Oraksexteknik och menshat

Idag har jag gått igenom några sexforum om oralsexteknik, personerna bakom användarnamnen är osäkra, jämför sig med andra och har ofta mindrevärdeskomplex. Heterosexuella kvinnor som vill göra det skönt för sin partner och ber andra om råd. "Deep troath" är väldigt populärt men även något som skapar oro och funderingar. Hur tränar man bort kräkreflexen? Hur orkar man hålla på i mer än två minuter och hur gör man det skönt för honom? Ska man runka kuken samtidigt? Tycker män om att man berör pungen samtidigt som man suger? Detta är några vanliga frågor som cirkulerar på Internet.

Hur kommer det sig att jag aldrig stött på en man som undrat hur man kommer över rädslan för mensblod? Kvinnor som av olika skäl inte vill svälja brukar få rådet att det går lika bra att ta sperman i munnen och sedan spotta ut den. Varför ger man inte samma råd till män gällande mensblod? Samtidigt läser jag män som menar att det är helt givet att kvinnor ska svälja.

Jag har inte varit med någon man som äcklats av sin egen sperma, tvärtom har de flesta varit väldigt fascinerade. Ju mer desto bättre. För två år sedan hälsade jag på en dåvarande vän, han hoppade runt och var helt förtjust över att han hade lyckats spruta nästan två meter. Jag hör om kvinnor som ber om ursäkt för att det råkat komma mensblod på någons lakan.

Mens är i allmänhetens ögon någonting äckligt och de som gillar mens är ännu äckligare. Jag läser män som berättar att de aldrig skulle ha sex med sin flickvän när hon har mens, inte ens med kondom. För många är detta inget problem och jag tror inte ens flertalet funderar över om det skulle kunna vara ett. Vad som ursäktar detta beteende enligt dem själv är det faktum att flickvännen naturligtvis kommer få kompensation när hon slutat blöda, är helt normal och går att ha i möblerade rum. Inte bara det, hon kommer få så bra sex att hon tror att hon drömmer.

Varifrån kommer detta oförtjänta ego? Jag är kåt nu för att jag är kåt nu, vad som händer om en vecka rör mig inte i ryggen. Hade jag en pojkvän som behandlade mig som strunt 5 dagar i månaden skulle han se dörren på en gång. Sexet får vara hur bra som helst med den inställningen till kvinnokroppen jag skulle ändå aldrig acceptera detta.

Offentligt hångel och löst hintande

Var på café Pallas med en vän igår (läs: i förrgår) då en medelålders man och kvinna sitter vid några bord längre bort och hånglar. Numer ser jag nästan aldrig människor som hånglar offentligt och när det väl händer brukar det vara unga nykära människor. Det var fascinerande ändå försökte jag att inte titta då personerna ifråga hade kunnat tolka det som att jag tyckte situationen var motbjudande. För att framstå som tolerant (vilket jag nog tycker att jag är) började jag prata sex med min vän, det vanliga med andra ord. Det är en omöjligthet att fika utan att komma in på ämnet sex. Paret (?) satt kvar och hånglade nästan hela tiden förutom när de skrattade och pratade om tapeterna. Jag minns att min syster och hennes pojkvän var med på förstasidan i ST när de hånglade på något seminarium. Texten om själva föredraget var väldigt tunn men bilden på min syster var däremot gigantisk. Fortfarande idag funderar jag på hur de kom på idéen att ha en hångelbild på förstasidan i en lokaltidning. Det säger någonting om hur exotiskt offentligt hångel faktiskt är. Historien med Ulrica Schenström tycker jag talar sitt tydliga språk för att det är lite fult att hångla offentligt. Det roliga eller låt mig säga tragiska är den tydliga parallen människor drar, att människor som hånglar offentligt är alkoholpåverkade.

När jag gick i högstadiet var det vanligt att se skolkamrater hångla i korridorerna därför trodde jag då att det var likadant utanför skolans lokaler. Det visade sig senare att jag hade helt fel. Under högstadieåren fanns en oskriven regel om att det var någonting dåligt att erkänna att man hade knullat. Det var ett väldigt hintade mellan eleverna om vad man hade gjort med vem. Någon kom en dag och började prata om ”dagenefterpiller” för att vi andra skulle veta att hon hade haft sex. Någon pratade oroat om risken att bli smittad vid avbrutet samlag och den tredje undrade om det gick att bli gravid via oralsex. Jag minns männen som öppet kunde tala om hur skönt det var att runka och hur ofta det ägnade sig åt sitt eget könsorgan, här var det inga ursäkter minsann. Jag var alldeles förtjust över att det fanns människor som kunde tala om lust utan att hela tiden ursäkta sig själva. Istället för att säga rätt ut ”jag har knullat” använde mina kvinnliga skolkamrater alla möjliga dåliga aspekter av sex för att påvisa att de hade haft sex. Jag kan stolt säga att jag inte var en del av detta, jag gjorde det heller inte till någon förstasidesnyhet. När jag träffade nära vänner och pratade sex på caféer i timmar satt mina dåvarande klasskamrater hemma och pluggade, på gott och ont. Åttondeklassarna fanns hoppet hos, de festade och hade sex. Vad som egentligen hände med oss nittioettor vet jag inte men mina klasskamrater var inte alls lika utåtriktade som åttorna.

Jag är en av alla som brukar hävda att det går att prata öppet om sex numer, men går det verkligen? Gör någon det? Alla så kallade ”tjejtidningar” skriver om sex men även tidningar som vänder sig till äldre åldersgrupper gör det. Tjejtidningar blir ofta beskyllda för sitt enorma fokus på sex. Tvärtom tycker jag det är ofattbart lite fokus på sex i samhället i proportion till vad sex faktiskt betyder för de flesta. Jag vet många som skulle hålla med mig att livet vore tämligen meningslöst utan sex. Det läggs ned ofantligt mycket tid på intressen få människor delar medan sex är någonting vi borde skydda våra barn från. Låter som en lysande rubrik i Aftonbladet. En av invändningarna är att skriverier om sex gör unga människor ”sexskadade”, kåta och nyfikna med andra ord. Det vore ju fruktansvärt om de kom på att sex överhuvudtaget existerade och att människor faktiskt har sex för tänk om de låter sig inspireras av slampiga huvudnummer.

I den krets jag förr var en del av som numer är väldigt splittrad var det mycket hångel och naket på festerna. Katastrof skulle någon moralpredikare säga. Idag har många av människorna jag då såg fram emot att träffa blivit monogama och därför blivit mindre sociala och utåtriktade. Efteråt har jag insett att den umgängeskretsen jag levde i då inte var ett dugg representativ även om jag gärna ville tro det. För mig var allting vardag och så pass inpräntat att det andra inte existerade. När relativt unga lärare reagerar över ord som ”fitta” och ”kuk” som funnits med i SAOL över tjugo år vet man att sex fortfarande är laddat.

”Fitta” och ”kuk” är inte tillåtet på vår skola

För några veckor tillverkade min klass egna bildmappar, ett självportätt skulle placeras på mappen resten fick vi utforma själva efter tycke och smak. Sagt och gjort.

Idag kom min bildlärare förbi när jag satt och bloggade i uppehållsrummet under lunchrasten (även känt som biblioteket utan böcker). Henne har jag inte haft några problem med innan, hon har varit bra det lilla jag träffat henne. Hon nämner min mapp och talar om att jag måste tillverka en ny då flera (hon nämner inte vilka) tagit illa vid sig av min mapp. Aldrig frågade jag vilka som hade haft synpunkter gällande min mapp, det borde jag ha gjort. Jag var noga med att tala om att jag gillar orden ”fitta” och ”kuk” för att hon inte skulle inbilla sig någonting annat. Jag är inget vandrande attitydproblem utan ordförråd, jag väljer mina ord bättre om jag blir upprörd och då jag inte har någon önskan om att förnedra någon anser jag detta vara en ickefråga.

Vidare frågade jag henne om hon kunde förstå att jag känner mig kränkt när hon nervärderar min konst. Naturligtvis kunde hon inte det, om människor förstod att de själva bidrog till att kränka andra när de ens började fundera i termer av förbud skulle de nog inte göra det i samma utsträckning. Idag är kränkningar ett alibi för att komma undan med förbud även om de sällan behöver förklaras, allra minst i skolan.

Hennes förklaring var att samhället i stort inte uppskattar de ord jag faktiskt använder. Varpå jag frågade henne rätt ut om hon menar att då samhället är ruttet är detta skäl nog att hindra mig från att uttrycka mig på ett sätt samhället inte uppskattar. Denna anpassningen gör samhället snarare mer ruttet och ännu mer inskränkt. Jag tycker det är högst irrelevant om samhället inte gillar orden (vilket är något av en lögn) då jag anser att alla människor ska ha rätt att uttrycka sig oavsett om samhället godkänner framförandet eller ej. Vi har ingen yttrandefrihet när endast accepterade och oladdade åsikter får spridas i samhället. Inte minst i ett ämne som bild där poängen till mångt och mycket är att vi elever ska lära oss att uttrycka oss på olika sätt. Det var ingenting att prata om ansåg hon, innan hon gick förklarade jag för henne att jag inte känner mig det minsta motiverad att göra en ny mapp.

I skrivande stund känner jag mig otroligt kränkt, samtidigt är jag förvånad över att en lärare vågar agera på detta sätt. Mitt syfte var aldrig att provocera, inte för en sekund trodde jag att detta skulle bli något problem. Min syn på lärare och skolan i övrigt är sämre än någonsin, innan trodde inte jag att det var ens möjligt. Varför ska skolan vara en evig karusell där du måste välja mellan att bita ihop och förlora självrespekten eller protestera och riskera underkänt i ämnen på grund av att läraren ogillar dig eller vad du gör?

Jag klarar mig utan Kamrat

Av någon anledning kollade jag Kamrat i förrgår, ett community jag hade för flera år sedan. Mina vänner och bekanta är idag myndiga och ungdomskulturen därmed död. Jag vill ha unga människor i mitt liv, även om mina äldre bekanta vill göra gällande att fester utan unga är roligare så håller jag verkligen inte med. Det är de unga människorna som skapar feststämning och gör iallafall mig på gott humör. Jag försöker aktivt se till att det finns unga människor i mitt liv och jag vill fortfarande vara en del av ungdomskulturen även om jag nästan bara har äldre vänner. Till skillnad från de flesta tycker jag det är väldigt intressant att lyssna på vad yngre människor har att säga.

Efter en snabbt besök på Kamrat kan jag säga att är ett stort gap mellan åldersgrupperna på Kamrat även om majoriteten är unga människor (11-16). Varje användare får ställa en fråga på presentationen, frågorna som cirkulerar på kamrat är väldigt lika. Den vanligaste frågan: "är jag snygg eller söt?". Användarna har åtminstone gott självförtroende och det är helt klart ett plus. Negativt är att det inte finns någon dagboksfunktion, öppen gästbok eller tillgång till andra medlemmars vännerlistor.

Det hela resulterade i att jag skapade en användare och redan första dagen fick jag flera meddelanden av äldre män som undrade om jag ville 1. visa mig i cam eller 2. se dessa män runka i cam. På Kamrat är dessa frågor normen insåg jag efter en stund. Kamrat har rätt få funktioner men den så kallade "lajvfunktionen" har Kamrat likt Lunarstorm. Genom att skicka in ett meddelande mobilt till ett visst nummer blir meddelandet synligt för alla användarna längst upp på skärmen under några sekunder. I "lajvfönstret" skriver män och kvinnor att de vill prata med andra och inte sällan påminner texterna om meddelandena jag fick och innehåller ofta sexuella anspelningar. Förutom de män som skriver är nästan varje kamratmedlem ute efter ett förhållande av presentationerna att döma.

Regler på kamrat (bara NÅGRA exempel):

"Syftet med Kamrat är inte att vara någon form av sexuell kontaktförmedling. Detta innefattar såväl relationer i verkliga livet som i form av cyber- och telesex."

"Vi tillåter aldrig att äldre har konversationer av sexuell karaktär med minderåriga på Kamrat. Det leder automatiskt till uteslutning och permanent spärr! Vår bedömning av vad som räknas som "sexuell karaktär" är diktatorisk, enväldig och kan ej överklagas. […]"

"Det är inte tillåtet att göra "massutskick" av meddelanden till andra användare. Detta innfattar exempelvis kedjebrev, reklamutskick eller förslag om cybersex och andra sexuella anspelningar. Det är heller inte tillåtet att skicka ut meddelanden i stil med "Har du msn?", "Har du webbcam?" eller liknande."

Det har gått så långt att yngre människor skriver ut vilken åldersgrupp som får skriva till personen ifråga. Jag har redan blockerat några män som inte slutade skriva till mig fastän att jag aldrig svarade. Det är enkelt att blockera människor. Säga vad man vill om så kallad "grooming" men dessa regler verkar inte ha någon funktion då ingen följer dem.

Vad som förvånar mig mest är att männen fortsätter skriva till mig fastän att jag inte svarar. Tror de att de kan övertyga mig genom tjat eller vad handlar det om? Männen som skriver verkar ha noll engagemang. Det vanligaste är att någon okänd person frågar vad jag gör eller bara skriver hej (se bifogad bild). Varför skulle någon bli intresserad av ett så intetsägande mail undrar jag. Alltid när jag får dessa mail undrar jag om dessa män någonsin får någon utdelning. Jag tänker mig att det borde vara så, annars skulle de väl ge upp eller är de så desperata att logik inte existerar?

Jag tyckte Kamrat var en väldigt charmig community på grund av alla unga människor men jag funderar verkligen på att ta bort mitt konto. Det verkar inte finnas något värdefullt meningsutbyte på Kamrat. Läskiga män klarar jag mig utan.

Kort om begreppet blottare

Första gången jag kom i kontakt med begreppet "blottare" var som barn när jag läste nyheterna. En man i Söråker hade blottat sig vid röda torget. Röda torget är en lekplats. Sedan den dagen var en blottare en person som fick ut någonting sexuellt av att visa upp sin nakna kropp. Att det naturligtvis skulle vara barn med i bilden får vi inte glömma. Inte bara min mor, utan alla vuxna som gillar att lura i sina barn om hemska gubbar som bjuder på godis älskar nog dessa nyheter. Så här efteråt får jag försvara min mor med att hon inte var fullt lika galen som en del människor som finns på Internet.

I sammanhang där det finns någonting som går att koppla till sex och människor under femton år handlar det om en sak, uppmuntrandet av pedofili och det digitala smörgåsbordet. Att köpa string till sina döttrar, att dela ut kondomer till elvaåringar och att överhuvudtaget applicera vad de flesta skulle kalla "vuxenkläder" på sina elvaåringar. Rätta mig om jag har fel men, äcklas inte pedofiler av bröst och allt vad det heter? Samhällets syn är att vi uppmuntrar pedofiler genom att "föråldra" barn med "vuxenassocearer", för mig går det riktigt inte ihop. Hela den här synen på att fjortonåringar skulle vara lovliga byten för pedofilen går heller inte ihop för mig riktigt. Människor med mens är väl knappast att räkna till skaran "barn"?

Den person som har sex med personer under 15 är enligt media pedofil. Media kan fortsätta förnedra trettonåringar hur de vill då jag har svårt att tänka mig att ett gäng pedofiler skulle gå ihop och bua ut mensen. Det tackar vi yttrandefriheten för. Jag skulle glädja mig så innerligt i att media fick ta den skiten. Jag vill aldrig mer höra om att trettonåringar inte vet vad de vill, eller inte kan vara kåta. Att trettonåringar är offer och ingenting annat. Att trettonåringar inte vet sitt bästa. Trettonåringar är inga "offer" för pedofiler. Vi har statistik på att majoriteten av sexuella övergrepp begås av bekant person och vad det gäller barn är det ofta förälder och styvförälder som står för övergreppen.

Idag har begreppet blottare fått en annan betydelse. Det behöver inte längre handla om att visa sin nakna kropp/blotta sig av sexuella skäl. En person som visar sitt könsorgan blottar sitt underliv. Jag har inga problem med ordet "blotta", begreppet "blottare" har jag däremot svårt att ta på allvar då "blottare" har blivit ett begrepp för naken person i det offentliga rummer. Människor blottar sig av sexuella skäl så gott som dagligen för sina sexpartners. Läste för ett tag sedan en jobbig bok om tjejjoursrörelsen på någon ort i Sverige. Vad som gjorde mig upprörd var all separatism, att kvinnor ska gå och bära på någon konstant offerroll men framförallt hatet mot människor som blottar sig. Människor som är nakna utomhus. Det behövde heller inte nödvändigtvis vara helnakna människor. Personerna som intervjuades ville få det till att de blivit utsatta för något övergrepp när de fått syn på en naken person.

För mig finns det en koppling mellan sex och nakenhet, men även mellan alkoholdrickande och nakenhet, kopplingen är ganska lös. Det är få saker som inte går att göra naken och vi är mer eller mindre nakna dygnet runt. Vi klär på oss, byter kläder, duschar, badar, knullar, klär på oss igen, klär av oss och sover. Det eviga tjatet om sexualiseringen har sexualiserat den nakna kroppen. Jag har svårt att tro att nakna kroppar eller lite urringning förr väckte ramaskri hos moralpekpinnar (vuxna och framförallt förälder). På den goda tiden badade de flesta topless och ingen höjde ögonbrynen. Att sexualisera kroppen har varit en kamp från vuxnas sida och de har vunnit den. Det är ett grövre övergrepp att be någon klä på sig anser jag. Vad jag eller andra gör så länge vi inte begränsar någon annans frihet ska ingen heller lägga sig i. Det går inte att tillmötesgå vilka dumheter som helst, det finns alltid någon som kommer känna sig kränkt. Konstigt nog funderar aldrig de som vill begränsa andra huruvida de själva bidrar till kränkandet av den egna kroppen och dess integritet.

Påstådd sexuell öppenhet

I Sverige påstår vi att vi är så himla öppna vad det gäller sex, i jämförelse med vad undrar jag. Att Sverige stämplas som världens mest jämställda och ett av de mer öppna länderna borde vi ta till oss av. Det borde inte bli ett alibi för att inte behöva fortsätta kämpa eftersom att ”vi har gjort vårt” för det var väl ändå inte det här vi kämpade för? Vad skickar det egentligen för signal till andra länder, om vi som är så himla öppna framstår som helst uppgivna och trötta.

Idén om att skriva om sex tilltalar mig mycket. Att våga prata om om det ”förbjudna” är naturligtvis viktigt. Pratar vi verkligen om det i Sverige när var och varannan skriver om samma saker eller är det så att vi pratar om det som vi får prata om? Sex är ett väldigt brett som de allra flesta kan relatera till. Med den vetskapen tycker jag att det borde vara väldigt lätt att skriva om sex. I var och varannan tidning nämns sex, vanligtvis är det tråkiga sexfrågespalter. Jag gillade dem förr nu är jag mest bara trött på att läsa samma sak hela tiden. Att tanken bakom dessa sexnummer som tidskrifter och även dagstidningar ägnar sig åt är positiv räcker inte. Vem vill läsa om 100 andra ord för att masturbera? Behövs det verkligen en hel sida som avslöjar vem du får skriva upp på listan över vilka du haft sex med? Njutning borde rimligen spela större roll än definitioner kring vad sex är då njutningen är den stora poängen med sex för de allra flesta.

Pinsam lista

Det är ganska lätt att hitta listor över vilka felaktigheter män gör i sängen, jag har inte lyckats hitta någon om kvinnor. Ska man tolka det som att männen står för de mest fruktansvärda sakerna och kvinnor bara är lite klantiga när de råkar komma åt med tänderna när de suger av någon? Kvinnor behandlar sällan män illa sexuellt, de värsta som kan hända är att hon inte ger honom en orgasm. Kvinnor har svårare än män att få orgasm men det verkar inte existera i mäns tankebana.

Läste denna artikel och tänkte kommentera den lite längre men jag tappade snabbt motivationen. När jag tänker på 50 problem män gör sexuellt så tänker jag inte på att män kastar kondomen mitt framför ögonen på mig, i vilken ordning de tar av sig (eller mig) kläderna, att män inte alltid får av BH:n på en sekund (detta ”problem” slipper jag) eller att alla män inte kysser som jag önskar.

Jag brukar säga att män som är dåliga sexuellt inte är de som presterar dåligt en gång, det har hänt alla. Dåliga män är män som inte har för avsikt att tillfredsställa en eller slutar när de har fått orgasm (även om det är efter 2 minuter). Sex behöver inte vara över bara för att mannen har kommit.

Ge mig sex när jag är sextio

För ungefär 5 år sedan berättade en dåvarande vän för mig att äldre människor (60+) inte hade sex alls utan att de bara kramades nakna. Jaha tänkte jag och trodde på det utan att ens fundera mer på det. Det vore ju inte konstigt om det vore så tänkte jag eftersom att jag själv inte hade några referenser att gå på. Det är inte är så vanligt att människor i elvaårsåldern pratar sex med äldre människor (eller med någon ö.h.t.). Sexualundervisning har vi ännu inte haft (jag går i årskurs 9) och alla skolor har ingen sexualundervisning. I den mån skolor har det så handlar det oftast om förlossning och om mannens orgasm. Hursomhelst blev jag glad när jag läste denna artikel: http://www.aftonbladet.se/vss/karleksex/story/0,2789,993514,00.html. Jag hoppas att jag har sex när jag är i sextioårsåldern.