Åsikter, förändringar och utveckling

Rätt så ofta så hör jag hur äldre människor pratar om att ungdomar inte har en egen identitet. Det gäller inte bara vuxna, det händer också lägre ner i åldrarna. Då undrar jag vart ifrån det kommer och vad ger det att säga till unga att de bara är kopior av andra? Jag har sett hur andra gör och att det får dåliga konsekvenser därför gör jag inte det, och blir genast helt oitresserad. Det finns saker som jag tyckt när jag suttit hemma på mitt rum i tolvårs ålder i ensamheten. Det jag tyckte då var sällan av värde, ingen människa kom någonsin med några motargument. Min far var ointresserad och min mor kanske lika så, jag vet inte men det hör inte till saken. Saker som vi sitter och grubblar på för oss själva kommer sedan bara att framstå som dumma när vi sedan kommer till kritan med våra åsikter och måste argumnetera för dem. Visst du kan fegt springa därifrån i brist på argument. Det är därför det är viktigt att läsa andras ideér och inte bara tro på sina (korkade) ideér som man kom på när man satt där ensam och inte visste hur saker och ting blev om man vände på perspektivet.

I en diskussion tycker jag alltid att man vinner sålänge man orkar sitta kvar och hålla lugnet (vilket är viktigt, vem lyssnar på någon som gapar och skriker?) Ni skriker för döva öron säger jag bara, tänk bara på hur era föräldrar kanske tjatade på er vad hjälpte det? Det kanske hjälpte två gånger. Antingen så håller man kvar vid sin åsikt och den andre ger med sig eftersom att det inte finns logik i vad den andre säger. Eller så ändrar man själv uppfattning eftersom att man inser att det inte riktigt går ihop när man ser det från olika håll. Där har båda vunnit, när båda lärt sig något nytt och fått sig en (ny?) tankeställare.

Förändring har mycket att göra med vilka man umgås med, man anpassar sig. Pratar de man umgås med bara nonsens, så faller man lätt in i att själv göra det (ibland vare sig man vill eller inte). Man ser inget annat alternativ, sedan kanske man träffar andra människor som pratar andra saker. Man utvecklas. Det blir väldigt svårt att prata om saker när ingen lyssnar, därför ger man tyvärr upp. Hur ofta har jag inte hört att det är dumt med förändringar och utveckling. Varför tror ni att människor går i skolan? Knappast för att vi förväntas vara mer obegåvade när vi lämnar lektionen. Jag vill inte se någon magisk gräns där det plötsligt bli tillåtet att vara den man vill vara, tyvärr finns den där ändå fast inte uttalat. Den dan du fyllt 18 kommer du att bli så mycket mer accepterad, vare sig om du tycker som tusen andra socialdemokrater eller om du fortfarande har en egen uppfattning om att rött är gult.

Den egna åsikten finns den? Partierna går till val på att människor ska tycka som dem. Alternativt att jag tycker som några andra men inte fullt ut, men fortfarande så kommer flera tycka likadant. Den egna åsikten är den där du satt och funderade på i ensamheten, åsikten utan värde. Den där åsikten som utan logik fastnade i ens huvud än dag. Jag märker att när man sitter själv och är bitter så är det fan inte lätt att vara logisk, då kan man komma på så mycket dumheter på så kort tid. Om det hade varit så att våra åsikter inte hade varit något värda så hade vi inte röstat. Att hålla inne med sina åsikter ser jag som att inte rösta, att inte tycka något. Det finns gånger då man önskat att man inte sagt alla saker man sa men det jag ångrar är inte grunden, jag ångrar att jag sa de där onödiga saker som egentligen inte behövdes säga.

Du har en uppfattning om hur du vill vara, vem du vill vara. Tro inte att unga inte också har det. Är det så konstigt att människor sluts samman och tycker liknande saker i dagens samhälle? Hur ska vi annars kunna sätta press på makthavarna? Tacka vet jag människor som kan tänka.