Smärtans barn

Håller på att läsa ”Smärtans barn” med Waris Dirie, boken handlar om hennes kamp mot könsstympning och om könsstympning i största allmänhet. När jag läser boken är det svårt att inte fundera på vad föräldrar egentligen har rätt att göra emot sina barn. Det händer att föräldrar gör saker som de vet (eller åtminstone är rätt säker på att) ligger i barnets intresse. Jag skriver ”emot sina barn” just för att den vanligare existerande varianten är att föräldrar gör saker (som de vet) inte ligger i barnets intresse och sedan hävdar att de gör det för barnets bästa. Om inte kommer föräldrarna dragandes med favoritklyschan nummer ett i vuxenvärlden: ”du kommer förstå när du blir äldre” i brist på förklaring varför just du skulle må bra av ett övergrepp (eller vad det nu handlar om).

Att veta vad som är rätt och fel behöver inte alltid vara givet, men när saker verkar för dumma bör man kanske fundera en gång till. Dirie och hennes medarbetare åker runt i Europa och träffar olika personer som på något sätt har koppling till kvinnlig könsstympning. I Sverige är vi skyldiga att rapportera om vi misstänker att någon tänker könsstympa sin dotter eller om vi tror oss veta att dottern redan är stympad. Dirie träffar läkare som tar bort ärrvävnaden som bildas vid infibulation (även kallat ”faraonisk omskärelse”). Infibulation innebär att innebär att klitoris, de inre blygdläpparna samt delar av de yttre blygdläpparna skärs bort. Huden sys sedan ihop och ett litet hål lämnas för att mensblod och urin ska kunna passera. Förutom det försöker läkarna övertala patienterna att inte könsstympa sina egna döttrar. Det händer att läkare träffar patienter som funderar på att utsätta sina egna döttrar för samma övergrepp eller patienter som redan har stympat sina döttrar. Läkarna håller ofta tyst fastän de är skyldiga att rapportera om de misstänker könsstympning. Läkarna ursäktar sig med att om de anmälde föräldrarna skulle de förlora sin trovärdighet. Spontant tycker jag att det låter dumt, kan vi förhindra att en person könsstympas så ska vi göra det. Ännu värre är det att medvetet avstå från att förhindra dessa övergrepp.

De allra flesta människor är övertygade om att de föräldrar som låter stympa sina döttrar gör det av kärlek, de tror att det är det bästa för barnet. Avslutar med ett jobbigt citat ur boken: ”Kärlek gör ont tre gånger – när de skär dig, när du gifter dig och när du får barn”.