbenga och Simon Rosenqvist pratade om bilden av 90-talisten i Radiokorrespondenterna. Lata, egoistiska, är upptagna av sina telefoner, odugliga. Det kanske finns en sådan (negativ) bild av personer födda på 90-talet vad vet jag, men jag har inte reflekterat över den tidigare. Kanske för att jag alltid funnit 80-talisters krönikor om den negativa men ack så felaktiga bilden av den egna decenniekullen aningen tröttsam. Lite älskad fiende-känsla över det. Ni vet de där krönikorna om hur 80-talister betraktas som egocentriska, lata, karriärinriktade och osolidariska av den äldre generationen? Gör de verkligen det, tänker en annan.

Koukkari Mbenga och Rosenqvist raljerar över att vuxna i alla tider alltid pratat nedlåtande om den yngre generationen, tyckt att den varit lat och så vidare, och så är det säkert men jag kan inte låta bli att undra om inte unga vuxna alltid gjort gällande att det finns en särskild negativ bild av just deras decenniekull. Jag tjejgissar att 00-talister kommer att vända sig mot den felaktiga bilden av 00-talisten om en sisådär 10 år.

Det mensröda manifestet

Det finns mensactivism men inte mensaktivism. Om ingen annan redan uppfunnit ordet mensaktivism gör jag det nu (2009-08-23 18:45). Ordet är fritt att använda i alla tänkbara sammanhang.

En mensaktivist är en person som anser
1) att mens inte har den höga status mens förtjänar och
2) att detta förhållande bör ändras

Mensaktivistens bestämda uppfattning är att alla utom menshatarna och en del företag som profiterar på människors obehag inför mens tjänar på om mens normaliseras och blir mer accepterat i dagens samhälle. Mensaktivsister pratar alltid om den halvfulla menskoppen och är en positiv kraft att räkna med.

Det är ett felaktigt antagande att mensaktivismen grundades av menstruerande personer som fick för lite sex och närhet under sina menstruationsperioder och att mensaktivismens främsta funktion var att ge dessa möjlighet att ventilera sin frustration. Mensaktivismen är en motreaktion mot samhällets menshat.

Det personliga är det politiskt. För personer som inte menstruerar eller aldrig har menstruerat kan det vara svårt för att inte säga omöjligt att relatera till hur det är att menstruera, men mensaktivismen exkluderar igen. De som inte själva menstruerar eller har menstruerat känner nästan garanterat någon som gör det eller har gjort det. De känner antagligen också till att den menstruerandes humör inte enbart är en konsekvens av att hormonerna är i uppror. Hur den menstruerande betraktas av sin omgivning kan påverka hur hen mår.

Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något:

Sätt press på företag som ger intrycket av att mensblod är någonting motbjudande. Ni har säkert sett reklamfilmer som visar en ljusblå vätska som ska föreställa blod (adliga kvinnor kanske har blå mens men vi vanliga dödliga har rött mensblod). Filmer som gör reklam för produkter som beskrivs som utomordentliga för att de är diskreta och absorberar upp varenda mensblodsdroppe.

Ha mensskydd hemma i fall att du skulle få oväntat mensbesök. Att ha mensskydd hemma är ett smidigt sätt att förmedla att man har ett avslappnat förhållande till mens. Får jag huvudvärk hos någon kan jag nästan räkan med att personen har huvudvärkstabletter att erbjuda mig, men om jag vaknar upp hos någon och är i behov av mensskydd är det långt ifrån lika självklart att personen kan erbjuda mig det.

Säg ifrån! Protestera om en anställd vid Ungdomsmottagningen försöker få dig att använda p-piller och efter åtskilliga misslyckade försök upplyser dig om att p-piller är en fantastisk preventivmedelmetod för att du kan ”reglera bort” din mens med dem. Du kan skicka ett (anonymt) brev till Ungdomsmottagningen, du kan blogga om saken, skriva en insändare och finna styrka i att prata med andra som menstruerar och har erfarenhet av att besöka Ungdomsmottagningen.

Ha menssex! Bada med mens! Välskrivna manifest i all sin ära, men att agera är det mest konstruktiva och effektiva du kan göra för att normalisera mens. Låt inte mens hindra dig från att göra saker du tycker om. Fråga inte ”Kan du tänka dig att ha sex med mig fastän att jag har mens?”. Utgå från att den som vill ha sex med dig även vill ha det om du menstruerar, har blåmärken på kroppen eller en stor finne på din vänstra axel. Om det skulle visa sig att personen inte vill ha (vissa sorters) menssex är det förstås bara att acceptera.

Gråt inte över spilld mens! Om du ska ha sex med någon som menstruerar bör du undvika att bädda med det dyraste vitaste sidenlakanet du kan hitta. Lägg ut en handduk. Underlätta för den menstruerade personen att slappa av helt enkelt.

Lycka till med mensaktivismen!

Tryggare rum

Det pratas ibland om trygga rum och behovet av sådana. Utan att känna mig särskilt otrygg har jag svårt att se att det går att uppbåda trygga rum i någon större utsträckning. Det är som med sex. Det finns mer eller mindre säkert sex – varför man ofta pratar om säkrare sex snarare än säkert sex – och det finns mer eller mindre trygga rum.

Hur åstadkommer man då tryggare rum. Det är ingenting som sker över en natt, men jag tänker att mycket vore vunnet om personer lät bli att göra rum otrygga. Det är sällan deras närvaro som är bekymret utan vad de gör.

Några anekdoter i kronologisk ordning.

Tåget ska snart lämna Stockholm och ta oss till Sundsvall när personen som sitter bredvid mig börjar prata med mig. Något besvärad av alla frågor, för det är bara frågor, om var jag ska, vem eller vilka jag ska träffa och vad vi ska göra besvarar jag ändå dem för att inte vara oartig. Jag måste trots allt sitta bredvid personen ett bra tag framöver. Det som får droppen att rinna över är när personen ber om mitt telefonnummer. Där har jag svarat kort på några frågor och den för mig okända personen som jag kommer ha intill mig i flera timmar ber om mitt nummer. Själv har jag inte ställt en enda fråga. Jag förklarade att jag inte lämnar ut mitt nummer vi sa inte ett ord mer till varandra under hela resan.

En person dyker upp bakom mig när jag promenerar hemåt och frågar om jag är en kille eller tjej. Det är sent. ”Vad är det för en fråga?” svarar jag. ”En till fråga bara”. ”Inga fler frågor” svarar jag märkbart irriterad. ”Du är fin i alla fall” säger personen och fortsätter att gå bakom mig tills jag går över vägen och byter trottoar mest för att markera att personen gått över gränsen.

Jag är på ett nakenbad och uppfattar att en person säger åt två påklädda person som sitter på en bänk intill sandstranden att det är ett nakenbad. Personen ber de påklädda personerna lämna området. Den ena håller på med sin telefon och mumlar ”jag ska bara”. De sitter kvar på bänken och har uppenbarligen inga planer på att gå. De har suttit snett bakom mig och mitt sällskap utan att vi lagt märke till dem, jag har ingen aning om hur länge det men det måste ha varit ett tag i och med att de blev tillsagda. Jag klär på mig, går fram till dem och ber dem dra. De går genast därifrån.

Tänk om personer, som regel män, lät bli att agera på ett sådant sätt att personer, som regel kvinnor, behövde känna obehag i deras närvaro. För det är trots allt inte rummen det är fel på. Ibland undrar man om dessa personer vill att kvinnor ska undvika vissa miljöer, om de inte förstår bättre eller bara är beredda att riskera att kvinnor på individnivå får se sina livsutrymmen krympta för sitt eget höga nöjes skull vad man nu får ut av att utsätta andra för obehag och göra människor otrygga.