Varför du bör besöka krogar med 18-årsgräns

Under rubriken 18-åringar oroar krögare skriver Dagens Nyheter: ”Snart kan 18-årsgräns på krogen vara det enda som gäller. Åtminstone i praktiken. De krögare som i framtiden vill stänga vissa åldersgrupper ute riskerar att anmälas till Diskrimineringsombudsmannen, DO.” Artikeln publicerades 2010.

Det är inte längre tillåtet att ha separata åldersgränser för kvinnor och män på krogen, men en del menar att krogar med en högre åldersgräns ägnar sig åt indirekt åldersdiskriminering, att de är mer överseende med 18-åriga kvinnor på krogen än 18-åriga män.

Åldersgränserna blev kvar på krogen. ”Unga människor orsakar oftare ordningsproblem. Det är inte rimligt att den som driver en verksamhet som har utskänkningstillstånd ska fråntas möjligheten att själv bestämma en åldersgräns för inträde.” skrev dåvarande integrationsminister Erik Ullenhag i en debattartikel.

En del krögare menade att 18-årsgräns på krogen skulle riskera att skrämma bort äldre personer. Ullenhag var inne på samma linje: ”Det viktiga för mig i diskussionerna kring ett breddat förbud mot åldersdiskrimineringen är att regeringens förslag ska vara ett tydligt steg mot ett samhälle som är mer anpassat för den befolkning som vi faktiskt har. Ett samhälle där äldre inte ska uppfatta att de utestängs på grund av sitt födelseår.”

På vilket sätt skrämmer 18-årsgränser bort äldre personer om inte 23-årsgränser gör det, kan man fråga sig. Ser de ens skillnad på 18-åringar och 23-åringar? Reflekterar personer som inte visat legitimation på krogen de senaste decennierna ens över åldersgränser? Det ska väl vara de som absolut inte vill dricka alkohol bland 18-åringar då.

Jag tror snarare att krögare är oroliga för att en 18-årsgräns på krogen skulle kunna skrämma bort unga vuxna som kommer in på ställen med högre åldersgränser. Personer mellan 20 och 23 år. I Dagens Nyheters pappersupplaga gav man utrymme åt fem personer mellan 18 och 23 år som fick svara på vad de tycker om lagstadgad 18-årsgräns på krogar. Tre av dem var negativa. En var osäker. Den enda som var positiv var 18-åringen, men hen var å andra sidan tydlig med att hen nog inte skulle uppskatta 18-åringar på krogen när hen själv fyllt 23 år.

”Generellt har jag uppfattat att de flesta själva är positiva till högre åldersgränser. För de som är oförstående kan jag bara peppa dem och säga att ungdomen gudskelov är något man växer ifrån.” (DN Sthlm)

Att en del unga vuxna har svårt för tonåringar är ingenting de bara kommer på en dag. Fråga runt och du lär märka att en del 18-åringar vill se 20-årsgränser för att de är övertygade om att de kommer att vilja ha det så när de själva fyllt 20 år. Motståndet mot att beblanda sig med yngre är ingenting som plötsligt drabbar personer, det är ofta något personer räknar med. Det är ingenting konstigt när vi lever i ett ålderssegregerat samhälle där vi tidigt får lära oss att människor ska hållas åtskilda utifrån ålder. Jag hade åtminstone förmånen att få gå i en klass för personer i årskurs 1 till 3 och sedan en för personer i årskurs 4 till 5 på låg- och mellanstadiet.

En jämnårig person som jag umgicks med i 15-årsåldern sa att hon uppskattade att umgås med äldre personer, men tyckte samtidigt att de var omogna som umgicks med personer i vår ålder. Hon menade att hon inte skulle kunna tänka sig att umgås med personer i 15-årsåldern som 20-åring. Jag har ingen aning om hon har sociala relationer med yngre personer i dag, men där och då förlorade jag all respekt för henne. Att ha sociala relationer med personer som kalkylerar med att de kommer att sortera bort personer på grund av deras ålder är inte för mig. Risken att råka ut för sådana personer torde vara lägre om man vänder sig till krogar med 18-årsgräns även om jag skulle föredra om åldersgränser var frivilliga för krögare att ha.

Mata inte moralismen

Moderaternas skolpolitiske talesperson Tomas Tobé vill ha ett ”handslag med alla föräldrar” om att begränsa ungas spelvanor. Efter moderatens utspel om att föräldrar måste begränsa sina barns datorspelande för att förbättra deras skolresultat har flera personer varit ute och försvarat datorspelen med argumentet att de kan bidra till att skjuta upp alkoholdebuten.

Unga som spelar datorspel dricker mindre alkohol. Jag vet inte hur många gånger jag har hört det vid det här laget och jag kan inte låta bli att tänka på alla andra debuter som spelandet också kan tänkas skjuta upp.

Flera av de som har anklagat Tobé för att moralisera har själva varit ute och gjort det när det kommer till ungas alkoholkonsumtion. Vissa saker är det fritt fram att moralisera kring. Johanna Nylander som har skrivit den av Swedish Match finansierade boken Är det så farligt? Folkbildning, förmynderi och riskabla små njutningar nämner särskilt att spelande barn och ungdomar börjar dricka alkohol senare i livet.

Varför är personer som annars är kritiska till moralism ute och moraliserar över unga som dricker alkohol? Jag tror att två saker bidrar. För det första fungerar det. Flera av de som annars hade varit kritiska till datorspel kan ursäkta dem om de bidrar till att unga inte dricker alkohol. För det andra går det att komma undan med utan att själv bli anklagad för att moralisera. Tobé eller någon annan vuxen behöver knappast efterlysa ett handslag med alla föräldrar om att skjuta upp ungas alkoholdebut.

Det går alldeles utmärkt att vara liberal och kritisera moral förklädd till skolpolitik utan att falla i fällan att själv moralisera. Johan Norberg skriver ”Dataspelen är en tacksam syndabock. Det förlägger skulden långt bortom politiken, skolan och de pedagogiska modellerna, och till en ny teknik som föräldrar och sistagångsväljare inte alltid begriper, precis som när de en gång skyllde ungdomarnas förvildning på dansbanor, serietidningar och videofilmer”.

Alkoholen är också en tacksam syndabock. Istället för att ta en omväg när du ska försvara datorspelen går det alldeles utmärkt att försvara dem för vad de är. Om de som spelar får ut någonting av det räcker det för mig.

Jag kan förstå varför föräldrar som själva inte spelar motiverar sina söners intressen med yttre omständigheter som att de kan bidra till att skjuta upp deras flytt hemifrån och alkoholdebut, men något har gått snett när även de som spelar känner sig tvugna att göra det. Detta beror nog dels på hur impopulärt det har blivit att försvara någonting rent principiellt, men det är precis vad de som är kritiska till moralism borde göra.

Ungas alkoholkonsumtion är inte olaglig

Vid det här laget vet jag inte hur många gånger jag har påpekat att det inte alls är olagligt att dricka alkohol innan 18-årsdagen. Det är inte olagligt att dricka alkohol. Jag vet inte hur vuxna som TROR att det är olagligt tänker när de argumenterar att ”lagen är lagen”. Varför skulle en person som själv inte får påverka politiken genom att rösta vid riksdagsval ha särskilt stor respekt för vad lagen föreskriver ens om det vore olagligt för henom att dricka alkohol? Att rösta är bara ett sätt att påverka politiken på förstås, men det ses av många som det allra mest grundläggande.

Man kan säga att det är olagligt för personer under 18 år att dricka eftersom att alkoholdrycker med en alkoholhalt som överstiger 3,5 procent inte får ”säljas eller annars lämnas ut till den som inte har fyllt 20 år” har jag hört många gånger. Ja, man kan SÄGA mer eller mindre vad som helst, men det stämmer INTE och jag tänker att det är bra att förhålla sig till verkligheten, inte minst när man försöker övertyga andra om vad de inte borde göra med sina kroppar. Trovärdighet och så.

”Alkoholdrycker får inte lämnas som gåva eller lån till eller bjudas den som inte har fyllt 20 år. I fråga om folköl gäller dock motsvarande den som inte har fyllt 18 år.”

”Det är dock tillåtet att bjuda den som inte har uppnått föreskriven ålder på en mindre mängd alkoholdryck under förutsättning att förtäring sker på platsen och under ordnade förhållanden samt det med hänsyn till den unges ålder och utveckling och omständigheterna i övrigt framstår som försvarligt.” (Lagen.nu)

Brun utan injektion

Läser i Dagens Nyheter att Unga tar sprutor för att bli bruna. Artikeln handlar om det syntetiska hormonet Melanotan som kan användas om du har bråttom att bli brun. Artikelförfattaren Lisa Rogert har pratat med en 19-åring som injicerat sig hormonet. 19-åringen som är anonym får representera unga kvinnor tillsammans med ”en person” på ”ett diskussionsforum”:

”I forum [!] på nätet förs en livlig diskussion om ämnet och tretton-, fjortonåringar hör sig för om försäljare eller berättar om bieffekter, erfarenheter och ger tips på vad man kan säga till föräldrarna om de undrar varför man plötsligt är så brun. […] Kan jag spruta in sterilt vatten för att späda ut lite av det som finns kvar inne i kroppen? Det kanske låter tokigt men jag är desperat. 🙁 [!]”

Stockholmspolisens intryck är att användandet av Melanotan har ökat de senaste åren: ”Vi stöter på Melanotan i Stockholms nattliv när vi letar efter droger och tillväxtpreparat”. Hormonet som inte är kriminaliserat ska ha beslagtagits vid upprepade tillfällen i tron att det varit narkotika och därefter förstörts.

Hade jag varit Lisa Rogert hade jag undrat varför hormonet förstörs och varför det inte förs någon statistik om detta, särskilt då det framkommer av artikeln att Tullverket hanterar hormonet som en vanlig beställningsvara och skickar vidare den till beställaren efter granskning. Ställde Rogert några kritiska frågor alls till Polisen om hanteringen av Melanotan?

”Läkemedelsverket har tidigare gått ut med varningar för användandet av hormonet”. Jag kan mycket väl tänka mig att Melanotan är hälsovådligt. Om det förhåller sig så, eller om man ännu inte riktigt vet, är det relevant att beröra hälsoaspekten. Det kan med fördel göras utan att unga framställs som destruktiva och utseendefixerade och utan att man låter polistjänstemän komma till tals utan att några kritiska frågor ställs.

Artikeln är ett skolexempel på hur man vanligen skildrar unga som ägnar sig åt av vuxenvärlden oönskade företeelser. Den innehåller den obligatoriska destruktiviteten och en polis som bekräftar den. Det fattas bara en tonårsförälder, gärna en mor, som har en dotter som använt Melanotan och vill vara anonym eller en känd mor som inte snålar med skönhetsprodukter och tar varenda tillfälle i akt att kritisera skönhetsindustrin förr dess åverkan på unga kvinnor. Artikeln är därtill okritisk och ger upphov till fler frågor än den besvarar.

För några dagar sedan hade Dagens Nyheter en artikel med rubriken ”Trend bland unga att avstå alkohol” (om ungas alkoholkonsumtion kan man läsa under rubriken ”Grupptryck bland unga att dricka alkohol”). Det är knappast en slump att man väljer att kalla tendensen för ”trend”.

Av någon anledning brukar journalister styrka vuxna som vill ha en uppdelning av saker som bara vuxna får ägna sig åt och saker alla kan ägna sig åt medhårs. Poliser brukar till och med få några talminus av personliga reflektioner. Ger de inte sin syn på legala preparat så kan de för all del uttala sig negativt om ungas alkoholkonsumtion. Artikeln Unga tar sprutor för att bli bruna är inget undantag: ”De här människorna är mycket utseendefixerade och gör i princip vad som helst, säger Kristoffer Bohman vid Stockholmspolisen.”

Ingenting är logiskt för att ingenting är magiskt

Plockade en skrift på Systembolaget i dag. JA eller NEJ heter den. ”Ibland kan det kännas svårt att veta vad man ska svara när ens tonåring ber om alkohol. Därför har vi bett några av Sveriges främsta experter om råd.” Det låter lovande.

Skriften vänder sig till redan frälsta är mitt intryck när jag bläddrar i den. Redan frälsta som tror att unga inte får dricka alkohol och får den bilden bekräftad. Jag är inte främmande för att man kommer att kriminalisera alkoholkonsumtion innan myndigheten träder i kraft i framtiden, men vi är inte där och kommer förhoppningsvis aldrig att landa där heller, men en sak personer som vill att andra ska dricka mindre eller avstå helt borde veta är att det alltid är kontraproduktivt att fara med osanning. Det räcker att den unga vet att alkoholkonsumtion inte är kriminaliserat för att den ska sluta lita på dig. Kan du ljuga om det kan du lika gärna ljuga om annat.

”Min son är både längre och tyngre än jag. Ändå får jag dricka alkohol men inte han. Hur får jag det att låta logiskt?” undrar en förälder. Nyckelordet här är ”logiskt”. Av tre experter svarar en ”Du är vuxen. Du är förälder. Din tonåring är inte vuxen. Så enkelt är det”.

Det logiska svaret kommer från Ulrika Theolin, legitimerad psykoterapeut och familjeterapeut som arbetar vid Maria Ungdom. Den unga som får det bemötande kommer givetvis att reagera såhär: ”Du är min förälder och vuxen, jag är ditt barn och tonåring, det kom som en nyhet för mig, nu förstår jag att jag inte borde dricka alkohol”. Hur troligt verkar det på en skala från 1 till 10?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Krogar utan könsdiskriminering går an, men inte krogar utan åldersdiskriminering?

Olika åldersgränser för kvinnor och män på krogen är könsdiskrimineringen. 1 juli 2005 trädde förbjudet i kraft, men diskrimineringen har inte upphört. De officiella åldersgränserna har på flera krogar – det hör till sakens natur att det inte går att uppskatta hur många – ersatts med inofficiella åldersgränser. En grupp som har erfarenhet av detta är 18-åriga män som nekats inträde på krogar som välkomnat jämnåriga kvinnor.

18-åriga män är inte de enda som diskrimineras i krogmiljöer. Det är ett välkänt, men inte väldokumenterat, faktum att krögare och anlitade krogvakter diskriminerar personer på grund av kön, ålder, att de anses ha ”utländska utseenden” eller en kombination av dessa skäl. Diskrimineringen anses så omfattande att många givit upp hoppet om diskrimineringsfria krogmiljöer utan att de ens har gjort en ansats för att få den att upphöra.

Det är ingen mening att lagstifta mot diskriminering, det gör inte att den upphör, resonerar vissa. Det stämmer att lagstiftning inte får de lagbrott den kriminaliserar att sluta existera, om något missat det.

Att människor vant sig vid diskriminering och tar den för given är ett större bekymmer än att den existerar för det gör människor handlingsförlamade. Allting handlar heller inte om lagstiftning även om den kan vara användbar.

Om du ser att någon diskrimineras i krogkön – våga säga ifrån, fråga vad krögaren eller krogvakten heter, berätta att du kommer att höra av dig till media, sluta besöka krogen om du har åldern inne, besök inte krogen när du har åldern inne, uppmärksamma saken och se gärna till att föreviga det om det går. Finns ingen dokumentation är det svårt att kräva sina lagskyddade rättigheter.

När jag var på en föreläsning om diskriminering i bland annat krogmiljö berättade föreläsaren som arbetade under Diskrimineringsombudsmannen att det är nästintill omöjligt att få rätt i ett diskrimineringsfall om man druckit alkohol i samband med att man blev diskriminerad. Som om personer som druckit alkohol vore immuna mot diskriminering.

Personer som förekommer i sammanhang där alkohol ingår har rättigheter. De ska inte nekas sina rättigheter för att de druckit alkohol i en miljö där alkoholdrickande är påbjudet och förväntat. Anser man att bevisläget är svårare i miljöer där alkohol förekommer måste lagstiftningen anpassas efter det. Det är inte hållbart att stifta lagar mot diskriminering i krogmiljöer, men sedan i praktiken släppa in människor i en miljö där de inte längre kan åberopa sina rättigheter för att de druckit.

Det ska sägas att alkohol både är en förevändning för att lägga ner anmälningar om diskriminering, men också för att diskriminera människor. Ibland har de som blir diskriminerade i krogkön inte ens druckit alkohol, men det hindrar inte den krogvakt som fått order om att inte släppa in människor med någon gemensam nämnare att påstå att de har druckit för mycket. Det finns förstås också krogvakter som på eget bevåg nekar vissa sorters människor inträde eller låter dem stå ute och frysa tills de inte längre klarar av att köa i hopp om att bli insläppta.

När jag var i den tidigare kolonialmakten Belgien i december frågade någon i mitt sällskap en hotellreceptionist om förslag på trevliga krogar. Receptionisten tog fram en karta och började teckna röda kryss på den då några män som hade varit på sina rum anslöt sig till vårt sällskap. Receptionisten förstod att de skulle följa med oss ut och förklarade att det skulle bli svårt för oss att gå ut tillsammans. Detta med anledning av att männen såg ut att ha ”utländsk härkomst”. Ni kommer att bli insläppta, men inte ni, förklarade receptionisten.

Svenskar med någon verklighetskontakt är lika medvetna som den belgiske receptionisten var om att denna sorts diskriminering förekommer. Att oegentligheter förekommer och är välkända har dock aldrig varit en garanti för att de kritiseras och blir ohållbara att upprätthålla för de ansvariga med gott anseende i behåll.

Det räcker inte att kunna hänvisa till en lag mot diskriminering när det finns personer som gör allt de kan för att kringgå den och alla andra bara ser på. Det räcker inte när det finns personer som kan leva med att andra diskrimineras. För de flesta vuxna svenskar är det inget problem att 18-åringar nekas inträder på vissa krogar eller att personer med ”utländska drag” blir nekade inträde då deras umgängeskrets framförallt består av vita jämnåriga som kommer in överallt. Att krogvakter inte välkomnar svarta är inget bekymmer för mig som är vit, kan man tänka, men det är ingenting man säger om man inte vill bli hudflängd.

Frågar du personer som fyllt 20 år tycker de som regel att det är utmärkt med 20-årsgränser på krogen, de kanske inte just då gillar 23- eller 25-årsgränserna, men de erkänner gärna att de kommer att se poängen med dem när de fyllt 23 respektive 25 år.

”Jag tycker att en 20-årsgräns skulle räcka. 23 och 25 är för högt. Sedan är det klart att när jag själv var 18 så var det ju tråkigt, men nu tycker jag annorlunda” säger Sofia Eriksson, 23 år, till Dagens Nyheter. Det vore intressant att ringa Sofia Eriksson, 25 år, och fråga henne vad hon anser om 25-årsgränser på krogen.

Cecilia Hilton, 28 år, kommenterar också Stockholmskrogarnas åldersgränser: ”Jag tycker att det fungerar bra eftersom jag är 28. Det är inte så kul att gå ut och festa med folk som är 18 då, de är inte på samma nivå som en själv. De festar för superfyllan medan man själv festar för att umgås”. Är det över huvud taget intressant vad de som nekas inträde tycker eller räcker det att de som är på en annan nivå tycker till?

Denise Edlund, 21 år, från Täby är positiv till de högre åldersgränserna. ”Jag vill inte hänga där det finns 18-åringr. Samtidigt tycker jag inte att de ska ha så löshållna regler. Det borde vara till exempel 20 överallt. Men så klart ska det finnas 18-årsställen också. När man går ut ska man kunna välja sin åldergrupp” säger hon enligt Dagens Nyheter och jag kan inte låta bli att undra om hon blivit felciterad. Det hade varit intressant att fråga Denise Edlund, 18 år, vad hon hade ansett om 20-årsgräns överallt, eller varför inte Denise Edlund 16 år?

David Knutsson, 23 år, är också positiv till åldersgränser som exkluderar 18-åringar. ”Jag skulle inte vilja ha 18 på alla krogar. Man mognar i olika stadier. Jag går hellre på ställen med högre åldersgräns för att jag vill umgås med äldre besökare. Hade det blivit 18-årsgräns på alla krogar så hade jag nog gått ut mindre” uppger han. Vore det verkligen en förlust om Knutsson gick ut mindre, kan man fråga sig.

Personligen vill jag inte gå på krogar som släpper in svarta eftersom att de är på en annan nivå än jag. Alla vet att svarta inte kan dricka med måtta. Du missar inte om en person är svart. Det finns en anledning till att det är så enkelt att diskriminera dem som jag brukar säga. Nej, så skulle extremt få uttala sig om svarta, men om unga personer går det tydligen alldeles utmärkt. Dagens Nyheter läses av många, men det är enkelt att hitta personer som kan uttala sig nedvärderande om yngre.

Om unga människor vore på en annan nivå hade man inte behövt legitimera dem, det hade synts på långa vägar, tänker jag mig, men påståenden om att 18-åringar skiljer sig markant från 20-åringar eller 23-åringar är bara en social konstruktion. Att haka upp sig vid ålder i en alkoholhaltig miljö är särskilt anmärkningsvärt då alkoholen suddar ut normer och människor tenderar att bli som jämnåriga efter några glas rött. Jag nöjer mig med att konstatera att ”nyvuxna” inte sällan vill hävda sig på några år yngre personers bekostnad (Hallå, de är som en annan ras!). Ska staten godta dessa skäl, vilka de än må vara, när vi knappast skulle tillmäta människor som inte ville riskera att hamna på en krog med svarta någon respekt?

Ålder är förresten en diskrimineringsgrund enligt Diskrimineringsombudsmannen sedan några år tillbaka, får man inte ha könsdiskriminerande åldergränser borde man rimligen inte få ha åldersdiskriminerande åldersgränser.

Läs också Erik Ullenhg (FP): Låt krogarna fortsätta ha egna åldersgränser.

Sveriges ungdomsfientligaste kommun

Läs gärna min debattartikel i Sundsvalls Tidning, den är en replik på Magnus Erixons söndagskrönika ”De vuxna bär ansvaret” som vill övertyga vuxna om att sluta langa till unga:

Detta att unga tar lätt på sin egen eller kamraternas konsumtion av alkohol är inte anmärkningsvärt. Snarare är det ett uttryck för okunskap, omognad och bristande livserfarenhet. Tonåringar är helt enkelt just tonåringar.

Vuxna tar som regel lätt på sin egen eller sina kamraters alkoholkonsumtion av alkohol men då anses det inte vara ett uttryck för  ”okunskap, omognad och bristande livserfarenhet”.

Johanna Sjödin reagerar på att jag (i en söndagskrönika 12 juni) konstaterat att unga människor inte har samma mognad och livserfarenhet som äldre. Hon kallar det samhälle som vill minska supandet bland minderåriga för ungdomsfientligt och tycker att poliser som gör sitt jobb genom att stävja ungdomsfylleri, är tjafsiga och saboterar. Johanna Sjödin bevisar i detta mitt påstående om att unga präglas av just omognad.

Vad jag reagerar på framkommer av min debattartikel. Den visar knappast att jag är omogen men ännu mindre att unga i allmänhet är det. Vad Erixon ägnar sig åt är ren kollektivism. Det passar säkert en liberal ledarsida. Kallar Erixon alltid debattörer som inte håller med honom omogna eller tog han chansen när det var en ung person som inte höll med honom? Inte ens personer som i vanliga fall delar hans uppfattning tycker nog att det är en okej debattstil. Erixon vet att sundsvallspolisen har en kronobergsmodell att arbeta efter och en alkoholfientlig kommun i ryggen och det är långt i från alla kommuner som har det. Att göra sitt jobb i Sundsvall är därmed inte detsamma som i någon annan svensk kommun. Jag ställer mig krititisk till att det finns bland polisens arbetsuppgifter att misstänkliggöra och trakassera unga och därigenom bidra till att de flyttar till någon kommun som välkomnar och inser värdet av en ung befolkning.

Tidigare publicerade blogginlägg om ungas alkoholdrickande, Sundsvalls kommuns krig mot alkoholen, sundsvallspolisens uttåtriktade arbete för att stävja ”ungdomsfylleriet” och dess konsekvenser för de unga, kommunen och befolkningen i stort.

Vit sommar

Sanna Waxin och Elin Hammarberg bestämde sig för att avstå alkohol under sommaren. De åkte på festival, festade och umgicks med personer i vanlig ordning men utan att alkohol fanns med i bilden.

Någonting många nykterister brottas med är bilden av dem som tråkiga. Nykterister hamnar ofta i försvarsposition. Dels berättar de varför de inte dricker, men mycket av deras energi äts upp av den tid de lägger på att berätta vad det finns för alternativa sysslor för personer som inte vill dricka alkohol.

När jag hör vad nykterister kan ägna sig åt inser jag att jag aldrig hade haft råd att vara nykterist i fjortonårsåldern. Vad jag har förstått dricker de framförallt läsk och alkoholfria drinkar. Jag slutade att dricka läsk för fem år sedan. Det är föralldel trevligt att beställa kaffe på krogen. Som ett komplement till all alkohol som intagits under kvällen.

Jag gillar inte att kolla på film. Det är dyrt att gå på bio flera gånger i månaden. Det är dyrt att bowla, att gå på konserter, resa runt, gå på teater och shoppa. Att fika är inte nödvändigtvis kostsamt, men det är en alldeles för passiv syssla för medienykteristen som framstår som en person som gör spännande saker hela tiden. Detta i kontrast till den tråkiga nykteristen som varken skrattar, ligger eller super.

När jag var fjorton gick flera personer ihop och köpte någonting vegetariskt som alla kunde äta. Utöver det bad jag någon vänlig person att langa fyra öl till mig för omkring femtiolappen (40 kronor om någon köpte ölet Kung). Vid flera tillfällen köpte jag tillsammans med andra en lådvin som vi delade. På så sätt kunde vi komma över billigt (och gott) rödvin.

Det är roligt för Waxin att hon hade en trevlig sommar utan alkohol, mindre roligt är att hon verkligen framstår som en tråkig nykterist utan att själv förstå att hon gör det:

”Sanna utsatte sig för en svår prövning: En vecka i Agia Napa på Cypern, där snorfulla 20-åringar drällde omkring på gatorna. Det var inte kul att se unga tjejer ragla runt i underkläder eller par som hånglade osofistikerat, inför alla.”.

Låt unga dricka alkohol!

Minns ni hur trevlig klassföreståndaren var då ni hade utvecklingssamtal och föräldrarna närvarade? Jag minns väl min förvåning när det gick upp för mig att den annars otrevliga läraren faktiskt hade förmågan att bete sig som en anständig människa. Jag kommer också ihåg den bild av läraren som mina föräldrar, och säkert också andra föräldrar, köpte rakt av, men som inte alls stämde överens med min eller mina klasskamraters.

Socialnämndens ordförande Lena Österlund (S), följde med polisen på stan en kväll för några år sedan för att få en inblick i deras arbete. Frågan är hur högt man kan värdera hennes vittnesmål i egenskap av vuxen och politiker när det i allmänhet faktiskt är så att vuxna anstränger sig för att framstå i god dager inför andra vuxna. Att gå hem hos föräldrar torde ligga i den patrullerande poliskårens intresse då enskilda polistjänstemän i artikel efter artikel uttalat en oro kring ungdomars leverne. Samtidigt har de försökt förmedla att det finns hopp om ungdomen då polisen satsar stora resurser på att vara där ungdomana befinner sig och alkoholhaltiga drycker förekommer.

Om någon skildring av polisens arbete som är något av värde ska kunna presenteras måste de unga som dricker alkohol utomhus under verkliga förhållanden få komma till tals.

Polisen har under alla år jag druckit alkohol utomhus i goda vänners lag vid bland annat Selångersån försökt att försvåra för ungdomar att göra det. De har konfiskerat eller hällt ut alkohol, kontrollerat flaskors och väskors innehåll. Vad gäller väskorna tycks polisen ha satt i system att få ungdomar att tro att de är skyldiga att visa upp innehållet genom att uppträda hotfullt. Den ungdom som sett amerikanska filmer i vilka poliskåren redogör för den misstänktes rättigheter måste tro att den drömmer.

Polisen har garanterat gjort bra saker också, men de insatserna varken överskuggar eller urskuldar den otrevliga attityd som jag och många andra ungdomar upplevt vid upprepade tillfällen och som beklagligt nog färgat mångas bild av polistjänstemän i allmänhet. Den yrkesgrupp som ska finnas där för medborgarna.

När lokalmedia har skrivit om Sundsvallspolisen krafttag mot ”ungdomsfylleriet” har framförallt vuxna och ungdomar som är organiserade nykterister givits utrymme att kommentera de polisiära insatserna. Tidningarna har strukit den alkoholfientliga linjen medhårs i nyhetsartiklar och på ledarplats. Tänk om de kunde fråga ungdomarna som dricker alkohol utomhus vad de anser om att polisen kontrollerar minderårigas väskor mot deras vilja? Hur se de på att polisen anger unga som umgås med personer som dricker genom att kontakta deras föräldrar och be dem hämta sitt barn?

För den med någorlunda realistiska glasögon är det uppenbart att en nolltolerans mot ungdomars drickande är en utopi, men den av kommunen omfamnade Kronobergsmodellen kräver uppenbarligen inga sådana. Det finns politiker som vill lagstifta om att alla kommuner ska tillämpa den integritetskränkande Kronobergsmodellen trots att ingenting talar för att ungdomar kommer att välja bort den omtyckta alkoholen till förmån för en helnykter och av vuxenvärlden sanktionerad livsstil.

Alkoholen är, har länge varit och kommer att fortsätta att vara en central del av den ungdomskultur som vuxna och politiker försöker att utrota. Det är därför som det är så viktigt att förmedla ett mer hälsosamt budskap än det kommunen och polisen hittills levererat. Budskap som genererat fler privatfester under Gatufesten och andra evenemang än någonsin. Fokuset på nolltolerans och oviljan att informera om hur man kan dricka alkohol ansvarsfullt har ofrånkomligen bidragit till att ungdomar drar sig undan och dricker alkohol i bostäder som är bortom allmänhetens insyn och omtanke. Något säger mig att det inte var den utvecklingen poliskåren ville se när den agerade hotfullt vid åkanten.

Missunnsamma vuxna som inte vill att unga ska dricka alkohol

Att urinera i en mugg inför en okänd person är integritetskränkande, menar Bodström. Det är integritetskränkande att drogtesta skolelever oavsett vilken metod som används. Testerna kan inte betraktas som frivilliga och det är heller inte skolans sak att jaga eleverna.

Bodström vill nu ge polisen rätt att titta i ungdomars väskor om de misstänker att de bär på alkohol. Med tanke på att så många ungdomar skadas av alkohol så tycker jag att det är mycket värre än att man kan öppna en väska, säger Thomas Bodström till Sveriges radio.

Socialdemokratenas rättspolitiske talesman vill uppenbarligen rädda sin trovärdighet efter den misstro som sköljde över honom sedan han sa nej till att drogtesta sig. Vad passar då bättre än att vända sig till de många vuxna som inte tycker att ungdomar har rätt till vare sig personlig integritet eller ett privatliv?

I Sundsvall och på några andra orter i Sverige kontrollerar polisen redan i dag regelbundet vad ungdomarna har i sina väskor. Sundsvallspolisen arbetar efter den Växjöinspirerade Kronobergsmodellen.

I dag känner många poliser en frustration, och säkert också föräldrarna, att en 15-åring kan bara säga nej och så går han vidare och in i en park och dricker sig berusad, och så kan det få väldigt ödesdigra konsekvenser, säger Thomas Bodström.

Det märks att han inte är någon ungdom. Det fungerar inte att säga nej och så lämnar polisen platsen. Som regel försöker polistjänstemännen att få en att tro att man har en skyldighet att visa vad man har i sin väska tills de får som de vill. Hot inte bara förekommer utan är ganska vanligt.

Kronobergsmodellen går ännu längre än Bodströms förslag. ”Polisen ska ingripa mot ungdomar på stan som är berusade eller bär på alkohol och hälla ut alkohol. I samband med ingripandet ska polisen ringa de omyndiga ungdomarnas föräldrar, som uppmanas att hämta sina barn. Polisen ska också kontakta föräldrarna till de minderåriga som befinner sig tillsammans med andra ungdomar som bär på alkohol. Föräldrarna till dessa ungdomar ska också uppmanas att hämta sina barn.” (s. 6)

Jag vill emigrera till ett land där ungdomar kan dricka alkohol utomhus i goda vänners lag utan att trakasseras av ordningsmakten.