Veganer och barnfria

Det är med veganer som med barnfria. Man delar kosthållningen eller barnfriheten, men det behöver inte innebära att man skulle få ut någonting av att umgås med varandra. I övrigt kan man ha betydligt mer gemensamt med körsnärer och småbarnsföräldrar. Det är inte ens säkert att det ger någonting att prata om barnfrihet med en annan barnfri person. En del barnfria klarar man inte av, framförallt inte de som tycker illa om barn och unga, andra vill man lära känna och prata om allt möjligt med.

För mig är inte barnfri en identitet. Det är något jag är, men jag skulle inte säga att det är något jag gör. Det skulle inte falla mig in att kolla in vilka hotell och restauranger som är barnfria eller liknande innan jag bokar rum eller bord.

Det är enkelt att få för sig att bara för att någon bryter mot normen i något avseende så är den säkert intressant som person överlag, men då misstar man sig. Barnfria miljöer är inte befriade från begränsande normer. Barnfriheten blottar snarare andra normer. Veganer och barnfria kommer i alla uppsättningar. Barnfria är heterosexuella och monogama. Barnfria har husdjur. Barnfria äter djur. Barnfria är som alla andra i mångt och mycket fast utan barn. De är inte nödvändigtvis mer toleranta bara för att de begär att andra ska tolerera deras val.

Som barnfri vill man kanske tro att man har mer gemensamt med andra barnfria än vad man i själva verket har för annars blir urvalet av tänkbara personer att ha relationer med än mer begränsat. Det är nämligen inte helt ovanligt att barnfria inte vill leva med personer som har barn från tidigare relationer.

Försöker äta mer vegetariskt

Det är ett återkommande fenomen att män talar om för mig att de försöker äta mer vegetariskt. Inte sällan män som vill visa sig intresserade av mig. Det finns personer som eftersträvar att äta mer vegetariskt, det är bara det att jag har svårt att tro på män som påstår att de gör det. Det är nog inte meningen, men de framställer det som svårt. Hade de varit uppriktigt intresserade hade de förstått att det inte är särskilt svårt att laga vegetarisk mat och gjort det, tänker jag.

Jag vet inte om de försöker imponera på mig eller något. Det som talar emot är att vem som helst borde förstå att det inte fungerar. Jag blev vegetarian när jag var 14 år. Det som talar för är att män sällan har någon aning om vad som imponerar på mig. Handlar det inte om att imponera vill de väl framställa det som att vi har en del gemensamt, men om det hade varit viktigt för mig hade jag lika gärna kunnat ägna tid åt någon som tagit steget fullt ut och blivit vegetarian. Nu kanske en del köttätare tror att de kan andas ut, men det enda som fungerar sämre än att försöka imponera på mig är prata om sitt köttätande.

Sväljer du sperma och andra dumma frågor vegetarianer får

BCW0VhzCAAE5wnF

 

Bingot är gjort av den fantastiska veganen Anna Ardin

 

Köttätarbingo. Ibland har jag tänkt att jag borde skriva ut det och ha det i fickan. Främst för att köttätare ska förstå att jag redan tagit del av vad de har att säga en miljon gånger. Men jag kan sakna en ruta. Jag får ibland höra att jag som vegetarian inte kan svälja sperma.

De vanligaste frågorna rör vad jag äter och inte äter. Äter du fisk? Äter du skaldjur? Äter du kyckling? Innan jag blev vegetarian var det aldrig någon som frågade om jag åt något av dessa saker och då har jag aldrig ens ätit skaldjur. Jag har inget emot köttätares åsikter om så kallat fejkkött eller köttsubstitut om de har ätit det, men vanligtvis vill de diskutera att det över huvud taget finns köttsubstitut och ifrågasätta personer som äter det. Formen på vegetarisk mat engagerar.

I övrigt är jag trött på köttätare som kräver att de som gjort ett moraliskt val ska vara rakt igenom moraliska personer. Antingen ska du äta kött eller så ska du vara en rakt igenom moralisk vegetarian. Äter du sojaprodukter tänker du inte på regnskogen, kan de säga. Fakta: Huvuddelen av den soja som produceras används till djurfoder vid produktion av kött, mjölk och ägg samt vid odling av fisk. Och köttkonsumtionen ökar. Det är inte vegetarianer som dricker latte på soja eller äter tofu som är den största boven här, men det gör inget. Eftersom att valet att äta kött är omoraliskt behöver de som äter kött heller inte handla moraliskt i övrigt. Om någon köttätare undrar så konsumerar jag mer havredryck gjord på svensk havre än sojadryck och mandeldryck.

En annan vanlig fråga är hur länge jag har varit vegetarian. Är det något jag lärt mig är det att det inte finns någon genväg till äkthet. Tid är allt. Den som varit vegetarian länge är mer ”äkta” än någon som inte varit det. Möjligen med undantag för unga personer som inte kunnat vara det särskilt länge. Personer vill veta att något inte bara är en fas. Detsamma gäller mitt hår. Personer undrar hur länge jag har varit rakad. När jag hade långt hår var det ingen som undrade varför jag hade det eller hur länge jag hade haft det.

Sist men inte minst borde köttätare som inte kan hantera personer som är vegetarianer av etiska skäl låta bli att fråga vegetarianer varför de valt bort animaliska produkter. Jag har ingen aning om vad de vill höra. Att man är vegetarian på grund av någon köttallergi eller för att man inbillar sig att vegetarianer är snyggare?

Köttätare äter upp vegetarianernas mat

Huvudregeln är att förmåner anställda får på grund av sin anställning är skattepliktiga, men för att en förmån ska bli föremål för beskattning räcker det inte nödvändigtvis att förmånen har kunnat utnyttjas, om den faktiskt inte har utnyttjats.

Det finns ett rättsfall från 1990-talet, RÅ 1992 ref 108, där en anställd inte hade tagit upp en kostförmån i sin deklaration. På den anställdes arbetsplats hade de anställda ”åtnjutit förmån av fri kost de dagar tjänstgöring fullgjorts”. Den anställda som rättsfallet handlar om hade inte använt sig av förmånen. Personen hade istället tagit med sig egen mat. Vegetarisk mat. Den fria kosten som de anställda erbjöds var nämligen inte vegetarisk och den anställda ifråga var vegetarian.

Regeringsrätten, som numer går under namnet Högsta Förvaltningsdomstolen, gav vegetarianen rätt. Den anställda behövde inte betala skatt för förmånen som jag och säkert många andra vegetarianer inte skulle se som en förmån, men det är i och för sig ointressant vid någon slags objektiv bedömning av om något är en förmån.

”Vad som förekommit i målet ger anledning till antagande att [den anställda] i sin anställning haft möjlighet att erhålla fri kost bestående av ett mål per arbetsdag. Det är emellertid ostridigt att hon inte utnyttjat denna möjlighet. Under sådana förhållanden föreligger inte grund för att beskatta henne för kostförmån.”

Den anställda har haft en förmån, men i och med att hon inte har använt sig av den är den inte en skattepliktig sådan, för henne.

Jag tänker på alla gånger då jag inte har anklagats för att ha gjort slut på något animaliskt livsmedel i och med att jag är vegetarian. Det omvända gäller inte. Om något vegetabiliskt är slut är det inte nödvändigtvis en vegetarian som är svaret skyldigt.

De gånger vegetarianer har ”förmånen” att få vegetarisk mat i olika sammanhang är det inte ostridigt så att personer som äter kött låter den mat som är avsedd för vegetarianer (om den nu är det) få vara det.

Jag vet inte hur många gånger vegetarisk mat som varit avsedd för vegetarianer har tagit slut innan de som är vegetarianer och har anmält att de vill ha ”specialkost” har hunnit ta av den. Det hade varit så enkelt för köttätarna att anmäla att de också ville ha vegetarisk mat, men nej.

De flesta som äter animalier och tål gluten förstår nog – rätta mig om jag har fel – att man inte tar av brödet som är uppmärkt glutenfritt om det bara finns glutenfritt bröd till några få.

Samtidigt är det bra om fler personer får upp ögonen för vegetarisk mat. Ett alternativ – i dessa tider när alla talar om så kallad ”nudging” – vore att låta de som vill äta döda djur anmäla att de vill ha specialkost. Det vore en rimligare ordning då vegetarianer knappat kommer att göra slut på den animaliska specialkosten den dag då vegetarisk kost är norm.

Svensk Mjölk mot Oatly

Den stora snackisen i vegankretsar just nu är nog att Svensk Mjölk har stämt Oatly som tillverkar havrebaserade livsmedel. Alltifrån havregrädde till havreghurt. Svensk Mjölk har en del synpunkter på hur Oatly marknadsför sina egna produkter, men framförallt på att det skulle ske på mjölkens bekostnad.

YrkandeUr Svensk Mjölks stämningsansökan

Vilka produkter jämför Oatly sina med? Jämför de dem med mjölkindustrins eller marknadsför de enbart sina produkter som ses som substitut till mejeriprodukter? Både och skulle jag säga.

I framtiden kommer säkert fler människor använda havre- och sojabaserade livsmedel utan att det sker för att ersätta mejeriprodukter. Produkter som de tidigare kanske inte använt.

Oatly skulle förstås kunna marknadsföra sina produkter utan att ta fasta på det ersättningstänk som trots allt finns. Samtidigt går det inte att komma ifrån att det är enklare att propagera för en vegetarisk livsstil om man kan berätta att det går att ersätta mjölken i kaffet med något vegetabiliskt. Det är en av anledningarna till att vegetariska livsmedel ibland kallas havregrädde och havremjölk istället för havrebas, havredryck eller liknande.

Du kan använda vegetariska livsmedel på det sätt mejeriprodukter används, men utan att ta omvägen genom en ko. Wow no cow. Givetvis går det att förmedla utan att göra narr av vuxna som dricker mjölk och framställa havremjölk som ett mer hälsosamt alternativ till komjölk. Like milk but made for humans.

Klarar ni av att bortse ifrån att mjölkindustrin knappast har för vana att iaktta måttlighet när de marknadsför mejeriprodukter? Barn går under utan mjölk. Människor måste dricka mjölk för att få i sig kalcium och protein. Mjölkdrickare är mer attraktiva, det gäller för övrigt även köttätare. Starka ben kräver ett dagligt intag av mjölk. Mjölk är nyttigt, nödvändigt och normalt. Och så vidare.

Varje svensk över två år bör dricka fem deciliter mjölk om dagen. Så stod det tidigare på sajten mjölk.se, med hänvisning till Livsmedelsverkets rekommendationer. Men någon sådan rekommendation finns inte, enligt Livsmedelsverket. De senaste dagarna har media raporterat om detta påstående som också förekommer i Svensk Mjölks stämningsansökan med hänvisning tll Livsmedelsverket.

Livsmedelsverket, s 21Ur Svensk Mjölks stämningsansökan

Till gröten använder jag havredryck. Jag har inte ätit kött eller druckit mjölk på flera år av etiska skäl. Det påverkar säkert min anställning till lobbyorganisationen Svensk Mjölk, men även personer som dricker mjölk har reagerat på organisationens stämning.

Oatly är ett förhållandevis litet företag. Jordbrukspolitiken står för nästan halva EU:s budget, men Oatly kan inte räkna med några miljoner i jordbrukssubventioner. EU ger också särskila bidrag till mjölk, filmjölk yogurt och ost i förskolor och skolor. Det så kallade skolmjölksstödet. Syftet är att ge barn möjlighet att dricka och äta mer av dessa varor.

eureklam448artikel

Oatly och andra företag som tillverkar vegetabilska alternativ till mjölk ges inte reklamutrymme i skolmatsalar runt om i landet. Kan ni föreställa er stora dryckeskylar innehållandes havre- och sojadryck?

Förhoppningsvis leder Svensk Mjölks stämning till mer uppmärksamhet för Oatly och andra företag som förenklar vegetarianers tillvaro och bidrar till att fler väljer bort mejeriprodukter till förmån för mer etiska livsmedel.

I själva verket går det alldeles utmärkt att klara sig helt utan mjölk. Ännu bättre klarar vi oss utan mjölkpropagandan, som Fredrik Westerlund uttryckte det.

Läs mer: Dålig stämning i kyldisken.

Ful för djurens skull

Kött är ”särskilt viktigt för tjejer som växer, idrottar och ska bli snygga” uttalade en representant för Lantbrukarnas riksförbund i samband med att förbundet delade ut hamburgare utanför en skola i protest mot att en del skolor inför köttfria dagar.

Uttalandet verkar inte ha varit planerat. Samtidigt vet LRF att en del personer som eftersträvat att vara snygga har minskat sin konsumtion av animaliska produkter av den anledningen. Om det kan få det till att man blir snygg av sådana produkter är der förstås bra för industrin som utnyttjar djur och dess intresseorganisationer. Vidare är det ett mer positivt budskap till tjejer att man blir snygg av kött än att man blir ful av en köttfri kost. LRF är också medvetna om att unga kvinnor lägger ner mer engagemang på att uppfattas som snygga än vad unga män gör och att kvinnor värderas i högre grad utifrån hur de ser ut än vad män gör. Annars hade vi sett kampanjer om att det går alldeles utmärkt att äta bacon utan att bli ”ful” .

Uttalandet får mig att tänka på vilket bekymmer tjejer som ska bli snygga har varit för svensk mjölkindustri. Tjejer som kommit hem och inte vill dricka mjölk längre, inte för att de blivit veganer utan för att de har fått för sig att man går upp i vikt av att dricka mjölk. Om det är ett lika stort bekymmer längre när personer intar kvargen som den är, smör är heligt och människor ägnar sig åt LCHF har jag ingen aning om.

Svensk Mjölk menar att ”Tonårsflickor oroar sig i onödan”: ”Tyvärr avstår många tonårsflickor från att dricka mjölk av rädsla för att bli tjocka. […] I tonåren är det för tidigt att försöka hålla en ‘idealvikt’. Kroppen är inte färdigutvecklad utan det är högst normalt att väga några kilo ‘för mycket’ eller ‘för lite’.”

am8kzqu6rmafap7sb9tcHej kvinna! Kolla vad smal, snygg och sportig du kan bli av mjölk för kvinnor.

Sex med djur en marginell fråga

I ett nyhetsbrev från Djurens Rätt listas ett antal ”framgångar för djuren” under 2013. En av dessa är att ”Sexuella övergrepp på djur förbjuds”. Förbundets ordförande Camilla Björkbom skriver: ”Djurens Rätt har länge arbetat för ett förbud mot sexuella övergrepp på djur, och i november 2013 tog regeringen äntligen ett beslut om att förbud ska träda i kraft den 1 april 2014.”

Jag har varit vegetarian sedan jag var 14 år och betalande medlem i Djurens Rätt till och från sedan dess och borde därför vara positiv till att tidelag förbjuds kan man tänka, men då misstar man sig. Att förbjuda sexuella handlingar med djur, eller sexuella övergrepp som en del föredrar att kalla det, har aldrig har varit en fråga för mig.

I den proposition som ligger till grund för detta förbud skriver regeringen bl a: ”Historiskt sett har sexuella handlingar med djur varit förbjudna och straffats mycket strängt. Under 1700-talet och fram till 1864 års strafflag var så kallat tidelag eller ”otukt med djur” förenat med dödsstraff. Därefter ändrades påföljden till straffarbete och 1944 upphävdes tidelagsförbudet helt. […] Synen på djur och lagstiftningen kring djur har förändrats mycket sedan tidelagsförbudet upphävdes. Året efter att man kriminaliserade otukt med djur, 1945, trädde Sveriges första djurskyddslag i kraft. Nu gällande djurskyddslag antogs år 1988. Lagen syftar till att verka förebyggande och bygger på idén att djur inte bara har ett värde för den som har nytta av dem utan att djur också är skyddsvärda i sig.”

Det tidigare förbudet upphävdes, men det lär inte upprepas i första taget. Man vill gärna inte framstå som någon som är för sex med djur. Frågan om att avkriminalisera sex med djur kommer knappast att drivas av särskilt många om några alls då det finns principiellt viktigare frågor som rör djur, men också människor. Det är just det som är provocerande med denna fråga. Att delar av djurrättsrörelsen lagt energi på en så marginell fråga. Att personer som ändå inte hade haft sex med djur kan känna att de gjort en insats för djuren att de skrivit under ett upprop mot sexuella handlingar med djur trots att de fortsätter äta djur, vilket utgör det främsta djurförtrycket, är provocerande. Om jag ska vara ärlig såg jag hellre att personer hade sex med djur någon gång ibland, förutsatt att de inte kom till skada, än att de åt upp dem, men det är knappast ett val köttätare står inför eller torde vara särskilt intresserade av.

Hellre än död ko i magen än en våldtagen ko i hagen

Gårdagens avsnitt av Pop och politik avhandlade hämnd. Jag kom och tänka på kategorin män som ger uttryck för ett hämndbegär som får en att undra om de inte innerst inne gärna ser att någon nära anhörig blir utsatt för något otillbörligt. Då skulle de nämligen kunna rättfärdiga olika uttryck för hämnd. Åtminstone inför sig själva.

”Om någon rör mig syster…” är det måhända vuxenversionen av förskolebarns utfästelser om att de ska påkalla ett överdrivet antal kusiner med tillgång till ett överdådigt vapenarsenal om någon gör något otillbörligt?

Jag kan förstås också tänka mig att hämndlystnaden är en ”hård” fasad som går hem hos likasinnade, men som endast upplevs som genant bland andra. En fasad som kräver att de som vill upprätthålla den utgår från att de aldrig kommer att hamna i en situation där de finner hämndaktioner rättfärdigade möjligen.

Popartisten Annika Norlin bidrog till programmet och pratade om låten Allt som är ditt som handlar om att hämnas på våldtäktsmän (”De jävlarna ska skjutas”) och berättade att den har applåderats av bland annat brottsoffer som känt igen den omedelbara hämndreaktionen som kan infinna sig. Allt som är ditt har kritiserats för vissa stycken av Anna Svensson. Kritiken kan läsas i den feministiska antologin F-ordet som Petra Östergren är redaktör för. Svensson ”vänder sig mot synen på våldtäkt som något värre än döden, den våldtagna som ett ohjälpligt offer samt den essentialism som detta antyder”.

Jag har läst att våldtäkt är ett öde värre än döden hos Facebookgemenskaper som förespråkar dödsstraff för sexuella övergrepp på barn. Jag vet en kvinna som blivit våldtagen och uttryckt det, vilket får sägas tillhöra ovanligheterna då det framförallt är personer (män) som inte har egna erfarenheter av sexuella övergrepp att dela med sig av som tvärsäkert intygar hur det är att ha våldtagits och vilken sorts upprättelse man som brottsoffer vill ha. Men då denna kvinna fortfarande är vid liv antar jag att hon kommit på bättre tankar.

Feministiska artiklar om att det går att gå vidare efter sexuella övergrepp och finna någon mening i tillvaron har höjts till skyarna, vilket kan förklara att de fortfarande skrivs som om de replikerande föreningen av människor för de som vet att det är kört.  Det är enkelt att hålla med om andemeningen, men när man läser sådana texter borde man kanske fundera över inte bara hur korrekta det är i sak utan också hur relevanta de är. De kan förstås bidra till att det inte uppstår en konsenus om att en erfarenhet av ett sexuellt övergrepp tömmer livet på innehåll, men det kan vara klokt att måla upp verkliga, vanliga stötestenar om det är vad man företar sig.

Köar människor i Sverige för att uttrycka att våldtäkt är det värsta som kan hända? Jag menar att de inte gör det, att jag sällan hör sådana yttringar bland normalbegåvade personer med något inflytande. Dryftas den uppfattning oftare än våldtäkter bagatelliseras (våldtäkt är måhända ett öde värre än en ofrivillig kram) och förmildrande omständigheter uppfinns?

Jag hör extremt sällan att sexuella övergrepp är ett öde värre än döden, twittrade jag,  men så kom jag på mig själv med att ha fel när jag kort därpå hörde två medelålders män med en till synes inarbetad  macho jargong prata om kvällens matsedel. ”Det blir till att sätta på ett djur på grillen” sa den ena till den andre som ljudade en födoframkallad orgasm.

Föreställ er reaktionen om samma man hade hejdat sig vid ”djur” och satt punkt där. Omgivningen hade antagligen vridit besvärat på sig om den hade tagit honom på allvar. Men kom igen och sluta moralisera så förbaskat, mannen lät oss bara förstå att han skulle tillgodogöra sig en kropp genom matstrupen.

Våldtäkt är grövre än att avsluta någons liv när sexuella övergrepp mot djur, eller sex med djur beroende på hur man ser det, kommer på tal. Tidelag, med fysiska men hos djuret eller inte, anses av gemene köttätare vara värre än att döda det för att fylla ut magsäcken. Måhända är sex med djur  okej om man först dödar det?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Ingen mormor vill vara sexig!


Den som offentligt yppar tanken att kvinnor och män anammar den kvinnliga respektive manliga könsrollen för att de upplever att de inte har något val eller inte känner till någonting annat på grund av könsindoktrinering får veta att den lever.

Det är främst den kvinnliga könsrollen som hamnat under luppen, dissekerats och problematiserats. Den kvinnliga könsrollen har varit hårdare ansatt än den manliga. Det är förståeligt då den av män förväntade könsrollen antagits innehålla ett mindre mått av uppoffringar och ett större mått av frivillighet. Grovt kan man säga att kvinnor förväntas vara på ett särskilt sätt punkt, medan män förväntas vara på ett särskilt sätt utifrån sina förutsättningar.

Det fyller ingen funktion att förringa den press personer ger uttryck för att de upplever, men man bör heller inte förringa vikten av frågor om vilka uttryck press tar sig. Om en person känner sig pressad att vara på ett visst sätt och det skulle visa sig att pressen enbart sitter i personens eget huvud, kan det vara ganska värdefullt för personen i fråga att upptäcka det. Det är värt att konstatera att all press människor upplever inte är någon egentlig press. Lika många personer som är en del av samma sociala sammanhang kan ha lika många föreställningar om hur de förväntas vara och alla kan inte stämma.

Till Magdaglena Ribbings stora sorg förväntas jag med jämna mellanrum redogöra för varför jag valt bort animalisk kost. I och med att jag är vegetarian av etiska/politiska skäl har jag inte bara överseende med att personer ställer frågor om min koststatus, jag väljer att se frågorna som en ingångspunkt för att prata om den vegetarianism som jag gärna ser att fler kopierar. Som fjortonåring fick jag motsvarande fråga, men av en vegetarian. Att jag åt animalisk kost var ingenting jag tänkte på. Det hade jag alltid gjort. Därför var det nyttigt att få frågan ”Varför äter du kött?”. Jag minns inte vad jag svarade, men jag vet att jag inte intog någon försvarsposition, vilket jag är stolt över. Jag drog heller inga dåliga skämt om vegetarianer eller deras kost vilket glädjer mig i efterhand då köttätarhumor kan vara den mest pinsamma humorn alla kategorier.

Jag hade inte tagit ställning för kött så jag hade ingenting att försvara. Jag var köttätare av kulturella och sociala skäl som det så vackert heter. Det var klart att jag kände till att det fanns personer som inte åt kött, lika väl som jag kände till glutenintolerande, men jag hade aldrig tänkt tanken att jag faktiskt inte måste äta kött innan jag fick frågan om min kosthållning och med ens insåg att det inte var självklart att äta djurdelar. När jag läser det jag just skrivit drabbas tänker jag att det är någonting primitivt över det – att aldrig ha funderat i andra banor – men så är nog det för de flesta som aldrig konfronterats med sina göranden och det är därför man inte får förringa betydelsen av att personer ställer frågor.

Är det korrekt att kalla mitt tidigare förhållande till köttätandet press eller är det att förminska press? Om man vill kan man dela upp saker i kategorierna saker vi bara gör och saker vi gör för att vi tror att det förväntas av oss, men det blir samtidigt platt då vi gör en hel del saker medvetet men som vi inte vill kännas vid.

Om individer säger att de inte kan bryta med den förväntade könsrollen får man finna sig vid det. Den press som kan och bör diskuteras är den press som personer påstår att andra känner av. Pressen att vara en sexig mormor eller pressen att ha sex i unga år för att ta några exempel. Att personer på individnivå känner att de måste vara sexuella mormödrar betyder inte att de flesta mormödrar känner av sådan press.

Walls of glass

Ansvariga chefer för ett bibliotek i Umeå har stoppat utställningen Walls of glass som skildrar ”verkligheten bakom slakteriernas väggar” med motiveringen att barn kan bli upprörda.

Utställningar som väcker känslor, så kan vi inte ha det. Tänk om barnen får sig en tankeställare, gråter en skvätt och aldrig mer vill äta döda djur. Vilken katastrof för deras köttätande föräldrar.

Jag vet föräldrar som medvetet utelämnar den grymma sanningen om hur djuren i ett av länder med hårdast djurskyddslagar blir behandlade. De vet nämligen att barn kan vara betydligt mer moraliska än vuxna.

Min grundinställning är att den som inte vet vad den väljer heller inte har gjort något val. Låt barnen åtminstone få känna till den bakomliggande processen. Om du, liksom jag, inte ens klarar av att se utställningen kanske du borde ta dig själv en funderare.