Den dag du har körkort

Nu är ni så unga att ni inte har åldern inne att köpa tobak och alkohol, men när ni har det, hur tänker ni göra då? Den frågan är det få som skulle ställa men i Vetandets värld ställdes frågan ”Nu är ni så unga så ni har inte körkort, den dag ni har körkort, vad tror ni, tror ni att ni kommer att fortsätta åka kollektivt på samma sätt som nu?”. Hade en reporter frågat mitt 15-åriga jag om den dag jag har körkort hade jag blivit provocerad. Vadå den dag jag har körkort?

Avsnittet av Vetandets värld handlar om en undersökning om ungas attityder till kollektivtrafiken. Forskarna bakom undersökningen undrar hur man kan få unga med skolkort att fortsätta åka kollektivt även när valet finns att inte göra det och vad som påverkar valet av färdsätt.

I programmet träffar reportern Ylva Carlqvist Warnborg några unga som åker buss till skolan. Det är till dem frågan om hur de gör den dag de har körkort ställs. Något som nämns i programmet är att unga ofta övertar den äldre generationens vanor och att äldre förmedlar något genom sin val. Äldre förmedlar också något genom sina val av frågor.

Det framställs som självklart att den som inte skaffar körkort gjort ett val, men valet att skaffa körkort är också ett val med den skillnaden att det kräver något av dig. Det är inte bara att fortsätta som vanligt.

Alldeles oavsett om det stämmer att de flesta någon gång röker, konsumerar alkohol regelbundet eller skaffar körkort finns det ingen anledning att framställa vissa val som självklara. Så självklara att endast de som väljer bort dem anses ha gjort ett val

Vad som bidrar till att personer överger kollektivtrafiken till förmån för bilen är av intresse och det går att undersöka utan att framställa det som självklart att unga tids nog skaffar körkort.

Vad gäller tobak och alkohol menar jag att man inte hade framställt det som en självklar del av livet, dels för att det inte är det men också för att vuxna i allmänhet inte vill att unga ska ägna sig åt det. Då vill man heller inte föda tanken att de en dag kommer att göra det. Tänkt om denna medvetenhet även fanns på andra områden utan att man för den skull ville styra människor i en viss riktning.

Konsten att vara snäll

Ibland drar jag hem män som frågar hur många av böckerna i min bokhylla som jag har läst. Om du trodde att hemmamatch var en strategi för att inte behöva bli påmind om att en del inte läser böcker trodde du fel. Det ärliga svaret är att jag har massor av böcker jag inte har läst. Jag vet inte hur många av dem jag har läst.

Personer ljuger om att de läst böcker de inte har läst och det handlar inte enbart om skolungdomar som försöker kamouflera att de struntat i läxan. För en tid sedan fann jag min läsdagbok som jag fick i lågstadiet. En läsdagbok är en bok i vilken man antecknar vilka böcker man har läst, samt eventuellt datum, författare och kommentar. Till min förvåning hade jag läst en del böcker som jag inte hade något minne av att jag läst.

Stefan Einhorns bok Konsten att vara en snäll var en oläst bok i bokhyllan framtill nyligen. Jag tänkte att jag skulle ta itu med de där böckerna som bara står och samlar damm. Jag läser boken och inser att jag inte har mycket snällt att säga om den. Jag irriterar mig på Einhorns banala exempel. Som när Einhorn går med på att sonen får cykla. En dag blir sonen påkörd. ”Jag förbannar mig själv för att jag hade velat framstå som snäll och inkännande när vår son hade tjatat om att få cykla.” Och sonen fick ställa undan cykeln.

När jag läser boken undrar jag om Einhorn medvetet missförstår eller faktiskt inte förstår varför personer säger saker som att det är tanken som räknas eller författarens ”favoritexempel inom kategorin dumma visdomsord” att man ska gå när det är som roligast. Man behöver inte hålla med, men man kan väl åtminstone försöka förstå? Einhorn verkar inte ens ha försökt. En person han däremot försöker förstå är sin egen far som ska ha sagt att en sak han ångrade i sitt liv var att han inte hade ägnat mer tid åt sina barn när de var små. ”Men sedan tillade han att om han fick leva om sitt liv skulle han sannolikt göra på samma sätt igen. Jag måste erkänna att jag aldrig riktigt förstått detta uttalande, men jag tror att han menade att insikten om att han gjort fel inte skulle ändra hans prioriteringar.”

Då och då under läsningens gång kommer jag på mig själv med att jag vill vara en snäll person för att därefter läsa förenklingar om äkta och falsk snällhet där det som är positivt tillskrivs den äkta varan och det negativa, ja ni fattar. Den falska snällheten är ”riktigt dum” till sin natur menar Einhorn som inte kan förstå hur det kommer sig att snälla människor så ofta skildras som dumma. ”Det verkar också som om snälla människor samtidigt förutsätts vara lite ‘dumma i huvudet’.” Motmedlet? Det är inte vi som är dumma, det är ni. Det påminner mig om alla krönikor om rasism jag läst av personer som anklagats för att vara rasister. De brukar ha en slutkläm som går ut på att de som anklagat krönikören för att vara rasist är de egentliga rasisterna.

Einhorns ansträngningar att framställa det negativa som förknippas med snällhet som falsk snällhet i kontrast till den äkta snällheten påminner mig om när personer vill ha det till att ofrivilligt sex inte är sex, att det inte är sex om det sker mot ersättning eller att det inte är sex mot ersättning om förhållandena inte är sådana att de går att försvara för personer som vill vara positiva till sex mot ersättning. Då är det inte sex utan någonting annat. Istället för att behöva reda i det som kan vara problematiskt med sex och sex mot ersättning väljer man att framställa sex som någonting alltigenom positivt.

Sex är mitt främsta intresse men jag tänker inte låtsas som att det är någonting alltigenom positivt. Jag var inte med när det beslutades att sex är som hämtat från en utopi. För övrigt tror jag inte att det för med sig något positivt att framställa sex på det viset. Personer kommer även fortsättningsvis ha och utsättas för det där du  väljer att definiera som icke-sex. Ett annat bekymmer med det utopiska sexet är att ingenting är sex innan vi stämt av med de inblandade att det var en alltigenom positiv upplevelse.

Enligt överenskommelsen om sex som något utan yttre karaktäristiska har den eller de inblandade som anser att det inte var sex utslagsrösten. Resultatet blir att jag inte hade sex när jag gav oralsex till personen som enbart betraktar vaginala samlag som sex. Själv är jag inne på att sex har vissa yttre karaktäristiska utan att för den del säga att det ena eller det andra aldrig eller alltid är sex. Det finns något som är typiskt sex. Ett avtal om köp förtar inte sin karaktären av köpeavtal för att avtalsparterna rubricerar det som hyresavtal.

Något snällt om Einhorns bok kan jag ändå säga. Jag uppskattar när han skriver om civilkurage. Jag tycker om när han raljerar kring människor som uttrycker att de är ”för snälla” och måste se mer till sina egna behov. Jag nickar instämmande när jag läser att när det sägs att någon är god är det ofta med en ironisk klang. Frågan är om det inte är mer sant i dag än när boken skrevs. Sedan läser jag att ”samtidigt måste vi inse att det inte finns några fullkomliga människor” och vill lägga undan boken.


För övrigt rekommenderar jag Lena Anderssons recension av Konsten att vara snäll från 2005: ”Konsten att vara snäll är den sortens bok som mest tycks vara en förevändning för att få komma ut på de där många föreläsningarna i landet och tala om bokens ämne. Ämnet är snällhet, hur man ska vara en god medmänniska. En bra ambition, men jag drabbas tyvärr av intellektuell klaustrofobi under läsningen”.

Plastpåsebanta

Vi måste prata om plastpåsarna i haven. Det vanligaste skräpet i havet är plast. I en del länder får matvarubutikerna inte längre ge bort plastbärkassar. I Sverige tar de flesta matvarubutiker betalt för dem. Naturvårdsverket har tidigare föreslagit att plastbärkassar ska kosta minst fem kronor, men det blir inget av när regeringen beslutar om åtgärder för att minska användandet av plastbärkassar i enlighet med ett EU-direktiv på samma tema. Det blir nationella minskningsmål och saluföringsrestriktioner. ”Den som i en yrkesmässig verksamhet tillhandahåller plastbärkassar till konsumenter ska informera om plastbärkassars miljöpåverkan och fördelarna med en minskad förbrukning av plastbärkassar, och åtgärder som kan vidtas för att minska förbrukningen.” En form av reglerad nudging.

Det är utmärkt att allt fler butiker inom detaljhandeln på frivillig väg försöker bidra till att minska användningen av plastpåsar. I en del butiker frågar de om man behöver en plastkasse. Det får en att tänka till och jag kan inte tänka mig annat än att det bidrar till att man tackar nej till plastpåsar. 

Under 2010 använde varje EU-medborgare uppskattningsvis 198 plastbärkassar, varav omkring 90 % uppskattades vara tunna påsar. I Sverige förbrukar varje person ungefär 80 plastbärkassar årligen, enligt Naturvårdsverket. Myndigheten ska bevaka att förbrukningen av plastbärkassar minskar och att den inte överskrider 90 kassar per person och år senast den 31 december 2019 och 40 kassar per person och år senast den 31 december 2025. Klarar du målen? Jag gör det då jag knappt köper plastbärkassar.

Tygkassar är något jag använt sedan innan det blev coolt. Jag har alltid haft en förkärlek för de beige tygkassarna med korta handtag som man förvarade skridskor i. Tygkassar är dock inte oproblematiska. I en studie om olika kassars miljöpåverkan av den brittiska myndigheten Environment Agency kan man läsa: ”Whatever type of bag is used, the key to reducing the impacts is to reuse it as many times as possible and where reuse for shopping is not practicable, other reuse, e.g. to replace bin liners, is beneficial.”

Tygkassar måste användas 131 gånger för att väga upp miljöpåverkan för att använda en tygkasse istället för en plastpåse som används en gång:

The paper, LDPE, non-woven PP and cotton bags should be reused at least 3, 4, 11 and 131 times respectively to ensur e that they have lower global warming potential than conventional HDPE carrier bag s that are not reused.”

Utan att ha räknat på det har jag några tygkassar som definitivt använts tillräckligt många gånger. Jag använder tygkassar i princip dagligen och precis som med klädesplagg har jag några favoriter som används mer. Flera tygkassar har endast använts ett fåtal gånger, främst ”giveaways” med olika budskap som jag inte vill bära med mig.

Plastpåsebanta! Det är bara att minska användandet av plastpåsar. De enda plastpåsar jag har svårt att komma ifrån är de särskilda avfallspåsar jag använder till mitt matavfall och de jag använder till mina matlådor (i plast). Jag brukar använda sådana där fruktpåsar (behövs inte när du köper apelsiner och bananer) och återanvänder dem om det går.

Ha tygkassar framme så kommer du lättare ihåg att använda dem och du behöver inte göra det särskilt många gånger för att det ska bli en vana. Det är med kondomer som med tygkassar, ha alltid med en, du vet aldrig när du kan behöva en, men där slutar också likheterna. Oavsett vilken sorts kasse du använder se till att den verkligen används och återvinn den när den gjort sitt.

Momssänkning inte lika med prissänkning

I samband med sänkningen av den så kallade restaurangmomsen 2012 uppstod en diskussion om även restaurangpriserna hade sänkts. En del menade att frågan var ointressant då ”momssänkningen” enligt dem främst hade syftat till att öka sysselsättningen. För den som är intresserad av den har Konjunkturinstitutet undersökt de kort- och långsiktiga effekterna av den sänkta restaurangmomsen.

Innan momssänkningen (egentligen byte av momssats) var det 25 procent moms på mat som intogs på restaurang och 12 procent mat för avhämtning. Det förstår vem som helst att de olika momssatserna bidrog till att en del restaurangföretag redovisade serverad mat som avhämtad till den lägre momssatsen. Samtidigt innebar en och samma momssats en regelförenkling för dem.
Fortsätt läsa Momssänkning inte lika med prissänkning

Plocka den lågt hängande frukten

De pratade om nyårsföresatser och nyårslöften på radion häromdagen. En medverkande menade att en del har som tradition att inleda nya år med att äta ett äpple. Det sägs att ett äpple om dagen håller doktorn borta. Det påminde mig om att jag brukar citera an orgasm a day keeps the doctor away. Inte för att jag tror på det, däremot är min enda religion att önskat och ömsesidigt sex är hälsosamt.

Äpplen är inte gratis, ändå är det mer sannolikt att jag skulle klara av att äta ett äpple om dagen under ett år än att skulle ha orgasm dagligen. Jag avger sällan nyårslöften och tänker inte lova att äta äpplen eller ha orgasm dagligen. Däremot äter jag gärna frukt och grönt och har sex som är mer sannolikt leder till orgasm. Det senare innebär att jag väljer att ha sex med personer som uppskattar att ge och få oralsex. De ska inte förväxlas med personer som påstår att de älskar oralsex, det är bara något en del säger för att få komma inför ens trosor.

Med en förhoppning om att det kommande året blir kantat av storkukade personer som föredrar oralsex framför andra former av sex.

Mitt 2016

Hade en vit januari. Det är ingenting jag rekommenderar för det var tråkigt.

Var på gymmet 161 gånger och styrketränade.

Deltog i #blogg100 för första gången och skrev 100 blogginlägg mellan 28 februari och 6 juni.

Fick ett till syskonbarn.

Var i Rennes, Köpenhamn, Riga, Halmstad, Karlstad, Malmö, Sundsvall, Fettjeån och Göteborg.

Liftade till Göteborg och hem till Stockholm igen.

Nakenbadade rekordmånga gånger.

Hade sex med massor av nya personer varav en hade en kuk på cirka 28 cm.

Träffade några riktigt bra män som jag vill behålla i mitt liv.

Inte alla sexualvaneundersökningar hotar privatlivet

I en debattartikel presenterade Gabriel Wikström regeringens beslut att uppdra åt Folkhälsomyndigheten att göra den första befolkningsstudien om människors förhållningssätt till sexualitet på 20 år.

”[Sexualpolitiken] måste också handla om det hälsofrämjande; om det som är lustfyllt med sex. För att kunna forma en sådan politik måste vi få bättre kunskap om hur det faktiskt ser ut på det här området. Det är 20 år sedan den senaste befolkningsstudien om människors förhållningssätt till sin sexualitet genomfördes. Det vi har att förlita oss på därefter är studier genomförda av kvällstidningar. Det är orimligt. Dessa mindre studier pekar dessutom på att den genomsnittliga sexuella aktiviteten i Sverige minskat. Det är viktigt att utröna om så är fallet, och vad det i så fall beror på. Om det skulle vara så att de samhälleliga förutsättningarna för ett gott sexliv – exempelvis genom stress eller andra ohälsofaktorer – har försämrats så är det också ett politiskt problem.”

Wikström har fått en del berättigad kritik som folkhälsominister, men kritiken mot sexualvaneundersökningen är bara obegriplig. Jag kan inte låta bli att undra om den handlar mer om personen Wikström eller sossarna än om studien. Jag har heller inget till övers för sossarna, men jag ser att sexualiteten är en hälsofråga som förtjänar att tas på allvar.

När Ilija Batljan och Carin Jämtin hade en debattartikel om livspusslet och svårigheten att få det ihop i Svenska Dagbladet skrev de bland annat ”Men när ska vi älska? När ska vi skratta? När ska vi prata? När ska vi leka med barnen? När ska vi hinna leva livet, så som det ser ut i våra drömmar?”. Svenska Dagbladet satte rubriken ”När ska vi stockholmare få tid att älska och skratta?” och de i grunden viktiga frågorna tramsades bort.

”Det är väldigt privata frågeställningar. Politiken måste ha gränser. Allt är inte politik. Hur ofta folk har sex har inte vi politiker med att göra”. Så uttryckte sig en kristdemokraten Amanda Agestav.  Sex är och ska vara en privatsak, skriver Expressen ledare och driver med tänkbara insatser.

Vad är problemet med undersökningar om sexualvanor? Folkhälsomyndighetens undersökningar intresserar sig inte sällan för privatlivet. Som miljöpartisten Magda Rasmusson skrivit på Twitter: ”Ja, det är kul att håna Wikström men vi kartlägger exakt allt, varför undanta sexvanor?”

Inte alla sexualvaneundersökningar. Folkhälsomyndigheten har vid flera tillfällen undersökt ungas förhållande till sexualitet och sexualvanor, men jag har inte sett några som gjort sig lustiga över detta eller kritiserat det offentliga för att lägga sig i ungas privatliv. Har unga mellan 15-29 år ingen rätt till ett privatliv?

Det är uppenbarligen okontroversiellt att göra studier om ungas sexuella hälsa och sexualvanor. Möjligen har några sexualpolitiskt engagerade haft synpunkter utformningen, men det har aldrig varit frågan om att studierna över huvud taget inte borde ha ägt rum. Där har ni något att bita i när ni flabbat färdigt.

Sex med vänner

Kan kvinnor och män vara vänner?

”Jag har hört från flera män att en man inte kan vara vän med en kvinna utan att vara intresserad av att ligga. Naturligtvis gäller det oftast inte mannen som påstår det. Jag kan definitivt vara vän med en man utan att va intresserad av honom på ett sexuellt plan. Men det känns så trist om påståendet stämmer då jag oftast får ut mer av att umgås med män.”

”Det är nästan alltid män som säger sånt och det beror antingen på A: att de själva inte kan slappna av och se kvinnor som riktiga människor eller B: de är avundsjuka på andra män som har kvinnliga vänner eller C: de får inte ligga bara.”

”Självklart går det. Med den logiken så skulle jag då vilja knulla med alla mina vänner oavsett vilket kön de har.”

”Det finns nog ingen sanning som gäller allt och alla människor. Jag har haft massor av manliga vänner, har jag trott. Det har alltid slutat med att de på ett eller annat sätt börjar visa sexuellt intresse. Jag har inte uppskattat det för det har ju då känts som att hela ”vänskapen” hade dolda motiv. Från min sida har det dock aldrig funnits annat än vänskap.”

”Självklart. Jag har två vänner som är män som jag träffar och umgås med, och det finns noll sexuell attraktion. Vi har dessutom varit singlar samtidigt. Sedan har jag förstås haft manliga vänner som ville gå på bio, fika och ses mer när jag var singel, men dem träffar jag inte längre, för jag kände mig snuvad på vänskapen.”

”Min bästis är en man och det har aldrig funnits någon sexuell attraktion mellan oss. Är ganska säker på att han känner likadant.”

Det är personer som gör gällande att vänner är personer man inte vill ha sex med som lagt grunden för föreställningen om ”friend zone”. Zonen inom vilken man inte får ligga. Många har visserligen inte sex med sina vänner, men de har inte sex med sina icke-vänner heller. De är som regel monogama och har bara sex med en person en relation åt gången. Ibland gör de slut med varandra och menar att det beror på att relationen tog en ny skepnad och övergick i en vänskapsrelation, det vill säga en icke-sexuell relation.

Nej, du blir inte snuvad på någon vänskap om någon vill ha sex med dig. Du kanske inte klarar av att ha sociala relationer med personer som vill ha sex med dig, men det finns personer som klarar det. Vidare är det knappast dina vänners fel om de vill ha sex med dig. Man får trots allt inte välja vilka som vill ha sex med en.

Ibland visar det sig med tiden att man vill ha sex med någon och det är sällan frågan om några ”dolda motiv”. Det är inget negativt i sig att vilja ha sex med någon. Det är heller inget man kan rå för även om man nu skulle tycka att det vore något negativt. En annan sak är att man bör avstå från att visa sexuellt intresse för någon om man vet att det inte är besvarat.

Kvinnor och män kan vara vänner, det är bara att se sig omkring. Det finns givetvis personer av olika kön som har vänskapsrelationer utan att något sexuellt intresse finns med i bilden. Och nej, jag tänker inte enbart på homosexuella personer.

Om man föreställer sig att män som vill ha sex med kvinnliga vänner inte ser dem som hela människor kan man fråga sig om män även avhumaniserar kvinnliga partners inom ramen för så kallade kärleksrelationer. Relationens yttre form kan rimligen inte vara avgörande för om sex blir en avhumaniserande praktik.

Ibland finns ett sexuellt intresse utan att man är medveten om det, ibland tror man felaktigt att personer är sexuellt intresserade av en. Nej, jag tänker inte dela upp män i vänner och icke-vänner utifrån om det finns eller funnits något sexuellt intresse.

Relaterat: Men and women can be friends

Donna Juanita

Undertecknad har varit och sett musikalen Donna Juanita av Johanna Garpe och Erik Norberg på Stadsteatern. Jag hade inga förväntningar, men kunde inte tacka nej när en vän som hade fått förhinder frågade om jag ville ha hans biljett.

Det är ingen hemlighet att jag föredrar stora kukar. Jag känner en person som också gör det och vi brukar byta kukbilder med varandra som andra bytte Spice Girls-kort en gång i tiden. Han brukar alltid tacka när jag skickat en bild. Tacka för inspirationen. För ett tag sedan slog det mig att jag inte hade någon idé om vad jag ville med det kommande sexåret. Frånvaron av inspiration har tyngt mig. Donna Juanita gav en del inspiration.

En källa till inspiration kan vara att ha en mental lista över personer man vill ligga med. Jag har en sådan lista, men den börjar bli tom på namn. En förutsättning för att hamna på den listan är att det är att det är realistiskt att personen vill ha sex med en. Personer som har monogama relationer går bort. Den sexiga personen på gymmet, bartendern, butiksbiträdet, den professionella dansaren eller personen jag träffade i matvarubutiken och ställde mig i samma kön som trots att jag förstod att jag skulle få vänta längre på min tur likaså. Det krävs något mer.

Annars finns ingenting så inspirerande som kvinnor som knullar runt och tar för sig sexuellt. Donna Juanita är en bra motvikt till slut-shaming och de som vill kontrollera kvinnors sexualitet och livsutrymme.

God jul och gott nytt år!

Jag vill önska mina läsare en god jul och ett gott nytt år.

Jag har inte köpt några julklappar i år, istället har jag gjort en önskelista till mig själv. Saker jag ska köpa när jag har ett arbete. Jag är en sån som tänker att jag ska köpa saker i flera år innan jag tar itu med det. Spontanköp är inget för mig.

Vad önskar ni er?

Jag vet inte hur länge jag velat ha en Moccamaster. Emellanåt har jag förmånen att få sova över hos personer som har en sådan.

Ännu längre har jag velat ha en espressomaskin. För närvarande bor jag på 18 kvadratmeter. Som ni förstår är utrymmet för maskiner begränsat, men i framtiden ska det finnas plats för en espressomaskin.

Tom of Finland-sängkläder är ett måste om man uppskattar storkukade personer.

Tajts som framhäver bakdelen kan man inte få för många av.

Det gäller även leopardmönstrade tajts som framhäver bakdelen.